DHB Dialog Nr 1-2016

NR 1

❘ 2 016 ❘ Å R G Å N G 4 3

DHB Bdialog

TECKENSPRÅKET STOD I FOKUS DEN 11 MARS

❚ Forskare: Teckenspråk och tvåspråkighet en fördel ❚ Så arbetar Riksgymnasiet för döva och hörselskadade med elever med språkstörning ❚ DHB Västra: ”Ett rättvisare och enklare vårdbidrag, tack!”

Välkommen till en aktiv fritid!

Vill du börja spela golf och har någon funktionsnedsättning?

Ta nu chansen att prova på golf då Svenska Golfförbundet startat ett rekryteringsprojekt för rörelsehindrade, utvecklingsstörda, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, döva, hörselskadade och synskadade.

Information 08-622 15 07 eller helena.brobeck@golf.se

Utbildningsstipendier

Utbildningsstipendier

Stiftelsen Gävleborgs läns Dövstumfond delar våren 2016 ut tre till fyra utbildningsstipendier Stiftelsen Gävleborgs Dövstumfond om 10 000 kr – 20 000 läns kr till döva ungdomar delar våren 2016 ut tre till fyra utbildningsstipendier om och vuxna från Gävleborgs län.

10 000 kr – 20 000 kr till döva ungdomar och vuxna från län.

Ansökan omGävleborgs stipendium ska ställas till stiftelsen

och vara Specialpedagogiska skolmyndigheten tillhanda senast den 15 2016.till stiftelsen och Ansökan om stipendium skaapril ställas

vara Specialpedagogiska skolmyndigheten tillhanda information kan erhållas av senastVidare den 15 april 2016.

Eva Mattsson,tel 010-473 51 08, e-post eva.mattsson@spsm.se

Vidare information kan erhållas av Eva Mattsson, tel 010-473 51 08, e-post eva.mattsson@spsm.se Specialpedagogiska skolmyndigheten att. Gävleborgs läns Dövstumfond Specialpedagogiska skolmyndigheten Box 121 61 att. Gävleborgs läns Dövstumfond 102 26 STOCKHOLM

Box 121 61 102 26 STOCKHOLM

Ny app

Fonemo Foto - utveckla språk och tal med hjälp av en ny app

Fonemo Foto innehåller • • • •

Enklare memoryspel baserat på fotografier 21 språkljud att öva på med tre svårighetsgrader Tryck på bilderna så får du höra hur ordet låter Spela in eget tal med mikrofon

Vem kan öva • • • •

Fonemo Foto

Barn/ungdomar som behöver talträna Lärare som vill ha ett verktyg i sin undervisning, logopeder och talpedagoger Föräldrar som vill öva tillsammans med sina barn Elever som håller på att lära sig svenska

Öva förmågor • • • •

Uttal och betoning Ordförståelse Kommunicera och samarbeta Svenska språkets uttal

Enhet:

iPad

Finns:

App Store

Kostar:

249 kr

Språkljud:

b, d, e, f, g, i, k, l, p, r, s, t, u, v, y, sj, tj, rd, rn, rs, rt

Fler appar för språk- och talutveckling Pratbubbel 1

Fonemix med s

Pratbubbel 2

Fonemix med r

vizuellesoftware.se Fonemo Minipar

Fonemo Fonemo Plus+

Myter om teckenspråk Jag vill rikta ett stort tack till Specialpedagogiska skolmyndigheten för ett gott samarbete kring heldagskonferensen Teckenspråk i fokus som ägde rum i Stockholm den 11 mars (se artikel på nästa sida). Det var många som uppskattade att teckenspråket verkligen fick stå i fokus, och inte bara vara något som ”också kan vara rätt bra, ibland”.

I sin föreläsning berättade Carin Roos om den utbredda mytbildningen kring teckenspråk och tänkbara orsaker därtill. Det finns en myt att teckenspråk, i egenskap av manuellt språk, skulle störa talspråksutvecklingen. Det är felaktigt och det finns inget stöd i forskningen för detta påstående. Det finns också en myt att barn inte klarar av att lära sig flera språk samtidigt och att barns hjärnor inte kan utveckla både ett manuellt och ett talat språk. Även det är felaktigt och det finns inget stöd för dessa påståenden i forskningen.

Men om nu dessa myter är just myter, och inte fakta, var kommer de ifrån? Enligt Carin Roos beror myterna dels på okunskap. Okunskap om teckenspråk som språk, okunskap om hjärnans kapacitet och okunskap om hur språk processas i hjärnan. Forskning visar att alla språk processas på samma sätt i samma områden i hjärnan.

Hjärnan arbetar inte annorlunda

beroende på om språket tas in auditivt eller visuellt.

Utöver okunskap så hålls myterna vid liv av känslomässiga anledningar. Det kan handla om att teckenspråket prioriteras ned för att det upplevs som svårt.

Det okända är svårt att omfamna. Men det kan också handla om en svårighet att erkänna att man haft fel, och här syftar Carin inte på föräldrar. Jag vill avsluta med en vädjan till alla som inom sin profession träffar föräldrar till döva och hörselskadade barn: ge en allsidig information.

Berätta för föräldrarna vilka tekniska hjälpmedel som finns för att underlätta hörandet.

Berätta också att det finns ett fantastiskt språk som heter teckenspråk och som borgar för en säker kommunikation. Och när du berättar dessa två saker, lägg ingen värdering för eller emot det ena eller det andra. Föräldrar kan fatta egna beslut, men beslutsunderlaget måste vara komplett. ■

LEDARE LENA FERNSTRÖM viceförbundsordförande Riksförbundet DHB

DHB Bdialog TIDSKRIFT FÖR RIKSFÖRBUNDET FÖR DÖVA, HÖRSELSKADADE BARN OCH BARN MED SPRÅKSTÖRNING

Redaktör och ansvarig utgivare Mats Lindblom Adress DHB Dialog, Järntorgsgatan 8, 703 61 Örebro Tel 019-17 08 30, texttel 019-1968 90 ange 019122146*, dialog@dhb.se, www.dhb.se Prenumeration Riksförbundet DHB:s kansli, kansliet@dhb.se. Tidningen utkommer med fyra nr/år. Pris för icke medlem 200 kronor/år.

Annonser Ågrenshuset Produktion, Bjästa.

Leif Dylicki, tel 0660-29 99 58, leif.dylicki@agrenshuset.se Jonna Paananen, tel 0660-29 99 61, jonna.paananen@agrenshuset.se Grafisk produktion och tryck Ågrenshuset Produktion, Bjästa Manusstopp nr 2 2016, 22 april. Tidningen finns ute vecka 20.

Senaste nytt hittar du på www.dhb.se

När du flyttar, kom ihåg att meddela adressändring till Riksförbundet DHB:s kansli, kansliet@dhb.se, så medlemstidningen och övrig information når dig!

Omslag DHB Östra på Romme Alpin.

Foto DHB Östra.

Som medlem i Riksförbundet DHB får du DHB Dialog fyra gånger per år, tillgång till riksförbundets och distriktens aktiviteter, råd och stöd samt möjlighet att påverka.

Du kan även teckna olycksfallsförsäkring för barnen hos Folksam. Bli medlem via www.dhb.se/medlem

3

Teckenspråk där det ska vara

– I FOKUS text och foto MATS LINDBLOM

Heldagskonferens i samverkan mellan DHB och SPSM Örebro, Märsta, Iggesund, Täby, Sundsvall och Stockholm, kom de från, de drygt 20-talet deltagare som samlades den 11 mars till heldagskonferensen Teckenspråk i fokus som DHB ordnade i en god samverkan med Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM). Teckenspråk i fokus ägde rum i SPSM:s utrymmen på Campus Konradsberg i Stockholm.

4

DHB DIALOG l NR 1 2016

DHB har sedan en tid tillbaka planerat för en aktivitet där teckenspråket verkligen får stå i fokus, på det självklara sätt som det bör men som inte alltid är fallet. Ingalill Björkstrand har suttit med i planeringsgruppen.

– Vi har funderat över olika upplägg och nu föll bitarna äntligen på plats och vi är nöjda med att uppslutningen blev så pass stor.

Dagen inleddes med en viktig föreläsning av Carin Roos, docent i specialpedagogik vid Karlstads universitet, som handlade om vikten av en fungerande kommunikation inom familjen.

Genom flera tankeväckande exempel visade Carin på vilket strålande vis barn kan ta till sig språk direkt från första början.

Grunden för allt lärande är till-

gänglig kommunikation, och möjligheterna för en tillgänglig kommunikation finns där, alltid, det gäller bara att hitta ett sätt menar Carin. Ett exempel Carin nämnde var en autistisk flicka som ingen i omgivningen uppfattade som möjlig att kommunicera med. När flickan för första gången fick tillgång till en dator skrev hon ”H-E-L-P”.

– Föräldrarnas förväntan på att barn förstår är direkt avgörande för barnens språkutveckling.

Carin berättade också om vikten av en tidig språkstart. Den språkliga förmågan är, naturligtvis, viktig för allt lärande. Genom forskning kan man se att en tidig språkstart överträffar alla andra faktorer när man mäter skolframgång. Och det gäller oavsett modalitet. Ett tidigt språk har stor påverkan på hjärnans organisation för språkförståelse.

– Och även det gäller oavsett modalitet, ett tecknat språk som första språk är inte sämre än andra språk.

Det finns stora fördelar med att använda teckenspråk direkt från start, och anledningen till det är enligt Carin att teckenspråket kräver visuell medvetenhet, vilket leder till visuellt medvetna föräldrar, vilket leder till mer interaktion, vilket leder till mer språklig input som leder till bättre kognitiv utveckling. Detta ger i sin tur barn som kan uttrycka sig vilket leder till högre förväntningar på barnet, vilket leder till att man utmanar barnet, vilket leder till mer språklig input som leder till bättre kognitiv utveckling. Det blir en positiv utvecklingspiral.

Myter om teckenspråk Men det finns ett motstånd mot teckenspråkets nytta och behov i Sverige. Carin tog upp ett antal myter som ofta förekommer när teckenspråket diskuteras. Det sägs till exempel att teckenspråket stör talspråksutvecklingen, eftersom det är ett manuellt språk.

Vidare finns en uppfattning om att barn inte klarar av att utveckla flera språk samtidigt. Det finns en myt om att barns hjärnor inte

Emelie Cramér-Wolrath föreläste om hur barn lär sig teckenspråk.

kan utveckla både ett manuellt och ett talat språk. Slutligen finns en myt om att små händer och fingrar inte kan teckna på grund av motoriska brister och att teckenspråket är alltför abstrakt i jämförelse med talspråk. Allt detta är myter, och det finns inte något stöd för dessa påståenden i forskningen, sade Carin.

– Om man vill ha forskning på det jag säger så är man välkommen att kontakta mig.

Många kände naturligtvis till detta; en deltagare berättade att många fortfarande får rådet att inte teckna för att det stör utvecklingen av talspråket. Deltagaren

frågade sig hur man ska komma till rätta med detta. Carin gjorde en genomgång av orsakerna bakom denna mytbildning och listade ett antal aspekter. Dels kan det handla om känslomässiga faktorer.

– Teckenspråk känns svårt och annorlunda och därför kan det finnas ett motstånd mot att våga testa. Sedan kan hos professionella finnas en svårighet att erkänna att man gett felaktiga råd, råd som man trodde var riktiga, men som sedan visar sig vara felaktiga.

Det kan också handla om okunskap om teckenspråket

KONTAKTA CARIN

Carin Roos, docent i specialpedagogik vid Karlstads universitet carin.roos@kau.se

Emelie Cramér-Wolrath har gjort studien Hur händer det? En studie om hur en hörande och en döv tvilling blir guidade i sitt tillägnande av tvåspråkighet, teckenspråk och talad svenska.

5

som språk, okunskap om hjärnans kapacitet och okunskap om hur språk processas i hjärnan.

Man hinner mycket på en förmiddag, och innan lunch föreläste Emelie Cramér-Wolrath, fil.dr och FoU-samordnare på SPSM, om hur barn lär sig teckenspråk.

Emelie utgick från sin studie ”Hur händer det? En studie om hur en hörande och en döv tvilling blir guidade i sitt tillägnande av tvåspråkighet, teckenspråk och talad svenska.” Där har hon under drygt sju års tid följt Diana som fick unilateralt CI vid treårs ålder och tvillingbrodern Hugo som är hörande. Det var intressant att få se föräldrarnas olika strategier för att kommunicera med Diana respektive Hugo, bland annat hur föräldrarna åstadkom gemensam uppmärksamhet med dem. I Hugos fall så pratade föräldrarna medan han tittade i boken, medan föräldrarna tecknade framför Diana, som att hon tecknade själv, samtidigt som hon tittade i boken. På det här sättet kunde mamman berätta vad som fanns i boken för

både Hugo och Diana samtidigt.

Ingen av dem behövde lyfta blicken. Hugo kunde dessutom se vad mamma tecknade framför Diana och fick således ett perspektiv som tvåspråkig.

Efter lunch var det forskarnas tur att lyssna för då var det dags för Kalle Lövgren, teckenspråkig döv ungdom, och Conny Norén, pappa till döv dotter, att berätta sina historier. Kalle som kommer från Borås berättade att han var både stolt och tacksam för att hans familj valde att lära sig teckenspråk. Även hans släktingar tecknade rätt bra enligt Kalle och det fanns uppenbarligen bra möjligheter för närstående att gå teckenspråkskurser inom landstinget där Kalle växte upp.

När Kalle började på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade i Örebro märkte han dock att han fick växla ner från sitt Örebro-teckenspråk när han åkte hem och hälsade på familjen.

– Jag vande mig fort vid den teckenspråkiga nivån i Örebro och när jag kom hem tänkte jag inte först på det utan mamma fick säga till mig att sakta ned lite.

Kalle berättade även om sitt år som utbytesstudent i New Mexico i USA där han stötte på ett nytt språk, ASL – American Sign Language. Det var en utmaning för honom men efter ett tag lärde han sig bemästra det, och han håller fortfarande kontakten med kompisar han lärde känna i USA. Colombiapappan När Conny Norén och hans fru bestämde sig för att skaffa barn upptäckte de att det inte funkade genom det vanliga tillvägagångssättet. De gick då igenom alternativen och valde att adoptera.

Det var ett stort steg, och det skulle visa sig bli ett ännu större steg. Flickan i Colombia som kom till sin nya familj var nämligen döv.

– Hon kunde fyra tecken – bok, springa, sköldpadda och bajsa – och det blir ju inte jätte givande diskussioner på det.

Flickans biologiska familj önskade att hon skulle få CI men när Conny och hans fru lät undersöka möjligheterna så visade det sig vara uteslutet, flickan hade inga inneröron.

– Det kom som en chock, eftersom beskedet var så definitivt.

Men efter några dagar kändes det faktiskt skönt att slippa den biten. Nu kunde vi lägga fullt fokus på teckenspråket i stället.

Och Conny hade redan börjat med det. Han berättar hur flickan bara sög åt sig tecken, alla dessa fysiska saker som man kan peka på och teckna vad det heter. Det var svårare med abstrakta begrepp. Conny berättade hur han lyckades förmedla begreppet ”samma”. Han hämtade två skor, två bollar och två av en massa saker och placerade ut dem på golvet. Sedan tecknade han samma för de två sakerna som var likadana.

– Du kan tro att jag var stolt när hon senare hämtade två likadana saker och tecknade ”samma”.

Den första tiden var rätt kämpig berättar Conny, på grund av en massa undersökningar på sjukhuset och teckenspråkskurser för föräldrarna. Dottern gillade inte alls sjukhuset vilket inte gjorde saken lättare. Då dottern var fem år när hon kom till Sverige beslutade Conny och hans fru

Kalle Lövgren berättade som sin uppväxt som teckenspråkig i en hörande familj.

6

DHB DIALOG l NR 1 2016

att hoppa över förskoleklassen.

De resonerade att hon behövde tryggheten inom familjen mer.

Det var också kämpigt med andra hörande barn.

– De förstod inte varandra, speciellt om det var flera med i leken. En och en fungerar bättre.

Det här ledde till att familjen kände sig ensamma trots att de bodde i barnrikt område. Och samma känsla gällde delvis släkten, då inte alla såg behovet av teckenspråk.

– Varför? En del är intresserade men tror inte att det behövs. En del tycker det är lite läskigt att prova. Och en del tycker att det ändå funkar eftersom vi föräldrar tolkar.

Nu väljer familjen umgänge utifrån omgivningens teckenspråkiga nivå. De besöker Vänersborgs Teckenspråksförening och Göteborgs dövas förening.

– Vi letar upp miljöer som funkar, det blir då ett naturligt sammanhang för både vår dotter och för oss föräldrar. Vi kan se en tydlig skillnad på hur vår dotter agerar och känner sig när vi är i teckenspråkiga miljöer.

Familjen har också strävat efter att hitta förebilder för sin dotter utifrån sin etniska tillhörighet.

– Men hon tar inte fasta på sådana markörer, den enda markör som är viktig för henne är teckenspråkighet.

Familjen letar nu hus i Vänersborg för att komma närmare de teckenspråkiga miljöerna. Föräldrarna ser vilken ”frizon” det är för deras dotter att vistas där och Conny beskriver det som att det blir en ”känslomässig baksmälla” när dottern inte har tillgång till teckenspråkigt umgänge.

I början var det Conny och hans fru som matade sin dotter med tecken, men han är medveten om att det kommer att bli svårare och svårare att hålla jäm-

na steg med henne ju äldre hon blir. Och han har bestämt sig.

– Med risk för att trampa någon på tårna, så tycker jag att det vore oansvarigt om jag inte försöker jobba mig i kapp med hennes nivå. Hon kommer att bli bättre och det får vi finna oss i.

På sikt kommer det att bli Riksgymnasiet för döva och hörselskadade i Örebro, det vet Conny och de har redan ställt sig i bostadskö. Just nu kretsar tankarna mycket kring Vänerskolans flytt och vad det ska innebära för den teckenspråkiga miljön på skolan.

Conny är väldigt ärlig, modig och rak i sin berättelse. Han berättar att han var nervös inför att adoptera, att han var nervös inför att adoptivdottern visade sig ha en funktionsnedsättning och ännu mer nervös då hon visade sig vara döv.

– Men det är det bästa jag har gjort i hela mitt liv! Idag är jag glad och tacksam.

Och Connys kärlek till sin dotter går nog inte att ta miste på, det smög fram att han blivit tilldelad persontecknet ”virad runt lillfingret”...

Fortsättning följer Det blev en lyckad premiär för Teckenspråk i fokus och de flesta verkar ha varit nöjda. Det finns helt klart ett behov av att diskutera teckenspråket och redan nu finns planer på en fortsättning i Västra Sverige, berättar Ingalill Björkstrand från arbetsgruppen.

– Om vi bara lyckas att få ekonomin i hamn vill vi försöka göra en repris på Teckenspråk i fokus till hösten. Företrädare från SPSM är väldigt positiva till fortsatt samverkan, vilket är en bra förutsättning. Så jag kan bara uppmana alla intresserade att hålla utkik efter en ny annons i vår tidning eller på hemsidan. ■

COLOMBIAPAPPAN Conny driver en blogg, colombiapappan.weebly.com/, där han berättar om sin erfarenhet som adoptivförälder.

Conny Norén och Carin Roos.

...OM VI BARA LYCKAS ATT FÅ EKONOMIN I HAMN VILL VI FÖRSÖKA GÖRA EN REPRIS PÅ TECKENSPRÅK I FOKUS TILL HÖSTEN...

CARLBORGSONS DONATIONSTIFTELSE Du som är född inom Dalarnas län samt har genomgått dövskola/specialskola för döva/hörselskadade är behörig att ansöka om bidrag från Carlsborgsons donationsstiftelse.

Medel kan sökas till t ex bildandet av eget hem, bosättning samt till inköp av redskap, inventarier och material för bedrivande av yrke eller annan sysselsättning. Bidrag kan även sökas till yrkesutbildning, vidareutbildning och kurser.

Ansökningsblankett och information finns på www.Itdalarna.se (flik Övrigt; Stiftelser), eller kontakta Landstinget Dalarna, tfn 023-49 01 05, sven-erik.olsson@itdalarna.se.

Ansökan sändes till Landstingent Dalarna, Carlborgssons donationsstiftelse Box 712 791 29 FALUN

7

Ingela Holmström och Krister Schönström från Stockholms universitet berättar om sitt forskningsprojekt

Vilken kunskap och kompetens finns hos Sveriges kommuner avseende döva och hörselskadade elever i

GRUNDSKOLAN? text INGELA HOLMSTRÖM, Fil. dr, Biträdande universitetslektor och KRISTER SCHÖNSTRÖM, Fil. dr, Universitetslektor foto GAR LUNNEY, CANADA. NATIONAL FILM BOARD OF CANADA. PHOTOTHÈQUE. LIBRARY AND ARCHIVES CANADA, E010976007

Enligt Hörselskadades Riksförbund finns det omkring 4 600 barn i åldern 0-20 år som använder någon typ av hörapparater eller hörteknik i skolan. En avsevärt stor andel av dem går i kommunala grundskolor tillsammans med hörande klasskamrater. Det saknas dock samlad kunskap kring hur denna skolgång fungerar och vilken beredskap kommunerna har för att ge barnen utbildning. Inte heller finns någon samlad kunskap avseende vilket stöd som erbjuds till skolor, lärare och eleverna själva.

Mot denna bakgrund startade vi ett forskningsprojekt våren 2015 på Stockholms universitet, vid Institutionen för lingvistik. Det övergripande syftet med projektet var att undersöka vilket stöd elever med hörselnedsättning får i den kommunala grundskolan. Mer specifikt undersökte vi vilken kompetens som fanns i form av kommunala hörselpedagoger och vad deras arbete innebar för skolorna, lärarna och eleverna. Särskilt intresserade vi oss för elevernas tillgång till svenskt teckenspråk, deras kunskaper i svenska och hur deras möjligheter till deltagande såg ut.

I den här artikeln presenterar vi några resultat från studien.

Studien är en uppföljning av en tidigare studie, i vilken vi undersökte språksituationen i specialskolor och hörselklasskolor genom att göra intervjuer med lärare. Denna studie visade bl.a. att språksituationen idag är mycket mer komplex än tidigare. Det framkom att det i specialskolan talas svenska i mycket högre utsträckning än förut, vilket medfört att bimodal tvåspråkighet blivit vanligare. Fler elever 8

växlar mellan talad svenska och svenskt teckenspråk där, samtidigt som det fortfarande finns elever vars svenska främst är den skrivna formen av språket. Lärarna på hörselklasskolorna i sin tur lyfte fram att det är nödvändigt att använda visuellt stöd till den talade svenskan i undervisningen. Det betyder att tecken som stöd används i stor utsträckning där. Sammantaget kunde vi konstatera att lärarna i båda skolformerna betonade vikten av att eleverna ska få någon form av tvåspråkighet med svenska och svenskt teckenspråk.

Eftersom en hög andel döva och hörselskadade elever går i vanliga klasser i kommunala skolor ville vi titta närmare på hur det ser ut där också, genom den påföljande studie som vi presenterar här. Vi utgick då ifrån att kommunala hörselpedagoger skulle vara en viktig kunskapskälla. Studien baserade vi på tre olika undersökningar. I den första undersökte vi kommunernas tillgång till hörselpedagoger, i den andra genomförde vi en enkätstudie och i den tredje intervjuade vi ett

urval hörselpedagoger. Resultaten från de tre undersökningarna målar tillsammans upp en ytterst splittrad bild av situationen för elever med hörselnedsättning runt om i Sverige. Det framgår bland annat att det stöd som dessa elever får i kommunala skolor varierar kraftigt.

I den första undersökningen tillfrågades Sveriges 290 kommuner om huruvida de hade tillgång till hörselpedagoger i sin kommun. I de fall de hade det ombads de att skicka oss kontaktuppgifter till dem. Om kommunen däremot inte hade någon hörselpedagog bad vi dem att istället uppge vem eller vilka i kommunen som ansvarade för elever med hörselnedsättning i skolan. Svarsfrekvensen i denna undersökning var hög, hela 264 kommuner svarade, vilket utgör 91 procent. Av de svar som inkom framgick dock att endast 96 av dem (33 procent) hade tillgång till hörselpedagog i någon omfattning. Det fanns några kommuner som hade tillgång till två eller flera hörselpedagoger medan andra istället köpte tjänster från, eller delade hörsel-

pedagog med andra kommuner.

Endast 59 kommuner uppgav att de hade egna hörselpedagoger, vilket utgör 20 procent av Sveriges samtliga kommuner.

Totalt kunde vi identifiera 82 personer med anställning som hörselpedagog. Detta måste sägas vara ett lågt antal sett till antalet barn som går i kommunala skolor och det reser frågor kring vilket slags stöd som ges och vilken specialistkompetens kring hörselfrågor som finns i kommunerna. Många kommuner, 63 stycken, uppgav att de istället för hörselpedagoger hade specialpedagoger som ansvarade för elever med hörselnedsättning. Detta innebär dock inte att specialpedagogerna har särskild kompetens i just hörselfrågor, utan snarare att de besitter en generell specialkompetens kring funktionsnedsättningar och andra svårigheter som elever kan ha i skolan.

Huvudparten av vår studies resultat kommer från andra och tredje undersökningen. I den andra undersökningen kontaktades 73 av hörselpedagogerna med förfrågan om att delta DHB DIALOG l NR 1 2016

i studien genom att skriftligen besvara ett bilagt frågeformulär. Totalt inkom 26 svar, vilket utgör en svarsfrekvens om ca 37 procent. Resterande nio hörselpedagoger, verksamma i tre olika regioner; Örebro, Stockholm och Kalmar, medverkade i studiens tredje undersökning som bestod av djupintervjuer.

Svaren från enkätundersökning-

en och djupintervjuerna ställdes sedan samman och i analysen framträder en bild av att det i Sverige idag inte finns någon som har övergripande ansvar för elever med hörselnedsättning.

Inte heller finns några officiella riktlinjer för hur man i kommunala skolor ska stötta eleverna på bästa sätt. Hörselpedagogerna i studien upplever att de har en yt-

terst viktig funktion, men många av dem uppger sig kämpa mot nedskärningar och bristande förståelse för behovet av deras kompetens inom kommunen.

Då det gäller tvåspråkighet och teckenspråk framträder en än mörkare bild av det stöd som erbjuds och vilken kompetens som finns. Tillgången till svenskt teckenspråk framstår som i det

...TOTALT KUNDE VI IDENTIFIERA 82 PERSONER MED ANSTÄLLNING SOM HÖRSELPEDAGOG. DETTA MÅSTE SÄGAS VARA ETT LÅGT ANTAL SETT TILL ANTALET BARN SOM GÅR I KOMMUNALA SKOLOR...

närmaste obefintlig för elever i kommunala skolor. Bara på förskolor och eventuellt på lågstadiet förekommer att pedagoger efterfrågar TSS/TAKK, går kurser i detta och implementerar det i någon grad i sin verksamhet.

I högre årskurser förekommer detta inte alls, av svaren från hörselpedagogerna att döma.

En bidragande faktor till detta är tillgången till teckenspråksmiljöer. Några av hörselpedagogerna lyfter fram att även om eleverna kan ha nytta av teckenspråk och får lära sig det, så saknar de andra i sin omgivning som de kan använda språket med.

En annan sak som framkom i undersökningen var att hörselpedagogerna inte har närmare kunskap om hur väl eleverna uppnår målen i ämnet svenska.

De har uppfattningen att de flesta når åtminstone betyget E och att lärarnas kompetens avseende språkutveckling och språkinlärning varierar stort. Kunskaper om att hörselnedsättning kan medföra svårigheter med svenska språket och att det kan behöva satsas särskilt på förefaller i stort sett vara obefintlig hos såväl lärare som hörselpedagoger av svaren att döma.

En stor del av diskussionerna kring dövas och hörselskadades språksituation och tvåspråkighet präglas av ett ”behovsperspektiv”. Det talas ofta om ”behovet” av teckenspråk och tvåspråkighet, även i offentliga sammanhang som t.ex. i Språklagen. Mot bakgrund av vår studie menar vi att det är problematiskt att diskutera frågan i termer av ”behov”. Behovsgraden är svår att definiera – vad menas med behov? Och hur mäter man det? Istället förespråkar vi ett ”fördelsperspektiv”. I ett sådant perspektiv ser vi svenskt teckenspråk och tvåspråkighet inte som ett behov utan som en fördel som eleverna kan ha nytta och glädje av i ett längre livsperspektiv. En säkerhet för framtida kommunikationssituationer av alla de slag. ■ 9

Lagarbete, pussel och förtroendekapital text MATS LINDBLOM foto RIKSGYMNASIET FÖR DÖVA OCH HÖRSELSKADADE

Intervju med en omtyckt specialpedagog

Förtroendekapital är det viktigaste jag förvaltar, säger Britt Guldmar, specialpedagog med ansvar för elever med språkstörning på Virginska gymnasiet, Riksgymnasiet för döva och hörselskadade i Örebro. Det märks att hon är omtyckt bland eleverna och hon lyfter fram lagarbete och pussel som vägen till framgång.

Britt Guldmar hälsar glatt på elever hon möter i korridoren på väg till sitt rum på Virginska gymnasiet i Örebro.

– De har precis kommit tillbaka från sin praktik så det är så roligt att träffa alla igen.

Känslan är nog ömsesidig för när vi kommer fram till Britts rum finner vi en dörr som är fullständigt kärleksbombad med röda och rosa hjärtan med glada hälsningar. Britt Guldmar är specialpedagog på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade på Virginska gymnasiet En skola som också har en stor andel elever med språkstörning.

Britt Guldmar är informatör i grunden och började jobba som medialärare på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade (RGD/ RGH) 1996 och läste vidare till gymnasielärare. Sedan läste hon också specialpedagogik och när 10

mediaprogrammet lades ner blev hon specialpedagog.

De elever som har språkstörning kommer antingen från statliga specialskolan Hällsboskolan eller så har de gått integrerat i grundskolan. Eleverna från Hällsboskolan är i regel mer förberedda då de är bekanta med hjälpmedel och de är inte rädda för att berätta vad de behöver.

– De har inte behövt dölja sin funktionsnedsättning.

Eleverna som har gått integrerat kan ha en längre startsträcka menar Britt. En del får diagnosen först på vårterminen i nionde klass och då kan man fråga sig hur de haft det innan, säger Britt.

– En del är skolmisshandlade, de är tilltufsade. Någon kan ha gått nio år i grundskola, vara född i Sverige, ha svenska föräldrar och ändå vara analfabet. Hur mår man då?

DHB DIALOG l NR 1 2016

Sedan kan utvecklingen glädjande nog ta enorma språng på kort tid. Britt berättar om en elev som inte kunde läsa men som någon månad efter att hen börjat på Riksgymnasiet knäckt läskoden och med glädje högt kunde läsa upp en text.

– De hade ”gett upp” på grundskolan.

Många föräldrar hör av sig och frågar om deras barn kommer att nå målen, och då svarar Britt alltid att det kan hon inte lova.

Men hon lovar att det kommer att ske en utveckling. Samtidigt ska det sägas att en del har klarat sig relativt bra i grundskolan.

Skolan har sett behoven och jobbat för att utveckla det pedagogiska arbetet. Men bortsett från hur skolarbetet har funkat så har de flesta elever varit ensamma i sin grundskola.

Britt träffar alla elever när de börjar på riksgymnasiet, de som vill.

– En del är inte mogna direkt, men runt höstlovet kommer

många till mig och säger ”äntligen kan jag vara normal, här behöver jag inte dölja något!”.

Men arbetet varken börjar eller slutar med detta möte, utan det börjar när ansökningarna kommer in. Då skapar sig Britt en bild av elevernas funktionsnedsättningar och deras pedagogiska behov. Efter att eleven tackat ja till sin plats ringer Britt sedan upp de berörda skolorna för ett muntligt överlämnande.

Hon ringer också upp föräldrar-

na till de som uppgivit att de vill det. Hon vill veta allt om elevens historia: skolor, när diagnosen sattes, vilken form av språkstörning det handlar om, om eleven är nyanländ etc.

– Jag börjar skriva elevens historia. Jag skriver ner elevens styrkor, dem ska vi lyfta. Jag skriver ner svårigheterna och vilka åtgärder som funnits på tidigare skolan. Vi ska inte uppfinna hjulet på nytt.

Allt detta ska vara klart innan midsommar för att höstens scheman ska kunna läggas. I augusti rådgör Britt med logoped och psykolog för att se om det finns fler diagnoser förutom språkstörningen.

– Vi talar inte alltid om för lärarna vilka diagnoserna är, däremot berättar vi om ”symptomen”. Alla föräldrar vill heller inte att allt blir offentligt och en del är inte utredda för mer än språkstörning.

När hela denna process som pågår från februari till höstens skolstart är klar samlar Britt, med övriga i elevhälsoteamet, ihop det de tillsammans fått fram och gör ett överlämnande till berörda runt eleven.

Det är början på elevens instruktionsbok. Sedan är inget hugget i sten, utan det händer saker under vägen och då gör vi ändringar.

I grundskolan är åtgärdsprogram ett vanligt verktyg för att ge elever med funktionsnedsättning förutsättningar att ta del av undervisningen. Inom riksgymnasiet är det normen.

Pussel och lagarbete Två ord som återkommer när Britt Guldmar berättar om sitt arbete är lagarbete och pussel. När Jan Sydhoff, som leder utredningen ”Kvalitet i utbildningen för elever med vissa funktionsnedsättningar” (U 2013:02), kontaktade Britt och frågade om hon kunde berätta hur de jobbar 11

...DET ÄR HELA MÄNNISKOR VI HAR ATT GÖRA MED, INTE SPRÅKSTÖRNINGAR. MAN KAN HA ALLERGI OCKSÅ.

OCH SÅ ÄR DET TONÅRINGAR SOM GÅR HÄR MED ALLT VAD DET INNEBÄR... med S-eleverna så svarade hon direkt att det kan hon inte.

– Jag har inte hela bilden utan det är ett lagarbete, där kunskapen sitter i de olika delarna. Men jag föreslog att vi i elevhälsoteamet tillsammans kan skriva en rapport till utredningen, och så blev det.

Rapporten som lämnades till utredningen heter ”Att möta elever med språkstörning” och är författad av rektor, specialpedagog, skolsköterska, studieoch yrkesvägledare samt kurator. Britt återkommer ständigt till vikten av lagarbete som hon menar är nyckeln för att kunna se helheten.

– Jag kan kanske inte förstå varför en elev absolut inte vill en sak. Men om jag har ett lagarbete så kan jag lista ut det. Det handlar om att se hela personen.

Britt nämner som exempel en elev som inte kommer till en viss lektion. Den rätta frågan att ställa är varför, inte ta för givet t.ex. skoltrötthet. Det kan vara något i klassrumssituationen som inte fungerar.

– Men jag skulle ju aldrig kunna lista ut att orsaken är att en lärare har ett armband som skramlar. Om det inte var så att skolsköterskan vet att eleven är ljudkänslig, förstås. Det kan vara så enkla saker, men lagarbetet måste finnas på plats för att det ska upptäckas.

Men ett lagarbete kan vara hur 12

fungerande som helst och ändå helt verkningslöst om eleverna inte förmedlar vad de känner och vill. Britt säger att det viktigaste hon har är sitt förtroendekapital, både hos elever och personal.

– Om jag har förtroende hos eleven så kan jag fråga varför eleven inte går på lektionen.

Man brukar få ett ärligt svar på en rak fråga. Sedan kan jag diskutera med läraren i fråga och förhoppningsvis lösa situationen.

Det här med ärliga svar är även något som Britt fått smaka på, och den gången behövdes det inget lagarbete för att lista ut vad som var den försvårande faktorn.

– Jag kom in i ett klassrum och hann inte vara där många minuter innan en elev sa: ”Men Britt!

Vad i helvete har du på dig!?”.

Eleven var ljuskänslig och min gyllene kofta med blänkande paljetter har jag aldrig haft på mig sedan dess.

Men alltid är inte responsen så omedelbar och informativ.

Då gäller det att lägga pussel, ett annat viktigt begrepp i Britts verktygslåda. Det handlar om att ta reda på vad eleven behöver och att göra det utifrån alla aspekter. Bara för att eleven går på riksgymnasiet och alltså har språkstörning som primär funktionsnedsättning så innebär det inte att allt går att förklara utifrån språkstörningen.

– Det är hela människor vi har att göra med, inte språkstörningar. Man kan ha allergi också. Och så är det tonåringar som går här med allt vad det innebär.

Och ibland är det först när eleven själv är redo som utveckling blir möjlig. En elev bad en gång Britt att tala om för dennes lärare att hen inte kunde läsa.

Eleven kunde de facto läsa upp text, väl artikulerat och allt. Men begrep inte något utav det. Den pedagogiska lösningen visade sig vara att låta eleven lyssna på det hen läste samtidigt. Men det

krävdes att eleven var mogen att berätta om sin svårighet först.

Någon att spegla sig i Bortsett från all den kunskap och kompetens som finns om språkstörning på riksgymnasiet så finns även en social dimension, som Britt sätter stort värde på.

– Du får träffa andra, du kan spegla dig i andra och du blir inte ensam. Här finns andra med liknande behov, som förstår att det kan ta tid att ordmobilisera. Man får vänner med samma behov.

Under samtalets gång noteras

Nästan helt oanvänd kofta.

DHB DIALOG l NR 1 2016

Tusentals gymnasieelever har språkstörning Eva Rindler som är studie- och yrkesvägledare berättar att riksgymnasiet idag har över 80 elever med grav språkstörning. Därtill finns även elever som är inskrivna för sin hörselnedsättning, men som också har en språkstörning. Det har skett en kraftig ökning sedan man började ta emot elever som tidigare gått integrerat.

– När vi bara tog emot elever med språkstörning som gått inom specialskolan så låg årsintaget på tio elever. Nu när vi tar emot även integrerade elever så är det cirka 25 elever per år.

I takt med att riksgymnasiet för döva och hörselskadade blir kändare samt ju bättre man blir på upptäckt, desto mer ökar intaget.

Och man har blivit bättre på att upptäcka menar Eva.

– Specialpedagogiska skolmyndigheten gör nu en drive för att öka medvetenheten ute i kommunerna. Deras rådgivare ser ett stort behov och ordnar kurser för skolpersonal.

att Britt oftast använder uttrycket språknedsättning. Förklaringen till det är att hon ogillar det negativt laddade ”språkstörning”.

– Det handlar om hur vi använder språket, vem vill vara störd? Många utreds och får diagnos sent. De utreds för dyslexi men får veta att de har en störning, vilket ju inte är så kul att höra. Och vi säger ju heller inte hörselstörning eller synstörning.

på en skola. Samtidigt finns det ibland inga bra alternativ. Rådet hon har till de som väljer att gå i ”vanlig” skola är att ställa krav på att barnet får utbildning utifrån sina förutsättningar. Och det finns skolor som gör betydande insatser för att pedagogiken ska fungera. Men det sociala är det svårare med, och det blir tydligt i tonåren, menar Britt och ger ett konkret råd till föräldrar.

– Kom och besök oss så att ni vet vad ni väljer mellan. Ta kontakt med vår informationsavdelning! ■

...DU FÅR TRÄFFA ANDRA, DU KAN SPEGLA DIG I ANDRA OCH DU BLIR INTE ENSAM...

Britt är medveten om det vanskliga för en förälder att skicka sitt barn tiotals mil bort för att gå

FAKTA

SÅ ANSÖKER MAN TILL RIKSGYMNASIET Senast den 15 februari varje år ska ansökan vara inlämnad. Antagningshandläggare avgör sedan först om eleven tillhör målgruppen. Kriteriet är att grav eller generell språkstörning ska vara den primära funktionsnedsättningen. För att avgöra detta konsulterar handläggaren en logoped och en psykolog. Om detta kriterium är uppfyllt så tittar man på elevens programval och då avgör betyget om eleven får plats. Det måste också vara minst fyra elever på ett program för att det ska starta. Riksgymnasiet är dock unikt eftersom elever även kan antas trots saknad behörighet enligt betyget. Eleven får då läsa programmet samtidigt som hen läser upp sin gymnasiebehörighet separat.

Man talar om att det finns 7001 000 elever med språkstörning per årskull. Det innebär att det finns 3 000 – 4 000 elever i gymnasieåldern i Sverige inom målgruppen. ■

Välkommen till Västanviks TUFF-kurser 2016 Varmt välkommen till den vackra teckenspråkiga världen.

På en veckas intensivkurs får du ett bra avstamp för kommunikation på teckenspråk.

• Språkbad - optimal inlärning • Tvåspråkig förskola för barnen på området • Unna dig en vecka med helpension i avkopplande miljö Efter landstingets grundutbildning är du välkommen att anmäla dig till den nivå som passar dig bäst.

Kostnad: Du har fri undervisning och logi på skolan samt fri barntillsyn. Du betalar endast för maten (f.n 840 kr). Skolan serverar frukost, lunch, middag, frukt/kaffe för- och eftermiddag.

Följande tider gäller på skolan: mån-tors 8.30-16.00, fre 8.30-12.00 KUrsEr UndEr årET

• • • • • • • • •

Bas (tsp B) 22-26 feb Forts. (tsp C) 7-11 mars Forts. (tsp d) 11-15 apr Fördjupn. (tsp E/F) 16-20 maj Taktilt teckenspråk 4 - 7 april Bas 17-21 okt Forts. (tsp C) 14-18 nov Forts. (tsp d) 28-2 dec Fördjupn. (tsp E) 5-9 dec

Teckenspråkig gemenskap, varmt välkommen!

Anmälan och information: www.vastanviksfhs.se Kontakt tel: 0247-641 30, 03 E-post: kurs@vastanviksfhs.se

Teckenspråkig studiemiljö i Leksand

13

Hur ser kommunerna på

språkstörning? text ANNA GABRIELSSON, ledamot DHB Språkstörning

Anna Gabrielsson, ledamot i DHB Språkstörning, har läst en intressant mastersuppsats som studerat beslutsfattares och pedagogers uppfattning om begreppet språkstörning och hur detta påverkar beslut för mottagande till språkklass. Vid sidan av begreppsdefinitionen tar studien även upp föräldrarnas roll.

I en mastersuppsats med namnet ”Språkstörning – handlar det bara om språket?” av Susanne Olausson-Westermark, Stockholms universitet från 2013 ställs flera viktiga frågor om språkstörning. Syftet med hennes studie är att få veta mer om hur beslutsfattares och specialpedagogers erfarenheter och 14

uppfattningar om språkstörning påverkar kriterier för inrättande av en språkklass i den egna kommunen. I frågeställningen ingår även hur de ser på överlappande utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar och hur de påverkar beslut för mottagande i språkklass. Enligt aktuell forskning så är språkstörning

sällan en isolerad funktionsnedsättning, men när ett barn sägs ha språkstörning så är det när barnets svårigheter kan förklaras utifrån att språkstörning är den mest framträdande funktionsnedsättningen.

Studien bygger på kvalitativa intervjuer med nio deltagare från

organisations-, grupp- och individnivå i tre olika kommuner.

Det framkommer att begreppet språkstörning är komplext och svårdefinierbart, vilket därmed ger att det är stora skillnader i hur diagnosen uppfattas. Dessutom anses språkstörning ha en form av särställning bland övriga funktionsnedsättningar då den är DHB DIALOG l NR 1 2016

den kommunikativa förmågan är nedsatt, vilket inte är oväntat.

Emellertid framkommer också att många elever med språkstörning också har andra utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar och att det är svårt att veta vad det beror på. De flesta eleverna har pragmatiska svårigheter, som antas vara kopplad till språksvårigheter, men de har även andra kognitiva problem, som nedsatt arbetsminne och svårt att hålla koncentrationen.

En elev med språkstörning kan därmed ofta sägas ha en komplex funktionsnedsättning där behov och begrepp överlappar varandra. Det kan vara därför som Olausson-Westermark pekar på en motsättning i hur kommunerna ser på utvecklingen av språkklasser. De flesta av de intervjuade menar att en språkklass även skulle kunna ta emot elever som har andra funktionsnedsättningar, samtidigt som det finns en vilja att tydligt avgränsa språkklassens målgrupp till elever som har språkstörning som primär diagnos. En gemensam grund mellan kommunerna tycks ändå vara att eleverna ska vara diagnosticerade med någon typ av språkstörning för att vara aktuella för språkklass. Problemen är emellertid att det både är otydligt vilka kriterier som gäller vid mottagande och vem det är som beslutar om hur dessa kriterier ska se ut. En person säger ”Det finns ju olika typer av språkstörning och man ska ha en av dem och det behöver inte vara en och samma diagnos utan det kan vara flera. Det finns ju olika, så det är grunden.”

kombinerad på många olika sätt och har flera grader av svårigheter. Sammantaget innebär det att begreppet är svårt att avgränsa och gradera, vilket medför att kriterier för en språkklass kan skilja sig mellan kommunerna. Vidare menar Olausson-Westermark i sin studie att logopederna har stort inflytande över språkklas

serna. De är med både när det handlar om att fastställa kriterierna som ska gälla vid upprättandet av klasserna och vid beslut om mottagande.

Ett svårfångat begrepp De intervjuade uppger att eleverna med språkstörning har en långsam inlärningstakt och att

Föräldrarnas roll En annan intressant iakttagelse i studien är föräldrarnas roll i upprättandet av språkklasser men även när det handlar om hur de ser på att barnet har en språkstörning. Av många uppfattas inte språkstörning som så farligt och som något vilket med rätt metoder går att behandla. Det leder, enligt Olausson-Westermark, till att graden av språkstörning får betydelse eftersom föräldrarna hellre vill att det endast ska vara

språkstörning som barnet har. En kombinerad funktionsnedsättning är svårare för barnet att hantera och kräver mer omfattande stödinsatser. En som intervjuas säger ”… för jag förstod ganska tidigt att de här föräldrarna till barnen det handlade om var väldigt måna om att de skulle vara språkstörda och inte ha andra funktionsnedsättningar. De ville inte ens utreda det en gång”.

Olausson-Westermark menar att det därför är viktigt att tidigt stötta föräldrar så att de orkar se flera delar av barnets svårigheter. Detta är naturligtvis viktigt, men det kan även vara en konsekvens av en annan observation som studiens deltagare gör. Nämligen att det finns en stor frustration hos föräldrar som upplever att man inte vet hur man ska hantera ett barn med språkstörning, och om det är kopplat till någon annan funktionsnedsättning.

Intervjuerna talar även om att hos många föräldrar finns en stor sorg. Språkstörning får konsekvenser i hemmet och i umgänget med andra människor, hur nätverket byggs upp runt familjen. ”Det har väldigt stor betydelse hur man hanterar en stor svårighet i familjen”, uppger en person i studien. Ytterligare en aspekt att beakta är att det enligt studien är många barn som kanske inte är riktigt medvetna om att de har en språkstörning, men att det ofta påverkar hela familjen på olika sätt.

Författaren själv avslutar med att konstatera att språk har stor betydelse för utveckling och lärande, vilket gör att språkstörning är en mångfasetterad funktionsnedsättning som på olika sätt påverkar barnet och dess omgivning.

Dock saknas ett gemensamt synsätt i kommunerna både kring vad diagnosen innebär och dess konsekvenser samt hur språkklasserna ska organiseras, och vilka elever som ska prioriteras vid mottagande. Olausson-Westermark anser att det därför är viktigt att ha ett tvärvetenskapligt synsätt när det handlar om barn med språkstörning. ■ 15

Nya utredningsförslag för elever som är döva, hörselskadade eller har en grav språkstörning text ANNA GABRIELSSON foto MATS LINDBLOM

Den fjärde november 2015 ägde det avslutande mötet med utredningen Kvalitet i utbildningen för elever med vissa funktionsnedsättningar (SOU 2013:02) rum. DHB som var inbjudna tillsammans med ett antal andra förbund för att få ta del av förslaget, deltog genom förbundsordförande Lena Wettrén, Madeleine Granqvist (DHB Östra), Erika Ahlberg och Anna Gabrielsson (DHB Språkstörning). Utredningen skulle slutredovisas 16 april, men i mitten av januari kom dock ytterligare ett tilläggsdirektiv till utredningen som omfattar specialskolans tvåspråkiga miljö. Nytt slutdatum för utredningen är nu 30 juni 2016.

Särskild utredare Jan Sydhoff och Erika Ahlberg från DHB Språkstörning på SPSM:s konferens om språkstörning i Uppsala i september ifjol.

16

DHB DIALOG l NR 1 2016

...VI KOMMER SANNOLIKT FÖRESLÅ ATT DET INOM VARJE REGION SKA FINNAS EN REGIONAL SAMORDNARE...

Utredningen har haft till uppgift att se över behovet av en samordnad satsning för elever som är döva, har en hörselskada eller en grav språkstörning. Den har därmed omfattat ett antal olika frågeställningar och under utredningens gång har det utkristalliserat sig ett antal frågor varav en del är gemensamma för hela gruppen elever, och en del är helt skilda. Detta har gett utredningen ett delvis spretigt intryck.

Riksförbundet DHB har bevakat utredningen sedan starten i februari 2013. Vi har deltagit vid alla möten som vi blivit inbjudna till och även överlämnat skriftligt underlag med våra synpunkter till utredningen. I förslaget ligger dels förändringar av lagstiftningen och dels ytterligare uppdrag till skolmyndigheterna.

– Vi kommer sannolikt föreslå att det inom varje region ska finnas en regional samordnare, en person med huvudansvar för döv/hörsel och en person med ansvar för grav språkstörning, säger ansvarig utredare Jan Sydhoff.

Sedan tillkommer viss kanslifunktion. Detta kommer att ligga i ett så kallat nav. Ansvaret för tillsättandet av naven läggs på Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM. Enligt Jan Sydhoff ska den regionala samordnaren ha en bild av vilka elever som finns inom målgrupperna i de olika kommunerna. Samordnaren har sedan till uppgift att föra en dialog med kommunerna om vilket stöd eleverna får och ska kunna efterfråga och påtala om de upplever att det saknas insatser. Tanken är att varje kommun ska ha en representant

i naven så att kompetensen ska finnas i elevens hemkommun.

– Vi ser att naven styrs av en nationell överenskommelse som ger ramen för vad man bör göra i kommunerna och landstingen.

Det kommer att vara en fråga för myndigheten att ha en organisation för de regionala samordnarna.

Från DHB ser vi risker med att navens mandat blir svaga då det inte finns något sanktionssystem för de kommuner som inte efterlever samordnarens krav på stöd till målgrupperna. Samtidigt tror vi också att det kan vara svårt för en samordnare att ha den kontroll som behövs då det t.ex. i Stockholm finns över 1 000 elever som tillhör målgrupperna.

För att samordnaren ska få vetskap om vilka elever som finns i regionen ska det i den nationella överenskommelsen finnas ett avtal med landstingen om att informera om vilka barn som omfattas av målgruppen. Detta ser DHB som en allvarlig brist i förslaget, eftersom många barn med språkstörning inte tillhör habiliteringen. Eftersom skolhuvudmännen inte har någon skyldighet att kontakta navet, så kan ansvaret för att dessa elever ska omfattas av navets bevakning hamna på vårdnadshavarna och deras förmåga att ta kontakt med samordnaren.

Utredningens arbete har förutom den organisatoriska frågan om regionala samordnare, resulterat i ett antal förslag på konkreta lagändringar och på mötet i november redovisade utreda-

ren Jan Sydhoff förändringarna i Skollagen (2010:800). Flera av dem handlade om anpassningar och begreppet SAK-miljö, särskilt anpassad kommunikativ miljö.

I förslaget kommer frågan om en elev ska tas emot i en särskilt anpassad kommunikativ miljö prövas av elevens hemkommun och ett sådant beslut ska föregås av en utredning. Liksom i flera andra fall av utredningar om elevens behov av stöd i skollagen ska även här samråd med barnets vårdnadshavare ske när utredningen genomförs.

Om en utredning visar att eleven har behov av en SAK-miljö så har eleven enligt förslaget rätt att kräva det. Skulle behovet inte uppfyllas kan eleven eller elevens vårdnadshavare överklaga bristen på SAK-miljö. I det fallet ska överklagandet göras till överklagandenämnden. Det är naturligtvis bra att det går att överklaga brist på stöd, dock är det en process som tar tid och det gör även den praxis som förhoppningsvis kommer att växa fram. En avgörande faktor för om detta kommer att efterlevas är hur tydliga kriterier som kommer att finnas för vad en SAK-miljö innebär, och att denna information sprids till alla skolhuvudmän.

I förslaget undantas de elever med grav språkstörning som går i grundsärskola och gymnasiesärskola. Utredaren menar att dessa elever enligt skollagen har rätt att få det stöd de behöver i grundsäroch gymnasiesärskolan, dvs. även stöd anpassat efter en språkstörning. DHB:s erfarenhet är dock att det finns stora brister i skolmiljön för elever med grav språkstörning i särskolemiljön. Vi har under ut-

redningen drivit frågan att även elever i särskoleformen ska ha samma rätt att tillhöra specialskolans målgrupp och samma rätt till det stöd som de andra målgrupperna ges.

När det gäller elever med grav språkstörning har utredningen även till uppgift att föreslå en lösning för gymnasieutbildning.

Enligt Jan Sydhoff tycks det finnas ett elevunderlag med behov av utbildning på gymnasienivå och han anser att en riksskola är mer motiverad i den åldern än i de tidiga åldrarna. Ett förslag om ett Riksgymnasium Språk, RGS, kommer att lämnas i samband med slutbetänkandet.

Det positiva inslag som återfinns i förslaget är att utredningen öppnar en möjlighet i Skollagen för fristående skolor att inrikta sig på att skapa en skola med SAK-miljö. Ytterligare något som DHB ställer sig mycket positiva till är att en elev som har behov av teckenspråk ska erbjudas det som modersmålsundervisning.

Här kommer utredningen att föreslå att SPSM får i uppdrag att tillhandahålla teckenspråksundervisning på distans. Även om detta kommer att vara beroende av elevunderlag och tillgång på teckenspråkig kompetens så är det ett viktigt steg mot ökad acceptans av elevers behov av teckenspråk oavsett diagnos och förekomst av nära anhöriga som är teckenspråkiga. ■ Den senaste tilläggsdirektivet: http://www.regeringen.se/ rattsdokument/kommittedirektiv/2016/01/dir.-20166/ 17

Niklas Andersson och Mette Marqvardsen. text MATS LINDBLOM foto URBAN JÖRÉN

LILLA RÖD – ett spännande äventyr

Lars Otterstedt regisserar skol- och familjeföreställningen Lilla Röd och han har skapat ett alldeles unikt universum med människor och drakar, där mänsklig värme och språkliga uttryck samverkar med färg och form. DHB Dialog var med på en repetition och pratade med Lars och en av skådespelarna, Johanna Hovergren.

Lilla Röd är en skol- och familjeföreställning av Riksteaterns Tyst Teater som riktar sig till barn från fem år och uppåt. Här får vi träffa både människor och drakar, och på scenen inte bara träffar drakar och människor varandra, de kommer riktigt nära varandra. Lilla Röd (Mette Marqvardsen) är 18

en drake som längtar efter äventyr, men hennes pappa tycker det är för farligt och förbjuder henne. Givetvis ger sig Lilla Röd ut i alla fall, driven av sin stora äventyrslust. I den stora skogen där hon letar efter det stora äventyret träffar hon den lilla pojken, Sebastian (Niklas Andersson).

Sebastian bor i människornas stad men han upplever sig som utanför, han är teckenspråkig i ett hörande majoritetssamhälle. Sebastian har nästan inga kompisar och känner sig ensam; han är på upptäcktsfärd i skogen, inte för äventyrs skull men för att han vill hitta något nytt, något bättre.

Men hur ska det sluta när Sebastian är teckenspråkig döv och Lilla Röd är hörande, och hur ska det ens börja. Med nyfikenhet och mod övervinns språkliga hinder. Lilla Röd börjar lära sig teckenspråk och sakta men säkert blir Lilla Röd och Sebastian riktigt nära vänner. Tills en dag DHB DIALOG l NR 1 2016

Gyllene draken attackerar staden där Sebastian bor, och vänskapen mellan pojken och draken sätts på prov.

Lars Otterstedt som regisserat Lilla Röd utifrån ett manus av Håkan Hallberg tycker det är spännande att regissera drakar.

– Jag har alltid älskat drakar och de står för så mycket.

Pjäsen Lilla Röd säger Lars att handlar om vänskap, mod och nyfikenhet på det okända. Det är en pjäs som ligger i tiden med tanke på den rådande flyktingkrisen menar Lars. Lars hoppas att pjäsen blir en bra upplevelse och att man kan identifiera sig med situationerna som uppstår och med Sebastian.

– Man är människa oavsett var man kommer ifrån. Jag hoppas även att hörande som ser pjäsen kan bli nyfikna på teckenspråk.

Det viktiga är viljan, den som Lilla Röd och Sebastian har. Och så tålamod förstås!

Johanna Hovergren spelar kungen i människornas stad, en ytterst självupptagen man som älskar sin egen röst och som talar högt för sig själv. Han struntar fullständigt i sin omgivning och tar inte in de faror som lurar bakom hörnet.

– Men det ska visa sig att han kommer till insikt och han upptäcker att man kan möta andra människor.

Johanna gör även taltolkning i pjäsen som spelas på svenskt teckenspråk och talad svenska simultant. Lilla Röd är från början tänkt att spelas på det sättet, det är alltså inte så att språkfrågan har kommit in i ett senare skede av produktionen.

– Båda språken är levande, ingetdera språket ska styra.

Ibland väger något tyngre, men det finns en balans. ■

Niklas Andersson, Johanna Hovergren och Mette Marqvardsen.

Niklas Andersson och Johanna Hovergren.

TURNÉPLAN LILLA RÖD

SPELAS MELLAN 23 MARS-28 APRIL 23 mars kl. 11:00/17:30 Rosers Salonger, Skara 31 mars kl. 10:00/18:00 Barnens scen, Malmö 04 april kl. 10:00/12:30 Spandeltorpsskolan, Karlskrona 05 april kl. 10:00/12:30 Spandeltorpsskolan, Karlskrona 06 april kl. 10:00/12:30 Spandeltorpsskolan, Karlskrona 07 april kl. 10:00 Spandeltorpsskolan, Karlskrona 10 april kl. 18:00 Brandmannen (aktivitetshus), Leksand 16 april kl. 14:00 Viksjö Teater, Viksjö 17 april kl. 15:00 Sagateatern, Linköping 18 april kl. 9:00/12:30 Sagateatern, Linköping 21 april kl. 10:30 Folkets Hus, Essegården, Vilhelmina 22 april kl. 11:00 Medborgarhuset, Aspen, Lycksele 23 april kl. 13:00 Centrumhuset, Robertsfors 26 april kl. 10:00 Folkets Hus, Teatern, Haparanda 28 april kl. 11:00/13:00 Björknässkolan, Björksalen, Boden 19

Skrivelse lämnad till SPSM om arbetet mot

KRÄNKNINGAR text MATS LINDBLOM foto HANS ALM. CC BY 3.0

Den externa utredning som initierades till följd av de uppdagade sexuella kränkningarna inom specialskolan har materialiserats i två rapporter och är avslutad.

DHB kräver nu, tillsammans med systerorganisationer, att Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) fortlöpande avrapporterar vilka åtgärder myndigheten vidtar och dess resultat. - Vi vill inte att myndigheten nu föreställer sig att uppdraget är slutfört, säger Mathias Andersson som bevakat frågan för DHB.

För snart två och ett halvt år sedan gick tidigare elever ut med att de utsatts för och bevittnat sexuella kränkningar inom specialskolan. Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) sammankallade nationella skolrådet, där DHB satt med, och sedan anlitades en extern utredare för att göra en studie mot bakgrund av de anmälda kränkningarna.

Den externa utredaren, Marina Gunnmo Grönros, har i sina rapporter pekat på brister och specificerat fyra utvecklingsområden, nämligen barns rättigheter, rutiner, bemötandet av elever och kommunikationshinder.

DHB har tillsammans med flera systerorganisationer gjort en skrivelse till SPSM där vi tydligt efterlyser handling nu när rapporterandet är avklarat. Myndigheten har vid flera tillfällen uttalat att man tar allvarligt på resultaten i rapporterna och att man lovar åtgärder. I skrivelsen framförs emellertid att de brister som påvisats av de senaste rapporterna på inget sätt kan vara främmande för myndigheten.

2011 fann Skolinspektionen 20

en rad brister inom de flesta av specialskolorna för elever som är döva, hörselskadade eller har en språkstörning.

DHB och systerorganisationerna framhåller i skrivelsen att det nu är en förtroendefråga och att ledningen ytterst är ansvarig för de nödvändiga åtgärderna. Förslaget som läggs fram i skrivelsen är att arbetsgruppen som bildades kring utredningen återinrättas och att myndigheten under en femårsperiod lämnar årsvisa rapporter till arbetsgruppen om vidtagna åtgärder och deras effekt.

SPSM svarar SPSM har svarat på skrivelsen och uttrycker först och främst sitt missnöje med att diskussionen inte kunnat hållas inom ramen för den arbetsgrupp som fanns under utredningens gång. Sedan framför myndigheten att man faktiskt vidtagit åtgärder, detta genom två processarbeten inom ramen för Processledningsgrupp specialskola. Bägge processer är beslutade den 24 april 2015. Den första uppdrags-

beskrivningen bär namnet Kartlägga och analysera organisation och arbetssätt för att förhindra diskriminering och kränkande behandling och den andra heter Åtgärder mot diskriminering och kränkande behandling.

SPSM avvisar förslaget att återinrätta arbetsgruppen men tänker i stället ta upp frågor om elevers trivsel och studiero inom ramen för den mötesstruktur mellan myndighet och organisationer som fr.o.m. 2016 ersätter Nationella skolrådet.

Mathias Andersson har bevakat utredningen för DHB och har tagit del av SPSM:s svar.

Varför var det nödvändigt att lämna en skrivelse till SPSM i frågan?

Vi upplevde att SPSM inte var klara med utredningen, efter den andra rapporten lades arbetsgruppen ned. SPSM frågar sig i svaret till oss varför vi inte framförde våra synpunkter vid redovisningen av den andra rapporten. Det var kort framförhållning till mötet och många i

arbetsgruppen kunde inte närvara. Efter avrapporteringen av den andra rapporten lade SPSM ned arbetsgruppen utan att presentera någon uppföljning för gruppen som vi kunde ta ställning till.

Det löper som en röd tråd genom arbetsgruppens deltagande i arbetet, SPSM gjorde upp en plan utan att förankra den i arbetsgruppen.

Hur ser på du utvecklingen framöver gällande studiero och trygghet för specialskolans elever?

Jag vill tro att det blir bättre men det är inte första gången det påvisas brister i en rapport. Vi vill se förändring i verksamheten, inte uppdaterade likabehandlingsplaner. Det är våra barn och ungdomar det handlar om.

Föräldrar som skickar sina barn till en skola, ofta långt hemifrån, där man inte har samma kontakt med skolan som i en ”vanlig skola” nära hemmet, har extra starkt behov av en verksamhet som bedrivs på ett tryggt sätt.

Myndigheten har ju ändå vidtagit åtgärder genom de två processer man startar. Är inte det bra?

Absolut, men frågan här handlar om hur SPSM implementerar arbetsrutiner i sitt vardagliga arbete och följer upp att varje person som är anställd verkligen har förstått vad de har för ansvar utifrån sin roll.

Vad tror du behövs för att komma tillrätta med problemen?

SPSM bör ha en tydlig transparens mot intresseorganisationerna och öppet redovisa progressen i kulturförändringen och systemfrågorna. ■

FAKTA Nationella skolrådet där SPSM, specialskolornas föräldraråd och intresseorganisationer var representerade har lagts ned.

I stället finns nu Nationella föräldrarådet där bara SPSM och representanter för föräldraråden träffas. SPSM träffar i stället intresseorganisationer som arbetar för elever på specialskolan en gång per år och organisationer som arbetar för döva och hörselskadade en gång per år.

DHB DIALOG l NR 1 2016

Värda att minnas text och foto PER ZETTERMAN

Mia Hovmöller och Lovisa Zetterman.

För oss föräldrar med funktionshindrade barn finns det många viktiga grupper som ger oss stöd. Det kan vara personer som arbetar inom sjukvården

otroligt tråkigt att höra men vi är samtidigt tacksamma för åren vi fick med denna ödmjuka och tålmodiga läkare med en hästsvans som Lovisa älskade att fingra på.

Vid Åsbackaskolans 60-årsfest 2014 som bl.a. firades med tårta och kaffe hamnade jag vid samma bord som den förre eleven Erik Tillberg och hans assistent.

När jag frågade Erik hur hans mamma mådde tecknade kan kort och koncist till svar: - Mamma är död! Jag fick veta av assistenten att hans mamma Carina Tillberg gått bort året innan.

Carinas och mina vägar korsades på DHB Flerhandikapps (numera DHB Flex, red. anm.) årsmöte på Åsbackaskolan 2003.

Carina hade åkt från Eskilstuna till

Gnesta för att hon kände en oro för sin vuxne son Erik. Hon kände att det inte fanns någon förening som jobbade för vuxna döva/ hörselskadade med flerfunktionsnedsättning.

Det resulterade i att DHB Flerhandikapp skrev om sina stadgar och blev en förening för både unga och vuxna, en förening med ett livsperspektiv. Carina Tillberg valdes in i styrelsen och det var ett nöje att lära känna henne och få ta del av hennes erfarenheter och kamp för att Erik skulle få ett värdigt liv. Erik bor nu sedan ett antal år på ett väl fungerande boende.

Vi minns med värme Mia Hovmöller och Carina Tillberg, två exempel på betydelsefulla personer i vår och andra familjers liv. ■

eller andra föräldrar i samma situation.

Två sådana personer gick för en tid sedan bort. Två personer som är väl värda att lyfta fram som goda medmänniskor och förebilder.

Det är ett faktum att när man får ett barn med funktionsnedsättning så förlorar man flera av de privata kontakterna och får i stället många professionella. Det blir extra tydligt om man har ett barn med flera funktionsnedsättningar. Då blir det många olika yrkesgrupper som är inblandade.

När vi kom med vår dotter Lovisa till barnhabiliteringen (senare

Astrid Lindgrens barnsjukhus) på Karolinska 1992 för utredning träffade vi en fantastisk läkare som kom att följa oss i 18 år. Mia Hovmöller på neuropediatriska blev, som huvudansvarig för Lovisa ett enormt stöd under de tidvis tuffa år som följde, en ovärderlig trygghet. Vid ett besök på sjukhuset i våras fick jag veta att Mia gått bort hösten 2013. Det kändes

Carina Tillberg på den årliga Almåsakonferensen för föräldrar till barn som är döva/hörselskadade och har en utvecklingsstörning.

Platser finns på Gålölägret 2016!

Ta chansen!

Gålölägret är ett konfirmationsläger som välkomnar dig som går i grundskola, resursskola, specialskola eller särskola och är ca 14–18 år.

Våga utmana dig själv och få ett minne för livet!

Gålölägret 2016 äger rum 27/6–17/7 på Vängården, i Follökna i Sörmland.

Konfirmation lördag 16/7. Lägret drivs Svenska kyrkan Högalids församling.

Info/anmälan: Gunilla Lindén 08-616 88 46, gunilla.linden@svenskakyrkan.se Ett samarbete med Riksförbundet DHB. Läs mer här: www.svenskakyrkan.se/hogalid/funkiskyrkan

21

insändare VÄSTRA

Ett rättvisare och enklare vårdbidrag, tack! text DANIEL LAKSO, ordförande i DHB Västra

Vårdbidrag är något en förälder som har extra arbete eller kostnader för ett barn som är sjukt eller har en funktionsnedsättning kan få. Storleken på vårdbidraget beror på omfattningen av det extra arbetet och de extra kostnaderna. Det finns fyra nivåer: en fjärdedels, halvt, tre fjärdedels och helt vårdbidrag. När vi i DHB Västra har frågat våra medlemmar om frågor de vill att vi fokuserar på har flera tagit upp vårdbidraget. Ofta har det handlat om att de har upplevt orättvisa bedömningar, att de inte fått tillräckligt med stöd under ansökningsprocessen, eller att de har upplevt ansökningsförfarandet som krångligt.

För att få en djupare kunskap om hur det upplevs att ansöka om vårdbidrag gjorde vi under hösten 2015 en enkätundersökning bland våra medlemmar.

Medlemmarna bor i Västra Götalands, Jönköpings och Hallands län. Enkäten gick ut till samtliga medlemsfamiljer. DHB Västra har 2015, 879 medlemmar i 233 medlemsfamiljer: 17 i Halland, 30 i Jönköpings län, 180 i Västra Götaland och sex familjer som inte är bosatta i distriktet.

Enkäten har besvarats av 50 medlemmar som representerar 50 medlemsfamiljer – 38 från Västra Götalandsregionen, 9 från Jönköpings län och 3 från Halland. Många av våra medlemmar har en kombination av flera olika funktionsnedsättningar.

Ser man på skillnader i fördelningen av vårdbidrag geografiskt har ingen av de svarande i Jönköpings och Hallands län fått helt vårdbidrag. I Västra Götaland har 15 av 38 svarande fått helt vårdbidrag. Det finns en tendens att olika typer av diagnoser på22

verkar storleken på vårdbidraget, men att det också skiljer något beroende på var bidragstagaren bor. Tydligast är dock att dövhet i de flesta fall har gett ett helt vårdbidrag. De flesta svarande är ganska eller mycket nöjda med vårdbidragets storlek, men svarande från Halland och Jönköpings län tenderar att inte ge lika positiva svar som dem från Västra Götalandsregionen. Det hänger antagligen ihop med att fler har fått lägre bidrag i dessa två regioner.

Vad gäller det upplevda bemötandet från Försäkringskassan framgår att det beror mycket på hur man upplevt kommunikationen med sin handläggare. Vissa medlemmar menar att kommunikation, bemötande och bedömning har varierat mellan olika handläggare. Man upplever att den tidsåtgång man som sökande ska beräkna för olika moment är ”kinkig”, att ansökningsprocessen kan vara trög. En svarande berättade att bemötandet på en försäkringskassa var jättebra

och smidig. När de flyttade och bytte försäkringskassa blev det genast mycket krångligare och besvärligare. Någon handläggare ska ha hävdat föräldraansvar utan att någonsin ha träffat barnet. En handläggare menade att det finns en vedertagen praxis, men när den sökande bad om att få läsa referens kröp det fram att handläggaren läst något i en bok. Vissa har till och med upplevt försäkringskassans handläggare som kalla och hårda. Men det är också viktigt att understryka att det är ganska många som har haft en positiv upplevelse av försäkringskassans bemötande med empatiska, sympatiska och förstående handläggare.

Många har upplevt själva ansökningsprocessen som jobbig

och besvärlig. Det är psykiskt påfrestande att fokusera på barnets svagheter. Samtidigt tycker några också att det är bra att det är omfattande så att det blir så detaljerat och korrekt som möjligt.

Man upplever det som krångligt om handläggaren på försäkringskassan saknar förkunskaper om funktionsnedsättningarna, och det kan i sin tur kan påverka utfallet. Flera upplever processen som utdragen och en svarade berättade att konsekvensen av att det retroaktiva bidraget kom i en klumpsumma efter nytt år blev att hen fick restskatt. Ofta har hörselhabiliteringens eller barnhabiliteringens kuratorer varit till stor hjälp i ansökningsprocessen.

En annan aspekt är om man

...DET ÄR PSYKISKT PÅFRESTANDE ATT FOKUSERA PÅ BARNETS SVAGHETER...

DHB DIALOG l NR 1 2016

behöver söka om eller ej. En svarande tycker att det finns en orättvisa i bedömning när hen känner andra familjer som fått fullt vårdbidrag som gäller tills barnen är vuxna emedan hen måste söka om ganska ofta. Hen menar också att det kan vara lika krävande att ha ett barn med hörapparater som med cochleaimplantat och har därför svårt att se varför de ska bedömas olika och få ett lägre bidrag.

Våra medlemmar har utifrån sina erfarenheter följande synpunkter på hur ansökningsprocessen för vårdbidraget kan förbättras: ❚ Likhet över landet. Jag ska som sökande kunna förvänta mig att jag bedöms och bemöts på samma sätt oavsett var i landet jag söker vårdbidrag. Det borgar för jämlikhet och rättssäkerhet. ❚ Samma nivåer för lika diagnoser. ❚ Lita mer på föräldrarnas behovsbedömningar, men bedöm inte heller utifrån hur duktig den sökande är på att formulera sig.

❚ Neutrala handläggare som också är stöttande, inte bara granskande och kritiska. ❚ Samma period för alla – att även ansöknings- och beslutsperioderna ska vara jämlika. Exempelvis treårsperioder. ❚ En förenklad ansökningsprocess med klara regler för vad som berättigar vårdbidrag. Vad är extra hjälpmedel mm. Kanske med en mall. ❚ Enklare och tydligare information från Försäkringskassan. ❚ Ökade kunskaper om olika funktionsnedsättningar hos försäkringskassans handläggare.

För våra barns skull är det viktigt att rättvisa skipas. För föräldrar som har fullt upp med att ge sina barn de bästa förutsättningarna är det viktigt att handläggare och beslutsfattare agerar rättvist och neutralt. Dessutom kan inte förutsättningarna för att få vårdbidrag se så olika ut som det verkar, att det ska hänga på vem som handlägger ditt ärende och var du bor. ■

HÖRSELGYMNASIET KATRINELUNDSGYMNASIET

Skolan mitt i centrum där du får en lugn och trivsam studiemiljö i ljudsanerade klassrum med hörselteknisk utrustning, egen dator, specialutbildade lärare samt undervisning i små grupper.

• Ekonomi • Naturvetenskap • Vård och Omsorg • Estetiskt program • Introduktionsprogram • Samhällsvetenskap/beteendevetenskap

Katrinelundsgymnasiet Skånegatan 14 411 40 Göteborg

070-230 39 55

www.goteborg.se/wps/portal/katrinelundsgymnasiet annica.albrechtson@educ.goteborg.se Grafisk produktion och layout: Xtrovert Media, www.xtrovertmedia.se; Foto: Sara Söderman; Göteborg 2014

23

DHB ÖSTRA

GENOMFÖRDA AKTIVITETER text och foto DHB ÖSTRA

Skidhelg med skidskola i Romme Alpin ALLA FAMILJER ANLÄNDE på

Skidhelg med Totalskidskola i Kungsberget SENT

EN

FREDAGSEFTERMIDDAG

samlades alla vid vår inhyrda buss för gemensam färd till Forsbacka Wärdshus. Väl framme väntade middagsbuffé och sköna sängar.

Både lördag och söndag hade vi

fyra olika skidskolegrupper med duktiga totalskidskolelärare från Friluftsfrämjandet i Sandviken.

Härliga lärare som är duktiga på att hantera barn som behöver extra stöd. På lördag eftermid-

PÅGÅENDE OCH FASTA AKTIVITETER VI FORTSÄTTER MED våra fyra simskolegrupper i Älvsjö och Bergshamra, med simträning i Liljeholmsbadet i samarbete med Unga Hörselskadade och med vår lekgympa i Vällingby. Vi har även haft en grupp ”Plask&Lek” i Vasastan. Vi har tre minifritidsträffar i Axelsberg under våren i samarbete med Unga Hörselskadade, då hela familjen är välkommen och vi har på gång ett par träffar/aktiviteter för våra ungdomar.

24

dag hade Wärdshuset dukat upp Afternoon Tea för alla, med ett fantastiskt kak- och bullbord. En härlig helg som gjord för att lära känna nya familjer och få nya kompisar.

fredagskvällen till Scandic Borlänge. Efter en härlig stor frukostbuffé på lördag morgon begav sig alla till backen. Vi hade fyra skidskolegrupper både lördag och söndag för att kunna tillgodose allas olika behov. På kvällen åt vi en stor middagsbuffé och vi hade ett eget rum för oss själva. En del hann även med att bada i hotellets pool och träna i gymmet.

Barnen fick godispåsar och vi vuxna fick tid för mingel.

Solen kom bara fram en liten kort stund på söndag eftermiddag men det blev ändå två härliga dagar med mycket skidåkning i fint preparerade backar.

KOMMANDE AKTIVITETER Årsmöte 20 mars I ÅR KOMMER vi att ha vårt årsmöte på Kulturhuset Dieselverkstaden i Nacka. Efter årsmötet får barnen klättra klättervägg på Klätterverket och måla i Dieselverkstadens bildsal med bildpedagog. Vi bjuder också alla stora som små på fika.

Cirkus Cirkör 17 april I APRIL FÅR barnen prova på cirkus igen i Cirkus Cirkörs lokaler i Nors-

borg. De får prova att gå på riktig lina, hänga i trapets, jonglera mm.

Cirkus Cirkörs tre härliga cirkuspedagoger tar hand om barnen. Vi har bokat en hel eftermiddag och dukar upp fika i pausen. En aktivitet som varit mycket lyckad vid tidigare besök.

DHB DIALOG l NR 1 2016

DHB VÄSTRA

Upplevelsebad i Skövde TÄNK ATT DET alltid är lika trevligt att tillbringa en dag på Skövde badhus, allrahelst när den får guldkant i närvaro av andra DHB-familjer. För er som inte varit där innan är det väl värt ett besök! Vi från Jönköpingstrakten har förvisso Rosenlundsbadet, men i Skövde möts man av salt-

vatten, varm och skön inomhustemperatur, svindlande rutschkanor, utomhuspool och vildfors.

Att börja dagen klockan nio var tidigt, men vi fick å andra sidan badhuset för oss själva första timmen. Decembermånaden är en hektisk period, men vi var några familjer som slet oss loss för ett julbad. Att vi inte blev så många, faktiskt bara tre familjer, gjorde att vi kunde umgås ”hela gruppen” och äta lunch tillsammans, riktigt trevligt!

När alla rutschkanor, vågmaskin och klättervägg var avklarade inte bara en, två, tre, fyra… gånger, var vi lite trötta till mans. I badhuset råder strikt kameraförbud, men vi lyckades fjäska oss till ett gruppfoto, fint uppradade på åskådarläktaren!

Text: Maria Hedberg Foto: Veronica Flyrén

ÄNTLIGEN SKA VI ÅKA SKIDOR! Vinterdag i Ulricehamn

Veckan före kom det så mycket snö att skolan stängde och hela familjen stannade hemma. När så dagen med stort D närmade sig, regnade snön bort hemma och vi undrade om det skulle finnas någon snö kvar att åka på?

PÅ LÖRDAGSMORGONEN HOPPADE vi

in i bilen och åkte från Mölnlycke till Ulricehamn med tvillingarna Max och Klara. Förväntningarna på dagen är stora då det är första gången barnen ska prova att åka skidor. Max säger att han hellre vill prova snowboard.

När vi kommer fram är det lätt

DHB VÄSTRAS KOMMANDE AKTIVITETER I VÅR Mars – Aktivitetshelg och årsmöte I MARS ÄR det dags för DHB Västras årsmöte och denna gång åker vi till Göteborg. Vi börjar dagen i sporthallen där barnen kommer att få hoppa, studsa, klättra, springa bland hoppborgar, klättertorn, hinderbanor och annat som finns att tillgå i en sporthall. Medan barnen aktiverar sig lyssnar vi föräldrar på forskare Ingela Holmström och läkare/forskare Stefan Nilsson. Därefter håller vi vårt traditionella årsmöte.

Senare efter den gemensamma middagen får vi se trollerishow med Jakob och ev. Martine med en dansuppvisning av barnen.

April – Teckenkurs för familjer UNDER FÖRRA VÅREN fick vi många anmälda till kursen och fick sätta in en extra kurs och i år har vi erbjudit två familjekurser i teckenspråk i april. Det blir teckenkurs för föräldrarna och ev. ungdomar medan barnen hittar på lite roliga saker tillsammans med barnledarna.

Maj – Weekend på Kolmården VI ÅKER TILL Kolmårdens djurpark där vi givetvis får se massor av olika djur, åka olika attraktioner, besöka

Bamses värld och se delfinshow mm. Övernattning kommer att bli på Scandic Norrköping där vi också får en trivselkväll med gemensam middag.

Juni – En helg på Astrid Lindgrens Värld DET NÄRMAR SIG sommar och vi drar ner till Småland, närmare bestämt Astrid Lindgrens Värld där vi får se den härliga och roliga parken samt teckentolkade teaterföreställningar av olika slag från Astrid Lindgrens olika sagor. Inte nog med det, vi får också träffa några av dem på riktigt! Övernattning sker i stugbyn intill parken.

att hitta gänget. Helena Persson står med DHB:s gröna flagga och har glada och förväntansfulla medlemmar runt sig. Skidutrustning och liftkort hämtades snabbt och enkelt då allt var förbokat. Vi som bokat skidskola tog oss bort till barnbacken och provade några åk innan de två skidlärarna och tolken kom. Det kom en liten skur med något som verkade lite snöblandat på förmiddagen men nu såg vädret ut att bli lite roligare.

Efter skidskola och lite egen åkning så började det kurra i magen. Nu var det dags för hamburgare som engagerade föräldrar stod och grillade i anslutning till backen. Det var skönt att sätta sig ner en stund och avnjuta jättegoda hamburgare och dricka.

Vi hade också fått svar på att det fanns någon snö kvar.

Snödjupet i pisten var uppmätt till 85 cm. Backarna var riktigt bra fast det var fyra plusgrader. De måste kört upp mängder kanonsnö tidigare för i skogen fanns inte en flinga. Vid middagstid hälsade solen på oss och det kändes riktigt skönt. Det var inte så många som tagit sig hit idag så man slapp köa till liften, vilket var riktigt bra.

Vi kämpade vidare i backen med att få till plogsvängen men till slut tröt orken. Nöjda med dagen satte vi oss i bilen för att åka hem.

Tack för ett bra arrangemang och en härlig dag i backen!

Text: Familjen Jägard, Mölnlycke Foto: Helena Persson

25

Jag heter Sonia Strömberg och är ordförande i DHB Flex, som företräder alla DHB:s medlemmar som har någon form av funktionsnedsättning utöver dövhet eller hörselskada. Jag ska berätta lite om vad vi har gjort och vad vi kommer att göra.

SONIA SÄGER Helgen 12-14 februari träffades styrelsen för DHB Flex i Stockholm för en intensiv arbetshelg med många intressanta diskussioner inför vårt kommande årsmöte på Almåsa 15 april 2016 och det nya verksamhetsåret.

Vår styrelse är ett troget gäng

som gärna jobbar vidare ett tag till!

Några av oss har också gjort flera studiebesök i verksamheter för vår målgrupp! Bland annat på Mo Gård, se artikel ”Med individen i fokus” i DHB Dialog Nr 4-2015. Vi har också besökt

Teckentullen i Stockholm, en daglig verksamhet för teckenspråkiga. Vi fortsätter med dessa besök för att få bättre kunskap om vad som erbjuds ute i landet.

Vi tar gärna emot tips på verksamheter att besöka.

Tell-Us projektet går på lite

övertid men avslutas efter drygt 3 år sista april! Det har varit mycket spännande att följa detta projekt. Vi tackar projektledarna Maria Norberg och Magdalena Djerf för ett fantastiskt arbete!

Det finns en hemsida som presenterar projektet (www.tellusprojektet.se), gå gärna in där och se vad det handlar om. Det kan användas i fortbildningssyfte mm. Hör av er till kansliet om intresse finns för mer information.

Nu jobbar vi intensivt med att ta fram nya projekt med målgruppen i fokus. Bland annat en fortsättning på Tell-Us tillsammans med Mo Gård och ett teaterprojekt tillsammans med Tyst Teater.

Den 11 mars deltar några av oss på konferensen Teckenspråk i fokus i SPSM:s lokaler i Stockholm. Vi hoppas på intressanta föreläsningar och givande diskussioner. Tillgänglighet via teckenspråk är ju ytterst viktigt för våra flerfunktionsnedsatta vänner.

Före jul skrev vi till riksdagens socialutskott om teckenspråkiga flerfunktionsnedsattas utsatta situation, inte minst när det gäller deras livssituation när skolan tar slut. Många hamnar i sammanhang, boende och daglig verksamhet mm, utan fullgod

 Nu är nog våren på gång, kanske!?

DHB Flex styrelse jobbar vidare med det känns viktigast just nu. Välkomna till vår förening!

26

DHB DIALOG l NR 1 2016

...NU JOBBAR VI INTENSIVT MED ATT TA FRAM NYA PROJEKT MED MÅLGRUPPEN I FOKUS... kommunikation och delaktighet.

En del blir väldigt socialt isolerade! Vår tanke var att vi skulle få träffa några politiker från Socialutskottet. Det känns viktigt att få göra det eftersom en översyn av LSS-lagstiftningen är på gång. Tyvärr fick vi ett negativt svar! Så vi försöker just nu hitta nya vägar att påverka så att inte våra barn, ungdomar och vuxna vänner glöms bort i vanlig ordning.

Hösten 2014 genomförde vi en uppskattad föräldrakonferens om teckenspråkiga barn och ungdomar med neuropsykiatrisk diagnos på Ädelfors folkhögskola. I höstas tvingades vi tyvärr att ställa in på grund av för få anmälda. Nu har vi tagit tag i detta igen och planerar en ny konferens på Nordiska folkhögskolan i Kungälv helgen den 30 september – 2 oktober 2016. Vi hoppas på många entusiastiska deltagare. Ni föräldrar är så välkomna!

Döva och hörselskadade med

neuropsykiatrisk funktionsnedsättning är en målgrupp som fått stå vid sidan om ett tag, men det är slut med det nu!

Ni har säkert noterat att namnet DHB Flex dyker upp i olika sammanhang, när man pratar om vår förening. DHB Flex är en flexibel förening, vi har inte en homogen målgrupp utan våra medlemmar kan ha de mest skilda kombinationer av funktionsvariationer. Det som förenar oss är hörseln och DHB, och för att sträva framåt tillsammans måste vi vara flexibla.

Vi går ut med inbjudningar för olika arrangemang till alla våra medlemmar per mail, så det är bra om ni meddelar ingalill. bjorkstrand@dhb.se vad ni har för mailadress så att vi kan hålla registret uppdaterat.

Vi hörs och syns hoppas jag! ■ Sonia Strömberg, ordförande DHB Flex sonia.stromberg@gmail.se

Svara på reflektionsenkät Är du förälder till barn med funktionsnedsättning? Det outsagda mellan barn och föräldrar behöver dina reflektioner! Fyra frågor med anonyma svar.

Det outsagda mellan barn och föräldrar är ett arvsfondsprojekt som drivs av Handikappförbunden och som vänder sig till familjer med barn mellan 4 och 12 år, som har funktionsnedsättning eller långvarig sjukdom. DHB sitter med i referensgruppen och projektet besökte bland annat vårt familjeläger i fjol. Nu vill projektet ha reflektioner från föräldrar och de gör därför en enkätundersökning.

Exempel på fråga i enkäten: Citat: ”Jag frågade mamma varför hon grät, men jag fick inget riktigt svar. Jag tycker vuxna ska säga som det är och vara ärliga om det som är jobbigt.”

Frågor: Vad tycker du man som förälder kan och bör berätta för sitt barn? Hur är ett bra samtal mellan barn och förälder?

Du hittar enkäten på http://korta.nu/reflektionsenkät

Skärmklipp från www.tellusprojektet.se.

27

DHB Flex presenterar...

Föräldrakonferensen

Hörselnedsättning + NPF = ?

DHB Flex bjuder in till föräldrakonferensen Hörselnedsättning + NPF = ? som riktar sig till föräldrar med barn som är döva eller hörselskadade och som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Ett mindre antal platser finns för intresserade professionella. Konferensen äger rum 30 september - 2 oktober på Nordiska folkhögskolan i Kungälv.

På programmet för årets konferens finns bl.a. Bertil Mannesson som ska berätta om kroppsspråk och psykolog Lea Strandberg som föreläser om hörselnedsättning och NPF och dess effekter på gymnasielivet. Därtill föreläser Mo Gård, Specialpedagogiska skolmyndigheten, Riksförbundet Attention och Försäkringskassan. Utöver föreläsningarna kommer det att avsättas tid för gruppdiskussioner. Anmälan sker via formulär på www.dhb.se och är bindande. Priset för konferensen är 1 000 kr för förälder/anhörig och 3 500 kr för professionella. I priset ingår förutom programmet även helpension från fredag lunch till söndag lunch. Konferensen genomförs under förutsättning att DHB erhåller ansökta medel. Hörselnedsättning + NPF = ? anordnas av DHB Flex i samverkan med Mo Gård, ABF och Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM).

Varmt välkomna!

28

DHB DIALOG l NR 1 2016

Beställ böcker, informationsmaterial

PRODUKTER

Beställ böcker, informationsmaterial, och rapporter från DHB! från DHB! rapporter och profilmaterial

Beställningar görs till kansliet@dhb.se eller via www.dhb.se/material

1. Lätta tecken DVD med 120 filmade tecken från det svenska teckenspråket. Här kan du se olika tecken för djur, färger, familjen, tid, mat, dryck, känslor, sport och skola. Filmen har inte ljudspår.

Pris: 50 kr + frakt

2. Ibland låtsas jag att jag förstår (rev 2014) En bok om elever med språkstörning, som uppdaterats 2014. Boken vänder sig till föräldrar, pedagoger och andra som möter barn med språkstörning. Boken ger kunskap om hjälpmedel och om de särskilda svårigheter som eleverna har. Boken innehåller också tankar och råd om bemötande av barn med språkstörning.

Pris: 150 kr + frakt

Kläder och profilartiklar hittar du på www.dhb.se/material

3. Språkstörning hos barn och unga i skolåldern Informationsskrift som i första hand vänder sig till föräldrar och andra närstående. AnnaKarin Arnald leg. logoped ger svar på de vanligaste frågorna om barn med språkstörning under skoltiden. Skriften tar upp innebörd och konsekvenser i skolan och ger tips på vad man som förälder och personal i skolan kan göra för att underlätta för barnet.

Pris: 30 kr + frakt

4. Språkstörning i kombination med flerspråkighet Även denna informationsskrift vänder sig till föräldrar och andra närstående i första hand.

Eva Kristina Salameh leg logoped ger svar på de vanligaste frågorna om flerspråkiga barn med språkstörning. Skriften tar bland annat upp flerspråkig språkutveckling, språkstörning i kombination med flerspråkighet, utredning och bedömning, intervention och föräldrarnas roll.

Pris: 30 kr + frakt

5. Språkstörning i kombination med flerspråkighet (arabiska) Samma skrift som punkt 4, men på arabiska.

Pris: 30 kr + frakt

6. Flerhandikappades kommunikation i ett livsperspektiv En undersökning om hur döva och hörselskadade barn och ungdomar med flerfunktionshinder och deras familjer upplever språksituationen i ett livsperspektiv.

Pris: 50 kr + frakt

7. Vi är en grupp fast två ändå Sammanfattning av fältstudien som genomförts vid Riksgymnasiet för döva och hörselskadade, RGD/RGH. Pris: 50 kr + frakt

8. Därför går jag inte till skolan Tre elever på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade, RGD/ RGH, berättar om skolk.

Pris: 30 kr + frakt

9. Ett livsperspektiv – möjligheter i vardagen Filmen ”Ett livsperspektiv” handlar om livet för barn, unga och vuxna som är döva, har en hörselnedsättning eller en språkstörning.

Gratis DVD med tillhörande broschyr beställs via http:// www.dhb.se/?id=2750

dhb dialog nr 1 2015 ❘ 23

EIJE:S BIL AB

HB:sTeckenbro VERKSAMHET AB Edgrensgatan 9, 662 27 Åmål

tik

www.teckenbro.com, info@teckenbro.com

kents Hörservice Pontus Egerö AB bilplåt Ab www.hörservice.se • 08-777 29 50

plåt- och lackskador Misaoch AB aukt. för chrysler Jeep www.misa.se

Ulvsundavägen 106, 168 67 Bromma Telefon 08-26 67 15, Telefax 08-704 26 86

SGHK

www.sghk.org • 070-221 22 99 Jag har give-aways och trycksaker i egen shop!

MJÖLBY GALVANISKA Hallevadsgatan 16, 595 35 Mjölby Telefon 0142-160 40 www.mjolbygalvaniska.se

VI STÖDJER

DHB:s VERKSAMHET

kents Bilplåt AB

Jag fick tusen intresserade kunder till min monter!

Mina annonser går ut i både tryck, mail och sms!

ELFÖRZINKNING

plåt- och lackskador

son bl a

aukt. för chrysler och Jeep

äning

elia.com

Ulvsundavägen 106, 168 67 Bromma Telefon 08-26 67 15, Telefax 08-704 26 86

0660-29 99 00 • www.agrenshuset.se

ANSLAGSTAVLAN Kostnadsfritt, personligt stöd vid telefonsamtal Talstöd, anteckningsstöd, stöd för minnet Samtalstolken ger dig trygghet i samtalet

Håll dig uppdaterad

R FÖR ELEVER MED -HÖRSELNEDSÄTTNING Ingen tidsbokning ring när du vill

skaper, 60 procent av hörtekniken fungerar inte som den ska mmunal hörselpedagog. Det visar en studie av hörteknik pedagogiska skolmyndigheten och Hörselhabiliteringen på a studiesituationen för elever med hörselnedsättning.

. Hörtekas behov dkvalitén. judmiljö, Special-

p om hur över anrarna det

Mycket av informationen från såväl riksförbundet som från distriktsföreningarna skickas ut per e-post via vårt medlemsregister. Vi ber därför alla medlemmar att kontrollera att e-postadressen i medlemsregistret är giltig. Det kan du göra på ”Min sida” på http://www.dhb.se/medlem. Du kan också kontakta kansliet@ dhb.se så hjälper vi dig.

– Hörselpedagogen är en mycket viktig person när det att Ps.gäller Gå gärna förmedla kunskap till lärare och arbetslag om konsekvenserna Där läggeravvi en elevs hörselnedsättning och hur man kan arbeta för att underlätta elevens delaktighet i undervisning och skolarbete, säger Håkan Bergkvist.

Studien omfattar situationen för 85 elever i Stockholms län, men Håkan Bergkvist bedömer att elever med hörselnedsättning i andra delar av landet upplever samma slags problem i skolan.

FoU-rapporten ”Vad var det du inte hörde – Hörteknik och dess användning i skolan” finns på www.spsm.se.

30

dhb dialog nr 1 2015 ❘ 31

in och gilla vår facebooksida https://www.facebook.com/dhbriks. upp information om alla våra aktiviteter.

DHB DIALOG l NR 1 2016

Vi vet att alla kan utvecklas och må bra!

Mo Gårds fokus ligger på alternativa sätt att kommunicera och verksamheternas miljöer är teckenspråkiga.

Här möts alla av respekt och utgångspunkten i verksamheterna är alla människors lika värde och en tro på individens inneboende resurser.

Mo Gård är en icke vinstdrivande organisation, här hittar du boende och daglig verksamhet enligt LSS, HVB för ungdomar och vuxna samt gymnasiesärskola. Hör av dig till oss så berättar vi mer om vilka möjligheter som finns!

info@mogard.se | www.mogard.se 010 – 471 66 00

Möt det smarta hemmet.

Ditt hem är din borg. Det är där du sover, spenderar tid med familjen och där du känner dig trygg. Visitsystemet är designat för att ta hand om signalerna i ditt hem, så att du kan fokusera på dig själv och dina närmaste.

Så när du har händerna fulla, hjälper Visit till att hålla koll på ringande telefoner, sjudande kastruller och plingande dörrklockor.

Kundservice 031 748 37 50

Telefonsensor

Visit-annons-DHB-185x126mm.indd 1

Dörrsensor

Babyvakt

Brandlarm

2015-11-10 09:30:29

POSTTIDNING B

Returadress: DHB Dialog Järntorgsgatan 8, 703 61 Örebro