TF-årsdagar 2015 kesmässiga. Jag klev in i trafikens värld på Chalmers – charmad av giganten Sune Lindström och hans drabant – den blott 36-årige Stig Nordqvist. Trafikteknik – som egentligen kunde vara ett Väg-ochVatten-ämne – sorterade under institutionen för Stadsbyggnad – ett Arkitektur-ämne. Det kändes rätt från början. V-byggarna fick för första gången läsa ihop, arbeta ihop, göra inlämningsuppgifter ihop med arkitekter. På institutionen – där jag sedan hamnade – var denna samarbetsform legio. Trafik var en del av samhällsbyggandet. När jag några år senare hamnade på VBB sorterade min trafikgrupp under avdelningen för Stadsbyggnad. I korridorerna såväl som i uppdragen varvades trafikare med arkitekter – ett ömsesidigt befruktande av tankar, idéer och resultat. Hos en av våra stora beställare – Göteborgs Stad – var det på samma sätt. Det fanns en trafikenhet på vardera stadsplane- och generalplaneavdelningen. Detta för trafikplaneringen gynnsamma klimat har upphört på båda ställen – på det som då var VBB finns de båda disciplinerna i olika bolag och i Göteborg på olika förvaltningar. Nu skall jag berätta en nästan rar episod som idag är otänkbar. Tidigt 90-tal – jag är på väg från Stockholm till Borlänge. På plattformen möter jag en potentiell beställare. Han utbrister: ”Vi ses i kafévagnen om en halvtimme – du kan beställa in två kaffe.”. Så gjorde jag – och kryddade med två mazariner. Den potentielle beställaren 16
kom till kafévagnen: ”Det här ser bra ut – du skall utreda en framtida Götalandsbana. Du kan börja på måndag”. Så blev det! Och när man ser den senaste prislappen på denna bana så skulle man slagit till 1994 när min utredning var klar. Jag vaknar å andra sidan sällan på natten och funderar på om kaffe + mazarin var lovlig eller olovlig bestickning. Innan jag avslutar – har vi insett vilken påverkan vi har på människans vardag? Jag minns ett seminarium på 80-talet – det handlade om busstrafik i Stockholms innerstad. Den erfarne och vidsynte arkitekturprofessorn Ragnar Uppman sa mycket kloka saker – bl a ”Vi arkitekter bygger hus där människor vistas inomhus – ni trafikplanerare bygger stadens rum – där människorna vistas utomhus”. Det hade jag inte tänkt på tidigare. En annan fråga man kan ställa sig så här frampå aftonen – ”Har vi alltid gjort rätt?” I varje enskilt ögonblick tror vi det – annars hade vi sannolikt gjort på annat sätt. Men – tänk om vi INTE varit så förblindade av USA. Tänk om vi tagit större intryck av exempelvis Kevin Lynch med ”Image of the City”. Eller om vi bättre förstått storheten hos Colin Buchanan när han kom med ”Traffic in Towns” och ”Environmental Capacity” – det är omgivningens krav som skall vara vägledande för trafikmängderna – inte ett kliniskt framräknat behovsstyrt resultat. Tänk om vi hade kunnat avsätta 10 % av det vi lade ner på biltrafikan-
läggningar på cykeltrafikanläggningar – vilken cykeltrafiksituation vi då hade haft. Och tänk om vi konsekvent räknat resenärer i stället för fordon – då hade vi sluppit sådana resonemang som ”Jaså – kan inte bussen hänga med i den gröna vågens tempo – så synd om bussen!” OBS – inte synd om resenären utan om bussen! Jag avslutar med att lyckönska föreningen och dess medlemmar till det första halvseklet. Om den unga generation som nu sakta tar över är lika livskraftig som en och annan av oss som var med från början – och som fortfarande hänger med – så har vi bland oss i kväll deltagare i ett kommande 100-årsjubileum. Detta skålar vi för! Göteborg i april 2015 Bernt Nielsen bernt.nielsen@telia.com