”jag skulle kunna leva Nu är komikern och skådespelaren Mia Skäringer Lázár aktuell med tv-serien “Kroppshets” och sin föreställning ”Avig Maria – No more fucks to give”. Hon ger i princip aldrig intervjuer, men för QX berättar hon om sin pridevagina, att hon kunde bli förälskad i tjejer som liten och om hur det var att bli kallad homofob. En kort man i mörkgrå slitstarka arbetsbyxor, med många fickor, tar ner en prideflagga från en flaggstång. Han viker inte ihop den utan knölar ihop den till en boll. Spåren av Europride i Göteborg försvinner sakta men säkert. Bara några hundra meter bort sitter Mia Skäringer Lázár och Anna Mannheimer på ett kontor och har nyss spelat in ett nytt avsnitt av sin podd ”Skäringer & Mannheimer”. I dag pratade de om katter, sist om Mias ”pridevagina”. Den som hindrade henne från att åka upp till prideparaden i Stockholm.
– Jag kände fan att jag borde ha åkt upp på priden och varit med i tåget. Men jag lyckades trilla ner i en brunn och halva jag försvann. Min vagina har nu gått i alla regnbågens färger, det måste ändå vara det yttersta beviset var jag står. Jag har haft ont och mest suttit hemma, på en badring på stolen, sedan dess. Hon och hennes man håller på att bygga hus och det var när hon skulle vattna granarna på tomten som hon råkade ramla ner i brunnen. Men det är inte första gången Mia trillar ner i en brunn. 2003 föll hon djupt ner i en när
hon turnerade med sin första föreställning ”Dyngkåt och hur helig som helst”. Hon beskriver det som om allt bara blev svart. – Jag gick bananas och bara blåste på, tills att det inte var något kvar. Jag levde två timmar på scen på dagarna, men resten av tiden var jag ett spöke eller bara sov. Min kropp tog slut, jag kunde inte andas och fick en halv ansiktsförlamning. Men ibland är det nödvändigt att nå botten. Nu är Mia aktuell med sin föreställning ”Avig Maria No more fucks to give” eller ”Avig
Maria 3.0” som hon brukar säga. Föreställningen har ju premiär först 2 nov men kan du redan nu berätta lite om vad vi har att vänta oss? – Det är en hyllning till kvinnan den feminina energin. Att få vara allt. Ful vacker stark svag jag. Frigörelse. Berättelsen om mig. Hur följer man upp supersuccén från de tidigare föreställningarna utan att få panik och skrivkramp? – Det gör man inte. Jag dör och återföds. Och krampar. Men upp på scen ska jag hur som haver. Jag älskar