QX november 2003

QX NOVEMBER 2003 DET NYFIKNA NUMRET

BABYBOOM I GAYVÄRLDEN

BÄST I KLASSEN VEM BRYR SIG OM EN DJ FRÅN USA?

NOVEMBER

INGÅNG Jag har aldrig haft speciellt stort tålamod med barn.

När jag åker tåg väljer jag en sittplats så långt från familjevagnen som möjligt, jag kan inte tänka mig något värre jobb än att vara lekledare i bollhavet på IKEA. Och när jag går och fikar på något café får jag panik om det krälar runt en massa skrikande barn så att det mer känns som man sitter på en barnavårdscentral än på ett mysigt fik. Jag har till och med hävt ur mig saker som: ”Varför finns det inte barnfria avdelningar när det finns rökfria avdelningar?”.

Och när jag såg att det fanns en klubb på Qruiser som hette ”Jag hatar din barnvagn” skrattade jag högt. Hur många gånger har man inte gått på stan och varit en hårsmån från att få sin hälsena avklippt av nån framrusande barnvagn med en sliten förälder vid rodret och med en uppsyn som säger ”Jag har barn, jag har förtur”.

Men någonting har hänt mig.

Jag har mjuknat.

Jag kommer på mig själv med att allt oftare fundera på hur det skulle vara att bli pappa.

Och om jag kanske skulle ångra mej om jag aldrig fick uppleva rollen som stolt småbarnsförälder. ”Det råder en babyboom i gayvärlden just nu”.

Det säger Lotta Andreasson som jobbar på Mama Mia, som är en mödravårdscentral med homokompetens. Och fler och fler i

min omgivning blir föräldrar. Det är lesbiska som åker till Danmark och blir inseminerade. Det är bögar som träffar killar som redan har barn från ett tidigare heterosexuellt förhållande. Det är flator och bögar som skaffar barn tillsammans.

Och på TV sänds för tillfället den underbara dokumentären Regnbågsfamiljer på söndagkvällar i fem delar.

Där får vi följa tre homosexuella par som på olika sätt blivit föräldrar. Det är en ärlig serie som du inte bör missa. Där får vi bland andra höra hur Suzan reagerade när hennes förra kille och pappan till deras barn berättade att han träffat en kille. Och hur Ola var tveksam till att skaffa barn eftersom han var rädd att barnet skulle bli mobbat i skolan.

”Jag kan inte tänka mig något värre jobb än att vara lekledare i bollhavet på IKEA” När jag intervjuade Jonas Gardell för fyra år sedan sa han att han skulle uppleva sitt liv som en tragedi om han inte fick barn. Idag har han sonen Amos tillsammans med en flata. Och när vi i intervjun pratade om hur han såg på risken att barnet skulle kunna bli föremål för mobbning gav Jonas svar på tal. Det var så bra sagt att det är värt att citeras ännu en gång: ”Ärligt talat. Så här är det. De som är emot att homosexuella skaffar barn säger att vi måste tänka på barnet. Men barnet kommer ju bara ha problem om heterosarna fortsätter att ha sina förskräckliga människofientliga idéer och fördomar om hur livet ska se ut. Om de tän-

ker överföra sina rädslor, sin okunnighet och sitt hat på sina ungar kommer det naturligtvis att uppstå problem.

Men de problemen ligger inte hos mig, de problemen ligger faktiskt hos dem. Det är deras jävla ansvar att ändra sig och uppfostra sina barn till orädda, kunniga och demokratiska människor. Istället för att ifrågasätta om jag ska skaffa barn borde de ifrågasätta sin egen lämplighet som förälder. För ska man verkligen skaffa barn om man så uppenbarligen har åsikter som gör en olämplig som förälder. Jag tycker inte det.”

Punkt.

För några dagar sedan såg jag på Nyhetsmorgon. En av gästerna var en välklädd herre från Kristdemokraterna. Han sa att barn mår bäst av att växa upp i en kärnfamilj. Homosexuella skulle inte få skaffa barn och naturligtvis skulle de inte få gifta sig i kyrkan. Äktenskapet var till för man och kvinna. Det är bäst så.

Punkt.

Och medan han sa det log han hela tiden.

För att man liksom inte skulle tro att han var elak.

För inte kan väl djävulen le och se snäll ut? Typ. Jag har aldrig förstått varför en kärnfamilj skulle vara så bra. Jag är uppväxt i en kärnfamilj. Både jag och min syster blev homo. Så något fel måste det ju vara...

Och så tycker jag att det låter så hemskt att basunera ut att kärnfamiljer är bäst när man vet att de flesta familjer idag är allt annat än mamma-pappa-barn.

Jag tycker att alla homosar ska sluta be om ursäkt för att de vill, eller ska, skaffa barn. Och sluta be om lov.

Just do it!

Eller som Eva Dahlgren sa från scenen under EuroPride i Stockholm: ”Gå hem och gör lite barn ikväll!”

Anders Öhrman, chefredaktör

förspel november ´03

QX Box 17 218, 104 62 Stockholm

Nenne Nestius Redaktör

Telefon: 08–7203001, Fax 08–720 38 70 http://www.qx.se mail: redaktionen@qx.se

Sara & Elin får höga poäng på gayradarn...

Ansvarig utgivare: Jon Voss • jon@qx.se Chefredaktör: Anders Öhrman • anders@qx.se

s.14

Redaktör: Nenne Nestius • nenne@qx.se Annonser: Ulrika Lahne • ulrika@qx.se Tomas Gunnarsson • tomas@qx.se Ulrika Lahne Marknadschef

Det råder en babyboom i gayvärlden s.20

Distribution: Stockholm: QX/Ulrika och Tomas Skåne/Köpenhamn: QX/ Jens Peter Göteborg: QX/ Katarina Bäckström Prenumeration kostar 240 kr för 12 nr inom Sverige.

Pren. 12 nr Europa: 395 kr.

Tidningen sänds i brunt kuvert.

QX ges ut av QX Förlag AB, org.nr: 556525–6897.

Postgiro: 15 24 17–2, Bankgiro: 5977–4950.

Tomas Gunnarsson Annonser

Hur mycket lockar en DJ från USA? s.24 Peter Knutson Omslagsfotograf

4

•

QX NOVEMBER 2003

Tryck: Norrtelje Tidningstryck AB. RS distribution 2002: 30 900 ISSN–nummer: 1401–1794.

NICKEL •

soins sérieux pour hommes / serious skin care for men

S TO C K H O L M

VENTIL TV DOKUMENTÄR PÅ SVT OM BARN & HOMOSEXUELLA FÖRÄLDRAR

Bernhard, Anders och Asynja

R

BÖG-TV PATRIK BARTHEL LEDER SENTRY-TV

A

lla som längtat efter ett nytt svenskt Gay-TV program bör bänka sig framför dataskärmen den 3 november.

Klockan 20.00 sänds det första av sex avsnitt av Sentry-TV. Ett soffprogram om ca 15 minuter med Patrik Barthel som programledare.

Sentry-TV är en del i Folkhälsoinstitutets säkrare sex-kampanj riktad till män som har sex med män och som surfar på nätet.

Förra året kunde vi på hemsidan sentry.nu se korta reklamfilmer med ett säkrare sex-budskap. Kända profiler i gayvärlden deltog på ett humoristiskt sätt. Mest uppmärksamhet fick Mark Levengoods och Henrik Johnsons roliga kommentar till nätraggning.

I höst utvecklas idén och nu presenteras Sentry-TV. Ett soffprogram

6

•

QX NOVEMBER 2003

med gäster som pratar kring olika teman som idrott, bisexualitet och att ung och bög. I ett av programmen berättar Jean-Pierre Barda och Saad Hassoon om att vara homo i en judisk respektive muslimsk miljö. I varje avsnitt får vi ett inslag från gay-distriktet Castro i San Francisco levererat av Terese Ericsson och Nike Lindblom.

Patrik Barthel kommer från Varberg, är 29 år, singel och har lätt till skratt. Detta är första gången han arbetar som programledare i en TV-show, men tidigare har man sett honom i restaurangbranschen som inredare och säljare av möbler.

Hela kampanjen kan du följa på www.sentry.nu Sentry-TV sänds varje dag 20.00 och 23.00. Nytt avsnitt läggs ut måndagar 20.00 under perioden 3/11-8/12.

egnbågsfamiljer heter den efterlängtade dokumentärserie i fem delar som visas i programmet Om barn på söndagkvällar i SVT. I serien får vi möta tre homosexuella föräldrapar som är i olika stadier av livet.

Lollo Jarnebrink har följt familjerna under ett halvår.

Magnus levde tidigare i ett heterosexuellt förhållande, och fick där barnen Rasmus och Felicia. Numera bor barnen varannan vecka med pappa Magnus och plastpappa Per. – Om det inte skulle hålla så skulle det bli fruktansvärt tomt, säger Per. För om det tog slut skulle jag inte bara förlora Magnus, utan en hel familj.

Ola är homosexuell och har valt att skaffa barn med goda vännen AnnaLena, som är lesbisk. En provrörsbefruktning i Finland resulterade i sonen Ivan.

Tina och Sisela är lesbiska och väntar på sitt gemensamma barn, efter en insemination i Danmark. Vi träffar dem på MVC. Ett ultraljud visar ett foster inne i Tinas mage.

Om barn, SVT 1, söndagar 22.15

RADIO DAGS IGEN FÖR P3 HOMO

L

ördag den 1 november så blir det gay i radion igen. För då dundrar P3:s gaypartaj igång igen i och med att P3 Homo är tillbaka.

Som vanligt är det programledarparet Anders Olsson och Asynja Gray som ska guida oss genom dessa homotimmar i etern. Kvällens gäst-DJ denna gång är Dj Bernhard som vanligtvis spelar trance och house på Lino i Stockholm.

Förutom bra musik och massor av festmingel i studion ställer Asynja och Anders Tip Tops nya ägare Karin Bennedictsson mot väggen i P3 Homos hårda: ”antingen eller”- test. Vem är hon egentligen som tagit över Sveriges homoklubb nummer ett?

Hur är det att vara ung och ha invandrarbakgrund och dessutom vara bi eller homosexuell? P3 Homo har träffat föreningen ”Blatteflickorna” och ”Blattepojkarna”.

Gruppen Paris som är aktuella med debutalbumet ”Yellow Eden” finns på plats i studion för att spela live.

Det blir även en musikalisk resa bland flatikoner, kända och mindre kända flator i musikvärlden när P3 Homo låter fyra flator, alla med olika musiksmak lista sina musikaliska favoriter. Och så undra Anders och Asynja om det finns musik som andas läder och sportfetisch?

P3 Homo sänder den 1 nov 17 - 19 i Sveriges Radio P3.

BOK VEM SJÖNG VAD?

NY DESIGN SNYGGARE & GODARE

D

e av oss som blandar till en drink då och då har säkert hört talas om Seagrams. Denna klassiska drinkmixer har en lång historia men nu har man gett produkten en uppfräschning både i smaken, som blivit tydligare och rundare, och i utseendet då flaskan fått ett nytt mer sofistikerat utseende och även en enlitersflaska kommer att lanseras. Seagrams känns onekligen som det ”rätta virket” för höstens drinkblandarpartyn.

De fem smakvarianter som finns är Tonic water, Bitter lemon, Red mixer, Ginger Ale och Grape soda.

DOFT KÄRLEKSDOFT...

A Himla massa kompisar qx.se • corky.nu

8

•

QX NOVEMBER 2003

mor Amor är ett lika enkelt som genialiskt namn på en söt och god parfym.

Och även om tillverkarna menar att den ska användas av kvinnor att förtrolla män med, kan QX meddela att den går precis lika bra att förföra flator med. Ett par stänk av denna love potion som doftar fruktigt och blommigt – och hon är din!

Amor Amor finns i butik nu och kostar från ca 299:-

nce upon a time I was falling in love, but now I’m only falling apart”. Vet du vem som sjöng den? Vad heter låten? Brukar du plåga dina vänner med frågor av detta slag är det dags att skaffa Nicos MusikCitatBok. En grön liten bok fylld med citat från mängder av låtar du trodde du glömt bort. Perfekt att sysselsätta sig med på förfesten eller en bakissöndag i soffan.

En annan kul bok från samma förlag är Bibeln – en bok om dina vänner.

Bibeln är en utveckling av den klassiska ”mina vänner-boken” man hade på mellanstadiet – men betydligt mer underhållande. Här kan du tvinga dina kompisar att svara på frågor som ”vem i vår umgängeskrets vill du helst ha sex med” och ”nämn en sak du stulit från en kompis”.

Nenne Nestius

O

Musikcitatboken kostar ca 89:och Bibeln 125:- Böckerna säljs bl a på Designtorget, NK och i välsorterade bokhandlar.

Press uccé! s k i ubl Tosca och p föder

n N opera ”Folk på nytt” D got ar nå h a c s cs To movi alla” SvD i l ” e S ” ksam för h tac c o d a rd, gl sen ”Berö Expres

Makt, passion och svek. En opera av Puccini. Regi: Jasenko Selimovic.

Biljetter: 08 - 616 07 50, www.folkoperan.se och BiljettDirekt Ticnet 077-170 70 70

SMINK FÖR MÄN... är Jean Paul Gaultier presenterade sin första herrkollektion vände han bokstavligen ut och in på modevärlden.

Detta var 1984. Sedan dess har han fortsatt att väcka beundran och 1995 kom den första herrdoften, Le Male. Säkert minns ni de ursnygga sjömännen som hjälpte till att marknadsföra den. I år är det dags för nästa steg; make up för män. Så förutom en ny serie badprodukter kallad Tout Propre, lanseras Tout Beau som innehåller allt från en lyxig ansiktskräm till läppgloss och ögonpenna. Ett solpuder, en concealer och en nagelpennna ingår också i serien. Priser från 145:-

N

YO! HIPHOPFILMFESTIVAL I HOLLAND...

E

uropas första Hiphop-filmfestival går av stapeln i

Holland och äger rum i november under veckorna 28-30. Black Soil Filmfestival som arrangemanget heter huserar på tre olika platser i centrala Rotterdam. Filmerna

DRYCK MÄSTARVIN MED VAN GOGH-TOUCH

som visas är inspirerade av DJ:s,

ästarvinerna är namnet på en serie nya viner som lanserats lagom till att höstmörkret börjar falla. Kombinationen australisk chardonnay och den holländska konstnären Vincent van Gogh är konceptet för framgång. Vinets etikett pryds av hans världsberömda målning Vase with twelve sunflowers och har en rund smak av solmogna exotiska frukter som balanseras av en lätt ekfatston. Det passar utmärkt till kryddiga fiskrätter, såsom grillad lax med citrusbaserad sås eller en lite hetare chilisås – eller att dricka utan annat tillbehör än sina bästa vänner.

Mästarvinet van Gogh finns på Systembolaget nu och kostar 79:-.

Repertoaren innehåller förutom

M

10

•

QX NOVEMBER 2003

graffiti, MC:s och breakdansare.

spelfilmer även kortfilmer och dokumentärer, bidragen kommer bland annat från USA, Tyskland och Frankrike såväl som värdlandet. Alla som är intresserade av denna subkultur och råkar befinna sig i Holland eller de som rent av bestämmer sig för att bege sig dit hittar mer info på: www.blacksoil.com CS

EFTERLYSNING VILKA ÄR DOM?

D

et kom ett mail till QX med två bilder tagna från kanalen MTV. Och killen som skickat det frågade om vi visste vilka dessa ursnygga killar på bilderna var. Om de var fotomodeller. Om de varit med i någon annan reklam tidigare. Och om det bara var han som hade fattat tycke för dessa killar.

QX tog kontakt med MTV men fick tyvärr svaret: ”Vi kan inte lämna ut namnen på dem, jag kan bara säga att bilden på killen och tjejen är statister från London och killen är en svensk statist för HELLO_MTV kortet”.

Så tyvärr. Du (och andra intresserade) får nöja er med det. Men kanske kan någon annan uppmärksam läsare berätta mer om dessa pojkar. För vi håller med, de är superfina!

Har du kanske fallit pladask för någon kille i Tv-rutan på senaste tiden som du vill veta mer om?

Skicka en bild till oss, så ska vi försöka hjälpa dig!

Förlåter schlager allt?

B

edan starten 2000 så har Paris spelat på Hultsfredsfestivalen två gånger, sålt betydligt fler demos än vad ett medelstort svenskt band säljer skivor per släppt album, och blivit lite av flatikoner. QXs reporter Anders Olsson har träffat Annika, Emma, Johan och Mattias som efter att varit rejält hypade av musikeliten nu släpper sitt första riktiga album ”Yellow Eden”.

Det har pratats länge om Paris bland musikförståsigpåare och många var skivbolagen som fajtades om att få signa bandet.

Annika: Vi hade rätt stora problem när vi valde skivbolag. Vi funderade länge på om vi skulle våga skriva på för något av de stora eller inte.

Mattias: De flesta tyckte vi var knäppa i huvudet som tackade nej till bolag som till exempel Virgin. Men för oss är det så viktigt att vi själva får bestämma över vår egen musik.

Var ni rädda för att ni inte skulle kunna göra det om ni skrev på för ett större bolag?

Emma: Ja. Dessutom så tycker vi att hela skivbolagsbranschen inte riktigt går rätt till. Den är inte alltid så schysst mot artisterna. Oftast handlar det mer om pengar än om själva musiken.

Det är på skivbolaget V2 bland flyttkartonger och nedmonterade kontorsmöbler som jag träffar Paris. V2 som tillslut var det skivbolaget som vann kampen om Paris håller på att flytta till nya lokaler. Lite så är det också med Paris. För på deras skiva ”Yellow Eden” har hälften av låtarna tidigare släppts som demospår.

S

Emma: Vi har spelat in alla låtarna på nytt. Så de gamla låter helt annorlunda än vad de gjorde tidigare. Vissa känns nästan till och med som helt nya låtar.

Annika: Det är så himla kul att höra hur de har utvecklats från demospår till att fungera live och nu till hur de låter på skivan. År 2000 släppte Paris sin första demo som fick namnet ”Made In Bed” eftersom den spelades in i Mattias sovrum med hjälp av en billig portastudio.

Sedan dess har Paris sålt ungefär sextu-

”I somras spelade de i över tre timmar ifrån ett lastbilsflak i årets pridetåg.

Nonstop, utan en enda paus.” sen demos. Det ska jämföras med att gränsen för att sälja guld för ett album här i Sverige går vid 10.000 sålda skivor. Fast trotts att Paris nu lämnat demobandsstadiet bakom sig så är även deras debutskiva till största delen inspelad hemma hos Mattias.

Mattias: Vi försökte faktiskt spela in i en riktig skivstudio. Men det fungerade inte.

Johan: Ingen av oss gillar att jobba i studio, vi blir helt hämmade.

Emma: Det beror nog på att vi börjar tänka för mycket. Nu har vi så här lång tid på oss för att spela in.

Annika: Och så går tiden åt till

något tekniskt strul och så sitter vi och bara väntar och blir jättefrustrerade över att vi inte kan spela in. Det är verkligen kreativitetsdödande Paris har fått lite av en queerbandsstämpel på sig. Något som bandet själva bara tycker är positivt och i somras spelade de i över tre timmar ifrån ett lastbilsflak i årets pridetåg. Nonstop, utan en enda paus.

Annika: Det var tidernas roligaste spelning. Det var helt galet!

Emma: Till en början så var det kanske tio av våra kompisar som dansade bakom vår lastbil. Men helt plötsligt så exploderade det. Hur många som helst hakade på bakom vagnen. De hoppade och dansade hur mycket som helst.

Johan: Det blev en tre timmar lång konsert. Så vi körde samma låtar om och om igen.

Mattias: Jag började blöda om min arm för att den skavde så länge mot min bas.

Annika och Emma, ni har blivit lite av flatikoner. Hur känns det?

Annika: Det är grymt coolt.

Emma: Flatorna är alltid så himla glada när man träffar dem. De kommer fram ute på stan och pratar med oss. Det är verkligen skitkul!

Annika: Vi har spelat rätt mycket på den typen av klubbar och tillställningar eftersom vi har många flatkompisar. Av någon anledning så brukar de spelningarna dessutom bli oerhört lyckade. Det kanske är därför flatorna gillar oss så mycket.

Paris debutalbum "Yellow Eden" släpps den 29 oktober!

TOBAK HAR DU EN SKRUF LÖS?

O

rden ”snus” och ”Småland” ger inte automatiskt några direkt eleganta associationer. Man tänker sekelskiftet, bonddräng, lördagskväll på träbänken utanför sovgemaket, brännvinsbutelj, stinn överläpp, och dragspelsmusik. Företaget Skruf med bas i Sävsjö gör nu sitt bästa för att förändra den bilden. I stilrena vita dosor lanseras nu ”Skruf, färskt snus från Småland” i butikerna. Skruf finns både som lössnus och i portion. Under 2004 kommer även Skruf Tranbär att lanseras.

”Ny Demokrati hade ingenting med rasism att göra, sade han och slickade sig förmodligen runt munnen”

FOTO: TV4

MUSIK PARIS HAR BLIVIT FLATORNAS FAVORITER

ert Karlsson har blivit något av hela Sveriges tokroliga mysfarbror. ”Bert säger det vanligt folk tänker”. Han slickar sig om munnen och liksom bara gör det. Och han har fått något slags kultstatus i gayvärlden.

Han var nominerad till Årets Hetero på QX Gaygala 2003. Kanske inte så konstigt – Fag Factory var som störst, Bert blev kompis med bögarna som sjöng och spelade så fint och mer schlager än nånsin tycktes pumpas ut från Skaraslätten.

I början av 1990-talet var jag en rätt typisk tonåring som var skrämmande ointresserad av den verkliga världen. Jag fattade nog aldrig riktigt vilken sjuk jävla värld Sverige höll på att bli under de där åren. Därför är det lite av en chock att läsa Gellert Tamas otroligt välskrivna bok Lasermannen, faktaspäckad och grundligt researchad men skriven i lättläst dramadokumentärform. Här sätts alla fragmenten in i ett sammanhang och bildar en skrämmande helhetsbild av hur smygrasismen växer fram. Sveriges ekonomi var körd i botten och kriget i forna Jugoslavien hade skapat en sällan skådad flyktingström. Att det finns en grogrund för rasism är självklart.

Min bild av Bert Karlssons och Ian Wachtmeisters politiska karriär var mest bara att Bert ogenerat berättade för tidningarna att han släppte sig alldeles för ofta. Men Ny Demokratis politik handlade om helt andra saker än drag under galoscherna och fisfuktiga småbyxor. ”Bert säger det vanligt folk tänker”. Fråga bara Bengt Westerberg, som betecknade Ny Demokrati som högerextremistiskt och gjorde klart att folkpartiet aldrig skulle sätta sig i en regering med dem. Bert lyckades koppla ihop Bengt, flyktingar och hiv på ett väldigt slagkraftigt sätt: – Jag skulle vilja se Bengt Westerberg få sin dotter smittad av en flykting.

Han pratar så fint om flyktingarna, men han skulle bo ett tag i gettona de skapar, sade Bert till Expressen.

Expressen frågade också Bert om hur han skulle reagera om hans egen dotter ville gifta sig med en muslim. Svaret: – Jag skulle göra allt för att hindra det. Man ska inte gifta sig med folk från andra kulturer, det visar sig gång på gång att det inte går. ”Bert säger det vanligt folk tänker”.

I flera tal förklarade han att invandrarna stod för 80 % av all brottslighet i Sverige. ”Det vet väl varenda människa att det är så”, sade han till journalisterna som undrade varifrån han fått uppgiften. Zigenarna låg bakom 90 % av brotten mot svenska pensionärer, sade Bert och hänvisade till ”hemlig statistik hos polisen”. Polisen nekade till sådan statistik. Då sade Bert att rapporten fanns hos Brottsförebyggande rådet. De förklarade tålmodigt att rapporten inte existerade.

Ny Demokrati spred fler falska siffror om hur mycket flyktingpolitiken kostade.

De förde vidare vandringssägner om hemska ritualmord och muslimska konspirationer. Trots att media avslöjade deras lögner var det många väljare som trodde på dem. Kanske för att de ville. Bert kallade bosniska flyktingar för ekonomiskt starka lyxturister. Ian basunerade ut att han inte ville se några moskéer i Sverige.

Nästa natt brann en moské i Trollhättan.

I januari 1992 lägger Ny Demokrati fram en motion i riksdagen med krav på att omedelbart stoppa invandringen. Det var invandrarnas fel att hederliga svenskar gick arbetslösa. 1993 krävde de att flyktingar som kom till Sverige skulle hiv-testas.

Bert rasade över boken om Lasermannen i P1 och kallade den ”ärekränkning”.

– Ny Demokrati hade ingenting med rasism att göra, sade han och slickade sig förmodligen runt munnen.

Nähä, där tycker vi tydligen olika. Jag undrar om han fortfarande står för sina uttalanden? Anser han inte att de är rasistiska? När jag berättat om den här krönikan för vänner sade en ”mäh, det där är ju länge sedan nu, han kan ju ha ändrat sig”. Självklart. Jag hoppas att det är så. Men då vill jag höra det från Berts egen nyslickade mun.

Andra frågar varför jag vill skriva den här krönikan för QX – ”det var ju hemskt men det har ju inget med gayvärlden att göra”. 1991 uteslöts två homosexuella ur Ny Demokrati i Ludvika med motiveringen att ”en man ska leva ihop med en kvinna”. Bert kritiserade beslutet. Toppen. Men jag tycker att homofobi, sexism och rasism alltid hör ihop – och vill ni ändå ha en gayvinkel så fråga er detta: Med tanke på hur svårt det redan är för flyktingar att få asyl i Sverige på grund av att de förföljs för sin sexuella läggning: tror ni att de skulle få det lättare med Bert och Ian som statsministrar?

Snart är det dags att nominera till Gaygalan igen. Det är du och jag som bestämmer. Tycker du att Bert ska få en nominering till Årets Hetero igen? Eller ska vi välja nån som gjort lite mer än att sälja en massa kassa skivor till gaypubliken?

Mats Strandberg (Finns på Qruiser som: mats strandberg)

QX NOVEMBER 2003

•

11

”Egentligen tror jag att krönikor gör sig bäst på kylskåpsdörrar. Urklippta. Det är oerhört smickrande. Att hamna på någons kylskåp.”

lena är favoriten i metro arannan vecka skriver journalisten Lena Sundström en krönika i tidningen Metro. Det blir alltid dagens höjdpunkt. De är alltid lika träffsäkra, roliga, underfundiga och personliga.

Lena är favoriten för dagen så vi ställde några frågor til henne.

Hur länge går du och funderar på en krönika du ska skriva?

– Jag funderar oftast bäst när jag skriver. Sedan har jag oftast bestämt mig för ett ämne på förhand. Jag vet vad jag vill säga, men kanske inte exakt hur.

– Ibland testar jag ämnen på kompisar, eller på min man, för att se om de håller. Om de har något allmänintresse,

V

12

•

eller om det bara är jag som har gått och hetsat upp mig. I vanlig ordning. Men jag är rätt dålig på att argumentera när jag snackar. Jag blir upphetsad och glider ifrån ämnet hela tiden. Blir flummig. Det är enklare att vara tydlig när man skriver. Och så har man lite mer tid på sig för att formulera sig. Annars är jag en sådan där som kommer på vad jag skall säga när alla har gått hem. Lite sådär George Costanza-aktigt.

Vilken av dina krönikor har skapat mest rabalder?

– Det finns ingenting som är så känsligt som att kritisera kvinnor. Kvinnor får kritisera män hur mycket som helst, men ingen får kritisera kvinnor.

Då går de i taket.

QX NOVEMBER 2003

– Jag har skrivit en del om det där.

Om att kvinnor alltid säger att de är för jämställdhet. Samtidigt som de fortfarande skall vara bäst på att ta hand om barn och välja ut gardiner. Det är någon slags egoistisk feminism. Man använder jämställdheten som ett argument, men bara när det passar ens egna syften.

– När man skriver om sånt får man absurda hat-mejl . ”Sådana som du borde steriliseras” eller ”det är sådana morsor som du som gör att det finns ungar som sparkar ner folk på stan”.

– Bara för att man har sagt att man tror att män också kan ta hand om barn, eller för att man har skrivit något om att vi kvinnor måste bli bättre på att slappna av. Att vi inte alltid skall ta oss själva

på så förbannat stort allvar.

Om du skulle gå på en anställningsintervju som krönikör på QX, vilka tre krönikor skulle du ta med dig då för att visa oss? Och varför?

– Jag skulle ta med ”Mannen i den gula kepsen.” För att den är rätt kul, samtidigt som den försöker säga något.

Den handlar om en man i en gul keps som blev bortretuscherad från en publikbild på Allsång på Skansen. Den handlar om estetisk rensning. Och om en folklighet som lätt blir små-fascistoid.

– Jag skulle ta med ”Hyggligt folk som förbytta utomlands”. Det är en gravallvarlig krönika, rakt igenom. Vanligtvis brukarjag ha svårt för att inte raljera, överdriva eller vara ironisk.

– Jag skulle också ta med ”Mannen i Volvon förstörde min dag.” Den handlar om fördomar. Om hur det känns.

När vardagen inte längre känns hemma.

Utan borta.

– För att dra det kort, så satt jag och min dotter i en bil. Min dotter satt och sjöng på någon dagislåt, och så gled det upp en man i en helt vanlig volvo och skrek ”Åk hem till Kina din jävla Kineshora”.

– Jag var rätt osäker på om jag skulle skriva den där krönikan. Framför allt för att jag skämdes över att jag hade varit så svag. I mina krönikor så är jag ofta rätt kaxig, och jag önskar verkligen att jag hade varit en sådan där Liza Marklund, Johanne Hildebrandt typ som hade stövlat fram till karln för att ge honom en fet smäll. Eller nåt. Jag skämdes över att jag bara satt där och kröp ihop i bilen och darrade. Att jag inte stod upp för mig och min dotter.

Men jag skrev om det. För det är så lätt att bilden blir skev. Som när Mark Levengood hade blivit nerklubbad av några nynazister, och skrev ett inlägg i Aftonbladet som verkligen var lysande.

Där han skrev om hur små de var, hur ynkliga de var. Där han skrev att de var

de stora förlorarna. Och det är bland det bästa jag har läst.

– Ändå. Det är ju inte så det känns när man sitter där och darrar. Det är så fruktansvärt kränkande och förnedrande. Och man blir rädd. Och det var väl det jag kände att jag ville säga till den här mannen i Volvon: ”Grattis. Du vann. Du förnedrade mig. Du skrämde mig. Hur känns det?”

– Så det gjorde jag. Och jag kände mig som en mes. Men folk blev i alla fall berörda. Självbilden fick ta lite stryk. Men det var kanske värt det.

Vilka andra tidningar frilansar du för?

– Det är olika. Fasta krönikeuppdrag har jag för Mersmak (Konsums tidning) och Dagens Arbete.

Ska du släppa en bok snart med samlade krönikor eller nåt?

– Jag började skriva på en bok.

Men sedan blev jag gravid och låg och spydde hela dagarna. Jag vet inte. Vill folk verkligen läsa samlade krönikor?

Egentligen tror jag att krönikor gör sig bäst på kylskåpsdörrar. Urklippta. Det är oerhört smickrande. Att hamna på någons kylskåp. Men det är klart. Lite lockande är det ju. En genväg till en egen bok. Härligt ego.

Vad skriver du på just nu?

– En bok. Som aldrig blir klar.

Kanske blir det en pekbok. Och jag blir en pek-boks författarinna. (Kan man bli nominerad för augustpriset ändå?)

Finns det någon du skulle vilja läxa upp just nu?

– Absolut och alltid. Och det är väl just det som är problemet. Att man har så lätt för att läxa upp andra. Att se vad andra gör för fel. Man borde nog bli lite bättre på att läxa upp sig själv. Kanske.

Och vem är värd uppskattning och en eloge idag tycker du?

– Lars von Trier. För Dogville.

Den är störst just nu.

Anders Öhrman

NY CD

LISA MISKOVSKY "Fallingwater" KOMMANDE SINGEL

EVAN "Will You Love Me Forever" RADIOFAVORITEN PÅ SINGEL www.stockholmrecords.com

EVAN ”Everything I´d Ever Do”

”ÅH SARA, KOM UT IKVÄLL...”

Hon är inte hetero. Och inte homo. Men hon vill inte kalla sig bi. Hon hatar nämligen etiketter. Hon vill vara Sara.

Vi kallar henne underbara Sara.

Av Anders Öhrman Foto Peter Knutson ara Löfgren är tjejen vi väntat på. Hon är tjejen som är långt borta från tillrättalagda flickgrupper och Jennifer Lopez-kopior.

När andra tjejer sjunger vackra ballader med fina röster om kärlek skriker Sara, med sprucken och hes röst, om hur mycket starkare hon är nu när förhållandet är över och hur hon går vidare medans hennes ex får stå kvar.

Sara har blivit favoriten i årets upplaga av Fame Factory. Både bland flator och bögar. Och inte minst har juryn i TV-serien tagit henne till sig. Alla hade gett henne sina högsta poäng i veckofinalerna.

QX åkte till Skara och träffade Sara och hennes bästis på skolan, Elin Hedberg.

Du har ju tagit alla med storm, hur känns det?

– Det känns väl bra, jag känner mig nästan lite chockad. Jag trodde kanske inte att jag hade i Fame Factory att göra, men det finns uppenbart en plats för mig också här.

Du känns inte som den typiska Fame factory-deltagaren liksom.

– Nej, det var mina kompisar som tjatade på mig att söka in till skolan.

Men du har sett de tidigare omgångarna av Fame Factory?

– Ja, verkligen. Men jag har inte känt att det varit rätt forum för mig, jag är kanske lite tuffare än de man sett tidigare. Men mina vänner tjatade på mig och jag var ändå arbetslös så jag förlorade ingenting på att söka. Och så tänkte jag att jag kunde tacka nej om jag ångrade mig. Men så kom jag in och det blev så jäkla bra. Och Bert gillar ju mina svenska låtar. Jag var orolig för att min låt Starkare skulle vara för tuff för Mariann Grammofon, men de älskade den. Den ligger kanske i tiden, folk har tröttnat på de där gulliga kärlekslåtarna med pojkband och flickband, folk vill ha något som känns ärligt och på riktigt liksom.

Vem var din favorit från tidigare omgångar?

– Jag följde serien så mycket jag kunde, men min dotter hade läggtid precis vid den tiden. Men jag tyckte Anders Johansson var klockren, medan de andra kanske var lite halvsura. I första omgången var det Andrés som var favoriten, som människa och person, han är ett energiknippe. Och så hade jag en liten crush på Mathias Holmgren.

Och du satt där och tänkte att ”en dag...” ...”så ska jag stå där och få sjunga” (skrattar). Nej inte riktigt. Men en anledning till att jag ville vara med var sånglektionerna med Monica. Jag satt som klistrad framför TV:n när man fick vara med på hennes sånglektioner. Monica är min nya religion. Eller min enda religion.

Men du har sjungit en hel del förut?

– Ja, jag har spelat i band sedan jag var 12 år. Jag har skrivit låtar, fast på engelska. Jag har sjungit hårdrock och

S

14

•

symfonirock och så har jag trubaderat en del med gitarren. Det var kul, det finns inget bättre än att spela på krogen. Alla är glada där liksom.

– Sen blev jag gravid, och det går inte att sjunga hårdrock när man är i 78:e månaden, man kan inte ta i tillräckligt och det blir för hög volym i magen.

Så jag lade ner det, och sedan fokuserade jag på bäbis och mage och så. Man sätter sig själv långt bak i livet då, och det är inget negativt, det ska ju vara så.

Men nu vill jag hitta tillbaka till Sara.

Men nu är du ensamstående?

– Ja, men min dotter är hos både mig och pappan. Nu har min mamma hand om henne i veckorna så är hon hos pappan på helgerna.

Var du osäker på dig själv när du kom till Fame Factory?

– Ja, rent musikaliskt var jag det, jag visste inte var jag stod. Men det känns bra nu när man börjar få lite bra respons.

Lite?

– Ja, eller ganska mycket (skrattar).

Känns det läskigt att bli så hyllad som du faktiskt blivit?

– Ja, jag kan inte ta det till mig riktigt. Jag tar dagen som den kommer. Jag har lärt mig att leva så, man blir bara besviken annars. I alla fall enligt mina erfarenheter.

Du känns både tuff och ödmjuk, det känns som du gått igenom ganska mycket i ditt liv.

– Ja, jag blev tuff och hård rätt snabbt. Jag har haft mycket smärta.

Men det kommer många bra låtar av det. Och även om jag har varit med om mycket skit i mitt liv så är jag ändå tacksam, för det har gjort mig till den person jag är idag. Hade jag inte gått igenom det jag gått igenom kanske jag hade varit mindre ödmjuk eller mindre envis. Och eftersom jag själv mått dåligt kan jag säkert hjälpa många andra, men idag är jag trygg i mig själv och vet vem jag är och står för det. Och det är jäkligt skönt.

– Jag har till exempel alltid trivts bäst med killar, jag har bara en tjejkompis hemma - och så Elin här då. Jag har aldrig varit något för smink, hästar och kaniner liksom. Jag spelade fotboll istället.

I och med Fame Factory blir du en förebild för väldigt många, hur känns det?

– Nu när jag kommit i den här åldern och mår som jag mår så känner jag mig trygg och jag vet vad jag kan ge.

Det som jag vill förmedla här är väl att ”nej, man behöver inte ha stringtrosor på sig, nej, man man måste inte ha push up-bh, nej, man måste inte sminka sig, bara man vågar stå på sig”. När jag var yngre var det jävligt jobbigt i början när man insåg att man var annorlunda, men man blir fan så mycket starkare när man blir äldre om man står fast vid det och inte bara följer efter alla andra. Det hoppas jag att jag kan förmedla här i Fame Factory. Jag hoppas att andra kan bli starkare på något sätt av det.

QX NOVEMBER 2003

Du känns väldigt fördomsfri, hur kommer det sig att man blir det?

– Jag har liksom varit mycket av allt. Jag har varit punkare, hårdrockare, hippie och grungare. Jag tycker att alla får vara som dom är bara de inte gör någon annan illa, och jag gillar inte att sätta etiketter på folk. Men det är så lätt hänt. Jag försöker verkligen att inte göra det, och jag har blivit bättre på det.

Du har beskrivits som en mörkhårig Eva Dahlgren och jag vet flator som pussat TV:n när du varit i bild.

Visste du om att du hade flattycke?

– Inte direkt...(skrattar) Jag har inte tänkt på om det är flator eller killar eller vilka det nu är som gillar mig. Men jag kanske kunde tänka mig att några tjejer skulle gilla mig...

Det finns ju många flator som undrar om du tror att du skulle kunna bli kär i en tjej.

– Jag tror inte, jag vet. Jag är öppen för alla förslag. Jag vill varken kalla mig hetero eller homo eller bi. Jag hatar som sagt etiketter. Jag vill vara Sara.

– Jag tycker att alla ska sträva efter att bli fördomsfria. Det är ju som alla säger, blir man kär i en person så blir man kär i en person, sen om det är en kille, en tjej eller vad det nu är kan man ju inte göra något åt det.

Men det låter så fint, är det verkligen så? Jag kan verkligen inte bli kär i en tjej hur mycket jag än skulle vilja...

– Nej, men jag kan det. För min del spelar det ingen roll. Jag vet inte vad jag ska säga, jag tycker det är så självklart.

– Men så finns det ju något som jag brukar kalla för omvänd rasism. Att så fort man träffar en invandrare eller nån mörkhyad människa eller träffar någon som är homo så blir man liksom ”Heeej” och ska vara jääättetrevlig för att verkligen visa att man minsann inte har några fördomar. Då blir det ju också fel. Jag tycker man ska vara som man är. Är du en ensamvarg?

– Nja...jag försöker att inte vara det, men jo, det är jag nog.

Du och Elin drar er undan ibland har man sett.

– Ja, tycker det är lite jobbigt när folk gapar i munnen på varandra, då sätter jag mig hellre någon annanstans. Även om det är tråkigt att folk åker ut varje vecka blir det skönare här hemma.

– Men ibland kan jag bli lite äcklad av att allt är så klämkäckt här. Det ska vara så hjärtligt och alla ska skratta hela tiden...

Men du kommer bra överens med alla härinne?

– Ja, det gör jag. Har jag något problem med någon så tar jag det med den personen på en gång.

Du har inte märkt av någon avundsjuka gentemot dig ännu?

– Nej, inte än. Och jag hoppas inte att det blir så. Det skulle vara jobbigt.

Jag hatar ju själv att var avundsjuk. Jag var ofta avundsjuk när jag var yngre för

när jag växte upp hade vi aldrig några pengar så jag var avsundsjuk på alla andra och det är verkligen en äcklig känsla, den är tärande.

Ditt liv har förändrats väldigt mycket på bara 2-3 månader.

– Ja, och man måste komma ihåg hur det var innan man kom hit. För här utanför går vanliga människor upp halvsex och skjutsar ungarna til dagis och åker och jobbar till fem och hämtar sedan barnen och åker hem och stryker, städar och tvättar - och här går vi och gnäller ”åh, jag kan inte riktigt sjunga, och jag kommer inte i kontakt med mina känslor”. Är det lätt hänt att ni flyger iväg här på skolan?

– Gud ja, det är så mycket gnäll ibland så det är inte klokt. Man får fan rycka upp sig lite, det är klart att man ska få känna efter hur man mår och så.

Man kan ju inte hela tiden gå och jämföra sig med barn i Uganda, men lite realitetstänk måste man ju ha. Vi har det otroligt bra här.

Finns det något annat än musik du tycker om, är du till exempel sportintresserad?

– Jag hatar sport! Att titta på sport alltså, jag gillar ju att spela fotboll själv och så, men då ska det vara på riktigt, det ska vara vinna eller försvinna. Men inte att titta sport. Jag tycker det var kul när Frölunda vann hockeyn, men det är först då det blir kul! Men aerobics och sånt går ju bort.

– Nej, jag är mer konstnärlig av mig. Jag målar och syr och håller på med lera. Och så tecknar jag och hamrar och bygger och så...

Har du tecknat dina tatueringar?

– Ja, de har jag gjort själv. Men jag har fler än de här. Jag har fem stycken.

På ryggen och vaden. Jag var 15 år när jag skaffade min första - och fler ska det bli. Det är som en drog. Man kan inte sluta (skrattar).

– Den här tatueringen som är som en drake är inspirerad av TV-spelet Mortal Combat. Annars älskar jag Tank Girl. Du vet, seriehjältinnan. Det är en

ELIN GÖR SIN EGEN GREJ H

on är inte bara Saras favorit på Fame Factory, även flatorna har fått upp ögonen för Elin Hed-

”Visst, det var jävligt jobbigt när man var yngre och insåg att man var annorlunda, men man blir fan så mycket starkare av det när man blir äldre”

av mina favoriter.

– Men som sagt någon idrottsmänniska är jag inte... Jag tror så här, egentligen hade jag säkert kunna vara intresserad av sport, men det bottnar nog i att jag på mellanstadiet inte fick likadana adidasshorts som alla andra eftersom vi inte hade råd med det. Och alla tyckte att jag hade fula shorts på mig.

– Så istället blev jag den tuffa värstingen som började röka är jag var 12.

Men du röker inte idag?

– Nej, jag snusar.

Du har en dotter på 2 1/2 hemma i Varberg. Hur ofta hinner du träffa henne nu?

– Vi pratar varje dag på telefon. Så är jag hemma ibland. Och hon kom hit och bodde här ett par dagar. Det gick jättebra. Men visst har man hela tiden ett dåligt samvete.

Men det måste ändå vara skönt att du får ta plats i ditt eget liv nu och du har möjlighet att sätta dig själv i första rummet?

– Ja, men det känns så hemskt att

säga det. Men jag tror inte jag skulle vara en bra mamma om jag inte fick syssla med musik. Jag gör ju vad jag kan nu för att trygga någon slags ekonomi i framtiden för mig och min dotter. Det är ändå så pass kort tid och hon har det bra hos mamma.

– Och Bert sa häromdagen att han ville skriva kontrakt med mig på att spela in en platta. Eller tre... (skrattar) – Så det är bara att sätta igång och skriva låtar.

Så ska du tävla i Melodifestivalen med låten ”Som stormen”, hur känns det?

– Det känns kul, men jag tror inte att jag tar lika allvarligt på det som vissa andra. Det jag ser mest fram emot är ju att få träffa alla sköna människor som kommer att vara där. Min ambition är inte att vinna, jag menar, hallååå, jag ska tävla mot Anne Lie Rydé...

berg.

När QX kommer till huset där Fame Factorys deltagare bor är bara Sara och Elin hemma. De ber genast om ursäkt för att det är så stökigt och skitigt i köket där vi slår oss ner.

– Det är så äckligt att vi slutat äta här, vi käkar på skolan istället, säger Elin.

Sara har hämtat dagens stora skörd av beundrarpost. Mest från tjejer visar det sig.

– Jag såg på Fame factorys klotterplank på hemsidan att jag och Sara hade högst poäng på gayradarn, säger Elin och skrattar. Folk diskuterade vilka som var homosexuella i årets upplaga av Fame Factory - och jag och Sara fick höga poäng. Jag förstår dem, varken jag eller Sara är väl speciellt jättetjejiga av oss.

Jag tyckte det var kul att läsa att vi hade högt utslag på gayradarn.

Hade samma sak ”drabbat” killarna här hade de säkert blivit generade...

– Ja, säkert! Men jag tycker bara att det är roligt. Det betyder bara att man går hem hos fler människor.

Så vad skulle du själv ge dig för poäng på gayradarn då?

– Det är väl här jag borde svara nånting kryptiskt i stil med ”någonstans mellan 1 och 10...”, men tyvärr befinner jag mig nog rätt långt ner på skalan. Så tråkig är jag, (skrattar)!

När jag hörde att Idas lillasyster skulle vara med i år tänkte jag att det

skulle dyka upp en tös som skulle sjunga vackra låtar om blommor typ.

Så visar det sig att du är en rockerstjej...

– Ja, det är stor skillnad på oss. Det är skönt, jag hade inte velat göra något som hon redan hade gjort. Vi är olika som personer också, jag är nog lite mer ovårdad och flummig av mig..

Har du aldrig varit tösig av dig?

– Man blir ju mer och mer säker i sig själv, men jag har aldrig varit speciellt tjejig, jag har försökt, men det har inte gått bra, jag vet inte hur man är när man är tjejig.

– Häromdagen skulle vi gå i högklackat på en lektion i skolan. Jag kände mig väldigt klumpig och är inte någon fena på att gå runt i högklackat. Jag

kan inte det. Så sa läraren åt oss att vicka på höfterna, men det gick ju inte.

Jag vet fan inte hur man gör när man vickar på höfterna.

Sporrade Ida dig att söka till Fame Factory?

– Jag sökte ju in samtidigt som Ida förra året. Jag stod i kön, men Bert gick förbi utan att bry sig om mig.

Hoppade du inte fram då och drog en truddelutt på gitarren...

– Haha! Nej, jag är inte sån, så jag gick därifrån och tänkte att det här inte var nåt för mig. Min musik passar nog inte Fame Factory. Och i år tänkte jag att det kanske var lite fjantigt att söka nu när Ida hade varit med. Men så tjatade Ida på mig så jag åkte till Halmstad och gick på audition. Så kom jag med och det är skitbra här, jag trivs jättebra.

Du har inte kommit fram så mycket än i serien, du har mest stått i bakgrunden...

– Ja, men jag tror det blir mer av mig nu. Det känns så.

Har du sysslat med musik sen du var liten och tävlat i det?

– Ja, första gången jag stod på scen var jag 11 år. Sen har det varit lite talangjakter och så. Jag var med i Göteborgstalangen i vintras och vann och fick 10 000 kr. Jag var solo och körde mina egna låtar. Finalen hölls i Lisebergshallen inför 2500 personer. Det var både oväntat och kul!

– Jag har alltid tänkt att jag ska satsa på musiken och jag har varit inställd på att harva mig fram. Jag hade tänkt att flytta till Stockholm och starta upp ett band och så.

Och Bert vill att du ska sjunga på svenska och inte på engelska som du gör.

– Ja, jag vet. Men dels måste en svensk text vara väldigt bra för att jag ska kunna framföra den och dels tror jag att om jag skulle skriva på svenska skulle det låta likt det som Sara gör och då skulle jag bara bli en dålig kopia av henne. Jag är skeptisk till att sjunga på svenska.

Och jag gissar att du lyssnar en del på Sheryl Crow, Melissa Etheridge och Alanis Morissette?

– Haha! Ja, då gissar du rätt. Sheryl Crow är min stora idol!

QX NOVEMBER 2003

•

15

FOTO: PETER KNUTSON

JOHAN & PETER - KILLARNA BAKOM BJÖRN AXÉN Det är i höst 40 år sedan den legendariske frisören Björn Axén öppnade sin första salong. Det är 10 år sedan han hastigt gick bort, men företaget överlevde tack vare Johan Hellström och Peter Hägelstam som numera leder företaget tillsammans.

A

xéns 40-årsjubileum firades med en stor frisyr- och modeshow på Stockholms stadshus i mitten av oktober. 50 toppmodeller deltog, friserade av 30 frisörer av världsklass. Att Björn Axéns är världsklass råder ingen tvivel om. Det är såklart därför som så många kändisar, och även kungahuset, är deras kunder. Än så länge finns endast två Björn Axén-salonger, på Norrlandsgatan och Åhléns i Stockholm, men det lär bli fler framöver. Efter nyår startar man även en helt ny exklusiv frisörutbildning, för att trygga återväxten av skickliga frisörer.

QX stämde möte med Johan Hellström, vd, och Peter Hägelstam, ad, för att få en insider-bild av företaget i dag, och av dess spännande historia.

Till att börja med – är det okej att kalla er för frisörer?

Peter: Det går alldeles utmärkt.

Många har sagt till oss att ”ni kan inte kalla er frisörer, ni är hårkreatörer, skulptörer, konstnärer…” ja allt möjligt.

Fast sådana omskrivningar skapar förväntningar som kan ta död på vilket mästerverk som helst.

Berätta hur det en gång startade!

Johan: Björn öppnade sin första salong,”Coiffure de Dames”, på Sibyllegatan 1963. Han hade då jobbat för legendariske Monsieur Alexandre i Paris, och tog glamouren med sig hem till Stockholm och Sverige. 1979 flyttade salongen till NK. Peter: Några år tidigare, 1976, blev Björn Axén känd som Silvias frisör. Tyvärr gjorde han inte Silvia som brud, men däremot kvällen innan på operan.

Det blev hans stora genombrott.

Ni som kände Björn Axén, vem var han?

Peter: Björn hade många starka personligheter i sig. Han var en stor kreatör, inte bara i sin salong utan även i köket och i rabatterna. Han kunde vara en väldigt god vän, men kunde också vara nattens furste. Han var en företagsledare med förmåga att omge sig med skickliga människor. Björn var en otroligt modig person, som ibland inte kände någon som helst respekt för sin kund.

Däremot hade han den största respekt för sitt skapande. Han kunde göra de mest otroliga hårkreationer, men vad kunden kände brydde han sig inte om.

Detta gjorde honom stor, men vi arbetar ganska annorlunda numera.

Johan: Björn var en pionjär, och var alltid den som kom först med saker och ting. Bara en sådan sak som att han införde datorbokningar redan 1984 , eftersom han var säker på att datorerna

skulle slå igenom. Datorn var som en stor skördetröska som bullrade när man drog igång den på morgonen. Björn kunde även få folk omkring sig att prestera mycket mer än de själva trodde de skulle klara av. Han puttade mig ut över stupet många gånger.

Hur kom ni in i bilden?

Peter: Jag började hos Björn 1981, då jag kom från Uddevalla. Jag visste knappt vem Björn Axén var, men jag frågade en person som hade hand om hans anställda om hon trodde att jag skulle passa in. Sedan ringde jag honom och blev anställd på direkten.

Johan: Jag kom hem från Paris i oktober 1984, där jag utbildat mig som dansare. När jag gick förbi salongen, där jag tidigare varit kund, bestämde jag mig för att bara höra mig för vad som gällde om man ville bli lärling. Innan jag visset ordet av hamnade jag på en intervju. Det var 400 sökande till två platser, och då väcktes tävlingsinstinkten.

När jag sedan fick jobbet sa Björn att jag inte skulle klara av att samtidigt ha en dansarkarriär. Då bestämde jag mig för att överbevisa honom, och dansade parallellt. Jag arbetade nio år som professionell dansare, bland annat med After Dark och i musikalen ”Cats”. Jag tog mitt gesällbrev hos Björn Axén på två

”Jag var 18 år och hade jobbat där ett halvår, och han testamenterade hela sitt företag – sitt livsverk – till mig” år, mot normala tre.

Berätta hur det gick det till när ni tog över.

Johan: Det där är lite av en askungehistoria. Jag började jobba hos Björn i oktober 1984, och i maj 1985 skrev han sitt testamente utan någons vetskap. Jag var 18 år och hade jobbat där ett halvår, och han testamenterade hela sitt företag – sitt livsverk – till mig. Björns advokater sa ”så här kan du inte göra, du vet inte vad en sådan pojkspoling klarar av”. Men han gav inte vika. Jag visste ingenting om detta förrän Björn gick bort 1993. Då hade jag och Peter redan bestämt oss för att öppna en liten intim och exklusiv salong tillsammans. Mina rådgivare avrådde mig från att ta över företaget, eftersom ekonomin inte såg

Namn: Johan Hellström. Ålder: 37 år.

Yrke: Frisör, VD för Björn Axén Institut.

Familj: Pojkvännen André.

All time favoritfrisyr: ”Coco Chanels korta lugg och page, som var revolutionerande för sin tid. Det var enkelt och rent

16

•

QX NOVEMBER 2003

särskilt bra ut. Då blev jag otroligt taggad och sa till Peter ”vi kör, men då ska vi göra det tillsammans.”

Kan man säga att ni i dag är Sveriges ledande hårföretag?

Johan: Det beror på hur man mäter.

Rent kvalitetsmässigt står vi oss bra även internationellt. Vi håller en hel del utbildningar och kurser i andra länder, och märker då att vi håller en hög nivå.

I januari startar ni en egen frisörutbildning, ”Björn Axén Academy”, varför det?

Peter: Björn hade en dröm om att starta en frisörutbildning, och nu blir det äntligen av. Anledningen är att, ska vi kunna växa utan att bli ett luftslott, måste vi ha folk med den kunskap och de kvalitéer vi kräver. Det är inte lätt att hitta, så därför måste vi utbilda själva.

Hela branschen har undrat varför vi inte har gjort detta tidigare.

Johan: De frisörutbildningar som finns i dag är förberedande, vilket betyder att man varken blir frisör eller något annat. Ingen vill ha dessa elever när de kommer ut eftersom de inte kan tillräckligt mycket.

Hur tycker ni att frisörbranschen över lag har förändrats de senaste 40 åren?

och passade så bra på henne.”

All time hatfrisyr: ”80-talsfrisyrer med spretluggar och permanent som ligger lite fett mot hårbotten och utmynnar i en sönderblekt lock. Det är riktigt fult.”

Peter: I Sverige lider vi ingen materiell nöd, vilket gör att vi inte behöver kämpa, och det hämmar kreativiteten.

Många frisörer känner sig inte motiverade eller inspirerade, och de behöver inte kämpa för att klara sig. Det är ett vällevnadsproblem. Dessutom finns det mycket oseriös verksamhet i vår bransch, många som dumpar priserna.

Johan: Vi har som målsättning att höja statusen för frisöryrket, och reser runt i hela landet och håller seminarier om företagsamhet, prissättning med mera.

Ni har många kändisar och även kungahuset som kunder, vad kan ni berätta om det?

Johan: Folk känner till det eftersom det står i tidningarna, men för oss är diskretion en hederssak. Det är säkert en del i våran framgång. Även Björn var väldigt noga med att vara diskret. Kunder som kommer till oss ska kunna göra det helt privat, och känna sig trygga med det.

Peter: Att vi från drottningen har fått förtroendet att kalla oss kungliga hovleverantörer är förstås officiellt.

Björn var icke officiell kunglig hovleverantör i över tio år innan han ansökte om det. Vi tycker det är väldigt roligt att vi

Namn: Peter Hägelstam. Ålder: 45 år.

Yrke: Frisör, AD för Björn Axén Familj: Singel.

All time favoritfrisyr: ”Marie Atoinette med sina ’skepp och bondgårdar’ i håret. Hon stilgav verkligen en epok.

En annan favorit är drottning Louise på

har en kungafamilj som uppskattar vackra frisyrer och mode, mer kan jag inte säga.

När man ser Silvia i tidningen, kan man då direkt avgöra om det är ni som har fixat hennes hår?

Peter: Varje hantverkare har sin egen stil, vilket gör att man nog kan se detta ibland. Fast vi är ju väldigt breda i vår kunskap, och kan forma hår till nästan vad för någonting som helst.

På tal om stil – hur ska man enligt er se ut i håret just nu, hösten 2003?

Peter: I vår senaste kollektion, för både killar och tjejer, är det en färgkollision av glödande lava och aska. Mycket kontraster med färger, strukturer och längder. Ett nyckelord just nu är ”amatör”, och med det menar jag att man ska se amatörmässigt klippt ut, fast med kvalitet. Det ska på sitt eget sätt se naturligt, och sannolikt, ut.

Kan man fortfarande bli klippt av er två, trots att ni leder hela företaget?

Johan: Ja, vi jobbar två eller tre dagar i veckan, och det kommer vi aldrig att släppa. Vi vill ha kvar kontakten med kunderna, och känslan i fingrarna.

Pär Jonasson

60-talet när hon satt med sitt kröningsdiadem och sina hermeliner. Hennes håruppsättning var ett mästerverk!”

All time hatfrisyr: ”Tjejer som kommer till oss med en femton centimeter lång utväxt under rester av permanent och slingor.

NORRLANDS GULD Vi är många som har gått och längtat efter Lisa Miskovsky och nu är det äntligen dags för henne att följa upp succédebuten med ett andra album – Fallingwater. Den här gången är det Kentsångaren Jocke Berg som producerat och skrivit en del av låtarna. Och precis som man skulle kunna tro är det en skiva fylld av dova toner och nakna gitarrer. Men Lisa, hon är precis lika glad som vanligt när hon träffar QX. Av Nenne Nestius Foto Åsa Tällgårdh

D

et är kul att träffa Lisa Miskovsky. Hennes breda leende och norrländska lugn fungerar som en vitamininjektion på en stressad stockholmsreporter. Och Lisa skulle aldrig kunna tänka sig att bo i storstan.

Hon trivs fortfarande bäst hemma i Umeå där hon varvar hockeyträning med låtskrivande.

Det var två och ett halvt år sedan vi sågs sist och du skulle precis släppa ditt debutalbum. Nu kommer den där svåraste skivan, uppföljaren till en supersuccé…

– Jag brukar inte tänka på det så mycket, då får man noja! Och det har man nog av ändå. Jag tycker faktiskt att allt känns riktigt bra nu. På förra skivan fanns det många låtar som jag skrev när jag var väldigt ung. På ”Fallingwater” är allt material nyskrivet och det gör att albumet känns nära den jag är idag.

Vissa artister hinner ploppa ut en ny platta innan man ens har lyssnat klart på den förra. Men med dej har det snarare varit så att man har längtat och väntat…

– För mej har det varit jätteskönt att få göra en massa olika saker; som alla musikaliska samarbetsprojekt jag har varit inblandad i under den här tiden.

Lisa nämner namn som Svante Thuresson, Christian Kjellvander och Dennis Lyxzén. Den sistnämnda är en gammal barndomskompis till Lisa och till honom skrev hon låten Allright som spelas en hel del nu.

– Det har varit nyttigt att träffa andra och inte bara fokusera på mej själv.

Att få distans och även att få vara lite ledig.

Och nu ska du göra om alltihop en gång till…

– Eftersom jag har hunnit varva ner och vara hemma i Umeå mycket har jag hunnit börja längta ut igen. Nu känner jag mig sugen och har en massa motivation. Det ska bli kul att träffa alla människor igen. Jag bor ju där jag bor och då blir det inte direkt att man ses så ofta.

Om jag har förstått saken rätt tycker du att det är väldigt privat att skriva låtar. Du är gärna helt ensam när du gör det. Hur har du löst detta när du nu jobbat ihop med Jocke Berg som förutom att producera plattan även har varit med och skrivit låtar?

– Jag har övat mej i samarbeten det här året och det har varit väldigt nyttigt tror jag. Jag har insett att jag måste komma ut ur mitt skal. Lisa skrattar och tillägger: – Jag skriver grundidéerna till låtarna själv och sedan jobbar man utifrån dem. Det är fortfarande så att jag har svårt att skriva en hel låt ihop med nån, jag behöver ensamheten.

Hur gick det till när ni möttes, kände ni varandra sedan tidigare?

– Jocke Berg lär man nog aldrig känna! Han har otroligt stor integritet.

Jag tycker om att man kan hålla sig på sin kant, det har funkat väldigt bra för vårt samarbete. Jag tror att det är bra att inte vara bästa polare när man ska jobba så nära varandra.

Nya singeln heter Lady Stardust.

Vem är hon?

18

•

”Jag väntar på er nästa Lesbian Heaven-fest”

– För mej är det en extremt god människa. Ibland när man har haft en sån där magisk kväll med sina bästa vänner, när allting har varit sådär superkul och så sitter man där i bilen på väg hem – då kan jag drabbas av en enorm lyckokänsla. Många gånger är livet ganska tufft och därför är det viktigt att uppskatta de stunder då allt känns helt sjukt bra! Lady Stardust handlar nog om en desperat vilja att förmedla den här överväldigande känslan av lycka. Det goda i livet.

Jag gillar framförallt de avskalade låtarna på skivan där din röst kommer fram.

– Det är nog Jocke som har sett till att det blivit så. Jag är verkligen jättenöjd; det är skönt att släppa en sån skiva.

– Det är många i min närhet som har haft ett jobbigt år och självklart blir man påverkad när en närmsta vänner har det svårt. Det här är en hyllningsskiva till mina vänner.

På låten Sing to me, är det samma glädje som i Lady Stardust. En skön kaxighet när du sjunger sånt som ”I’m gonna star the greatest movie, I’m gonna write the perfect song”. Känner

QX NOVEMBER 2003

du så ibland, att du klarar allt liksom?!

– Ja, man är ”on top” ibland. Då kan jag känna ”det finns inga gränser”, varför ska det göra det? Folk som begränsar en ska man inte hänga med. Jag spelar hockey på onsdagarna och jag är enda tjejen men jag bryr mej inte om det. Det finns ingen annan som gör det heller. Det är aldrig nån som säger ”åh vilken bra passning för att vara en tjej”.

Jag tror också att det är viktigt att våga misslyckas. Många tjejer är skiträdda för att göra det och testar aldrig ens. Jag har varit sämst på en massa saker men jag ger inte upp. Det kan vara jätteläskigt men sen efteråt när man väl provat något man aldrig gjort tidigare så känns det så jäkla bra.

– Det är bara man själv som sätter upp gränser. Självklart händer det att jag också backar och tycker att ”shit vad dålig jag var”. Men oftast går det över efter ett tag.

På tal om att våga göra nya saker.

Jag tycker att det finns ett större mörker på den här skivan, många låtar handlar om kärlekssorg…

– Jaaa!

Lisa ser nöjd ut och tillägger:

– Det är precis så, men det är inte alla som verkar fatta det. Många uppfattar mej som en extremt glad människa som inte gör den typen av musik. Men jag är norrlänning och älskar melankoli.

Jag är så torsk på olycklig kärlek och älskar det där svåra mörka, lite omöjliga.

Ser jag en film där de inte får varandra på slutet tycker jag ofta att det är den bästa film jag sett. Lisa skrattar åt sig själv men blir sedan allvarlig igen: – Det finns något extremt vackert i sorg och saknad. Alla dessa känslor är inbakade i den här skivan.

Jag tänkte på artister som Lucinda Williams, Bod Dylan och Springsteen. Framförallt i låtar som Restless Heart och One Dark Night.

– Sedan jag träffade Jocke har jag börjat lyssna mycket på musik som ligger nära min egen genre och det tror jag har förändrat mig en hel del. Jag har haft problem med mina stämband och fått lära mig ett helt nytt sätt att använda min röst på för att den ska fungera. Jag har fått ta ett sabbatsår från allt vad uteliv och party heter. Inga rökiga klubbar eller sena nätter, det funkar helt enkelt inte just nu. Men jag väntar på er nästa Lesbian Heaven-fest!

Jag vet att du är en hårdrockstjej vid sidan av så att säga. Har du inga planer på att göra en renodlad hårdrocksplatta?

– Jag tror faktiskt att jag nån gång kommer att göra det. Jag har redan blivit tillfrågad att skriva en låt till ett hårdrocksband. Jag glömmer aldrig bort mina rötter!

Back to Stoneberry Road, plattans sista countrydoftande låt går verkligen rakt in i hjärtat.

– Den har Jocke skrivit och det är en sån otrolig nerv i den låten. Den avrundar hela mitt liv under de här två åren, och avslutar plattan på samma sätt som en sång på en skolavslutning.

I videon till Lady Stardust är du omgiven av vargar. Var det inte läskigt?

– Det var en otrolig upplevelse. Vargar har alltid varit mina favoritdjur utan att jag riktigt kan förklara varför. Ända sedan jag var liten och min fröken läste en berättelse om en liten pojke som vuxit upp bland vargar har jag varit fascinerad av dessa djur. Men det var inte läskigt eftersom vargar har ett så tydligt kroppsspråk. Man kan ju inte busa med en varg som man gör med en hund. De har en enorm integritet och var väldigt rädda för kameran.

Kollar du mycket på musikvideor på tv?

– Jag har varit ganska dålig på att titta på tv överhuvudtaget på sista tiden, jag tycker att det är för mycket såpor hela tiden. Och där är jag och Jocke Berg överens! Lisa skrattar och ser ganska nöjd ut.

– Jag tycker att mitt och mina vänners liv är betydligt intressantare än alla såpaliv som visas på tv. Men jag kollar alltid på nyheterna och sporten och även på musikvideor på MTV och ZTV. Och på djurprogram förstås.

Har du nån favoritvideo?

– Madonnas Frozen är otroligt cool. Annars gillar jag livevideor som gamla Led Zeppelin och Iron Maidens Bring your Daughter to the Slaughter.

Det finns en ganska skön humor i dem.

Men jag kan bli så trött på alla r&b-videor, de är så lika allihopa. Jag gillar musiken men videorna är inte originella direkt.

Och snart är det vinter; kommer du att hinna med att åka snowboard och spela hockey?

– Hockeyn har jag ju varje onsdag och lite snowboard ska jag också försöka hinna med. Men jag har en framtiddröm om att åka till Nya Zeeland och åka snowboard, det vore skithäftigt!

Du bor fortfarande kvar i Umeå.

Ingen har lyckats lura ner dej hit till Stockholm ännu?

– Det är min räddning för att jag överhuvudtaget ska klara av att hålla på med musik! Jag är ingen storstadstjej.

Jag blir stressad när jag är här i Stockholm och jag passar inte in. Man måste boka in allting så noga här och resa en massa med tunnelbana. Jag är lite rädd för att åka tunnelbana faktiskt!

Fallingwater med Lisa Miskovsky finns ute nu.

BABYBOOOOM!

Det råder en babyboom i gayvärlden just nu. Allt fler homosexuella väljer att skaffa barn.

QX har träffat Lotta Andreasson, en barnmorska med homokompetens och så har vi pratat med Maria Lahne som snart ska bli mamma för första gången.

Av Nenne Nestius Foto Peter Knutson – Nej, jag vet! Men det är faktiskt bara slarv från min sida. Det ska självklart stå med där också.

Men hur hittar de lesbiska tjejerna hit?

– Främst genom rekommendationer från andra som gått här. Sedan finns det information att få genom LAFA, på deras sajt p-piller.nu står det om Mama Mia och att vi har homokompetens.

Nätverket Regnbågsfamiljen tipsar också om oss. Men visst behöver vi bli bättre på att synas.

Har ni något samarbete med RFSL? – Jag har föreläst på deras förberedande familjeutbildningar men där har vi mestadels pratat om hur man gör rent praktiskt; om insemination och sådana saker.

Varför behövs det speciella kurser för homosexuella föräldrar?

– Först och främst tror jag att det är viktigt att träffa andra som är i samma situation. Idag finns det inga böcker, inga förebilder, ingen ordentlig infor-

”Det är inte barnet som ska föra nån slags homokamp, det är föräldrarnas ansvar”

lotta K

an man ta med sig sin fru till barnmorskan utan att bli ifrågasatt? Och vågar man berätta att bebisen i magen inte har någon pappa?

Lesbiska som väntar barn ställs inför en rad frågor som deras heterosexuella systrar slipper. På mödravårdsmottagningen Mama Mia på Söder i Stockholm jobbar Lotta Andreasson som barnmorska. Till henne eller någon av de andra på kliniken är du välkommen om du väntar barn. Här finns det homokompetens.

Lotta Andreasson, som själv är lesbisk, tog för två och ett halvt år sedan initiativet till att starta föräldrakurser för homosexuella som väntade barn.

Ihop med Danderyds sjukhus startades Regnbågsprojektet för att försöka tillgodose den här föräldragruppens speci-

20

•

ella behov.

– Vitsen är att man ska ha samma barnmorska under hela graviditeten och att man ska bli bra bemött när man väl kommer in på förlossningen. I en sådan utlämnande situation vill man slippa förklara saker som att ”det här är min fru och hon ska vara med hela vägen”.

Kurserna består av två diskussionskvällar där man diskuterar föräldraskap och får information om själva förlossningen. Man är även garanterad plats på Danderyds förlossning. Där finns minst en person i varje förlossningsteam som har fått utbildning hos Lotta och av barnmorskor på Danderyd och alltså vet vad som gäller.

Sedan projektet startade har Lotta haft cirka 30 blivande homoföräldrar hos sig på Mama Mia. Majoriteten av

QX NOVEMBER 2003

dessa är lesbiska par, ett fåtal är singelmammor. I de fall där det finns fler än två föräldrar, när två flator och två bögar skaffar barn tillsammans till exempel, då har Lotta träffat dem separat.

– Det är ofta andra frågor som kommer upp och för att alla ska kunna känna sig så delaktiga som möjligt är det viktigt att kunna ägna all kraft åt dessa.

På Mama Mia satsade man tidigt på att erbjuda blivande föräldrar ett så pass brett kursutbud att alla ska känna sig välkomna. Och då föll det sig naturligt att även lesbiska som väntar barn skulle kunna söka sig hit.

Jag var inne på er hemsida och försökte hitta någon information om de här kurserna, men det fanns ingen…

mation om den här familjebildningen.

Jag tror att just förebilder betyder oerhört mycket och genom dessa kurser kan vi hjälpa till att stärka den här gruppen i deras föräldraskap.

– För de flesta homosexuella är det en jättelång resa fram till själva beslutet att försöka skaffa barn. Det är ju aldrig något som ”bara händer”.

Vad brukar ni prata om när ni träffas?

– ”Vad ska man kalla sig?”, är nog den allra vanligaste frågan. Att den biologiska mamman är just mamma är det ingen som ifrågasätter, men vilken är den andra kvinnans roll? Hon är en lika viktigt förälder, men hennes roll blir ofta ifrågasatt. Det handlar om en helt annan typ av frågor än för heteropar. En del känner skuld över att ha valt bort en pappa och många oroar sig förstås över vad som kommer att hända när barnet väl är fött. Men den mesta tiden går förstås åt till att diskutera magen, olika symptom och barnets rörelser.

Hur vanligt är det med en anonym spermadonator?

– Det allra flesta som går hos mej har varit i Danmark, på Storkkliniken och där genomför man enbart anonyma donationer. Men de flesta av dessa kvinnor har försökt en vända med män innan. Många har annonserat efter bögar som vill bli pappor, men det verkar vara väldigt svårt att få den lösningen att fungera. Det är ofta tufft nog att vara två föräldrar, och blir man sedan tre eller fyra kan det komplicera saker och ting ytterligare.

– Ett par stycken som går här har skaffat barn ihop med en god vän men

det är ytterst få som valt ett aktivt föräldraskap med två bögar.

Lesbiska med barn får ofta övertyga sin omgivning om att de minsann kan omge sitt barn med manliga förebilder…

– Jag har märkt att det främst är de lite äldre mammorna som tycker att detta är väldigt viktigt. Just nu har jag två lesbiska föräldragrupper; en där de flesta är runt 30 och en där många är i 40årsåldern. I flera frågor går åsikterna isär. De yngre mammorna menar att barnet kommer att kunna hitta sina egna förebilder; manliga som kvinnliga.

Hur viktigt är det att man lever öppet när man skaffar barn?

– Det är jätteviktigt! Det finns studier som visar att barn far illa av att föräldrarna inte lever öppet. Det är inte barnet som ska föra nån slags homokamp, det är föräldrarnas ansvar. Och där märker jag också en stor skillnad mellan olika generationer; de yngre mammorna är alla öppet homosexuella.

Jag tror att öppenhet är viktigt för att vi ska må bra i oss själva.

Vad tycker du om den lagstiftning som finns idag när det gäller lesbiskas möjligheter att skaffa barn? Vi är ju utestängda från infertilitetsbehandlingar och assisterad befruktning…

– Den är väldigt dålig! Det är en fråga om jämställdhet och det är inte klokt att vi ska behöva åka utomlands för att få hjälp. Trots dessa svårigheter vill jag påstå att det är en babyboom i gayvärlden just nu.

Nyligen kunde vi läsa i tidningarna om att de första fallen av närståendeadoption gått igenom. Pratar ni mycket om sådana saker också?

– Absolut! Det finns en rad frågor om hur man ska göra och bete sig. Det är socialnämnden i den kommun man tillhör som beslutar om adoption, och kontakten med dem kan se väldigt olika ut beroende på var man bor.

Har du stött på några negativa reaktioner sedan projektet drog igång?

– Visst har jag det. Vissa frågar mig ”varför ska man satsa på detta” och menar att det finns väl de som har det svårare. Jag har blivit ifrågasatt av folk som jobbar inom vården, men naturligtvis aldrig av kollegorna på Mama Mia. Barnmorskeriet är oerhört heterosexuellt och när det helt plötsligt handlar om att två kvinnor skaffar barn utan en man ställs saker och ting på sin spets.

Du är pionjär på det här området i Sverige, hur känns det?

– Jag skulle egentligen bara vilja jobba med lesbiska föräldrar, det är oerhört intressant och givande och det är väldigt mycket kvar att göra. Det finns ingen forskning kring lesbiskt föräldraskap och graviditet. Jag skulle vilja undersöka om det finns skillnader och vilka resurser som behövs. Min dröm är att kunna samla information i en kunskapsbank för att underlätta för dessa föräldrar. Samtidigt är det spännande att vara först och det är fantastiskt att kunna stärka blivande mammor, och framförallt se hur medmammor växer in i rollen som förälder.

aria Lahne är 36 år och ska snart bli mamma för första gången. Det är spännande och samtidigt lite läskigt. Och beslutet att försöka skaffa barn var inte helt okomplicerat. Frågan ”hur gör man?” är nog unik för homosexuella.

Det var under en lång resa i Centralamerika för ungefär 5 år sedan som Maria insåg att hon ville ha barn. Då kände hon för första gången: ”Jag vill ha barn”.

– Jag fick ett annat perspektiv på tillvaron, och det var väl kanske lite därför jag gjorde resan, för att komma fram till vad jag ville med mitt liv. Men innan dess hade jag aldrig känt det behovet. Jag var inte nån barntjej när jag var yngre som passade andras ungar.

Jag tyckte mest att barn var jobbiga.

Efter ett par år hemma i Sverige träffade Maria Ulrika och de gifte sig.

– Min fru var kanske inte lika övertygad som jag om att hon ville ha barn, men vi pratade mycket om det och jag tror att det är beslut som har fått växa fram. Jag har väl inte heller känt att ”nu måste jag skynda mej”. Det har varit många svängningar i konjunkturen och jag har bytt jobb hit och dit. Alla sådana saker spelar in tror jag.

När bestämde ni er för att försöka skaffa barn?

– Vi började prata om barn efter det att vi hade gift oss. Jag tror att vi omedvetet har format en plattform för att bilda familj. Det är inte så att vi sagt rent ut att ”när vi får det mer stabilt så ska vi skaffa barn”.

Pratade ni om den speciella situation man befinner sig i som homosexuell?

– Det första vi frågade oss var ”hur gör man”. Maria skrattar lite.

– Bara det är ju lite skojigt. Men vi pratade igenom alla olika alternativ som fanns för oss. Att inseminera i Danmark var ett alternativ. Att hitta en god vän eller ett bögpar att skaffa barn med var två andra. Det optimala hade varit att ha en biologisk pappa till sitt barn, men vi hade inte den möjligheten.

Var det ett svårt beslut?

– Jag står för att det är ett egoistiskt beslut men det var ändå det alternativet som var bäst för oss. Vi vill ju försöka skapa så goda förutsättningar för barnet som möjligt; med manliga förebilder och allt sånt. Men jag har förståelse för att folk tycker att det är egoistiskt att göra som vi har gjort.

Hur reagerade er omgivning när ni berättade att ni var med barn?

– Alla våra vänner har reagerat väldigt positivt och kärleksfullt. Även på jobbet har mina kollegor varit nyfikna och frågat hur vi har gjort, men på ett positivt sätt. Sedan har vi ett par nära vänner som har sagt just att de tycker att vi är egoistiska eftersom barnet aldrig kommer att hitta sin biologiska pappa.

Har ni fått försvara ert beslut att bli föräldrar?

– Nej, det tycker jag inte. Men jag har nog valt att inte gå i försvarsställning, jag har inställningen att ”du får tycka vad du vill men det här är mitt beslut”. Och har man den attityden tror jag inte att man möts av den typen av reaktioner. Jag har inte känt mig påhoppad.

– Dessutom finns det en mängd barn som vuxit upp med bara en förälder eller utan sina biologiska föräldrar och det visar ju på att det finns många olika familjer. En familj behöver inte bara se ut på ett sätt.

Hur tycker du att kontakten med mödravården har varit?

– Först ringde jag till Munkbrons mödravård men kom aldrig fram och då provade jag med Mama Mia. Mest för att det låg på Söder och det skulle vara

– ”Är ni där nu igen, att ni inte ger upp”, är väl min instinktiva känsla. Men självklart ska alla åsikter i ett samhälle speglas även om jag inte håller med honom. Det är inskränkt att tro att bara för att man lever i en kärnfamilj är man automatiskt lyckligare. Jag tror på att ge ett barn så mycket stöd kärlek och trygghet som det bara går när det växer upp. Det handlar inte om hur ens familj ser ut.

Hur viktigt är det att leva öppet när man är homosexuell förälder?

– Jag tror att alla slags hemligheter som döljs under ytan i en familj blir en belastning för barnet. Det är bara att gå till sig själv och sin egen uppväxt. De gånger man trodde att det fanns något som doldes kände man av det på en gång och det var inte någon positiv

M

”Jag var inte nån barntjej när jag var yngre som passade andras ungar. Jag tyckte mest att barn var jobbiga”

maria nära dit för åtminstone en av oss som jobbar i närheten. Jag minns att jag hade stängt in mig i ett rum på jobbet med telefonen och hade bestämt innan att jag skulle säga som det var. Att jag lever med en kvinna och om det var ett problem för dom så ville jag ju inte gå dit.

Men det var Lotta Andreasson som svarade i telefon och hon sa: ”Jag är själv lesbisk så du kan gå hos mig”. Och så berättade hon att Mama Mia vänder sig just till föräldrar som vi.

– Då blev jag så paff att jag höll på att lägga på luren. Jag var helt överrumplad eftersom det var något jag aldrig hade kunnat föreställa mig skulle kunna hända.

Varför är det viktigt att det finns speciella mödravårdsmottagningar dit homosexuella kan vända sig?

– Jag tror inte att en heterosexuell barnmorska skulle vara något problem för mig, men det är extra skönt med Lotta. Då slipper jag sitta att fundera på vad som snurrar i den personens huvud, det skulle vara svårt att koppla bort det helt, tror jag.

Maria tycker att det är bra att det uppmärksammas att homosexuella många gånger är som alla andra. Men

att vi inte kan sätta barn till världen på samma sätt.

– Jag tycker att Regnbågsprojektet som Mama Mia har ihop med Danderyd är mycket bra. Det är viktigt framförallt för att synliggöra att vi finns.

Har du kompisar som har barn?

– Det börjar poppa upp nu både bland våra hetero- och homovänner.

Och nu har vi fått några nya bekantskaper genom Mama Mia. Jag vill gärna hålla kontakten med dem eftersom jag tror att det är viktigt för barnet att se att det finns andra barn i samma situation.

Att det finns fler som lever som vi.

Vad tycker du är det allra viktigaste att tänka på innan man försöker skaffa barn?

– Att man har en plattform som passar just en själv. Och att man själv är i något sånär emotionell balans. Självklart är det skönt att vara två. Men jag hade nog skaffat barn även om jag var ensamstående.

Heterosexuella gifta par får automatiskt gemensam vårdnad om sina barn, men inte vi. Hur ser du på den lagstiftning som finns idag?

– Självklart är det tråkigt att det finns politiker som sitter i olika social-

nämnder och aktivt försöker motverka närståendeadoptioner bland homosexuella. Samtidigt har jag en acceptans för att det tar tid innan det här får genomslag eftersom det är något helt nytt.

Men hur tänker du rent känslomässigt på att det snart är dags för din fru att skicka in ansökningsblanketter om att få adoptera ert barn?

– Det känns ju bara urjobbigt och trist; att vi ska bli bedömda och granskade och att det ska utredas och ifrågasättas. Jag har hört av andra som har gått igenom den här processen att den bitvis är direkt förnedrande.

Maria säger att hon lever på hoppet om att det ska vara en humanistiskt lagd människa som de möter.

– Men det finns det ju inga garantier för. I vår kommun är vi dessutom det första fallet. Men jag känner att om vi blir dåligt bemötta har jag en stor kamplust och tänker strida för oss minoriteter om det behövs. Dessutom har vi lagen på vår sida.

I TV4:s Nyhetsmorgon satt nyligen en representant från kristdemokraterna och sa saker som ”barn mår bäst i en kärnfamilj”. Vad tänker du när du hör sånt?

...och vi har redan blivit föräldrar.

Rosie O´Donnel Har barnen Parker, 7, Chelsea, 5, Blake, 3, och Vivienne, som snart fyller 1, ihop med sin fru Kelli Carpenter.

Jonas Gardell Har sonen Amos, som nyligen fyllde ett år, ihop med en god vän. Jonas, som snart fyller 40, är gift med Mark Levengood sedan många år tillbaka.

Melissa Etheridge Har dottern Bailey och sonen Beckett ihop med sin exfru Julie Cypher. Melissa gifte sig nyligen med Tammy Lynn Michaels, som blir extramamma.

känsla. Fram med sanningen även om det är jättejobbigt. Ibland kan jag bli förbannad när folk inte vågar komma ut och tänka ”stå upp för ert liv”. Visst, det är inte lätt, jag har själv smugit omkring i flera år innan jag kom ut. Men när jag ser på hur jag har det idag jämfört med då är jag inte ett dugg tveksam.

Vad ser du mest fram emot med att bli mamma?

– Att få tillgång till ett barns sätt att tänka. Vi vuxna spelar våra spel men barn ser på livet på ett helt annat sätt.

Jag kommer att få bry mig om ett annat behövande liv och inte bara om mig själv.

Vad oroar du dig mest för?

– Jag har nog inte riktigt kommit dit än, det blir säkert mer påtagligt när barnet väl är fött. Men visst tänker jag på att jag vill bli en bra förälder. Jag tror att det är viktigt att vara ärlig och sann och svara på barnets frågor när de väl kommer. Ibland kan jag oroa mig för att barnet ska tycka att jag är egoistisk, men jag hoppas kunna förebygga det genom att alltid vara ärlig.

Nu är det bara en dryg månad kvar tills bebisen ska komma. Är du oroad för själva förlossningen?

– Självklart oroar jag mig lite grann. Ett tag trodde jag magen skulle spricka!

Maria skrattar och fortsätter: – Men jag är ju inte den enda på denna planet som bara är 1.60 lång och har satt barn till världen. Jag tror det kommer gå bra. Min fru är betydligt mer orolig än vad jag är.

Har ni funderat på namn ännu?

– Vi är så fruktansvärt envisa båda två men nu tror jag att vi är överens. Jag har försökt förhala det en aning tror jag.

Sagt att ”ja men vi får se när den väl kommer”. Är det en massa gamla släktnamn som varit på tapeten?

– Haha! Jo, det har varit mycket fokus på släkten faktiskt. Så något namn därifrån blir det väl. Men om det blir första- eller andranamn får vi se. Är huset fullt av bebissaker nu?

– Nu har vi köpt det mesta. Men det tog lång tid innan vi vågade handla något. Jag vet inte hur många grejer vi stod och klämde på och tänkte att ”nej, det är nog för tidigt ännu”. Man oroar sig mycket i början. Men nu finns nog allt på plats; vagn, blöjor och söta små kläder!

QX NOVEMBER 2003

•

21

BRUCE LA BRUCE TILL STOCKHOLM Bruce La Bruce blandar konst, politik och pornografi till en enda bisarr röra. Nu kommer han till Shame för att visa sina filmer där nynazister och sexobjekt terrorister tvångsbögar för revolutionens skull.

M

itt första möte med Bruce La Bruces filmvärld inträffade i en svettig liten källarlokal, fylld med danska bögar. Året var 1996, Europride pågick för fullt ute i solen utanför medan jag satt inträngd i ett hörn på en trång, överfull biograf där man visade Super 8 1/2 – berättelsen om en avdankad porrstjärna vars livs historia håller på att filmas av en ondskefull lesbisk dokumentärfilmare.

Bruce La Bruce spelar själv huvudrollen i filmen, och utmärker sig dels genom sitt kvalificerat dåliga skådespeleri, men också för att han på ett uppoffrande sätt själv blir påsatt i sin film. Det

korniga fotot och taskiga ljudet signalerar både experimentell konstfilm och en sorts medveten ironi – samtidigt som sexet på vita duken definitivt är på riktigt.

Efteråt var jag inte helt säker på vad det egentligen var jag hade sett, bara att det inte var likt någonting jag sett tidigare.

Jag får fortfarande samma känsla varje gång jag fått tag på en av Bruce La Bruces filmer på video eller dvd.

När hans punkiga do it yourself-estetik och konstnärliga pretentioner blandas med sex och porr blir det till en makaber krock mellan helt olika genrer. Det

22

•

enda man egentligen kan vara säker på är att han aldrig kommer att göra det förväntade.

Så var det redan i början av 80-talet. Bruce La Bruce var en del av den då blomstrande punkscenen, men blev snart både besviken och förbannad på dubbelmoralen som fanns där. På ytan var det en radikal värld, men på djupet fanns en genomhomofob attityd.

– På den tiden brukade jag få stryk för att jag gjorde bögfilmer, berättar Bruce på en brusig telefonlinje från sitt hem i Toronto.

Men det gjorde bara att jag blev ännu mer motiverad. Jag ville trycka upp mina filmer i deras ansikten: ”Om du nu tror att du är så radikal, vad tycker du egentligen om den här killen som suger kuk?”.

Med det syftet startade La Bruce fanzinet J.D. – en tidning som gjorde honom till en förgrundsfigur inom den tidiga homocore/queercorerörelsen – hemvisten för dem som varken kände sig hemma i gaymainstreamen, eller bögnojan bland punkarna. Parallellt med tidningen fortsatte han att filma, och den första långfilmen No skin off my ass kom 1991, följd av Super 8 1/2 1993. Ett mindre genombrott blev Hustler White (1996), där Madonnas expojkvän Tony Ward har en av rollerna, och där en mindre skandal utbröt på grund av scener där en man som amputerat benet genomförde en pikant sexuell övning.

Skandaler är nästan alltid bra för karriären, och idag tillhör Bruce La Bruce en liten, hipp och sexuellt frispråkig homoelit inom konst- och kulturvärlden. Han skriver och fotografer för tidningar som Index och Butt, och hans dagboksliknande krönikor finns att läsa på den kanadensiska sajten exclaim.ca. När han för någon månad sedan blev intervjuad av den hyllade författaren JT Leroy så är det typiskt att den första frågan var ”jag känner så mycket folk som känner dig”.

Att Bruce La Bruce till sist tog steget fullt ut och började arbeta inom porrindustrin, förvånade ändå många, och det pratades en hel del om karriärmäs-

QX NOVEMBER 2003

Bilderna är från hans kommande film Raspberry Reich

”Jag tror att man måste vara på sin vakt när man arbetar inom porrindustrin. Det är en väldigt annorlunda värld, med många märkliga människor i” sigt självmord. Bruce tar lätt på kritiken, men är för den skull inte naiv kring branschens baksidor.

– Jag tror att man måste vara på sin vakt när man arbetar inom porrindustrin. Det är en väldigt annorlunda värld, med många märkliga människor i. Jag har ändå valt att arbeta med pornografi eftersom det är en av de få platser där homosexuella kan uttrycka sig fritt och radikalt, utan att bli censurerade.

Nu är det inte allt som Bruce gör som faller ens porrindustrin i smaken.

Hans film Skin Flick (1999) finns i två versioner, en softcore gjord för filmfestivaler och konstpubliken, med en del poetiska inslag – och en hardcore som är mer pang på rödbetan. Att Skin Flick var den första Bruce La Bruce-film som distribuerades av ett porrbolag märks på att den innehåller fler konventionella sexscener än hans tidigare filmer. Å andra sidan är intrigen betydligt mer svårsmält. Skin Flick handlar nämligen om ett gäng skinnhuven som har sex med varandra, och innehåller såväl bilder en man som masturberar över ”Mein Kampf ” som en våldtäktsscen. La Bruce leker med laddade symboler, och lyckas väl någonstans mellan sexscenerna ställa frågor om hur bögkulturens

erotiserar och idoliserar sina egna förtryckare. Även i sin nya film Raspberry Reich Bruce la Bruce blandas sex och politiska symboler. Filmen är lite som en porrversion av John WaGuevara i alla upptänkliga former och ters Cecil B Demented, och handlar om färger. För terroristerna i Raspberry Reen grupp revolutionsromantiska terroich handlar den politiska kampen mer rister som är fixerade vid 70-talets Baaom livsstil, yta och coola attribut än nåder-Meinhof-liga. Själva porrfilmsintgot verkligt engagemang – man verkar rigen dras igång när terroristernas ha jobbat mer på att täcka in väggarna kvinnliga ledare proklamerar att monomed snygga ikonliknande bilder av tergami och heterosexualitet är borgerligt, rorismens förkämpar än att plugga och sedan tvingar männen i gruppen att marxistisk teori, liksom. ha sex med varandra.

Med sin lek med vänstersymboler, – Filmen är lite av en satir över ett våld, porr och vapen balanserar Raspfenomen som finns just nu, framför allt berry Reich på gränsen mellan att vara i Tyskland. En sorts terrorist chic-våg spekulativ och politisk. Men i större där man glamoriserar grupper som Baaperspektiv är den bara en del av den der-Meinhof. Popkulturen och modeanarkistiske sexualterroristen Bruce La världen har plockat upp symboler och Bruces ständigt pågående kamp mot historiska referenser och lyckats göra den goda smaken och den tillrättalagda dem helt apolitiska. Man kopierar en bögmainstreamen. stil, utan att bry sig om innehållet.

Roger Wilson Det finns flera exempel på terroristtrenden: Berlinska butiker som dränker SHAME-festivalen är lördagen den sina skyltfönster i blod, barntröjor med 22 november på Kulturhuset. ”Terrorist”-tryck, underkläder med texLäs med om Shame på qx.se ten Prada-Meinhof och så förstås Che

VARFÖR BETALA 400 SPÄNN FÖR ATT LYSSNA PÅ EN DJ FRÅN NEW YORK..?

Hur stor betydelse har egentligen en flyer som lockar med fem namn på DJ:s som ska flygas in från hela världen till en fest? Vem bryr sig om vem som spelar så länge man känner igen låten, shotsen står uppradade - och den där killen i tajt linne på dansgolvet är snygg?

Av Fredrik Eklund Illustration Elle Johnsson

Q

X gjorde en djupdykning i DJkulturens egen värld för att ta reda på vilka DJ:s som är störst, varför många springer benen av sig till en fest där någon kille från ett land långt bort ska spela och vad hemligheten är med en bra DJ. Det är klibbigt av svett inne på Draken och de sista prideångorna stiger ur publiken. En kille kommer fram till mig och frågar om jag vet vem som spelar. ”Jag har ingen aning”, säger jag.

Och det slår mig jag kan lika lite om DJ:s som de flesta andra. De där diskjockande killarna och tjejerna som spenderar eftermiddagarna, när de väl vaknat upp, i okända skivaffärer, jagandes vinylskivor. De tänker också på 12inchare, men med en en helt annan innebörd än jag.

– Lydia Prim spelar precis som vi män tänker på sex, säger George Dillinger när vi träffas på taket av hans enorma våning på södra sidan av Brooklyn Bridge i slutet av augusti.

– Det är sexigt, droppande, ja, hypnotiskt. Jag skulle inte kalla det trance, utan tribal trance. Hon vet precis när hon ska slänga in lite old stuff och reta publiken till extas.

George är världens största DJ-manager. Han har Manny Lehman, David Knapp, Billy Carrol, Lydia Prim, Chris Cox och Barry Harris (Thunderpuss), Wayne G, Ra och Chad Jack i sitt stall. Han drev under fem år den legendariska NYC-klubben Twilo. Och han är god vän och har arbetat med världens största DJ:s som Danny Tegnalia, Tracy Young, Junior Vasquez, Victor Calderone och Tom Stephan som alla vill att han ska åta sig dem.

Men han hinner inte. Hans DJ:s är uppbokade varje helg fram till juni 2004.

Det är tropiskt hett i New York City den här sommaren. Luften framför Manhattan darrar, och från Georges tak ser det plötsligt ut som Frihetsgudinnan dansar.

– De här killarna och tjejerna är kändisar. De är artister. Men de kan inte förhandla och där kommer jag in. DJscenen är ren business. Vi skickar ut åtta-sidiga kontrakt tillsammans med våra advokater. Inom sju dagar ska vi ha en

24

•

deposition annars blir det inget. Mina DJ:s spelar för mellan 2.500 upp till 20.000 dollar per spelning. Victor Calderone spelar aldrig för mindre än 12.000 dollar.

I USA började något hända på partyscenen i början av 1990-talet. Den så kallade “Circuiten” startade. Miami, San Francisco, New York och Chicago bildade denna krets. New Orleans och Atlanta adderades. Fester där muskulösa manliga homosexuella samlades på helgerna för att dansa till housemusik.

Idag är det en miljardindustri, en gaycirkus, där nya städer hela tiden adderas. Ett bra exempel är GayDisney i Orlando som går av stapeln i månadsskiftet maj/juni varje år där 200.000 homosexuella samlas i en veckas festligheter, inne på Disney World bland annat. En biljett till en av festerna kostar runt 800

dansar i bar överkropp. Entrén till TipTop ligger på 70 kronor och en DJ där får ca 1.500 kronor i gage. Dansfester är sällsynta. Klubbarna rymmer mellan 100 och 700 personer, men står näst intill tomma i veckodagarna. Det svenska festandet går i större grad ut på alkoholkonsumtion och mingel och i mindre grad ut på dansande och musik. Stora DJ-namn dyker i och för sig upp allt oftare, men det är fortfarande en liten klick av människor som faktiskt går dit för musiken, och inte för att “alla andra” ska dit.

Christer Broman har varit aktiv DJ sedan början av 90-talet och är en av Sveriges mest kända DJ:s.

– I Stockholms gaykretsar pratar man mer om stället som spelar bra musik och mindre om den specifika DJ:n. I framtiden kommer det förmodligen att

”I Stockholms gaykretsar pratar man mer om stället som spelar bra musik och mindre om den specifika DJ:n” kronor.

– Utan en välkänd DJ kan en klubbägare ta ut ungefär 20 dollar för en bra helgkväll. Med ett namn som exempelvis Manny Lehman bakom skivspelaren kan han med lätthet ta ut 50 dollar i entrén och fylla klubben, fortsätter George.

George tar med mig till Roxy. Det är västvärldens mest framgångsrika bögklubb och har fyllt industrilokalen med 4 000 muskelmän varje lördag sedan 1992. Han drar mig med ut i mitten av dansgolvet, navet i denna musiktromb. Jag tar av mig i bar överkropp och hänger tröjan i den bakre byxlinningen så att byxorna strategiskt glider ner en bit.

– Manny Lehman spelar ikväll. Ser du hur packat det är, omkring oss? De älskar honom! De skriker!

Men jag har bara ögon och öron för männen omkring mig. Visst låter det bra, men är det egentligen så viktigt?

USA är dock långt ifrån Sverige – här hemma är det sällan någon som

QX NOVEMBER 2003

pratas mer om DJ:n. Tyvärr har väl inte alla full koll på DJ:s och musik i Stockholms gaykretsar. Den yngre generationen har definitivt bättre koll och går ut mer för att dansa och parta loss.

Jens Crusenborg, som är resident DJ på TipTop, menar att det svenska musikklimatet på gayklubbar är uselt.

– När jag går in på Pitch som ska vara en av Sveriges bästa DJ-affärer så kan jag räkna upp tio av USA:s största Dj:s och affären har inte en enda skiva med någon av dem. Allt som finns här i Sverige kommer från ett närområde eller från London eller Tyskland. Det tycker jag är fånigt. Det finns så mycket mer.

Christer Broman håller med: – DJ-kulturen internationellt ligger långt före Sverige. I många länder anses just DJ:n vara den viktigaste ingrediensen för en hysterisk galanatt på ett häftigt party – inte själva lokalen eller datumet.

Jens fortsätter: – Stockholm är definitivt inte som

Paris. Där fyller Thunderpuss från USA hela den gigantiska klubben le Queen. När det gäller circuitfesterna i USA vet ju alla som har varit där att när en stor DJ tar över efter uppvärmningen så har han med sig tre datorer och fem medhjälpare som hjälper till att välja låtar, lägga dem i rätt ordning, fixa med effekter och loopar, special vocals. Och så minst 10.000 gladbögar som bara vill festa och dansa.

På Pitch Control i Stockholm jobbar Andreas Hansson.

– Vi har varit Sveriges bästa DJ-affär i tio år. Vi har ett inarbetat namn och importerar allt från England och USA, säger Andreas.

Men när jag frågar honom om han känner till Manny Lehman, Tracy Young och Victor Caldeorone är han tveksam.

– Jag har hört talas om Victor, tror vi har en del grejer med honom, men inte så mycket. Vi har mer independent grejer från England, typ Defected och Subliminal.

Jag ringer Jim Stanton i London, som är en av de drivande krafterna bakom klubbarna Crash, Universe och Beyond. Jim bekräftar att Englands DJscen skiljer sig från USA:s.

– Traditionellt har Londons bögklubbar handlat om att dra till sig snygga killar – sexelementet är viktigt. En regel är att stora DJ:s inte drar folk, tyvärr. Men, det förändras långsamt. Som ett exempel hade vi nyligen en av de första stora DJ-drivna eventet här med Victor Calderone på klubben Universe – det var packat och responsen var bokstavligen talat helt galen.

Så vilka är våra bästa svenska DJ:s? Och har några av dem gått på export? Enligt Andreas på Pitch har vi bara en och det är Adam Beyer som spelar techno, men sällan i Sverige.

Jens Crusenborg säger – Vi har en del, fast det är det ju ingen som vet: Swemix med Stonebridge och Emil Hellman var ju skitstora under 80- och 90-talet. DJ:s i Sverige kontrakteras ju tyvärr inte lika ofta av skivbolag för att göra remixar. Skivbolag i Sverige har kommit fram till att vi inte vill ha åtta remixar på en låt när

vi köper singeln. Det är först efter att låten har blivit en jättehit som de kan tänka sig att kanske göra en eller max två remixversioner av låten. I USA kan man gå in i vilken affär som helst och köpa 12 versioner av t.a.T.U:s All The Things She Said.

Christer Broman fyller i: – I Sverige lyfter man i stället fram artisterna och det har ju talats mer om låtskrivare och producenter än om DJ:s, tyvärr. Det finns dock mycket duktiga och framgångsrika DJ:s ifrån Sverige som lyckats internationellt, som exempelvis Stonebridge, Emil Hellman och Per QX. Internationellt går utvecklingen mot USA. Festerna växer i storlek och DJ:s får mer betalt. Folk reser mer. SAS och KLM gör bögriktad reklam med paketresor till Pridestäder. Produktionerna går utanför länderna. Sasha besökte Münchenbryggeriet. Anne Sava-

BÄSTA DJ-STÄDERNA De fem bästa städerna att spela i, utanför USA, enligt George Dillinger: 1. Tel Aviv. Sju dagar i veckan, till och med på sabbaten. Det är just nu den hetaste staden att spela i bland DJ:s.

2. Sao Paulo. De senaste fem åren har vi sett en enorm ökning av internationella DJ:s och nyöppnade klubbar.

3. London. Har varit och kommer att förbli en stjärna. Ett fantastiskt utbud som fortsätter att ta in utländska talanger och blandar upp med sina egna.

4. Ibiza. Det är världens DJcentrum under några månader, om sommaren. Ett måste för musikälskare.

5. Mexico City. De har, bara den här sommaren, flugit ner David Knapp, Manny Lehman, Thunderpuss, Billy Carrol, Paul Oakenfold, Victor Calderone och Tracy Young.

Att rekommenderas.

ge spelade på Sylvesters Pridefest. Jeff Gaines spelade på QX After Parade Party.

George får också fler och fler bokningar utomlands.

– Tel Aviv, Paris, London och Rios partyscener har växt de senaste åtta-nio åren. Där är det fortfarande vanligare med en mixad publik som verkligen älskar musiken, och inte så mycket blihög-och-ha-sex som den amerikanska föregångaren.

Jag ser ut över muskelhavet på Roxy som ångar så att taket ska lyfta. Är det verkligen musiken? Kan det vara lycka? Eller må det vara droger? Jag frågar George.

– Droger kan definitivt förstärka en kväll och många människor använder dem, mest av allt för att stanna uppe.

Mina DJ:s spelar ungefär i sex timmar, men det är inte ovanligt med 12 eller 15 timmars set. Sen har vi efterfester på

det. Och klubbmusiken, som bekant, har ett repeterande beat. Men droger gör tyvärr att det är svårt för DJ:n att få folk på samma nivå.

– Men det är exakt samma sak i norra Europa, säger Georges vän som villa vara anonym.

regissör i NYC, växte upp i Mexiko City och reser nu regelbundet tillbaka – mest för att festa. Nu står han intill oss i baren och sippar på en Margaritha. Han ser upp mot strålkastarna, som om de vore mexikanska solar, och säger: – Club Living är ett slott, med tu-

exempelvis här i NYC. Jag får också en pratstund med Manny Lehman mellan hans mixar.

Han har spelat skivor sedan tidigt 90-tal och jobbade tidigare på ett skivbolag.

Men det är på de sista fem åren som hans karriär verkligen har tagit fart.

”Den här helgen har jag en triple, det vill säga tre spelningar i tre städer på mindre än tre dygn” – Folk dricker sig medvetslösa och gör det varje lördag och söndag året om. Nordeuropéernas dubbelmoral när det kommer till alkohol och droger är sjuklig. Det är ju inte konstigt att ingen bryr sig om bra musik eller kan namn på DJ:n som spelar på klubbarna – det rinner ju öl ur bögarnas och flatornas öron.

Jesus Roalandini, 30 år och film-

sentals människor och en stor trädgård.

Det måste varje bög och flata få uppleva under sin livstid. Inne finns tre sektioner med tre olika musikstilar. Tracy Young spelade där förra veckan när jag var där. Hon är en magnet. Folk känner till de stora namnen, de har koll. Mexiko City har verkligen adderats till the circuit. Gaypubliken är en blandning av Paris och Miamis, men folk är yngre än

– Det är helt otroligt. Om någon sa till mig för fem år sedan att jag skulle tjäna 10.000 dollar för en spelning skulle jag aldrig trott den personen. Men nu fortsätter det uppåt.”

Manny har gjort remixer för Madonna, Janet, Cher och Brandy och har haft ett flertal ettor på den amerikanska danslistan. – Jag vill fortsätta hålla en hög profil här i USA men abso-

lut spela mer och mer i Europa. Där borta är dansmusik mer respekterat, större. Här är dansmusik så förknippat med klubbar.

Jag frågar honom om Sverige.

– Jag känner inte alls till den marknaden. Men alla är så vackra där – så jag spelar gärna! Jag spelar en hel del i London, Amsterdam, Paris och Rio, men det får inte heller bli för mycket.

Den här helgen har jag en triple, det vill säga tre spelningar i tre städer på mindre än tre dygn.

Hur blir man en bra DJ då?

– Man måste vara ett med publiken och karva mat ur deras energi. Det gäller att ömsom tillfredställa dem, och ömsom utbilda dem med nya grejor. Jag hittar min inspiration i alla imports jag köper, veckovis. Och så är jag ute mycket och lyssnar till mina kollegor.

Vi lämnar Roxy och tar en taxi längs hamnen mot Ground Zero. Jag ser ut över NYC som glittrar som ett magnetiskt djur. Brooklyn Bridge ligger tung som en mörk dimma över Hudson River. Och jag frågar George om han kan ge mig några samples av CD-skivor, mixade av hans DJ:s.

– Självklart, svarar han och flänger upp en CD ur bröstfickan.

Jag tänker, 10.000 dollar.

Och inte en enda låt med Cher.

QX NOVEMBER 2003

•

25

MUSIK

Kylie ”Body language” (EMI)

Kamera ”Kamera” (MNV)

Bosson ”Rockstar” (MNV)

QXQXQXQX

QXQXQX QX

QXQX

Albumet ”Fever” från 2001 var en gigantisk succé och har sålt i mer än sex miljoner exemplar världen över. Att toppa det känns onekligen lite ”mission impossible”. En guldstjärna dock till Kylie som med singeln Slow inte försökt göra en ny "Can´t get you out of my head" utan istället markerar att hon enträget fortsätter att utveckla sin alldeles egna stil. Visst låter det en del Madonna ibland. Som i frozenaktiga balladen Loving days Men då snackar vi influenser och inte plagiat. Och resulatet är ljuvligt. I r&b-aktiga Red blooded woman utforskar Miss Kylie musikaliskt nya vägar utan att gå vilse och i funkiga Promises nostalgikickas man i baken med våldsam kraft av de mäktiga åttitalssyntharna. Om förra albumet kändes splittrat så knyts trådarna ihop på ”Body language”. Resultatet känns helgjutet och skivköparna är bara att gratulera.

Peter Ludvigsson

Det är ingen rättvis värld vi lever i. Ok, ingen nyhet kanske, men det tål att upprepas. Vore det en rättvis värld så skulle ett band som Kamera toppa alla listor som finns. Men kvalitet är ingen framgångsgaranti och det blir allt svårare att göra sig synlig och hörbar i konkurrens med alla skivor som släpps. Singeln At work släpptes redan för ett halvår sedan och för oss som älskade den har väntan på albumet varit lång, men absolut inte förgäves visar det sig. Musikstilen är inte helt lättbeskrivlig. Som en blandning av pop och rock men med tydliga inslag av synth. När man lyssnar dyker bandnamn upp i skallen. Allt ifrån Erasure och New order till Blur. Det finns även många likheter med svenska gruppen Bobby. Ingen slump att de finns med i tacklistan på albumet. Den svenska elektropopvågen håller i sig. Och det tackar vi för.

Peter Ludvigsson

I mindre doser fyller en artist som Bosson sin funktion. Inklämd mellan Sahlene och Atomic Kitten på Radio Rix är en låt med Bosson uthärdlig, ja rentav småtrevlig. Det är när man skall sätta sig ned och lyssna på ett helt album som problemet uppstår. Alla låtar, med enstaka undantag, låter som bleka kopior av hans största hit One in a million som kom för några år sedan. Visst är nya singeln You opened my eyes en hit, men resten av plattan är en jämntjock smet med Bossons relativt påfrestande falsettsångpartier som huvudingrediens. Ok, med lite god vilja kan man säkert vaska fram ytterligare någon liten hit från skivan. Förstaspåret I need love är en dansgolvsstänkare som nog ligger hyfsat till. Dessutom noterar jag lättad att det musikaliska mötet med Robinson-Emma som vi fick ta del av för något år sedan inte utvecklats ytterligare.

Peter Ludvigsson

Paris

Peaches ”Fatherfucker” (Playground) QX QXQXQX

Basement Jaxx ”Kish Kash” (Playground)

Peaches är tillbaka och hon är både porrigare, hårdare och coolare än på debuten ”Theaches of Peaches”. För alla som inte har stött på Peaches tidigare kan hon enklast sammanfattas som en kanadensisk version av Grynet. Lika kaxig och ständigt klädd i chockrosa fast betydligt mer musikalisk och till skillnad från sin svenska variant garanterat barnförbjuden. ”Fatherfucker” är som titeln antyder sprängfylld av texter som får den pryda att baxna. Men det är inte sexanspelningarna som gör Peaches till den drottning hon är, snarare är det hennes blandning av electrobeats och punkiga gitarriff, som fascinerar. Med låtar som I Don’t Give A…, Tombstone, Baby och Stuff Me Up visar hon upp alla sina bästa sidor och gör dig mer än glad. Dessutom bjuder hon och Iggy Pop på en av årets tuffaste duetter.

CS

Alla som minns Basement Jaxx från deras glansdagar i slutet av nittiotalet då Red Alert och Jump n' shout fick oss att skaka loss på dansgolvet lär nog bli besvikna på nya plattan ”Kish Kash”.

Istället för att vara en partyhöjare börjar man leta efter närmaste alvedonburk och ställer sig frågan hur man ens lyckas samla så många extremt enerverande låtar på en och samma skiva. Av den drös artister som gästar ”Kish Kash” är det bara en som är värd att nämna, nämligen Meshell Ndegeocello. Och nej, det är inte för att hon råkar var flata. Utan helt enkelt för att Right here’s the spot, som hon sjunger på, är den enda låten med minnesvärd melodi och skönt beat. Förhoppningsvis hittar Basement Jaxx tillbaka till den energisprudlande musik som gjorde dem kända, då kan det vara värt att söka upp dem i skivdiskarna.

CS

QXQXQXQX Vid nästa grammisgala kommer Lisa ta storslam, var så säker. Och det är hon värd. För hennes andra album är ett sånt där album som man inte kan tröttna på. Ett album där varenda låt är bra. Jocke ”allt jag rör vid blir till platina” Berg har producerat och skrivit låtar tillsammans med Lisa. Och tillsammans har de gjort ett album med låtar som är så bra att de måste öppna varenda dörr till den utländska marknaden. Kan Dido kan Lisa. Typ. På nya albumet har de elektriska gitarrerna bytts ut mot akustiska. Det rockiga har blivit country. Och när jag lyssnar på skivan tänker jag ”just ja, det var så här musik lät innan r&b tog över musikscenen”. På skivans bästa låt Sing to me sjunger Lisa ”I´m gonna star the greatest movie, I´m gonna write the perfect sing, I´m gonna make it through the wires, I´m gonna make it all alone”. Efter att ha hört det här albumet låter det inte alls omöjligt.

AÖ

Dido ”Life for rent” (BMG) QX QX QX

”Yellow Eden”

(V2 Music) QX QX QX QX QX

QX SPELDOSA

Första gången jag hörde Didos ljuva stämma var när Eminem samplade hennes Thank You på sin jättehit Stan. Och att detta blev Didos väg till att sälja en sådär 12 miljoner album är det väl knappast nån tvekan om. Själv har jag lyssnat på förra albumet “No Angel” så mycket att det har blivit ett hack i cd:n. Didos röst är vacker och melankolisk och hennes musik är som gjord för att lyssna på i bilen, mörka höstkvällar när gatljusen speglar sig i den regnvåta asfalten. Att hon alltid verkar vara olyckligt kär tror jag är en förutsättning för att kunna skriva texter om när gränsen mellan besatthet och kärlek suddas ut. “Life for rent” är inte riktigt lika enkel att ta till sig som debutplattan, men den kryper inpå en, sakta men säkert vilket gör mig övertygad om att jag kommer lyssna sönder även denna skiva.

NN

26

•

1. Black eyed peas “Shut up” Black eyed peas fortsätter sitt framgångtåg. Nya singeln är precis lika catchy som Where is the love och sätter sig på en gång. Och man bara älskar deras röster. Till och med när dom uppmanar oss att hålla käften.

Ska du bara köpa en platta till i år är det Paris debutalbum du ska lägga dina pengar på. Bandet som synts och hörts i såväl Pridetåg som på Combustionkalas släpper äntligen en ’riktig’ platta. Vi som har hängt dem i hasorna har förstås redan lyssnat in oss på demos och trots att mycket av det materialet återfinns på “Yellow Eden”, känns det nytt och fräscht. Jag kan inte minnas sist jag lyssnade på en skiva där ALLA låtarna var bäst?! Från öppningsspåret I stole Barry (flickan och pojken har gjort slut och hon snor hans Barry White-skivor) till avslutande Quiet Night är det 46 lyckliga minuter.

Mitt i den nysynthvåg som härjat de senaste åren sticker Paris ut ordentligt. Deras känsla för vad som är precis lagom mycket 80-talsnostalgi är helrätt. Och det är säkert helfel att hämningslöst hylla en debutplatta - men det kändes bra.

NN

2. Rachel Stevens ”Sweet dreams” Rachel var tidigare med i S Club 7. Nu är musikstil och image en helt annan. Första singeln lovar gott och är redan etta i England. Cathy Dennis har skrivit den.

7. Pink ”Trouble” Pink är aningens rockigare än sist. Och inte lika bekymrad.

Dessutom förnekade hon att hon tackat nej till att kyssa Madonna.

Hon var bortrest.

QX NOVEMBER 2003

3. Kylie ”Slow” Kylies nya är som titeln avslöjar ingen dansgolvsrökare.

Men en riktigt sexig elektroballad att hångla till i höstmörkret.

8. Alcazar “Love life” Pet shop boys ligger bakom Alcazars nya.

En cool, glamourös popdänga som doftar Europa-hit lång väg. Vi tar ett glas champagne och håller tummarna.

4. September ”We can do it” September trallar vidare trots att vi redan är inne i november.

Singel nummer två spelas förmodligen redan på en radio nära dig.

5. Britney feat Madonna ”Me against the music” Tar man in Madonna som extra krydda blir det självklart en hit.

Och videon gör ju inte låten sämre direkt.

9. Jill Johnson ”Can´t get enough of you” Låter som något Shania Twain önskar att hon hade skrivit. Jills röst har det aldrig varit något fel på och visst förtjänar hon en ”ickeschlagerhit”!

10. Svenska damlandslaget i fotboll ”Gula och blå” Det råder orättvisa löneförhållanden mellan manliga och kvinnliga spelare. Men kampsångerna är precis lika hurtiga. Tack Sandelin!

6. Sara Löfgren ”Starkare” Sara känns mer Eva Dahlgren än hon känns dokusåpa. Och vi älskar låtens budskap.

Blir man lämnad så är det helt ok att vara lite bitter...

QX speldosa baseras på de mest spelade låtarna på QX-redaktionen.

Låtarna spelas på Radio QX i nov. www.qx.se

QX QX

MÅNADENS KLASSIKER

Lisa Miskovsky ”Fallingwater” (Stockholms Records)

Bonnie Tyler “Faster than the speed of light” Efter att ha gett oss hits som Lost in France och It´s a heartache slog hon igenom stort med den här skivan.

Odödliga hits som Total eclipse of the heart, Faster than the speed of night och coverlåten Have you ever seen the rain gjorde henne till popikon. Året var 1983.

MÅNADENS VIDEO/DVD

FILM

QX Ja, ni har helt rätt. Hon ser ut som Britney Spears. Och inte nog med det, hon rör sig som Britney, ler som Britney och har samma enerverande och späda röst som originalet själv.

Med andra ord är ”Mitt liv som popstjärna” en film för tuggumipopsälskande elvaåriga tjejer som fortfarande tror att deras idol är oskulden själv. Så vad behövs för en riktigt stjärnsprakande amerikansk och rosa filmdröm? Först och främst en sockersöt och harmlös blond tjej, Lizzie, som trots sitt utseende inte umgås med innegänget utan med den nördiga grannpojken, Gordo. Sedan, för kontrasternas skull, en lite lagom mörk och bildskön italiensk pojke med långa ögonfransar, popstjärnan Paolo, som lockar med guld och gröna skogar. Mixa detta med lite missförstånd, oärliga intentioner och en självfallet lycklig upplösning så voilá, kräkmedel förklätt till glittrande barnunderhållning. För alla er som råkar vara genuint intresserade av filmens story kan handling sammanfattas rätt kort. Huvudpersonen Lizzie åker på skolresa till Italien där hon träffar på landets flickidol Paolo som erbjuder henne att prova på popstjärnelivet. Trots denna rätt lama historia kommer en hel drös med ungar stå och mima till filmens soundtrack en lång bit in på jullovet, detta kan förklaras med ett ord, marknadsföring. Förhoppningsvis lyckas dessa barn behålla sin fantasi och originalitet betydligt bättre än kreatörerna på Disney. Hilary Duff är ärligt talat inte helt horribel i rollen som Lizzie, så henne kommer nog alla som vill få se betydligt mer av. Förhoppningsvis väljer Duff något mindre ytliga och innehållslösa karaktärer i fortsättningen. Och för er som undrar så har miss Spears inget med ”Mitt liv som popstjärna” att göra. Så förutom att hon är det uppenbara idealet går inte detta sanslöst käcka lågmärke att skylla på Britney, faktiskt.

Mitt liv som popstar hade premiär 24 oktober.

Chavah Selander

Brottsplats Hollywood QX QX Joe Gavilan, en luttrad kriminalare spelad av Harrison Ford får till uppdrag att med sin betydligt yngre kollega K.C. Calden (sötnosen Josh Hartnett från Black Hawk Down och Pearl Harbor) klara upp morden på medlemmarna i en rapgrupp. Samtidigt som de börjar nysta i mordfallet tillsätts en internutredning med uppgift att granska Gavilan. Precis så okomplicerad och tunn är storyn i actionkomedin Brottsplats Hollywood i regi av Ron Shelton (White Men Can’t Jump). Men genren actionkomedi består inte bara av action utan även av komedi och i Brottsplats Hollywood är de komiska elementen delvis uppbyggda kring kriminalarnas privatliv och hur detta gör sig påmint när de utövar polisyrket. Harrison Fords rollfigur är inte bara garvad snut i det färgsprakande Hollywood, utan även fastighetsmäklare. Hans partner är inte bara ung och attraktiv utan även yogainstruktör och drömmer om ett liv som skådespelare. Att Gavilan och Calden är varandras motpoler både yrkesmässigt och privat är en viktig byggsten och menat att skapa såväl kaos som missförstånd. Det är tänkt att vara både humoristiskt och actionspäckat, men fungerar inte riktigt.

Konceptet att ta två extremt olika karaktärer som måste arbeta tillsammans och till slut finner varandra känns igen från mängder av filmer, men i Brottsplats Hollywood finns ingen dynamik mellan Gavilan och Calden. Detta beror dels på att rollfigurerna är instoppade i så stereotypa paket att det inte finns något svängrum för oväntade vändningar. Gamla tråkiga klichéer och schabloner ligger till grund och det hjälper inte att innehållet kryddats med lite naken hud och sexscener eller att Lena Olin spelar en liten roll som Gavilans älskarinna. Filmen förblir en långtråkig raksträcka utan ens en ansats till överraskningar.

Filmen har premiär fredag 24 oktober.

Catharina Loft

28

•

QX NOVEMBER 2003

Love Actually QX QX Tänk dig tio stycken riktigt sockersöta romantiska komedier. Och så tänker du dig att man tar de allra mest sockersöta romantiska scenerna ur de filmerna och sätter ihop dem till en ny film. Då får du Love actually, en fullkomlig orgie i gulligull och feel-good. En kille är kär i sin bästa kompis flickvän, en avdankad rockstjärna försöker göra come back, en blyg kontorstjej får äntligen drömprinsen på kroken, premiärministern får ihop det med det söta hembiträdet och så vidare.

De parallella handlingarna är inklippta i varandra och man får inte följa någon av personerna tillräckligt länge för att hinna bli intresserad - med ett par små undantag. Love actually följer alla regler för hur en romantisk komedi ska vara och för att försäkra sig mot flopp tar man till nästan hela den engelska filmskådespelareliten. Hugh Grant, Colin Firth, Alan Rickman, Emma Thompson och Liam Neeson finns med. Till och med Rowan Atkinson dyker upp i ett par scener trots att han inte tillför något alls till handlingen och inte är rolig. Filmen är förutsägbar och slätstruken men kan trots det rekommenderas. Men se den inte på bio, utan uppkrupen i soffan hemma en bakfull söndagseftermiddag. Och om du är romantiskt lagd räkna med att tårkanalerna får sig en ordentlig genomspolning.

Premiär 21 november.

Malinda Flodman

Intolerable cruelty QX Ibland kan jag tycka att det är kul att gå på bio och se en film som man i förväg inte har en aning om vad den kommer handla om. Man har inga förväntningar och man har inte läst några recensioner. Det enda man vet är vilka skådisar som är med i filmen. Men ibland kan det bli en hemsk upplevelse - som när jag genomled den här filmen. Trots att Catherine Zeta Jones och George Clooney hade huvudrollerna. Och trots att det är Bröderna Coen (”Fargo”, ”O Brother, Where Art Thou?”) som regisserat så kan det inte bli en recension som liknar annat än grinOlles visa. För det här är en typ av film som faller under kategorin meningslösa romantiska komedier. Här finns inte ett citat, inte en scen, inte en mimik som man bär med sig efteråt. Det enda jag fick med mig från biografen var huvudvärk.

Zeta Jones spelar kylig guldgräverska som gifter sig med rika män för att sedan skilja sig och därmed inkassera en massa pengar. George Clooney spelar självgod skilsmässoadvokat. Båda är mästare på sina områden, så när Clooney faller pladask för Zeta Jones har spelet börjat... Intolerable cruelty har fått både höga och låga betyg av recensenter. Jag sällar mig helt klart till den senare kategorin. För när en romantisk komedi varken är romantisk eller komisk blir det väldigt platt...

AÖ

MÅNADENS FILMIS

Mitt liv som popstar

Brotherhood 2 är filmen för alla som gillar kombinationen skräck och söta pojkar. Brotherhood är en serie filmer (de finns 3 än så länge) och tvåan innehåller extra mycket halvnakna killar i collegemiljö. Så; hyr, skrik och njut! (29 oktober) En något mer avancerad film är Från himlen intet nytt i regi av Augustín Díaz Yanas. Filmen tar upp det gamla klassiska temat om kampen mellan det onda och det goda. Denna gång är det två änglar som ställs mot varandra. Den goda ängeln från Himlen, Lola Nevado (Victoria Abril) försöker på alla sätt vinna över Helvetets representant Carmen Ramos (Penélope Cruz).

(29 oktober) I Rules of Attraction (som bygger på boken med samma namn av Brett Easton Ellis) är vi inlåsta på en snobbig elitskola någonstans i USA. Det ska föreställa 80-tal, men kunde precis lika gärna vara nutid eftersom musiken och kläderna är våra enda ledtrådar. I centrum står campusets drugdealer Sean Bateman. Att det är James van der Beek från Dawson’s Creek som spelar Sean är dock riktigt underhållande. Seans målsättning är att ha sex med så många brudar som möjligt, knarka och tjäna pengar på att andra gör detsamma. Den sammetsögda Paul (som ser ut som en ung Rob Lowe) är bög och tänd på Sean, men de har inte sex annat än i Pauls fantasi.

Fast - vi får ju sen den fantasin... (29 oktober).

Seann William Scott Född: Den 3 oktober 1976 i Cottage Grove, Minnesota, USA. Filmroller: American Pie, Dude Where's My Car?, American Pie 2, Road trip.

Arkiv: Seann William Scott har inte direkt någon häpnadsväckande bakgrund, till exempel så fick han sitt intresse för film medan han jobbade på en biograf. En av de lite smaskigare anekdoterna från Seann Williams liv är att han, på väg till en audition för Baywatch, blev rånad på tröja, skor samt en dollarsedel av ett par ”gangbangers”. Vad det gäller hans professionella liv kan nog de flesta hålla med om att Sean William snarare vinner på sin personlighet än på sin talang. Även om hans kunskaper än så länge endast beprövats i minst sagt lättsamma filmer.

Därför älskar vi honom: När ens största framgång i livet är en tvivelaktig medverkan i American Pie-trilogin så är det rätt uppenbart att det är helt andra saker än hans karriärsval som får oss på fall. Han är lite som klassens clown, det vill säga den där busiga killen som alla var lite förälskade i. Dessutom har han bjudit alla suktandes bögar på en ordentlig homokyss, i filmen Dude Where’s My Car bytte han saliv med polaren Ashton Kutcher. Helt ärligt har vi kanske inte så höga förväntningar på Sean William. Med största sannolikhet kommer han inte att medverka i någon film som ens är i närheten av en Oscarstatyett. Men visst, man ska aldrig säga aldrig.

LIVET HAR SINA GODA STUNDER Se till att du inte missar något nummer. Prenumerara på QX. 12 nummer om året. 240 kr. Beställ på 08 - 720 3001 eller på redaktionen@qx.se

TELEVISION I NOVEMBER Nya rum Alla kanaler måste numera ha ett inredningsprogram. Och i SVT heter programserien Nya rum och leds av inredaren Ernst Kirchsteiger. I höst handlar det om drömrum och i varje avsnitt besöker Ernst en familj i deras hem och hjälper dem med ett rum.

Säsongsstart 12 november kl 20.30 i SVT2.

Six Feet Under En kväll i rörelse En hel lördagskväll ägnas åt dans och rörelse. Det blir reportage från dansbanor och discon presenterade av det något udda paret Madeleine Onne och Jonas Leksell.

1 november kl 20 i SVT2.

Temptation Island Australien Det har blivit dags för den omgång av Temptation Island som sägs vara den mest vågade och händelserika. Fyra australiska par testar gränserna för vad deras förhållanden tål på lyxiga resorten Malolo Lai Lai på Fijiöarna.

Premiär 2 november kl 22 i Kanal5.

High School Reunion Hur skulle det vara att träffa sina gamla klasskamrater igen? Vad hände med din stora kärlek och din värsta fiende? Hur gick det för klassens clown och vad gör skolans nörd idag? Tänk om du fick chansen att återuppleva allt– visa upp ditt nya jag och göra upp med dina gamla plågoandar. I High School Reunion följer vi tolv före detta klasskamrater då de träffas för första gången på tio år. Alla har de något de vill bevisa – och någon de gärna vill imponera på. I första avsnittet träffas klassen i en lyxvilla i Malibu.

Premiär 8 november, kl 20 i Kanal5.

Six Feet Under Snart är det dags för Canal+ att visa säsong tre av en av samtidens bästa tv-serier; Six Feet Under. Sist vi såg till familjen Fisher låg storebror Nate på operationsbordet och svävade mellan liv och död. Premiäravsnittet är något av de mest nervkittlande som visats så bered dej på att sitta och hoppa upp och ner i soffan! SVT börjar visa säsong två den 17 december.

Six Feet Under visas söndagar kl 20 på Canal+Gul med start 23 november.

Lauren Graham har också blivit nominerad för en Golden Globe. I övriga roller ser vi bland andra det nya stjärnskottet Alexis Bledel.

Söndagar kl 18.35 i Kanal5.

Dark Angel Framtidsdramat Dark Angel är tillbaka med en sista och avslutande säsong. I huvudrollen som hjältinnan Max Guevara ser vi som vanligt supersnyggingen Jessica Alba och som hennes bästa polare, flatan Original Cindy återser vi Valerie Rae Miller.

Måndagar kl 22.30 i TV4.

Top Model Ni missar väl inte Top Model? Nu visas denna superserie i repris, på bra sändningstid en gång i veckan. Precis som den förtjänar!

Top Model, lördagar kl 20.05 i TV3.

Model Behaviour Mera wannabe-modeller hittar man i brittiska dokusåpan Model Behaviour där drösvis av tjejer slåss om ett modellkontrakt och en omslagsplåtning för Cosmopolitan.

Mån-tors kl 18 i Kanal5.

Gilmore Girls Den kritikerrosade succéserien Gilmore Girls går in på sin femte säsong. Serien har för tidigare omgångar fått ett flertal tv-priser och huvudrollsinnehavaren

Dark Angel

Top Model

TV I VERKLIGHETEN IBLAND GÖR JAG TAPPRA FÖRSÖK ATT UTVECKLA mitt tv-tittande. Jag försöker se sånt jag i vanliga fall inte tittar på. Och nu talar jag inte om Fame Factory eller svenska Bachelor. Dit är det fortfarande långt. Programmen jag sett är sådana som kräver betydligt mer av mig som tv-tittare, än de amerikanska sitcoms jag vanligtvis avnjuter halvliggande i en bekväm soffa med lagom mycket kaffe och godis inom räckhåll. Det är dokumentärer jag har ägnat mig åt. Och inte av den lättsamma sort som TV3 och Kanal5 är så duktiga på att visa. När man väl fastnat framför en riktigt bra dokumentär är det omöjligt att sluta titta. Har man tur får man insyn i en annan människas verklighet, som i Tom Alandh-dokumentären Jocke heter Sussies man, som nyligen visades på SVT. Den handlade om Jocke som körde av vägen i 180 kilometer i timmen och som sedan dess ligger förlamad på Danderyds sjukhus. Fast mest handlade den nog om hans fru Sussie som visat prov på en enorm viljestyrka. Man sitter där framför tv:n, stum av beundran och samtidigt fascinerad över hur någonting så svårt och tragiskt kan skildras så osentimentalt och rättframt. Det här är vad som hände.

Punkt. Ibland är det inte lika spännande, som när jag ser SVT:s nya ’unga’ satsning, Paradis. En strålande programidé vars inslag tyvärr försvinner i ett enda virrvarr av korsklippningar och bortklippta frågor. Visserligen står det i programinformationen att detta är en serie som ska ”locka tittaren att tänka själv”.

Men man hävdar också att inslagen görs med ”en unik berättarteknik”. Och det är där det blir alldeles fel; när formen få ta överhanden.

I UR:s programserie Om barn visas nu en dokumentärföljetong kallad Regnbågsfamiljer. Och även om titeln känns allt annat än nyskapande är det här utan tvekan det bästa jag sett i genren ”dokumentärer med gaytema”. Filmaren Lollo Jarnebrink har följt tre olika familjer under ett halvårs tid. Serien handlar om längtan efter barn, om omgivningens fördomar, om blöjbyten och barnavårdscentraler. Fast mest handlar den om hur tre ovanliga familjer lever ett ganska vanligt liv.

Det är ju tusen gånger enklare att sätta sig framför tv:n och bara slökolla på något som inte berör en rent känslomässigt. Att engagera sig i vem som åkt ut denna vecka i FF eller i huruvida deltagarna i Masterplan är helt lobotomerade. Det är liksom sånt som upprör en lagom mycket. Redan nästa dag har man antagligen glömt vad man hade för åsikt i frågan. Ibland räcker det med allt jobbigt och tungt och allvarligt som finns i ens vardag, man orkar helt enkelt inte ta till sig sånt hemma i tv-soffan också. Men jag tror att man ofta inbillar sig att det är svårare än vad det är. Självklart kan det bli för mycket av det goda.

Jag rekommenderar ingen att se alla tusen amerikanska dokumentärer om andra världskriget som TV8 visar. Inte heller vill jag tipsa nån om att ägna allt för mycket tv-tid åt att se dokumentärserier med titlar som Morgondagens vrålåk eller Reptiler i närbild.

Nenne Nestius Om barn: Regnbågsfamiljer visas söndagar kl 22.15 i SVT1.

BÖCKER Anne Holts nya är här, liksom J.T LeRoys. Vi har också bläddrat i Actionhjältens handbok för att få veta veta vad som krävs för att platsa i den kategorin...

Actionhjältens handbok av David & Joe Borgenicht (Bokförlaget DN) “Ingen föds som actionhjälte utan man måste jobba på det”. Så inleder författarna sin bok som bland annat tipsar om hur du bäst lär dej att fånga vithaj, spionsäkrar ditt hem eller vinner en revolverduell. Dessa färdigheter kan säkert funka som raggningsknep på krogen.

Det är ju värt ett försök i alla fall.

Hjärtat är bedrägligast av allt av J.T LeRoy (Modernista) Hjärtat är bedrägligast av allt är namnet på J.T LeRoys uppföljare till succén Sarah.

På samma tema som sist tecknar författaren genom olika självbiografiska historier det mardrömslika förhållandet mellan en mor och hennes minderåriga son.

Det är en hård berättelse och en läsupplevelse man inte glömmer i första taget.

Mariamma - svenskpräglad med indisk själ av Christina Åsbäck & Anna Rosenqvist (Björnen)

Diskussioner kring adoptioner har det inte varit brist på de senaste åren. Här slipper dock läsaren hetsen och tillåts fokusera på en persons skildring av livet som adopterad. Och även stridslystna homokämpar kan läsa boken med ro, författaren bjuder glädjande nog på ett par korta, men positiva, meningar om homoadoptioner.

SCUM Manifest av Valerie Solanas (Modernista) Många har väntat på att Valerie Solanas ”SCUM Manifest” ska översättas till svenska, och nu har det blivit av.

Framförallt har vi kanske Sara Stridsberg, som står för både förord och översättning, att tacka för detta. Så låt dig häpnas och hänföras av detta energiska feministiska manifest som dessutom får dig att le både en och två gånger.

Bortom sanningen av Anne Holt (Piratförlaget) Det var länge sedan Anne Holt skrev en riktigt bra bok. Och förväntningarna på en ny ‘Hanne Wilhelmsen-deckare’ är minst sagt ljumma. Men nya boken är riktigt bra. Gnistan från Blind Gudinna är tillbaka, spänningen är konstant på topp och slutet bjuder på en cliffhanger som heter duga!

Dessutom går den motvilliga hjältinnan i terapi...

Scandal - Infamous gay controversies of the Twentieth century av Marc E Vargo (Harrington Park Press) Sju olika händelser som orsakat kontroverser och uppmärksamhet i stora delar av världen undersöks av författaren och psykologen Marc E Vargo. Mordet på Pasolini, rättegången mot Radclyffe Hall och Reinaldo Arenas roll i den kubanska revolutionen är några av de “skandaler” som tas upp.

QX NOVEMBER 2003

•

31

Himla massa kompisar qx.se • corky.nu

Per QX - en superstar i London

H

an heter ”Per QX” och är affischnamnet som lockar medvetna klubbmänniskor i såväl Stockholm som Amsterdam. Fast numera oftast i London där vår 26-åriga djstjärna huserar sedan ett par år. Han bor i hippa Hoxton, i ett ombyggt garage som han delar med sin ex-pojkvän och sin musikstudio.

Per QX har avancerat till ”resident dj” på Salvation, den kanske hippaste klubben av dem alla – som regelbundet gästspelar runtom i hela världen med sina duktiga dj:s och sexiga go go-pojkar.

– Jag delade säng med två av go go-dansarna när vi var i Lausanne nyligen, men jag var så trött att jag inte ens försökte någonting, berättar Per som om det vore vardagsmat.

Per QX tillhör numera inventarierna på Salvation, så det är inte så konstigt att han fått äran att sätta ihop och mixa världshistoriens första Salvationskiva som släpps i dagarna. För den som inte har hört Per QX bakom mixerbordet kommer här en innehållsdeklaration: – Funky house är min grej, med lite electroinfluenser, tribal och latin. Alla låtar jag spelar måste ha bra melodier och bra ”hooks”. Musiken ska vara pampig och upplyftande.

Det var i Stockholm i mitten av 90talet Per Ljungqvist, som han egentligen heter, startade sin dj-bana. Per hade en egen musikspalt här i QX, och fick sitt break som dj på Ulrich Bermsjös legendariska klubb ”Bangcock”. Det var också Ulrich som lanserade namnet Per QX, för något skulle det ju stå på affischerna.

Det gick bra för Per, men ändå lämnade han Stockholm och Sverige för

snart tre år sedan. Varför?

– Jag var jättetrött på Stockholm där man bara får en chans att lyckas och publiken aldrig är nöjd vad man än gör.

Jag är verkligen imponerad av de klubbarrangörer i Stockholm som inte har gett upp, som Param Shafti, Staffan Riedelberg och Jonny Boy. – Jag flyttar aldrig tillbaka till Stockholm såvida inte 50 000 bögravers flyttar med, och ravepolisen försvinner.

Det låter som om jag är värsta drogförespråkaren, men jag tycker bara att folk ska få göra som de själva vill.

”Det är nästan pinsamt hur kändisfixerade folk är här i London” När Per QX kom till London hade han tusen pund på fickan, vilket förstås inte räcker särskilt långt. När endast ett ynka pund återstod och hemresan var nära förestående vände turen och Per fick ett skivkontrakt. Turen fortsatte, och Per fick kontakt med Salvation via Stewart Who? som var redaktör för engelska QX. Per QX fick börja som ”warm up-dj”, alltså spela kvällens två första timmar. Publiken gillade honom, och på den vägen är det.

– London är det absolut bästa stället att jobba som dj, och jag är jävligt glad att det gått så bra med Salvation.

Här i London har de klubb en gång i månaden på Café de Paris, men därutöver på sju andra ställen runtom i Europa och världen. Till nyår reser vi exempelvis till Kapstaden och Rio de Janeiro.

Besöker du London kan du även

uppleva Per QX skicklighet med skivspelaren på flera andra klubbar som exempelvis ”Detox” och ”LA3”. En lördag i månaden spelar Per och hans svenska kollega D’Jonny på legendariska gayklubben Heaven under namnet ”Those swedes back to back”.

Förutom att vara dj skriver och producerar Per QX musik åt många olika artister. En person han jobbar mycket med är Therese Granqvist, ”ex-Drömhus”, just nu aktuell med singeln Time.

Han jobbar även med 80-talsikonen Adeva, och har mixat en låt åt souldrottningen Mary J Blige. Och så har han skrivit/producerat tre låtar till Dana Internationals kommande skiva.

– Jag putsar just nu på hennes nya singel som är en electromix av Donna Summers gamla slagnummer ”I feel love”. Jag har inte träffat Dana själv än, men reser ner till henne i Tel Aviv senare i höst. Dana är ju lite kitsch, men jag tycker inte att allt man gör måste vara ”creddigt”.

Här hemma är det få som uppfattar vem som är dj på klubbarna, men annat är det i London där många dj.s är verkliga superstars. Per QX är på god väg dit.

– Det är nästan pinsamt hur kändisfixerade folk är här i London. När jag spelar på en klubb är jag kvällens stjärna vid sidan om klubbarrangören och go go-pojkarna.

– Här i London väljer folk klubb efter vilken dj det är som spelar, medan man i Stockholm går till den klubb som är hippast. Fast den största skillnaden mot Stockholm är ändå det enorma utbudet och att människor från hela världen möts här.

Pär Jonasson

QX NOVEMBER 2003

•

33

FOTO: PIA LAGERGEN

Roger Wilson intervjuade Sverker Åström på Torget Magnis och Martin lyssnade på Sverker

UTELIV

I

från Patricia meddelar Babsan glatt att de två första höstmånaderna i år inte varit någon nedgång vilket normalt brukar vara fallet efter sommaren och Pride. Och november månad lär inte blir något undantag för programmet är späckat. Man rivstartar den andra november med en helloweenfest.

I entrén bjuds på blodiga drinkar och för de som har den goda smaken att komma utklädda väntar gratis drink i baren. Påföljande söndag, den 9 november, blir det fint musikalbesök på Patricia. Linus Wahlgren, Petra Nielsen, Per Eggers och transbaletten ”Sissy sisters”, samtliga ifrån musikalen ”Stars” som nu spelas på Göta lejon, gästar båten. Tjusiga shownummer utlovas och dessutom kommer det att lottas ut biljetter till musikalen. Den 16 november blir det modevisning med kläder från C.U.M. Alla som besökt någon av C.U.M-butikerna vet att det knappast kommer att vankas jeans och collegetröja på catwalken.

Sophia & Natalie

STOCKHOLM STOCKHOLM GAY GAY GUIDE GUIDE BAR/RESTAURANG Mandus Bar & Kök, Österlångg. 7. Varje dag 17-24.

Side Track, Wollmar Yxkullsg 7, tis 18-00, ons-lör 18-01 Gaybar med mat & DJ Davy Hakkala.

Häcktet, Hornsg 82, ons & fre 19-01. Gaybar.

Spisa hos Helena, Scheeleg. 18, mån-fre 11-23, lör 17-24.

Göken och en bar, Pontonjärsg. 28. Gayig kvarterskrog.

Mån-Fre 11 - 24, Lör - Sön 12-23 Babs, Birger Jarlsg 37. mån-tis 17-24, ons-lör 17-01, sön 16-22.

Posithiva Gruppen, Magnus Ladulåsg 8, Bar mån-lör fr 18, hiv-pos män.

Torget. Mälartorget 13, Gamla Stan. 16-01. Gaybar.

Stuket, Swedenborgsg. 43. alla dagar 16.01.

KLUBBAR

mixed gay club

T E T K C T E Ä HHÄCKT

Connection, Nivå, Sveavägen 53. Premiär 26 juli.

TipTop, Sveav 57, mån-tis 16-01. ons-lör 16-03. Bistro, bar och disco. Olika klubbar. Lördagar 100% gay/lesbiskt SLM, Wollmar Yxkullsg 18, ons/fre/ lör 22-02. Läderbar för killar. Medlemsklubb.

Lino Club Sthlm, Södra Riddarholmsk.19, lör 21-04.

Honung, bisexuell klubb. Fester vissa lördagar. För datum se come.to/honung Patricia, Stadsgårdskajen 152, söndagar 18-03.

Garderoben, Restaurang Rosenhof, Rosenlundsgatan 48 D. Lördagar till 01.

Club Peacock, Buddha Dining, Biblioteksg. 9, torsdagar 22-03

CAFÉ

Öppet: onsdagar och fredagar 19-01 Hornsg. 82 Tel: 08–84 59 10, 070-787 30 80 www.hacktet.com

Copacabana, Hornstullsstrand 3, vard 10(11)-20 Chokladkoppen, Stortorget 18, sön-tors 10-22, fre-lör 10-23. Rökfritt Muren, Västerlånggatan 19, 08-23 varje dag. Glassbar sommartid.

Hannas Café, Hornsg. 156, alla dagar 10-19.

Seniorcaféet, Sveav 57, onsd från 15 (Hyllan). För gaymän i mogen ålder.

Noaks Ark, Drottninggatan 61, Öppet mån-fre 10-17 Anna på Kungsholmen, Drottningholmsv. 9. Vardagar 10-20, helger 11-20.

Robert E Choklad, Polhemsg 15, tis-fre 10-21, lör 09-17, sön 11-17 Selma’s, Birger Jarlspassagen, mån-fre 10-17, lör-sön 12-17.

Café Västermalm, Hantverkargatan 7, mån-fre 07-16, lör-sön 11-17. Gaycafé.

Bageriet, Kungsholms strand 117, gaycafé och bageri. Dagligen 08-20 Café Connection, Lilla Nygatan 15, dagligen 10-20

TJEJER Damrummet, Sveav 57, lördagar 22-03 - Flatklubb Anna på Kungsholmen, Drottningholmsv. 9.

Tjejkväll fredagar 20-midnatt, öl och vin serveras.

Lash, Wollmar Yxkullsg 18, fest i SLMs lokaler sista torsd i månaden.

Kvinnokafé Antippa, Lundag 41, anarkafeminister, ons 19.00 Golden Ladies, Sveav 57, café tis 17-19 (Hyllan).

34

•

QX NOVEMBER 2003

Tiina Rosenberg

GRATTIS TIINA ROSENBERG ÅRETS KVINNA

S

tockholms äldsta tjejställe fyllde hela nio år lördagen den 18:e oktober, självklart var QX där och minglade. Birgitta som drvit Bitch under alla dessa år säger att ” Det känns overkligt men jättekul att det har fortsatt så länge!”. På scen uppträde drag king-gruppen ”I Afton Tranz” men huvudattraktionen var givetvis utnämningen av årets kvinna. Denna gång var det Sveriges främsta auktoritet i queerteori, Tiina Rosenberg, som tog hem priset. QX var där och sa grattis samt ställde, bland andra, den klassiska frågan ”Hur känns det?”

– Bra! Nu måsta jag vara flata på riktigt!

Hade du ingen aning om att du skulle vinna?

– Nej, egentligen skulle jag vara i Finland, men Birgitta sa att jag inte fick åka. Så jag kom hit för att hålla tal åt henne.

Har du själv något speciellt minne från Bitch?

– Ja, alla har det, men det är hemligt. Alla flator bär på en Bitch-hemlighet!

Bitch sedvanliga julfest kommer att äga rum i december, det är ännu inte klart i vilken lokal, men håll utkik efter information på corky.nu och qx.se.

Chavah Selander & Malin Gustafsson

Marcela & Lena

F O T O : M AT S B Ä C K E R

ber kommer det att hållas en fest. Festen vid namn ”Akt ” kommer att hållas i Per Jonssons anda. Dj:s blir bland andra Dj:Albert, Bruce Leenus och Asynja.

Baren Torget i gamla stan firar treårs-jubiléum i november. Det blir festligheter under en hel vecka och bland höjdpunkterna kan nämnas Tollie & Dolores ”farewell tour” onsdag den 26 november, då det bjuds på såväl nya och gamla nummer. Kom i tid för det lär bli trängsel! För er som inte vill vänta fullt så länge för att få en skymt av våra favorittransor rekommenderas ett besök på musikmuséet bredvid dramaten den 8 november. Tollie, som inte bara kan mima utan även sjunga på riktigt, kommer där att framträda tillsammans med bandet ”Vilda nätter”. Musikstilen är

östeuropeisk och även Dolores kommer att närvara och eventuellt ackompanjera på triangel. Och på onsdag den 5 nov får vi se Andrés Esteche uppträda samt premiärvisa sin nya video till låten Bad temptation.

På Tiptop kommer ett nytt koncept att lanseras under lördagarna i november. Det är DJ: Lelle&Pelle (Leo och Per från Cunigunda) som kommer att köra en spektakulär DJ-show. Vill man veta exakt vad det innebär så är nog det enda sättet att gå dit och titta.

I Damrummet varvas Dj:Pamela och Sophie Uppvik med nya oprövade förmågor.

Grannen på Sveavägen , Club Connection, kör numera endast lördagar. Köket är öppet till 23 och därefter ser DJ:Nenne till att stämningen är hög på det stora dansgolvet. I källaren regerar Dj: Emil.

Lördagen den 13 december kommer Stockholmsuttagningen till ”Dragqueen of the year 2003” att äga rum på Göta källare. Men redan nu är det dags att anmäla sig. Anmälan görs till mailadressen: dragqueenoftheyear2003 @hotmail.com. Mer information om själva festen kommer i nästa nummer.

Men redan nu kan vi avslöja att det kommer att bli en kändisspäckad jury som betygsätter drugorna. Kända konferencierer, galna vipvärdinnor och stockholms bästa DJ:s som underhåller gästerna.

Och så kommer Mirre och Alex på Connection att starta en klubben BABe i Cattelin´s lokaler på Storkyrkobrinken 9 i Gamla stan den 6 nov.

Peter Ludvigsson

F O T O : M AT S B Ä C K E R

F O T O : M AT S B Ä C K E R

Under november månad kommer RETRO/MEMO på Moderna dansteatern på Skeppsholmen i Stockholm att uppmärksamma en av den moderna dansens största svenska koreografer.

Per Jonsson, som avled 1998, skapade under sin livstid ett flertal verk, och tre av dessa kommer att sättas upp och spelas med start den 15 november. Efter den sista föreställningen den 29 novem-

FOTO: PETER KNUTSON

FOTO: STEFAN JERREVÅNG/AFTONBLADET

På medlemsklubben SLM blir det ECMC evening den 7 november. Den 21-22 är det dags för Black mace-weekend. Jeff Gaines spelar och lokalen släcks ned och vad som helst kommer att hända i de mörka labyrinterna. Som vanligt är det strikt dresscode som gäller på SLM. Är man osäker på vad som menas med dresscode rekommenderas ett besök på www.slm.a.se. Den 29 november uppmärksammas World aids day och alla killar är välkomna. Medlemmar som icke medlemmar.

Tjejklubben LASH som även de håller till i SLM:s lokaler har pub torsdagen den 27. 20-24 är tiden som gäller.

Ingen har väl missat att legendariska Kinks & queens med Miss Leonora i spetsen åter haft nypremiär. Premiären blev en riktig succé och från och med den 8 november kommer det att hållas öppet varje lördag från 22-03. Den nya adressen som gäller är båten Vielle Montagne som man hittar på Kajplats12 på Söder mälarstrand. Även på Kinks & queens gäller dresscode och medlemsskap. Nyregistrering sker i dörren.

Den 8 november blir en händelserik lördag då även Combustion-tjejerna Katja & Helena ställer till med queerfest på Lilla Mondo vid Medborgarplatsen. Combustion får besök av Osloklubben Honeytrap med bland andra Dj Deadswan, Dj Ovary action och bandet X-lover.Livemusik blir det även från banden Revlon och Chick habit. Dessutom utlovas såväl videoart och queerkonst och fotoutställning. Förköp för 100 kr finns på bland annat Pet sound, Skånegatan och Record Hunter, S:t Eriksgatan. Entré i dörren kostar 120.

det transas på stockholms teatrar...

Avsaknaden efter After Dark är påtaglig. Det är inne med karlar i klänning igen. På fyra av Stockholms största teatrar transas det nämligen för fullt. I Stars på Göra lejon klär nästan hela den manliga ensemblen ut sig i ett nummer till käcka charleston-flickor.

På Oscarsteatern gör Jan Malmsjö galaentré i slutet av föreställningen i glittrande primadonnakläder. I Chinarevyn ser vi en inte lika glamourös Lasse Berghagen i ett nummer om frigörande dans. Och i R.E.A. på Hamburgerbörs ser vi Anders Nilsson göra parodi på Arja Saijonmaa och Jan Åström i en ”klockren” parodi på Jill Johnson. Och om du inte skulle tröttna på Stockholms teatertransor kan du alltid åka till Lund för där showar ju Tiffany Persson för fulla hus... Det ska tydligen vara en transa i år!

QX NOVEMBER 2003

•

35

EXKLUSIVT UPPMÄRKSAMMAD DANS PÅ DANSENS HUS

R

osas är ett av de mest uppmärksammade danskompanierna i Europa. I november kommer de till Dansens Hus för sjunde gången.

Belgiska Anne Teresa De Keersmaeker startade kompaniet för 20 år sedan.

När hon nu landar på svensk mark, med en ensamble stor nog att duga åt en EUkommissionär, har hon checkat in med skrymmande stora visioner om konst som har sin utgångspunkt i banbrytande musik – musikens budskap å ena sidan, musikens form å den andra.

När kompaniet besöker Dansens Hus får vi se två nya verk. Det första, ett verk där Anne Teresa dansar solo i ett personligt möte med protestsångerskan Joan Baez’s musik och texter. Det andra, ”Bithches Brew/Tacoma Narrows”, för 13 dansare, tar sig an Miles Davis skiva med samma namn och ställer sig frågan ”hur mycket oordning kan det finnas i ett system innan det exploderar?”

Två av dansarna i Rosas är från Sverige, Johan Thelander och Elizaveta Penkóva. QX skrev om Johan redan för ett år sedan när han, tillsammans med Moose Dance Company, gjorde en föreställning på Dansens Hus stora scen. Nu ringde vi upp Johan i Bryssel, där kompaniet har sin bas, för att fråga vad som är på gång.

Hej Johan! Hur är läget?

– Bryssel är superkallt! Jag gick ut

för att handla mat, händerna höll på att trilla av! Annars mår jag bra.

Ni turnerar mycket, ni har väl rest hela hösten?

– Ja, vi kom nyss hem från Japan.

Snart åker vi till Stockholm, då vi visar vår senaste produktion.

Johan berättar att de snart börjar repetera för gästspelet på Dansens Hus. – Det är både fysiskt och psykiskt hårt arbete. Koreografierna vi gör på Dansens Hus har vi gjort tidigare ute i Europa, men vi måste ändå tankemässigt vara helt fokuserade på den kreativa processen. Ja, sedan är det mycket tungt fysiskt, det är mycket ”dans” i koreografierna. Så det är mycket uttröttande, när jag kommer hem på kvällarna måste jag vila ett bra tag innan jag orkar laga mat.

Som ni kanske redan förstått är De Keersmaeker inte rädd för stort material. Med lång erfarenhet inom sitt arbete, sedan 1980-talet, skapar hon en harmonisk arbetsmiljö för dansarna. Ibland kan man höra talas om Anne Teresas livsfilosofi med bland annat makrobiotisk mat, som ska hjälpa kroppen till harmoni.

– Man får en del frågor om det här med maten som Anne Teresa rekommenderar, men det är inte så allvarligt som det kan låta på en del rykten. Anne Teresa tror mycket på makrobiotisk mat som bygger på yin/yan, och inte kött

men fisk, och det finns ett sådant kök för bl.a. oss i kompaniet. Men det är inget krav, vi äter vad vi vill. En del rätter är jättegoda!, det beror på kocken.

Berätta om hur det är att vara en Rosas-dansare.

– Vi är ett halvstort kompani, stort för att vara modern dans. Stämningen är väldigt positiv och öppen. Det finns ingen som armbågar sig fram eller bråkar, typ ”hon får dansa mer än jag!” utan alla tar hand om varandra.

Vem är Anne Teresa? Är hon en excentrisk konstnär? En typisk belgare?

– Hon arbetar jämt, men det måste nästan bli så. När man startar ett kompani måste man arbeta mycket för att nå ut till publiken, och när man blir känd blir det inte mindre arbete. Då vill man ju behålla kontakten med publiken och ofta gör ett kompani ett nytt stycke varje år. Ovanpå det gör Anne också mindre saker för delar av kompaniet och sig själv, solon eller duetter.

– Sedan är hon nog en typisk belgare. Belgarna är ganska framfusiga, hurtiga, pratar mycket och pratar gärna högt!

Se Rosas på Dansens Hus! Verket ”Once” visas 4 november 19.30. Verket ”Bitches Brew/Tacome Narrows” visas 6-8 november 19.30.

Susanna Helldén

Tjo vad det vart livat...

• Ditt eget fotoalbum • Din egen gästbok • Din egen dagbok • Ditt eget filmarkiv QX.se • Corky.nu 36

•

QX NOVEMBER 2003

QX NOVEMBER 2003

•

37

FILM TUNT MED GAYFILM PÅ FILMFESTIVAL

Å

rets upplaga av Stockholms filmfestival äger rum 13-23 november. Förutom hedersgästen David Lynch kommer en rad andra filmpersonligheter att besöka Stockholm under dessa kalla novemberdagar.

Som vanligt arrangeras en Gay Night med filmer som man hoppas tilltalar gaypubliken. QX har tittat på delar av utbudet och är inte särskilt imponerade.

Och vi kan också konstatera att just film med queer- eller gaytema blivit en bristvara på festivalen under senare år. Annat var det för en sådär 5-6 år sedan då filmer som Bound, When Night is Falling, Slaves to the underground och All over You lyste upp det kompakta vintermörkret för biosugna homosar. Förra året bjöds vi inte på en enda långfilm med flattema. Däremot visades en animerad kortfilm, som visserligen var en liten pärla, men med sina tre minuter kändes den väldigt otillräcklig. I år är det faktiskt ännu sämre ställt på den fronten. Flatorna är bortrationaliserade.

I fjol skrattade vi åt den smått hysteriska lågbudgetkomedin Britney Baby One More Time och i år ska vi garva åt Die Mommie Die. En film i ungefär samma kategori där Jason Priestley (Bevvanfans gläd er!) är tillbaka i form av gigolon Tony som förför den åldrande divan Angela Arden (Charles Busch i drag) och hennes två barn; en sexuellt frustrerad tonårskille och hans oskuldsfulla syster (spelad av Natasha Lyonne från But I’m a Cheerleader). Frances Conroy (ni vet mamman i Six Feet Under) är strålande i rollen som bitter hemhjälp.

Ett aids-drama på temat dödshjälp av regissören Thom Fitzgerald (som gjorde Den hängande trädgården) finns också bland filmerna och Fitzgerald själv är en av årets gäster. Den 19 november pratar han om sin film The Event på Lydmar. Betydligt lättsammare blir det i holländska musikalpastischen Yes Nurse, No Nurse. En film för alla som vet att uppskatta kitsch och

pastell. Som vanligt har Asien en framträdande roll under årets festival. Mycket festivalfilm har kommit härifrån de senaste åren. Chinese Odyssey är ett episkt drama från Hong Kong om syskonkärlek och ödets makt som utspelar sig i Mingdynastins Kina. En av filmens kvinnliga karaktärer passerar under delar av filmen som man, men naturligtvis upptäcks detta innan saker och ting har gått så långt som till kärlek mellan två

holms filmfestival är fattigt på denna typ av film. Varför visar man inte den mycket välgjorda Prey for Rock & Roll av regidebuterande musikproducenten Alex Steyermark, en av de bästa filmerna på San Francisco Lesbian & Gay Film Festival i år? Filmen om 80talsbandet Lovedog (med Gina Gershon som överårig punkrockare och Lori Petty som bandets gitrarrist), är en perfekt kombination av humor, musik och samtidigt en vass skildring av tjejers villkor i den mansdominerade musikbranschen. Annars hade en visning av Sascha Rices Mango Kiss varit välkommen. Eller varför inte den amerikanska Hooked om bögar som cruisar online? Från Kina kommer Ho Yuk Let's Love Hong Kong. En film där både filmskapare och skådespelare är flator. Filmen utspelar sig i dagens Kina och fokuserar på den ibland kaotiska balansakten mellan sexualitet och familjetraditioner. Något så unikt som en

Halloweenfest 1/11 Wollmar Yxkullsg. 7 • T-Mariatorget Öppet från 18.00 tisdag-lördag • 08-641 16 88 www.sidetrack.nu

Scandinavian Leather Men Medlemsförening med dresscode

ECMC-kväll 7/11 21 - 22 november BLACK MAZE WEEKEND Ons. fred. lörd. 22-02 Wollmar Yxkullsgatan 18 • T-Mariatorget Tel. 08 643 31 00 • www.slm.a.se

”Efter att ha sett filmen tre gånger är det fortfarande omöjligt att begripa varför den återfinns i kategorin: gay” kvinnor. Bland kortfilmerna som marknadsförs som ’gay’ finns den mycket märkliga Le Principe de Canapé. Efter att ha sett filmen tre gånger är det fortfarande omöjligt att begripa varför den återfinns i denna kategori. Lika fascinerande är det att man lyckas visa en film om ett kvinnofängelse utan ett uns av lesbiska vibbar. Nyskapande kan tyckas, men Civil Brand som filmen heter hade verkligen mått bra av lite sådana.

Det är knappast brist på nygjord gayfilm som gör att utbudet på Stock-

iransk film om en ung kvinna som passerar som man och blir kär i en annan kvinna är dramat Daughters of the Sun. Den hade vi gärna sett på årets festival.

En äkta bi-film; A Bizarre Love Triangle av den koreanska regissören Lee Moo-Young är en komisk men tänkvärd film som gör upp med våra invanda föreställningar om att lyckan ligger i tvåsamheten.. Den hade vi också velat se.

Nenne Nestius Årets Gay Night äger rum lördagen den 15 november på biografen Mondo på Medborgarplatsen med start 23.30. Långfilmerna som visas är The Event, Die Mommie Die, Yes Nurse, No Nurse och Chinese Odyssey. Kortisarna är All Over Brazil, Le Principle de Canapé och Terminal bar.

L I NO C L U B

S T H L M

"a club for the gay & lesbian community and their friends"

www.linoclub.com Lördagar 21.00 - 04.00 Södra Riddarholmshamnen 19

QX NOVEMBER 2003

•

39

GÖTEBORG/OSLO WAD MINNESSTUND I GÖTEBORGS DOMKYRKA

W

orld Aids Day äger som vanligt rum 1

december i år. I Göteborgs domkyrka uppmärksammar man detta genom att hålla en minnesstund med ljuständning och mässa. Årets tema är ”Mot diskriminering och stigma – lev och låt leva”. Det blir tal om hiv-situationen i Swaziland och Posithiva grup-

KORG EN FIKUS HAR KOMMIT TILL STAN

S

öndag den 19 oktober hade Fikus c/o Wanselius smygpremiär, ett nytt söndagshäng för gaypubliken i Göteborg.

När Fikus nu blivit sambo med Wanselius Café & Deli får gaypubliken i Göteborg en ny träffpunkt mitt i stan. Runt 55 sittplatser, en klassisk caféavdelning ut mot Magasinsgatan och en lounge en halv trappa upp, där kan man krypa upp i sofforna tillsammans med någon man tycker om, bakisbruncha med vännerna eller spana på ragget från lördagskvällen i dagsljus.

Fikus har till en början med öppet varje söndag från kl. 12.00 till sent.

GÖTEBORG GAYGUIDE

Fred. 28 november DJ:s Nenne & Jessica

En mottagning för män som har sex med män.

Vi har öppet varje helgfri måndag kl. 17 - 19, under terminerna Ej tidsbeställning. Kostnadsfritt.

Till Gay-hälsan kan du komma om du vill testa dig för HIV eller andra sexuellt överförbara sjukdomar. Du kan också komma för samtal eller frågor om säkrare sex.

Vi kan förmedla kontakt med kurator och psykolog.

Telefon: 031-342 34 42 Måndagar 17-19 Gayhälsan Hudkliniken, Sahlgrenska Universitets Sjukhuset 40

•

QX NOVEMBER 2003

Hellmans Mysigt café med bokhandel i Majorna. Karl Johansgatan 31. onsdagar 18-21, söndagar 16-21.

Fikus, c/o Wanselius, Magasinsgatan 5. Söndagar från 12.00.

Mums Många veganalternativ och ekologiska matvaror. Mest för tjejer.

Linnégatan 11. Måndag-fredag 8-20, lördag 9-19, söndag 10-20. Adress: Café Vasa Fika med andra gaystudenter i Ghost och Gaychalmeristerna.

Vasagatan 13. Onsdagar 19 och framåt.

Frank´s Coffee. Hippt ställe med trevlig personal. Kungstorget 10.

Mån-tors 10-22 fre-lör 10-22.

Fever. Fredagsklubb av Cockpit-Nima. Liveframträdanden och dj:s.

På Saray, Kungsportsavenyn 15, öppet första fredagen i varje månad, 22-04.

Zapphobar Flatklubb. Sista fredagen varje månad! Olika dj:s och happenings varje gång. Trappan, Järntorget, öppet: 22-03 Cockpit Mixad gayklubb där Nima bjuder på feststämning en en härligt blandad musik, allt från r&b, soul, pop, house till schlager. Öppettider: varje lördag 22-03, på Pharmacy Västra Hamngatan 15 Queer. Det är alltid den sista fredagen varje månad.

Klä er gärna efter de olika temana. Håll utkik efter info! Öppettider: 23-04.30. Adress: Kungsportsavenyn 38, på Madison SLM Läderklubb. Om du vill komma, så ring gärna innan och prata med Anton som är ordförande på 0707 98 12 34. Du kan också gå in på www.slmgbg.nu om du vill veta mer. Karl Johansgatan 31, hörnet Såggatan. Öppet: 21.30-02.00.

Gretas På Gretas kan du dansa, fika och äta middag.

Lunchservering mellan 11-15. Fem rätter att välja mellan. Drottningatan 35.

Måndag-torsdag: 17-01, fredag –lördag 17-03, söndagar stängt.

Cherry Bomb Klubb för flator bin och dykehags. Fester 3 oktober, 8 november samt 6 december. Röda rummet på Järntorgsgatan 4, Öppet 21-03. Ålder; 18.

Club Castro 1:a och 3:e lördagen i månaden på Reataurang Haket i Linnéstan.

Dubbla dansgolv och skön stämning! Första Långgatan 32, öppet 22-03.

OSLO GAYGUIDE Potpurriet, är Oslos stora flatklubb (män välkomna också!). Øvre Vollg. 13, ons-sön. Öppet till 06 helger. Dragshow söndagar.

Soho Den mest populära och välbesökta klubbarna i Oslo. Kirkeg. 34, ons-lör 19- 03 Cafedestijl är ett mindre och mer intimt café/bar. På dagarna är det blandad publik och på kvällarna mer gay. Nedre Slottsg. 9 London Pub/Chairs På pub London finns dansgolv, biljardspel och jukebox.

DJ:n spelar varje dag från klockan 22 blandad musik, schlager, r&b, salsa, house mm. C J Hambros pl 5, 15.00-03.00 SLM, Grønlandsleiret 73, För festkalender se http://www.slm-oslo.no/ Club Hercules, Oslos äldsta gaysauna i tre våningar. Storgata 41. mån-tor 15-02, fre-lör 15-08, sön 15-02 My Friend Sauna, Gay sauna med video och trevlig atmosfär. Calmeyersgate 15. mån-tor 11-02, fre-lör 11-08, sön 11-02

pen Väst delar ut utmärkelse ur Alexander Anewids minnesfond. Manskören Hellmans Drengar under ledning av dirigent Claes Nyström, medverkar också.

CAFÉ DIGERT PORGRAM PÅ CAFÉ HELLMAN afé Hellman i RFSL-Huset på Karl Johansgatan har ett fullspäckat porgram för sina onsdagar och söndagar i höst.

Redam nu bör man boka in luciafesten den 10 december, då den lesbiska högtidskören traditionsenligt besöker caféet. Kören visar på äkta flatvis vart skåpet skall stå när det gäller Lucia-traditioner! OBS - föranmälan hos RFSL. Innan dess har man följande programpunkter.

20 oktober: "Juridiska kooperativet; sambo, partnerskap - vad säger lagen".

5 november: Lars-Gunnar Möllenfors: "Homosexuell och döv".

9 november Hanna Bertilsdotter: "Straight. Gay, Queer och både och - några olika sätt att förstå killar med bisexuella...”

12 november Svante Norrhem, fd historieforskare: "Homo, bi & trans som skolämne".

16 november Fuckshop för killar (obs föranmälan via RFSL), Hanna Bertilsdotter "Bi, bi" och Walter Heidkampf signerar sin bok.

19 november Tom Grönberg från smittskyddsenheten: "Hiv-det angår väl inte mig längre?”

23 november Gunnar Svensson och Anette Sjödin berättar om Equal-projektet och Lennart Andersson botaniserar RFSL-föreningens...

26 november Kongressplanering för dig som vill hjälpa till med RFSLs kongress i Göteborg i mars 2004 3 december Anne Johansson, Vänner i Väst: "Trans - så funkar det".

7 december: Arne Nilsson - genusforskare: "Manligt homoliv på Amerikabåten"

C

PARTY GÖTEBORGSKA KLUBBTIPS LÄTTAR UPP I NOVEMBERMÖRKRET äderklubben SLM har tema Black Leather Night på sin månatliga fest på Next den 29 november. Medlemsklubb för killar.

L

”Den har två delar; kärlekshistorien och allvaret i nazisternas närvaro”

SCEN SOUND OF MUSIC PÅ GÖTEBORGSOPERAN

D

en har blivit både hyllad och hånad. Några kallar den sliskig, andra går på sing-a-long-versioner på bio för att kunna sjunga med högt. Hatad eller älskad, det är musikalernas musikal och nu har den landat på Göteborgsoperan.

– Äntligen får jag göra den - mitt livs största musikalupplevelse, säger Staffan Aspegren, regissör i höstens stora musikalsatsning Sound of Music som just nu spelas på Göteborgsoperan.

Musikalen kommer att spelas i 62 föreställningar till och med den 10 maj

nästa år och intresset är stort. Över 40 000 biljetter är redan sålda vilket är så gott som alla höstens föreställningar.

En hel värld har fängslats av berättelsen om den blivande nunnan Maria som lämnar klosterlivet för att bli guvernant åt sju moderslösa barn i Salzburg, förälskar sig i fadern och flyr med hela familjen när nazisterna tar över makten i Österrike.

Marias sång och livsglädje har en central roll i musikalen liksom kärlekshistorien och den växande nazismen.

Med ingredienser som kärlek, humor, allvar och inte minst musik är det kanske inte så konstigt att Sound of Music är en av världens mest sedda musikaler.

– Det finns hjärta i berättelsen, säger Johan Rabaeus som spelar rollen som Georg von Trapp.

Johan Rabaeus har stor erfarenhet av att stå både på teaterscenen och framför filmkameran och är bland annat bioaktuell som styvfadern i Jan Guillous Ondskan. Sound of Music är hans första musikal, något som har blivit en positiv erfarenhet.

– Det är lättsamt på ett kul sätt att arbeta med Sound of Music. Musiken gör det roligt, den går rakt in i hjärtat, säger han.

Historien om Maria och familjen von Trapp bygger på en självbiografi av Maria Augusta Trapp. Den har gjorts i ett otal uppsättningar, bland annat på

Göta lejon 1995-1997 med Carola i rollen som Maria och Tommy Körberg i rollen som Georg von Trapp. Men för många är Sound of Music synonymt med filmen från 1965 med Christoffer Plummer och Julie Andrews i huvudrollerna.

I Göteborgsoperans uppsättning har man utgått från originalmanuset, men ändå tagit hänsyn till filmen.

– Man kan inte låtsas som om filmen inte har funnits, säger Staffan Aspegren. Man måste respektera den och ta publiken på allvar.

Kläderna är designade av Camilla Thulin som har skapat nära 400 kostymer i 30-talsstuk till musikalen. Roine Söderlundh står för koreografin och är en av Sveriges mest anlitade koreografer.

– Linda Söderblom och Johan Rabaeus gör ett strålande jobb och jag älskar scenografin. Den är snygg och storartad, säger Roine om uppsättningen och förklarar vad han tror det är som gör musikalen så speciell.

– Den har två delar; kärlekshistorien och allvaret i nazisternas närvaro.

Sound of Music har ett tema som är ständigt aktuellt.

Sound of Music spelas 17 oktober 10 april 2004 på Göteborgsoperan.

Eva Råberg

På Gretas/Matahari är det Liquid Fridays på just fredagar och på lördagar heter klubbverksamheten Make Up. Den 15 november blir det efterlängtat besök av Drag-On-Line. Boka datumet nu och kom i tid!

På Haket är det fortsatt gayklubben Castro som får stället att koka. Halloweenparty den 1:e och så Castro-party den 15:e. Den 29:e lägger man dessutom till en extra Castro-fest. Glatt svettigt och stora famnen är Castros varumärke. Missa inte att Castro har öppet redan från 16.00.

Queer fixar Halloweenfest den 1:e på Madison och så har självklart Cockpit öppet varje lördag på snygga Pharmacy!

QX NOVEMBER 2003

•

41

SKÅNE/KÖPENHAMN SCEN MAJKEN JOHANSSONS LIV BLIR TEATER

S

tarka känslor blir det när Malmö Dramatiska Teater i november skildrar lesbiska poeten Majken Johanssons liv.

– Det blir en resa som inte lämnar någon oberörd, säger huvudrollsinnehavaren Kristina Kamnert-Suneson.

Fredag 7 november blir det urpremiär i repsalen på Hipp för ”Majken, Ma-haha-jken”, en monolog baserad på poeten och frälsningssoldaten Majken Johanssons liv.

Majken föddes 1930 i den fattiga Malmöstadsdelen Sorgenfri och bodde under hela uppväxten hos fosterföräldrar. Modern i fosterhemmet var svårt mentalsjuk och mycket oberäknelig till temperamentet. Dottern beskrevs som en på ytan kavat pojkflicka som under ungdomen främst visade sina känsligare sidor genom att skriva lyrik.

Den tuffa barndomen till trots lyckades Majken bli antagen till universitetet i Lund, där hon läste filosofi, engelska och nordiska språk. I den nya hemstaden var hon en av de mest framträdande personligheterna bland en grupp femtiotalspoeter kända som Lundaskolan.

Bohemer i allmänhet och studenter i synnerhet gillar att ta sig ett glas vin, men för Majken övergick det glada studentlivet i alkoholism. Debuten – diktsamlingen ”Buskteater” – blev positivt mottagen, men när hon 1954 skulle ta sin fil kand. i filosofi var hon så bakfull att betyget bara blev Godkänt.

Som ett försök att komma ifrån problemen flyttade hon till Stockholm.

Dit kom hon dock som ett vrak och blev

42

•

QX NOVEMBER 2003

tidvis tvungen att prostituera sig. Senare fick hon jobb som översättare, bl a av Charles Dickens böcker. 1956 kom diktsamlingen ”I grund och botten”.

I Stockholm träffade hon den stora kärleken. ”Akademiker söker intellektuell väninna med konstnärliga intressen.

Svar till Loneliness” löd kontaktannonsen i Dagens Nyheter. Kvinnan som svarade benämns i diktsamlingarna som S, och de två inledde snart ett minst sagt stormigt förhållande.

”Det är svårt att säga hur hon såg på sin lesbiska identitet, huruvida det var ett problem för henne” Kärleken mellan de två fick dock ett abrupt slut då S efter ett gräl med en berusad Majken begick självmord.

Denna kastades då in i en djup livskris som resulterade i att hon gick med i Frälsningsarmén. Där arbetade hon som officer under de kommande decennierna – trots homofoba reaktioner från människor som kände till hennes bakgrund.

Hela tiden fortsatte hon dock som poet, och oavsett om dikterna var präglade av frälsning eller inte så byggde de alltid på hennes egen blandning av högt och lågt, med allt ifrån exklusiv versteknik till schlagerschabloner.

Teaterföreställningen i Malmö är skriven av Karin Parrot, som även har regisserat. I huvudrollen ser vi Kristina Kamnert-Suneson, skådespelerska vid Malmö Dramatiska Teater sedan 1969.

– Det är en tung text att gå in i, men samtidigt oerhört givande. Jag tror inte det finns någon som inte kommer att känna sig gripen av ett sådant fascinerande människoöde.

För att gå in i rollen läste hon allt av och om Majken Johansson som gick att hitta.

– Det är svårt att säga hur hon såg på sin lesbiska identitet, huruvida det var ett problem för henne. Men jag tror aldrig att hon definierade sig som lesbisk, utan det var alltid identiteterna som poet och frälsningssoldat som verkade viktiga för henne.

Att stå ensam på scen är Kristina van vid efter flera år med monologen ”Shirley Valentine”. Ändå är det nervöst inför premiären.

– Sådant blir faktiskt bara värre med åren.

Någon risk för tomma bänkrader lär det dock inte finnas, snarare för att folk blir utan biljetter. För att få den rätta stämningen spelar man nämligen i Hipps repsal – en lokal med plats för 30 personer.

Sören Billing ”Majken, Ma-haha-jken” spelas 7-8, 12-14, 20-22 och 26-28 november samt 3-5 december.

Föreställningen börjar kl. 20 i Hipps repsal på Kalendegatan 12 i Malmö. Biljettpriset är 100 kr.

KONST LICHTENSTEIN PÅ LOUISIANA

S

edan i augusti har folk vallfärdat för att se Roy Lichtensteins kultiga konst på Louisiana i Danmark. På det vackra museet utan Köpenhamn hänger nu en av den amerikanska popkonstens främsta representanter, och gör så fram till den 11 januari nästa år. Efter det fortsätter utställningen till London och Madrid. Över 50 tavlor, varav många med de klassiska seriebubblorna (”Look Mickey”, MMaybe” och ”WHAM”) finns att se liksom en film om konstnärens liv. Helt klart värt en tur över sundet.

NN

KONST LICHTENSTEIN PÅ ör sjuttonde året presenterades film med homosexuellt tema i Köpenhamn under 9 dagar. Idag är festivalen en social och kulturell institution i den danska homovärlden.

Vid årets avslutningsfest på Cinemateket delades flera priser ut. Juryn utsåg Pernille Rübner Petersens manus ”Ett barn” att bli film. Hennes manus beskriver i korthet problematiken kring en lesbisk kvinna som vill få barn. Filmen beräknas vara klar att visas vid nästa års gayfilmfestival.

Jens Peter & Carl-Peter

F

Danny och Sassa i Heavens kök.

Foto: JJ Photo

ÖRESUND GAY GUIDE BAR/RESTAURANG Köpenhamn Café Intime, Pianobar med en blandad publik. Baren ligger i stadsdelen Frederiksberg. Allégade 25: mån-fre 17-02, lör 20-02, sön 17-02 CanCan, Gay bar/mest killar. Mikkels Bryggers Gade 11: dagligen 14-02 Centralhjørnet, En av stans klassiker. Ett måste för alla mogna och omogna män. Kattesundet 18: mån-fre 11-01, lör-sön 15-01 Cosy Bar, Nattbaren men mångåriga traditioner. Här samlas allt och alla efter andra barer och klubbar. Dansgolv. Studiestræde 33: ons-sön 00-06 Heaven, Gaybar Kompanistræde 18: dagl 12-05. Restaurang på övervåningen Jailhouse Restaurant & Café. Studiestræde 12. Ny läderinriktad bar.

Masken Bar & café. Liten och trevlig bar i gayområdet. Studiestræde 33: mån-fre 16-02, lör-sön 15-02. Girls Night på torsdagar.

Men's Bar, Köpenhamns killbar nummer 1. Teglegårdsstræde 3: dagligen 15-02.

NeverMind, Galen dansbar. Nørre Voldgade 2: dagligen 22-06 Oscar Bar & Café, gaybar, Rådhuspladsen 77, dagligen 12-02 Queen Victoria, Restaurang med dansk husmanskost.

Annonserar i gaymedia. Snaregade 4: dagligen 17-24.

Café Ziraf, Skt. Peder Stræde 34 st. mån-tor 15.00-24.00, fre-lör 15.00-02.00 Malmö Pimpa's, Thai/svenskt kök. Gayägt. Ystadgatan 10, tis-lör 11-21 sön 12-20

KLUBBAR Malmö Ratatouille, Mandarin, Södertull 4. ons 19.00-01.00 Indigo, Monbijougatan 15, Tjejfest första lördagen varje månad, annars mest tjejer på lördagarna. Ons pub 21-24 Fre, lör disco 22-03 Wonk, Deep på Amiralsgatan 20, lördagar 22-03.

SLM, Ystadsgatan 13, öppet fredagar och temakvällar vissa lördagar. Se QX.se/guide för uppdatering.

Lund Wildebar, www.gaystudenterna.nu Köpenhamn Pan Club, Flera våningar barer och dansgolv. Knabrostræde 3: ons-lör 20-06.

Torsdagar Carma 20-02, endast kvinnor.

SLM, Studiestræde 14a, fredagar från 22, specialkvällar vissa lördagar.

Se QX.se/guide.

Catwalk, Kattesundet 4, Tors 22-05, fre -lör 24- 10. Bar och disco.

Cockpitt, Skindergade 20, fre-lör, 22-04. Dansklubb för män.

Caviar, Lille Kongens Gade 16, fredagar 23-05. Non Straight Club med Dj Santana.

CAFÉ Köpenhamn Kvinnocafé, Kvindehuset öppet Gothersgade 37: sön 11-20 Sapphos Café för kvinnor med olika teman. Teglegårdsstræde 13: tor 20Ungdomsgrupp, Träff i LBLs lokaler, Teglegårdsstræde 13: fre 20Pan bokcafé, LBLs bokhandel. Teglegårdsstræde 13: mån-fre 17-19

QX NOVEMBER 2003

•

43

VÄNINNOR Hej tjejer! Jag är en tjej på 40 år från Stockholm.

Jag söker en ärlig tjej för vänskap eller förhållande om allt känns rätt. Minna intressen är mat, natur, djur och fester. Hoppas just du hör av dig.

KOD 5424 VÄNNER Hej, jag är en kille från Helsingborg på 49 år. Jag har mörkt hår och bruna ögon, är 175 cm lång och tränar regelbundet. Jag söker dig kille mellan 25-45 år kram.

KOD 3718 Hej, är du en pojke under 20 som vill ha en kille på 42 år från Norrbotten.

Jag är snäll och gillar att gosa. Lämna namn och

44

•

QX NOVEMBER 2003

telefonnummer så hör jag av mig.

KOD 9581 Tjena, kille 25 år från Västergötland. Jag söker en aktiv kille 25-40 år Gärna vältränad och välutrustad. Jag är 185 cm lång och väger 70 kilo har blå ögon och mörkbrunt hår, ser bra ut. Hör av dig.

KOD 9967 Hej jag är en kille från Afrika som bor i Sverige sen 10 år. Jag är 23 år gammal och söker ett seriöst förhållande. Du ska vara mellan 20-30 år. Jag är 185 lång och väger 83 kilo och ser jättebra ut.

KOD 4463 Hej vi är två killar som ska flytta till Spanien. Vi

söker därför andra killkompisar som också ska flytta dit.

KOD 9472 Hej jag söker en kille som är utländsk gärna en yngre kille. Jag är ganska oerfaren hör av dig.

KOD 5680 Tjena! Jag är en kille från Stockholm som är 30 år, 190 cm lång och väger 80 kg. Jag har mörkt hår, bruna ögon och ser bra ut. Jag vill träffa en kille mellan 2032 år för fast förhållande, om kemin stämmer. Hör av dig. Puss och kram.

KOD 1449

FÖRLOVADE

UTHYRES

ARBETE

Vi har förlovat oss!

Per Edfors Martti Lampinen Södermalm 27 september 2003

Möblerat rum I fin lägenhet, Mariatorget, Södermalm. Uthyres från och med 1:a november och tills vidare.

Hyra 3000/månaden.

073-441 30 22

Vi har förlovat oss!

Ricard Fagerström Halvor Bakke

Rum/del i rum uthyres i Stockholm

13 oktober 2003 Brunlanes, Norge

Rum uthyres i Stockholm, nära kommunikationer och centrum uthyres tillsvidare. Bostaden är speciellt lämplig för studerande och gärna till manlig hyresgäst, men alla svar är välkomna. Bostaden finns i Nordöstra delen av Stockholm. Trevligt ljus modern modern bostad - tillgång till hela lägenheten.

För mer information var god kontakta per telefon 08-768 58 96

SÄLJES Exklusiv sängram av äkta Friitala-läder med två sängbyråer av samma material. Bäddmått 180 x 210. Obegagnat skyltexemplar slumpas för 12 000 kronor (nypris 27 500 kronor).

Tel 08-660 30 50

Frisörstolar 2 st uthyres på Galateja Beauty Center Salong med hudterapeut och micropigmentering belägen på Grevgatan 35, T-bana Östermalmstorg, i en nyrenoverad exklusiv lokal.

Kontakta oss för mer info på tel. 08-661 99 00, 0704 - 68 24 43 eller 0705 - 18 12 30 PEC International & Co AB

FAMILJEANNONSER! KONTAKTA TOMAS@QX.SE 08-720 40 01

QX NOVEMBER 2003

•

45

HUR ÖVERLEVER DU VINTERN? Övergången till vintertid är ett faktum. Den första snön har nått stora delar av Sverige. QX gav sig ut i natten för att ta reda på hur man bäst bär sig åt för att stå ut med mörker och kyla det närmaste halvåret Text Peter Ludvigsson Foto Christian Carlsson

NAMN: KAJSA ÅLDER: 25 CIVILSTÅND: SINGEL

NAMN: SIGMUND ÅLDER: 24 CIVILSTÅND: POJKVÄN

NAMN: ALEX ÅLDER: 18 CIVILSTÅND: SINGEL

NAMN: PER ÅLDER: 36 CIVILSTÅND: SINGEL

NAMN: NICLAS ÅLDER: 18 CIVILSTÅND: SINGEL

Hur gör du för att överleva vintern?

– Man får ha metervis med halsduk på sig. Och dricka varm choklad. Då går det hur bra som helst.

Vad är det bästa med vintern tycker du?

– Jag kommer ju från Norge. Så jag gillar att göra traditionella saker som att gå på en lång skidtur, eller att åka telemark.

Går du ut mer på vintern?

– Nej, jag är student och har rätt späckat schema på vintern. Jag passar på att gå ut på sommaren istället, när jag är ledig.

Hur gör du för att överleva vintern?

– Jag jobbar på McDonalds. Det är hemskt. Kunderna är hemska. Jag säger emot dom fast jag inte får. Men jag får vara kvar ändå.

Vad är det bästa med vintern?

– Julen. Då slipper man gå på Tiptop och kan sitta hemma och mysa istället.

Har du mössa på dig när det är kallt ute?

– Nej aldrig. Håret är viktigare än hälsan.

Hur gör du för att överleva vintern?

– Jag klär mig i stora varma kläder när jag går ut. Men helst sitter jag hemma i soffan med tända ljus och dricker rött vin.

Vad är det bästa med vintern?

– Det är bästa är att åka skidor. Jag kommer ifrån Jämtland och är i princip född på skidor.

Har du mössa på dig när det är kallt ute?

– Ja, numera har jag det. Men innan jag rakade av mig håret så hade jag nästan aldrig mössa. Så fåfäng är jag.

Hur gör du för att överleva vintern?

– Jag går på bio med nån jag gillar.

Sen går jag ut på krogen mycket också och dansar. Man blir ju varm av att dansa heta tryckare.

Har du mössa på dig när det är kallt ute?

– Nej, min frisyr är inte riktigt anpassad för det. Dumt kanske, men man lever bara en gång.

Har du något speciellt vinterminne?

– Jag fastnade faktiskt med tungan på en lyktstolpe en gång när jag var liten. Det var rätt traumatiskt. Mamma fick komma och rädda mig.

NAMN: JESSICA ÅLDER: 21 CIVILSTÅND: SINGEL

NAMN: AGNETA ÅLDER: 37 CIVILSTÅND: FLICKVÄN

NAMN: HEDDA ÅLDER: 20 CIVILSTÅND: SINGEL

NAMN: NIKLAS ÅLDER: 22 CIVILSTÅND: POJKVÄN

NAMN: VIVA ÅLDER: 20 CIVILSTÅND: SINGEL

Hur gör du för att överleva vintern?

– Jag hatar vintern. Så jag jobbar mycket och försöker tänka varma tankar. Jag går mest och längtar efter sommaren.

Finns det något som du tycker är bra med vintern?

– Ja, att man jobbar mycket, och får ihop pengar som man kan leva på sen när sommaren kommer.

Har du mössa på dig när det är kallt ute?

– Jag har alltid mössa ute, även när det inte är kallt. Fast inte just idag.

Har du något fint vinterminne att dela med dig av?

– Varje år brukar vi samlas ett stort gäng tjejer på en fotbollsplan i Älvsjö och ha snöbollskrig och mula varandra rejält. Det är lika roligt varje gång.

Hur gör du för att överleva vintern?

– Jag vet inte riktigt. Men jag försöker nog att hitta på roliga saker i alla fall. Vi brukar åka till Sälen och åka skidor ibland.

Har du mössa på dig när det är kallt ute?

– När jag åker skidor har jag mössa. Men annars är jag nog rätt dålig på det.

Har du något speciellt vinterminne?

– Det måste vara när jag var liten och det blev stora högar av snö när dom hade plogat så man kunde gräva långa gångar att krypa i tillsammans med kompisarna. Det var kul men samtidigt lite farligt.

Hur gör du för att överleva vintern?

– Jag tycker vintern är en fin årstid så jag känner inte att det är något jag måste ”överleva” direkt. Men det är klart det är mysigt att sitta hemma och dricka te med väninnorna när det är kallt och mörkt ute.

Har du mössa på dig när det är kallt ute?

– Nej, jag har ju inte det. Jag passar inte riktigt i mössa. Jag skulle önska att jag gjorde det.

Har du något bra vinterminne du kan dela med dig av?

– Ja, jag kommer från Göteborg, och vintern 1995 kom det så mycket snö så hela stan blev insnöad. Man kunde inte komma ut genom dörren och alla fick stanna hemma från skolan. Det är mitt bästa minne

Hur gör du för att överleva vintern?

– Jag umgås med trevliga människor som utstrålar mycket värme. Passar på att gå ut på krogen också eftersom jag alltid brukar vara i stan på vintern.

På sommaren är jag på landet och slappar.

Har du mössa på dig när det är kallt ute?

– Ja, det har jag. Jag har ju liksom ingen frisyr som kan gå sönder direkt.

Vad är det bästa med vintern?

– Julen! Materialismens högtid. Att handla julklappar och hoppas att man kommer att få mycket mer än vad man ger bort. Sen brukar jag alltid ha snöbollskrig med en gammal gymnasiepolare också. Inte så romantiskt kanske, men kul.

Hur gör du för att överleva vintern?

– Jag ligger hemma i soffan och ser på TV med ett varmt täcke.

Vad är det bästa med vintern?

– Hmm, ja inte julen i alla fall. Den är hemsk. Men snön kanske, det är ju trots allt ganska fint med snö.

Har du mössa när det är kallt ute?

– Nä, inte som tjej. Då har jag peruk och den funkar ju lika bra som en lång pälsmössa typ.

Har du nåt vinterminne att dela med dig av?

– Jaaa! När man var liten och åkte pulka på Granholmstippen i Akalla. Det var tider det. Då tyckte man fortfarande om vintern.

Hur gör du för att överleva vintern?

– Hade jag råd skulle jag åka till Bali som jag gjorde för två år sedan, men det har jag inte, så jag dricker mycket varm choklad och kramas mycket istället.

Går du ut mer på vintern?

– Den här vintern kommer jag att göra det, för jag är nybliven singel (skrattar). Annars är det ingen större skillnad.

Vad är det bästa med vintern?

– Snöänglar, utan tvekan. Så fort det kommer snö så gör jag snöänglar.