patientens bästa
inom etikens område inte gå förlorade eftersom de i huvudsak ”ägs” av filosofer, teologer, jurister, antropologer, etnologer och andra beteendevetare. Inte heller skulle de praktiska färdigheter som förknippas med etiken försvinna eftersom de, åtminstone potentiellt, tillhör gemene man. Etiker har absolut inte patent på klokhet. Alltså befarar jag att det skulle gå rätt så lång tid innan någon överhuvudtaget skulle upptäcka att världens medicinetiker hade omkommit i branden! Samtidigt misstänker jag att någon form av systematisk reflexion över mänskligt agerande ur ett moraliskt perspektiv inom vårdens ram skulle uppstå på nytt därefter och att vissa personer från närliggande ämnesområden snart skulle överta rollen som etiker. Alltså anser jag att mina kollegor och jag, strikt vetenskapligt, är tämligen utbytbara. Vad som däremot inte är utbytbart är våra personliga erfarenheter av vården i våra olika roller som patienter, anhöriga, vårdgivare, präster, kuratorer eller facilitatorer. När vi kopplar dessa erfarenheter till våra kunskaper om etiska teorier och medicinska frågor så tror jag att vi har en unik färdighet som oåterkalleligen skulle förloras vid branden. Inspirerad av Widdershovens, Abmas och Molewijks tankar i ämnet vill jag sammanfattningsvis hävda att etikerns roll i medicinsk etik har tre dimensioner:44 Facilitatorn. Ibland ställs läkare, patienter, forskare, anhöriga, administratörer, politiker och andra berörda parter i vården inför svåra situationer som kräver ett ställningstagande och en större förståelse av de värden som står på spel. En sådan process kräver en fördjupad dialog. I ett fenomenologiskt perspektiv, där etisk kunskap utvinns i huvudsak genom att samla erfarenheterna från olika berörda parter i en dialog, kan etikern inte åberopa sig själv som expert. Han har inte säker kunskap om hur ett problem eller en fråga ska lösas och därför inte heller auktoriteten att diktera lösningar. I en sådan process är etikern främst en facilitator, det vill säga en person som underlättar kommunikationen och som aktivt för fram personer och perspektiv som annars inte skulle komma till tals. Det är i processen och genom att inta ett sokratiskt och coachande förhållningssätt som etikern kan underlätta samtalet, hjälpa individen eller gruppen att formulera lärdomar och därigenom destillera de principer och regler som kan 46