patientens bästa
värde i sig som inte kan nonchaleras. I samtalet utgår man från att deltagarna kan ta intryck av varandras erfarenheter och perspektiv och är beredda att förflytta sig i en annan riktning. Ett samtal är en lärande process där frågan belyses ur olika kompletterande och inte nödvändigtvis motstridiga perspektiv. Genom samtalet kan man uppnå vad den tyske filosofen Hans-Georg Gadamer (1900–2002) kallat en sammansmältning av horisonter (Horizontverschmelzung) där mitt perspektiv blir en del av en större, mer mångfacetterad och detaljerad beskrivning av verkligheten.39 Man kan säga att en djupare förståelse av problemet bara är möjlig genom en dialog där deltagarna lär sig att integrera andras perspektiv i sina egna berättelser.
Den fenomenologiska ansatsen Løgstrup, Ricœur och Gadamer är företrädare för en filosofisk skolbildning som heter fenomenologi och som har en framträdande plats i den här boken. Fenomenologin uppstod i slutet av 1800-talet som ett nytt försök att fastställa kriterierna för objektiv kunskap genom att gå tillbaka till verkligheten, till das Ding an sich. Ordet ”fenomenologi” kan betyda tre olika saker: 1) en form av detaljerad beskrivning av upplevelser och situationer, 2) en kvalitativ forskningsmetod som avser att skildra de studerade personernas upplevelser och personliga erfarenheter eller 3) en filosofisk teori om tingen själva, det vill säga en ontologi eller ”väsenslära”.40 Enligt denna teori finns det möjlighet att närma sig frågor av mycket generell art såsom: Vad är medicin? Vad är läkekonst? Vad är läkaretik? Det är framför allt i den här tredje betydelsen som jag använder ordet och som min ansats kan beskrivas som fenomenologisk. Fenomenologin antar att vi människor kan uppfatta verkligheten såsom den är genom vårt medvetande och vår perception, det vill säga genom att vara medvetna om att vi förstår och genom att vara närvarande i det vi varseblir och erfar. I fenomenologiskt språk kallas det aktiva förhållningssättet till vad vi varseblir och samtidigt tolkar, vår ”riktadhet mot världen”, för ”intentionalitet”. Detta aktiva förhållningssätt till vår dagliga erfarenhet, och överhuvudtaget till tillvaron, bestämmer vad Edmund Husserl (1859–1938), den moderna fenomenologins grundare, kallade för vår ”livsvärld” 40