I många andra delar av världen är det (år 2010) fortfarande mannens rätt att »disciplinera« sin hustru eller sina hustrur. Dock kan man även där denna praxis är vardag skönja tecken på en attitydförändring. Demokratier där kvinnor har rösträtt ten derar att lagstifta mot hustruaga även om – som fallet var under mellankrigstiden på många håll i Europa – den sociala normen ofta släpar efter lagen och även om domstolarna i början sällan prioriterar dessa ärenden. Ofta blir det i praktiken frågan om »bestående skador« som blir avgörande för om fallen tas upp i domstol. I strikt muslimska länder, där lagen inte skyddar kvin norna från de äkta männens våld, har religiösa ledare – trots att Koranen (i likhet med Bibeln) accepterar företeelsen – i ökande utsträckning börjat tillhålla sina församlingsmedlemmar att bara tillgripa fysisk bestraffning som en allra sista åtgärd och då på ett sådant sätt att det inte efterlämnar några spår. Således är det på många håll fortfarande en lång väg att gå. Men trenden är solklar: männen tillåts i allt mindre utsträckning använda sina större fysiska krafter för att underkuva kvinnorna.
2. Barnafödande
Från boja till hävstång När biologer (av vilka författaren är en) tänker och talar om hur män och kvinnor är beskaffade, finns alltid könens olika roller vid reproduktion och tidig barnavård som en resonansbotten. Det som bäst gynnar artens förökning och överlevnad ses som fysiska och mentala karaktäristika, som evolution och naturligt urval gynnat och som därför kan förväntas förekomma allmänt.
14