9789185419067

mannen för att få stöd. ”Jag kan börja blöda.”

Eddy kastade en blick på Pat, såg hur han längtansfullt kikade på Aleeshas hår och vrålade tvärs över hallen: ”LYFT PISTOLEN FÖR FAN, PAT.” Alla i hallen upptäckte misstaget innan Eddy själv gjorde det.

Han borde inte ha sagt Pats namn. Billal tittade bort, pappan ryckte till och Aleesha kvävde en ny skräckslagen fnissning.

Eddy bet sig i underläppen och började darra av förfäran. Det gick inte bra. Det gick inte alls bra.

Eddy som inte tyckte att han hade någon bundsförvant i hallen vände sig till Billal igen: ”DIN JÄVEL! DIN JÄVLA SKITHÖG! BOB! VAR ÄR BOB?” Billal höjde åter händerna. ”Men det finns ingen som heter Bob här. Det finns ingen mer i huset. Vi har ett spädbarn här.

Stick bara”, han gjorde en gest mot ytterdörren. ”Stick bara och så pratar vi inte mer om saken, va? Ni sticker och så blir det inga problem, eller hur?” ”Vem är det som skriker?” En mors befallning. Alla stelnade till och vände sig mot den inre delen av hallen.

Sadiqa var lika bred som hon var lång, och hon var inte särskilt lång. Hon hade inte glasögonen på sig, så hon kisade bort mot de två svarta skuggorna i maskeraddräkter vid dörren. ”Omar? Vad har ni hittat på nu, pojkar?”

Med en fet boxares obegripliga grace rusade Eddy bort till henne och den gamle mannen, och så tog han tag i deras underarmar och släpade iväg dem till Billal. Han ställde dem på rad, riktade pistolen mot dem i tur och ordning och skrek så högt att rösten sprack: ”VEM …”, till Aamir, ”ÄR …”, till Billal, ”BOB?” till Sadiqa.

Det var bara Sadiqa som svarade. ”… en pistol …?”

Nu var det mot henne som Eddy riktade sin uppmärksamhet och Aamir klev fram för att distrahera honom. Han höll upp händerna, sänkte blicken och ruskade på huvudet, inställsam som en bondpojke i forna tider. ”Du, här finns bara indier. Ingen Bob. Ingen Bob, fel hus.”

16