Översättning : TORUN LIDFELDT BAGER NICOLA YOON SAKER MAN INTE VILL VETA
Copyright © Nicola Yoon 2021 titel: InstructionsforDancing by arrangement with Rights People, London by Alloy Entertainment, LCC Torun Lidfeldt Bager Stina Wirsén Caroline Linhult Eva Andreasson av ScandBook UAB, 2021 ISBN www.bonniercarlsen.se978-91-638-9326-1
Tryckt i Litauen
Omslagsbild:
Originalets
Omslagsformgivning:
SAKER MAN INTE VILL VETA
Sättning:
Översättning:
Published
Produced
Till min mamma som fortfarande ler, trots allt.
Och till min svärfar som log genom alltihop.
Kapitel 22: Svarta lådan, text av Evie Thomas och Xavier Woods
................................................................................39
Kapitel 25: Det man inte kan förutse, del 1
..................................... 121
....................................................................... 122
.......................................................................................................... 139
......................................................................................
........................................................................... 9
27
Kapitel 2: (Tidigare) romantiska favoritgenrer
......................................................................... 16
Kapitel 18: En strikt definition 95 Kapitel 19: Inte en dejt, del 1 av 3 Kapitel 20: Andra akten Kapitel 21: Inte en dejt, del 2 av 3
......................................................................................... 25
119
INNEHÅLL
............................................................
Kapitel 24: Inte en dejt, del 3 av 3
Kapitel 26: Sophie och Cassidy............................................................................. Kapitel 27: Det man inte kan förutse, del 2
...........................................................................45
14
136
................................................................ 57
........................................................................................... 105
...................................................... 138
Kapitel 4: Danica och Ben Kapitel 5: Elden Kapitel 6: Inte en häxa.................................................................................................33
Kapitel 3: Skänk en bok, ta en bok
Kapitel 15: Dans nummer två, ett utdrag 84 Kapitel 16: Dans nummer tre 85 Kapitel 17: Dans nummer fyra.................................................................................. 86
Kapitel 11: Recept på krossade hjärtan
Kapitel 28: Fallet
Kapitel 1: En bättre version av mig
Kapitel 12: Att lära sig läxan 60 Kapitel 13: Låta sig svepas med 66
Kapitel 14: Dans nummer ett
..................................................................................
......................................................................... 107
Kapitel 29: Det man inte kan förutse, del 3
Kapitel 7: Shelley och Sheldon Kapitel 8: Zoltar 41 Kapitel 9: En så ödesdiger smitta
Kapitel 10: Klassiska drag hos killar i kärleksromaner, en ofullständig lista 56
Kapitel 23: Fantastiskt, utomordentligt och toppen
97
132
..................................................... 146
.................................................................................... 72
Kapitel Kapitel Kapitel Kapitel Kapitel Kapitel Kapitel
48: X och jag ................................................................................................. 249
34: Jag fattar, älskling 186
56: Gång på gång .........................................................................................276
57: Två klänningar 281 Kapitel 58: Svar............................................................................................................ 285 Kapitel 59: Skiljer oss åt............................................................................................ 291 Kapitel 60: Framtiden 298 Författarens tack.........................................................................................................301
49: Borta, del 1 ............................................................................................. 253 Kapitel 50: Kärlek och dess motsats ................................................................. 254 Kapitel 51: Borta, del 2.............................................................................................. 255
54: En miljon fyrahundraåttahundrafjortontusensekunder 267
37: West coast swing-onsdag 195
39: Argentinsk tango-fredag .................................................................. 202
46: Danstävlingen 235
55: Fisken och vattnet ................................................................................271
Kapitel Kapitel Kapitel Kapitel
32:
31:
en dejt 156
30:
40: Tillkännagivanden 205
38: Hustle-torsdag....................................................................................... 199
fara på tacot............................................................................... 166
41: Glädje-emoji ............................................................................................. 211
47: Blir ett hav .............................................................................................. 244
45: Uppfinnandet av språket ................................................................. 233
42: Pinsamma tystnader ........................................................................... 213
Kapitel Kapitel Kapitel Kapitel
Kapitel Kapitel Kapitel Kapitel Kapitel Kapitel Kapitel Kapitel
53: Ljuset och mörkret ............................................................................. 266
43: Underhåll oss 224
44: Archibald och Maggie....................................................................... 229
33: Den tid vi får............................................................................................176
35: Bachata-måndag .................................................................................... 191
52: Förlåtelse .................................................................................................257
36: Salsa-tisdag ............................................................................................. 193
hårt.................................................................................................. 149
Kapitel Falla Kapitel Garanterat Kapitel Ingen
The book of love is long and boring No one can lift the damn thing It’s full of charts and facts and figures And instructions for dancing But I I love it when you read to me And you You can read me anything – The Magnetic Fields, The Book of Love ”Nästan ingen tar sig ur kärleken med livet i behåll.” – Helen Fisher
9 KAPITEL 1
En bättre version av mig BÖCKER UTÖVAR INTE längre sin magi på mig. Förr brukade jag, om jag var rädd eller befann mig i det ödsliga landskapet mellan sorg och galenskap, kunna ta vilken bok som helst från någon av favorithyllorna och slå mig ner i min lurviga rosa fåtölj för en trevlig lässtund. När jag väl kom till kapitel tre –eller åtminstone kapitel fyra – kändes det bättre. Nu för tiden är böcker ingenting annat än bokstäver uppställda som korrekt stavade ord, ordnade i grammatiskt korrekta meningar, noga sammansatta stycken och sammanhängande kapitel med tema. De är inte längre magiska och hänförande.
I ett tidigare liv var jag bibliotekarie, så mina böcker är sorterade efter genre. Innan jag började ge bort dem var sektionen för samtida romantik den största. Min absoluta favorit är Cupcakes och kyssar. Jag tar ner den från hyllan och blädd rar igenom den, ger den en sista chans att vara magisk. Den bästa scenen är när den rättframma kökschefen och den sexiga, ständigt grubblande kocken med ett mystiskt förflutet har matkrig i köket. Till slut är båda täckta med mjöl och glasyr. Det haglar kyssar och efterrättsrelaterade ordlekar: Sockrade piller.
10 Söta saker. Sega samtal. För ett halvår sedan skulle den här scenen ha gjort mig sliskigt sentimental. (Ser du vad jag gjorde där?) Men nu? Ingenting.
Jag slår igen boken och lägger den ovanpå de andra som jag ska ge bort. En sista tur till biblioteket i morgon och alla mina kärleksromaner är borta.
Hon lämnar dörröppningen och kommer in i rummet. Det finns precis tillräckligt med utrymme för att jag ska kunna kila runt henne, så då gör jag det. Jag rusar ut i den lilla kor ridoren och låser in mig i badrummet.
Och eftersom orden inte har förändrats sedan sist jag läste dem, så måste jag erkänna att problemet inte ligger hos boken. Det är jag som är problemet.
Precis när jag börjar stoppa ner dem i ryggsäcken sticker mamma in huvudet i mitt rum. Hennes blick går ett varv från mitt ansikte, ner till traven med böcker, upp till de fyra tom ma raderna i bokhyllan och sedan tillbaka till mitt ansikte.
Hon ser ogillande ut, som om hon vill säga någonting, men hejdar sig. I stället sträcker hon ut handen med sin mobil mot mig. ”Det är din far”, säger hon. Jag skakar så häftigt på huvudet att mina flätor piskar runt ansiktet.Honräcker
fram mobilen igen. ”Ta den. Ta den”, mimar hon.”Nej, nej, nej”, mimar jag tillbaka. Jag har aldrig sett två mimare gräla, men föreställer mig att det är ungefär så här det skulle se ut.
”Yvette Antoinette Thomas”, säger hon. ”Hur länge ska du hålla på så här?” Svaret på frågan – och jag tycker att det är rimligt – är för alltid .
Mina är förvirrade.
”Tänker du ge bort fler böcker?” undrar hon. Jag ”Dunickar.älskade dem”, säger hon. Hon säger det på ett sätt som får det att låta som om jag sätter eld på dem i stället för att skänka dem till biblioteket.
”Mamma …”, börjar jag.
Vår kommunikation består numera mest av dessa små ut andningar. Hennes är frustrerade och tålmodigt lidande och förbittrade och otåliga och besvikna.
11
För alltid är hur länge jag tänker vara arg på pappa. En bättre fråga är egentligen: Varför är inte hon det?
Mammas oundvikliga knackning på dörren kommer efter tioJagsekunder.öppnar dörren. Hon ser på mig och suckar. Jag suckar tillbaka.
Hon stoppar ner mobilen i förklädesfickan igen. Hon har mjöl i pannan och lite i sitt kortklippta afrohår, så att det ser ut som om hon plötsligt har blivit gråhårig.
Jag möter hennes blick. Det känns som om vi kanske har ett ögonblick av samförstånd. Om hon är beredd att prata om att jag ger bort mina böcker, så är hon kanske beredd att prata om något viktigt, som pappa och skilsmässan och hur allting har varit sedan dess.
”Jag ska träffa Martin och Sophie och Cassidy i kväll. Vi ska planera vår resa.” ”Du är sällan hemma nu för tiden”, säger hon. Jag vet aldrig vad jag ska svara när hon säger sådana där saker. Det är inte en fråga och inte en anklagelse, men innehåller lite av båda. I stället för att svara stirrar jag på hennes förkläde. Det har texten Kyss kocken och en bild föreställande en enorm pussmun.
Det är sant att jag inte är hemma mycket numera. Tanken på att baka med mamma och min syster Danica fyller mig inte direkt med förtvivlan, men någonting i den stilen. Danica kommer att ha den perfekta klädseln – ett förkläde i vintagestil med matchande kockmössa mitt på sitt afrolockiga huvud. Hon kommer att prata (väldigt) entusiastiskt om sin senaste pojkvän. Mamma kommer att berätta blodiga historier från akutmottagningen och envisas med att spela reggaemusik, något gammalmodigt som Peter Tosh eller Jimmy Cliff. Eller så – om Danica får som hon vill – kommer de att spela triphop medan Danica dokumenterar alltihop på sociala medier. Båda kommer att låtsas som om allt är fullständigt okej i vår familj. Allting är inte okej.
Mamma suckar igen och gnuggar sig i pannan. Mjöldam met sprider sig.
Men hon vänder bort blicken, torkar av händerna på för klädet och avbryter mig. ”Danica och jag ska göra brownies”, säger hon. ”Kom ner och hjälp till.”
12
Det här bakandet är nytt. Hon började samma dag som pappa flyttade ut ur vårt gamla hus och har inte slutat sedan dess. När hon inte jobbar skift på sjukhuset, så bakar hon.
Men man kan inte o-veta saker.
Jag kan inte o-veta att han lämnade oss för en annan kvinna. Mamma saknar den version av mig som älskade de där böckerna.Detgör jag med.
Jag kan inte o-veta att pappa var otrogen mot mamma.
13 ”Du har mjöl där”, säger jag och försöker torka bort det. Hon viker undan för min hand. ”Låt det vara. Det är snart mjöl där igen.” Mamma kommer ursprungligen från Jamaica, och flyttade hit med mormor och morfar när hon var fjorton år. Hon talar bara med jamaicansk accent när hon är nervös eller upprörd. Just nu är den knappt märkbar, men den finns där. Hon vänder på klacken och går ner igen. Medan jag klär på mig försöker jag låta bli att tänka på vårt gräl som inte är ett gräl, men det slutar med att jag tän ker på det i alla fall. Varför blev hon så upprörd över att jag ger bort mina sista kärleksromaner? Det är som om hon är besviken över att jag inte är samma person som jag var för ett år Mensedan.jagär givetvis inte samma person. Hur skulle jag kun na vara det? Jag önskar att jag var lika opåverkad av skilsmäs san som hon och Danica. Jag önskar att jag kunde baka med dem, vara bekymmerslös. Jag önskar att jag kunde återgå till att vara flickan som trodde att hennes föräldrar, och särskilt då hennes pappa, inte kunde göra fel. Flickan som hoppades på att få uppleva en kärlek som var exakt som deras när hon blev vuxen. Jag brukade tro på det där att leva lyckligt i alla sina dagar, eftersom de gjorde det.
Jag vill gå tillbaka och o-veta allt det där jag nu vet.
3. En andra chans – Numera inser jag att detta är den mest orealistiska varianten. Om någon sårar dig en gång, varför skulle du ge hen chansen att göra om det?
14 KAPITEL 2 (Tidigare)
Samtida
1. Från fiender till kärlekspar – Ställer den eviga frå gan om de kommer att döda varandra eller kyssa varandra? Jag skojar bara. Givetvis kommer de att kyssas.
2. Triangeldrama – Alla älskar att hata triangel dramer, men de är faktiskt toppen. De finns för att huvudpersonen ska kunna välja mellan olika versioner av sig själv: vem hen brukade vara och vem hen håller på att bli. Notering: Om du någonsin måste välja mellan en vampyr och en varulv, välj vampyren. Se punkt 1 nedan för mer information om varför du (givetvis) ska välja vampyren.
romantiska favoritgenrer
1. Vampyrer – De är sexiga och kommer att älska dig för evigt. 2. Änglar – De har vingar som de sveper in dig i, eller använder för att föra dig vart du än ska.
15
Övernaturligt
3. Hamnskiftare – Mest jaguarer och leoparder, men egentligen allt som ingår i familjen ”stora katter”. En gång läste jag om dinosauriehamnskiftare. T-Rex, Pteranodon, Apatosaurus med mera. De är lika läskiga som man tror.
16 KAPITEL 3
är liten jämfört med vårt gamla hus. Jag saknar att ha en egen trädgård. Nu delar vi en gårdsplan med tolv andra lägenheter. Vårt hus hade två badrum, men nu har vi bara ett. Men framför allt saknar jag att varje rum innehöll våraDanicaminnen.bestämmer sig för en bild och skjuter över mobilen till mig så att jag kan se hennes inlägg. ”Det syns inte ens att de är brända”, säger hon stolt.
Skänk en bok, ta en bok
NÄR JAG VÄL kommer ner på nedervåningen morgonen därpå har mamma redan åkt till sitt jobb på sjukhuset. Danica står vid matbordet och tar bilder på alla brownies som hon och mamma bakade. De är upplagda i en pyramid på ett av mammas nya tjusiga kakfat. Danica tillhör den sneda vinkelns fotoskola. Hon lutar mobilen, går runt browniepyramiden och tar den ena sneda bilden efter den andra. Jag häller upp flingor i en skål och sätter mig bredvid henne. Vi har bott i den här lägenheten i ett halvår, men den känns fortfarande tillfällig, som om jag bara är på besök. Jag väntar hela tiden på att få komma tillbaka till mitt riktiga liv.Lägenheten
Jag släpper ner skeden i skålen och tar en ordentlig titt på henne. För det mesta ser hon ut som en supermodell från 1970-talet med sitt enorma afro, sin glittriga sminkning och sina
17
Under det senaste året har Danica haft åtta olika pojkvän ner, vilket ger ett genomsnitt på 0,667 pojkvänner i månaden eller 0,154 pojkvänner i veckan. Mitt problem är i och för sig varken kvantiteten eller ens kvaliteten på hennes pojkvänner (för tydlighetens skull måste jag säga att kvaliteten kunde ha varit bättre. Jag vet inte varför hon väljer killar som är så
Justvintagekläder.nuärhontill och med vackrare än vanligt. Om jag måste gissa skulle jag säga att hon har en dejt. Men jag behöver inte gissa, för en sekund senare ringer det på dörren. Ett enormt leende brer ut sig över hennes ansikte och hon springer till dörren med ett tjut.
Hon har rätt. De ser verkligen perfekta ut. Jag skrollar ige nom hennes inlägg. Där är en selfie på henne och mamma, fullständigt nermjölade. De håller i en stor chokladkaka och skrattar, och bilden får mig att önska att jag hade stannat hemma och hjälpt till. Jag läser igenom hashtaggarna – #moroch dotterbakkväll #svarttjejbakmagi #perfektabrowniesärperfekta – innan jag föser tillbaka mobilen till henne. ”Varför är du inte ute och brunchar?” frågar Danica. I vanliga fall tillbringar jag söndagsförmiddagarna med mina bästa kompisar på Surf City Waffle, det absolut bästa våffelstället i hela Los Angeles. Men inte den här dagen. ”Alla de andra är upptagna med annat”, säger jag. ”Så då tänker du bara hänga här, då?” frågar hon, och inte på ett sätt som får mig att tro att hon vill att jag ska hänga här.
När jag går säger jag hej då som om det har mer än bara två stavelser.
”Kan inte. Men ha så kul”, säger jag. Det enda jag ska göra i dag är att gå till biblioteket och bli av med mina böcker, men om jag berättade det skulle jag känna mig patetisk. Jag går upp på övervåningen och klär mig.
Men deras ansiktsuttryck säger mig två saker:
2: Om de skulle gå på bio, så skulle de inte vilja ha med mig.Varför frågade hon ens? Tycker hon synd om mig?
1: De tänker inte gå på bio. De tänker stanna här. Ensam ma. I lägenheten. Så att de kan hångla.
18 mycket mindre intressanta och smarta än vad hon är), utan att hon över huvud taget dejtar. Varför är jag den enda som lärde mig något av mammas och pappas skilsmässa? Jag lämnar min skål på bordet och försöker smita i väg genom vardagsrummet, så att jag slipper säga hej. Sådan tur har jag”Hejinte. Evie”, säger killen. Han säger ”hej” som om ordet har fler än en stavelse. ”Hej”, svarar jag och försöker komma ihåg vad han heter. Han är klädd i surfingshorts och en ärmlös T-shirt, som om han tänkte gå till stranden eller precis varit där. Han är vit, lång och vältränad med långt, rufsigt blont hår. Om han var en inredningsdetalj skulle han vara en riktigt snygg ryamatta.Vistår där i några besvärade sekunder innan Danica gör slut på vårt lidande. ”Ben och jag tänker gå på bio”, säger hon. ”Du kan följa med om du vill.”
19 Jag har hunnit cykla halvvägs till biblioteket när jag kommer på att det är söndag. Mitt bibliotek är stängt på söndagar. Att åka hem nu när Danica och Ben ”umgås” är inte direkt ett alternativ. Det är en sådan där vacker vårdag när morgon dimman dröjer sig kvar och luften doftar vått och nytt. Jag bestämmer mig för att cykla till parken vid La Breas asfaltpölar och ta omvägen genom Hancock Park. Hancock Park ligger bara tio minuter från lägenheten, men det kunde lika gärna ha varit en annan värld. Här är husen så stora att de är mer som slott. Det enda som saknas är vallgravar, fällgaller, drakar och damer i nöd. Varenda gång vi kör igenom här säger mamma att det är rent kriminellt att det finns sådana här hus i en stad med så utbredd hemlöshet. Hon behandlar många hemlösa på akutmottagningen.
Solen glider in bakom ett moln och luften blir plötsligt svalare. Jag stannar vid trottoarkanten och tar fram jackan ur ryggsäcken.
Jag cyklar långsamt och slingrar mig fram på den ena gatan efter den andra, stirrar på de enorma perfekta gräsmattorna och de enormt dyra bilarna.
Till slut kommer jag till en gata där det växer jasminbuskar och förvuxna jakarandaträd på båda sidor. Grenarna hänger ut över gatan och bildar en baldakin av purpurfärgade kronblad. Det känns som om jag cyklar genom en tun nel i ett sagoland.
Precis när jag ska cykla i väg igen får jag syn på en sådan där liten bokbytarlåda som folk sätter upp där de bor. Den är klarblå och ser ut som ett miniatyrhus med brutna
20 gavlar och väderbitna vita dörrar som är stängda med en hake. På en liten skylt står det ”Bokbytarlåda”.
”Men för i helvete”, säger jag och sedan slår jag handen för munnen. ”Förlåt, det var inte meningen att svära. Jag såg dig inte.”Hon skrattar åt mig och flyttar sig närmare. Hennes tunna hud har en matt brun nyans, som gammalt papper.
”De är bra allihop”, säger jag. Min röst är bara en hes visk ning. Jag harklar mig. ”Du borde läsa dem.”
”Ingen fara”, säger hon. ”Men man undrar ju om det är dit du Jagvill.”ler, men ser över hennes axel. Varifrån kom hon ens?
”Är det din boklåda?” undrar jag. ”Jo, det var ju jag som satte upp den, men den är så klart till för alla. Tanken är att få folk att läsa och faktiskt prata med sina grannar.” Hon gnider sina händer. ”Nå, få se vad du har medJagdig.”slänger ner ryggsäcken på marken och tar fram ett fång böcker.Hon tar ifrån mig några och håller dem hårt mot bröstet. ”De här är väldigt omtyckta”, säger hon och ser på titlarna. Hon är en sådan där som mimar orden när hon läser. Det ser ut som om hon mässar en egendomlig trollformel: Knappt närvarande, Cupcakes och kyssar, Ödets hand, Love – Set –Match, Tigerhjärta .
”Du har verkligen många böcker åt oss, lilla vän”, säger en kvinnoröst när jag precis ska fälla ner stödet på cykeln. Jag skriker till och snurrar runt. Det står en gammal tant bakom mig, inte ens en halvmeter bort.
Jag sprang genom korridoren till hans kontor och tänkte att han skulle förstå. Vi förstod alltid varandra.
Jag slutade tro på dem samma dag som pappa flyttade. Det är lustigt att en dag kan börja som vilken annan dag som helst och sluta så fullständigt annorlunda. Ibland öns kar jag att det fanns en väderleksrapport för livet. Prognosen inför morgondagen visar på den vanliga highschooldramatiken på förmiddagen, med ett dramatiskt föräldraförräderi sent på eftermiddagen, som slutar med ursinnig förtvivlan framåt sol nedgången. Mer information efter nästa reklampaus.
Jag var i chocktillstånd hela dagen i skolan och kunde inte riktigt fatta att pappa inte skulle vara kvar när jag kom hem. När det var dags för lunch var jag säker på att jag kunde övertyga honom om att det här var ett misstag från hans och mammas sida. Efter skolans slut cyklade jag hela vägen till Santa Monica och humaniorabyggnaden där han har sitt kontor. Jag tog två trappsteg i taget och tänkte på vad jag skulle säga. Problemet var kanske att han inte förstod hur mycket mamma älskade honom. Hon är inte alltid så tydlig. Eller så kanske de behövde mer barn fri tid tillsammans, en dejtkväll i veckan eller någonting. Eller skaffa en gemensam hobby så att de kunde ”hitta tillbaka” till varandra så där som relationsexperter alltid pratar om.
21 ”Varför ger du bort dem?” frågar hon. Nu står hon ännu närmare, fortfarande med ett stadigt grepp om böckerna hon tog av mig. Jag tar upp fler böcker ur ryggsäcken och funderar på att berätta sanningen för henne. Att det inte känns som om böck erna tillhör mig längre. Att kärleksromaner är som sagor: det är inte meningen att man ska tro på dem för alltid.
När han och mamma berättade att de skulle separera sa de att de helt enkelt hade vuxit isär. Att de fortfarande älskade varandra och älskade oss. Men det var en lögn. Här stod anledningen till att pappa lämnade oss, iförd en jadegrön klän ning och med stora ringar i öronen och tryckte händerna mot läpparna som om det på något sätt kunde få mig att o-se vad jag hade sett. Jag drog mig baklänges bort från dem och sprang ut genom dörren och genom korridoren och nerför trapporna tills jag var ute. Pappa ropade efter mig, men vad fanns det att säga? Det fanns ingenting alls att säga längre.
22
Jag knackade inte på dörren. Det borde jag ha gjort, men det gjorde jag inte. Jag bara öppnade dörren, störtade in och hoppades på att han skulle vara där. Det var han. Och han kysste en kvinna som inte var mamma.
Pappa drog med handen över ansiktet. ”Evie, raring”, sa han. ”Du knackade inte.” Jag är inte säker på om han förebrådde mig.
På kvällen sa mamma att pappa hade ringt och berättat vad som hade hänt. Hon sa att hon var ledsen för att jag hade behövt se det där. Hon bad mig att inte säga något till Danica. Hon sa att hon inte ville prata om det fler gånger.
Jag såg från den ena till den andra. Jag försökte övertyga mig själv om att det här förhållandet kanske var nytt, att det bara hade pågått under de senaste två dagarna. Men det var givetvis bara dumheter. Det var inte en första kyss och det var inte en sista. Det här var en kyss som sa att deras förhållande hade en historia. Det var en av många kyssar som krossade vår familj och krossade mammas hjärta och mitt med.
