Matbutiken på andra sidan gatan vid det lilla torget var en sån där riktigt fin liten affär. De automatiska glasdörrarna hade träramar som såg ut att vara från femtiotalet, och gångarna i butiken var smala. Man tog sig fram genom att snedda med ena axeln framför den andra, för att inte krocka med en läskkyl eller utstickande chipspåse. De hade kontorsmaterial av sämsta kvalité, ingenting kostade mer än trettio kronor. Men maten där var dyr. Lockvaror som till exempel blöjor, bordsvatten och köttfärs var billiga. I övrigt kostade allting i sina små förpackningar förmögenheter. Vad man betalade för var antagligen själva femtiotalsnostalgin. Lysrören i taket strilade. Han valde mellan 40 och 60 watt. Sen gick han till kön och kassan. När han väntade i den sega inomhusvärmen kunde han inte låta bli att slänga en blick mot de feta löpsedlarna. På en av dem stod det: Smekningar söver. Han hade nog läst fel, men brydde sig inte, och slängde iväg blicken åt andra hållet, men mot samma kvällstidning som nyss vid den andra kassan: Nysningar dödar stod det. Sak samma, tänkte han. Det var varmt till och med härinne på Hemköp. Och var det någonting han faktiskt kunde roa sig själv med, så var det att allting i den här världen, som han ju levde i, inte riktigt stämde. När han gick ut genom de nostalgitrippande automatiska dörrarna påmindes han återigen om att han bara var seg. Att det var gårdagens fel tog han för givet. Han hade känt sig gladare och mer stimulerad under hela den dag, och sen även kväll, han slängt bort tillsammans med Mjau. Men följderna, bakfyllan, hade inte gjort seendet bättre. De hade börjat försiktigt med frukosten på hotellet som blivit promenaden längs Strandvägen. Först därefter hade de lärt känna varandra lite grann, när Djurgården uppenbarat sig som ett stort grönt utomhustivoli, fullt av lummiga kaféer att ta sig an. Och nu hade de börjat servera alkohol också, överallt, de behövde inte ens laga mat för att göra det, så kanske var det inte bara Mjaus ljusa hy utan alla öl de druckit som värmt upp även hans kinder. Han visste att hans rodnad var blå snarare än varm och varifrån kylan kom kunde han inte ens formulera. 34
DH Inlaga-120822.indd 34
2012-08-24 13.51