9789113033372

– Tyckte du om det?

– O ja, mycket! Det var lite långt, kanske. Särskilt slutscenen.

– För min del skulle de ha kunnat sjunga hela natten.

På nyårsdagen hade vi räknat med att åka till farfar Enzo i Lens. Två dagar innan gav han återbud. Farmor Jeanne var trött och måste ta det lugnt. Far var bekymrad. Inte bara för att hans mor var sjuk. Han ville absolut visa bilen för farfar och hade stakat ut färdvägen. Han hade räknat med att köra runt till sina gamla vänner i trakten. Han var besviken över att det gick om intet. När farbror Baptiste ringde var det jag som svarade, övertygad om att det var mor. Jag blev förvånad. Han ringde aldrig. Far och han kom inte överens. Överrumplad tackade far ja till hans inbjudan utan att tänka efter. Den ene måste ha känt sig tvungen att sträcka ut handen och den andre att tacka ja. Baptiste var min fars storebror. Det var ett år mellan dem. Jag tyckte att han verkade äldre.

När man såg dem sida vid sida kunde man inte föreställa sig att de var bröder, så olika var de. Far köpte leksaker till brorsönerna och en vackert skulpterad pipa av trädljung till brodern. Farbror Baptiste hade för sin del inte köpt någonting. Han förebrådde far, tyckte att far ville visa sig överlägsen. Han ville inte ta emot presenterna och förbjöd sina barn att öppna dem.

– Du skulle ha sagt till mig innan. Då skulle jag ha köpt presenter.

Men du sa inget.

Min far höll en låg profil. Mina kusiner var ivriga att öppna paketen och väntade på pappans tillåtelse.

– Baptiste, vi ska inte bråka en dag som denna.

– Paul, du vet att jag inte har råd. Du ville såra mig.

– Det var för barnens skull. Du kan inte tacka nej till presenter från mig.

– Du förgiftar vårt liv med dina presenter! Vi behöver inga. Vad är det du försöker bevisa? Att du är rik? Okej, du vinner! Jag tror att du har ett stort problem när det gäller stålar.

88