Konsten att vara kvinna
som kastruller. De eviga rapporterna om alltfler kvinnor som super är kanske bara ett utslag av att dagens kvinnor försöker nå fram till varann. Eller av att Sancerre är så himla gott. Jag vet inte, hörni, det är faktiskt jämnt skägg här. Men även om det är jätteviktigt att ge sitt lilla bidrag till bilden av hur det egentligen är att vara kvinna (istället för hur man låtsas att det är) krävs det också en del analytiskt, argumentiskt, det-här-måste-det-bli-ändring-på-iskt prat. Jomen ni vet. Feminism. Och här stöter vi på patrull igen. Man skulle kunna tro att feminismen omfattar allt det här. Men feminismen i sin nuvarande inkarnation är … väldigt trög. Den står och stampar. Om och om igen har jag de senaste åren vänt mig till den moderna feminismen för att få svar på frågor jag haft, men jag har upptäckt att det som en gång var tidernas mest spännande, glödheta och effektiva revolution har krympt ihop till en handfull allt tandlösare argument som torgförs av några dussin feministiska akademiker i böcker som inte läses av några andra än feministiska akademiker och debatteras på BBC klockan elva på kvällen. Det här är mina invändningar mot detta: 1) Feminismen är för viktig för att vara en interndiskussion bland akademiker. Och ännu väsentligare: 2) Jag är ingen feministisk akademiker, men herregud – femi nismen är så allvarlig, avgörande och angelägen att det är hög tid att den basuneras ut av en lättsam dagstidningskolumnist och tevekritiker som stavar som en kratta. Om jag får vittring på nånting spännande och kul vill jag vara med, inte sitta på läktaren och se på. Jag har massor att säga! Camille Paglia har fått Lady Gaga HELT om bakfoten! Feministorganisationen Object är koko när det gäller pornografi! Germaine Greer, min hjältinna, är rubbad när det handlar om 18