9789100127886

på måfå klippta och delvis avrakade hårstrån som nu fanns kvar, sprang små vettskrämda löss omkring. Vid det här laget hade barnets nersmutsade kläder tagits av; de hade knycklats ihop till en boll och sparkats åt sidan. Detta skedde i en liten koja av tjärpapp som kvinnan hade hittat i snårskogen mellan landsvägen och dragvägen vid floden. Det tecken som Gud hade gett henne och som fört henne till detta övergivna ställe hade varit ett väderbitet, omkullvält kors vid vägkanten; i själva verket en vägskylt, men den var så sliten och blekt att man inte kunde läsa orden eller siffrorna, fast kvinnan hade tolkat dem som moria.

I den här smutsiga kojan, där de hade sovit insvepta i kvinnans skrynkliga och fläckiga kappa, fanns det ingen möjlighet att bada barnet. Och det skulle inte heller ha funnits någon tid att bada barnet, för Gud höll på att bli otålig och nu var det gryning, så därför var kvinnans händer fumliga och hennes läppar rörde sig i bön.

Himlen höll på att ljusna som när ett stort öga öppnar sig, och på större delen av det som gick att se av himlen, hade molnen samlat sig likt kompakta betongblock.

Utom vid trädtopparna på andra sidan den dyiga strandremsan, för där höll solen på att gå upp.

Men om man ansträngde blicken tillräckligt mycket kunde man se att betongmolnen höll på att lösas upp och att himlen var täckt med genomskinliga, ljusröda moln, som ådrorna i ett stort genomskinligt hjärta, och det betydde att Gud nu vaknade till en ny gryning i Moria land.

I bilen hade kvinnan sagt: Jag kommer att veta när jag ser det. Jag förlitar mig på Herren.

Kvinnan sa: Så när som på Herren, är allting slut.

Kvinnan talade inte med barnet, för hon brukade aldrig tala med barnet, inte ens när de var ensamma. Och när de var i sällskap med andra hade kvinnan helt slutat att tala, så därför fick andra människor en känsla av att kvinnan var både stum och döv, och man trodde att hon antagligen var född sådan.

Kvinnan hade lärt sig att när hon var i sällskap med andra skulle hon krypa ihop innanför kläderna, som alltid hängde löst på henne, för de gånger hon blev gravid hade hon känt skam och hon hade varit 12