Konferensrapport International AIDS Conference 2018

Konferensrapport

Omslagsfoto: Marten van Dijl / IAS

3

Innehåll Inledning sida 4 Att bekämpa viruset och inte människorna sida 5 U=U och PARTNER2 – hur når vi ut med kunskapen om smittfri hiv?

sida 7

Livskvalitet – det fjärde 90-målet?

sida 11

Män som har sex med män fortsatt en utsatt grupp

sida 15

Kvinnor, feministiska perspektiv och kriminalisering

sida 18

Transpersoner och hiv

sida 22

Ett gott åldrande med hiv

sida 26

Läget för ART

sida 29

Analsex och vägar till god analhälsa

sida 30

Chemsex – erfarenheter och beteenden i olika åldrar

sida 33

4

Inledning Den 22:a internationella aidskonferensen pågick från den 23-27 juli 2018 i Amsterdam. Bland de 16 000 personer som deltog i konferensen fanns forskare, aktivister, representanter från civilsamhället och beslutsfattare från mer än 160 länder.

Temat för AIDS2018 var ”Breaking barriers and Building bridges”, ”krossa barriärer och bygg broar”. Den fullspäckade konferensen bjöd på alltifrån engagerande workshops och faktatunga seminarier till performances och manifestationer.

Konferensen, som är världens största hälsokonferens, hölls första gången 1985 och har sedan dess varit ett unikt forum i och med att den sammanför forskning, offentlig sektor och civilsamhälle. Den berör alltifrån vetenskapliga och medicinska aspekter till opinionsbildning och mänskliga rättigheter. Inte minst är den en mötesplats för människor som lever med hiv och organisationer för personer som lever med hiv att mötas, utbyta erfarenheter och stärka varandra. På konferensen finns ett öppet område som kallas Global Village där communitys, organisationer och aktivister från hela världen samlas. Här blandas vetenskapliga sessioner och ideella organisationers montrar med uppträdanden, föreställningar, nätverkszoner och konstutställningar.

I den här rapporten har Posithiva Gruppen och Kunskapsnätverk för kvinnor som lever med hiv lyft några av de ämnen och event som låg i fokus på AIDS2018.

Foto: Marcus Rose/IAS

5

Bekämpa viruset och inte människorna Öppningsceremonin för den internationella aidskonferensen, AIDS2018 inleddes med en film som gav en tillbakablick på senaste gången konferensen hölls i Amsterdam, år 1992. En film som visade på ett på många sätt helt annat läge än det vi har idag men som också framkallade minnen och påminde om att ännu finns mycket kvar att göra, inte minst när det gäller stigmat kring hiv. Vid konferensen 1992 talade bland andra Dame Elizabeth Taylor, som var djupt engagerad i kampen mot hiv och aids. Hon sa ”The fight against AIDS is not, and must never be, a fight against other people. It is a fight of human beings against a virus.”.

Aktivism och kampen mot stigma Öppningsceremonin innehöll såväl inspirerande som känslosamma tal av aktivister, forskare och ambassadörer samt underhållning i form av balettdansare från Dutch National Ballet. Värd för ceremonin var den egyptiske skådespelaren och gayaktivisten Omar Sharif Jr. Han höll en komisk ton under kvällen men inledde med att berätta om hur han, som första offentliga per-

son i Egypten, 2012 gick ut med att han är homosexuell. Han fick ta emot stora mängder hat och dödshot och har inte återvänt till landet sedan dess. Han lyfte svårigheterna med att ens prata om frågor som rör hbtq och hiv i stora delar av Mellanöstern och Nordafrika. Omar Sharif Jr uttryckte hur oerhört glad han är över att idag få vara ambassadör för The Elizabeth Taylor AIDS Foundation och över att få vara en del av kampen mot hiv. Han tackade också alla som kämpar för dem som tystas på grund av rädsla och hot och som för kampen mot stigma och hat.

Flera av kvällens talare lyfte vikten av att inkludera nyckelgrupper i kampen mot hiv och inte minst i kampen mot stigma, diskriminering och kriminalisering. Nederländernas minister för utrikeshandel och utvecklingssamarbete, Sigrid Kaag konstaterade att homosexuella handlingar fortfarande är olagligt i omkring 70 länder och att män som har sex med män löper 19 gånger högre risk att få hiv än den övriga befolkningen. Dinah de Riquet-Bons, ordförande för Transgender Europe, styrelseledamot i The International Committee

on the Rights of Sex Workers in Europe (ICRSE) samt styrelseledamot i PROUD, en nederländsk organisation för sexarbetare höll ett inspirerande tal. Hon berättade om att från 21 års ålder, när hon fick sitt hivbesked, ha levt med stigma, exkludering, diskriminering, hat och rädsla, och då när hon fick diagnosen, även utan hopp om en framtid.

- Nu, vid en ålder av 48, står jag här som en stolt, rasifierad transkvinna [proud trans woman of color], långtidsöverlevare, hivtrans- och sexarbetaraktivist. Det är en ära och ett viktigt ögonblick för mig och för alla de communities som jag representerar.

Dinah de Riquet-Bons konstaterade också att U=U, det vill säga att omätbara virusnivåer innebär smittfri hiv måste bli ett standardbudskap att föra ut världen över.

Vetenskap över ideologi Linda Gail-Bekker, professor i medicin och till 2018 ordförande för IAS, International AIDS Society, som arrangerar den Internationella Aidskonferensen var skarp i sitt budskap när hon sa att det nu får vara nog med att låta ideologi styra över evidensbase-

6

”I do not define myself through my HIV infection, it’s just a fraction of who I am.”

Conchita

rade realiteter. Hon lämnar i år över ordförandeskapet till Kevin Osborne, som därmed blir den första hivpositiva person att leda organisationen. Han har under mer än 30 år arbetat med rättighetsfrågor kring sexuell och reproduktiv hälsa och hiv.

Bland talarna vid ceremonin fanns även sångerskan Conchita som talade om vikten av att fortsätta kampen mot stigmat kring hiv. Hon berättade om rädslan för att prata om sin hivdiagnos men att när hon nu gått ut offentligt med sin hivstatus känner sig starkare och vackrare än någonsin. Hon sa: - You can kiss us, you can love us. Just as you would with anyone

else. […] I do not define myself through my HIV infection, it’s just a fraction of who I am.

Conchita konstaterade att hon inte låter hivdiagnosen definiera den hon är och riktade ett budskap till omvärlden om att ni kan kyssa oss och ni kan älska oss på samma sätt som vem som helst annars.

Text: Ronja Sannasdotter / Posithiva Gruppen

Conchita vid öppningsceremonin för AIDS2018.

Foto: Steve Forrest/Workers’ Photos/ IAS

7

U=U och PARTNER2 – hur når vi ut med

kunskapen om smittfri hiv?

behandling och den andra hivnegativ, har deltagit.

Resultat för del ett av studien, PARTNER1, visade att effektiv behandling hindrar överföring men den statistiska säkerheten var inte lika övertygande för män som har sex med män (eller analsex), som det var för vaginalt sex. Del två av studien, PARTNER2 har bara tittat på kondomlös analsex.

På AIDS2018, vid seminariet Risk of HIV transmission through condomless sex in MSM couples with suppressive ART: The PARTNER2 Study extended results in gay men presenterades resultaten från PARTNER2-studien och siffrorna talar sitt tydliga språk: av 77 000 oskyddade samlag mellan en hivnegativ person och en hivpositiv person på behandling har 0 överföringar skett. Det gäller även de fall där någon av personerna haft PARTNER2-studien krossar en annan STI (könssjukdom). tvivlen I juli 2018 fastslog även VärldsSedan 2010 har den så kallade PARTNER-studien pågått vars hälsoorganisationen, WHO att syfte var att undersöka risken för omätbara virusnivåer hindrar överföring av hiv från en person överföring och att det är ett effekmed omätbara virusnivåer vid tivt verktyg för att minska spridkondomslöst samlag. Par från över ningen av hiv: “The science related 14 europeiska länder, där den ena to the use of ART as an additional parten är hivpositv på välinställd prevention tool is clear: there is no U=U, dvs “undetectable equals unstransmittable”, på svenska ”odetekterbar lika med oöverförbar” eller O=O var ett tema och begrepp som gavs mycket utrymme på AIDS2018.

U=U är som Bruce Richman, hivaktivist, grundare och ledare för Prevention Access Campaign och kampanjen U=U, beskriver det som en växande global rörelse, där aktivister, organisationer och forskare från nära 100 länder tillsammans arbetar för att sprida den revolutionerande, men relativt okända, kunskapen om att viruset inte kan överföras från personer som lever med hiv med en välfungerande behandling. 694 organisationer, från såväl civilsamhället som det offentliga, runt om i världen har skrivit under på U=U-budskapet.

evidence that individuals who have successfully achieved and maintained viral suppression through ART transmit the virus sexually to their HIV-negative partner(s). The preventive benefits of ART should be appropriately emphasized in HIV treatment and prevention programmes.”

Ut med budskapet!

Den återkommande uppmaningen på konferensen från U=U var ”Celebrate, activate & implement!”, dvs ”fira, aktivera och implementera”.

Att behandling leder till omätbara virusnivåer och därmed smittfri hiv är ett faktum. Nu är alltså frågan hur den informationen kommuniceras ut till en bred allmänhet? Just det diskuterades på ett seminarium med rubriken U=U: Crafting supportive public health policy from the scientific evidence to support community action.

Seminariet tog sin utgångspunkt i bland annat de två frågorna hur man ser till att U = U-budskapet tillämpas på de unika förhållandena hos olika nyckelgrupper samt hur man ser till att myndigheter och olika samhällsinstanser som vården såväl som communityn

8

och civilsamhällets organisationer engagerar sig och upprätthåller ett arbete för att sprida kunskap om U=U? Förutsättningarna ser olika ut i olika länder, de påverkas av till exempel sociala, ekonomiska, juridiska och geografiska faktorer och att föra ett samtal och dela de utmaningar som förenar och skiljer gav inspiration och möjlighet att lära av varandras erfarenheter.

I augusti 2016 konstaterade New York City Department of Health tillsammans med andra folkhälsooch sjukvårdsorganisationer att hiv inte kan överföras från en person som upprätthållit odetekterbara virusnivåer i minst sex månader. I september 2017 ställde sig Centers for Disease Control and Prevention och New York State Department of Health, bakom budskapet Undetectable = Untransmittable eller U = U. Dr Demetre Daskalakis vid New York City Department of Health presenterade vid seminariet hur man där har arbetat med att implementera budskapet samt få olika instanser att aktivt föra ut det i New York.

På sitt Twitterkonto twittrar man ut information som ”If your viral load is undetectable, it means you can’t pass HIV to others. Treatment=Prevention!” – “Om dina virusnivåer är omätbara så kan inte hiv överföras till andra. Behandling=Prevention!”

Man gör även olika aktioner i det offentliga rummet och deltar samt delar ut information vid event som Pride och World AIDS Day där man lyckats engagera New Yorks borgmästare i att prata om U=U.

”Det kan tyckas bekvämt att hålla med dessa nej-sägare men svaret till dem är alltid att statistik och fakta talar sitt tydliga språk[...] Vi säger U=U utan reservation.”

Dr Demetre Daskalakis

Dr Demetre Daskalakis avslutade med ett medskick om hur man bemöter vanliga, men falska, argument från människor skeptiska till sanningshalten i U=U, till exempel ”en hivpositiv person på behandling kan överföra hiv om de har en annan STI (könssjukdom).”

- Det kan tyckas bekvämt att hålla med dessa nej-sägare men svaret till dem är alltid att statistik och fakta talar sitt tydliga språk: hiv överförs inte från personer med omätbara virusnivåer. Vi säger U=U utan reservation.

I Global Village anordnades The U=U 2018 dance party för att fira faktumet att Undetectable = Untransmittable, dvs att omätbara virusnivåer innenebär smittfri hiv.

Foto: Matthijs Immink/IAS

9

Målgruppsanpassning och att våga vara tydlig Vid seminariet U=U: Crafting supportive public health policy from the scientific evidence to support community action medverkade även Ian Green från Terrence Higgins Trust, THT i England. Han lyfte frågan om hur man gör U=U förståeligt för en bred allmänhet. En allmänhet vars kunskap om hiv generellt är låg eller förlegad. Som Ian Green själv uttryckte det - Their reference point in HIV is from 1987.

Det är komplicerat att börja informera om att ”undetectable” eller ”omätbar” betyder att viruset inte kan överföras för personer som inte känner till vad virusnivåer är, eller kanske inte ens vet att hiv är ett virus. Med det som utgångspunkt tog THT fram kampanjen

Ian Green från Terrence Higgins Trust, THT i England presenterar en av deras kampanjer.

Foto: PG

och budskapet Can’t pass it on.

Budskapet har sedan kablats ut tillsammans med information som ”People on effective HIV treatment cannot pass on the virus. Fact.”

Man har sedan adderat berättelser och bilder på personer som lever med hiv till kampanjen, annonserat i lokaltrafik och på sociala medier samt rekryterat ambassadörer i form av välkända och folkkära personer som Steven Fry för att nå ut med budskapet.

Posithiva Gruppen använder begreppet smittfri hiv och beskriver det som att välbehandlad hiv inte överförs. Det är ett budskap som är relativt lättförståeligt även om man saknar djupare kunskap om hiv. PG försöker undvika ord som smittar och smitta, eftersom dessa

ords konnotationer ofta är negativa men använder däremot smittfri och försöker på så vis ladda ordet med positiva konnotationer. PG pratar inte om att personer sprider hiv utan om att hiv överförs, dvs det är inte aktiv handling utan något som sker.

På ett inlägg från en person i publiken som berättade om svårigheterna med att få de Nya Zeeländska myndigheterna ”med på tåget” konstaterade Ian Green att de kunnat nå ut så brett, och synas i så många kanaler, till viss del tack vare ett sedan länge etablerat samarbete och en god relation med myndigheter. Det hivpreventiva arbetet i England är i princip helt utlagt på THT och myndigheterna där har förtroende för deras arbe-

10

te. Ännu finns mycket arbete kvar att göra när det gäller kunskap och stigma i England men i jämförelse har de nått ut till breda lager av befolkningen.

I Sverige har vi i kommunikation från olika aktörer inklusive myndigheter, sett ordval i form av ”försumbar” och ”minimal” när det gäller risken för överföring av hiv. Dessa begrepp kan i kommunikation ut till allmänheten knappast ses som effektiva i arbetet att minska rädsla och stigma kring hiv. Människor har en tendens att hänga upp sig på ord och ser man orden ”försumbar risk” så är sannolikheten stor att man snarare ser det som negativt och att det fortsatt finns en risk (som det bevisligen egentligen inte gör) än att man ser det som positivt, och att ”försumbar risk” är lika med att man inte behöver ta hänsyn till den.

Flera av deltagarna vid seminariet var överens om att man inte bara måste bearbeta, utan även utbilda forskare, läkare, myndigheter med flera om hur man kan prata om U=U på ett effektivt sätt. Utmaningen ligger i att få alla att enas kring den linjen och inte sväva eller vara luddiga i beskrivningen.

På seminariet diskuterades hur man får myndigheter och andra aktörer att faktiskt prioritera att uppmärksamma människor på vad det innebär att leva med behandlad hiv idag. En strategi kan vara att påtala de ytterligare fördelarna: det leder inte enbart till att stigmat förhoppningsvis minskar utan är även en effektiv preventiv åtgärd. Som Världshälsoorganisationen, WHO och UNAIDS slagit fast, att människor får tillgång till

behandling, och därmed blir smittfria, leder till att spridningen av hiv minskar. UNAIDS har ett globalt mål som innebär att till år 2020 ska 90 procent av alla som fått hiv känna till sin sjukdom, 90 procent av dem ska vara i behandling och 90 procent av dem ska ha omätbara virusnivåer i blodet.

Text: Ronja Sannasdotter / Posithiva Gruppen

Källor och vidare läsning PARTNER-studien: https://chip.dk/Studies/ PARTNER/Final-results New York City Department of Health and Mental Hygiene om HIV Undetectable = Untransmittable (U = U) https://www1.nyc.gov/site/doh/ health/health-topics/hiv-u-u. page UNAIDS om Undetectable = Untransmittable Public Health and HIV Viral Load Suppression http://www.unaids.org/sites/ default/files/media_asset/undetectable-untransmittable_en.pdf Terrence Higgins Trust kampanj Can’t pass it on https://www.tht.org.uk/ourwork/our-campaigns/cant-passit-on

World Health Organization pressmeddelande juli 2018 Viral suppression for HIV treatment success and prevention of sexual transmission of HIV http://www.who.int/hiv/mediacentre/news/viral-supression-hiv-transmission/en/ Abstract för seminariet Risk of HIV transmission through condomless sex in MSM couples with suppressive ART: The PARTNER2 Study extended results in gay men www.aids2018-abstracts.org/ planner/index.php?go=abstract&action=abstract_ show&absno=13470& Prevention Access Campaign https://www.preventionaccess. org/

11

Livskvalitet - det fjärde 90-målet? År 2015 lanserade FN-organet UNAIDS begreppet 90-90-90. Det är en global målsättning som innebär att år 2020 skall 90 procent av alla som fått hiv känna till sin hivstatus, 90 procent av alla med en hivdiagnos ha en fungerande hivbehandling och att 90 procent av alla som lever med hiv ska ha omätbara virusnivåer i blodet.

Sverige var ett av de första länderna i världen som nådde 90-90-90-målet och mer än 95 procent har nu en välfungerande hivbehandling och följaktligen också omätbara virusnivåer.

Men det här är ju inte det enda som är viktigt för oss som lever med hiv och på många håll i världen talar man nu om att det behövs ett fjärde 90-mål och att det i så fall borde definieras utifrån begreppet livskvalitet.

På AIDS2018 anordnades därför, under rubriken Defining the 4th "90": Quality of life – The role in determining outcomes and person-centred interventions, en paneldebatt och workshop för att diskutera vilka aspekter av livskvalitet som är särskilt relevanta och viktiga för personer som lever med hiv, för att utifrån den kunskapen eventuellt kunna definiera ett fjärde 90-mål.

Panelen bestod av aktivister och opinionsbildare som själva lever med hiv. Kevin Moody från Nederländerna och Julian Vincent Hows från Storbritannien är oberoende konsulter som båda har arbetat med icke-statliga organisationer, forskning och kommunikation inom hivområdet i många år. Janet Bhila, Zimbabwe, arbetar på Community Adolescent Treatment Supporters, CATS och sitter även i styrelsen för Y+ och International HIV Alliance. Audrey Nosega, också från Zimbabwe, arbetar idag på Zimbabwe Young Positives (ZY+) och har länge varit engagerad i unga hivpositivas rätt till sexuell och reproduktiv hälsa. Nina Schat, Nederländerna, har lång erfarenhet av communitybaserad testning och rådgivning och arbetar idag med att utveckla tv-innehåll för att adressera hivstigma. Denis Onyango, UK är programchef på Africa Advocacy Foundation och Rajiv Kalfe, Nepal har lång erfarenhet av att arbeta med hiv- och drogbruksfrågor från gräsrotsnivå och uppåt.

Och om man nu lyckas enas om några begrepp som kan användas i ett sådant mål så uppstår genast nya frågeställningar. Hur skall det implementeras som ett 90-mål och hur skall det sedan i praktiken användas? Och kanske ännu mera centralt, vilken nytta har egentligen personer som lever med hiv av att livskvalitet sätts upp som ett fjärde 90-mål?

Till de tre första 90-målen har man ju tydligt utvecklade mätmetoder och de är följaktligen lättare att mäta. Vad som är livskvalitet är väldigt personligt och kan bara avgöras av den enskilde individen.

Därför är det svårt att enas om ett exakt och tydligt mål.

Nog för att frågan om livskvaliteten hos personer som lever med hiv behöver belysas mer, men frågan är om det överhuvudtaget är meningsfullt att försöka infoga det som ett 90-mål? Riskerar det inte att bara bli tomma ord?

För oss i Sverige som fortfarande lever med en diskriminerande lagstiftning och med en befolkning med stora kunskapsbrister om hiv Hur definierar vi livskvalitet? så är det viktigt att bevaka att ett Diskussionen väcker de självklara sådant 90-mål inte bara blir en frågorna. Vad är egentligen livskva- tjusig pappersprodukt för berörda litet? Vad tycker vi som själva lever myndigheter. med hiv är viktigt i våra liv?

12

Inför invigningen av konferensen gick en marsch genom Amsterdams gator.

Budskapen för demonstrationen var bland annat ”stoppa kriminaliseringen av hivpositiva” och ”lika tillgång till behandling”.

Foto: Matthijs Immink/IAS

Frågorna desamma oavsett varifrån vi kommer Eftersom flera av deltagarna i panelen på workshopen kom från Afrika och Asien så lyftes det i samtalet vissa frågeställningar som kanske inte skulle få samma utrymme i en skandinavisk kontext, men i grunden var synen på vad som är livskvalitet den samma (antagligen) som för de flesta människor i vår del av världen.

De mest basala förutsättningar-

na, som att ha någon form av bostad, pengar till mat och mediciner och möjligheter till sjukvård, måste givetvis uppfyllas. Men god hälsa är inte den enda och inte nödvändigtvis den viktigaste aspekten av livskvalitet. Många som inte har tillräcklig tillgång till mat eller mediciner upplever likväl att livskvalitet ändå handlar om möjligheten att få leva sitt eget liv.

Om man lyfter bort de ovan nämnda aspekterna och liknan-

de - som tillgången till skolgång och allmänna kommunikationer, som inte har lika hög relevans för de flesta av oss som lever i Sverige - så hamnar vi ett spektrum av frågeställningar kring livskvalitet som gäller för de flesta som lever med hiv oavsett var i världen man befinner sig.

Grundläggande är också möjligheten att få tala om sin hälsa. Såväl den fysiska som den mentala.

Allt fler som lever med hiv beräk-

13

det särskilt beaktansvärt att lyfta att personer som lever med hiv i större utsträckning borde vara involverade i utformandet av och beslut rörande vård och vårdkontakter. Men också uppmaningen att genomföra Att få välja öppenheten Ytterligare en livskvalitetsfråga är studier för att ge information om öppenheten; att ha möjlighet att den långsiktiga hälsan, inklusive tala om sin hiv-status. Det inne- sexuell och reproduktiv hälsa, hos bär till exempel att inte vara skyl- personer som lever med hiv. dig att berätta men att utan risk för repressalier, diskriminering eller Ojämställdhet skapar ytterligare ofrivillig isolering kunna berätta svårigheter Några specifika aspekter som lyfatt man lever med hiv.

I vilken utsträckning vågar eller tes av kvinnorna från Zimbabwe kan man berätta? Som ju också den är ändå särskilt intressanta att lyfta svenska studien om livskvalitet har fram. Det patriarkala samhälle som konstaterat är omgivningens attity- gör att många kvinnor behöver der en faktor som har stor inverkan mannens tillstånd, ”consent from your husband”, för att ta ett hivtest på livskvaliteten.

Inkludering är också av stor bety- eller för att ens ha kontakt med nådelse för välbefinnandet, att vara en gon form av sjukvård.

Svårigheter finns även i att vara del av samhället och att tillhöra någon form av gemenskap. Goda fa- kvinna med en manlig läkare. miljerelationer är viktigt för många Många kvinnor väljer att avstå från för att upprätthålla god livskvalitet testning och/eller uppföljande lämen minst lika viktigt, och i vissa karbesök eftersom de riskerar att fall viktigare, är vänskapsrelationer bli misstänkta för att vara någon och längtan efter och möjligheten som säljer sex. Man tar sig därför endast till doktorn om man är alltill sex och kärlek.

Just kring den sexuella hälsan varligt sjuk.

Bristen på medicinsk utrustning kunde såväl panel som flertalet åhörare instämma i att det råder gör att det kan vara komplicerat att en enorm tystnad. Uppenbarligen testa för hiv eller att mäta virusär det ett universellt problem. Det nivåer för de som lever med hiv. tillhör ovanligheterna att någon Långa avstånd och dåligt utbyggd inom vård eller annan omsorg tar infrastruktur gör att det mesta tar upp frågor kring sex eller sexuella längre tid. Det kan ta veckor eller behov. Återigen handlar det myck- flera månader innan man ens få et om omgivningens attityder. Gi- reda på sitt testresultat. En av kvinvetvis finns också ett visst mått av norna från Zimbabwe berättade att självstigmatisering men i grund hon tog prover i början av mars, och botten handlar det mycket om men hade ännu inte i slutet av juli omgivningens okunskap, rädsla för fått reda på sin ”aktuella” virusnivå.

För att kunna ha råd att köpa smitta och inställning till personer mediciner behöver många ekonosom lever med hiv.

I diskussionen lyftes också misk hjälp från sin familj. En svår Hiv-Outcomes fem rekommenda- prioritering för dem med knappa tioner (mer om dessa finns att läsa eller obefintliga resurser.

Detta samtidigt som man behöunder rubriken Ett gott åldrande med hiv på sidan 26) och av de är ver mat för att kunna klara av att ta men där kan kanske vi som arbetar med hiv bidra genom de nätverk för personer som lever med hiv som finns?

nas leva längre och ställs inför ett åldrande som troligen för med sig olika typer av krämpor och besvär.

Såväl hivrelaterade som icke hivrelaterade. En särskild oro kring möjligheten upprätthålla en god medicinering lyftes. Hur påverkas det av vårt åldrande?

Men också kunskapen om vad man skall göra för att hålla sig frisk.

Så frisk som det är möjligt. Tillgången till vederhäftig information skiljer sig i olika delar av världen

14

vissa mediciner och biverkningar.

En del slutar helt med medicinering på grund av de alltför starka biverkningarna.

Kunskapen måste öka!

Behövs det ett speciellt utformat livskvalitetmål för varje land? Eller för olika delar av världen?

Att kunskapen om hiv i samhället måste höjas är en av grundstenarna för att minska stigma och diskriminering. Det behövs också väl utformade studier för att ge information om den långsiktiga hälsan, inklusive sexuell och reproduktiv hälsa, hos personer som lever med hiv. Vi som lever med hiv måste också tillåtas att i större utsträckning vara delaktiga i utformandet av och i beslut kring vård-, vårdkontakter och andra psykosociala insatser. Det ökar möjligheten att förbättra livskvaliteten.

I Sverige får man ju numera välja husläkare men hur är det med möjligheten att välja inom hivvården?

Vid framtagandet och genomförandet av samtliga insatser måste också personer som lever med hiv själva vara involverade och delaktiga.

Det är upprörande att ännu 2018 kunna konstatera att oavsett i vilken del av världen vi än befinner oss eller talar om så utsätts personer som lever med hiv för stigma och diskriminering.

Text: Thomas Winberg / PG

Källor och vidare läsning Kevin Moodys webbplats och blogg om hiv och livskvalitet: https://www.hivqualityoflife.org/

Folkhälsomyndighetens Att leva med hiv i Sverige En studie om livskvalitet hos personer som lever med hiv: https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/bf0e69d28d714840a5e508f935d9956d/ att-leva-hiv-sverige-studie-livskvalitet-16031-webb.pdf

Sergio Lopez, Boris Dittrich och Glenroy Murray vid seminariet Re-Defining the Global Health Response to Gay and Bisexual Men: New Perspectives and Opportunities.

Foto: PG

15

Män som har sex med män fortsatt en utsatt grupp Även om kampen mot hiv har gjort betydande framsteg under senare år, är förekomsten av hiv bland homosexuella och bisexuella män fortfarande oproportionerligt hög över hela världen. Att få stopp på hivepidemin och se till att alla får behandling handlar inte minst om att arbeta med mänskliga rättigheter.

På seminariet Re-Defining the Global Health Response to Gay and Bisexual Men: New Perspectives and Opportunities diskuterade experter på hbtq-rättigheter, sexuell hälsa och utveckling det nuvarande tillståndet i världen när det gäller hiv bland män som har sex med män.

tiken1 i landet har medfört att det ofta finns höga förväntningar på söner att gifta sig med en kvinna och ge sina föräldrar barnbarn. Såväl offentliga sjukhus som privata kliniker erbjuder så kallad "konverteringsterapi", som syftar till att ändra en persons sexuella läggning från homosexuell eller bisexuell till heterosexuell. Man tror alltså att homosexualitet är en störning som Fortsatt svårt för hbtq-personer kan åtgärdas. i många länder En behandlingsmetod är att låta Boris Dittrich från Human Rights Watch berättade om situationen den som ska ”botas” titta på gayi två asiatiska länder. I Kina är porr och samtidigt få elektriska homosexualitet inte olaglig men impulser som då ska få personen mycket stigmatiserat. Ettbarnspoli- att förknippa samkönat sex med obehag och smärta. En konsekvens av att sådana behandlingar erbjuds och marknadsförs är att förtroendet för sjukvården är mycket lågt bland homosexuella. Det gör det i sin tur svårt att arbeta med prevention och sexuell hälsa.

I Indonesien växer homofobin.

Homosexualitet är inte heller där är olagligt men retoriken bland ledande politiker har hårdnat och den nationella organisationen för psykiatriker har gått ut med att ho1 I Kina fanns fram till 2015 en policy som sa att många par bara fick skaffa ett barn. Sedan 2016 råder en ”tvåbarnspolicy” (Nationalencyklopedin, 2018).

16

mosexualitet och transsexualitet är "psykiska sjukdomar".

En lag mot pornografi används för att gripa och fälla människor som har sex med personer av samma kön. Den 21 maj 2017 slog polis i Indonesiens huvudstad, Jakarta, till mot bastuklubben Atlantis och arresterade 141 personer, varav de flesta var homosexuella eller bisexuella män.

Atlantis var inte enbart en bastuklubb utan även en välkänd plats för hiv-utbildning, testning och rådgivning bland män som har sex med män. Minst sex liknande tillslag, mot mötesplatser för hbtq-personer, gjordes av polisen 2017.

Bland män som har sex med män har andelen som lever med hiv gått från 5 till 25 procent sedan 2007 och idag beräknas 22 procent av Indonesiens transkvinnor leva med hiv.

En lustfylld utgångspunkt Sergio Lopez från organisationen Somosgay i Paraguay lyfte vikten av en sexpositiv utgångspunkt, dvs att ha fokus på njutning, lust och bejakande av sexualiteten i preventiva insatser. På Somosgay har de arbetat framgångsrikt med samtalsgrupper där utgångspunkten är just njutning och att människor ska få omfamna och bejaka sin sexualitet. Här förenar man insatser för säkrare sex med att skapa forum och trygga rum för hbtq-personer.

Han menade att moralistiska pekpinnar, om avhållsamhet eller det osäkra med barebacksex ger liten effekt. Han tog sig själv som exempel: - En öppen och ärlig diskussion

om sex gjorde det så mycket lättare för mig att komma ut inte bara från garderoben som gay men även från andra garderober. Jag behöver trygga utrymmen för att prata om sex och ha njutning som kärna i diskussionen.

Glenroy Murray från den jamaicanska hbtq-organisationen J-FLAG påpekade att man riskerar att missa många människor om man inte har en intersektionell utgångspunkt i det hivpreventiva arbetet. Att göra en intersektionell analys är att ta in hur människors egenmakt och förutsättningar påverkas av till exempel etnicitet, kön, klass, ålder, sexualitet och religion.

En fattig person på landsbygden i ett land med dålig infrastruktur har till exempel helt andra förutsättningar att få tillgång till såväl hivprevention som hivbehandling jämfört med en välbärgad person i en storstad.

Text: Ronja Sannasdotter / Posithiva Gruppen

Mark Dybul, Georgetown University Medical Center, Sir Elton John, Elton John AIDS Foundation och Erika Castellanos, GNP+, Global Action for Trans Equality (GATE) i ett samtal under rubriken Shame, secrecy and silence: Delivering stigma free health services for key populations.

Foto: Marten van Dijl / IAS

17

Källor och vidare läsning Nationalencyklopedin (2018).

Human Rights Watch (2018).

Ettbarnspolitik i Kina

“Scared in Public and Now No

https://www.ne.se/uppslagsverk/

Privacy” Human Rights and

encyklopedi/enkel/ettbarnspolitik

Public Health Impacts of Indonesia’s Anti-LGBT Moral Panic

Human Rights Watch (2017).

https://www.hrw.org/re-

“Have You Considered Your

port/2018/07/01/scared-public-

Parents’ Happiness?” Conver-

and-now-no-privacy/hu-

sion Therapy Against LGBT

man-rights-and-public-health-im-

People in China

pacts-indonesias

https://www.hrw.org/ report/2017/11/15/have-youconsidered-your-parentshappiness/conversion-therapyagainst-lgbt-people

18

Kvinnor, feministiska perspektiv och kriminalisering

Paula, från Kunskapsnätverk för kvinnor som lever med hivs projektgrupp, tillsammans med en annan deltagare på den kreativa workshopen The positive women’s catwalk for power. Foto: PG/KN

19

Slagordet ”Inget om oss utan oss” (”nothing about us without us”) upprepades i många sammanhang under konferensens fem dagar.

Slagordet lanserades ursprungligen 2008 som ett manifest från personer som använder droger, men har sedan plockats upp av olika grupperingar av hivaktivister. Kvinnor som lever med hiv är inget undantag, och onsdagen den 25 juli anordnades ett panelsamtal med slagordet som rubrik.

En av deltagarna i panelsamtalet var Lynette Mabote från organisationen ARASA, AIDS and Rights Alliance for Southern Africa. Hon pratade om att det pågår en folkhälsokris i fängelser runtom i världen, och om att kvinnor och hivpositiva kvinnor är speciellt drabbade av denna. Hon visade på siffror som säger att andelen kvinnor i afrikanska fängelser har ökat med 50 procent sedan år 2000.

– I många delar av världen kan man fängslas för att stjäla en brödbit. Fängelsesystem över hela Afrika är i kris, och man kan argumentera för att både mänskliga rättigheter och folkhälsan stärks om vi reformerar fängelsesystemen, sade Mabote.

En annan deltagare i samma panelsamtal, Daughtie Ogotu från organisationen African Sex Workers Alliance, ASWA, pratade om sexarbete och hur kriminalisering av sexarbete drabbar kvinnor. Hon hoppas att Sydafrika kommer avkriminalisera sexarbete och att andra länder följer efter. I dag ser man att både statliga aktörer och sexkunder slipper straff om de begår brott mot sexarbetare, berättade Ogotu. Hon påpekade också att kriminalisering av sexarbetare ofta får fatala följder för andra, som till exempel sexarbetares barn och partners.

Organiserade grupper av sexarbetare var överlag mycket aktiva på konferensen i Amsterdam, bland annat genom en rad seminarier och

en egen nätverkszon. På tisdagen anordnades även en stor demonstration för sexarbetares rättigheter, som gick genom Amsterdams gator. Läs mer om denna här.

Kriminalisering av hivpositiva – kan feministiska perspektiv vara räddningen?

Utifrån panelsamtalet med Lynette Mabote och Daughtie Ogotu kan man gissa att den ökande andelen kvinnor i fängelse hänger ihop med ökad kriminalisering av sexarbetare, fattiga och andra marginaliserade grupper där kvinnor är överrepresenterade. Men ett stort tema på konferensen var själva kriminaliseringen av hiv och hivpositiva personer. Många länder kriminaliserar hivpositiva personer som har sex med andra, ofta med argumentet att man ”utsätter andra för fara”.

I ett panelsamtal rubricerat The future is female, pratade olika kvinnor om kvinnors ledarskap i frågor som rör kriminalisering. Det presenterades exempel från bland annat Uzbekistan, Kanada, Zimbabwe och USA. Gemensamt för alla dessa länder är att personer som lever med hiv kriminaliseras, och samtliga deltagare i panelsamtalet enades om att kriminalisering skapar stigma i samhället och hos individen, samt att den ökar utsattheten för kvinnor som lever med hiv. Det lyftes också att lagarna har svagt underlag, eftersom de inte baseras på den kunskap som finns

20

om smittfri hiv. Liknande kritik hittar vi i ett evidensbaserat expertutlåtande som publicerades under konferensen där 20 av världens ledande hivforskare konstaterade att lagar som kriminaliserar personer som lever med hiv inte har någon effekt för att stoppa spridningen av viruset. En av dem som står bakom utlåtandet är avgående IAS-ordföranden och medicinprofessorn Lina Gail Bekker.

– Enkelt uttryckt är lagar som kriminaliserar hiv ineffektiva, obefogade och diskriminerande. I många fall ökar dessa missuppfattade lagar spridningen av hiv genom att driva människor som lever med hiv och de som löper risk att få det, bort från behandlingstjänster, konstaterade Linda Gail Bekker.

Naina Khanna från Positive Women’s Network, PWN var paneldeltagaren som pratade om kriminalisering i USA. Hon berättade att över 30 av USAs delstater har lagar som kriminaliserar personer som lever med hiv. I många av delstaterna krävs inte ens överföring av hiv för att väcka åtal.

– Lagarna stiftades ursprungligen kring ett narrativ om att ”skydda”

kvinnor och barn mot hiv. Kvinnor sågs som passiva offer, när det i verkligheten handlar om kroppslig autonomi, sade Khanna. Vi behöver få in feministiska perspektiv i kriminaliseringsdebatten, då dessa gagnar både män och kvinnor, fortsatte hon.

Khanna presenterade också data kring kriminalisering av hivpositiva som visar att 43 procent av åtal i Kalifornien gällde kvinnor, trots att kvinnor endast utgör 13 procent av personer som lever med hiv där.

Detta visar på en tydlig överrepresentation av kvinnor bland de hivpositiva personer som åtalas.

Khanna påpekade dessutom att det inte är så att alla kvinnor som lever med hiv drabbas av kriminaliseringen på samma sätt – det finns grupper av kvinnor som är speciellt utsatta. I USA gäller detta speciellt svarta kvinnor, latinas, fattiga och marginaliserade kvinnor samt transkvinnor.

ändras (blir lägre) under graviditet. En studie kring påbörjad medicinering sent i graviditeten (i tredje trimestern/graviditetsvecka 28–36) visade att Dolutegravir (DTG) var mer effektiv än Efavirenz (EFV). Det lyftes dock att effekten av DTG måste ses i ljuset av de nya rapporter och riktlinjer som kommit kring den ökade risken för ryggmärgsbråck hos barn vars mammor använde DTG när de blev gravida.

Text: Johanne Hoffart / Kunskapsnätverk för kvinnor som lever med hiv

Hivläkemedel och graviditet På ett seminarium om forskning på olika hivläkemedels effekt innan, under och efter graviditet presenterades två studier som visat att läkemedelshalterna i kroppen

”Enkelt uttryckt är lagar som kriminaliserar hiv ineffektiva, obefogade och diskriminerande.”

Professor Linda Gail Bekker, IAS

I Global Village gavs föreställning och sexarbetares villkor och rättig Foto: Marten van Dijl / IAS

21

Källor och vidare läsning IAS om kriminalisering, Expert consensus statement on the science of HIV in the context of criminal law: https://onlinelibrary.wiley.com/ doi/full/10.1002/jia2.25161 Studie som jämför Dolutegravir och Efavirenz insatt sent i graviditet: http://www.croiconference.org/ sessions/dolphin-1-dolutegravirvs-efavirenz-when-initiatingtreatment-late-pregnancy

gen Sex Workers Opera om stigma, fördomar gheter.

Läkemedelsverkets rekommendation om Dolutegravir i samband med graviditet: http s : / / l a ke m e d e l s ve r ke t . s e / Alla-nyheter/NYHETER---2018/ Dolutegravir-ska-inte-anvandasav - k v i n n or- s om - on s k a r- b l i gravida/

22

Transkvinnor från RedLacTrans i en manifestation på konferensen.

Foto: Rob Huibers/IAS

Transpersoner och hiv I linje med internationella mål och riktlinjer lyftes transpersoner som en nyckelgrupp i frågor såsom hivprevention, behandling och stigma under konferensen i Amsterdam.

Transpersoner talade (och talades om) i en rad olika seminarier, och vi kommer i denna text lyfta några personer, organisationer, siffror och praktiska exempel som kan vara värda att dra lärdom av.

mer av utsatthet hänger ihop, och graden av utsatthet hänger givetvis även ihop med andra identitetsmarkörer hos den enskilda individen och det samhälle den lever i.

En siffra som upprepades många gånger under konferensen och som de stora organisationerna ofta refererar till, är att transkvinnor löper 49 gånger högre risk att få hiv jämfört med befolkningen i övrigt (1).

Det antas att ungefär 19 procent av De mörka siffrorna – alla transkvinnor i världen lever transpersoners utsatthet med hiv, jämfört med en prevalens I diskursen om transpersoner och på 0,8 procent i den övriga befolkhiv pratas det ofta om utsatthet. ningen (2). I USA lever mellan 22 Dock fokuserar några på transper- och 28 procent av transkvinnorna soners utsatthet för hiv, andra på med hiv, och för svarta/afroamerihivpositiva transpersoners utsatt- kanska transkvinnor i USA är siffhet, och andra på transpersoners ran hela 56 procent (3). utsatthet i allmänhet. Man kan arMichele Lanham från organisagumentera för att alla dessa tre for- tionen FHI 360 presenterade en

vetenskaplig poster med rubrik We’re going to leave you for last because of how you are, om transkvinnors erfarenheter med könsrelaterat våld (Gender-Based Violence, GBV) i Latinamerika och Karibien. Vid sammanställning av 74 kvalitativa intervjuer med transkvinnor såg man att 85 procent upplevt könsrelaterad våld i utbildningssystemet, 83 procent i vården, 80 procent hos polisen, och 66 procent hos andra statliga institutioner. Bland de former av våld som kvinnorna upplevt fanns emotionellt, fysiskt, sexuellt och ekonomiskt våld, samt hot och trakasserier. Enligt studien är det också utbrett att transkvinnor nekas tillgång till behandling och tjänster, och i enstaka fall har man sett att transkvinnor fängslas på grund

23

av könsidentitet/könsuttryck (4).

Frågor kring transkvinnor i fängelse lyftes även under seminariet The future is female. Naina Khanna som representerar Positive Women’s Network i USA berättade att de arbetar speciellt med svarta kvinnor och transkvinnor då dessa grupper av kvinnor är hårdast drabbade av hivepidemin i USA samtidigt som att de löper högre risk att fängslas. I ljuset av att många länder kriminaliserar och stigmatiserar både normbrytande könsidentitet, hiv och sexarbete kan man säga att transkvinnor ofta ”kryss-kriminaliseras” eller upplever tredubbelt intersektionellt stigma.

som belyser den juridiska situatio- rätt till självbestämmande över nen för transpersoner i nio asia- namn och legalt kön som en av tiska länder, då rapporten kan an- lösningarna på problemen med utvändas som resurs för lobbyarbete satthet. I deras rekommendationer också i andra länder. I rapporten föreslås bland annat följande: skriver Mandeep Dhaliwal, ledare • Implementera lagar kring för hiv-, hälsa- och utvecklingsantidiskriminering och köngruppen i UNDP följande: ”Det är sidentitet, som inkluderar mycket viktigt för transpersoners transkvinnors rätt att själv känsla av egenvärde och rättsliga bestämma namn och kön i skydd att de har möjlighet att få sin officiella dokument samt förkönsidentitet officiellt registrerad. bud mot mobbning och disJuridiskt erkännande av könstillkriminering i skolan, hos pohörighet är även fundamentalt för lisen och säkerhetsstyrkorna. att kunde njuta av många andra • Utbilda vårdpersonal i att ermänskliga rättigheter, och ett vikbjuda icke-diskriminerande, tigt steg för att uppnå ett antal av könsbekräftande vård. de Globala Målen för hållbar utveckling [SDG:er] inklusive målen • Utbilda polisen kring transom jämställdhet [SDG 5] och god kvinnors mänskliga rättigheJuridiskt erkännande och tillgång hälsa och välbefinnande [SDG 3].” ter och behovet av en polistill vård (5) styrka som inte stigmatiserar.

Kriminalisering och brist på rättigOckså Michelle Lanham och • Koppla de som drabbats av heter kan vara två sidor av samma hennes samarbetspartners som arkönsrelaterat våld till stödsak. Olika föreläsare lyfte vikten av betade med studien om könsrelatepersoner som själva är trans transpersoners möjlighet att få sin rat våld, betonar transpersoners (i (peer-to-peer). könstillhörighet juridisk erkänd, detta sammanhang transkvinnors) då detta i sin tur ger bättre tillgång till viktiga arenor som vård, utbildning och arbete. Rena Janamnuaysook från thailändska Röda Korsets aidsforskningscenter deltog i seminariet Trans identities: importance of recognition in the law and research to address HIV and health disparities. Hon pekade på att avsaknad av juridiskt erkännande av transpersoner i Thailand gör att många transpersoner hindras från att resa och arbeta. Många transkvinnor ägnar sig därför åt sexarbete, och de kan fort hamna i en utsatt situation om problem uppstår eftersom stigma är utbrett hos myndigheter och vårdpersonal.

Under samma seminarium delDinah de Riquet-Bons, ordförande för Transgender Europe tog Phylesha Brown-Acton från tillsammans med Nederländska ministern Sigrid Kaag.

INA HIV/AIDS Foundation på Foto: Matthijs Immink/IAS Nya Zeeland. Hon rekommenderade en ny rapport framtagen av Asia Pacific Transgender Network

24

Var är transmännen?

I de allra flesta av konferensens föreläsningar och panelsamtal där temat skulle vara transpersoner, pratades det enbart om transkvinnor. Denna avsaknad av transmäns perspektiv påpekades även av Asa Radix (konferensens rapportör kring epidemiologi och preventionsforskning) och Amrita Sarkar (som rapporterade kring förkonferensen TRANSaction).

Ett undantag var seminariet Trans identities: importance of recognition in the law and research to address HIV and health disparities. På detta seminarium föreläste transmannen Regiel Arcon från Filippinerna under rubriken Where is trans men in PLHIV [People Living with HIV] data?. Han efterfrågade bättre globala data och ökat fokus på hivpositiva transmän, och insisterade på att noll data inte betyder noll tillfällen.

Ett problem som Arcon identifierade vid dagens datainsamling är att transmän som lever med hiv ofta hamnar i fel kategorier. Ofta slås transmän ihop med transkvinnor under kategorin ”transpersoner”, andra gånger räknas de som ciskönade kvinnor, och ibland också som män som har sex med män (msm). Bättre disaggregation av siffrorna kommer ge oss den verkliga bilden som vi saknar i dag, menade Arcon. Han pekade också på att disaggregerad data är helt nödvändig för att transmän ska ha möjlighet att inkluderas i nationella hiv- och aidsprogram, då transmän och transmän som lever med hiv behöver speciella interventioner som inte är sammanfallande med de interventioner som erbjuds till transkvinnor, ciskvinnor och msm.

Behovet av disaggregerad data lyftes även av Phylesa Brown-Acton under seminariet Nothing about us without us. Hon skulle vil-

”Om vi som är del av dessa nyckelgrupper själva involveras genom peer-to-peer, är det inget som är svårt eller omöjligt.”

Erika Castellanos om att man ofta pratar om svårigheter med att nå vissa grupper.

ja att global hivstatistik över transpersoner visade andelen transmän, transkvinnor och könsmångfaldiga/icke-binära. Enligt en rapport hon har medverkat i tillsammans med Asia Pacific Transgender Network introducerades transspecifika indikatorer i globala rapporteringsmekanismer hos UNAIDS redan 2014, men då endast för sexarbetare. Sedan 2017 har UNAIDS rekommenderat att länder rapporterar in siffror kring bland annat prevention, behandling och diskriminering hos transpersoner, men eftersom det är upp till länderna själva att samla in informationen är det få som gjort det (6).

Vidare pratade Brown-Acton om relationen mellan data och finansiering. Enligt ovan nämnd rapport är många transorganisationer underfinansierade. Både i Asien och globalt har över hälften av transorganisationerna en budget på under 10,000 dollar. 17 procent respektive 20 procent av organisationerna har inga medel alls, och är beroende av volontärer för att göra livsviktigt arbete. I rapporten citeras David Scamell från organisationen AJWS, som säger att transspecifik finansiering endast utgjorde 11 procent av världens hbtqi-finansiering år 2014 (6).

Exempel på lyckad och meningsfull involvering Phylesa Brown-Acton kämpar inte bara för rättvis finansiering av transorganisationers arbete, men också för det hon kallar en ”meningsfull” involvering av transpersoner i detta arbetet. För att lyckas med att inkludera nyckelgrupper såsom transpersoner i hivarbete måste transpersoner själva vara del av det team som planerar samt utför arbetet, insisterade hon. Det finns inga ursäkter för att inte göra det, vilket den profilerade transaktivisten Erika Castellanos också lyfte i ett seminarium kring grupper som ofta refereras till som ”svåra att nå” (”hard to reach”). Castellanos uttalade: – Ursäkta mitt språk, men vad fan menar man med ”svåra att nå”?

Inga är svåra att nå om man använder rätt metoder. Om vi som är del av dessa nyckelgrupper själva involveras genom peer-to-peer, är det inget som är svårt eller omöjligt.

Ett exempel på just lyckad och meningsfull involvering, kan vi hämta från Thailand. I olika seminarier under konferensen pratade Rena Janamnuaysook om Tangerine Community Health Center. Det är den första kliniken i Asien som

25

erbjuder vård kring sexuell hälsa och välbefinnande specifikt till transpersoner. De som arbetar på kliniken är antingen transpersoner själva eller utbildade inom frågor som rör könsidentitet.

Kliniken har börjat undersöka huruvida att erbjuda könsbekräftande hormonbehandling underlättar för transpersoner att nyttja tjänster såsom hivtestning, syfilistestning och PrEP. Hittills har resultaten varit mycket positiva.

Kliniken har i dag 1591 klienter varav 1374 stycken identifierar sig som transkvinnor och 217 stycken identifierar sig som transmän.

Undersökningen visade att ungefär 10 procent fler av transkvinnorna kom på återbesök samt upprepade hivtest och syfilistest när de mottog hormonbehandling på Tangerine-kliniken, jämfört med de som inte mottog hormonbehandling. 5 procent fler av de som mottog hormonbehandling på Tangerine mottog PrEP. Personerna bakom klinikens strategi menar att nedan punkter varit nyckeln till succén: • Community-baserat skap och ledarskap

ägar-

• Integration av könsbekräftande hormonell behandling i klinikens tjänsteutbud • Könssensitiva och välutbildade anställda • Kunskapsutbyte mellan transcommunytit och vårdpersonal • Bättre involvering av personer som lever med hiv • Prisvärda tjänster

avgiftsbaserade

Nya rön kring HRT och PrEP När det gäller kliniska resultat kring hiv och transpersoner, presenterades två studier kring transkvinnor och PrEP under konferensen. Den ena studien presenterades av Akarin Hiransuthikul och den andra av Mackenzie Cottrell. Enligt studierna kan feminiserande hormonterapi påverka absorptionen/nivåerna av PrEP i kroppen, men PrEP i sin tur påverkar inte hormonbehandlingen. Fler studier behövs dock på området för att säga något säkert om detta (7).

Text: Johanne Hoffart / Posithiva Gruppen

Källor och vidare läsning (1) http://www.who.int/hiv/topics/ transgender/en/ (2) https://www.thewellproject. org/hiv-information/transwomen-living-hiv (3) https://www.cdc.gov/hiv/ group/gender/transgender/index. html (4) https://programme.aids2018. org//PAGMaterial/eposters/5206. pdf (5) http://www.weareaptn.org/ wp-content/uploads/2018/02/ rbap-hhd-2017-legal-genderrecognition-5.pdf (6) http://www.weareaptn. org/2018/05/14/increasing-accessto-hiv-and-other-health-servicesfor-trans-people-in-asia/ (7) http://i-base.info/htb/34664

Mer om kliniken Tangerine Community Health Center h t t p : / / w w w. a m f a r. o r g / t h e tangerine-clinic.aspx Artikel

om

Lanham

m.fl.:s

studie i tidskriften Violence and Gender https://w w w.lieb er tpub.com/ doi/10.1089/vio.2018.0015

26

Luis Mendao, aktivist för bl.a. EATG pratade om olika utmaningar med att åldras med hiv, som konsekvenserna av att ha behandlats med den första generationens läkemedel.

Foto: PG

Ett gott åldrande med hiv Vi står nu inför en framtid där alltfler kommer att ha levt med såväl hivinfektionen som olika generationers läkemedel i årtionden.

Dessutom finns idag många barn som levt med hiv sedan födseln, och med behandling sedan dess.

Vad åldrandet, i kombination med hivinfektionen och hivmedicinerna gör med kroppen och hur vi skapar förutsättningar för en god ålderdom var ämnet för seminariet Coming of age with HIV: A testimony of our success and a measure

of our readiness for the future. Seminariet leddes av dr Annette Sohn från amfAR, the Foundation for AIDS Research i Thailand och Kate Thomson från The Global Fund to Fight AIDS, Tuberculosis and Malaria. Kate Thomson har själv levt med hiv sedan 1980-talet och har sedan dess varit en stark röst inom olika organisationer.

Helhetsperspektiv krävs Något som betonades av alla panellister vid seminariet är vikten av att vården ser hela människan och

inte enbart utgår från hivdiagnosen med virusmängd och CD4 som indikatorer på patientens hälsa. Att leva längre innebär olika utmaningar – fysisk hälsa, psykisk hälsa, livsstilsfrågor etc. som är olika för olika åldersgrupper – och som kräver individfokuserad, tvärvetenskaplig inriktning på forskning och vård. Den pediatriska, geriatriska och palliativa vården behöver större beredskap. Den ökade komplexiteten kräver hållbara hälso- och sjukvårdssystem.

27

Hivinfektion innebär en kronisk infektion, även om de moderna läkemedlen dämpar effekterna av infektionen. Den långvariga användningen av antiretrovirala läkemedel plus riskfaktorer som rökning och övervikt kan ge hälsomässiga konsekvenser specifika, eller större, för en hivpositiv jämfört med för en hivnegativ person. Studier visar till exempel att personer som lever med hiv löper 2,2 gånger högre risk att drabbas av stroke. Även typ 2-diabetes och vissa lungsjukdomar är vanligare. Det finns således utmaningar för vården när det gäller ålders- och följdsjukdomar hos personer som lever med hiv.

Man bör även ta hänsyn till olika aspekter av psykisk hälsa, som till exempel stigma och vad omgivningens syn på hiv får för effekter för individen. För att kunna möta de behovs som finns, och utforma insatser krävs den unika kunskapen och perspektivet hos människor som lever med hiv, med olika bakgrund och som befinner sig i olika delar av livet.

Barn och unga som lever med hiv 2018 beräknas cirka sju miljoner barn och unga leva med hiv i världen. Docent Thanyawee Puthanakit vid Chulalongkornuniversitetet i Bangkok, Thailand berättade att barn som diagnostiseras med hiv idag, och får tillgång till behandling beräknas leva lika länge som hivnegativa. Det finns dock en rad områden som man bör vara extra vaksam på när det gäller barn som lever med hiv för att se till att de får ett så långt och gott liv som möjligt.

Det gäller framförallt tidig tillgång till effektiv behandling med moderna läkemedel. Det inkluderar även kost, och då sådan kost som hjälper till att stärka benmassan eftersom den är särskilt utsatt hos hivpositiva, verka för regelbunden motion och mot rökning. Även

psykiskt välmående är viktigt att bevaka, och då utifrån ett helhetsperspektiv där hiv är en faktor men där till exempel hemförhållanden, skolgång och fritidsaktiviteter bör vägas in.

Ett gott åldrande Luis Mendao, mångårig aktivist engagerad i EATG, European AIDS Treatment Group, GAT, Treatment Activist Group och Coalition Plus konstaterade att åldrandet, och vad det innebär är frågan på allas läppar sen hiv blev en kronisk sjukdom. Han själv diagnosticerades med aids 1996 och även om han överlevde, och lever ett förhållandevis gott liv så har han känt sig gammal i 23 år, dvs sen diagnosen.

Hans kropp har påverkats starkt av de tidiga medicinerna, både utseende- och funktionsmässigt.

- I´m very happy to be here.

Things did change. But I have felt old the last 23 years and it’s ok to look at me. I am a show of the early medicines and all the side effects.

tenheten om vårdbehov för personer som lever med hiv ur ett livscykelperspektiv.

• erbjuda nätverksmöjligheter i syfte att skapa gemensamma satsningar för att lyfta vilka prioriteringar som behövs inom hiv och åldrandeområdet.

Luis Mendao betonade att åldrandet med hiv inte handlar enbart om livslängd, och att den nu beräknas vara ungefär densamma som för hivnegativa, utan om kvalitén på livet, och åldrandet. Ageing With HIV fokuserar på tre grupper: hivpositiva över 50 år (med särskilt fokus på de som levt länge med hiv), personer födda med hiv och som växer upp med hiv (barndom och unga) och personer i åldern 18-50 år som har levt med viruset i mer än 10 år (med särskilt fokus på utsatta grupper).

Förutsättningarna för ett gott åldrande skiljer sig mycket åt, inte minst beroende på om man liksom Mendao själv påverkats mycket av EATG driver projektet Ageing att ha levt med hiv innan den effektiva behandlingens tidevarv, With HIV med syfte att: och med de tidiga medicinernas • öka kunskapen om medicin- biverkningar. Han konstaterade att ska och psykosociala aspek- stigma och diskriminering dock ter av åldrandet med hiv.

• identifiera och öka medve-

”I´m very happy to be here. Things did change. But I have felt old the last 23 years...”

Luis Mendao, EATG

28

fortsatt är bland det svåraste att veta hur man ska tackla, oavsett bakgrund.

HIV Outcomes Luis Mendao är även involverad i initiativet HIV Outcomes som har samlat perspektiv och kompetens från såväl människor som lever med hiv som kliniker, folkhälsoarbetare och andra organisationer och instanser som arbetar med hivfrågor.

- Jag har en stark tro på att berättelserna om de olika människor som lever med hiv är avgörande, sa Mendao.

HIV Outcomes har sammanställt en lista med rekommendationer på åtgärder till Europaparlamentet:

Källor och vidare läsning EATGs projekt Ageing With HIV: https://www.ageingwithhiv.com/ Initiativet HIV Outcomes: http://hivoutcomes.eu/

• Anta en integrerad, resultatfokuserad och patientcentrerad strategi för långsiktig hivvård.

• Öka antalet nationella kartläggningar av långvarig hivvård och vad den innebär.

• Finansiera kohortstudier för att ta fram kunskap om den långsiktiga hälsan hos personer som lever med hiv.

• Utplåna (och kartlägg) stigma och diskriminering inom hälsosystemen.

• Utöka involverandet av hivcommunityt på nationell nivå.

Mendao avslutade med att säga att det krävs lika och säker behandling för alla, och det handlar om att de måste finnas till överkomliga priser.

Text: Ronja Sannasdotter / Posithiva Gruppen

Utställningen The Stigma Project av fotografen Marjolein Annegarn på Museumplein i Amsterdam. Personerna på bilderna visar inte sina ansikten och citeras om svårigheter med att vara öppen med sin hivstatus på grund av stigma.

Foto: PG

29

Läget för ART • Val av läkemedel - Är kombiPå seminariet State of the ART gavs nationen tillräckligt stark? Ju en lägesrapport när det gäller hivhögre andel viruskopior per mediciner - antiretroviral behandmilliliter blod när man påling - på engelska Antiretrovial börjar behandling, ju längre Theraphy, förkortat ART. Behovet tid kan det ta att komma ner av att utveckla ny ART finns fortfatill omätbara nivåer. rande, inte minst för att motverka resistens, men även för att ytterliDet forskas i dagsläget en hel del gare minska biverkningar samt öka på långtidsverkande hivbehandeffektivitet och följsamhet. ling. Det gäller olika varianter som HIV i-Base är en aktivistgrupp till exempel att man tar ett piller elsom bevakar behandlingsutveck- ler får en injektion en gång i månlingen när det gäller hiv och löpan- aden, eller till och med mer sällan. de publicerar aktuell information Månadsinjektioner undersöks för för personer som lever med hiv, och närvarande i storskaliga internaför vårdpersonal. Det kan ta olika tionella studier som beräknas vara lång tid men med rätt behandling klara 2019. Denna typ av injektion för individen, kunniga läkare och - innehållande långtidsverkande noggrannhet i hur man tar sina former av cabotegravir plus rilpivihivmediciner bör alla på ART kun- rin - kan komma att tillgängliggöras redan år 2020. na få omätbara virusnivåer.

En annan typ av långtidsverkanEnligt en faktasammanställning från HIV i-Base kan svårigheter de behandling som undersöks är att få omätbara virusnivåer bero på implantat som doserar läkemedel under en längre period. Tekniken något av följande: • Läkemedelsinteraktioner Vissa läkemedel, inklusive kosttillskott och vitaminer, kan påverka. Tala med din läkare om alla läkemedel och kosttillskott du tar.

• Biverkningar - Medicinerna måste vara enkla att ta.

• Uteblivna doser - Det är viktigt att ta rätt dos vid rätt tid varje dag.

• Läkemedelsresistens - Hiv kan vara resistent mot en eller flera mediciner.

man studerar och använder sig av är densamma som för preventivmedlet p-stav där en liten dos hormon frigörs från staven under hela tiden den sitter under huden.

För att ytterligare skynda på forskning på långtidsverkande behandling har en grupp forskare startat portalen LEAP (Long-Acting/Extended Release Antiretroviral Resource Program). Här sammanställer de resurser och länkar till ny forskning och information om långtidsverkande behandling.

Syftet är att stödja etablerade forskare och uppmuntra nya att komma in på området genom att ge tillgång till en centraliserad grupp av ämnesexperter och sprida viktiga resultat. Portalen och dess material är öppet för alla som vill följa vad som händer på området.

Text: Ronja Sannasdotter / Posithiva Gruppen

Källor och vidare läsning HIV i-Base om ART: http://i-base.info/guides/starting/ does-art-always-work LEAPs portal om långtidsverkande behandling: https://longactinghiv.org/

30

Analsex och vägar till god analhälsa Analsex praktiseras av alla kön och sexualiteter, runt om i världen men stigma, tabun och kriminalisering hindrar människor från att få den information och vård de behöver för en god anal hälsa och hygien.

På ett seminarium med den intresseväckande titeln Anal sex from top to bottom: Beliefs, behaviors and policies for better health diskuterades analhälsa och hur man kan prata om analsex och analhälsa på ett lustfyllt sätt. Även hur vi kan förändra synen på analsex och vilka som praktiserar det lyftes.

Dr Henry de Vries från Amsterdam University Medical Centers inledde med att berätta att analsex knappast är ett nytt påfund, det är lika gammalt som mänskligheten själv och det praktiseras även av andra arter. Det är också något som människor av olika kön och sexuell läggning har. I en amerikansk undersökning från 2010 uppgav 20 procent av kvinnor mellan 18 och 39 år att de haft analsex det senaste året. Män och yngre personer uppger dock att de har analsex i högre grad än kvinnor och äldre.

Tshepo Ricki Kgositau som leder organsiationen AIDS Accountability International pratade om situationen för transpersoner när det gäller analhälsa. Hon delade med sig av sin personliga erfarenhet av att vara transkvinna i en mycket heteronormativ kontext med tyd-

liga normer kring sexuellt beteende där analsex knappast är något man pratar om. Hon konstaterade att människor blir väldigt sårbara när vi inte pratar om sexuella relationer och praktiker som bryter mot normer eller när vi förutsätter vilka sexuella praktiker människor ägnar sig åt. Det kan till exempel gälla om de är mottagande eller penetrerande part i ett samlag eller huruvida de har penis eller inte.

Säkert och osäkert analsex Anus är en mycket känslig kroppsdel som verkligen kan ge sexuell njutning men det är viktigt att vara medveten om att den anala slemhinnan är bräcklig. Efter delande av injektionsverktyg är analsex det som medför högst risk för att få hiv, och då för den som är mottagande part, dvs den som blir penetrerad.

Oskyddat analsex tros vara en orsak till den höga förekomsten av hiv bland transkvinnor. Men precis som vid övriga sexuella praktiker innebär omätbara virusnivåer hos den som är hivpositiv att viruset inte kan överföras. Det gäller även om man har en annan pågående STI (könssjukdom).

Kondom är självklart alltid att rekommendera för att skydda både sig själv och partners från eventuella könssjukdomar.

När det gäller glidmedel finns det för- och nackdelar med de olika sorterna. Vattenbaserade glidmedel

kan innehålla tillsatser samt kan skada slemhinnor och öka risken för överföring av hiv. I kombination med kondom är det dock ett mycket bra alternativ. Oljebaserade glidmedel innehåller mer sällan tillsatser och behåller glid längre än vattenbaserade. Problemet med oljan är att den riskerar att förstöra kondomen eftersom latPå www.ho ex, som kondomer ofta till hur man är gjorda av, löses upp av olja. Det bästa alternativet för säkert analsex är silikonbaserade glidmedel eftersom de inte påverkar kondomens funktion.

Gonorré och syfilis är vanligt förekommande STI:er. Risken för överföring av gonorré analt är hög och det ger i cirka 50 procent av fallen symptom. Multiresistent gonorré listas av Världshälsoorganisationen, WHO som ett växande hot. Syfilis behandlas däremot förhållandevis enkelt med penicillin men kan ge allvarliga konsekvenser om den förblir obehandlad. Även syfilis är lättöverfört och ger sällan symptom.

Andra sjukdomar som överförs sexuellt är herpesvirus och klamydia. Cirka 30 procent av befolkningen beräknas bära på herpes typ 2 (genital herpes) och 70

31

owtocleanyourass.wordpress.com finns en illustrerad, lättförståelig guide n douchar på ett effektivt och skonsamt sätt.

procent på typ 1 (munherpes). De båda typerna kan överföras från mun till könsorgan och anal och tvärtom. Herpes går inte att bota men kan ligga vilande utan att ge utbrott. Utbrott kännetecknas av rodnad kring anus och det kan svida eller klia. Därefter bildas vätskefyllda blåsor som spricker och blir små sår. Infektionen läker ut av sig själv på några veckor men kan återkomma.

Lymfogranuloma venereum (LGV) är en typ av klamydia som är ovanligare i Europa än i till exempel Afrika och Sydamerika men den har på senare år dykt upp i flera europeiska storstäder bland män som har sex med män. Den kan ge förstorade lymfkörtlar och

mycket smärtsamma symptom som vätskande sår, inflammation i slemhinnan i ändtarmen (sk proktit), förstoppning och blödningar.

Humant papillomavirus, HPV är ytterligare ett sexuellt överförbart virus. HPV ligger bakom en stor del av livmoderhalscancerfall och tros även vara den vanligaste orsaken till analcancer. Personer som lever med hiv löper ökad risk att drabbas av analcancer. Förekomsten bland hivpositiva män som har sex med män är dubbelt så hög som bland hivnegativa.

lo-Dieguez från Columbia University presenterade resultat från ett forskningsprojekt kallat DREAM: Development of a Rectal Enema As Microbicide. Syftet med projektet var att se över möjligheten att utveckla en doucheutrustning som kan ge rektal PrEP och samla data för produktutveckling genom att undersöka män som har sex med mäns douchingbeteenden.

I en enkätundersökning på Grindr i USA, med cirka 4700 deltagare, uppgav 80 procent av de som rapporterat sig som ”botttom” att de douchat före och 27 Douching är mycket vanligt procent att de douchat även efter Rektal douching, dvs att rengö- analt samlag. 63 procent av de som ra eller spola analen inför analsex rapporterade sig som ”top” uppgav är utbrett. Professor Alex Carbal- att det hänt att de bett en partner

32

att doucha. En fjärdedel av männen i undersökningen trodde att douching ger ökad sexuell njutning. De flesta av dem som uppgav att de inte douchade uppgav också att de aldrig tänkt på det. I undersökningen framkom även att sk laxerflaska eller pipett används mest och att det vanligaste är att man sköljer med kranvatten. Överdrivet douchande (mer än två-tre gånger per vecka), rengöring för djupt, med för mycket kraft eller med för mycket vatten kan orsaka problem. Att använda rätt typ av vätska är också viktigt för att inte rubba kroppens balans av elektrolyter. Kranvatten går bra om man inte douchar för ofta men det bästa är att använda koksaltlösning. howtocleanyourass.wordpress. com erbjuder en illustrerad, lättför-

ståelig guide till hur man douchar på ett effektivt och säkert sätt. Guiden finns på ett flertal språk, däribland svenska.

Text: Ronja Sannasdotter / Posithiva Gruppen

Källor och vidare läsning San Fransico AIDS Foundations Douchie’s guide to butt health and happiness, från fisting till analcancer: http://sfaf.org/hiv-info/hot-topics/ from-the-experts/douchies-guideto-butt-health-and-happiness.html

Mer information om forskningsprojektet DREAM: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/ pubmed/29802984

En informativ douchguide: https://howtocleanyourass.wordpress.com/

Hiv och antalet dödsfall relaterade till aids ökar dramatiskt i Centralasien och Östeuropa. Chase the virus, not people är en kampanj framtagen av ett antal organisationer och nätverk i regionen.

Foto: Matthijs Immink / IAS

33

Chemsex – erfarenheter och

beteenden i olika åldrar

Det är ingen nyhet att det förekommer droger av olika slag inom gaycommunityt, liksom i det övriga samhället, men på senare år har det talats en hel del om det finns killar som regelbundet ägnar sig åt chemsex. Vid konferensen anordnades en paneldiskussion under rubriken Young men and chemsex: if, why and where? Ämnet var således chemsex bland män som har sex med män (msm) under 30 år men samtalet kom att kretsa kring skillnader i relationen till chemsex bland msm i olika åldrar i Europa.

I samtalet deltog “Thor” tidigare chemsexanvändare, Kai Jonas, docent i socialpsykologi vid Maastrichtuniversitetet i Nederländerna, Andrii Radetskyi, från den ukrainska organisationen Alliance.Global och Ingrid Bakker från den nederländska organisationen Mainline som arbetar med hälsa och mänskliga rättigheter för människor som använder droger utan primärt fokus på minskning av narkotikabruk och med respekt för den enskilda droganvändarens valfrihet och förmåga.

Vem och vad?

Begreppet chemsex inom msmgruppen beskriver användandet

av vissa droger (physcoactive substances) som chrystal meth, GHB/ GBL och liknande i samband med sex. Ofta är det oskyddat sex, kanske med många olika partners och mer ”avancerade” sexuella lekar.

Men trots att droger i allmänhet är vanligare bland yngre män som har sex med män är just denna grupp underrepresenterade bland de organiserade chemsexanvändarna och panelen försökte få svar på vad som kan vara orsaken till detta. Medelåldern för de som regelbundet har chemsex ligger i dagsläget runt 34 år.

Hur det kan komma sig att de yngre männen är underrepresenterade bland chemsexanvändare när det generella droganvändandet är högre i just den åldersgruppen?

Det finns naturligtvis individuella skillnader, men generellt sett så har yngre personer åtminstone delvis andra anledningar till att ägna sig åt chemsex än äldre män.

Kai Jonas presenterade en undersökning som visar att äldre män upplever att de utanför chemsexscenen känner sig mindre attraktiva och att de i större utsträckning blir ratade, i synnerhet när de berättar att de är hivpositiva. Dessa faktorer blir oviktiga vid chemsex:

“beauty standard can be viped out by use of crystal meth”. I dagens åldersfixerade värld upplever kanske yngre killar i lägre utsträckning att de skulle vara oeftertraktade – ”falling out of the main stream beauty standard” – men brottas istället med andra svårigheter.

Relationen till droger ser olika ut Äldre har oftare ett större och framförallt fastare socialt nätverk.

Yngre har en tendens att ”råka börja” med droger medan äldre personer som använder chemsex är mer medvetna om sitt val. De har oftast redan ett etablerat sexliv och har i större utsträckning konsekvenserna klara för sig. De har kalkylerat mer med riskerna innan de börjar med chemsex. Äldre har därför också lättare att sluta ”i tid” eftersom de inte tänkt sig att ägna sig åt det här resten av livet.

Också de yngre killarnas motivation till att ägna sig åt chemsex kan skilja sig från de äldres. Det handlar oftare om chansen att komma över droger, har man sex med någon som har droger så får man ju också tillgång till drogerna. För yngre kan det i större utsträckning vara fråga om sex i utbyte mot droger (transactional sex). De som säl-

34

jer sex kan också använda droger för att med droger orkar man ha sex längre med sin kund och följaktligen tjänar man mer.

Man uttrycker även att chemsex är en del av ett normalt sexuellt experimenterande. Man vill prova olika saker och chemsex är en av de sakerna.

Yngre användare går i högre uträckning från lättare droger (alkohol, poppers) via chemsex till tyngre droger, medan de äldre användarna direkt ägnar sig åt chemsex, utan att samma utsträckning sedan gå över till tyngre droger En frågeställning som presenterades inför paneldiskussionen var om de demografiska mönstren är annorlunda hos de yngre chemsexanvändarna, jämfört med de äldre?

Med det menade man om de yngre använder andra sorters droger och har ett annat sexuellt beteende.

Leder det till att de yngre har specifika problem orsakade av chemsex?

Och i så fall; vilket stöd och vilka problemlösningar erbjuds gruppen unga msm som ägnar sig åt chemsex?

Man måste möta de yngre chemsexamvändarna på andra arenor och på andra sätt och de behöver också andra stödinsatser.

De äldre användarna har svårare att dölja sitt användande. De kommer i kontakt med sjukvård och andra vårdkontakter som kan lägga ihop pusslet och ”avslöja” att allt inte står rätt till medan de yngre i högre utsträckning förblir oupptäckta längre. De flyttar kanske hemifrån och har ingen naturlig vårdkontakt. De kommer till en storstad för att studera och flyttar sedan till en annan för att söka jobb och har därför inga sammanhållande vårdkontakter som skulle kunna upptäcka att de har problem.

Chemsex som enda sex Den tidigare chemsexanvändaren Thor från Nederländerna, som har levt de senaste tio åren i London berättade om sina egna erfarenheter av chemsex. Han är 28 år, har genomgått två rehabiliteringar och är nu drogfri.

Han började tidigt med droger i samband med sex. I princip vid varje tillfälle som han hade sex.

På så sätt blev chemsex en livsstil där man använde droger vid varje sexuellt tillfälle. Sex = chems. Han har inga, eller nästan inga, sexuella erfarenheter utan droger så för honom innebar avvänjningen från droger även att han förlorade sin sexualitet och sin sexuella identitet.

Ingen sex utan droger.

Det kan vara väldigt svårt att återhämta sig utan professionellt stöd som har kunskap om detta specifika område. Äldre personer som rehabiliteras har ofta något att återvända till: ett liv innan drogerna som vänner och sociala sam-

manhang medan unga killar som kanske sex- och drogdebuterade i tonåren och sedan har levt i den miljön inte har någonting att falla tillbaka på. Man måste uppfinna sig själv.

Panelen lyfte även risken att chemsex kan bli en norm precis som barebacksex i viss mån har blivit det. Vill du inte ha chemsex får du inte vara med. Thor efterlyser nu miljöer där man kan träffa andra och ha sex, på samma sätt som tidigare, fast utan droger.

Några direkta svar gav inte paneldiskussionen utan den väckte snarare fler frågor för såväl åhörare som paneldeltagare att ta med sig i sitt vidare arbete. Utbytet av erfarenheter mellan forskning och profession och personer som själva har erfarenhet av chemsex ger nya perspektiv och infallsvinklar.

Text: Thomas Winberg / Posithiva Gruppen

Källor och vidare läsning Den nederländska organisationen Mainline som bedriver arbete utifrån skademinskning, ”harm reduction” såväl internationellt som nationellt: https://english.mainline.nl/

info@posithivagruppen.se

info@kunskapsnatverk.se

08-720 19 60

070-040 77 81

Östermalmsgatan 5

Östermalmsgatan 5

114 24 Stockholm

114 24 Stockholm

@posithivagruppen

@kunskapsnatverk_kn

Posithiva Gruppen

Kunskapsnätverk