POSITHIVT PORTRÄTT:
VLADIMIR
POSITHIVT PORTRÄTT:

ALI
AIDSIMPACT 2023 I STOCKHOLM
Forskare och aktivister samlades för internationell konferens
REGERINGEN UTREDER HPVVACCINATION S. 8
BENSKÖRHET, BENHÄLSA
OCH HIV S. 26
Ansvarig utgivare: Roger Larsson
Redaktör: Ronja Sannasdotter
@posithivagruppen
Posithiva Gruppen
www.posithivagruppen.se
Posithiva Gruppen
Östermalmsgatan 5, 114 24 Stockholm info@posithivagruppen.se, Tel. 08-720 19 60
Posithiva Nyheter är framtagen med ekonomiskt stöd från statsanslaget Insatser mot hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar som syftar till att nå målen i den nationella strategin mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar.


Tryck: Norrköpings tryckeri
Omslagsfoto: PG



Posithiva Gruppen (PG) bildades 1985 och är Sveriges största patientorganisation för personer som lever med hiv.
Vi är en rikstäckande ideell, partipolitiskt och religiöst obunden medlemsförening.
Vårt syfte är att samla personer som lever med hiv till utbildning och kontakt, ge stöd samt erbjuda psykosocial verksamhet och skapa forum för utbyte av erfarenhet.
Vi bevakar även rättigheter för personer som lever med hiv och arbetar för att öka kunskapen om hiv i samhället med målet att motverka stigmatisering och fördomar.
Posithiva Gruppens arbete styrs och formas av personer som själva lever med hiv.
Läs mer och bli medlem på www.posithivagruppen.se
Ordförande har ordet
Det känns som att det nyss var januari, men redan har vi rullat in i hösten. I mars valdes jag till ny ordförande för Posithiva Gruppen och det har hittills varit innehållsrika och otroligt givande månader i rollen. 2023 har varit fyllt med stora och viktiga evenemang och händelser för organisationen.
I juni var vi värd för den internationella konferensen AIDSImpact 2023, en konferens som arrangerats sedan 1991 och som sätter fokus på de psykosociala och samhälleliga aspekterna av hiv. Det var första gången en patientorganisation var med och arrangerade konferensen och PG lade kraft på att göra verklighet av det som så ofta lyfts i internationella hivsammanhang – att involvera och låta personer som lever med hiv leda arbetet. Med nära 500 delegater blev konferensen verkligen ett forum för aktivister, forskare, beslutsfattare och vårdpersonal att mötas och ta del av det senaste inom hivområdet. För mig blev det tydligt att en del av de utmaningar som vi
som lever med hiv möter är desamma, oavsett om man bor i Argentina, Angola eller Australien. Att inte alla som lever med hiv har tillgång till hivbehandling är ett globalt misslyckande. Utöver det utgör stigmat och okunskapen fortfarande de största hindren för att skapa ett gott liv för alla som lever med hiv, och samtidigt stoppa hivepidemin.
I maj biföll Posithiva Gruppens årsmöte den stadgeändring som innebär att alla som lever med hiv nu kan bli fullvärdiga medlemmar i föreningen. Därmed blev vi så en patientorganisation där hivpositiva personer oavsett könsidentitet och sexuell läggning på lika villkor kan vara med och forma vår förening. Jag är stolt över att få leda föreningen i det här förändringsarbetet, och samtidigt värna de forum som funnits sedan föreningen grundades 1985.

När jag fick min diagnos 2006 kände jag få som var öppna med sin hiv. Min kurator tipsade mig om Posithiva Gruppen och sedan dess har onsdagsmiddagarna för hivpositiva män som har sex med män varit mitt trygga rum. Jag tror och hoppas att PGs olika mötesplatser nu ska kunna bli ännu fler hivpositiva personers trygga rum.
Patrik Furtenbach Ordförande, Posithiva GruppenGlobal konferens kom till Stockholm
I juni 2023 samlades hundratals forskare, kliniker, beslutsfattare och aktivister från hela världen för att sätta ljuset på beteendemässiga, psykosociala och samhälleliga aspekter av hiv. Posithiva Gruppen stod som lokal arrangör av konferensen AIDSImpact som arrangerats vartannat år sedan 1991.
Lorraine Sherr, professor i hälso- och klinisk psykologi vid University College, London sitter i den internationella styrgruppen för AIDSImpact och var med och grundade konferensen för 32 år sedan.

Psykisk hälsa och välbefinnande är nyckelfaktorer och konferensen är ett forum för kliniker och communities att dela erfarenheter för att säkerställa ett holistiskt perspektiv inom hälso- och sjukvård, säger Lorraine Sherr.
Idag lever cirka 38 miljoner människor med hiv i världen. Coronapandemin, kriget i Ukraina och andra pågående konflikter har bidragit till att vård, behandling och psykosocialt stöd till personer som lever med hiv har reducerats globalt. Även hivpreventiva insatser inklusive hivtestning har fått stryka på foten. Trots att det finns effektiva mediciner beräknar UNAIDS att det 2021 dog 650 000 människor i aids.
Lena Nilsson Schönnesson, docent och ordförande för den lokala styrgruppen för
AIDSImpact 2023, berättade inför konferensen om varför man valt ”Power for action now” som slogan för konferensen.
– Det krävs beslutsamhet och fokus för att hiv återigen ska komma upp på samhällets agenda.
Daniel Suarez är verksamhetschef på Posithiva Gruppen. Även han satt i den lokala styrgruppen för AIDSImpact 2023. Daniel Suarez konstaterar att det fortfarande finns enorma problem med stigmatisering och okunskap som inte bara innebär att människor låter bli att hivtesta sig. Det resulterar dessutom i sämre livskvalitet för personer som lever med hiv.
– Hiv får inte bli en bortglömd fråga bara för att det idag finns mediciner. Personer som lever med hiv har rätt till ett liv med god hälsa, fritt från stigma. Att en patientorganisation är med och organiserar konferenser som AIDSImpact är oerhört viktigt för att belysa detta, säger Daniel Suarez.
Text: Ronja Sannasdotter

Representanter för PG har dokumenterat relevant innehåll från AIDSImpact i en rapport.
Hela rapporten publiceras under hösten på www.posithivagruppen.se.

Posithiva Gruppen – en förening för alla som lever med hiv

Nu kan alla som lever med hiv vara med och påverka Posithiva Gruppens inriktning och verksamhet. Det efter en stadgeändring kring medlemskap i föreningen.
Vid Posithiva Gruppens årsmöte i mars lade styrelsen fram ett förslag om stadgeändring som innebär att medlemskapet öppnas upp för alla hivpositiva personer. Årsmötet röstade ja till stadgeändringen. Stadgeändringar kräver dock beslut med två tredjedels majoritet på två av varandra följande årsmöten, varav ett ordinarie. Vid ett extra årsmöte i maj gick förslaget igenom igen. Det betyder att från och med nu kan alla som lever med hiv bli fullvärdiga medlemmar och därmed vara med och besluta om föreningens verksamhet och inriktning. Som medlem i Posithiva Gruppen har du rösträtt samt närvaro-, yttrande- och förslagsrätt vid årsmötet.
Enskild person, oavsett hivstatus, som stödjer föreningens verksamhet och syfte kan bli stödmedlem. Detsamma gäller för juridisk person.
Patrik Furtenbach, ordförande för Posithiva Gruppen, ser fram emot att välkomna både nya och gamla medlemmar i utvecklingen mot att bli en ännu starkare patientorganisation för personer som lever med hiv.
– Posithiva Gruppen är en medlemsförening och vår verksamhet ska alltid vara förankrad i och styras av
personer som lever med hiv, säger Patrik Furtenbach.

Posithiva Gruppens styrelse och kansli arbetar nu med att utveckla föreningens medlemsvård och få fler som lever med hiv att hitta till föreningen. Dessutom läggs extra kraft på att både nya och gamla medlemmar ska känna att Posithiva Gruppen erbjuder meningsfulla aktiviteter och trygga rum för olika målgrupper.
Posithiva Gruppen bildades 1985 som en förening för hivpositiva män som har sex med män. Sedan länge är stora delar av verksamheten riktad till alla som lever med hiv, oavsett könsidentitet och sexuell läggning. Dessutom bedrivs separatistiska verksamheter för män som har sex med män (msm), kvinnor, gravida, transpersoner, unga (18–30 år) och äldre (50+).
– Det finns många frågor som är gemensamma för alla som lever med hiv, men vi behöver även bevaka ämnen och erbjuda verksamhet utifrån varje målgrupps unika behov, säger Patrik Furtenbach.
Text: Ronja Sannasdotter
SATSNINGEN PÅ KUNSKAP FORTSÄTTER!
VILL DU VARA MED?
Nu har det blivit dags att etablera kunskapsnätverk för hivpositiva män som har sex med män samt för transpersoner som lever med hiv. Tillhör du någon av dessa grupper? Välkommen på workshop!
Sedan 2017 har Posithiva Gruppen drivit Kunskapsnätverk för kvinnor som lever med hiv och våren 2023 etablerades två nya kunskapsnätverk: ett för unga (18–30 år) som lever med hiv och ett för äldre (50+ år) som lever med hiv. Kunskapsnätverken anordnar kunskapshöjande insatser för målgruppen utifrån ett strukturerat förankringsarbete i respektive målgrupp. Nätverken anordnar även kunskapshöjande insatser om de olika målgrupperna för externa åhörare.
Under hösten bjuder vi in till följande workshoppar där vi diskuterar målgruppsspecifika kunskapsbehov:
WORKSHOP FÖR HIVPOSITIVA MÄN SOM HAR SEX MED MÄN

TORSDAG 9 NOVEMBER KL 17.00–19.00
WORKSHOP FÖR TRANSPERSONER SOM LEVER MED HIV
TORSDAG 16 NOVEMBER KL 17.00–19.00
PG bjuder på mat och alla deltagare får två biobiljetter som tack för medverkan. Du behöver inte ha varit engagerad i Posithiva Gruppen tidigare. Workshopparna hålls på Posithiva Gruppen på Östermalmsgatan 5 i Stockholm. Om du bor utanför Stockholm kan vi bekosta dina resor. Har du några frågor? Kontakta samordnare Ane på ane.hoffart@posithivagruppen.se
Anmäl dig senast den 31 oktober genom att skanna QR-koden eller via länken www.bit.ly/3Zgiuj3

HPV-vaccination till personer som lever med hiv utreds

I början på augusti meddelade regeringen att man gett Folkhälsomyndigheten i uppdrag att:
”Utreda behov och kostnader för att erbjuda vaccination mot humant papillomvirus (HPV) till de pojkar och män som inte erbjudits vaccination genom det allmänna vaccinationsprogrammet. Myndigheten ska också utreda behov och kostnad för ett särskilt erbjudande om vaccination mot HPV till män som har sex med män (MSM) transpersoner och personer som lever med hiv.”

I början på augusti meddelade regeringen att man gett Folkhälsomyndigheten i uppdrag att: ”utreda behov och kostnader för att erbjuda vaccination mot humant papillomvirus (HPV) till de pojkar och män som inte erbjudits vaccination genom det allmänna vaccinationsprogrammet. Myndigheten ska också utreda behov och kostnad för ett särskilt erbjudande om vaccination mot HPV till män som har sex med män (MSM) transpersoner och personer som lever med hiv.” Folkhälsomyndigheten ska redovisa uppdraget senast den 1 juni 2024.
– Preventiva åtgärder för att förebygga cancer kommer alltid vara mer effektivt än behandling. Att alla barn i årskurs fem, och kvinnor födda mellan 1994–1999, erbjuds vaccination mot HPV är därmed en mycket viktig insats i det preventiva arbetet mot cancer. Vi vill nu utreda om det finns behov av att även erbjuda vaccination till pojkar och män som inte erbjudits vaccination i skolan, och om det finns behov av ett särskilt vaccinationserbjudande till män som har sex med män, transpersoner och personer som lever med hiv. Det sa sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson i samband med att regeringen gick ut med att man nu utreder frågan.
Posithiva Gruppen vill att samhället erbjuder gratis vaccin till personer som löper högre risk
att få HPV-relaterad cancer. PG verkar för detta tillsammans med RFSL Ungdom, RFSL Stockholm, Sexperterna, RFSL Göteborg, RFSL Rådgivningen Skåne, RFSL, RFSU, RFSU Stockholm, Hiv-Sverige/ HIV-Sweden, Riksförbundet Noaks Ark och Noaks Ark Stockholm.
Sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson. Text: Ronja Sannasdotter Foto: Kaja ReichardtArbetar du på en infektionsklinik som tar emot personer som lever med hiv? Vill du att vi redan nu bokar in ett besök hos er? Maila info@posithivagruppen.se.
Turné till alla hivmottagningar
Med start 2023 gör Posithiva Gruppen en satsning och besöker alla infektionskliniker och -mottagningar i landet som tar emot personer som lever med hiv. Turnén ska pågå under tre år och syftet är att stärka samverkan med klinikerna och öka kunskapen om vad Posithiva Gruppen som patientorganisation kan erbjuda personer som lever med hiv. Besöken innebär att representanter för PG träffar personalen på kliniken och presenterar vad organisationen arbetar med.
– Infektionskliniken är den instans som alla som lever med hiv regelbundet besöker, konstaterar Patrik Furtenbach, ordförande för Posithiva Gruppen. Han säger att det ofta är klinikernas kuratorer som fungerar som länk och kan förmedla information om vilka organisationer man kan vända sig till utanför vården. Att kuratorerna vet att PG erbjuder alltifrån peerstöd och sociala forum till föreläsningar och rådgivning är därför viktigt. Karin Laine, sakkunnig jurist på Posithiva Gruppen berättar att de kliniker som känner till att PG erbjuder juridisk rådgivning till personer som lever med hiv återkommande förmedlar kontakt mellan henne och sina patienter.
– Jag ger kostnadsfri rådgivning till alla som lever med hiv, oavsett var i landet en bor, och många hittar till mig via sin infektionsklinik, säger Karin.
PG har sedan många år etablerade relationer med flertalet infektionskliniker, men det finns fortfarande en del som kanske enbart tar emot skriftlig information och aldrig har träffat någon från organisationen. Genom att skapa personlig kontakt med personal på klinikerna hoppas Patrik att fler ska hitta till PG.
– Som en patientorganisation för personer som lever med hiv i hela Sverige måste vi se till att fler får information om oss, säger Patrik.
Patrik säger att genom besöken får PG även ta del av klinikernas kunskap om hur det ser ut på olika platser runt om i landet samt vilka behov kuratorer, läkare och sjuksköterskor ser hos målgruppen.

Varningsruta i journaler bör tas bort

Vårdpersonal ska behandla alla patienter lika.
Redan 2017 rekommenderade Smittskyddsläkarföreningen att den så kallade ”blodsmittemärkningen” i patientjournaler tas bort. Märkningen uppfattas som stigmatiserande och kan dessutom inge en falsk trygghet.
I journalsystem för sjukvården finns en funktion som uppmärksammar vårdpersonal på sådant som kan vara viktigt att känna till om en patient. Det kan till exempel handla om överkänslighet eller medicinska tillstånd och en varningsruta eller märkning dyker då upp i journalen. Märkningen för att en patient har en sjukdom som kan överföras via blod syftar oftast på hepatit B, hepatit C och/eller hiv. Vårdpersonal ska dock behandla alla patienter lika och betrakta allt blod som att det kan finnas överförbara sjukdomar i det.
2018 beslutade Region Stockholm att märkningen för sjukdomar överförbara via blod ska tas bort. På Vårdgivarguiden motiveras detta med att ”Märkningen kan inge en falsk trygghet eller vara vilseledande till exempel om patienten har en blodsmitta men inte är testad, har smittats efter det senaste negativa testet eller är smittfri efter behandling”. Flera regioner, däribland Värmland, Sörmland, Jönköping och Jämtland Härjedalen, har även de fattat beslut om att slopa märkningen.
Märkningen behöver tas bort manuellt i varje persons journal och Vårdgivarguiden uppmanar läkare att göra detta om de ser att den finns kvar. De skriver även att en notering bör läggas till om att ”Blodsmittemärkning tas bort i enlighet med regionalt beslut, HDIR 18068”.
Smittskyddsläkarföreningen utfärdar informationsblad för läkare och patienter kring hiv och andra sjukdomar. Dessa så kallade smittskyddsblad innehåller bland annat information om förhållningsregler och rättigheter. Smittskyddsläkarföreningen
skriver i sitt ställningstagande att det vore positivt om alla Sveriges regioner tog bort märkningen. Man motiverar ställningstagandet med bland annat att hygienrutiner inte ska styras av märkningen, utan se likadana ut för alla patienter. Man konstaterar dessutom att det saknas lagstöd för att ha märkning för sjukdomar som kan överföras via blod och att varken Socialstyrelsen eller Arbetsmiljöverket har några föreskrifter som rekommenderar märkning. Socialstyrelsen rekommenderar att så kallad ”uppmärksamhetsinformation” endast ska finnas kring sådant som vårdpersonal kan behöva veta för patientens säkerhet, som överkänslighet mot vissa läkemedel.
Vårdgivarguiden skriver att märkningen bör slopas även på provrör och blodprover eftersom laboratorierna som tar emot prover också har rutiner för att behandla alla prover likadant.
Region Stockholm har valt att tills vidare låta märkningen finnas fortfarande kvar i mödravårdens journalsystem. Anledningen till detta är enligt Vårdgivarguiden för att det finns särskilda rutiner för att undvika överföring vid förlossning om den födande har hiv. Man skriver dock att det på sikt behövs andra ”dokumentationsmetoder” för att vårdpersonal ska få information om överförbara sjukdomar, liksom annan information som kan ha betydelse för barnet vid förlossning.
Text: Ronja Sannasdotter
POSITHIVT PORTRÄTT:
Ali

"För första gången i mitt liv känner jag mig lycklig, på riktigt lycklig."
Ali, född i början av 1990-talet, växte upp i ett postsovjetiskt Azerbajdzjan som inte var lika religiöst som många andra länder i regionen, men ändå både homofobt och ganska macho. Ali kände tidigt att hen inte passade in och som att hen alltid var tvungen att dölja vem hen verkligen är.
– Jag bar en mask inför både mina vänner och min familj, säger Ali.
När hen fyllt 18 år bestämde hen sig för att lämna landet. Valet av mål föll på Turkiet eftersom landet ligger nära Azerbajdzjan geografiskt, kulturellt och språkligt. Dessutom har länderna likartat klimat.
Men för att flytta till Turkiet och få uppehållstillstånd där krävdes någon form av yrke eller anställning. Det är anledningen till att Ali av misstag kan japanska. Hen ville så gärna lämna Azerbajdzjan att hen sökte alla möjliga kurser och utbildningar vid turkiska universitet. En av utbildningarna råkade vara ett kandidatprogram i japanska i Ankara och det var den första ansökan som Ali fick ett antagningsbesked från. Hen hade kommit in.
Även om Turkiet, liksom Azerbajdzjan, är ett förhållandevist konservativt land kände Ali sig mycket friare där, mest för att hen inte kände någon. Hens familj var den främsta anledningen till att Ali kände sig så begränsad i Azerbajdzjan och hen säger att hen fortfarande kämpar med familjens förväntningar. Även om hen inte ser på relationen till dem som något annat än biologisk så har deras åsikter fortsatt en inverkan på Alis sätt att vara.
– Jag vill färga håret och pierca mig, men något hindrar mig. Vad skulle min familj tänka om jag ringde dem med videosamtal och plötsligt hade rosa hår?
Tio år har gått sedan Ali lämnade Azerbajdzjan och mycket har hänt. Även om flytten till Turkiet innebar en nystart och erbjöd mycket frihet var den också utmanande. Som migrant kände sig Ali inte
välkommen i det turkiska HBTQ-communityt. Hen kunde förstå turkiska, men hade ännu inte lärt sig prata språket. Ali säger rörelsen inte är särskilt inkluderande för migranter, även om den har förändrats lite sedan 2013 när Ali kom till Turkiet.
SÅRBARHET OCH RÄDSLA
Ett par år efter flytten blev Ali sjuk. Eftersom hen inte har en turkisk sjukförsäkring kostar all vård, inklusive hivtestning, mycket pengar. Hen började, utan att förstå vad det var för sjukdom, försöka behandla sig själv med örtteer och hälsokurer.
Efter en tid föreslog en vän att det kunde vara hiv och övertalade Ali att följa med till ett testlabb där vännen kunde ordna rabatt. Hivtestet var positivt. Vid den här tidpunkten visste Ali nästan ingenting om hiv och trodde att det var en dödsdom och utan sjukförsäkring saknade hen rätt till behandling. Hen säger att det har blivit bättre i Turkiet sedan dess, med fler informations- och testcenter, men när Ali fick sin diagnos var det svårt att hitta korrekt information, särskilt om man är migrant.
Ali beskriver tiden efter att hen fick diagnosen som väldigt tuff. Hen började anklaga sig själv för att ha fått hiv. Dessutom sa hens pojkvän saker som att hen aldrig skulle kunna hitta någon annan om de gjorde slut, på grund av Alis hivstatus. Relationen var destruktiv på flera sätt och eftersom Ali visste så lite om hiv litade hen på vad pojkvännen sa till hen.
– Jag ville inte, och orkade inte, börja söka efter kunskap och fakta själv.
För att Ali skulle kunna få en ordentlig hälsoundersökning började hens vänner samla in pengar till en resa till Azerbajdzjan där Ali har rätt till gratis sjukvård. Flygbiljetten var för dyr så Ali fick ta den 36 timmar långa bussresan bara för att få veta att hens CD4-tal inte var tillräckligt lågt för att få påbörja hivbehandling. Vid den tiden hade Azerbajdzjan
Livet kan vara tufft, speciellt om du inte lever upp till omgivningens snäva förväntningar.
Som hivpositiv queer migrant har Ali gått igenom mycket, och nu vill hen använda sin egen erfarenhet i både forskning och aktivism.
ännu inte börjat ge hivmediciner direkt vid diagnos.
Tillbaka i Turkiet började Ali begrunda sin situation. Det tog tid, men tillslut avslutade hen relationen med den elaka pojkvännen. Hen fick även ett meddelande från sjukhuset i Azerbajdzjan om direktiven hade ändrats och att nu skulle alla, oavsett virusnivåer och CD4-tal, få påbörja hivbehandling. Ali säger att hen till en början var skeptisk och fun derade mycket över om hen verkligen ville börja ta hivmediciner eller inte. Hen visste fortfarande väldigt lite om hiv och var rädd för hur medicinerna skulle påverka hen. Vid den här tiden hade ett nytt hivcenter öppnat i Ankara och Ali åkte dit för att få rådgivning. På centret träffade hen en kvinna som idag kommit att bli en av hens bästa vänner. Hon gav Ali all information hen behövde och tre år efter att Ali fått sin hivdiagnos kunde hen påbörja behandling.
QUEERA RUM MED PEERSTÖD
Efter att ha fått det stöd hen behövde började Ali själv ge peerstöd på centret i Ankara. Samtidigt diagnosticerades en av hens vänner också med hiv och tillsammans bestämde de sig för att starta en ny organisation för personer som lever med hiv. De tyckte att andra hivorganisationer i Turkiet främst fokuserade på prevention och kunskap, och för lite på människor som lever med hiv, särskilt HBTQI+-personer. 2019 grundades Pozitif Dayanışma eller "Positiv solidaritet". Den turkiska regeringen är ingen stor anhängare av HBTQI+-rättigheter och på grund av sin queera profil får organisationen ingen finansiering därifrån. Ali berättar att andra organisationer framställer sig själva som ”hälsoaktörer” för att inte uppröra regeringen.
– Men vi gör aktivism på ett queert sätt, berättar Ali stolt.

Tack vare volontärer och visst EU-bidrag har de lyckats med att både producera informationsmaterial
och antistigmakampanjer och att utveckla peerstöd och mötesplatser för personer som lever med hiv. Hivstigmat är fortfarande stort i Turkiet och kunskapen om hiv är låg, även bland sjukvårdspersonal. En gång när Ali gick till tandläkaren var personalen klädd i skyddskläder och hela rummet var täckt av
Ali är inte öppen med sin status förutom inom Pozitif Dayanışma. Hen säger att rädslan för att utsättas för våld, både i relationer och på gatan, gör att hen inte berättar om det inte är ett helt tryggt rum. Men också i utrymmen som ska vara trygga kan skvaller vara ett problem. Därför valde Pozitif Dayanışma att genomföra en kampanj med budskapet "Min status är inte ditt skvaller."
Även om stigmatisering och skvaller är utmanande, säger Ali att det största problemet när det gäller hiv i Turkiet är ojämlikheten i tillgång till behandling. Migranter och queera personer är särskilt utsatta. För ett tag sedan förlorade Ali en vän i AIDS-relaterade sjukdomar på grund av att vännen inte fick tag på hivmediciner.
– Det är 2000-talet nu. Det borde inte vara möjligt, säger hen med eftertryck.
ATT OMVANDLA ERFARENHET
TILL FORSKNING
Efter att ha tagit sin kandidatexamen bestämde sig Ali för att läsa en master i migration. Hens egna erfarenheter i kombination med det hen lärt sig i arbetet med Pozitif Dayanışma fick hen att bestämma sig för att skriva sin masteruppsats om queera migranter och tillgången till hivbehandling, -stöd och -prevention. Uppsatsen bygger på intervjuer med queera personer som migrerat till Turkiet och Ali säger att det var riktigt tufft men också läkande att göra intervjuerna.
– Efter varje möte grät jag för att jag återupplevde min egen berättelse.
Hösten 2022 var uppsatsen – den första inom ämnet i Turkiet – redo att läggas fram. Ali var så glad över att äntligen vara färdig med uppsatsen att hen skrev ett inlägg om det på Twitter (numera X). När Ali öppnade Twitter dagen efter inlägget möttes hen av över 5000 hatfyllda kommentarer. Det var en digital lynchning som iscensatts. När universitetsledningen dessutom fick reda på att uppsatsen använde ordet HBTQI+, stoppade de den eftersom de ansåg att uppsatsen var propaganda.
Trots hatet och motståndet har Ali inte gett upp att få uppsatsen publicerad och kunna ta ut sin masterexamen. Förhoppningsvis är något annat universitet, utanför Turkiet, villigt att publicera den. Alis mål är att doktorera i migration och sexuella och reproduktiva rättigheter. Hen drömmer om att arbeta som oberoende forskare och göra studier tillsammans med civilsamhällesorganisationer och communityn.
Efter att uppsatsen stoppats och medan Ali funderade över vad hen skulle göra med sitt examensarbete dök en ny möjlighet upp. Hen stötte på en annons för ett volontärprojekt på en organisation för personer som lever med hiv i Sverige. Ali ansökte och blev antagen. I maj 2023 landade hen i Stockholm för att tillbringa de kommande nio månaderna som volontär på Posithiva Gruppen. Volontärarbetet sker genom projektet Positive Solidarity Project

2023, ett EU-finansierat projekt under Europeiska solidaritetskåren.
Ali säger att tiden i Sverige hittills har varit bra. Hen konstaterar dock med ett skratt att vädret är lite av en utmaning. Hen säger att hen kan vara mer öppen med sin hivstatus och hittills har hen bara goda erfarenheter av att berätta för människor, även i dejtingsituationer. Men det finns fortfarande en sak som Ali kämpar med. Innan hen kom till Sverige trodde hen att det skulle vara lättare att bli accepterad som icke-binär här, än i Turkiet. Men Ali blev förvånad när hen insåg att det svenska samhället fortfarande sitter fast i en förhållandevis binär syn på kön, även i gay- och transutrymmen.
Trots det har Ali nått en punkt där hen mår bra i sig själv. En sak som har varit så viktig, både i Turkiet och i Sverige, har varit att kunna prata med andra queera personer som lever med hiv och dela erfarenheter. Och den stärkande känslan är något hen vill att andra ska få känna. Även om vägen ibland har varit svår säger Ali att hivdiagnosen förändrat hens liv på ett positivt sätt – den gav möjligheten att följa en ny väg.
– För första gången i mitt liv känner jag mig lycklig, på riktigt lycklig, avslutar Ali.
Text: Ronja Sannasdotter
"Hivstigmat är fortfarande stort i Turkiet och kunskapen om hiv är låg, även bland sjukvårdspersonal.
En gång när Ali gick till tandläkaren var personalen klädd i skyddskläder och hela rummet var täckt av aluminiumfolie."Foto: PG
Tillbakablickar på AIDS 2022
I juli 2022 arrangerades den 24:e världsaidskonferensen, AIDS 2022, i Montreal i Kanada samt online. Lite mer än ett år har gått sedan dess och nu lyfter Posithiva Nyheter några ämnen från konferensen som fortsatt är högaktuella.
HIV I VÄPNADE KONFLIKTER
Kriget i Ukraina är inne på sitt andra år och det är ovisst när fred återigen är ett faktum i Europa. Rysslands invasion av grannlandet har riktat ljuset mot sårbara gruppers utsatthet i väpnade konflikter. Personer som lever med hiv riskerar att stå utan mediciner och hivtjänster såsom testning, PrEP och kondomer reduceras. Ukraina är långt ifrån den enda plats i världen där tillgången till hivvård minskat i spåren av krig och konflikt. I länder där krig pågår, liksom i grannländer dit människor flyr, riskerar redan hårt belastade vårdsystem att bli än mer ansatta och tvingas rikta sina resurser till annan vård än hivvård.
I ett panelsamtal på världsaidskonferensen i Montreal 2022 diskuterades att det många gånger saknas insatser för att nå och stötta människor på flykt, trots att de identifierats som en viktig grupp av UNAIDS. I samtalet gavs exempel på åtgärder för att säkerställa mänskliga rättigheter och tillgodose behov hos personer som lever med hiv och andra nyckelgrupper när det gäller hiv i väpnade konflikter.
Joanne Liu, professor i medicin vid McGill University i Kanada, modererade panelsamtalet och inledde med att säga att personer med en kronisk sjukdom blir dubbelt ansatta i väpnade konflikter. Hon sade att personer som lever med hiv slåss mot viruset och mot ett vårdsystem som är trasigt. Hon konstaterade att man som person som lever med hiv
dessutom, precis som alla andra, behöver hantera följderna av exempelvis matbrist, andra sjukdomar och ett söndrat samhälle.
Liu sade också man idag kan arbeta för att personer som lever med hiv ska vara så autonoma som möjligt, till exempel genom att skriva ut mediciner för längre perioder, som tre till sex månader.
– Men när krig kommer plötsligt, hur gör vi då för att säkra vård och mediciner för människor? sade Liu.
som lever
TILLGÅNG TILL HIVTJÄNSTER
I KRIGETS UKRAINA
Ukraina är ett av de länder med högst hivprevalens i Europa och Centralasien – cirka 240 000 personer lever med hiv och av dessa står omkring 150 000 på behandling. Landet har även en av världens högsta prevalenser av personer som lever med hiv och som injicerar droger. Många har fått hiv via injektionsverktyg.
Andriy Klepikov, chef för den ukrainska hivorganisationen Alliance for Public Health, berättade att i början av kriget minskade tillgången till hivtjänster såsom testning och PrEP, men efter en tid lyckades man återupprätta mycket av servicen. Det skedde delvis genom att man etablerade mobila vårdinrättningar som bilar som åker runt och erbjuder hivtest liksom utskrivning av hivmediciner.
– Vi ställde om till att bli mobila, sade Klepikov. Behovet är särskilt stort i områden med förstörd infrastruktur.
I regioner där strider utkämpas började läkare förskriva hivmediciner för längre perioder, upp till sex månader.
"Personer
med hiv ska vara så autonoma som möjligt."
Man har under kriget även sett en ökad efterfrågan på PrEP och testning bland vissa grupper, särskilt bland transpersoner i vissa delar av landet.
CIVILSAMHÄLLETS ROLL OCH ANPASSNING
Klepikov beskrev hur civilsamhället klivit in och upprätthållit tjänster som staten och samhället inte klarat av att tillhandahålla. Man har levererat såväl hivmediciner som OAT (Opioid Agonist Therapy) till områden direkt drabbade av kriget, områden dit ingen annan ville åka. Han konstaterade även att Alliance for Public Health behövt arbeta med sådant som de annars inte gör och att de tillhandahållit bred humanitär hjälp.
I början av kriget förlorade organisationen kontakten med 20 000 personer som lever med hiv som stod på behandling. Det krävdes en kraftsamling och enorma insatser för att återfå kontakten. Ett sätt att nå ut var genom digitala verktyg som webbsidan helpnow.ua där människor kan få råd och stöd på ukrainska kring tillgång till bland annat hivmediciner, testning och hormonbehandling på den plats där de befinner sig, både i Ukraina och i andra länder.
Klepikov pekade även på att det finns andra hälsoaspekter än tillgång till hivmediciner, inte minst den psykiska hälsan hos personer som lever med hiv. Som exempel berättade han om en 29-årig kvinna
vid namn Anastasia som fått sin hivdiagnos i början på februari 2022. Hon var väldigt rädd och chockad, men hade påbörjat sin behandling och börjat acceptera sin diagnos. När kriget bröt ut, bara två veckor efter att hon fått veta att hon lever med hiv, tvingades hon fly från sitt hem. I tio dagar gömde hon sig i en källare i en grannby innan hon lyckades ta sig i säkerhet i staden Vinnytsia. Då hade hon bara hivmediciner kvar för tre dagar. I Vinnytsia fick hon förnyat recept men hon sa till Alliance for Public Health att hon inte hade vetat om hiv eller bomberna skulle döda henne.
Klepikov tryckte på att man i krig behöver flexibel finansiering för att kunna förse människor med det de behöver i stunden.
– Om någon ber oss om mat så kan vi inte ge dem kondomer, sade han.

Det krävs dessutom enorma resurser för att möta den växande psykiska ohälsa som kriget för med sig liksom tillgång till medicinska innovationer såsom långtidsverkande PrEP. Han vädjade till läkemedelsbolag att erbjuda dessa till Ukraina.
UKRAINA ILLUSTRERAR TILLKORTAKOMMANDEN I ANDRA OMRÅDEN
Redan före kriget i Ukraina var över 80 miljoner människor på flykt i världen och 2022 uppskattade UNAIDS att 274 millioner människor är i behov av humanitärt bistånd. Sju procent av alla som lever
"I början av kriget förlorade organisationen kontakten med 20 000 personer som lever med hiv som stod på behandling. Det krävdes en kraftsamling och enorma insatser för att återfå kontakten."Foto: Levi Meir Clancy/Unsplash
med hiv i världen befinner sig i konfliktdrabbade områden. Vinay Saldanha, chef för UNAIDS U.S. Liaison Office i Washington D.C., konstaterade i panelsamtalet i Montreal att det behövs enorma insatser för att möta behoven hos personer som lever med hiv, personer som löper risk att få hiv och nyckelgrupper i krig och på flykt. Han berättade att UNAIDS ser att personer som lever med hiv, och som befinner sig i konfliktområden eller är på flykt, är en på flera sätt särskilt utsatt grupp.
Han menar att det som sker i Ukraina reflekterar tillkortakommanden när det gäller hivresponsen, som så många gånger tidigare visat sig i krigsdrabbade områden som exempelvis Afghanistan, Tigray, Jemen, Syrien och Nagorno-Karabach.
Saldanha sade även att ett ökat antal globala kriser riskerar människors liv och hälsa, liksom möjligheten att få ett stopp på hivepidemin. Han sa att det krävs att alla aktörer, från FN, Globala fonden och PEPFAR (The United States President’s Emergency Plan for AIDS Relief) till regeringar och humanitära organisationer, går samman och organiserar insatser, och det snabbt eftersom konflikterna i världen inte minskar.
KVINNOR PÅ FLYKT – ÖKAD RISK FÖR VÅLD OCH TRAFFICKING
Unga flickor och kvinnor är överrepresenterade när det gäller hiv – 60 % av nya hivfall finns i denna grupp trots att den bara utgör 10 % av jordens befolkning. Erin Anastasi, ansvarig för reproduktiv hälsa vid FN:s flyktingorgan UNHCR, berättade att UNHCR fokuserar mycket på jämställdhetsperspektiv i sin strategi för global hälsa. Anastasi sade också att flyktingar och personer som tvingats lämna sina hem, särskilt kvinnor, löper risk att utsättas för trafficking vilket i sin tur leder till ökad sårbarhet för exempelvis hiv. Peter Sands, verkställande direktör för Globala fonden (Global Fund to Fight AIDS, tuberculosis and malaria), konstaterade också att man behöver vara särskilt mån om att skydda nyckelgrupper och kvinnor eftersom man vet att exempelvis könsbaserat våld ökar i väpnade konflikter.
UNHCR har tillsammans med Rädda barnen och andra aktörer utvecklat en verktygslåda för att arbeta med reproduktiv hälsa bland tonåringar i bland annat Uganda och Rwanda. Anastasi lyfte även att 46 % av alla barn som lever med hiv i världen fortfarande står utan hivmediciner. Hon berättade att många barn som föds med hiv inte får behandling och att uppföljning på det området, för att fler ska få mediciner direkt från
födseln, är något som UNHCR tillsammans med bland andra UNAIDS fokuserar på.
FLER BEHANDLINGSALTERNATIV FÖR PERSONER PÅ FLYKT
Liu frågade hela panelen om innovationer och om hur man kan utforma nya behandlingsprogram för att möta utmaningar som att människor får uppehåll i sin hivbehandling för att de står utan mediciner.
Peter Sands sade att när det gäller hiv ser han särskilt behov av att se till att tillgång till behandling inte är beroende av att människor är statiska. Många hivbehandlingsprogram bygger på att personer som lever med hiv befinner sig på en plats. I en konflikt faller det och då måste tillgången till hivmediciner vara portabel.
– När kommer vi börja använda långtidsverkande behandling för hiv på fältet i kriser?, frågade Liu.
Erin Anastasi berättade att UNHCR har inlett samarbeten med lokala partners på olika platser i världen för att öka tillgången på långtidsverkande hivbehandling. De samlar regelbundet in data och kan se en långsam utveckling mot ökad utskrivning PrEP liksom av långtidsverkande hivbehandling bland nyckelgrupper i flera länder i världen. De ser dock att flyktingar lämnas utanför, eller glöms bort i den typen av insatser. UNHCR verkar för att personer som tvingas fly ska inkluderas i fler nationella liksom internationella program och policyer.
Vinay Saldanha från UNAIDS sade att långtidsverkande läkemedel kan bli en ”game changer” i både hivprevention och -behandling.
– Det kan hjälpa oss att betrakta människor holistiskt, som hela individer, och inte bara som personer som lever med hiv eller med risk för att få hiv, sade Saldanha med eftertryck.
HIV OCH SUBSTANSANVÄNDNING –
KRIS OCH NY KUNSKAP
Globalt finns det cirka en miljon människor som lever med hiv och som injicerar droger. I Sverige har antalet nya hivdiagnoser med överföringsvägen injektionsverktyg minskat kraftigt, inte minst tack vare att fler sprututbyten tilläts öppna i landet 2006. Från 1986 fram till 2006 fanns denna typ av verksamhet bara i Region Skåne.
Personer som injicerar droger är en heterogen grupp, men identifierad som en av nyckelgrupperna i hivarbetet. Sommaren 2022 släpptes UNAIDS-
rapporten ”In Danger” som visar att personer som injicerar droger har 35 gånger större risk att få hiv jämfört med övriga befolkningen. Av nya hivfall i Centralasien och Europa är 35 % bland personer som injicerar droger.

Sedan 1990-talet syns en drastiskt ökande användning av beroendeframkallande opioidläkemedel och dessa opioider skördar hundratusentals människoliv runt om i världen. Enligt UNODC har antalet människor som använder opioider för icke-medicinskt bruk fördubblats det senaste årtiondena. De konstaterar att mänskligheten har genomgått flera opioidkriser, men att ingen har varit så förödande som den nuvarande.
Christine Dang, forskare vid Department of Immunology and Microbiology vid University of Miami, pekar på samband mellan injektion av opioider och systemisk inflammation och immunaktivering hos personer som lever med välbehandlad hiv. I en studie har hon tillsammans med andra forskare undersökt dessa samband genom att jämföra immunaktiveringen (CD8-aktiveringen) hos hivpositiva och hivnegativa personer som använder samt inte använder opioider. Studien har visat att cytokin-uttrycket (immunaktiveringen) är kraftigare hos personer som använder opioider jämfört med de som inte gör det, och högst bland opioidanvändare som lever med hiv jämfört med hivnegativa opioidanvändare. Dang menar att samsjuklighet och
multidroganvändning bland personer som lever med hiv måste studeras mer.
ESKALERANDE DÖDSFALL
Alona Mazhnaia är forskare vid National University of Kyiv-Mohyla Academy. Hon har bland annat fokuserat sin forskning på att undersöka upplevelser hos personer som använder droger i Ukraina för att kunna erbjuda både effektiv behandling och preventionsinsatser mot hiv och hepatit C.

Vid ett seminarium på världsaidskonferensen berättade hon att Centralasien har den snabbast växande hivepidemin i världen. I regionen finns 20 suveräna stater med omkring 300 miljoner invånare totalt. Många av länderna har varit under någon form av rysk kolonialisering. Antalet personer som lever med hiv ökar i regionen, och även antalet dödsfall i aids. I flera länder saknas fungerande program för testning och behandling. Stigma och kriminalisering av droganvändare bidrar till nya hivinfektioner.
Julie Bruneau, en kanadensisk professor specialiserad i beroendemedicin, sade vid världsaidskonferensen att det finns många länkar mellan hiv och den nordamerikanska opioidkrisen. Det som började med läkemedelsfinansierade kampanjer och storskalig förskrivning av beroendeframkallande smärtlindringspreparat (såsom Oxycontin), har lett till en drastisk ökning av heroin- och överdosrelaterade dödsfall.
"När kommer vi börja använda långtidsverkande behandling för hiv på fältet i kriser?Foto: Ian Fitch/Hush Naidoo/Unsplash
Bruneau menade att både opioid- och covidpandemin avslöjade strukturella ojämlikheter mellan den svarta och vita befolkningen i regionen, och för personer som lever med hiv är droganvändning en vanlig anledning till att man tappar kontakt med vårdsystemen. Bruneau varnade för att man nu ser en ökning av opioidmissbruk i Afrika, Mellanöstern och Sydostasien, och sade att man måste vara vaksam och inte upprepa samma misstag som tidigare. Hon betonade att läkemedelsbolagen (“pharma”) har spelat en skadlig roll och står ansvariga för att ha satt igång opioidkrisen i Nordamerika.
Avkriminalisering av användning och innehav av narkotika som ett sätt att minska dödligheten i överdoser och samtidigt få ner antalet nya hivinfektioner diskuteras återkommande i internationella sammanhang. Bruneau var inte nådig i sin kritik av “den globala responsen” på skadlig droganvändning. Hon sade att 500 000 människor dör varje år av droganvändning, och påpekade att dessa är dödsfall som går att förebygga. Hon syftade på att kriminalisering av droganvändare fortfarande är vanligt samt att forskningen på farmaceutisk terapi för drogberoende stagnerat.
– Kriminalisering av människor som använder droger går emot vetenskapen, mot mänskliga rättigheter, och det måste upphöra, avslutade hon.
NYHETER PÅ LÄKEMEDELSFRONTEN
Läkemedelsstudier diskuteras frekvent och AIDS 2022 var inget undantag. Bland annat avhandlades behandlingsriktlinjer och vilka läkemedel som är att föredra.

INDIVIDUELL ANPASSNING AV HIVBEHANDLING: LÄRDOMAR FRÅN INTERNATIONELLA RIKTLINJER

Jürgen Rockstroh, professor i medicin på Bonns uni¬versitet i Tyskland, höll ett föredrag om lärdomar från nuvarande internationella riktlinjer som en del av se¬minariet One size cannot fit all – om individanpassad hantering av vård för personer som lever med hiv.
Tidigare var det skillnader i när hivbehandling skulle påbörjas mellan riktlinjerna från USA:s hälsooch socialdepartement (DHHS), Euro¬pean Aids Clinic Society (EACS), International AIDS Society (IAS) och Världshälsoorganisationen (WHO), berättade Rockstroh. Studien START från 2015 undersökte personer med höga CD4-värden och effekterna av att börja tidigt eller vänta med hivbehandling. Studien visade att det finns en fördel med att starta hivbehandling tidigt, och nu rekommenderas i alla riktlinjer att behandlingen ska påbörjas så snart en patient får en hivdiagnos. Även om det finns fördelar med att börja tidigt – exempelvis bättre kliniska utfall, fördelar för allmänhälsan och minskad risk för överföring – finns även vissa potentiella begränsningar, exempelvis när det gäller optimering av behandling vid samsjuklighet.
– Ytterligare forskning om implementering kommer att ge en bättre förståelse för fördelar och begränsningar i verkliga situationer, sa Rockstroh.
Internationella riktlinjer skiljer sig fortfarande åt gäl¬lande vilka läkemedel som rekommenderas, fortsatte Rockstroh. Läkemedelskombinationer som
Läs hela rapporten från AIDS2022 genom att skanna QR-koden eller gå in på www.posithivagruppen.se
innehåller integrashämmare föredras i alla riktlinjer eftersom de har överlägsna resultat i stora kliniska Fas III-studier i jämförelse med NNRTI- eller proteashämmarbaserad behandling. Även andra alternativ finns på grund av frågor som rör tillgänglighet och ersättning, samt att det är förbättrad tolerans av och resistenspro¬fil för andra generationens NNRTI jämfört med till exempel Efavirenz (en första generationens NNRTI), sa Rockstroh.
Rockstroh förklarade sedan varför ett personcentrerat förhållningssätt är viktigt i behandlingen av personer som lever med hiv. Personer som lever med hiv och deras läkare måste ta hänsyn till flera faktorer när man påbörjar eller byter antiretroviral behand¬ling. Rockstroh listade kön, ålder, önskan att få barn, samsjuklighet, samtidig infektion med hepatit, drogbruk, livsstil, potential för läkemedelsinteraktioner, patien¬tens preferenser, villighet, socioekonomisk bakgrund och ofta förekommande byte av tidszoner. År 2022 kan modern antiretroviral kombinationsterapi (cART) ge en normal förväntad livslängd om den påbörjas tidigt. Alla vuxna som lever med hiv bör påbörja så¬dan behandling, oberoende av CD4-nivåer. Eftersom livslång behandling medför utmaningar med toxicitet och interaktion med andra läkemedel, förblir individanpassade behandlingsval den bästa strategin. Detta lämnar utrymme för att byta till läkemedel med andra egenskaper och toxicitetsprofiler, sa Rockstroh.
VAD INNEBÄR INDIVIDANPASSNING
AV BEHANDLING IDAG?
Som tredje och sista talare i seminariet One size cannot fit all, om individanpassad hantering av vård, talade Laura Waters, medicine doktor och konsult på Mortimer Market Centre i Storbritannien, om perso¬nanpassning av hivbehandling.
Växling och personanpassning av hivbehandling fokuserar på det fjärde 90-målet, det vill säga att 90 procent av alla med omätbara virusnivåer ska ha en bra hälsorelaterad livskvalitet, inledde Waters. Hon förklarade att personanpassning av hivbehandling tar hänsyn till både vad som är kliniskt lämpligt och acceptabelt, och om kostnaden är rimlig. Faktorer man måste ta hänsyn till är frågor om toxicitet och to¬lerabilitet, risk för framtida toxicitet, ändrat tillstånd, efterlevnad av sammedicinering, bekvämlighet och preferenser.
Ibland behövs ett byte när patienter har biverk-
ningar, men inte alltid. Om ett läkemedel påverkar sömnen är det inte säkert att den återgår till det normala när man byter läkemedel, sa Waters, och påpekade att perso¬ner som upplever sömnsvårigheter av Dolutegravir uppvisar förbättring om de tar läkemedlet på morgo¬nen. Ibland upplever patienter viktökning efter byte, fortsatte hon. Vi ska inte vara säkra på att läkemedlet är den enda orsaken. Andra överväganden ska tas med i beräkningen, till exempel förändrad livsstil, avslutade hon.
ÅTERSTÅENDE UTMANINGAR
Sharon Walmsley, medicine doktor på University Health Network i Canada, talade om utmaningarna inom hivbehandling. Hon listade återstående problem före covid-19-pandemin: att behålla låga virusnivåer, optimera långsiktig behandling, förhindra och behandla samsjuklighet, optimera behandling under graviditet samt att göra det möjligt att åldras väl med hiv.
Walmsley presenterade sedan data som visade att färre hade ett uppföljande virusnivåtest under pande¬miåret än föregående år. Virtuell vård gör det svårare att skapa en relation, testa för hiv och könssjukdomar, behandla och upptäcka samsjuklighet samt hantera frågor om mental hälsa och integritet, sa hon. Covid förde med sig nya utmaningar som risk för sjukdom och komplikationer, vaccinets effektivitet och behovet av påfyllnadsdoser, isolering och ensamhet samt våld i nära relationer och andra källor till trauma. Att hantera hiv fortsätter att vara en utmaning, och många av utmaningarna har förvärrats av pandemin, samman¬fattade Walmsley. Depression, ensamhet och andra problem med mental ohälsa har eskalerat.
– Vi måste individanpassa alla aspekter av vård, från hur vi bemöter patienter till hur vi behandlar dem. Ett läkemedel, eller en kombination av läkemedel, kan inte passa alla, avslutade hon.
Text: Ronja Sannasdotter
"Ett läkemedel, eller en kombination av läkemedel, kan inte passa alla."
PG Norr skapar mötesplatser i Norrland

Trots att Norrland till ytan utgör halva Sverige saknades länge en regional organisation av och för personer som lever med hiv. Men sedan 2018 finns Posithiva Gruppen Norr – en patientförening som erbjuder stöd och mötesplatser för hivpositiva personer i norra Sverige.
– Förutsättningarna för oss ser annorlunda ut än för personer i storstäder. Avstånden är långa och det är inte så lätt att möta andra som lever med hiv, säger Peter, ordförande och en av initiativtagarna till Posithiva Gruppen Norr.
PG Norr, som föreningens namn förkortas, bildades efter att några eldsjälar träffats på en Posithiv Plattform arrangerad av Posithiva Gruppen i Umeå. Peter och de andra ville ha mer regelbundna möjligheter att ses och utbyta erfarenheter. Inte minst handlade det om att prata om de specifika utmaningar som finns med att bo utanför storstadsområdena. Peter upplever stigmat kring hiv starkare i glesbygden och att det därför kan vara extra viktigt att det finns trygga sammanhang och grupper att vända sig till.
Pia, som är kassör i föreningen och som också varit med från starten, håller med.
– Att kunna prata med andra i samma situation och den sociala samvaron – det har betytt mycket för mig, säger hon.
KUNSKAP OCH SAMVARO
PG Norr bjuder återkommande in föreläsare till sina medlemsträffar. De har till exempel haft besök av en läkare som pratade om bland annat medicinering och läkemedelsutveckling på hivområdet. En annan medlemsträff fokuserade på sparande, pensioner och försäkringar och där svarade en representant från ett försäkringsbolag på frågor. På sina sociala träffar kombinerar PG Norr ofta samtal med någon kulturell aktivitet som exempelvis ett besök på Norrlandsoperan.
De flesta av PG Norrs träffar arrangeras i Umeå och man bekostar då resor och boende för de medlemmar som bor långt bort.
Något som ofta kommer upp och engagerar deltagare på träffarna med PG Norr är tillgången till god vård, oavsett var man bor. Rätten att få ett gott bemötande på till exempel vårdcentralen, framför allt på mindre orter, är också en viktig fråga för många.
Utöver medlemsträffarna försöker PG Norr arbeta
för att minska stigmat kring hiv och man har instiftat ett pris. Syftet med priset är att uppmuntra och uppmärksamma människor som bemöter personer som lever med hiv på ett bra sätt och inte bidrar till stigmatisering. Sedan 2021 har tre personer fått priset: Karin P. Danielsson, tandläkare, Anki Lövgren, sjuksköterska, och Madelene Thudin, undersköterska. Alla tre arbetar på Norrlands Universitetssjukhus.
STÖD I GRUPP OCH INDIVIDUELLT
PG Norr samarbetar med andra organisationer och regionsnätverk för att fler som lever med hiv ska hitta till föreningen. Men det är främst genom utskick till infektionsmottagningar i Norrland och genom att personal vid dessa informerar sina patienter om föreningen som man når nya medlemmar.
I en enkätundersökning under våren 2022 som delades ut till personer som lever med hiv på infek-
tionsmottagningen i Umeå undersökte PG Norr vilka behov och önskemål som finns hos målgruppen.
Peter berättar att undersökningen visade att många fortfarande tvekar kring kontakt med en förening eftersom man inte är öppen med sin hivstatus. Flera svarade att det skulle kännas lättare att träffa någon enskilt innan man deltar i en medlemsträff. PG Norr erbjuder peer-to-peersamtal för de som vill prata med en person, hellre än att träffas i stor grupp.

Peter hoppas och tror att fler ska våga engagera sig i PG Norr framöver.
– Vi är en kamratförening för alla hivpositiva och vi har tystnadsplikt gentemot varandra. Våra träffar är kravlösa och alltid kostnadsfria, avslutar han.
Vill
Besök www.pgnorr.se, maila info@pgnorr.se eller ring 076-207 05 26.
Convictus möter människor där de befinner sig
I snart 40 år har Convictus arbetat för och med personer som lever med hiv och som samtidigt brukar substanser och lever i hemlöshet. Att erbjuda icke-dömande stöd och samtidigt ge röst åt några av samhällets mest osynliggjorda människor är en ledstjärna i organisationens arbete.
1986, bara några år efter den första hivdiagnosen i Sverige, grundades Convictus – då som en kamratförening för personer som lever med hiv och som injicerar droger. Inga effektiva hivmediciner fanns och okunskapen kring hiv och aids bidrog till fördomar i samhället. Personer som injicerar droger var en utsatt grupp som stigmatiserades än mer än tidigare. Convictus blev en trygg plats och arbetade för att bevaka rättigheter samt förbättra förutsättningarna för målgruppen.
Genom åren har Convictus utvecklats till en organisation som riktar sig till alla som lever i utsatthet i form av hemlöshet och skadligt substansbruk i Stockholm. Convictus mission är att medverka till att människor som lever i utsatthet får sina mänskliga rättigheter och basala behov tillgodosedda och ges det stöd de behöver för att kunna förändra sin situation. Med fokus på stöd och hälsa erbjuder man
olika verksamheter och varje dag når organisationen cirka 300 personer i Stockholmsområdet. Många av de som Convictus möter är personer som lever med hiv.

STÖD DÄR MÄNNISKOR BEFINNER SIG
På Convictus servicecenter i Högdalen och vid Odenplan kan gästerna, som alla som besöker verksamheten kallas, bland annat få juridisk rådgivning, träffa en sjuksköterska, ta en dusch och äta frukost. Convictus har även nyktra medlemsverksamheter, ett hälsocenter och ett aktivitetscenter med vardags-
Läs mer om Convictus verksamhet på www.convictus.org
rum på Södermalm. Dit kan man komma för att få stöd i att ta sig ur ett beroende och sätta upp en egen plan för ett hälsosammare liv, med alltifrån styrketräning till mindfulness och samtalsterapi. Dessutom kan besökare delta i olika fritidsaktiviteter och studiecirklar.
Mikael Erelöf arbetar som uppsökare vid Convictus Uppsök. Det är en mobil verksamhet med flera ben där man bland annat arbetar med peerstöd och hivfrågor. Man lotsar människor till sprututbyten och testmottagningar och kan hjälpa till med kontakt med hivkliniken. Under sommarmånaderna rullar Convictus cyklar runt i staden och erbjuder såväl basala saker, som hygienartiklar, smörgåsar och kaffe, som stöd i form av kontakt med socialtjänst och hjälp att hitta ett härbärge för natten. Genom Convictus Mobila Kvinnofrid erbjuder man stöd till våldsutsatta kvinnor och genom Convictus EU-Uppsök ges stöd till EU- och tredjelandsmedborgare.
Många i Convictus målgrupp har negativa erfarenheter av kontakt med myndigheter och känner en misstänksamhet mot samhället. Det kan göra att man drar sig för att söka vård.
Erika Spångberg, sjuksköterska vid Infektionskliniken på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge har samarbetat med Convictus i flera år och berättar att Convictus stödinsatser på ”fältet” är ett starkt komplement till hivvården.
– Convictus finns där individen befinner sig, säger Erika och konstaterar att en tillgänglig vård är enormt viktig för denna patientgrupp som ofta har komplexa vårdbehov.
ETT TUFFARE KLIMAT
Hemlöshet gör ofta att ens prioriteringar landar på akuta behov, som var man kan sova nästkommande natt, och kanske inte på ett inbokat besök på infektionsmottagningen. Dessutom skapar hemlösheten logistiska svårigheter.
– Vår målgrupp står ju ofta inför helt andra utmaningar när det gäller sånt som de flesta av oss ser som så självklart. Till exempel att kunna sköta sin medicinering, berättar Mikael.
Han konstaterar att en person som lever i hemlöshet dessutom ofta bär runt sina tillhörigheter dygnet runt och det är vanligt att man blir av med allt man äger. Många saknar dessutom ID-handling vilket omöjliggör hämtning av läkemedel på apotek.
För att underlätta medicineringen för personer med substansbruk eller en instabil boendesituation är det sedan 2014 möjligt att hämta och ta sina hivmediciner på Stockholms Sprututbyte.
Mikael berättar att situationen för Stockholms hemlösa blivit tuffare de senaste åren.
– Många jag möter vittnar om att det blivit allt svårare att hitta ställen att ”bo” på utomhus.
Tidigare var det lättare att hitta någonstans där
man åtminstone kunde få lite skydd mot regn och blåst, som utrymmen under jord, buskage och tomma byggnader. Färre personer har dessutom tillgång till försörjningsstöd och bidragen höjs inte i samma takt som levnadskostnaderna ökar.
RÄTTEN TILL ETT VÄRDIGT BEMÖTANDE
Convictus mål är att alla ska kunna påverka sin livssituation i en positiv riktning där de kan föra sin egen talan och navigera i samhället. De som söker sig till Convictus är en heterogen grupp och alla har olika behov, men saknar förutsättningar att till exempel koordinera sin egen vård eller göra sin röst hörd. Om någon ber om det är Convictus behjälpliga i att föra den enskildes talan. Mikael berättar att de alltid måste vara lyhörda inför individens behov och upplevelse av sin situation.
Utöver att ge stöd till människor där de befinner sig är en av Convictus viktigaste uppgifter avstigmatisering och synliggörande av personer i hemlöshet och med substansbruk. Man arbetar även för att öka kunskapen om hiv och motverka fördomar. Genom opinionsbildning arbetar Convictus för att tillgodose rättigheter och tillgång till vård för människor som lever i utsatthet.
– Våra gäster är dina likväl som mina medmänniskor och har samma rätt att få stöd och vård som alla andra, säger Mikael.
Text: Ronja Sannasdotter
Mikael Erelöf, uppsökare vid Convictus Uppsök, konstaterar att läget för Stockholms hemlösa är svårare än tidigare.

Foto: Convictus

Benskörhet

– när kroppens ben bryts ner snabbare än de byggs upp
Varför uppstår benskörhet? Vad kan man göra för att motverka det och hur vet man om man är benskör? Det och många andra frågor besvarades när Kunskapsnätverk för kvinnor som lever med hiv bjöd in Maria Sääf, överläkare och endokrinolog, för att föreläsa om benhälsa och hiv.



Maria Sääf är endokrinolog specialiserad på osteoporos (benskörhet), men har arbetat i många år med alla typer av så kallade endokrinologiska sjukdomar. Endokrinologer är specialiserade på alla hormonella åkommor och processer i kroppen, utom de rent gynekologiska. Maria har bland annat deltagit i att ta fram nationella riktlinjer för osteoporos tillsammans med Socialstyrelsen, samt Läkemedelverkets rekommendationer för osteoporos. Våren 2023 föreläste Maria på en temakväll anordnad av Posithiva Gruppens Kunskapsnätverk för kvinnor som lever med hiv.
Maria inledde med att berätta att osteoporos, eller benskörhet, är en komplex sjukdom som kan ha många olika orsaker. Därför kan den också behandlas av olika discipliner inom medicin – endokrinologer, reumatologer och även allmänläkare. Hon sade att det gör att man som patient kan uppleva att man skickas hit och dit i vården.
– När man blir mångas ansvar riskerar man att bli ingens ansvar, konstaterade hon.
Maria brinner för att öka kunskapen om benskörhet inom olika delar av vården för att man ska upptäcka och behandla benskörhet tidigare, särskilt hos kvinnor.
VAD ÄR OSTEOPOROS?
Benstommen är en levande vävnad och den omsätts hela tiden. Osteoporos, eller benskörhet, uppstår när benet inte byggs upp lika snabbt som det bryts ned. Då minskar benets täthet och håligheterna i benet ökar. När mängden benmassa blir mindre blir benet skörare och då kan man lättare få frakturer.
– Symtomen på osteoporos är inga alls förrän man bryter sig [får en fraktur], sade Maria.
De vanligaste frakturerna vid benskörhet är axel-, höft-, bäcken- och handledsbrott samt kotfrakturer.
Det sistnämnda innebär att benet i en ryggkota får små sprickor och kotan trycks ihop. Om man är benskör kan kotfrakturerna komma av så små rörelser som att man nyser eller lyfter en kasse.
Kotfrakturer är vanligt och risken ökar med stigande ålder. Maria berättade att om man är kvinna över 50 år och får ont i ryggen, och smärtan inte går över efter några veckor, så bör man begära röntgen. Kontrollerar man inte en kotfraktur så riskerar man att den läker snett och då kan man få en så kallad kotkompression. Det innebär att skelettet i en kota pressats ihop permanent. Utöver kronisk smärta
leder kotkompressioner till en ihopsäckad hållning, kutryggighet, vilket i sin tur kan påverka andning och matintag, sade Maria.
Generellt ser man att risken för frakturer ökar med åldern. På grund av högre grad av benskörhet får kvinnor frakturer i högre grad än män och även tidigare i livet. Men det är främst efter 50-årsåldern som frakturerna ökar i befolkningen. 50% av alla kvinnor över 50 år drabbas någon gång av fraktur, och 25 % av alla män. I Sverige sker 120 000 frakturer på ett år.
OSTEONEKROS OCH OSTEOMALACI
Maria berättade även lite kort om två andra så kallade ”benmetabola störningar”: osteonekros och osteomalaci. Osteonekros innebär att blodtillförseln till benvävnaden stryps och man får en infarkt som gör att vävnaden dör. Symtom på infarkt är tilltagande värk. Det vanligaste är att man får osteonekros i höften vilket innebär att höftkulan som vanligtvis är rund ”klappar ihop”, som Maria beskrev det.
– Man ska aldrig gå och ha ont i höften länge utan det ska undersökas, sade hon.
Osteomalaci innebär att man har en bristande mineralisering, eller ”kvalitet” på benvävnaden som bildas. Den vanligaste orsaken till osteomalaci är svår brist på D-vitamin. Även osteomalaci ger symtom i form av värk och då inne i benstommen. Andra tecken är muskelsvaghet och frakturer.
Maria pratade sedan mest om osteoporos eftersom det är den vanligaste åkomman av de tre.
VARFÖR BLIR MAN BENSKÖR?
Hur stark benstomme man har beror delvis på ärftlighet, men även på en rad andra faktorer, som hur fysiskt aktiv man varit, och är, genom livet och vad man äter. Benstommen kan också påverkas av vissa sjukdomar och en del mediciner. Även ålder spelar roll då bentätheten minskar ju äldre man blir. Det är dock högst individuellt hur ens bentäthet ser ut. – Alla 60-åriga kvinnor har inte samma bentäthetsvärde, sade Maria.
Brist på kalcium, fosfat och i viss mån magnesium kan leda till osteoporos, men även till osteonekros och osteomalaci. Dessa ämnen behövs för att nytt ben ska kunna bli hårt när benstommen omsätts. För att kroppen ska kunna ta upp och tillgodogöra sig kalcium, fosfat och magnesium behövs D-vitamin. Har man brist på D-vitamin kan man få brist på de andra ämnena, vilket i sin tur bidrar till benskörhet.
En annan orsak till benskörhet är att man är undernärd. Många äldre blir underviktiga vilket dels kan göra att man blir skör och svag, dels att man får brist på de ämnen som behövs för att ben ska ombildas och bli starkt.
– Lider övriga kroppen brist på näring så gör benstommen det också, konstaterade Maria.
Hon berättade också att immobilitet, det vill säga att man är orörlig, gör att man tappar benmassa. Det kan vara i en viss kroppsdels ben, exempelvis om man fått en stroke och den kroppsdelen blivit förlamad, eller i hela kroppen om man inte kan vara fysiskt aktiv. Benskörhet orsakas även av inflammation, och låga CD4-nivåer, vilket är en av anledningarna till att det finns samband mellan hiv och benskörhet (se nästa avsnitt). Bland andra faktorer och sjukdomar som ökar risken för benskörhet finns kortisonanvändning, njursjukdom, lungsjukdom, celiaki (glutenintolerans), Parkinson och PHPT (överaktiva körtlar), vilket ger förhöjda kalciumvärden.
– Brist på könshormon kan också leda till ökad benskörhet. [Cis]kvinnor blir därför bensköra i högre grad än [cis]män då man i samband med klimakteriet får brist på könshormonet östrogen, sade Maria.
VILKA SAMBAND FINNS MELLAN HIV OCH BENSKÖRHET?
Eftersom inflammation enligt Maria alltid är en riskfaktor för sjuklighet, löper personer som lever med hiv högre risk att utveckla benskörhet jämfört med hivnegativa personer. Dessutom är samsjuklighet i hepatit B och C vanligare hos hivpositiva personer än hos hivnegativa personer, och dessa tillstånd utgör också riskfaktorer för benskörhet.
Maria berättade att vissa hivmediciner kan driva på benskörhet. Det handlar dels om NRTI:er (”nukleosidanaloger” såsom Tenofovir och Abacavir) och NNRTI:er (”icke-nukleosidanaloger” såsom Efavirenz, Rilpivirin och Doravirin), som båda är läkemedel som blockerar ”RT” eller omvänd transkriptas – processen som sker när hiv-RNA blir till DNA. Dels gäller det proteashämmare (eller "PI”, såsom Darunavir och Atazanavir), läkemedel som blockerar viruset från att ta sig ut i blodet.
Alla dessa klasser av hivläkemedel (NRTI:er, NNRI:er och PI) kan påverka kroppens förmåga att ta upp ämnen som är viktiga för en stark benstomme. En del mediciner inverkar på D-vitaminnivåerna i kroppen och andra på fosfatnivåerna, eftersom de
gör att man kissar ut fosfaten istället för att ta upp den. Eftersom läkemedlen kan påverka på olika sätt är det viktigt att läkare känner till riskerna för benskörhet, kontrollerar sina patienter och byter ut mediciner om det behövs, sade Maria. Hon lade också till att D-vitaminbrist kan uppstå eller försämras av vissa hivmediciner så det är klokt att mäta D-vitamin i blodet om man får symptom eller har medicinerat länge.
VAD KAN MAN SJÄLV GÖRA FÖR ATT
MOTVERKA BENSKÖRHET?
Maria berättade att det i benstommen finns celler som känner av belastning och som skickar ut signaler om att ben behöver byggas när vi belastar våra ben. Men de skickar även ut motsatta signaler. Eftersom kroppen vill hushålla med sina resurser och spara energi, signalerar cellerna att benet kan brytas ner om vi inte belastar det. Det är en av anledningarna till att det är viktigt med fysisk aktivitet.
Benstommen byggs upp och blir stark om man redan som barn är fysiskt aktiv, alltså före puberteten, sade Maria. För vuxna är träning och fysisk aktivitet viktigt för att behålla den benmassa man redan har.
Maria tryckte särskilt på att man bör styrketräna när man blir äldre eftersom muskelstyrka är nära sammankopplat med benstommens hållfasthet. Det är även bra att träna balansen för att undvika fallolyckor. I FYSS 2021 (en evidensbaserad handbok som beskriver hur fysisk aktivitet kan användas för att förebygga och behandla olika sjukdomstillstånd) rekommenderas att man tränar styrka två till tre gånger per vecka. Dessutom rekommenderas att man gör någon form av balansträning flera gånger i veckan för att förebygga benskörhet, berättade Maria.
Att få upp sina kalcium- och D-vitaminnivåer är också något man själv kan göra för att förebygga benskörhet. Att äta tillräckligt mycket och näringsrik mat är nödvändigt. Här var Maria noga med att säga att hon då främst syftar på att man ska se till att inte bli undernärd och mager samt att se till att få i sig tillräckligt med vitaminer och mineraler samt protein.
– Ett förenklat sätt att tänka är att man ska äta färgglad mat, sade hon, och sammanfattade med att konstatera att det är bra med muskler och lite lagom ”hull” (fett på kroppen).
D-vitamin bildas i huden när vi exponeras för solljus och därför ökar risken för D-vitaminbrist om
LEVER MED HIV?

DELTA I EN STUDIE OM UPPLEVELSER I VÅRDEN!
Nu kan du delta i ett europeiskt forskningsprojekt som undersöker hur hivpositiva kvinnor 40 år och äldre upplever hivvården samt samverkan mellan olika vårdgivare vid eventuell samsjuklighet.


Du deltar genom att fylla i en enkätundersökning online. Den tar ungefär 15 minuter att genomföra, och alla svar är helt anonyma. Enkätundersökningen genomförs i hela Europa och finns tillgänglig på ett antal europeiska språk, däribland svenska och engelska. Enkäten är öppen till den 1 december 2023.
För att läsa mer om studien och delta gå in på
www.posithivagruppen.se/wave
man är mycket inomhus eller har väldigt täckande kläder. Personer med mörk hud kan behöva vara i solen längre än personer med ljus hud för att bilda tillräckligt med D-vitamin.
– Många i Sverige behöver dock ta D-vitamintillskott, sade Maria och påminde om att personer som lever med hiv har högre risk för D-vitaminbrist än personer som inte lever med hiv.
Alla vuxna upp till 75 år bör få i sig 10 mikrogram (µg) D-vitamin per dag och vuxna över 75 år bör få i sig 20 mikrogram D-vitamin per dag, sade Maria. Ju äldre man blir desto sämre blir huden på att bilda D-vitamin, och det är därför man bör öka intaget när man passerat 75 år. Gällande kalcium sade Maria att alla vuxna bör få i sig minst 800 milligram (mg) kalcium per dag.
I bästa fall kan man få vad man behöver via kosten, men om det inte går behövs kosttillskott.
Maria tipsade om Livsmedelsverkets hemsida där man dels kan se hur mycket man bör få i sig av olika ämnen, dels hitta listor över råvaror som innehåller mycket av till exempel kalcium.
Något annat man bör tänka på är att inte dricka mer än måttliga mängder alkohol och att inte röka, sade Maria. Rökning ökar kraftigt risken för benskörhet och likaså ett högt alkoholintag. Exempelvis gör en halv flaska vin per dag att risken ökar med 50 %, sade hon. Socialstyrelsen bedömer att mer än 1,5 flaska vin per vecka medför hälsorisker för kvinnor. Med tanke på [cis]kvinnors ökade risk att utveckla benskörhet i samband med klimakteriet, sade Maria att man kan ta östrogentillskott under en period i samband med klimakteriet för att motverka detta. Maria berättade att en ytterligare ”friskfaktor” för benstommen är att, om det är möjligt, inte stå för länge på mediciner som skadar benstommen, exempelvis kortison i tablettform. En del mediciner kan man givetvis inte ta bort, som hivmediciner, och då får man kompensera på annat vis för att motverka benskörhet.
– Det viktigaste är alltid att behandla grundsjukdomen så bra det går och sedan får man skydda benstommen under de förutsättningarna, sade hon.
HUR KAN BENSKÖRHET
UPPTÄCKAS OCH FÖLJAS UPP?
I Socialstyrelsens riktlinjer för den allmänna befolkningen står att den som haft en av de fem vanliga benskörhetsfrakturerna (axel-, höft-, bäcken-, handledsbrott eller kotfraktur) ska utredas för benskörhet.
De säger även att en utredning ska göras på personer som har hög frakturrisk av andra skäl, som till exempel hög ålder, dålig balans som medför att man lätt kan ramla och bryta sig eller behandling med läkemedel som ökar risken. Pågående eller planerad kortisonbehandling i tablettform är även det ett skäl för utredning enligt Socialstyrelsen. Vidare står det att läkemedel mot osteoporos bör ges till personer som haft någon av de fem vanliga benskörhetsfrakturerna, personer som står på kortisonbehandling och/eller personer som konstaterats ha låg bentäthet.
Vid utredning av benskörhet hos en person kontrollerar man bland annat längd, vikt, vilka läkemedel personen tar, sömnsvårigheter, ärftlighet och fallrisk. Man tar även ett antal blodprover och kartlägger andra sjukdomar som till exempel reumatism och kronisk lungsjukdom.
Det finns ett verktyg som heter FRAX (Fracture Risk Assessment Tool) för att beräkna en persons risk för att få en fraktur inom tio år. Verktyget består av ett formulär med frågor om ålder, kön, tidigare frakturer, kortisonbehandling, rökning och alkoholkonsumtion samt bentäthet. Läkaren fyller i uppgifterna och får ut sannolikheten för att fraktur ska uppstå inom tio år, berättade Maria.
SCREENING OCH UPPFÖLJNING INOM HIVVÅRDEN
Det är extra viktigt att förebygga, utreda och behandla osteoporos, osteonekros och osteomalaci hos personer som lever med hiv, eftersom man löper högre risk att få dessa än befolkningen i stort, sade Maria.
Maria berättade lite övergripande om hur man mäter bentäthet, Bone Mineral Density (BMD). En bentäthetsmätning baseras på något som kalllas T-score. Hos personer över 50 år och kvinnor som slutat menstruera beräknas T-score genom att personens bentäthet jämförs med medelvärdet hos en referenspopulation av unga personer, men även mot vad som är normal minskning av bentäthet med stigande ålder.
Att bentätheten är lägre när man är 90 år jämfört när man är 25 år är helt normalt och inget som behöver utredas, men om man ligger lågt för åldern så behöver man fundera på varför, konstaterade Maria.
Om man får ett T-score på -1 till -2,5 så anses man ha lätt förtunning av benet, så kallad osteopeni. Om man får ett T-score lägre än -2,5 diagnosticeras man med förtunning: osteoporos.
Sedan berättade Maria att Venhälsan/Infektionsmottagning 2 vid Södersjukhuset i Stockholm har tagit fram ett förslag för hur man bör kontrollera osteoporos och risk för benskörhet hos personer som lever med hiv. De vill att alla kvinnor som slutat menstruera, män över 50 år samt alla som fått över 15 % på FRAX-screeningen ska utredas för benskörhet. Venhälsans förslag är att göra FRAX-screening för hivpositiva personer som passerat 40 år var femte år, och att även mäta bentäthet med hjälp av röntgen-metoden DXA (”Dual Energy X-ray absorptiometry”) hos personer över 50 år minst var femte år.
I Venhälsans förslag står det även att personer som tillhör någon av dessa grupper, och som haft en fraktur på höft, handled eller kota, bör behandlas för benskörhet direkt. Här kommenterade Maria att hon anser att det är bra att man sätter in behandling omgående, men att hon tycker man även bör göra så vid de andra två ”benskörhetsfrakturerna”: axel- och bäckenfraktur.
BEHANDLING OCH LÄKEMEDEL FÖR BENSKÖRHET
Det är fullt möjligt att behandla benskörhet, även när man blir äldre, sade Maria. De läkemedel som finns mot osteoporos har mycket god effekt. Studier visar att de minskar risken för kotkompression med 50–70 %, höftfraktur med 30–50 % och övriga frakturer med 20–30 % hos postmenopausala kvinnor. Läkemedlen som används är så kallade benresorptionshämmare som bromsar nedbrytningen av benet. Exempel på benresorptionshämmare är läkemedel inom läkemedelsgruppen bisfosfonater (exempelvis alendronat, risedronat eller zoledronsyra) och läkemedel som innehåller substansen denosumab (exempelvis Prolia).

I allmänhet behandlar man osteoporos med bisfosfonat i form av intravenöst dropp en gång per år, berättade Maria. Bisfosfonat kan även tas som tabletter en gång i veckan. Behandlingen genomförs i mellan tre och fem år, oavsett om man får intravenös behandling eller tabletter. Vid behandling med mediciner mot benskörhet ses även intaget av mineraler och vitaminer över och man kan ordineras extra D-vitamin och kalcium.
Effekten av bisfosfonat sitter kvar under lång tid, upp till sex år. Två till fyra år efter avslutad behandling mäter man bentätheten för att se så att effekten kvarstår. Om bentätheten då är låg sätts läkemedelsbehandling in igen. Om man får en fraktur innan de två till fyra åren gått gör läkaren en ny bedömning och ofta får man behandling direkt, sade Maria.
För att kunna behandlas med bisfosfonat krävs att ens njurar fungerar, eftersom överskott av läkemedlet inte bryts ned i kroppen utan måste komma ut via urinen. Om man har nedsatt njurfunktion kan man istället behandlas med injektioner av läkemedlet denosumab var sjätte månad. Detta läkemedel är dock en antikropp och det rekommenderas inte som behandling för personer som lever med hiv eftersom det saknas tillräckligt med studier på eventuell interaktion med hivmediciner. Denosumab har inte heller samma långsiktiga effekt som bisfosfonat, förklarade Maria.
Maria nämnde att det finns några andra läkemedel mot benskörhet som verkar på annat sätt, till exempel genom att ge ny energi till de celler som bygger upp benet igen. Men dessa läkemedel saknas det också tillräckligt med studier på för att hon idag ska kunna rekommendera dem till personer som lever med hiv.
"Det viktigaste är alltid att behandla grundsjukdomen så bra det går och sedan får man skydda benstommen under de förutsättningarna."Foto: Emma Simpson/Unsplash
EVENTUELLA
BIVERKNINGAR AV MEDICINER MOT BENSKÖRHET
Maria betonande att det är relativt ovanligt med allvarliga biverkningar av mediciner mot benskörhet.
– Vinsten av behandling är cirka hundra gånger högre än risken för allvarlig biverkan, sade hon med eftertryck.
Intravenös bisfosfonat ger hos 25–30 % influensaliknande symtom efter behandling. Symtomen minskar dock för varje behandling. Man rekommenderas att dricka extra vatten och ta paracetamol innan behandling, vilket minskar risken för biverkningarna.
Personer som har bråck på magmunnen eller har problem med matstrupe och magsäck, kan ha svårt att svälja bisfosfonattabletter, sade Maria. Då är intravenös behandling en gång per år säkrare.
En annan biverkning som är mycket ovanlig, men som förekommer, är nekros (”celldöd”) i käkbenet, som i sin tur kan leda till tandlossning. Maria berättade att för att undvika det bör man vara extra noga med egenvård av tänderna, särskilt vid muntorrhet. Man bör även gå på regelbundna tandläkarkontroller och gå till tandhygienist vid behov när man står på benskörhetsbehandling. Har man större tandingrepp planerade bör dessa genomföras innan behandling med bisfosfonat startas så att de hinner läka ordentligt, berättade Maria.
En långsiktig biverkning är atypisk lårbensfraktur. Därför ska man inte behandla med osteoporosläkemedel om det inte finns en risk för frakturer och man ska inte heller behandla för länge. Man bör även röntga om värk uppkommer i höfter eller ljumskar.
AVSLUTNING OCH MEDSKICK
Maria berättade att ju äldre vi blir ju svårare blir det att bygga upp bentätheten igen, även om man står på läkemedel, och då kan det vara ännu viktigare med åtgärder som minskar risken för att man ramlar och får frakturer.
Maria avslutade föreläsningen med att säga att man ska ha en tydlig behandlingsplan för varje patient som ställs på osteoporosläkemedel och att man ska göra regelbundna uppföljningar av följsamhet, biverkningar, längd, vikt, kalcium- och kreatininvärden (som indikerar njurfunktionen) samt frakturer.
Maria sammanfattade föreläsningen med sina viktigaste råd för att vara ”frakturfri”: ha en stark benstomme, undvik att ramla, träna styrka och balans och ha lite lagom hull.
– Idag har det skett cirka 320 benskörhetsfrakturer i Sverige. Visst hade det varit bra om det var färre? sade hon.
Text: Lian Delin

"Vinsten av behandling är cirka hundra gånger högre än risken för allvarlig biverkan."

POSITHIVT PORTRÄTT:
Vladimir

"Jag har modet och fräckheten att prata om vad jag vill."
Vladimir trodde att hiv var något som angick andra och inte honom, men när han diagnosticerades för fem år sedan insåg han att vem som helst kan få det. Med en eskalerande epidemi och allt mindre plats för oppositionella röster i Ryssland, ser han det som sin uppgift att nu få människor att inse att hiv är allas angelägenhet.
Uppvuxen så långt österut man kan komma i Ryssland, på ön Sakhalin nära den japanska gränsen, har Vladimir rest långt, både mentalt och fysiskt, för att komma dit där han är idag. Sakhalin-identiteten är dock fortfarande viktig för honom och han pratar entusiastiskt om blandningen av rysk, koreansk och japansk kultur och kulinarisk tradition.
– Vi serverar borsjtj med kimchi, berättar han.
Även om han älskar sin födelseplats kände han tidigt att han skulle bli tvungen att lämna Sakhalin för att hitta en plats där han accepteras för den han är. Vladimir beskriver sina första år i livet som glada, varma och roliga, men när han började skolan blev omgivningen och klimatet hårt. Han har alltid älskat böcker och jämför sig med karaktären Luna Lovegood i Harry Potter.
– Jag är underlig som henne. Ett weirdo på ett positivt sätt, säger han och ler.
Harry Potter-böckernas värld blev en plats att fly till under skolår kantade av mobbning. Han var för feminin och för konstig för att passa in och kalllades gay redan innan han själv hade förstått att han faktiskt är gay. De både verbala och fysiska trakasserierna pågick i sju år.
– Fortfarande som 24-åring försöker jag återhämta mig och ta avstånd från den perioden i livet.
Under åren av mobbning saknade Vladimir det stöd han behövde hemifrån. Han säger att hans mamma var väldigt kärleksfull och omtänksam, men som åklagare arbetade hon mycket och hade inte tid att se vad som pågick i Vladimirs liv. Utöver mobbningen kämpade Vladimir med sin fars förväntningar. Pappan ville att Vladimir skulle prestera perfekt i allt. Vladimir hade utmärkta resultat i skolan och var duktig i musik, men han var ändå inte tillräckligt bra.
– Min far ville också att jag skulle vara manlig och göra konventionella, maskulina saker, suckar Vladimir och säger att pappan uttryckte sin besvikelse direkt till sin son.
Även om föräldrarna inte alltid var där och även om hans far var, som Vladimir beskriver det, "av den hårda sorten" säger Vladimir att han fortfarande har stor respekt för och älskar sina föräldrar. Hans mamma är hans förebild, både när det gäller hennes kärleksfulla karaktär och hennes karriärsinne.
ATT HITTA ETT COMMUNITY
Vid 15 års ålder fick Vladimir chansen att lämna Sakhalin. Han sökte och blev antagen till en gymnasieskola för särskilt begåvade elever i en del av Novosibirsk som heter Akademgorodok ("Akademiska staden"). Han packade sina saker och flyttade de nästan 4000 kilometrarna från den lilla staden på Sakhalin till Novosibirsk, Rysslands tredje största stad. Han kände ingen där men för första gången i livet upplevde Vladimir känslan av att inte var konstig. Han hade träffat likasinnade.
– Det var som att komma till ett Sibiriskt Hogwarts, säger Vladimir och hans ögon glittrar.
Han berättar att i Akademgorodok hittade han vänner som inte bara var kreativa och smarta, utan också väldigt fina människor. Sedan dess har Vladimir bott i Novosibirsk och efter gymnasiet fortsatte han till Novosibirsk State University för att studera medicin.
På sin 19-årsdag fick han reda på att han är hivpositiv. Han säger att han fram till dess varit naiv, men att han i och med diagnosen blev medveten om att oavsett vem du är, eller hur välutbildad du är, så kan hiv hända dig.
De första månaderna efter diagnosen var tuffa. Vladimir kände besvikelse över sig själv och hade svårt att acceptera situationen. En specialutbildning för läkarstudenter blev vändpunkten.
Ett par månader efter diagnosen fick Vladimir plats på ett program för unga läkare: VERA HIV Medical School i Moskva. Det är en kurs som drivs av AIDS.CENTER Foundation, en organisation som arbetar för att människor som lever med hiv i Ryssland
ska ha samma livskvalitet som andra. VERA HIV Medical School syftar till att öka kunskapen om hiv bland läkare och stoppa diskriminering av personer som lever med hiv inom hälso- och sjukvården. På kursens första dag skulle alla deltagare presentera sig själva för gruppen. Där och då fattade Vladimir ett beslut att bli öppen och berättade han är hivpositiv. Innan dess hade han bara delat sin status med några mycket nära vänner. I sin presentation inför kurskamraterna på VERA HIV Medical School sa han också att han på kursen ville lära sig att hjälpa sig själv för att sedan kunna hjälpa och utbilda andra. Vladimir berättar att han blev så uppmuntrad och peppad av att ta det steget och efter det bestämde han sig för att han verkligen ville göra mer. Han kontaktade hivorganisationen Humanitarian Project.
– Jag sa "jag går på VERA HIV Medical School och jag är själv hivpositiv. Hur kan jag hjälpa er?".
Vladimir började volontärarbeta med organisationens uppsökande verksamhet där man erbjuder hivtestning och rådgivning på klubbar och andra arenor. Han fick också utbildning för att kunna ge peerstöd till andra som lever med hiv.
SKAPANDET AV TRYGGA RUM
Vladimir säger att öppenheten växte fram mer och mer – han började stegvis prata om både sin hiv och om att han är gay med fler än sina vänner och andra läkarstudenter. Efter ett tag kände han sig så bekväm med att vara öppen med sin hivstatus att han bestämde sig för att gå ut med sin berättelse offentligt. I och med en intervju i studenttidningen Doxa blev han den första unga personen i regionen att offentligt berätta om sin hivstatus. Idag har den ryska regimen klassat tidskriften Doxa som extrem och oppositionell.

Trots att Vladimir blivit en ganska offentlig person
när det gällde både hans hiv och sexualitet i Novosibirsk och i den akademiska världen så visste hans föräldrar hemma på Sakhalin fortfarande ingenting. Men när Vladimir gjorde ytterligare en intervju, denna gång för tidningen NGS i Novosibirsk, förändrades detta. Vladimir vet inte hur, men på något sätt nådde den intervjun hans föräldrar i andra änden av landet.
– Det var så de fick reda på att jag är gay och hivpositiv, berättar Vladimir och säger att de först blev skakade och upprörda, men efter en tid accepterade de situationen och har stöttat Vladimir.
2021 skrev Vladimir en projektplan och ansökte om finansiering från GNP+ (Global Network of People living with HIV). Han fick 20 000 dollar och tillsammans med ett par vänner arrangerade han en konstfestival som de döpte till Safest. Syftet med festivalen var att öka kunskapen om hiv, sexuella och reproduktiva rättigheter och queerkultur genom konst och musik. Vladimir berättar att de valde namnet Safest för att signalera att festivalen var ett tryggt rum för queera personer, men också för att nå ut med information om att det säkraste ligget, när det kommer till hiv, är en person som vet att hen är hivpositiv och står på behandling.
Festivalen krävde mycket arbete och som projektledare jobbade Vladimir dag och natt. En vecka före festivalen fick Vladimir beskedet att hans pappa oväntat gått bort. Vladimir berättar att han var förkrossad, men att han lyckades hålla ihop och fullfölja arbetet med festivalen. Han säger att detta fick honom att inse att han har ett starkt psyke, något han skulle komma att få nytta av senare.
I och med den ryska invasionen av Ukraina i februari 2022 upphörde nästan all finansiering från internationella organ till ryska organisationer och projekt. Safest nekades ekonomiskt stöd för festivalen
”Hade jag inte fått träffa andra hade jag inte mått bra så snabbt”Foto: PG
2022, men tack vare hårt arbetande volontärer, små donationer och att de fick låna lokal utan kostnad lyckades de genomföra ännu en Safest.
AKTIVISM SOM KOMMER MED ETT PRIS
Enligt Vladimir har Akademgorodok i Novosibirsk alltid, även under sovjettiden, haft en fördomsfri atmosfär och varit en plats där människor med oppositionella åsikter har kunnat uttrycka sig fritt. Men på senare år, med ett alltmer auktoritärt styre, finns inte längre något utrymme för regeringsmotståndare i Ryssland.
Vladimir säger att han inte har träffat någon i Akademgorodok som stöder Putins krig i Ukraina, men folk har slutat säga sin åsikt högt av rädsla för konsekvenserna och för att bli trakasserade för att de tänker annorlunda. Även det tidigare så evidensbaserade, öppna och kreativa Novosibirsk State University har påverkats av propagandan.
Redan 2021 fick Vladimir känna av det förändrade samhällsklimatet. Efter att han deltagit i en dokumentär där han pratade om att vara gay och hivpositiv kallade hans lärare och handledare i dermatologi in honom till ett möte. Hon berättade för honom att institutionen noterat hans filmmedverkan och offentliga framträdanden och tyckte att de var olämpliga.
– Hon frågade mig om jag inte var rädd för konsekvenserna av att bli förknippad med den sortens smutsiga människor, berättar Vladimir och skakar på huvudet.
Vladimir stod upp för sig själv och sa till läraren att han tänkte fortsätta med sin aktivism och inte låter sig tystas. Läraren sa då att han måste sluta nämna universitetet när han pratade om sig själv. Fram till dess hade Vladimir fått högsta betyg på alla tentor, men vid det följande halvterminsprovet kuggade han. Vladimir är övertygad om att läraren underkänt honom på grund av hans aktivism.
STORA PLANER
Hans fars bortgång och den politiska situationen i Ryssland fick Vladimir att fatta beslutet att ta ett studieuppehåll och fundera över sina alternativ. Efter en tid sökte han volontäruppdrag via Europeiska solidaritetskåren och blev antagen till Posithiva Gruppens Positive Solidarity Project. Han ansökte hos universitetet om ytterligare ett sabbatsår för att kunna åka till Sverige, men fick avslag. Hans enda alternativ var då att hoppa av sina studier. Sagt och gjort, i april 2023 anlände Vladimir till Stockholm. Han saknar hemmet, men månaderna i Sverige
har gett honom andrum och en möjlighet att leva friare. I augusti deltog han i sitt livs första pridefestival, Stockholm Pride, där paraden med 50 000 deltagare blev en storslagen final. Vladimir säger att det kändes fantastiskt att kunna vifta med regnbågsflaggan offentligt och bära plakatet med budskapet om att behandlad hiv = smittfri hiv.

Även om Vladimir tagit ett uppehåll i studierna har han inte gett upp tanken på läkarexamen. Han älskar dermatologi, den gren av medicin som sysslar med huden, och drömmer om att bli hudläkare. Samtidigt vill han använda sin medicinska kunskap för att fortsätta utbilda andra om hiv, inte minst inom hälso- och sjukvården. Han brinner också för forskning om hivstigma och för att få ett slut på det. Han konstaterar att så länge stigmatiseringen av personer som lever med hiv fortgår kan vi inte säga att vi framgångsrikt övervunnit hivepidemin. På sin avskedsfest innan han lämnade Ryssland för att åka till Sverige gav en vän honom en knapp med orden "Jag har stora planer". Vladimir bär knappen på kläderna varje dag och säger att det verkligen är sant. – Jag har stora planer och idéer för mitt arbete inom hivområdet.
Text: Ronja Sannasdotter
Några kommande aktiviteter hos Posithiva Gruppen
Vill du bli förälder? Möjligheter till att skaffa barn för dig som lever med hiv.
När: 17 oktober kl 17.00–19.00
Var: Posithiva Gruppen, Östermalmsgatan 5, Stockholm och online För vem: alla som lever med hiv
Kunskapsnätverk för unga som lever med hiv bjuder in till temakväll Funderar du på att skaffa barn, nu eller i framtiden? Har du frågor kring vilken roll hivdiagnosen eventuellt kan spela i det? Två föreläsare kommer till Posithiva Gruppen för att prata om att skaffa barn när man lever med hiv. Det kommer finnas information för alla, oberoende av om du är straight/queer, i relation/singel eller cis/trans.
Kristina Pettersson är läkare och specialist inom kvinno- och förlossningssjukvård på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge. Kristina kommer bland annat prata om vilken roll hiv eventuellt spelar vid graviditet och reproduktion, om förlossningssätt och om assisterad befruktning i samband med hiv. Anna Nordqvist är samhällspolitisk samordnare och sakkunnig inom familjefrågor på RFSL. Anna kommer bland annat att prata om samkönade par och transpersoners möjligheter att skaffa barn, om könsbekräftande vård i samband med reproduktion samt om surrogat/värdgraviditet och adoption.
Övrig info: The seminar will be held in Swedish, but simultaneous written translation to English can be provided.
Du väljer om du vill delta på plats eller online. Anmäl dig via www.bit.ly/skaffabarn eller till info@kunskapsnatverk.
se / 070 040 77 81 senast den 13 oktober om du bor i Stockholm eller om du tänker medverka online, och senast den 8 oktober om du behöver hjälp med resebokning från annan ort. Vi kan bekosta resor för deltagare som vill delta på plats och som inte bor i Stockholm.
Uttryck dig med foto

När: 22 oktober kl 12.00–17.00
Var: Posithiva Gruppen, Östermalmsgatan 5, Stockholm
För vem: Alla som lever med hiv 18–30 år
Välkommen till en dag där vi arbetar med att uttrycka oss själva genom fotokonst. Vi lär oss använda mobilkameran för att skapa konstnärliga fotografier med olika motiv. Vi kommer att vara utomhus och hämta inspiration från naturen så klä dig efter väder.
Övrig info: Anmäl dig senast den 18 oktober till info@unghiv.se eller 08-720 19 60. För dig som bor utanför Stockholm kan vi ordna resa och övernattning. Meddela det och eventuella kostpreferenser till info@unghiv.se eller ring 08-720 19 60. Dagen är kostnadsfri och lunch ingår. Om du saknar egen smartphone att fotografera med finns det att låna.
!Du hittar alla planerade aktiviteter under På gång på www.posithivagruppen.se
Utbyte – möt unga från Finland
När: 4 november kl 11.00–17.00
Var: Posithiva Gruppen, Östermalmsgatan 5, Stockholm
För vem: Alla som lever med hiv 18–30 år
Ung & Hiv får besök från Finland. Ta chansen att utbyta erfarenheter och nätverka med andra unga som lever med hiv! Vi börjar dagen på Posithiva Gruppen där vi äter lunch och lära känna varandra. Efter det besöker vi Fotografiska muséet tillsammans. Vi avslutar dagen runt kl 17.00, men för dig som vill finns möjlighet att fortsätta umgås under kvällen.
Övrig info: Anmäl dig senast den 31 oktober till info@unghiv.se eller 08-720 19 60. För dig som bor utanför Stockholm kan vi ordna resa och övernattning. Meddela det och eventuella kostpreferenser till info@unghiv.se eller ring 08-720 19 60. Dagen är kostnadsfri och entré till Fotografiska samt lunch ingår.
En helg för dig
När: 8–10 december
Var: Umeå
För vem: Alla som lever med hiv 18–30 år
Välkommen till en helg i fylld med föreläsningar, workshoppar och erfarenhetsutbyte. Vi får även mycket tid till att umgås, besöka en julmarknad och göra annat kul tillsammans!
Övrig info: Anmäl dig senast den 27 november till info@unghiv.se eller 08-720 19 60. Helgen är kostnadsfri och boende samt alla måltider ingår. Ung & Hiv står för resa till och från Umeå, oavsett var i Sverige du bor. Program för helgen får du via mail efter anmälan.
Workshop kunskapsnätverk för hivpositiva msm
När: 9 november kl 17.00–19.00
Var: Posithiva Gruppen, Östermalmsgatan 5, Stockholm
För vem: Hivpositiva män som har sex med män
Brödtext: Posithiva Gruppens kunskapsnätverk anordnar kunskapshöjande insatser för olika målgrupper utifrån ett strukturerat förankringsarbete i respektive målgrupp. Nätverken anordnar även kunskapshöjande insatser om de olika målgrupperna för externa åhörare. Nu har det blivit dags att etablera kunskapsnätverk för hivpositiva män som har sex med män (msm) och vi inleder med en workshop. Vill du vara med?
Övrig info: Anmäl dig via länken www.bit.ly/3Zgiuj3 senast den 31 oktober. PG bjuder på mat och alla deltagare får två biobiljetter som tack för medverkan. Du behöver inte ha varit engagerad i Posithiva Gruppen tidigare. Om du bor utanför Stockholm kan vi bekosta dina resor.
Workshop kunskapsnätverk för transpersoner som lever med hiv
När: 16 november kl 17.00–19.00
Var: Posithiva Gruppen, Östermalmsgatan 5, Stockholm För vem: Transpersoner som lever med hiv
Posithiva Gruppens kunskapsnätverk anordnar kunskapshöjande insatser för olika målgrupper utifrån ett strukturerat förankringsarbete i respektive målgrupp. Nätverken anordnar även kunskapshöjande insatser om de olika målgrupperna för externa åhörare. Nu har det blivit dags att etablera kunskapsnätverk för transpersoner som lever med hiv och vi inleder med en workshop. Vill du vara med?
Övrig info: Anmäl dig via länken www.bit.ly/3Zgiuj3 senast den 31 oktober. PG bjuder på mat och alla deltagare får två biobiljetter som tack för medverkan. Du behöver inte ha varit engagerad i Posithiva Gruppen tidigare. Om du bor utanför Stockholm kan vi bekosta dina resor.
Posithiv Plattform
När: 17–19 november
Var: Stockholm
Stockholm

För vem: Alla som lever med hiv
Har du nyligen fått din hivdiagnos eller har du levt med den länge? Vill du träffa andra i samma situation? Posithiv Plattform är en möjlighet för dig som lever med hiv att få komma till en lärorik, intressant och trevlig helg i internatform.
Helgen lyfter, genom föreläsningar och workshops, frågor som rör exempelvis sexuell hälsa, utanförskap, medicinering och psykosocialt stöd. Det ges mycket tid till att dela erfarenheter och tankar med andra deltagare. Helgen inleds med middag på hotellet på fredagen och avslutas söndag eftermiddag.
Övrig info: Anmäl dig via www.bit.ly/posithivplattform eller genom att kontakta anmalan@posithivagruppen.se eller 08-720 19 60. Posithiv Plattform är kostnadsfri, du bor i enkelrum och resa till och från orten ingår. Personer som inte deltagit på en plattform tidigare prioriteras.
World AIDS Day i Maria Magdalena kyrka
När: 1 december kl 18.00
Var: Bellmansgatan 13, Stockholm
För vem: Öppet för alla. Fri entré.
Mer information om programmet för kvällen publiceras inom kort på www.posithivagruppen.se
Posithiv Plattform Karlstad
När: 15–17 december
Var: Karlstad
För vem: Alla som lever med hiv
Har du nyligen fått din hivdiagnos eller har du levt med den länge? Vill du träffa andra i samma situation? Posithiv Plattform är en möjlighet för dig som lever med hiv att få komma till en lärorik, intressant och trevlig helg i internatform. Helgen lyfter, genom föreläsningar och workshops, frågor som rör exempelvis sexuell hälsa, utanförskap, medicinering och psykosocialt stöd. Det ges mycket tid till att dela erfarenheter och tankar med andra deltagare. Helgen inleds med middag på hotellet på fredagen och avslutas söndag eftermiddag. Plattformen arrangeras tillsammans med PG Väst.
Övrig info: Anmäl dig via www.bit.ly/posithivplattform eller genom att kontakta anmalan@posithivagruppen.se eller 08-720 19 60. Posithiv Plattform är kostnadsfri, du bor i enkelrum och resa till och från orten ingår. Personer boende i regionen eller som inte deltagit på en plattform tidigare prioriteras.
Språkcafé i svenska
När: Varje fredag t.o.m. den 15 december (uppehåll 6 och 13 oktober)
Var: Posithiva Gruppen, Östermalmsgatan 5, Stockholm
För vem: Alla som lever med hiv
Kom och utveckla dina kunskaper i svenska tillsammans med Jovan! Jovan har i flera år undervisat i svenska på Komvux och SFI. Han förespråkar en form av undervisning där deltagarna engageras, med fokus på skapa variation i rummet. Han vill att deltagarna ska kunna gå ut med känslan; ”Yes! Nu har jag fått lära mig något”.
Övrig info: Språkcaféet är gratis och fika ingår. Du behöver inte anmäla dig i förväg.
Varje vecka på Östermalmsgatan 5 i Stockholm
Onsdagsmiddag
När: Kl 17.00–22.00
Vi bjuder på middag kl 18.00–20.00.
För vem: Hivpositiva män som har sex med män.
Fredagsöppet
När: Kl 17.00–22.00
Vi bjuder på soppa med tillbehör kl 18.00–20.00.
Öppet för alla som lever med hiv och närstående.
För vem: Alla som lever med hiv
FÖR ALLA SOM LEVER MED HIV
VAR MED OCH GÖR SKILLNAD, FÖR DIG OCH FÖR ANDRA
Posithiva Gruppen (PG) är Sveriges största patientorganisation för personer som lever med hiv. Vi är en rikstäckande ideell, partipolitiskt och religiöst obunden medlemsförening.

Vi erbjuder stöd, utbildning och mötesplatser för personer som lever med hiv. Vi bevakar även rättigheter och arbetar för att öka kunskapen om hiv i samhället samt motverka stigmatisering och fördomar.
Posithiva Gruppens arbete styrs och formas av personer som själva lever med hiv. Genom att vara medlem är du med och beslutar om föreningens verksamhet och inriktning. Ju fler vi är desto större möjlighet har vi också att påverka samhället och förbättra förutsättningarna för alla som lever med hiv.
BLI MEDLEM REDAN IDAG PÅ WWW.POSITHIVAGRUPPEN.SE ELLER GENOM ATT SKANNA QR-KODEN.
