Superval

POL| MAGASINET

23/24

SUPERVAL

Opinionsundersökning!

Toppkandidaterna inför EU-valet! Hur jobbar Europaparlamentet?

REDAKTIONEN

Den 6:e till 9:e juni är det dags för Europeiska unionens medborgare att lägga sin röst i Europaparlamentsvalet. Det har hänt mycket sedan det senaste valet år 2019: Europa har slagit värmerekord, Ryssland har inlett sitt anfallskrig mot Ukraina och rättsstaten har urholkats i flera europeiska stater såsom Ungern - och detta är bara några få exempel. Hur ska EU tackla alla dessa utmaningar? Den frågan kan på många sätt komma att avgöras i och med valet i juni. Det skulle därför kunna beskrivas som ett ödesval. Må hända att vissa kanske skulle gå så långt att kalla det för ett “Superval”.

Däremot var valdeltagandet i Sverige i det senaste valet endast 55 procent enligt Statistiska centralbyråns publikation Deltagandet i Europaparlamentsvalet 2019. Det innebär att nästan varannan röstberättigad svensk medborgare saknar representation i Europaparlamentet. Detta är alldeles för lågt. Därmed innehåller detta nummer främst texter på ämnet EU med förhoppningen att få fler att intressera sig för unionen, vilket vi hoppas leder till att fler går och röstar i sommar.

För er som dock redan vet vad ni kommer att rösta på i början av juni - misströsta inte! Numret innehåller även texter om UPS egna årsmöte, kårvalet och mycket annat. Det finns något för alla!

Med detta nummer vill också – den snart avgångna – redaktionen säga tack. Tack till er som läst, spridit och uppskattat vår tidning. Vi ser fram emot att se vad nästa redaktion tar sig an!

Trevlig läsning!

Brodin

ANSVARIG UTGIVARE

Simon Brodin

CHEFREDAKTÖR

Mikael Wallén

Polmagasinet är en politiskt obunden tidning som publiceras av Uppsala Politicesstuderande. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera insänt material och har inget ansvar för ej beställt material. Uttryckta åsikter är skribentens egna och representerar inte nödvändigtvis tidningens ståndpunkt.

Har du frågor eller idéer? Mejla polmagasinet@uppsalapolitices.se

FORMGIVNING: Nina Selroos, Mikael Wallén | ILLUSTRATIONER: Fabian Nilsson, Nina Selroos | FOTON: Mattias Bardå, Elisabeth Ohlson, Agnes Stuber, Björn Terring | OMSLAGSBILD: Jonatan Wallén

Tryck: Tregrad & Dekor AB, Uddevalla 2024

Erik Ollila

Maya Ringström

Nina Selroos

Alma Wallin

Simon

INNEHÅLL

Hur arbetar Europaparlamentet och vilken roll har det?

Så röstar våra läsare

Mikael Wallén

Vill du bidra till nästa nummer?

Pläderingar, en ickefråga?

Vanessa Gros

Lär känna partiernas toppkandidater

Erik Ollila

Raphaël Glucksmann, a hope for revival of the left in France?

Bénédicté Poirot

Värna om UPS genom att rösta (rätt)

Nina Selroos

En kritik av kårvalet 2024

En anonym skribent

Så ökar du chansen för att arbeta inom

EU:s institutioner

Niklas Ylander

Öppet brev till politikerna

Det behövs fler kårpartier att kunna rösta på i kårvalet

Frågelådan

Skicka in ditt bidrag till polmagasinet@uppsalapolitices.se

Vi ser fram emot din text, illustration eller idé!

Hur arbetar Europaparlamentet och vilken roll har det?

Vart femte år genomförs val till Europaparlamentet runt om EU:s medlemsländer. Den här gången är det den 6–9 juni som 370 miljoner européer röstar om vilka 720 ledamöter som ska sitta i parlamentet under nästa 5-åriga mandatperiod. I Sverige går vi till valurnorna den 9 juni (förtidsröstningen öppnar den 22 maj) och av 7,6 miljoner röstberättigade är det 560 000 väljare som i år får använda sin rösträtt för första gången. Tillsammans ska vi välja 21 svenska representanter.

Europaparlamentets arbete påminner på flera sätt om Sveriges riksdagsarbete. Det vill säga även ledamöterna i Europaparlamentet arbetar i olika utskott och tillhör olika partigrupper. I mitten av juli samlas det nyvalda Europaparlamentet för första gången och då inleds förhandlingarna om medlemskap i partigrupper, utskottsplatser, talmansposten, vilka som ska bli ordförande i utskotten med mera.

De flesta ledamöter kommer att tillhöra den partigrupp som det egna partiet tillhör: svenska moderater och kristdemokrater tillhör partigruppen som representeras av den europeiska konservativa partifamiljen European People’s Party (EPP), svenska socialdemokrater tillhör den europeiska socialdemokratiska partifamiljen som representeras av Progressive Alliance of Socialists and Democrats (S&D) i parlamentet och så vidare. Men det finns också ledamöter som kommer in i parlamentet i nystartade partier, från till exempel Frankrike där det inte finns en fyraprocentsspärr för partier, vilket innebär att det med största sannolikhet även denna gång dyker upp ledamöter som inte har en färdig partigruppstillhörighet.

En av de stora skillnaderna jämfört med Sveriges riksdag är just partigrupperna, som är centrala i Europaparlamentet. Partigrupperna är viktiga, inte minst eftersom en partigrupp erhåller finansiellt stöd för att bland annat kunna bistås av ett eget sekretariat. En ledamot i en

Karin Flordal

partigrupp får också ökad talartid jämfört med en grupplös ledamot och dessutom ökar möjligheten att bli rapportör eller skuggrapportör för ett lagförslag. Det är grupperna som förhandlar sinsemellan om rapportörskap och skuggrapportörskap och andra uppdrag.

I dag finns det sju politiska grupper i Europaparlamentet. Det krävs 23 ledamöter för att bilda en politisk grupp, och minst en fjärdedel av medlemsstaterna måste finnas representerade i gruppen. Man kan inte tillhöra mer än en grupp och de som inte vill/får vara med i en grupp blir grupplösa.

Det faktum att enskilda ledamöter blir rapportörer för ett förslag till lagstiftning innebär att ledamoten är ansvarig för att via arbete i utskotten och via beslut i plenum mejsla fram en gemensam position som majoriteten i parlamentet ställer sig bakom. Denna position ligger sedan till grund när rapportören fullföljer sitt uppdrag som chefsförhandlare för Europaparlamentet i förhandlingarna med ministerrådet. Möjligheten att bli rapportör ger enskilda ledamöter stora möjligheter att driva frågor de anser vara viktiga, och de har också stora möjligheter att påverka hur nya EU-lagar utformas.

Vad är det då för olika lagförslag som Europaparlamentet är med och tar beslut om? EU har olika befogenhet inom olika politikområden. När det gäller exempelvis tullar är EU:s befogenhet exklusiv, vilket innebär att det enbart är EU som tar beslut. När det gäller andra områden, såsom miljö, energi, klimat, jordbruk, konsumentskydd och den inre marknaden, så är befogenheten delad. Det betyder att vissa delar av exempelvis energipolitiken beslutas på EU-nivå och andra på nationell nivå. Den tredje kompetensen är stödjande, vilket innebär att beslut om kultur och turism, ungdomsfrågor och de flesta utbildningsfrågor bygger på frivilligt samarbete. Mer om vilka befogenheter som gäller för olika politikområden kan man läsa om i fördraget om

EU:s funktionssätt (FEUF).

Utöver att vara en av EU:s två lagstiftande kamrar har Europaparlamentet ett opinionsmässigt inflytande. Utrikespolitiken är ett exempel: det är inte ett politikområde som EU lagstiftar om men Europaparlamentet uttalar sig löpande i olika utrikespolitiska frågor, besöker olika länder med gemensamma delegationer och samarbetar också med länder runt om i hela världen och stöttar partikamrater på olika sätt.

Europaparlamentet är en viktig institution i EU:s politiska arbete och det är viktigt vilka 720

politiker som intar de 720 platserna den 10 juni 2024 och fem år framåt. De valda ledamöterna kommer via arbetet i sina partigrupper att arbeta vidare med EU:s migrationspakt och förhoppningen är att lagstiftning kopplad till paketets olika delar ska vara på plats om drygt två år. De kommer att förhandla med medlemsstaternas regeringar om den kniviga frågan om EU:s nästa sjuåriga långtidsbudget och de kommer kunna vara en tongivande röst gentemot Ryssland även fortsättningsvis.

Karin Flordal är utbildningsansvarig och utredare i statsvetenskap på Sieps (Svenska institutet för europapolitiska studier). Hon har tidigare arbetat både på den internationella sektionen på Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) med bland annat EU-frågor, samt i Europaparlamentet. Karin har en pol. mag. från Förvaltningshögskolan vid Göteborgs universitet.

Foto: Mattias Bardå

Så röstar våra läsare

EU-valet närmare sig och detta innebär att många av oss ska rösta på det parti vi helst vill se representera oss på den europeiska arenan. I detta nummer är just val ett centralt tema. Framför oss har vi både UPS årsmöte och EUval. I samband med detta nummer har vi därför gett er läsare chansen att visa era åsikter om Sveriges riksdagspartier i Polmagasinets opinionsundersökning. Syftet är att på ett generellt plan fånga de olika opinionerna och se hur just ni, våra läsare, tycker. Med data från enkäter som skickats ut på sociala medier har vi under de senaste två veckorna lyckats få in 75 anonyma svar. 68 av dessa går programmet just nu och 7 har gått på programmet eller på en kurs inom programmet tidigare.

Mikael Wallén

Det här innebär att vi får en hyfsad stickprovstorlek för att kunna säga någonting om er läsare i helhet, även om detta resultat troligen skiljer sig något från verkligheten. Viktigt är det också att ha i åtanke att detta inte är ett helt slumpmässigt urval, då endast de som brytt sig tillräckligt för att fylla i enkäten faktiskt gjort det.

Frågan var alltså: Vilket parti skulle du röstat på om det vore EU-val idag? Och så här svarade ni:

Pläderingar, en ickefråga?

Nu är det maj och UPS årsmöte nalkas. I min roll som vice ordförande för UPS har jag varit med och planerat både invalsmötet i oktober och nu det kommande årsmötet. Maj är en stressig tid för styrelsen, men framför allt för presidiet. Det finns trots allt en hel del saker som måste bli klara innan den 14:e maj. Mellan planering om policy-revideringar och mail till Marie Nylund så finns det dock ett ämne som nästan alltid dyker upp under presidiemiddagarna – nämligen pläderingar. Vem hade kunnat tro att något så simpelt som att plädera har blivit ett så omdiskuterat ämne?

Jag är själv skyldig till att ta upp diskussionen kring plädering, och det är en diskussion som lätt kan gå över till att bli en debatt. Ibland handlar diskussionerna om att sätta pläderingsstopp till max en person per kandidat och andra gånger handlar det om rätten att plädera emot en kandidat. Jag tror att de flesta av er vet varför pläderingsstopp blivit ett omdiskuterat ämne – i alla fall ni som var med på invalsmötet i oktober. Redan innan invalsmötet nåddes jag av sms från stressade recentiorer om att en del pratar om att de ska ha fler än en person som pläderar för dem. Jag minns att jag skrattade och inte tog det som något seriöst. Jag hade trots allt själv kandiderat vid två tidigare invalsmöten och årsmöten och då var det aldrig någon som hade mer än en person som pläderade för dem.

När invalsmötet i oktober väl var igång var det som att masshysteri spreds bland kandidaterna och deras vänner. Folk insåg att andra skulle ha minst tre personer som pläderade för dem, och började därför se till att fler pläderade för dem själva också. Jag själv blev hysterisk när jag insåg att vi var mer än tre timmar in på mötet och att vi fortfarande hade halva dagordningen kvar. Vid timme fyra började jag få frågande sms från kompisar som inte var på mötet men kunde se på Hitta att jag fortfarande var på Gamla Torget. Samtidigt sker en diskussion i presidiechatten om hur vi ska göra. Jag yrkar på pläderings-

Vanessa Gros

stopp för max en plädering per kandidat och vår kassör Lukas yrkar emot. Vid ett tillfälle lämnar Lukas och jag mötet för att ha en kort diskussion om varför vi inte kan stoppa pläderingar och Lukas har rätt. Att vi inte kan införa pläderingsstopp på max en person bygger på det följande hypotetiska scenariot nedan.

Säg att vi har infört pläderingsstopp och en kandidat får endast ha en person som pläderar för den. Det innebär att den som skriver upp sig först på pläderingslistan är den som får plädera för kandidaten X. När X lämnat Brusewitz och mötesordförande öppnar upp för pläderingar bestämmer sig UPS-medlemmen Y att skriva upp sig först på listan. Y gillar inte X av någon irrelevant anledning. När Y går upp för att plädera säger han inget negativt (det råder nämligen förbud mot att plädera emot en kandidat), men han säger heller inte något positivt eller av relevans för positionen som X kandiderar till. Pläderingen blir kort sagt väldigt dålig jämfört med de pläderingar som resterande av motkandidaterna får. På så sätt lyckas Y motverka sin svurna fiende X. Det ovan nämnda scenariot låter kanske orealistiskt i kontexten UPS årsmöte, men det är en realitet i många andra föreningar – opolitiska eller politiska.

Men hur kommer det sig att man inte får plädera emot någon? Hade inte det löst den ovan nämnda situationen? Om det var tillåtet att plädera emot en kandidat så hade X trots allt kunnat haft en plädering till sin fördel, samtidigt som Y hade kunnat plädera emot X. Varje årsmöte och invalsmöte behöver följa en arbetsordning som ni UPS medlemmar fastställer i början av mötet. I arbetsordningen står det längst ned att “vid pläderingar är det endast tillåtet att plädera till fördel för en kandidat. Därmed är det inte tillåtet att tala illa om någon kandidat.” Jag är emot förbudet och det har jag även varit sedan innan jag blev vice ordförande. Innan jag blev vice ordförande var jag ledamot i Kontaktutskottet (KU). Ponera då att följande

hypotetiska scenario inträffade. Föreställ er att jag på årsmötet i maj förra året hade kandiderat för att fortsätta vara ledamot i KU istället för att kandidera till vice ordförande. Om jag hade varit en ledamot i KU som försummade sina uppgifter, var otrevlig, och allmänt drog ned på kvaliteten och stämningen på KU-evenemang, tycker jag att mina tidigare kollegor i KU borde haft rätten att under årsmötet plädera emot min kandidatur som fortsatt ledamot i utskottet. Det handlar om att vi behöver kunna ansvarsutkräva individer.

När jag tog upp förslaget om att ändra denna linje i arbetsdokumentet på ett styrelsemöte blev jag ganska snabbt nedröstad. Men många av motargumenten som framfördes av de andra styrelseledamöterna är väldigt relevanta och otroligt viktiga, och kanske är det därför som jag ändå är nöjd med styrelsebeslutet. Att tillåta pläderingar emot någon skulle kunna innebära att vi tappar ansökningar till poster för att våra medlemmar inte vågar kandidera när risken finns att ens karaktär blir ifrågasatt framför alla man känner i Uppsala. Jag själv tror starkt på att man kan plädera emot någon och göra det på ett värdigt sätt utan att man attackerar någons karaktär. Andra i styrelsen tror inte på det och ju mer jag försökte tänka ut hur jag skulle plädera emot någon desto mer insåg jag att det är väldigt svårt att inte gå in på någons karaktär. Jag berättade om styrelsediskussionen för en kompis som varit politiskt aktiv i hopp om hon skulle

hålla med mina argument, men till min stora förvåning så tog hon styrelsens sida. Min kompis berättade hur hon sett hur andra föreningsmedlemmar börjat ta avstånd från kandidater som fått en plädering emot sig, även om pläderingen i fråga kanske inte var en direkt attack mot kandidatens personlighet och egenskaper.

UPS ska vara en förening där vi känner oss trygga och välkomna. Att tillåta att individer går upp framför alla och talar illa om någon motverkar målet om en trygg och välkomnande förening. När vi i styrelsen 23/34 avgår vill jag lämna efter mig en förening där ni, våra medlemmar, vill komma på våra evenemang. Jag vill att ni ska känna er hemma hos oss och att ni ska känna att alla i föreningen är er vän. Men oavsett de många för- och motargument som jag framfört i denna krönika så är det ni, nästkommande styrelser, som bestämmer hur ni vill att vår förening ska ta ställning i denna fråga. För inget är någonsin skrivet i sten.

Illustration: Fabian Nilsson

Vi är det ledande samhällsvetarförbundet.

Vi kan din arbetsmarknad.

Akademiker förbundet SSR är det fackliga yrkesförbundet för dig som studerar beteendevetenskap, ekonomi, hälsovetenskap, personalvetenskap, samhällsvetenskap eller socialt arbete. Kunskap, trygghet, service och nyttiga förmåner inför ditt framtida yrkesliv. Bli medlem idag – det kostar bara en ynka hundring för hela studietiden.

Lär känna partiernas toppkandidater

Inför detta nummer gav vi i redaktionen oss ut på en jakt med syftet att skapa en bättre förståelse för er läsare kring dels vad valet till Europaparlamentet verkligen har för betydelse, dels vilken makt de förtroendevalda får i parlamentet. Dessutom har vi även velat ta reda på vad våra svenska kandidater vill göra om de får mandat att företräda oss väljare i parlamentet under kommande mandatperiod. Därför har vi kontaktat toppkandidaterna för Sveriges åtta riksdagspartier och bett dem svara på fyra enkla frågor som kanske ger en lite tydligare bild över vilka de är, och vad de vill driva för frågor i Europaparlamentet. Vi har av respekt för de enskilda kandidaterna inte redigerat deras svar på något sätt och därför är vissa av kandidaternas svar längre än andras. Svaren är rakt av de svar vi fått skickade till oss. Om du inte vet vad du ska rösta på - läs igenom svaren så kanske du får en klarare bild om vart kandidaterna står!

I de fall vi fått svar från flera kandidater per parti har vi valt att redovisa svaren från deras toppkandidat. Det vill säga den kandidat som står högst upp på listan. Svaren från Miljöpartiet kommer från deras andranamn på listan, eftersom vi inte fått in svar från deras toppkandidat i tid inför publicering.

Erik Ollila

Frågorna som kandidaterna fått är:

1 2 3

4

Vem är du? Ålder? Eventuell utbildning? Tidigare förtroendeuppdrag? Fritidsintressen?

Vilka är dina 3 största hjärtefrågor som du kommer driva i EU-parlamentet?

Hur kommer du arbeta för att värna svenska- och svenska medborgares intressen i EU?

Finns det något annat du vill skicka med till oss som studenter?

(V) 1 2 3 4

- Jag är 59 år, bor i Umeå, har tre barn och ett barnbarn. Jag har bland annat varit metallarbetare och partiledare. Jag tycker om att resa, gå i fjällen och umgås med vänner.

- EUs klimatpolitik behöver skärpas, stödet till Ukraina öka och löntagarnas rättigheter stärkas.

- Jag kommer att företräda mina svenska väljare i EU. Allt för många parlamentariker blir som EUs utsända i Sverige. Jag kommer att vara mycket i Sverige, lyssna och träffa folkrörelser.

- Ja, gå och rösta. Annars finns risken att vi vaknar upp den 10 juni med ett EU som styrs av höger och högerextrema, det är illa nog att det är så i Sverige.

JonasSjöstedt

Foto: Agnes Stuber

- Jag är född och uppvuxen i Kristianstad i mitt älskade Skåne, där jag sedan 30 år tillbaka bor med min familj på en gård i byn Degeberga. Jag har en stor familj med barn och barnbarn, som är glädjen och tryggheten i mitt liv och det är dem jag spenderar min lediga tid med.

Jag är utbildad lärare, men redan i unga år fångade politiken mitt intresse. Jag gick med i SSU redan på högstadiet och vid 30 fyllda blev jag kommunalråd i min hemkommun. Därefter har jag haft förtroendet att ha haft ledande politiska uppdrag på olika nivåer. Det har blivit många år i den socialdemokratiska partiledningen. Uppdraget som kommunalråd i Kristianstad innebar också nationella styrelseuppdrag inom dåvarande SKL. Jag har också varit minister i Stefan Löfvens regering. Sedan 2019 har jag haft förtroendet att arbeta internationellt som Europaparlamentariker. Och nu 2024, vid 63 års ålder, söker jag väljarnas förtroende på nytt att få fortsätta arbetet i Europaparlamentet.

- Vår tids största utmaningar känner inga gränser. Det handlar om säkerheten, klimatet, ekonomin och den organiserade brottsligheten. Utöver kriget i Ukraina och säkerhetspolitiken som är överordnat allt annat så har vi Socialdemokrater tre viktiga prioriteringar:

1. Klimatpolitiken, också för att den är tätt sammankopplad med säkerhetspolitiken eftersom beroendet av rysk gas och olja göder Putins krigskassa. EU:s klimatmål till 2040 måste skärpas. Fler länder måste göra mer. En skärpt kemikalielagstiftning där PFAS förbjuds. Reformerad jordbrukspolitik och krafttag mot matsvinnet.

2. Gränsöverskridande brottslighet. Det brutala och hänsynslösa våldet har bitit sig fast i vårt samhälle. När sex av tio av de kriminella gängen är verksamma i minst tre EU-länder behövs gränsöverskridande lösningar. Då krävs det ett EU som håller ihop mot den organiserade brottsligheten. Det handlar om delning av information mellan polismyndigheter, gemensamma polisinsatser och stärkta verktyg till tullen för att skydda EU:s yttre gräns från införsel av vapen, droger och stöldgods.

3. Ekonomin. Det är ett allvarligt ekonomiskt läge för många familjer. Inte minst i Sverige med höga energi- och matpriser varje månad. Vi kommer stå upp för svenska folkets intressen i varje EU-beslut. Det kan handla om att skydda svenska jobb, om den svenska arbetsmarknadsmodellen eller om att ta kampen mot skatteflykt och bedrägerier.

- Jag är en person som är van vid att ta ansvar och som drivs av att nå resultat, jag kommer alltid att sätta Sverige och svenska folket först.

HeléneFritzon (S)

Vi socialdemokrater är garanten för att inte ge något inflytande till högerpopulister och de antidemokratiska krafter som spelar Putin i händerna. Det är på allvar nu. Vi har krig i Europa. Jag vill inte ha en ny järnridå i Europa. Frågan handlar ytterst om på vilken sida Ukraina ska befinna sig när kriget tar slut. Fred i Europa och att vi garanterar svenska folkets säkerhet är överordnat allt annat.

I Sverige har vi sett en utveckling där allt fler får svårare att betala sina räkningar och där våldet i samhället ökar. Sprängningar och skjutningar har nått rekordnivåer. Barn skjuter barn och kvinnor dödas av en närstående man. Det måste få ett stopp. För att nå dit krävs det kraftfulla åtgärder såväl nationellt som inom EU.

- Ni behövs! Du behövs! I det nationella valet 2022 hade Sverige ett valdeltagande på 84%, då är vi bland de bästa i världen. I det senaste EU-valet röstade 55% av de röstberättigade svenskarna. Årets val handlar om att stå upp för ett Europa som håller ihop i svåra tider och som vill ta sig an utmaningar gemensamt. Alternativet är politiker som gör allt de kan för att splittra och som inte kan sätta ner foten mot Putin. Därför är min uppmaning till er, gå och rösta. Men prata också med vänner och familj om vikten av att rösta. Gör det till en grej, gå till vallokalen tillsammans. För demokrati är det finaste vi har.

Utöver det hoppas jag att få se många av er i Bryssel under era studentår eller efter avslutad utbildning. Möjligheterna till praktik och jobb är många. Att arbeta i Bryssel är en upplevelse och erfarenhet man bär med sig hela livet. Vi behöver många, både politiker och tjänstepersoner, som varje dag försvarar svenska intressen i Europa.

Foto: Socialdemokraterna

- Pär Holmgren, Europaparlamentariker, meterolog, klimatexpert, 59 år. Fil lic (& hedersdoktor) meterologi. Musik, försöker lägga så mycket fokus/fritid som möjligt på mina två barnbarn.

- Jag kommer göra allt jag kan för en klimatpolitik i linje med vad klimatvetenskapen kräver. En klimatpolitik där vi både kraftigt minskar utsläppen i närtid, samtidigt som vi tar sats för att höja ambitionsnivåerna för EU:s klimatpolitik under 2030- och 2040-talen ytterligare. Jag vill se ett EU där vi slutat med fossila subventioner och istället investerat oss i en tågrenässans och en massiv utbyggnad av förnybar energi.

2

3 4

- Jag kommer att fortsätta mitt arbete i mina tre utskott; Miljö, Jordbruk och Transport, för att driva på arbetet för en snabbare rättvis klimatomställning. I det arbetet har jag alltid med mig intressen för Sverige och våra medborgare, men även våra övriga solidariteter; framtida generationer, människor i andra delar av världen och inte minst naturen. För ett väl fungerande samhälle behöver vi en välmående natur. Allt hänger ihop och beror av allt annat.

- Det är viktigt med utbyte och samarbeten mellan studenter i Sverige och i andra länder, inte minst inom EU. Vi vill att EU och medlemsländerna fortsätter att utveckla sätt och förbättra möjligheter till utlandsstudier, kulturutbyten och kompentensförstärkning.

- EU hotas. Utifrån av Ryssland. Inifrån av klimatförnekare, nationalister och populister. Gränser förskjuts och röda linjer överskrids. I Sverige. I Europa. I världen. För freden, friheten och klimatet behöver vi hålla gränsen. Rösta på Centerpartiet i EU-valet för ett grönare, friare och tryggare Europa. 1 2 3 4

- 32-åring från Västerås. Utbildad civilingenjör i energisystem. Europaparlamentariker för Centerpartiet sedan 2021. Gillar segling, korsord, bastu, svampplockning och mat & dryck.

- Alla företag ska betala för sina utsläpp, alla produkter ska ha en koldioxid-deklaration och så ska EU skapa en marknad för negativa utsläpp i EU.

- För mig är det viktigast att få ner utsläppen och rädda klimatet - det är något som i högsta grad gynnar alla svenskar. Som politiker är jag mån om att vara så tydlig som möjligt gentemot väljarna om min ideologiska inriktning och vad jag kommer jobba för - så att man vet vad man får om man lägger sin röst på mig. Men jag tycker också det är viktigt att vara transparent, till exempel med vilka olika samhällsintressen jag träffar och hur jag använder de särskilda ersättningar jag får som Europaparlamentet.

Emma Wiesner(C)

Foto: Centerpartiet

Foto: Elisabeth Ohlson

2

- Jag heter Karin Karlsbro, är 53 år och sedan 2019 är jag Liberalernas Europaparlamentariker. Dessförinnan jobbade jag som hållbarhetschef och har en jur.kand. från Stockholms universitet. Tidigare har jag haft olika roller inom Liberalerna och Liberala Ungdomsförbundet, men jag har också jobbat utanför politiken och drivit ett eget företag. Mitt engagemang för miljöfrågor har följt med mig genom arbetslivet. Jag har tre döttrar och på fritiden trivs jag bäst i Roslagen, där jag är uppvuxen, eller vandrandes i norska fjällen tillsammans med min käraste Thor Erik.

- Ukraina ska vinna kriget. Vi lever i den svåraste tid vår generation har upplevt. Att jobba för ett starkt EU som håller ihop och stöttar Ukraina är helt existentiellt för oss alla. Samtidigt måste vi göra allt vi kan för att strypa Putins krigskassa och sluta handla olja och gas. EU kan göra mer. Jag har varit pådrivande för skräpta sanktioner och jobbar just nu aktivt för att få stopp på den skuggflotta som transporterar den ryska oljan över Östersjön i oförsäkrade och miljöfarliga fartyg.

Klimatutsläppen ska minska och vi måste hantera den klimatkris vi befinner oss i. Miljön i Östersjön är en personlig hjärtefråga och jag vill arbeta för att skydda strömmingen och sillen som idag är på väg att ta slut på grund av kortsiktiga ekonomiskt styrda

beslut. De gröna frågorna är inte en höger- och vänsterfråga och som liberal brinner jag för att använda marknaden och handelspolitiken för att främja tillväxt och hållbarhet.

Vi måste stoppa den grova kriminaliteten. EU behövs för att komma åt den gränsöverskridande brottsligheten. När kriminella korsar den svenska gränsen ska jakten kunna fortsätta över Öresundsbron. Vi behöver därför en ny europeisk polisstyrka med möjlighet att agera både i Sverige och i andra EU-länder.

- Ett starkt EU som fungerar väl är extremt viktigt för Sverige som är beroende av handel och samarbete, för både vår ekonomi och säkerhet. Det sägs ibland att jag är lite besvärlig och det behövs om man ska få någonting gjort i Bryssel.

Jag vill jobba för ett starkt EU som tar tag i vår tids stora utmaningar. Rysslands krig mot Ukraina, kraftmätningen mot ett aggressivt Kina och det osäkra världsläget kräver ett starkt och EU som kan stå upp för fred och demokrati i världen. Sen vill jag att Sverige byter ut kronan mot euron och samarbetar mer kring det. Idag är Sverige utanför och är därför inte med och bestämmer om viktiga ekonomiska frågor.

- Jag vill verkligen uppmana er att gå och rösta.

Valet till Europaparlamentet är helt avgörande för er framtid. Jag vill också uppmuntra er att studera utomlands. Visste ni förresten att Liberalerna vill att det ska finnas ett antagning.se för hela Europa som ska göra det lika lätt att söka universitet och högskola runt om i EU som i Sverige.

3 1 2

- Jag heter Tomas Tobé, är 46 år och Europaparlamentariker för Moderaterna. Tidigare har jag varit partisekreterare för Moderaterna och varit ledamot i Sveriges riksdag i 13 år. Jag har läst medie- och kommunikationsvetenskap, drivit företag och tycker om att träna crossfit på fritiden.

- Att säga nej till att ge EU makt över skatter, snus och vår svenska skog. Men säga ja till mer europeiskt samarbete mot brottsligheten, för mer kärnkraft och ökad handel.

- Genom att vara en tydlig röst för svenska intressen som skogsbruket och vår arbetsmarknadsmodell. Men också genom att vara resultatinriktad och fokusera på att lösa frågor gemensamt. Exempelvis genom att driva på för att hålla ihop Europa i stödet till Ukraina.

- Först och främst att gå och rösta i Europavalet. Men också att engagera er i ett politiskt parti om ni vill påverka. Eller sök er till EU:s institutioner, så blir vi fler svenskar som värnar våra intressen tillsammans. 3 4

Foto: Liberalerna

Foto: Björn Terring

AliceTeodorescu

- Alice Teodorescu Måwe, 39 år gammal (fyller 40 i maj). Jur. kand., efter att ha gått ut juristprogrammet på Lunds universitet. Jag har aldrig tidigare haft några politiska förtroendeuppdrag.

- För det första kommer jag driva på för ett smalare men vassare EU. Inom ramen för detta måste EU fokusera på frågor som kräver gemensamma lösningar och hålla sig borta från sådant som sköts bättre på nationell nivå. Till detta hör ett tätare samarbete kring trygghet, miljö, migrations- och handelsfrågor. EU behöver därutöver bli en starkare och mer handlingskraftig utrikespolitisk aktör. I en rad andra frågor behöver EU ta ett kliv tillbaka. Vi motsätter oss en allt mer överstatligt reglerad social- och arbetsmarknadspolitik och säger skarpt nej till att ge EU beskattningsrätt.

snabbare och mer kostnadseffektiva försvarsmaterielupphandlingar som kan bidra med mer militär materiel till Ukraina. Detta omfattar särskilt ammunition, och unionens länder måste bland annat snarast fördubbla produktionen av artilleriammunition. Jag kommer även, inom ramen för denna fråga, driva på för att EU fullt ut ska stödja Ukrainas väg mot ett EU-medlemskap.

- Detta återkopplar till frågan om ett smalare men vassare EU, där unionen inte ska ha kompetens inom områden om det inte finns ett tydligt mervärde. Som kristdemokrat är detta särskilt viktigt utifrån vår ideologi, där av kristdemokratins grundpelare är subsidiaritetsprincipen. Principens innebörd är att beslut ska fattas på lägsta ändamålsenliga nivå. Ett konkret exempel på detta är EU:s budget. Kristdemokraterna är starka motståndare till utvecklingen med en svällande EU-budget och anser tvärtom att nya nödvändiga utgifter ska finansieras med omprioriteringar, inte med nya inkomster. Eftersom vi värnar subsidiaritetsprincipen och medlemsstaternas självbestämmande anser vi därutöver att delar av det som ryms inom budgeten idag inte ens borde vara frågor för EU att hantera, än mindre att finansiera. Jag kommer därför kämpa för att stärka skyddet mot mer obefogad överstatlighet i EU. Exempelvis har vi föreslagit att en majoritet av de nationella parlamenten ska ha möjlighet att stoppa ny EU lagstiftning. Detta ska uppnås med införandet av ett system med stärkt subsidiaritetsprövning. Med en rimlig och balanserad maktbalans kan också svenska medborgares och svenska intressen tjänas i än högre utsträckning.

1 2 3 4

För det andra kommer jag att driva frågan om att stärka EU:s försvars- och säkerhetspolitiska samarbete. Samtidigt som EU inte kan eller ska ersätta Nato och alla dess strukturer, och samtidigt som den transatlantiska länken kanske är viktigare nu än någonsin, så bör unionen i större utsträckning konsolidera och komplettera europeisk försvarsförmåga. Detta gäller i synnerhet kopplat till försvarsmateriel- och ammunitionsfrågor samt om att riva byråkratiska hinder. EU ska fortsätta utveckla gemensamma upphandlingssystem som pressar ner priser och leveranstider, vilket stärker Europas strategiska autonomi.

För det tredje, och med koppling till ovanstående, kommer jag driva på för att vidmakthålla och öka EU:s stöd till Ukraina. Att Ukraina vinner kriget, och att Ryssland förlorar det, utgör vårs tids stora europeiska frihetsfråga. Det handlar dels om Ukrainas rätt till oberoende men också om den avgörande principen kring att det inte kan anses vara acceptabelt att med militär makt flytta nationers gränser, om att stoppa det farliga prejudikatet som säger att aggression lönar sig. Att Ukraina vinner kriget är därför också ett svenskt nationellt säkerhetsintresse. EU:s roll är härvid att underlätta för

- Det är viktigt att påminna sig om att vi lever i en för Sverige och Europa avgörande tid, och valet till Europaparlamentet den 9 juni kan därför med fog anses vara det viktigaste i unionens historia. Valet står mellan krafter som å ena sidan vill splittra och söndra unionen och å andra sidan krafter som vill ha mer överstatlighet utifrån ambitionen om att skapa en europeisk superstat. Båda alternativen är lika destruktiva och hotar unionens legitimitet och långsiktiga fortlevnad. Härvid står även det ekonomiska och militära stödet till Ukraina på spel, då flertalet populistiska krafter går till val just på att begränsa detta. Som EU:s viktigaste utrikespolitiska prioritering att Ukraina vinner kriget mot Ryssland är det helt avgörande att dessa röster inte får gehör. Samtidigt som situationen är mycket svår har jag en stark tilltro till att den fria värld som EU representerar tar sig samman för att lösa vår tids stora utmaningar. Uppgivenheten är vår värsta fiende, och här måste man göra ett aktivt val om att kämpa för det som är rätt. Mitt medskick till er är därför: engagera er och intressera er! Det är viktigare nu än på mycket länge.

- Gå med i studentkåren och i ungdomsförbund – det är ett unikt tillfälle att påverka. 1 2 3 4

- 41 år och från Hammarö, där jag tidigare även varit kommunalråd. Bakgrund som statsvetare, politiskt sakkunnig och har varit EU-parlamentariker sedan 2019. Pappa till fyra döttrar och inväntar en son nu i maj.

- Att rulla tillbaka makt från Bryssel till Sverige, säkra EU:s yttre gräns och bedriva en realistisk klimatpolitik som skyddar vanligt folk från kostnadschocker och säkerställer industrins fortlevnad.

- Som sverigedemokrat är det en självklarhet för mig att det är Sverigevänlig politik som ska bedrivas i Europaparlamentet. Svenska intressen värnas genom att svenska angelägenheter får bestämmas i Sverige. Jag kommer därför arbeta för att återföra makt från Bryssel till Sverige.

CharlieWeimers (SD)

Foto: Sverigedemokraterna

Foto: Kristdemokraterna

Raphaël Glucksmann, a hope for revival of the left in France?

Bénédicté Poirot

Essayist, journalist, political advisor, MEP, how Raphaël Glucksmann hopes to win votes by doing ”everything at once”.

Who is the prodigal son of the bourgeois left?

Raphaël Glucksmann is the leader of the French Socialist Party list for the 2024 European Election. The strategy put forward by the candidate is to get out of a Macron-Le Pen duel, presenting himself and his list “Place Publique” as the best and only viable alternative to the far-right party Rassemblement National (RN), and Macron’s party Renaissance.

The most recent surveys seem to confirm that Glucksmann strategy of appealing to the largest voting base possible pays off, as he is now 3rd in the voting intentions. An Ipsos survey of the 29th of April 2024 made for Cevipof, Le Monde, Fondation Jean Jaurès and Institut Montaigne confirmed his 3rd place in the voting race, as he now collects 14% of the voting intentions. How did the current vice Chairman of the European subcommittee of Human Rights manage to place himself in such an advantageous position?

Since the beginning of 2024, all French media portray the upcoming EU-elections as a key step towards the 2027 presidential election. The Macron-Le Pen duel is in every media, de-demonising the RN in a no-holds-barred way and presenting said party as a viable and reasonable alternative to Macron, while the left fails to find common ground. In this turmoil, Raphaël Glucksmann, son of André Glucksmann, a neoliberal philosopher close to Bernard Henry Lévy, manages to stand out. The candidate has a fairly classic background for anyone wishing to take part in the political debate in France: first Sciences Po, after a course at the prestigious Parisian lycée Henri IV, then a brief spell as a journalist. His political engagement is resolutely focused on humanitarian crises, particularly in the former USSR. He is also known for an

episode on French radio which led to the prosecution of his interviewer Natacha Polony for denying genocide, on the subject of the genocide of the Tutsis in Rwanda in 1994, in which he denounced France’s involvement.

On a national level, his political placement is blurry to say the least. Following his father’s footsteps, he places himself in a neo-conservative and neoliberal tradition, and in 2007, although he will later deny it, he was a supporter of the presidential candidate Nicolas Sarkozy, right wing party UMP’s candidate. Later he will, in an interview given to Le Monde, position himself as ”an atheist in politics when he started out”, and to have moved to the left ”out of spite”, Sarkozy having, in his view, ”left the field of republican acceptability”. Later, he will endorse Macron’s candidacy and welcomes his election as Président de la République.

In 2018, he founds Place Publique, a party designed to unify the left with a view to the 2019 European elections. He is elected as MEP and in 2020 is elected Chairman of the Special Committee on foreign interference in the democratic processes of the European Union, and makes the Uighur genocide its hobbyhorse.

In 2024, he is invested by the PS as the leader of the list for European Elections, with the same goal as 2019: unite the broken left. However, he is adamant in his refusal to unite with the most prominent leftist party, La France Insoumise, he cannot imagine going into electoral battle with people with a vision of Europe that is so different from his.

Controversial positions and balancing extremes, the oppurtunities

Glucksmann’s past in Georgia leaves a dark shadow on his self-proclaimed “humanism”. Between 2009 and 2012, he was indeed an advisor and friend to president Mikheil Saakashvili,

who is now in prison for organization of assault against an opposition lawmaker and for abuse of power. Raphaël Glucksmann is, as such, still a very controversial figure in Georgia, although he was a fervent militant for the entry of Georgia in the EU. The former president has been imprisoned since 2021, and allegations of mistreatment have been made, including from Glucksmann himself in 2022. In an article by POLITICO from 23/12/2022 he is cited to have said: “If Saakashvili dies in jail, it’s the end of Georgia’s European fate, and a shame for European leaders.”

On 22/05/2022, the Prime minister of Georgia holds a speech in front of the Georgian Parliament, explaining how Glucksmann “used to be Mikheil Saakashvili’s adviser back when Saakashvili killed people, murdered, and raped, and tortured, and actually presented the country as an outright mafia state. This person, Glucksmann, is a Member of the European Parliament today.” Indeed, Glucksmann’s track record as advisor to Saakashvili is far from socialist: abolition of the minimum wage, dismis-

sal of 60,000 civil servants, lowering of corporate income tax from 20% to 15%, and dividend tax from 10% to 5%. Yet, he seems to pride himself as a representative of the Socialist Party in France.

”All over the European Continent, there is a wave of far-right, threatening the institutions”

As a European MP since 2020, Raphaël Glucksmann showcased behaviours that were confusing, to say the least. As the head of the list for Macron’s Party, Valérie Hayer, in an interview to Le Figaro, from 29/02/2024, explains it: “Raphaël Glucksmann and I vote 90% the same way in the European Parliament. He should be with us, and he knows it”. His proximity to the position of Macron’s Party is harshly criticised by the left, “No he is not a comrade”, titled le Média, a French independent leftist web journal.

Through the Uyghur genocide and the Ukraine war, he placed himself repeatedly as the forefront against illiberal regimes and autocracies, using repetitive posts on Instagram in bright colours, with strong accusations to generate a strong audience. Ukraine is one of his main focus points, and

Illustration: Fabian Nilsson

he pushes the Ukraine application to the EU as well as in NATO. This pro-EU-federalism position takes him to “extremes” such as saying on the 14th of January 2024 in a TV-interview “If you vote for us, we will support Ukraine’s accession to the European Union. If you are vehemently opposed to this accession, I suggest you vote for the RN list.” This particular quote caused an uproar amongst the left, and has been denounced by François Ruffin (French leftist MP) in an open letter ten days later, as many other leftist parties are competing in the EU-election. The candidate simultaneously denounces in a rally in Bordeaux the 20th of January 2024 the uprising of the far-right in Europe: “All over the European Continent, there is a wave of farright, threatening the institutions”. It seems as if the candidate, in trying to appeal to everyone, instead of reconciling the left and the overall public debate, deepens the divides with contradictory statements and uncertain positions.

Recently, his views on sending an army to Ukraine sparked controversy in France, as the President’s position is largely debated on European level. The candidate is a fervent advocate for a war against Russia, to defend the Occident. In 2022 the Special Committee on Foreign Interference in all Democratic Processes in the European Union, including Disinformation, of which he is chairman and which he helped to create, produced a report that mentions Russia more than 66 times, showing a strong focus on Russia, when other interferences can be proven.

As for the current conflict in Gaza, Raphaël Glucksmann is surprisingly silent. On his Instagram page however, the candidate proudly highlights his vote in favour of a ceasefire. That vote seems nonetheless useless when he simultaneously voted, in the 19/10/23 European resolution against the recognition of war crime for Israël’s attacks of the 8th of October 2023, as well as against the suspension of any EU association to Israel. His positions on Gaza’s situation sparked uproar among the French leftist youth, with a height in tension on the 1st of May march for the Workers’ Day in Saint-Etienne, where the communist youth exhorted him out

of the demonstration, shouting “Palestine will Live” according to several videos posted by the demonstrators on X. He recently called to the “evacuation” of the students blocking Sciences Po Paris in support to Palestine and the several encampments in the US on RMC, a public television channel. This particular point could influence the votes in June, although the political fraction of the French left, especially over the Palestinian genocide, will most probably cause a huge loss for the entire left, as the far-right is already given the title of the ultimate winner in the election.

Raphaël Glucksmann ultra-European position puts him on top of the polls for the left in France. His communication strategy based on social media federates the youth of the party, even though his positions seem to join a liberal centre rather than a political left. “Everything at once” seems to pay at the moment, especially since the mainstream media are elogious of him. The lack of social project in his program is nevertheless concerning, especially since he is the first to denounce Macron’s Party as a “ladder for the far-right” in his rally speeches. His program is lacking in concrete actions, with a strong focus on an opposition EU-Russia, that seems to conceal any other topic. Overall, the “Glucksmania” described by the French media is far from certain to hold for another two months of campaign, and much less for the 2027 presidential Election. Only June will tell what will happen and if the predictions of a right-wing wave all over Europe, as painted by Glucksmann will become a reality, or if he will be the hope many French, after two mandates of Macron, need. But, again, Macron was also presented in 2017 by the media as the centric hope needed to get out of the left-right cleavage, so this might be only another fleeting glimpse of hope. might be only another fleeting glimpse of hope.

Värna om UPS genom att rösta (rätt)

Här på Polkand röstar vi. Jag har ingen statistik för att styrka mitt påstående, men det finns en del ledtrådar: ett intresse för ekonomi och politik som fått oss att söka till Politices kandidatprogram, en tillräckligt hög ambitionsnivå för att antas till programmet, och faktumet att vi alla lyssnat på Katrin Uba i timmar diskutera vikten av politiskt deltagande vår första termin här. Minns man något från kursen Svensk och jämförande politik är det kanske just att valdeltagandet bland unga sjunker; men på samma sätt som en tjej som aldrig använt mascara inte är som andra tjejer, är vi på Polkand inte som andra unga. Vi förstår vikten av att rösta, och visst gör vi det så ofta vi bara kan?

Som vid “Robinson”-örådet eller rosceremonin i “The Bachelo rette” ska några facklor släckas och några nya rosor delas ut den 14 maj på UPS årsmöte. De tidigare nämnda ledtrå darna gör att man lätt skulle kunna tro att mötet är en plats dit alla röst-sugna polkandare naturligt kommer söka sig för att utnyttja sin rösträtt, men ändå faller UPS årsmöte lätt mellan springorna i diskussionerna om valen vi står inför i dagsläget. En del skräms bort från att närvara efter längden på det förra årsmötet (var det fem eller femton timmar?), och andra prioriterar att fundera på hur de ska rösta i de “viktigare” valen. Jag vill dock understryka relevansen av just UPS-valet under årsmötet. UPS avgör kan ske inte din skattesats eller din representation i Bryssel, men JÄMA avgör hur trygg höstens inspark kommer vara, Eken avgör hur många roliga sittningar som kommer erbjudas för pol kandare nästa läsår, och presidiet avgör vart föreningens pengar tar vägen. Det här är frågor som berör oss alla i vår vardag som politicesstuderande. Vill man påverka UPS framtid gäller det alltså att rösta – och att rösta rätt.

Nina Selroos

Att UPS-valet faller mellan springorna är nämligen ett påstående som bara fångar halva sanningen; rör man sig bland polkandarna på Eko eller Statsen märker man att årsmötet diskuteras febrilt, men istället för att diskuteras som ett val diskuteras det som popularitetstävling. Vilka ska ställa upp för samma poster? Hur många potentiella röster i form av vänner har de jämfört med varandra? Och vågar den ena personen ställa upp när det är så uppenbart att den andra personen kommer vinna? Det är naturligt att vänskaper präglar UPS årsmöte – vänskaperna som frodas inom föreningen är en otroligt fin och viktig del av det som gör UPS till just UPS. Men vi får inte glömma varför vi röstar. Oavsett hur många terminer man läst på Polkand eller hur noga man lyssnade under Ubas föreläsningar om valdeltagande är det något vi alla har koll på: rösta gör man för att påverka politiken, skapa förändring och förankra legitimitet. Det finns självklart inget egentligt sätt att rösta “rätt”. Men vill vi värna om UPS – och till och med kanske förbättra UPS – måste vi låta samma principer som vägleder oss i hur vi ska rösta i EU-valet även vägleda oss i UPS-valet.

Här på Polkand röstar vi. Ibland kanske rösten landar på en vän, och ibland på någon annan kompetent polkandare. Det viktiga är att dyka upp på årsmötet, oavsett hur många timmar långt det blir i år, och att se valen som sker på invalsmötet som just val, inte som lojalitetstest. Tillsammans utgör vi UPS – och tillsammans avgör vi UPS framtid. Låt oss använda vår rösträtt för att skapa en förening vi är stolta över.

Illustration: Nina Selroos

En kritik av kårvalet 2024

År 2024 blir ett rejält valår, många val är betydelsefulla, som Europaparlamentsvalet mellan den 6:e och 9:e juni samt det Mauritiska valet till nationalförsamlingen i slutet av november (som jag har hört kommer bli en riktig nail-biter). Sen har vi haft kårvalet till Uppsala studentkårs fullmäktige som tillsätter Kårfullmäktiges 33 mandat.

Ni som är medlemmar i kåren har fått förmånen att rösta genom att kryssa i er föredragna kandidat tillhörande ett av 5 partier: S-Studenter, Gröna Studenter, Vänsterstudenter, Uppsala Universitets Studenter och Högerpartiet. Kort och gott är studentkåren menat att vara ett fack som representerar studenters intressen. Det är egentligen ett sätt för framtida yrkespolitiker att “leka” riksdagsledamöter inom ramen för en organisation som eventuellt helt saknar existensberättigande. Väggarna på campus täcks av kampanjsloganer som hör hemma i ett amerikanskt presidentval, och på vägen till föreläsningen ställs frågan om vad ens partipolitiska hjärtefrågor är. Sedan blir man raskt informerad om att de stämmer helt överens med rekryterarnas egna hjärtefrågor - så varför inte rösta rött/grönt/blått? Studentkårens knapphändiga kommunikation om deras interna struktur samt hur de samverkar med universitetet och andra lokalpolitiska aktörer, får hela projektet att kännas performativt.

Av de fem alternativen står de tre rödgröna partierna för i princip identisk politik, bäst sammanfattat som ”MER PRYLAR OCH PRIVILEGIER!”. De främsta politiska förslagen är fler sittplatser på universitetets campus, gratis mensskydd, tentafria helger och studiefria jullov.

Det krävs en särskild typ av arrogans att försöka muta väljare med mer när universitetets resurser redan är begränsade, och framföra massa klagomål över att studenters återhämtning slås i spillror av en 4-timmar lång lördagstenta eller

En anonym skribent

några kapitels läsning den 23:e december. Det är kort och gott en icke-fråga enligt mig. Vill man ha en ledig dag kan man lägga upp sina studier så man får tid för återhämtning när det behövs. Man kan alltid vila på tentalördagens resterande 20-timmar, efterföljande söndag eller lägga några extra timmar i förväg för att få en julledighet. De rödgröna slår mig som en konfederation av självgoda, bortskämda gnällspikar.1

Om inte gratis prylar ligger dig i smaken kunde du kryssa ett av Högerpartiets 5 kandidater om du är trött på en vänsterdominerad universitetskultur, cancelleringskultur och identitetspolitik. Deras politik skriker Twitter år 2016 i mina öron när alla 12-åriga killar kollade på SJW destroyed compilations med Ben Shapiro. Uppmålandet av Uppsala universitet som en vänsterdominerad institution som bedriver politisk indoktrinering känns direktkopierat från det amerikanska kulturkriget, och som en ovärdig och polariserande marknadsföringsstrategi i ett desperat försök att vara relevanta. Med vänsterflum menas exempelvis genuskurser utifrån vad de skriver på Instagram, och säkert andra ovärderliga förklaringsmodeller för de inneboende föreställningarna vi har om vår omvärld. Att försöka politisera och förringa akademiskt arbete är barnsligt, att gå till val på en ändring av studieplanen är arrogant. Kritiska perspektiv kan (och bör) själva kritiseras, men att försöka ta bort dem från läroplanen är att tro att du som student vet bättre än en professor om deras valda forskningsområde. Det gör du inte, skärp dig.

Sist och minst (intressanta) har vi UUS. De tror på en Kår styrd för studenter, inte av riksdagspolitiska intressen samt att utbildningskvalitet, hållbarhet och (student)inflytande ska stå i centrum. Deras politik är för det mesta intetsägande eller ogenomförbar. Bland deras förslag är att tentor ska rättas inom 14 dagar och att en minimumgaranti på 10-timmar lärarledd undervisning i veckan ska införas. Jag har vuxit upp bland

många universitetsprofessorer och kan utifrån deras erfarenheter säga att det är omöjligt att genomföra. Föreläsarna har hundratals tentor att rätta med höga krav på noggrannhet, det finns helt enkelt inte pengar till den personal som krävs för att påskynda den processen och samma resonemang gäller för lärarledda föreläsningstimmar, det är en resursfråga.

Vad samtliga kårpartier inte förstår är att alla universitet är tudelade verksamheter som inte endast bedriver undervisning, utan även forskning. De större universiteten (som UU) satsar mer på forskning än på undervisning, hos de mindre universiteten gäller det omvända. Det enda sättet att få fler resurser till oss studenter är att omfördela forskningsanslagen. Som Sveriges ledande universitet får detta inte hända med Uppsala universitet om vi inte vill se svensk forskning hamna på efterkälken gentemot omvärlden.

Tro mig, om det är någon som vill ha snabb-

are rättning, billigare bussbiljetter, fler bostäder med lägre hyror så är det jag! Men det är viktigt att vara ödmjuk och inse att UU:s forskning är en fråga om det nationella intresset och att vi studenter faktiskt har det rätt glassigt. Visst, vi tycker om att glorifiera billiga pasta- och nudelrätter samt ropa litanior om hur kämpigt plugget är, men gentemot omvärlden är vi i en enormt privilegierad position. Jag har exempelvis hört historier om internationella studenter som behövt gräva i pappersåtervinningen för anteckningspapper då de inte haft råd med mat, hyra och studiematerial. Med den jämförelsen i åtanke är jag personligen rätt nöjd med dagens studentsituation och ser gladeligen framtida anslag gå till universitets framtidsvitala forskning istället för billigare bussar och höjt CSN.

Med allt detta sagt hoppas jag innerligt att alla som läser detta har röstat i kårvalet (tyvärr statistiskt högst otroligt). Om det är något vi borde ha tagit med oss från kurserna på Statsen så är det väl ändå att politiskt deltagande är viktigt. Alla kårens kandidater är våra medstudenter (många av dem är underbara polkandare) som kämpar och sliter för våra intressefrågor och det förtjänar de alla cred för. Det är dock lätt att ifrågasätta kårens legitimitet när endast 1400 studenter röstade i årets kårval (se kårens Instagramprofil) vilket resulterar i ett vedervärdigt 25% valdeltagande bland de röstberättigade2 och 2,8% av samtliga studenter på universitet. Med sådana siffror måste kårpartierna göra en massa väsen över ingenting och erbjuda politik som snabbt lockar många väljare i form av materiella fördelar. Det absurt låga deltagandet utgör ett existentiellt legitimitetsproblem för kåren som mer och mer börjar likna ett glorifierat networking-event för blivande karriärpolitiker. Jag vill avsluta denna harang med en fråga: När var senaste gången du faktiskt brydde dig om något konkret som kåren har gjort?

1. Fler sittplatser och gratis mensskydd är dock (enligt mig) en jämställdhets- respektive demokratifråga så där får de rödgröna två tummar upp!

2. Ergo.se, ”Kårval 2024: Resultatet”.

Illustration: Fabian Nilsson

Så

ökar du chansen för att arbeta inom EU:s

institutioner

Niklas Ylander

I samband med ett val till EU-parlamentet dyker det upp olika frågor beroende på vem man frågar. Mellan alla valdebatter kan det givetvis uppstå en tanke hos statsvetarstudenten: Hur ska jag kunna öka mina chanser för att kunna arbeta som tjänsteman inom EU:s institutioner?

Frågan är relevant eftersom det kan vara stor konkurrens för att få in en fot i EU:s värld. Till att börja med ska du ta del av regeringens särskilda satsning som är till för att locka svenskar att jobba inom institutionerna. Den organiseras av Universitets- och Högskolerådet (UHR), och deras informationssida EU-Careers i sociala medier borde vara en naturlig del av din omvärldsbevakning för att få alla gratistips. Vid Uppsala universitet finns också en särskild studentambassadör som informerar om praktik och arbete inom EU-institutionerna.

I rekryteringar vill arbetsgivare vanligtvis att kandidater ska ha djupa kunskaper inom just deras fält. Har du läst fördjupningskurser om EU-integration eller skrivit uppsats i ämnet blir det lättare att visa på ett starkt intresse. Efter brexit är det även en fördel att visa på kunskaper i tyska, eller särskilt franska för att ta dig igenom ändlösa buntar av dokument.

Du kanske kommer ansöka om praktik inom institutionerna vilket ger dig en möjlighet att träffa människor som har ett jobb som du själv strävar mot. Där kan ditt intresse frodas i en miljö där du kan få upp ögonen för specifika sakfrågor och höra vad som är institutionens prioriteringar. Då har du en unik chans att ställa frågor direkt till personer som du annars skulle se som byråkrater på en anonym institution som du saknar koppling till.

Men för att nå din dröm gäller det att tänka långsiktigt. Du kan bygga upp din EU-profil även genom arbete i Sverige. Detta eftersom EU-lagstiftningen sätter ramar för inte minst alla olika myndigheter. Väl anställd på en myndighet på hemmaplan kan du efter hand ta på dig EU-relaterade arbetsuppgifter när du ser att ett behov har uppstått. Särskilt när ny EU-lagstiftning ska implementeras just i din verksamhet så ska du flagga ditt intresse för chefen.

Som student har du också möjlighet att vidga dina EU-vyer genom föreningsengagemang, EU-finan-

sierade projekt eller förtroendeuppdrag som ger dig inblickar på praktisk nivå. Deltar du som röstmottagare i din lokala vallokal får du insikter i ett konkret element av EU:s demokratiska system på nationell nivå. Varje engagemang du utför bidrar till att din kunskap ökar och att du träffar människor med liknande intressen.

Är du kassör i en förening kan du komma att hantera ett projektbidrag som kan ha särskilda krav för utbetalning och kontroll. Med dina erfarenheter av hanteringen av dessa bidrag blir det lättare för dig att argumentera för din sak när du en vacker dag sitter på intervju för en tjänst för utbetalning av projektbidrag från EU.

Sist men inte minst måste du tänka på att EU:s institutioner präglas av att vara en internationell miljö med kollegor från alla medlemsländer. För att kunna utföra dina arbetsuppgifter behöver du vara mentalt förberedd på att skapa personliga band till människor som funkar annorlunda än vad du är van vid.

Att som svensk gå rakt på sak med arbetsuppgifterna och fly allt smalltalk kommer försvåra ditt arbete i kontakt med nya människor. En uppväxt med smart phones och sociala medier innebär en särskild utmaning för dagens unga att bygga dessa starka band till andra.

I EU:s institutioner krävs det nämligen att du känner personer med rätt kunskap som du kan fråga för att kunna lösa ännu en arbetsuppgift under en stressig arbetsdag. Att som idag bara prata med dem som man måste prata med gör att du framstår som minst sagt distanserad. För att förenkla din resa till EU:s institutioner behöver du kort sagt höja blicken och se mötet med nya människor som självklart. Med 50 år till pensionen har du gott om tid att träna.

Niklas Ylander har en pol. master och driver kontot @karriarvetaren på Instagram med syftet att öka studenters chanser i arbetslivet.

Foto: Privat

Öppet brev till politikerna

Den tionde april i år mördades 39-årige Mikael mitt framför ögonen på sin 12-åriga son. Det är svårt att föreställa sig det denna pojke har upplevt. När jag läser om mordet och ser bilder från minnesceremonier kan jag inte undgå att tänka på att detta var ett mord som ägde rum knappt tio minuters promenad från den ICA-butik där jag jobbar under somrarna, knappt 20 minuters promenad från mina föräldrars lägenhet där jag vuxit upp och knappt 100 meter från den simhall som jag en gång i tiden, tillsammans med min pappa, lärde mig att simma i. Jag kan nog inte räkna hur många gånger jag gått igenom den gångtunnel där Mikael blev bragd om livet.

Att människor mördas på svenska gator och torg är tyvärr vanligt men det blir trots allt lite mer påtagligt när det sker i närheten av där man vuxit upp, i närheten av min familj, i närheten av min lillebror. Att vara orolig över att det kan vara någon jag känner, eller någon i min familj som råkar ut för något nästa gång, är stundtals jobbigt att bära på - något jag tror många känner igen sig i. Jag har alltid varit trygg när jag varit hemma i Skärholmen. Men idag kan jag inte vara det på samma sätt längre. Jag hoppades att mordet på Mikael skulle bli en vändning. Politiker av alla dess slag besökte Skärholmen i samband med mordet. “Det är dags för krafttag”, “gränser har passerats” och så vidare. Men när kamerorna slocknat och dagarna gått så är det tyst igen.

Jag ber er politiker om en enda sak - att ta er samman! Det finns INGEN fråga som JUST NU är VIKTIGARE än att bekämpa kriminaliteten. Det är dags att AGERA nu, och inte bara reagera. Jag vet inte vad som mer krävs för att människor på allvar ska förstå hur viktigt detta är. Oskyldiga människor ska inte behöva riskera sina liv för att de visar civilkurage.

De boende i Skärholmen behöver inte fler floskler, de behöver tro på att tryggheten kan återupprättas igen. Jag behöver tro på trygghet så att jag kan sluta vara orolig över min lillebror

Erik Ollila

när han är ute med sina kompisar. Jag ber er politiker att släppa prestigen kring vem som kommer med vilket förslag och börja samarbeta för att både på kort- och lång sikt lösa detta. Det görs redan en hel del bra saker: visitationszoner, ökad kameraövervakning och så vidare. Det är bra, men jag tror det krävs mer. Det behöver läggas resurser på det förebyggande arbetet och då främst för att de unga i förorterna ska få positiva vuxna förebilder och välja en livsstil utanför kriminaliteten. Skolan måste ta sitt ansvar för att ungdomar ska välja boken före pistolen.

Dessutom måste föräldrar ta ett ansvar för sina barn och i de fall föräldrarna behöver hjälp med detta måste det finnas resurser för det. Det finns flera idéella krafter som vill vända på utvecklingen i våra förorter, stötta dessa! Jag tror dessutom att vi måste börja prata lite mer om kulturen bland unga och sätta ner foten mot den gangsterkultur som glorifierar kriminalitet och våld. Vi måste sprida värderingar i samhället som tydligt säger emot de kriminella “värderingar” som sprider sig. Sen behöver vi fler poliser. För när poliser är närvarande sker inte de mest allvarliga brotten. Se till att bygga goda relationer mellan poliser och människor i utsatta områden så att människor kan känna sig trygga i polisens närvaro.

Hans namn var Mikael, låt han inte bara bli ännu en siffra i statistiken.

Det behövs fler kårpartier att kunna rösta på i kårvalet

Att börja plugga i Uppsala – även som någon som både är född och uppvuxen här – kommer aldrig att motsvara ens förväntningar. Inte för att förväntningarna är uppblåsta eller felaktiga, utan för att man på förhand inte kan förutse allt som Uppsalas studentliv innebär. Nationerna och Valborg känner nog alla till sen innan – men kanske inte insparkerna, kanske inte den “14:e nationen” och kanske inte Uppsala studentkårs kårval: ett val som i år ägde rum mellan den 7:e och 21:a april.

Kårvalet är i grunden en väldigt bra sak. Få kan nog argumentera emot att det är en bra idé att studenterna själva väljer vilka som ska representera dem i studentkårens fullmäktige, ef tersom det är kåren som företräder stu denterna vid universitetet. I slutändan blir det därmed studenter som fö reträder andra studenter i frågor som rör studenter. Det är en sak värd att slå vakt om.

De flesta av partierna som ställer upp i kårvalet har partipolitiska rötter. Vänsterstudenter, S-stu denter och Gröna studen ter (som är nya för i år) är exempel på detta. Dessutom finns det ett tydligt uttalat hö gerkonservativt parti – Högerpartiet – som dock saknar en utskriven partipolitisk koppling. Utanför allt detta finns UUS – Uppsala universitets studenter – som vill hålla partipolitiken utanför kåren.

Simon Brodin

finns faktiskt inget uttalat liberalt kårparti att rösta på - något mina liberalt sinnade vänner saknat. Är det inte konstigt att det saknas ett sådant kårparti? Det saknas inte direkt liberalt sinnade studenter i staden, och exempel på det är just de politiska studentförbunden Liberala studenter och Centerstudenter.

Den främsta anledningen att ställa upp i nästa års kårval för de liberalt inriktade studentförbunden är möjligheten att vid ett eventuellt väl genomfört kårval få mandat att kunna driva sina studentrelaterade frågor inom kåren. Ett exempel på detta är att Liberala studenter tidigare motsatt sig idén om studiestöd under en sommarmånad i återhämtningssyften - en fråga Vänsterstudenter drev i årets kårval. Liberala studenters ekonomiskpolitisk talesperson Tobias Korall, tillsammans med Liberala ungdomsförbundets ekonomiskpolitisk talesperson Elin Hjelmestam, skrev repliken ”Studiestödet i Sverige är redan generöst” som publiceras av Svenska Dagbladet i början av 2023, där de istället manar för ökade möjligheter till helg- och extraarbete för studenter. Det finns uppenbarligen tydliga skiljelinjer mellan de olika studentförbunden som kan debatteras i ett kårval, och som skulle fördjupa den politiska diskussionen i valrörelsen - bör det inte då också finnas kårpartier som faktiskt debatterar frågorna?

Om vi utesluter UUS ur ekvationen skulle nog de flesta kunna komma överens om att kårvalet har ett tydligt vänsterblock, samt ett grönt och ett högerkonservativt kårparti att rösta på. Det utmärkande med detta i jämförelse med exempelvis den uppsättning av partier i riksdagen är att det saknas tydligt uttalade liberala partier mellan de rödgröna och de konservativa. Det

Att det finns fler kårpartier som både har olika syn och förslag på den politik som bör drivas i fullmäktige leder dessutom till mer politik att välja på som student - varav en tydlig skiljelinje redan presenterats i föregående stycke. Av de 1465 studenter som röstade i årets kårval röstade 65 av dem blankt. Likaväl var valdeltagandet enbart 25% enligt resultatet som Ergos chefre-

daktör Lovisa Sjöström Johansson publicerade på deras webbplats under valkvällen. Det finns flera möjliga anledningar till varför det kan vara så. En möjlig orsak är att de som röstade blank, eller inte röstade överhuvudtaget, inte känner att något av kårpartiernas politik representerar vad de själva tycker. Det finns nämligen en chans att många moderata och liberala väljare inte röstar i kårvalet just på grund av att avsaknaden av en liberal mitten bland kårpartierna. Att det finns fler kårpartier att välja mellan skulle därmed kunna bidra till att fullmäktige närmare återspeglar vad studenterna faktiskt tycker.

Däremot finns det såklart ett argument att göra kring att om fler partier existerar samtidigt i studentkårens fullmäktige kommer det leda till ett mindre effektivt fullmäktige, eftersom det eventuellt finns fler åsikter att beakta vid varje beslut. Tilläggas kan dock att fler kårpartier skulle kunna ge Uppsala studentkårs fullmäktige ökad legitimitet bland studenterna. Föreställ dig att endast ett enda kårparti ställde upp i kårvalet. De skulle därmed få alla mandat, och kunna driva vilken politik som helst i kåren. Dock skulle det finnas en risk att folk uppfattar detta som illegitim - det fanns ju inget annat att rösta på! Desto fler partier som ställer upp i kårvalet, desto mer legitimt kommer valresultatet i kårvalet att bli,

eftersom den som vill rösta socialdemokratiskt kan göra det, den som vill rösta grönt kan det och den som vill rösta liberalt kan göra det. Studenterna kommer då inte att tvingas bli representerade av ett fullmäktige som de eventuellt inte röstade på och inte kunde rösta bort.

Sammanfattningsvis skulle Uppsala studentkår och studenterna definitivt tjäna på att fler kårpartier ställde upp i kårvalet. Utöver att de liberala studentförbunden, och andra eventuella kårpartier, får ytterligare en arena att driva sin politik i skulle det gynna studenterna. De får större möjligheter att rösta på åsikter som representerar ens egna, vilket nog ökar valdeltagandet, och studentkårens fullmäktige kommer att anses vara mer legitimt sammansatt.

Kårvalet är en väldigt bra sak, men det kan nog bli bättre!

Illustrationer: Fabian Nilsson

När man ska bestämma vad man ska rösta på i EU-valet, ska man gå på vad respektive (svenskt) parti säger, eller på vad partigrupperna säger?

Erik: Nog ännu viktigare att kolla upp enskilda kandidater faktiskt. (Enligt folklistan)

Simon: Det är nog en fråga vi i redaktionen inte kan svara på, men jag skulle rekommendera att läsa Karin Flordals text i början av numret för att få veta mer om partigruppernas roll i Europarlamentet!

Mikro- eller makroekonomi?

Alma: MIKRO!

Erik: Mirko, även om Guvå och Stefan förgyllde markon väl.

Maya: Makro. Makro makro makro!

Nina: Mikro! Älskar att tanklöst derivera.

Simon: Mikro tråkigare, men lättare. Makro roligare, men mycket svårare. Micke: Makro!

Favoritlåt av Linda Bengtzing?

Alma: ”Alla flickor”, en banger!

Erik: Värsta schlagern.

Micke: Värsta schlagern.

FRÅGELÅDAN

Önskar en best of från året! Gulliga ni på bilder och lite favoritminnen från tidningen!

Alma: Manin som alltid sprids i gruppchatten när tidningen ska på tryck har varit berusande! Samt att tillägga, alla möten med utomordentligt sällskap och fika<3

Erik: Hybrisen som spred sig i min kropp när jag tydligen hade skrivit en “otrolig text”. Att “trakassera” toppkandidaternas pressmail till detta nummer var också en upplevelse. För att inte tala om alla möten vi haft! Tack till alla er som varit med någon gång under året.

Maya: Det roligaste har varit att se hur alla medverkande tillsammans har bidragit till formandet av varje enskilt nummer och hur de olika perspektiven har satt sin egen prägel på numret. Och att lära känna redaktionen bättre, såklart <3

Nina. Bästa tidningsminnet måste ändå vara dagen som “Det som göms i snö” tog sig till Statsen och polkandare efter polkandare satt med tidning i handen. Utöver det, alla möten och workshops under året som varit lika trevliga varje gång <3

Bästa sommartipsen?

Alma: Var inte en badkruka.

Erik: Har du tid att göra saker med vänner, gör det, vid varje givet tillfälle!

Maya: Läs mysiga böcker.

Micke: Vad fint, Erik <3

Nina: Köp en fläkt innan värmeböljan slår till, inte efter!

FRÅGELÅDAN

Vilka ska man heja på i EM när Sverige inte är med?

Erik: Polen nämner tydligen Sverige i sin nationalsång så, heja Polen!

Vilka lärdomar från er tid i Polmagasinet vill ni sända med till nästa redaktion?

Erik: Med ett bra mötesfika tar man sig ganska långt, var öppen för nya idéer och kanske det viktigaste; om du tvekar på att skriva en text, skriv den!

Simon: Försök göra er egen grej med tidningen. Det finns många inslag i tidningen som tidigare hade varit med år efter år som vi i år valde att inte ha med. Det blir roligare om det får vara ER tidning, och inte tidigare redaktioners.

Micke: Tveka inte att höra av er till folk som kan gästförfatta i tidningen!

Vad var det bästa med valborg?

Alma: Jag blev som ett barn igen av att se på forsränningen :)

Erik: När Will Sparks spelade ”Forever Young” av Alphaville på Snerikes och alla höll om varandra.

Maya: 30 april på utbytestermin i Dublin = sluttentaperiod, så jag har nog inte så mycket kul att komma med här...

Nina: Champagnegalopp på Snerikes var en riktig höjdpunkt: blött, men euforiskt.

Vem i redaktionen hade varit snyggast på en valaffisch?

Alma: Lägger mina pengar på Maya.

Erik: Objektivt sett, inte jag.

Micke: Objektivt sett, Erik.

Fatta ett smart beslut

Bli medlem i Fackförbundet ST. Vi är det största fackförbundet för de som jobbar på statligt uppdrag och med ansvar för samhällsbärande infrastruktur. Vi är experter på staten och kan hjälpa dig att landa rätt i arbetslivet, när det väl är dags för det.

Som studentmedlem i Fackförbundet ST får du tillgång till gratis karriärtjänster, fackligt stöd, insikt i hur det är att jobba på statligt uppdrag och förmånliga rabatter på till exempel försäkringar.

st.org/student