BARNDOMSÅREN 1942-1945 29
Barndomsåren 1942-1945 Krigsåren i Sverige Den första tiden i Sverige bodde vi hos min faster och farbror i Buafors. Byn låg i en bondebygd i Västerbotten. Genom byn gick en å och i anslutning till den fanns åkrarna. På öster och väster sida av byn gick landsvägarna. Gårdarna låg i anslutning till dem. Östra sidan av byn var kuperad. Min faster och farbrors gård hade rinnande vatten eftersom en kallkälla i skogen låg högt upp på berget och gav bra med vatten. Bostadshuset var i två våningar och vi fick disponera övervåningen. I ladugården hade de kor, en häst, en gris och höns. Ladugårdskatt fanns förstås också. Handmjölkningen skedde mycket tidigt på morgnarna. Mjölken hälldes i stora mjölkkrukor som forslades till mjölkbryggan. En lastbil stannade varje morgon och en hjälplastare lyfte krukorna på lastbilsflaket. Bilen tog krukorna till mejeriet i Robertsfors. Nästa morgon kom de tomma krukorna tillbaka och dessutom de beställda varorna som smör och ost. För en treåring var det en härlig tid att vara hos kusinerna på landet tillsammans med alla djuren. En av mina kusiner, Klara, beklagade sig en dag för faster Alma. Hon sa ”Jag gruvar mig för morgondagen för n´Allan ger se farli.” Det var mycket spring i benen på en treåring. En kanin hade jag också att leka med. På somrarna flyttade mina kusiner ut till ett sommarhus, som fanns på tomten. I närheten fanns en loge och en lada. Somrarna var förstås bäst. När snön smält och grönskan kommit släpptes får, kor och kalvar ut på grönbete. De hoppade och skuttade och var liksom vi barn bara uppåt. Allt skulle undersökas. Jag tyckte att en myrstack såg så inbjudande mjuk ut. Om jag skulle sätta mig mitt på den, tänkte jag och gjorde det. Det tog inte många sekunder förrän jag ropade på hjälp. Myror i massor hade invaderade mina byxor och de bet! Inte ens i ladugården gick man fri från faror. Faster Alma satt och mjölkade och jag var in och tittade. Rätt vad det var så halkade jag och föll, med ansiktet före, i gödselrännan. Midsommar kom och med den höskörden. Hästen Snälla fick dra slåttermaskinen som farbror Linus eller mina äldre kusiner körde. Efter några dagar ute på åkern var höet ganska torrt och det var dags för Snäl�la att dra släpräfsan eller hjulräfsan med ibland någon av oss barn på ryggen. Upp med höet på hässjor, där det låg många dagar tills det torkat helt. Sedan följde arbetet för de vuxna att med högafflar slänga upp höet i höskrindan, som hästen drog till närmaste lada. I ladugården och i ladorna kunde sedan vi barn tumla omkring. En dag kom jag och Klara på att vi skulle låtsas att vi var hönor som låg på ägg. Vi letade reda på de ägg som hönorna lagt under morgonen. Sedan gick vi till höskrindan och la äggen där, med oss ovanpå. När vi lekt fär-
