1.1 »Den stjärnbeströdda himmelen« I LPs barndom förekom det att man »tog nyårspsalmer«.8 I pojkåren stod LP ett nyår bredvid sin mor som tog nyårspsalmer. LP har glömt psalmerna, men berättar: Utanför stugan lyste det klara månskenet på ett gnistrande vinterlandskap. Mörka skuggor från de höga granarna täckte en del av detsamma. Men min blick fångades av den stjärnbeströdda himmelen. Jag har en känsla av att mina barnaögon såg det väsentliga i den bild, som låg framför mig: den Gud som skapat allt detta, det stora obegripliga, som dolde sig bakom vad jag såg, och det hemlighetsfulla okända, som mor talade om i samband med nyårspsalmerna.9
69 år gammal – året är 1953 – konstaterar han, att »… det har förvånat mig mer än en gång, hur riktigt jag uppfattade, vad jag då såg och hörde. Det okända, som låg framför, och blicken in i världsalltet samlade sig till ett överväldigande andligt intryck, som utan egentlig korrigering har suttit kvar under hela mitt liv«.10 Av textraderna framgår, att han betraktar denna upplevelse som grundläggande och mönsterbildande. Den religiösa erfarenheten kan sägas vara primär11 När han var 16 år gammal och befann sig i Fredrikshald fångade stjärnhimlen hans blickar under det att han »var försänkt i bön«. Fenomenet skedde tydligen många gånger alltifrån hans tidigaste barndom.12 I människosynen har vi uppmärksammat inslaget om den odödliga människan och evigheten såsom nedlagd i hennes inre. Det är inför stjärnhimlen som oändlighetskänslan växer fram, en känsla som växer sig allt starkare genom åren13
8
9
10 11 12 13
Personen ställde sig vid fönstret och såg på månen. Samtidigt höll denne person psalmboken bakom ryggen och öppnade den. Den psalm som den högra tummen stannade vid skulle förtälja vad det kommande året skulle bära i sitt sköte. Så berättar LP själv i Den anständiga sanningen, 1953, s. 169. Den anständiga sanningen, 1953, s. 169f. Stjärnevärlden utgör ett mysterium tremendum et fascinosum för LP, dvs. den fyller LP med en rysning av vördnad och med trollbunden häpnad. ibid. Till definitionen, se Ringgren, 1970, s. 105. Medan Du stjärnorna räknar, 1953, s. 29f.; Den anständiga sanningen, 1953, s. 263f. Under den högstes beskärm, 1966, s. 101. Se vidare Timmermannen från Nasaret, 1970, s. 46ff., där det inre sambandet mellan naturen och den andliga världen uppmärksammas. Vidare framkommer att stjärnevärlden mycket tydligt verkade lockande på LP. Timmermannen från Nasaret, del 2, 1971, s. 89, not.
IV Gudsbild. 1 Gud som närvaro
300
