Ställer vi frågan om syndfriheten till LPs texter kan ett sammanfattande svar ges följande innehåll. Med hans emfasering av medvetenhetsaspekten följer att det kan finnas omedveten och okänd synd hos människan. Människan är skuldfri, men inte syndfri. Detta tillhör det rena hjärtats teologi. Erfarenheten av Andens dop uppfattas som ett erkännande från Guds sida att renheten är fullständig. 67 Den andedöpta och tungomålstalande människan utsätts för frestelser. En central fråga blir: Kan den andedöpta människan »falla i synd«, kan hon bete sig som ett barn? LP svarar inte ja, utan: hon behöver inte. Hon har fått kraften – förmågan – att icke synda, ett posse non peccare ligger inom räckhåll. Det betyder att han förkunnar en syndfrihetslära på ett idealt plan, inte bara skuldfrihet.
4.2 Möjlighetsteologi Termen möjlighetsteologi vill förklara LPs medvetna ambition och strävan att övervinna klyftan mellan ideal och verklighet. I det följande byggs denna teologiska accent upp utifrån tre tankegångar i materialet: idealtänkandets premisser, tanken att »bör« implicerar »kan« samt »mer«-syndromet.
4.2.1 Idealtänkandet Ideal i LPs mening är ett högsta värde som bör och kan verkliggöras och utgör ett mönsterexempel och en förebild. Därmed avvisas föreställningen att ideal enbart skulle vara regulativt, dvs. ett värde eller ändamål som är eftersträvansvärt men principiellt omöjligt att förverkliga. 68 Idéer som ideal kan utifrån denna grundsyn artikulera människans tillkortakommande. »Ideale haben heißt, davon überzeugt sein, daß wir selbst und die uns umgebende Wirklichkeit nicht mehr kongruent mit unser Bestimmung sind. Das Ideal enthält also eine Fehlanzeige; man könnte auch sagen es enthält ein Gericht«, skriver Helmut Thielicke i Der Evangelische Glaube.69
67 »När du har blivit frälst, kommer Jesus och ger dig sitt vittnesbörd, att han erkänner
din frälsning, därigenom att Anden faller över dig«. Band 3, s. 209. När »vi fått rena hjärtan, då beseglar Gud barnaskapet genom dopet i den helige Ande«. ibid., s. 22. 68 Filosofilexikonet, 1988, s. 251. 69 Thielicke, 1968, s. 570. II Människosyn. 4 »Varken syndare eller svärmare«
134
