motiveras av kyrkoherdarna med att restriktionerna fick dem att rannsaka vad som är det centrala i att vara kyrka när de snabbt behövde prioritera i omställningsarbetet. En kyrkoherde uttrycker det som att ”gudstjänstfirandet alltmer framträtt som församlingens ryggrad” under pandemins början och en annan påpekar att ”mycket har kunnat ställas in, men inte det som är kärnverksamheten. Gudstjänsterna har varit det som verkligen har fått ta plats”. Den här rannsakningen är en förklaring till varför de yngre kyrkoherdarna i rapporten ”Svenska kyrkan online” identifierar att den lokala gudstjänsten blivit viktigare för dem under pandemin. 9 De yngre kyrkoherdarna har under pandemin enligt sig själva, funderat kring vad kyrkans kärnuppdrag egentligen är när allt plötsligt ställdes på sin spets. För yngre kyrkoherdar så är det just erfarenheten av hur central gudstjänsten är i församlingslivet, som de vill bära med sig vidare efter pandemin. I stället tycker de att exempelvis fikakulturen vid alla mötestillfällen och vad någon benämner som ”trivseldiakonala samlingar” i framtiden kommer att bli mindre viktigt för dem. Pandemin ruckade enligt de yngre kyrkoherdarna på de upparbetade spåren kring att församlingen alltid ska göra som de alltid har gjort gällande fika och mötesplatser. Pandemin har dock fått dem att tydligare se vad som bär församlingen och det är gudstjänsten. Äldre kyrkoherdar har inte i lika hög utsträckning tyckt att den lokala gudstjänsten ökat i vikt för dem under pandemin även om de också prioriterat gudstjänsterna i den digitala omställningen. 10 Visserligen betonar nästintill alla kyrkoherdar saknaden efter gemenskap, men vilken typ av gemenskap de saknar och längtar efter, tar sig delvis olika uttryck. De äldre kyrkoherdarna betonar att gemenskapens avsaknad i församlingslivet föranlett att de efter pandemin vill att församlingarna arbetar mer med att skapa rum för gemenskap där människor kan mötas för samtal. Exempelvis nämns mindre grupper motsvarande frikyrkornas hemgrupper som konkreta exempel på vad de äldre vill bära med sig efter pandemin. Den fysiska kyrkobyggnaden har helt enkelt blivit mindre viktig för den här gruppen. Istället har det vuxit fram en längtan efter att kunna behålla småskalighet, utomhusvistelser och promenader också efter pandemin. Mindre gemenskaper identifieras också som något som de äldre kyrkoherdarna ser som en möjlighet för att upprätthålla kontakten med församlingsmedlemmar i framtiden.
9 10
Fransson, Gelfgren & Jonsson 2021a, s. 72. Fransson, Gelfgren & Jonsson 2021a, s. 72.
201
