FÖRORD I den här föreliggande uppsatsen har tolv samarbetsorgan inom den svenska pingströrelsen kartlagts så långt det funnits dokument tillgängliga. De berörda organen är i förhållande till de lokala församlingarna av övergripande karaktär. Undersökningen visar att den enda lokala församling som i någon nämnvärd omfattning haft och/eller har inflytande över eller i ett antal av dessa organisationer är Filadelfiaförsamlingen i Stockholm genom sin föreståndare och styrelse. Men detta inflytande tenderar att avta. Vid undersökningstillfället (våren 1973) innehade 91 personer 353 förtroendeuppdrag som huvudmän och/eller styrelseledamöter – som ordinarie eller suppleant. Hade även befintliga dotterbolag medtagits, hade förtroendeuppdragen blivit flera men inte antalet innehavare. Av de medtagna förtroendeuppdragen hade Lewi Pethrus de flesta, nämligen 9, följd av Willis Säwe och Bo Hörnberg som hade vardera 6. Sex ledamöter hade 5 uppdrag och fem 4 o.s.v. Den verkliga ledningen ligger i händerna på ett mycket begränsat antal pastorer och direktörer. De som håller i de stora pengarna och i de opinionsbildande organen inom rörelsen visar sig också styra utvecklingen inte bara hos de gemensamma organen, utan även i viss utsträckning ute i de lokala församlingarna. I detta sammanhang bör observeras, att de här aktuella personerna som regel också sitter med i en rad andra styrelser och kommittéer, vilka inte ingått i min undersökning. Likaså sitter några av dem som representanter för Pingströrelsen i vissa samkristna sammanhang, men det är föga känt hur och av vilka man fått sina mandat. Hur har en sådan centralisering varit möjlig inom Pingströrelsen, som officiellt ivrigt slår vakt om de lokala församlingarnas oberoende? Uppsatsens läsare har själva möjligheter att bilda sig en uppfattning. Av det undersökta och redovisade källmaterialet kan nämligen flera orsaker till detta förhållande utläsas. En av orsakerna är organisationsformerna. Stiftelse- och bolagsformen, med ett för gemene man svåröverskådligt nät av dotterbolag, bidrar till att försvåra och begränsa insyn och överblick. Stiftelseledningarna förnyar sig mer eller mindre själva. Frånvaron av information kring samarbetsorganen och/eller ofullständig och tillrättalagd information är en annan orsak, som har bidragit till att okunnigheten om de olika organens historia och om den verkliga innebörden i deras funktioner är stor. Okunnig-
7
