KRÖNIKA
SIGNERAT: KATARINA LYCKEN RÛTER
Ett myller av möjligheter
Ö
ver dubbeldörren s itter en skylt där det står ”Bibliotek” med stora bokstäver. Kikar man in genom dörrglaset ser man rader av hyllgavlar och bakom dem välvda fönster som låter dagsljuset falla in snett ovanifrån. Det är vackert. Smakfullt. Men när man kom mer in biter det tag lite i maggropen. Det är nästan tomt på hyllorna. Om man startar allting nytt på en skola startar man också sitt bibliotek. Det finns inga magasinerade travar, inga tummade favoriter, inga ärevördiga klenoder. Det är inte konstigt, men det känns konstigt. Det ska ju vara fullt på hyllorna. Biblioteket är en plats där man för väntar sig att hitta både det man söker efter och det man inte hade en aning om ens fanns. Det är en plats där man ska kunna gå bildning ens omvägar och få se andra sidor och andra perspektiv än dem man i förstone tänkt på. ”Theke” i bibliotek kommer från grekiskan och betyder samlingsrum. Böcker, databaser, tidskrifter, ljudböcker, filmer, e-böcker – i bib lioteket samlas och samsas mängder av format och innehåll. Biblioteket är en nod, en kun skapshubb men framför allt är det platsen där man träffar den informationsvetenskapliga expertis som är alldeles ovärderlig i sökandet efter den klokaste vägen till kunskap i myllret av möjligheter. Så hur är det ens möjligt att det är ”teket”, det vill säga samlingsrummet, och inte ”tekarien”, det vill säga hen som kan han tera allt detta som ryms i samlingarna, som skrivits in i skollagen? En lycklig period i mitt liv hade jag en bib liotekarie som var min personliga ciceron längs raderna i mitt inte så charmiga men funktio nella lokala folkbibliotek. Hon brukade ta en
runda längs skönlitteraturen och plocka åt mig godbitar av olika slag. Somligt tänkte hon att jag skulle gilla utifrån vad hon visste om min tidigare läsning, annat såg hon som utma ningar eller möjliga vidgningar av världsbild och litteraturförståelse. ”Du kanske bara tror att du inte gillar det”, kunde hon säga när hon lade fram någon volym med ett sockersliskigt omslag eller en besynnerlig baksidestext. Ofta hade hon rätt. Vi har många tomma hyllor i vårt vackra bibliotek på min fortfarande ganska nystartade skola, men det kommer att ordna sig med det. Vi kommer att få tummade exemplar, många titlar, fyllda hyllor, tillgång till fler databaser och prenumerationer på fler tidskrifter. Ting tar tid. Det som nu och alltid är den viktigaste förutsättningen finns ändå på plats: en skolbib liotekarie som kan hålla i och om kunskapssök ningen i alla dess former. Och snart blir de två. Helt tomt är det förstås inte heller på hyl lorna. I samband med Augustgalan tänkte jag att det vore lämpligt att läsa lite ur ”Ædnan” med mina elever, att lyfta fram samisk erfa renhet, resonera om vad ett epos kan vara och dras in i en förtätad början av en berättelse. Morgonen efter prisutdelningen smet jag in genom bibliotekets vackra glasdörr och plock ade med mig Linnea Axelssons storverk som så klart stod där på en hylla. Allt finns inte än, men det som finns är väl utvalt. Tack kära bib liotekarie – det här blir bra! n
”Du kanske bara tror att du inte gillar det”, kunde hon säga. Ofta hade hon rätt.
KATARINA LYCKEN RÜTER ÄR FÖRSTELÄRARE PÅ ANNA WHITLOCKS GYMNASIUM
LÄRA #1/2019
13