LÄRA Stockholm nr 5 2018 by Pedagog Stockholm

#5/2018 STOCKHOLM Niklas Brismar Pålsson

Filosofi — på liv och död

Hon vill ge eleverna mer struktur ”Poesin viktigare än någonsin”

Ekens skola satsar på ämnesveckor De cyklar sig lugna i skolan

Stockholm växer. För dig. Stockholm växer mer än någonsin. Inom ett par år är vi en miljon invånare. Den snabba utvecklingen kräver en långsiktig plan och det har Stockholm. Vi expanderar, renoverar och bygger ihop så att du och alla andra får förutsättningar att jobba, leva och åka dit ni ska, på ett sätt som är hållbart för både människa och miljö, just nu och många generationer framöver. Vill du veta mer om hur Stockholm växer och hur det påverkar de platser du bor och rör dig på? Välkommen till Stockholmsrummet i Kulturhusets bottenplan, hämta en informationskarta på ditt närmaste bibliotek, och besök vår nya webbplats vaxer.stockholm.se.

FOTO: ULRICA ZWENGER

STOCKHOLM #5/2018 Fem gånger vinnare av Svenska Publishingpriset för bästa p ersonaltidning.

LÄRA Stockholm ges ut av utbildningsförvaltningen i Stockholms stad och utkommer med fem nummer per år. Adress: LÄRA Stockholm, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm. Besöksadress: Hantverkargatan 3A. Chefredaktör: Tomas Bannerhed, 08-508 33 899, tomas.bannerhed@ stockholm.se. Ansvarig utgivare: Sofia Oliv. Medverkande skribenter: Katarina Bjärvall, Annelie Drewsen, Agneta Berghamre Heins, Lina Pilo, Marianne Hühne von Seth, Annebritt Ullén och Ingela Ösgård. Grafisk form: Blomquist Communication — blomquist.se. Tryck: Åtta.45, Järfälla, 2018. ISSN: 1654-7330. Upplaga: 17 000 exemplar. För kostnadsfri prenumeration, kontakta utbildningsförvaltningen på info.utbildning@stockholm.se.

”Lärare ska inte göra det kul, de ska göra sitt yttersta för att ge eleverna en känsla av kompetens. Ge dem mer struktur, förklara mer.” Det säger Åsa Wikforss, professor i filosofi vid Stockholms universitet.

Läraren Helen Elofsson och rektor Christina Lindgren på nya Ekens skola som satsar på ämnesveckor och en trygg studiemiljö.

ILL: MARIA JERNBERG

Omslag: Niklas Brismar Pålsson, lärare på Anna Whitlocks gymnasium, fotograferad av Marc Femenia.

FOTO: ULRICA ZWENGER

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

”Poesi hjälper eleverna att tänka klarare och förstå ordens värde”, säger den amerikanska lärarutbildaren Georgia Heard.

Varför behöver inte vuxna ha överdragsbyxor när de går ut? Maria Jernberg tecknar en ny ögonblicksbild från skolans värld.

DESSUTOM ... Han har stenkoll i klassrummet

Att cykla sig lugn i skolan

Böcker kan motverka rasism

”Vi påverkar eleverna varje dag”

Läraren som fredsbyggare

Khuslen, 10, gillar Fagersjöskolan

”Från runskrift till parallella chattfönster”

Så minskade skolan stressen

De gör en bok tillsammans

1X2 — tävla om biobiljetter!

Enkät: Vad läser du helst?

Rapport från Symposium 2018

PROFILEN

Våga veta! Hur får man någon att v ilja göra n ågot? Det frågar sig Niklas Brismar Pålsson ständigt när han u ndervisar. Sedan s ätter han en tvåtusen år gammal text i händerna på nyblivna gymnasister. — Om man lyckas kan Platon ge väldigt mycket tillbaka. TEXT: ANNELIE DREWSEN FOTO: MARC FEMENIA

LÄRA #5/2018

PROFILEN

”Så fort jag är i när heten av eleverna är jag lärobokstext. Så vad ska jag skriva till dem?”, säger läraren Niklas Brismar Pålsson, här tillsammans med Melker Munters och Edvin Lidman (närmast).

LÄRA #5/2018

PROFILEN

klassrummet är Niklas Brismar Pålsson avslappnad och har samtidigt stenkoll. Han låter lärandet ta tid och håller ändå ett rasande högt tempo. – Om jag ska vara det här ämnet, då måste det vara på liv och död. Om allt bara flödar kors och tvärs; om jag pratar om vad jag åt till middag och sedan om Platon, då blir det otydligt. Gränsdragningen är knivskarp. Niklas Brismar Pålsson är lärare i svenska och filosofi på Anna Whitlocks gymnasium. Mellan honom och eleverna ryms bara en enda sak: undervisning. Just i dag handlar det om Platons grottliknelse. Nedklottrade stenciler med utdrag ur Platons ”Staten” ligger på de gula bänkarna. Allt är sprillans nytt på skolan, från ytskikt till elever. Det här läsåret undervisar Niklas Brismar Pålsson fem klasser i årskurs 1 i svenska. I dag har han sin mentorsklass SA18LA. I knappt två månader har eleverna drillats i att läsa med pennan i handen. – Det ska synas att man har läst. Platons grottliknelse har de tampats med i flera omgångar. De har läst och tolkat i klassrummet, hemma och i mindre grupper. Nu ska de dela med sig av tolkningarna för varandra. Varje grupp ska rita sin bild – inte av grottan, utan av sin egen tolkning av den. – Sedan blir det stafettdiskussion. Vi kommer att få en bred och fördjupad bild av vad som utspelar sig i texten, förklarar Niklas Brismar Pålsson. Han gör en konstpaus. Klassen lyssnar. – Och det som utspelar sig i texten tillhör litteratur- och kulturhistorien – den värld som vi är en del av och det vi sysslar med när vi sysslar med lärande. På några sekunder har han zoomat ut från klassrummet, placerat det i ett större sammanhang. Där släpper han eleverna, och grupperna börjar diskutera. Niklas Brismar Pålsson ställer

LÄRA #5/2018

Det måste finnas en inbyggd form av smärtsam njut ning i att vara i skolan.

sig vid ståbordet där han lagt ifrån sig sitt eget exemplar av ”Staten” – en tegelsten som nu får 30 tonåringar att ivrigt skissa bilder av allt från fotbojor till snöglober. Niklas Brismar Pålsson tar en klunk från kaffe

muggen med orden sapere aude. Våga veta. Han iakttar det som sker och börjar sedan försiktigt röra sig mellan bänkarna. En grupp som består av fyra pojkar fångar hans uppmärksamhet. – Vi funderar på att hitta en bild som kan återge … – Vad menar du med ”återge”? kontrar Niklas Brismar Pålsson. – Alltså vår tolkning, säger Sigge Trygger. – Ja precis, ni ska rita er tolkning, ingen grotta. Det är nödvändigt med specifika ord och begrepp. Men Niklas Brismar Pålsson undviker pekpinnar. Han talar i stället om att kultivera

PROFILEN

”Vi måste våga expan dera och omformulera oss själva i relation till den text vi läser”, menar Niklas Brismar Pålsson, här i samspråk med Panagiotis Gialetsis och Amanda Lundgren i klass SA18LA.

självmedvetenhet för att ge eleverna makt över sitt eget lärande. I det ingår att ge dem utrymme att tala och tänka om innehållet. – Så fort jag är i närheten av eleverna är jag lärobokstext. Så vad ska jag skriva till dem? Jag är medveten om att jag blir tolkad så fort jag andas. Det är ett rikt stoff som möter eleverna. Det är som om begreppen och beskrivningarna från Platons text materialiseras i rummet, inte bara som studieobjekt som måste erövras på väg mot ett betyg, utan som något angeläget som ställer sig i vägen och kräver uppmärksamhet. Det var just under gymnasietiden som Niklas

Brismar Pålssons egna intellektuella intensitet började ta plats. – Jag är en riktig skolvarelse och både min mamma och farmor var lärare. I gymnasiet

började jag intressera mig för filosofi och litteratur. Jag var intresserad av människans villkor. Vägen till filosofin gick via skönlitteraturen. Där blir gestaltningen av livet väldigt påtaglig. Sitt eget liv är han dock fåordig om. Det precisa och ymniga språket som utmärker hans undervisning blir vagt och korthugget när han ska berätta om sig själv. Född 1977. Uppvuxen i Danderyd och Järfälla. Som barn intresserad av ”fysiska utmaningar” och med en pappa som ”jobbade inom näringslivet”. Först när han kommer fram till universitetsstudierna slutar han skruva sig på stolen. – Jag pluggade kulturvetarlinjen på Stock holms universitet. Senare skrev jag uppsatser i litteraturvetenskap, filosofi och utbildningsvetenskap innan jag hoppade på lärarutbildningen. Jag har pluggat i en evighet och har tre examina. LÄRA #5/2018

PROFILEN

Hittills lockar undervisning mer än den akademiska banan. Efter tolv år på Kungsholmens gymnasium sökte han sig till nyöppnade Anna Whitlocks gymnasium. I klassrummet får den intellektuella skärpan och bildningsivern utlopp, tillsammans med det slags människokärlek som läraryrket förutsätter. Tålmodigt och tillgängligt lotsar han eleverna längs deras bildningsresa. – Jag gör ingen skillnad på om jag träffar elever på lektionen, i korridoren eller ute på gatan. Jag har gett mitt mobilnummer till fem klasser och ingen har missbrukat det. Men han hymlar inte med att det är krävande att studera. – Kontrasten mellan att vara i skolan och att vara i största allmänhet är väldigt stor. Det måste finnas en inbyggd form av smärtsam njutning i att vara i skolan.

Något bränner till. De olika tolkningarna orsakar en explosion av frågor. Nu befinner sig klassen b ortom texten.

Han ger en ny stencil till eleven som glömt sin.

En disciplinär markering och en pedagogisk räddningsaktion i ett. Utan sin text lämnas eleven utanför sammanhanget. Den långsamma nötningens konst. Läraren som ser och står kvar. Presentationerna hakar i varandra. En grupp har gjort en intrikat bild av människor inneslutna i olika stora grottor, vilkas mynningar förgrenar sig och växer ihop med varandra.

Hittills lockar undervisningen mer än den akademiska banan. Efter tolv år på Kungsholmens gymnasium sökte han sig till nystartade Anna Whitlocks gymnasium.

LÄRA #5/2018

Somliga vidgas medan andra krymper. – En traumatisk händelse som att bli misshandlad eller våldtagen kan påverka hur öppen man är. En människa kommer och bryter sig in i en annan människas syn på livet. – Antecknar ni nu? Det är väldigt intressanta saker som kommer upp! säger Niklas Brismar Pålsson. Fler och fler händer sträcks upp. – Men får man samma livssyn bara för att man hittar någon? – Måste det vara så att den med en smal grotta har en dålig uppväxt, eller kan den personen bara ha blivit skyddad av sina föräldrar? – Det är en bra tanke, vi har inte filosoferat på det sättet … Något bränner till. De olika tolkningarna orsakar en explosion av frågor. Nu befinner sig klassen bortom texten, förståelsen växer ihop med egna erfarenheter och populärkulturella referenser. Det handlar plötsligt om deras egen verklighet. Niklas Brismar Pålsson stortrivs. – Det här är vansinnigt intressant! Superbra analyser och tolkningar. Det här är ju egentligen vad vi sysslar med varje dag. Vi försöker göra den här grejen, expansionen. – Men när vi lämnar vår comfort zone, lämnar vi grottan då eller expanderar den? undrar en elev. – Det är frågan. Enligt Platon tar man sig inte ut ur grottan utan blir släpad. Det är läskigt och obehagligt, men det är det som kallas lärande, säger Niklas Brismar Pålsson och börjar dra i en elevs stol. Lektionen avslutas med att eleverna får skriva ner sina tankar. Kravet är inte att sammanfatta utan att välja någon aspekt att skriva om. På några sekunder smattrar skrivandet i gång. – För kollektivet blir det en oerhört genom arbetad erfarenhet med så många perspektiv. I skrivandet blir det individuellt. Med flera grupper som redovisar samma sak blir sannolikheten högre att man kan haka i något större, konsta terar Niklas Brismar Pålsson. En efter en slår eleverna så småningom igen sina datorer. Texterna ska bearbetas vid nästa lektionstillfälle. – Niklas är typ galen, men på ett bra sätt. Han gör lektionen rolig fast det egentligen är tråkigt, säger Amanda Lundgren på väg ut ur klassrummet. Chelsea O Enagbare håller med. – Allt i skolan är tråkigt, men han gör det på ett roligt sätt. Fast om jag ska vara ärlig är det här intressant på riktigt. n

PROFILEN

”I gymnasiet började jag intressera mig för filosofi och litteratur. Jag var intresserad av människans villkor.”

NIKLAS BRISMAR PÅLSSON Aktuell: Är med och bygger upp Anna Whitlocks gymnasium, bedriver fria filosofi seminarier utanför ordinarie kurser i samarbete med Comparative Literature vid Yale University i USA och skissar på en bok om det egentliga lärandets feno menologi. Gör: Förstelärare i svenska och filosofi, leder under visningsteam. Bor: Älvnäs, Ekerö. Gillar: Hermeneutik. Ogillar: Dogmatik. På lediga stunder: Lyssnar på föreläsningar, lagar mat, njuter av havet, har seminarier om pedagogik runt köksbordet med min fru Frida som arbetar med arkitektur och pedagogik, bygger trädkoja med mina två döttrar. Läser: ”Vara och tid” (Hei degger), ”Antigone” (Sofokles) och ”This Life — Secular Faith and Spiritual Freedom” (Mar tin Hägglund, utkommer i mars 2019). Lyssnar på: Beethoven, Kapten Röd, Robyn. Bästa lärarminne: När jag bjöd hem 90 elever efter studentdagen på filosofisk picknick under äppelträden i vår trädgård.

LÄRA #5/2018

VI VAR DÄR

ILL: MIA NILSSON

”Vi tror på böckernas kraft” Årets Bokmässa hade antirasism och respekt som övergripande tema i ett försök att återvinna förtroende och locka tillbaka publik och utställare efter förra årets bojkott. LÄRA Stockholm var på plats i Göteborg i september och besökte några spännande seminarier för lärare och bibliotekarier.

På öppningsceremonin talade Almapris tagaren Jacqueline Woodson om respekt för de många berättelserna i världen. För att alla människor – unga och gamla, transoch queerpersoner, svarta och vita, fattiga och rika – ska känna sig trygga, måste deras berättelse få ta plats, menade hon. – Vi är alla här för att vi tror på böckernas kraft! Konkreta förslag på hur rasism kan motverkas gav Emma Arneback och Jan Jämte på seminariet ”Hur motverkar vi rasism i förskola och skola?”. De båda 10

LÄRA #5/2018

talarna forskar om antirasism i skolan och samhället vid Örebro universitet. Jan Jämte betonade att alla som arbetar i förskola och skola har ett uppdrag att motverka rasism. – Rasism får aldrig accepteras, bagatel liseras eller normaliseras. I grund och botten ska det råda nolltolerans. Skolan har tilldelats en nyckelroll i att motverka rasism och skapa jämlika förutsättningar för alla elever, sa han och påpekade samtidigt att de åsikter som förekommer i samhället även finns bland elever och skolpersonal. Ett första steg för att kunna motverka

rasism är att ha kunskap om hur rasism tar sig uttryck. – I skolan har man ofta sökt efter skinnskallar och hakkors som har blivit sinnebilden för rasism. Men om vi stannar vid rasismens explicita uttryck missar vi föreställningar, mönster och fördomar i

den egna verksamheten. Om man flyttar frågan till en strukturell nivå blir även förskolan viktig, där rasism nästan varit en ickefråga tidigare. Steg två är att skaffa en verktygslåda för att hantera rasism. Att vara kritisk mot normer är ett sätt, vilket kan handla om allt ifrån att syna hur man uttrycker sig i utvecklingssamtal till att ifrågasätta lärobokens perspektiv tillsammans med eleverna. En annan viktig faktor för att stävja rasism är att skapa goda relationer till elever och bjuda in dem i gemenskapen. Tanken bakom är att en person som mår bra i sig själv inte utvecklar rasistiska idémönster. Men när en elev faktiskt uttrycker rasism kan det vara en svår balansakt att stoppa kränkningen utan att elevens utanförskap förstärks. Jan Jämte påpekade att skolan har en unik möjlighet att faktiskt få elever att byta

VI VAR DÄR

bana, eftersom arbetet sker under flera års tid. De båda forskarna uppmanade också lärare att prata med elever om deras egna erfarenheter av orättvisor. – Vi har alla erfarenheter av maktstrukturer, antingen som missgynnade eller privilegierade. Lärare kan använda det för att föra kritiska samtal, men då är det viktigt att eleverna får tolkningsföreträde till sina egna berättelser, sa Emma Arneback. Journalisten Ylva Mårtens ledde ett semi

narium om barns makt i samhället och litteraturen med författarna Matilda Westerman, Patrik Lundberg och Elin Ek. – Ungas representation i det offentliga samtalet är liten, men barn har också yttrandefrihet. Den har ingen åldersgräns, sa Ylva Mårtens. Med sin reportagebok ”Berättelsen om Sverige” vill Patrik Lundberg berätta om de fyra åren mellan valen. – Det är då demokratin skapas, både i riksdagshuset och i Flen en regnig tisdag. Jag vill aktivera unga människor, inte genom att säga vad de ska tycka utan genom att ställa frågor. Sedan får ungdomarna förhålla sig till det. Matilda Westermans bok ”Så funkar Sverige” är en klassisk faktabok med illustrationer av Johanna Kristiansson. Elin Ek har skrivit en roman för ton åringar. ”Athena – Grattis världen! Jag är här nu!” handlar om Athena, tolv år, som

startar en klubb för att rädda världen. Publiken skrattade högt när författaren läste ett stycke från scenen. – Jag gick tillbaka till det jag själv skrattar åt, ungdomar med hybris. Det tycker jag är roligt! En författare som verkligen har gett barn en plats i det offentliga samtalet är Gunilla Lundgren. Hon har arbetat i 30 år med Nobelpriset i Rinkeby. Med sig på semi nariescenen hade hon bland andra Sabina Mastafa och Ilhan Bashir Elmi, elever på Rinkebyskolan. Förra året träffade de litte raturpristagaren Kazuo Ishiguro. Precis som alla andra pristagare som besökt Rinkeby fick han ett häfte med elevernas egna texter och bilder, som de arbetat med under en termin. – Det var kul att förbereda sig, vi gick igenom noggrant hur vi skulle göra. Alla hade en uppgift. Jag kände igen mig i de dubbla identiteter som han pratar om, eftersom jag är somalisk och svensk, sa Ilhan Bashir Elmi. Sabina Mastafa höll med: – Det var kul att Ishiguro berättade så mycket om den dubbla identiteten. Han har flyttat till ett nytt land precis som många i Rinkeby. Han talade om det som en styrka vi har med oss. Det har vi lärt oss efter det här. n ANNELIE DREWSEN

BOKTIPS ”Att motverka rasism i förskolan och skolan” Emma Arneback och Jan Jämte Natur och Kultur, 2017 Boken visar hur man kan förstå, analysera och motverka rasism i förskolan och skolan utifrån en rad olika perspektiv. Viveka Sjögren

Pojken i taket

”Pojken i taket” Viveka Sjögren Hippo bokförlag, 2018

En finstämd och tanke väckande bilderbok för alla åldrar. Sesam flyttar in hos en familj och vänder upp och ner på tillvaron — eller kanske på sig själv? HIPPO BOKFÖRLAG

”Falafelflickorna” Christina Wahldén Rabén & Sjögren, 2018 En feelgooddeckare för barn om Hawa som drömmer om att bli polis och startar detektivbyrå. Boken belönades med Spårhunden 2018 för årets bästa barn- eller ungdomsdeckare på Bokmässan. ”Brun flicka drömmer” Jacqueline Woodson Natur och Kultur, 2018 Den första boken av årets Almapristagare på svenska. Fri vers om erfarenheten av att växa upp som svart flicka i USA på 1960- och 70-talet.

Behöver du orkesterpop eller en robotdiktator? Det finns massor av kulturaktiviteter att välja bland på kulan.stockholm.se. Där kan du som är pedagog i Stockholms stad boka med en premie som gör det billigare. Du hittar bland annat upplevelser och workshoppar som passar allt från förskolan till gymnasiet.

Läs mer på pedagog.stockholm.se/kulan

LÄRA #5/2018

VI VAR DÄR

Läraren som fredsbyggare I början av oktober möttes lärare från stora delar av världen i Stockholm för att lyssna till Nobelpristagare, aktivister och utbildare. ”Teach Love & Understanding” var temat för årets Nobel Prize Teacher Summit.

Anslaget var elegant när Nobelcenter samlade 350 lärare från ett 30-tal länder – däribland Bolivia, Kenya och Ukraina – till toppmöte på Münchenbryggeriet. Vita dukar och mingel med livemusik ramade in ett digert program med fokus på hur lärare kan främja demokrati, icke-våld och en hållbar utveckling. Christer Mattsson, lektor och föreståndare för Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet, talade om de oförutsägbara effekterna av att undervisa. Han berättade om en episod från sin tid som lärare då han fick ansvar för att undervisa några unga nazister. Efter ändlösa diskussioner som inte ledde någonstans bestämde han sig för att ta med pojkarna och deras pappor till Auschwitz. Inför resan träffade han eleverna och papporna tre timmar varje vecka. Ändå slutade besöket i koncentrationslägret med att en elev skrev en vit makt-hälsning i gästboken. – Jag kände mig helt misslyckad. porna till en bar. Då tog Christer Mattsson med pojkarna på en promenad i de gamla judiska kvarteren, där han berättade om människorna som hade bott där. Plötsligt stannade pojken som hade skrivit hälsnin gen och sa: – Vet du, i Auschwitz var det som jag hade förväntat mig. Jag skrev så för att kunna säga till mina kompisar att det bara var judisk propaganda. Men i de här kvarteren inser jag att folk levde här. Att de togs härifrån och blev mördade. Det var orättvist och jag tror på att det hände. Sedan fortsatte han: – Jag har inga andra vänner, så jag måste säga vad de förväntar sig. Men snälla, bli inte upprörd, jag orkar inte att någon mer blir arg på mig. Christer Mattssons budskap var att en 12

LÄRA #5/2018

En yngre aktivist som intog scenen var Fatemeh Khavari, grundare av Ung i Sverige och initiativtagare till demonstrationen

mot utvisningarna till Afghanistan förra året. Hon samtalade med sin tidigare lärare Karolina Sandahl från Globala gymnasiet. Fatemeh Khavari berättade om sin uppväxt som papperslös flykting i Iran, utan möjlighet att gå i skolan. På Globala gymnasiets språkintroduktionsprogram lärde hon sig om mänskliga rättigheter genom att arbeta med projekt som hade anknytning till verkliga frågor. När en av hennes vänner fick avslag på sin asylansökan bestämde hon sig för att sätta sig utanför riksdagen och protestera. Sittstrejken växte och pågick i 58 dagar. Sedan dess har en lag som ger vissa ensamkommande ungdomar uppehållstillstånd för att studera kommit till, och Fatemeh Khavari har hunnit skriva en bok och börjat plugga igen. Karolina Sandahl undrade vad hon vill arbeta för framöver. – Jag vet inte, men det finns ingen gräns för mitt engagemang, sa Fatemeh Khavari och uppmanade lärare att lägga grunden för framtidens icke-våldsrörelser genom att undervisa. n ANNELIE DREWSEN

Bildläraren Andria Zafirakou från Alperton Community School i London har tilldelats The Global Teacher Prize 2018. Hon brinner för att även de fattigaste barnen ska få uppleva skönheten i konsten.

Senare på kvällen i Kraków försvann pap-

lärares främsta uppgifter är att få eleverna att förstå sig själva och världens komplexitet, och att hjälpa dem att uttrycka sig. – För att bli en bra lärare måste man gå in i alla situationer med en insikt om att man kan ha fel, avslutade han. Under dagen tillkännagavs 2018 års fredspris. En spontan applåd utbröt när det stod klart att priset skulle gå till den kongolesiske läkaren Denis Mukwege och den irakiska människorättsaktivisten Nadia Murad, som båda kämpar mot sexuellt våld som vapen i konflikter och krig. – Det här priset ger vingar till kvinnor som varit utsatta för sexuellt våld överallt, sa Leymah Gbowee som klev upp på scenen rörd till tårar. Hon fick fredspriset 2011 för sitt arbete för kvinnors säkerhet och fredsbyggande i Liberia. Bränslet till hennes engagemang var den ilska hon kände mot kriget. – Man kan inte bygga fred med bitterhet. Ilska är som vatten, det formar sig efter det kärl man häller det i.

KRÖNIKA

SIGNERAT: LINA PILO

Från runskrift till parallella chattfönster

n stor del av livet handlar om att leva det. Om att ta beslut om att vilja leva det och om att se till att ingen glömmer bort att det där levandet man ägnat sig åt faktiskt har ägt rum. När jag lyssnar på svensk musik med mina elever har jag brukat säga: ”Lyssna! Vad handlar texten om?” Svaret är ett internt skämt. Sången handlar alltid, alltid om kärlek. På något vis handlar den alltid om kärlek, om man tänker efter. Och det brukar vi göra. Men kanske har vi haft fel, mina elever och jag. Kanske handlar även sången om kärlek egentligen mer om åminnelse eller om att åkalla något gudomligt och avlägset, avlidet eller levande. Så som sånger alltid har gjort. Nu har vi ingen Herodotos här att lita till. Få av oss kan räkna med att ha gjort något som skanderas av studenter i ett avlägset futurum. Kanske är det också bäst så, om det tvunget måste ske till minne av krig och med tveksam sanningsgrad. Men även om vi inte har Herodotos, så har vi kvar vår längtan efter att få dö först när vi har levt länge nog för att ha skapat något som andra kan minnas oss genom. Och vi har Youtube. Jag minns när min studiekamrat berättade att hon börjat använda något som heter Youtube. Det var som en teve som alla kunde sända i och jag hade mycket svårt att se någon som helst nytta med den funktionen. Vem hade ens videoklipp att dela med sig av i den utsträckningen? Bara några år senare påbörjades arbetet med rätten att glömmas bort. För det är väl så det måste vara, att sådana rörelser sker i båda ändarna samtidigt? Alla kan publi ceras, men alla måste kunna glömmas. Allas rätt att leva vidare blir till slut allas rätt att dö.

Vi går från runskrift, antik diktning och muntlig tradition till Office 365, Sway och parallella chattfönster. Och någonstans där kommer någon på att det kan vara en ganska skön grej att inte behöva ha just den där bilden eller händelsen huggen i sten, när vi nu inte längre jobbar med runskrift och hällristning. Och rätten att bli bortglömd gör att alla måste ha väldig koll. Så bra koll att man kan borsta undan rätt saker när någon kräver sin rätt att bli raderad. Men det är liksom svårt att hålla ordning på sina hällristningar, när det inte räcker med att komma ihåg just dem. Man måste också komma ihåg allt som i fritext påminner om dem. Man måste komma ihåg att ta bort det där stycket med en diskussion om makadam, som ju också är sten – och bilden på en mossbeklädd skog som på stengrund stå. Det är lätt att tänka att det är säkrast att helt sluta skapa runskrift. Eller digitala noteringar. Men utan runstenar inget minne. Utan minne inget liv och ingen kärlek. Den stora risken är inte att vi nämner ett namn för mycket. Den stora risken är att vi inte lever det där levandet för att vi är osäkra på om vi kan dokumentera det tillräckligt väl för att hitta det när det eventuellt ska glömmas bort. Att vi har ordning på vårt material gör också att det, på gott och ont, syns bättre. Självcensur kallas det visst. n

Men utan runstenar inget minne. Utan minne inget liv och ingen kärlek.

LINA PILO ÄR FÖRSTELÄRARE PÅ GYMNASIET

LÄRA #5/2018

LÃ&#x201E;RA #5/2018

SAMTALET

”Kunskap kräver sanning” Kritiskt tänkande och ifrågasättande är centralt, det är lärare oftast överens om. Men när elever ifrågasätter vetenskapen krävs balanskonster av lärarna. — Då måste de både förmedla fakta och lära eleverna att analysera argument, säger Åsa Wikforss, professor i filosofi. TEXT: KATARINA BJÄRVALL FOTO: ULRICA ZWENGER

ylskåpet är nästan tomt, konstaterar Åsa Wikforss. Det är fredag morgon och i går kväll kom hon tillbaka efter en turnévecka som började med en författarkryssning till Helsingfors och rundades av med en föreläsning om demokrati och kunskap i Göteborg. Nu är hon hemma i lägenheten i centrala Stockholm där fönstret står öppet mot morgonrusningen och soffborden tyngs av filosofiska och pedagogiska texter, från klassiska verk till färska forskningsstudier och klipp ur DN och The Guardian. Filosofen från Stockholms universitet har en hektisk tid. Hennes forskning, och hennes senaste bok ”Alternativa fakta”, handlar om brännande frågor: vad kunskap egentligen är, hur den kan beläggas och hur de som arbetar med kunskapsförmedling kan försvara den när den attackeras. Medvetenheten om att så kallade alternativa fakta kan påverka allt från skolkunskaper

till världspolitik har skapat en efterfrågan på Åsa Wikforss expertis som hon inte tidigare upplevt. Hon säger ja till det mesta, för hon ser det som en plikt att höja medvetenheten om att sanningar finns och är värda att ta strid för. Inte minst i skolan. Vi lever i en tid då kunskapernas värde deval veras. Konspirationsteorier frodas på nätet och elever har lätt att lockas, hitta argument och relativisera fakta. Då blir kritiskt tänkande en särskilt svår konst. Hur ska lärare jobba kon struktivt med det?

– Kritiskt tänkande handlar om att titta på grunderna för ett påstående och avgöra hur goda de är. Då måste man ha kunskap. Och då vet vi från kognitionsforskning och psykologi att kritiskt tänkande och reflektion hanteras av korttidsminnet, det aktiva tänkandet. Det används när man försöker fundera ut hur ett argument hänger ihop. Och hur bra det aktiva tänkandet fungerar beror på vad du har bevarat i långtidsminnet, alltså vad du redan vet. Har

LÄRA #5/2018

SAMTALET

man inte kunskap blir kritiskt tänkande bara tyckande – att man ifrågasätter saker utan att veta på basis av vad. – Det fanns till exempel ett nationellt prov som handlade om källkritik i relation till en religiös sekt. Eleven skulle välja vilka källor som var bäst att använda, sektens egna texter kombinerade med en frigörargrupps texter eller Nationalencyklopedin. Exemplet kommer från min brorsdotter, hon valde Nationalencyklo pedin – men det var fel svar. Rätt svar var att titta på sektens egna texter och på frigörargruppens. Ja, om man är forskare ska man naturligtvis göra det, då har man kunskapen och redskapen. Men om man är elev har man inte det, så vad ska man göra då? Man ska gå till Nationalencyklopedin, där en forskare har gjort just den fackgranskning som eleven inte kan göra. Vilka andra redskap än rena faktakunskaper behövs för kritiskt tänkande?

– Forskare i USA har studerat hur man kan få elever att genomskåda vetenskapliga myter, till exempel den om Bermudatriangeln. En grupp fick läsa vanlig vetenskaplig metodik och en annan grupp fick i detalj studera några vetenskapliga myter och ta reda på var det gick fel i argumentationen. Och de som hade jobbat så konkret fick ett mycket starkare immunförsvar mot andra myter, så tillämpad argumentations analys är viktigt. Hur kan lärare arbeta med det?

– Ge eleverna texter och be dem leta upp argumentationsmisstagen. Det blir en rolig uppgift. Som stöd kan de använda till exempel Victor Mobergers ”Tio vanliga argumentationsmisstag”, den ligger på nätet. Där finns bland annat ad hominem-argument, alltså att om jag säger ”du borde verkligen börja träna” så svarar du ”men du tränar ju inte” – och det är ju ingen invändning mot det jag sa. Sådant ska lärare lyfta fram: hur gör man när man argumenterar? Jo, man tittar på innehållet i det som sägs, inte på vem som säger det. Andra exempel på tankefällor finns i Gunnar Björnssons bok ”Argumentationsanalys”. Och på nätet finns korta filmer om kritiskt tänkande under rubriken ”Klartänkt”. Skillnaden mellan korrelation och orsaks samband är viktig. Hur kan lärare få elever att förstå den?

– Man kan dra något av de klassiska exemplen. Som att forskning visar att det finns en korrelation mellan glassätning och drunkningsolyckor. Då frågar man eleverna: leder glassätning till att folk drunknar? Så låter man dem diskutera, och då kommer de fram till att nej, så är det ju inte. 16

LÄRA #5/2018

Men varför finns det då en korrelation? Jo, för att det finns en bakomliggande orsak till båda sakerna. Hur tar man som lärare upp laddade ämnen, som till exempel klimatförändringarna?

Det handlar inte om att läraren ska slå eleverna i huvudet med hur det är, utan om att läraren är aktiv och strukturerar innehållet.

– Det är ingen bra idé att ha en debatt mellan klimatförnekare och klimatforskare. Klimatforskning är komplicerat, det finns en osäkerhet i de modeller man använder för att förutse vad som kommer att hända i framtiden. Men frågan om ifall koldioxid bidrar till global uppvärmning är avgjord, så om man vill diskutera vetenskapsförnekelse kan man titta på argumenten i den debatten. – Då ser man att klimatförnekare jobbar på liknande sätt som alla vetenskapsförnekare. De sprider desinformation. De driver en tes genom att avvisa oändlig mängd evidens mot tesen, och så har de någon pytteliten skärva som talar för den egna tesen. Och så har de konspirationsteorier om att folk döljer sanningen, för det måste de tro. – Eller ta vaccinförnekare, hur har den myten spridits? Det började med forskningsfusk. Vad hände sen? Jo, folk blev rädda. Vad händer när folk blir rädda? De hittar på argument för att fortsätta tro att vaccin är farligt, till exempel konspirationsteorier om läkemedelsindustrin. Finns det något sunt vetenskapsmotstånd?

– Nja, inte motstånd. Men det är förstås alltid sunt att fundera över hur välgrundat ett vetenskapligt påstående är, även om det kan vara svårt att avgöra om man inte har expertkunskap. Särskilt försiktig ska man vara när det gäller forskning som har att göra med kost och hälsa, sådant som skapar stora kvällstidningsrubriker. Här blir det lätt fel, något bland andra läkaren Agnes Wold lyft fram. Och så frågan om Förintelsen — hur ska lärare hantera elever som hävdar att de inte tror att den har inträffat?

– Det är så extremt så det blir absurt att föra en diskussion om det. Det ger intryck av att här finns två sidor som är lika rimliga. Det ger en falsk balans. Men om eleverna tar upp den diskussionen?

– I värsta fall, om det blir en stor fråga i en klass, kan man titta på hur förintelseförnekare jobbar med desinformation och hur de slänger in konspirationsteorier. Titta på metaplanet, men gå inte in och diskutera huruvida Förin telsen ägde rum eller inte. Det man kan säga är: ”Det där är en fullkomligt ogrundad konspi rationsteori som det inte finns några som helst skäl att ta på allvar, men låt oss se hur den fungerar.”

SAMTALET

Faktakunskaper är alltså en förutsättning för framgångsrikt kritiskt tänkande. Och du menar att faktakunskaperna undervärderas i skolan och att det är ett skäl till att skolresultaten har sjunkit. Kan du utveckla det?

– Som när det gäller alla stora samhällsförändringar så är det sällan bara en faktor som spelar in. I Sverige hade vi många förändringar samtidigt i början på 90-talet: kommunaliseringen, friskolereformen, en ny lärarutbildning och en ny läroplan. Det finns en komplexitet i det som man ska vara ödmjuk inför. Därför kan man titta på andra länder, Frankrike till exempel. Där förändrades pedagogiken vid ungefär samma tid som i Sverige, men man gjorde inga andra förändringar. Och den franska skolan föll också. Så det finns goda skäl att tro att en viktig faktor bakom den svenska skolans nedgång är den nya synen på kunskap och undervisning som växte fram under 80-talet, och som satte starka spår i 1994 års läroplan.

– Det är en kunskapssyn som har sin grund i det som brukar kallas konstruktivism och som går ut på att eleven själv ska söka kunskap. En individbaserad pedagogik där man betonar generella förmågor. Det där är idéer som har funnits under olika namn sedan 50-talet – man har testat dem, och kommit fram till att de fungerar väldigt dåligt. – Det här är ett jättestort och väletablerat forskningsfält. Det finns mängder av skolforskare som har visat att det som fungerar bäst är att läraren ägnar sig åt förmedlingspedagogik på ett bra sätt och ger eleverna strukturer där de kan förankra fakta i sitt långtidsminne. Det som pedagogikprofessorn John Hattie kallar den synliga läraren. Psykologen Dan Willingham är ett exempel, han har skrivit en bok som heter ”Why don’t students like school” där han konstaterar just långtidsminnets betydelse för det aktiva kritiska tänkandet. – Det handlar inte om att läraren ska slå

Man började förändra det genom att först plocka in vanliga människor, det vill säga vanliga vita män.

LÄRA #5/2018

SAMTALET

eleverna i huvudet med hur det är, utan om att läraren är aktiv och strukturerar innehållet, ger tydliga uppgifter och textunderlag och sätter tydliga mål. Mot bakgrund av den strukturen kan eleverna få ägna sig åt egenarbete. Det är den nyanserade bilden som forskningen pekar mot. Är det inte skillnad mellan olika skolämnen? Kräver inte till exempel samhällskunskap mer av eget tänkande av eleverna?

Kunskap kräver sanning och för att nå sanningen måste man lyssna på andra och vara villig att ändra sig.

– Psykologin är densamma. För att förstå samhällskunskap behöver du också strukturerna som du kan sortera in informationen i. Men sedan är det klart att det finns skillnader mellan olika vetenskaper – till exempel kan vi inte göra kontrollerade experiment i samhällsvetenskapliga ämnen och det är mycket svårare att replikera resultaten. Det kan vara lämpligt att eleverna förstår det, så det kan man undervisa om. När min son hade tema Romarriket i historia på högstadiet handlade det mycket om kvinnornas situation och slavarnas, men det var inte många årtal eller namn på kejsarna. Vad tänker du om det?

– När man ska skriva en historiebok så måste man välja vilka fakta man tycker är relevanta. Och man kan välja ut fakta så att det övergripande budskapet blir helt tokigt. Om man skriver en bok som bara handlar om kungar och kejsare – då är det inte falska uppgifter, men i det man kommunicerar blir det ändå en skevhet. – Den skevheten har funnits i urvalet ända tills nyligen. Man började förändra det genom att först plocka in vanliga människor, det vill säga vanliga vita män. Så småningom kom kvinnorna och barnen och de sjuka också in. Det är naturligtvis en enormt positiv utveckling, hur bra som helst. Men man måste försöka hålla två tankar i huvudet samtidigt. Misstaget är om man tror att eleverna kan förstå kvinnornas eller barnens situation utan att ha de grundläggande strukturerna: årtal, makthavare, krig, stora händelser – den typen av karta måste vara bakgrunden. Man måste ha med både och. Hur ska en historielärare hinna det?

– Den aktiva läraren kan spara en massa tid genom att ha några riktigt bra strukturerade lektioner. Man kan göra mycket. En tidslinje! ”Nu ska vi titta på hur kvinnorna hade det på 1750-talet, direkt efter den industriella revolutionen ...” Och så placerar man olika skeenden i olika delar av världen på samma tidslinje. Då kan eleverna förstå sambanden mellan kolonialismen och industrialismen, och så vidare. – Sedan finns det ämnen som grundas på förmågor, och de är intressanta. Läsförmåga 18

LÄRA #5/2018

till exempel – man har länge trott att det är en överförbar förmåga, kan man läsa så kan man läsa alla texter. Men så är det inte. Läsförmågan varierar enormt mycket med de kunskaper man råkar ha i det ämne som texten handlar om. Elever som får läsa om baseboll eller något annat som de verkligen kan får plötsligt ökad läsförmåga. Det beror väl också på motivation?

– Nej, det handlar inte om motivation, det handlar om kunskap. För att förstå innehållet i en text behöver du förstå vad texten handlar om, och det gör du om du har faktakunskaper i ämnet. Men för att ta till sig faktakunskaperna spelar ju motivation roll?

– Självklart. Men man har utgått från att elever blir mer motiverade om undervisningen knyter an till deras vardag, till det de gillar, och det finns ingen evidens för det. Förståelse är motiverande, när man börjar greppa. Det är häftigt! – Men den typ av inlärning som skolan ger är inte naturlig för oss. Det kommer inte spontant att anstränga sig så, och det är inte jättekul. Men det blir kul när man får förståelsen! Lärare ska inte vara så ängsliga om eleverna inte gillar allting. Vissa saker måste drillas in och sedan kan de börja gilla det. En del elever har lättare att nå den där förståel sen snabbt, andra har svårare. Många lärare tänker att de som har det svårt i ett ämne kan behöva känna att det trots allt kan vara kul.

– Lärare ska inte göra det kul, de ska göra sitt yttersta för att ge eleverna en känsla av kompetens, så att de inte känner sig dumma i huvudet. Ge dem mer struktur, förklara mer. Den strukturlösa undervisningen drabbar dem som inte har förkunskaperna hårdare, dem som inte har stöd hemifrån. Som inte har en professor hemma som kan sätta sig ner med dem, ”okej, nu ska vi leta källor”. Modern matematik är ju mer inriktad på tanke processen än på rätt och fel. Om man som elev svarar fel på en fråga kan man få poäng om man visar att man ändå har förstått. Det anses rusta elevers logiska tänkande, men det ger inte samma fokus på rätt fakta. Är det feltänkt, menar du?

– Nej, det är inte fel om vi har klart för oss att skälet till att vi bryr oss om hur elever tänker är att vi vet att om de tänker rätt, alltså förstår, så kommer de att räkna rätt nästa gång. Poängen ska vara att de förstår den bakomliggande metoden, sättet att få fram sanningen på. Då ska de inte straffas för slarvfel och räknefel.

SAMTALET

Det finns de som menar att tekniken ska räknas in i vår psykologi. Nu har vi talat om faktakunskaper och analys förmåga. Men skolan har också ett fostransupp drag — att lära eleverna bli goda medborgare och medmänniskor. Där kanske den så kallade konstruktivistiska pedagogiken har något att tillföra, med sitt fokus på demokrati?

– Det viktiga är att skapa en respektfull klassrumssituation där eleverna tränas i att uttrycka sina åsikter på ett välgrundat sätt, men också i att lyssna på andra och lära sig att ibland har man fel. Detta är centralt för en välfungerande demokrati. Det är det som är så farligt just nu: att människor alltmer vägrar lyssna på den andra sidan och att debattklimatet har blivit så argt, skrikigt och personligt. Kunskap är ju inte en personlig sak. Kunskap kräver sanning och för att nå sanningen måste man lyssna på andra och vara villig att ändra sig. Det senaste året har det rasat en debatt om olika pedagogiska inriktningar. Skolverket har fått kritik för att i betygskriterierna värdera elevers analysförmåga för högt på bekostnad av fakta kunskaper. Nu har verket öppnat för en omvärde ring. Ser du någon risk för en "backlash" och en återgång till någon form av lydnadskultur i skolan?

Man kan ju alltid använda miniräknare. Det talas ibland om ”extended cognition”, utvidgad kognition, alltså att kunskapen finns i elektro niska manicker. Vad tänker du om det?

– Ja, när så otroligt mycket av den informa tion på basis av vilken vi handlar finns i vår mobil, då uppstår frågan om den informationen är en del av vår psykologi. Och hur besvarar du den?

– Jag svarar nej på den frågan. Informationen i din telefon, eller i en bok, spelar en annan psykologisk roll än den som du själv har bevarat i ditt minne. Den roll våra övertygelser spelar för våra handlingar, den kan aldrig spelas av information som ligger på nätet. För den är inte grundad inom oss?

– Den är inte grundad i vårt övertygelsesystem. Men detta är kontroversiellt inom filosofin nu.

Lärare ska inte göra det kul, de ska göra sitt yttersta för att ge eleverna en känsla av kompetens.

– Förmedlingspedagogik är inte lydnadskultur. Man kan ha en demokratisk skola men samtidigt strukturerad undervisning. Men det finns en risk att fokuset på kunskap förenklas. Jag kan se framför mig vissa politiska krafter som skulle kunna ta över och driva en typ av skola där man inte ska lära sig att reflektera och ifrågasätta, utan där man bara slår i eleverna vissa saker. Det finns ingen forskning som visar att det vore bra. – Men jag tror att risken att pendeln slår över är liten, för vi har lärt oss mycket nu, om vikten av att ha en skola som inte är auktoritär på det sättet. Problemet är att debatten har blivit så ideologisk och fått en politisk stämpel. Jag har aldrig röstat till höger, men ändå får jag en högerstämpel för att jag pratar om vikten av förmedlingspedagogik. På tal om politik: om du skulle bli utbildnings minister, vad är då det första du skulle göra?

– Göra om lärarutbildningen i grunden. Hur?

– Göra den ordentligt forskningsbaserad. Ta bort mycket av det som nu ingår i den utbildningsvetenskapliga kärnan. Införa ordentlig undervisning i psykologi och filosofi. Öka ämneskunskapsinnehållet. Då kan man få in människor som är duktiga och intresserade. n LÄRA #5/2018

INTERNATIONELLT

”Poesin viktigare än någonsin” — Poesi hjälper eleverna att tänka klarare och förstå ordens värde. Det menar den amerikanska poeten och lärarutbildaren Georgia Heard som under sitt Stockholmsbesök slog fast att poesin behövs mer än någonsin — inte minst i skolan.

Georgia Heard är poet, lärarutbildare och en av grundarna till Teachers College Reading and Writing Project vid Columbia University i New York. Under flera decennier har hon skrivit poesi med barn och ungdomar i alla åldrar. Somliga är tveksamma från början och tycker att poesi är tråkigt. – Men när barnen klättrar in i poesin och hittar sig själva blir den deras bästa vän. När jag besöker skolor tar jag med många olika dikter så att eleverna kan höra poesi på olika språk och från olika kulturer. Poesin kan vara ett fönster in i andra världar, säger hon. 20

LÄRA #5/2018

Hon menar att poesin också kan hjälpa

eleverna att utveckla sitt tänkande och bli mer källkritiska. – Poesin hjälper barn att tänka klarare och förstå hur viktiga orden är. Den kräver

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

Georgia Heard har precis avslutat en föreläsning för svenska lärare på Natur och Kulturs läskonferens. Hon sitter i lobbyn på hotellet och blinkar. Ögonen är trötta av den långa flygningen kvällen före. Hon är på blixtbesök i Stockholm för att lansera sin nya bok ”Heartmaps – elevens väg till autentiskt och kreativt skrivande”. Boken innehåller visuella verktyg i form av hjärtan för att man ska kunna arbeta med skrivandet utifrån elevernas egna erfarenheter och tankar. Eller för att ”kartlägga de inre territorierna med ord” som författaren själv säger. – Jag är en hjärtats kartograf, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att flera av mina släktingar är kartritare och min mamma var skolbibliotekarie.

Även lärare känner ibland en motvilja mot poesin. Georgia Heard tror att det många gånger bottnar i att de har fått lära sig att memorera och analysera dikter i stället för att uppleva poesin. – Det finns så många regler och det gör folk rädda. Hon har nyss låtit sin svenska publik läsa dikten ”Things” av Eloise Greenfield högt i kör. Första försöket lät entonigt och knaggligt. Men efter uppmuntran om att känna textens rytm hittade den mångstämmiga lärarkören på andra försöket in i dikten. Händerna klappade takten och rösterna rörde sig i tonskalan. Dikten beskriver i två verser det förgängliga i att köpa godis och att bygga sandslott: ”Ain’t got it no more/Ain’t got it no more”. Så kommer den tredje versen om att skriva en dikt, och slutet blir ett annat: ”Still got it/ Still got it”. – Det är sant. Att skriva är att ha kvar något i hjärtat – det som verkligen betyder något. Poesin är något vi bär med oss och något att återvända till, säger Georgia Heard, som liknar sitt yrke vid att måla med ord. Det exakta språket är lika viktigt för vetenskapsmannen som för poeten. Själv ägnar hon sig gärna åt naturvetenskapliga studier i sitt skrivande. Söker fakta och studerar detaljer. Gör observationer till ord. – Jag gör mycket research för mina egna dikter och har till exempel skrivit om vad ett ljusår är. Den handlar om en stjärna som föddes när Rom grundades.

det mest adekvata och ärliga språket. Ju mer specifikt och detaljerat språket är, desto mer respekterar man det när man tänker och uttrycker sig. Hon kan inte låta bli att göra en koppling till situationen i sitt hemland. – I USA är sanningen förvrängd. Vi vet inte vad som är sant på nyheterna på grund av språket som politikerna använder. Det gör ont att lyssna på dem. Deras språk är vagt och suddigt, och man vet att det finns lögner bakom, säger Georgia Heard torrt.

INTERNATIONELLT

Den tredje dörren är oro för världen, till exempel miljöförstöring. Den fjärde dörren är förundrans dörr, sådant man undrar om livet, döden eller något annat existentiellt. Den femte dörren är minnets dörr. Hennes bok innehåller olika hjärtformade kartor som ska hjälpa eleverna att öppna sina dörrar till skrivandet. Men vad händer om eleverna inte vill öppna sitt hjärta i klassrummet? – Man behöver inte dyka in i det som är smärtsamt. Ibland säger jag att de kan rita ett lås på det som de inte vill prata om. Låt det vara, man kan komma tillbaka till det senare. En del elever som har varit med om trauman har även många lyckliga stunder de vill kartlägga. De börjar med det som är bra, sedan sticker de tån i vattnet på det smärtsamma. ”När barnen klättrar in i poesin och hittar sig själva blir den deras bästa vän”, säger poeten och lärarutbil daren Georgia Heard.

Men så blixtrar något till i hennes blick. – Men poesin insisterar på sanningen, säger hon. Poetry insists on the truth. Det här är poesins tid! Det är inte enbart ett politiskt resonemang utan rymmer något större. Georgia Heard menar att poesin hänger ihop med allt i tillvaron och förankrar det yttre i det inre. – Det är en sak att lära sig ett historiskt datum, men när man läser en dikt så förstår man inifrån och ut. Det hjälper en att se världen på nya sätt.

Hon menar att själva fröet till en dikt måste komma inifrån författaren själv. En text kan inte börja med en struktur eller ett hantverk. – Det är ingen idé att lära sig om radklyvning eller onomatopoesi om man inte använder det för att skriva om något man bryr sig om, säger Georgia Heard. Hon talar om fem olika dörrar till skrivandet. Den första är hjärtats dörr, sådant man känner starkt för. Den andra dörren är observationer av världen. Det kan vara en dikt om en svamp eller fåglarnas läten.

När Georgia Heard väl har fått barnen att glänta på dörren till sina inre rum står hon redo med poetens verktygslåda. I samtal med de skrivande eleverna för hon in sådant som röst, rytm, ljud och form med utgångspunkt i texterna. En konkret och samtidigt poetisk beskrivning av hur hon arbetar finns i boken ”Allt gott på jorden och i solen” som kom på svenska 2007. – Jag talar till eleverna som jag talar med mina kolleger. Ofta är eleverna fantastiska författare. Mitt jobb är att ge dem självförtroende och ibland verktygen. Hon poängterar att läraren inte behöver vara författare för att handleda eleverna i skrivandet. – Det viktiga är jämlikheten, att prata och göra det tillsammans. Vissa lärare som först varit rädda för poesi blir de bästa lärarna. De lär sig att älska poesi igen. n ANNELIE DREWSEN

LÄRA #5/2018

INTEGRATION I SKOLAN

De gör en bok ihop Ordet ”kitap” betyder bok på turkiska. Det är också namnet på ett integrations projekt på Abrahamsbergsskolan i Bromma där nyanlända i förberedelse klass och infödda elever i årskurs 3 skapar en bok tillsammans.

Gruppen träffas en gång i veckan i biblioteket på Abrahamsbergsskolan och eleverna släntrar in en efter en. Projektledarna Hanna Ekdén, lärare, och hennes kollega Hassan Farah, resurspedagog för nyanlända, finns redan på plats. De har valt biblioteket som seminarierum för att knyta an till litteratur och språkets betydelse i alla kulturer. Många av de nyanlända eleverna är i tonåren och huvudet högre än sina svenska skolkamrater som är nio år, men deltagarna sätter sig spontant i blandade grupper vid olika bord. Naod Abraha är 15 år och kommer från Eritrea. Han har varit i Sverige i sju månader tillsammans med sin familj. Han pratar redan mycket bra svenska och berättar att dagens seminarium är hans första i Kitap-projektet. – Jag är här för att jag vill bli bättre på svenskan, säger han. Utgångspunkten för språkträningen och det sociala umgänget är en stor bilderbok som från början var utan text men som nu har blivit en berättelse som eleverna skapat med sina lärare som handledare. Det är en tecknad bilderbok och deltagarna har diskuterat vad som händer på bilderna, vad huvudpersonerna ska få för namn – och vilken mat är det som ligger på tallrikarna? Orden växer fram på svenska, persiska, turkiska, tigrinja och somaliska. Julia Widén, nio år, är med för att hon tycker om att träffa nya människor och för att det är roligt att lära sig andra språk. – Det är också roligt att få lära ut svenska till dem som inte kan, säger hon. 22

LÄRA #5/2018

Man skulle kunna tro att åldersskill naden mellan eleverna utgör ett hinder i kommunikationen, men alla säger att det är precis tvärtom. De svenska eleverna tycker att det är spännande att få vara de som har kunskaper som de äldre har nytta av. Och för de äldre eleverna blir arbetet prestigelöst, för de behöver inte jämföra sig med jämnåriga. Idén till ett läs- och skrivprojekt föddes när Hanna Ekdén och Hassan Farah såg att nyanlända elever behöver mer stöd och hjälp den första tiden i skolan. Det handlar om att komma in i ett socialt sammanhang och lära känna den svenska kulturen. De gjorde en projektbeskrivning som

Läraren Hanna Ekdén och resurspedagogen Hassan Farah (längst till vänster) låter äldre nyanlända elever göra en bok tillsam mans med svenskspråkiga tredjeklassare.

de presenterade för skolledningen. Sen hösten 2017 började de med gemensamma aktiviteter om svenska traditioner. Syftet formulerade de så här: ”Alla nyanlända elever ska känna sig välkomna till vår verksamhet och de ska bli delaktiga i sina respektive klasser”. Under projektet träffas projektledarna och skolledningen en gång i månaden för uppdatering och information om hur det går. Handledarna ska få utbildning i hur man arbetar med integration av nyanlända elever. Det är ingen slump att just tredjeklassarna valdes ut för Kitap-projektet.

ENKÄT

FOTO: MARC FEMENIA

− Vi är en stor skola och majoriteten av eleverna går på högstadiet. Men de flesta svenska högstadieelever har ont om tid för extra seminarier och därför satsade vi på de lägre stadierna. Just tredjeklassare är ofta nyfikna och jobbar gärna i grupp, säger Hassan Farah. När höstterminen nu är i full gång har en ny Kitap-grupp startat, medan vårterminens elever har gått vidare, de svenska eleverna till mellanstadiet och många av de nyanlända har lämnat sina förberedelseklasser för att ta plats i vanliga klasser. − Vi hoppas att Kitap ska få leva kvar under lång tid och kanske sprida sig till andra skolor, säger Hanna Ekdén. n MARIANNE HÜHNE VON SETH

Vad läser du helst? — Oftast läser jag böcker som får mig att koppla av eller hjälper mig att utvecklas i jobbet. Jag gillar även att läsa papperstidningar och faktaböcker. Just nu läser jag Hans Roslings bok ”Factfulness”.

Eva Järold, speciallärare, Fagersjöskolan

FOTO: MARC FEMENIA

Catrin Andersson, lärare, Enskede skola — Jag läser väldigt blandat men gillar nog mest skönlitteratur och biografier. För tillfället läser jag ”Glöm mig” av Alex Schulman och Carolina Setterwalls bok ”Låt oss hoppas på det bästa”.

Tove Sahlin, skolsköterska, Fagersjöskolan — Jag läser olika genrer. Böcker med historiska berättelser och biogra fier gillar jag, men också facklitteratur som hjälper mig i jobbet. Eller, som nu, en bok om hur man blir mer framgångsrik i sitt liv.

Martin Jansson, lärare, Enskede skola — Jag försöker alltid ha en bok som jag läser med mina elever. Just nu läser vi ”En man som heter Ove” av Fredrik Backman tillsammans. Privat blir det mycket skön- och populärlitteratur och så dagstidningar förstås, helst i pappersformat.

Linde Wewel, lärare, Kungsholmens gymnasium — Jag läser mycket facklitteratur. Nu är det boken ”Tänk om allt du vet om utbildning är fel?” av David Didau som fångat mig. Han slår hål på många myter om vad bra pedagogik är och hämtar stöd i aktuell forskning. Att få lite nya perspektiv via litteraturen lockar mig alltid. TEXT OCH FOTO: AGNETA BERGHAMRE HEINS

LÄRA #5/2018

LÄRMILJÖ

Att cykla sig lugn Under det senaste året har Karlbergs skola satsat mycket på den fysiska lärmiljön. Höj- och sänkbara elevbord, ljudabsorberande skärmar, hörselkåpor och nu senast ett tiotal skrivbordscyklar, så kallade deskbikes. Och resultaten har inte låtit vänta på sig. TEXT: AGNETA BERGHAMRE HEINS FOTO: MARC FEMENIA

LÄRA #5/2018

ör elever med extra mycket spring i benen är vårt senaste tillskott med skrivbordscyklar toppen. De klarar att sitta på sina platser längre tid och presterar bättre i skolan, säger Ulrica Colliander, rektor på Karlbergs skola. Erik Engman Hytti i årskurs 3 arbetar med mattetalen samtidigt som han metodiskt trampar på en skrivbordscykel. Han tittar glatt upp och konstaterar att när han sitter och cyklar behöver han inte tänka på att gå ut och röra på sig. – Jag har spring i benen och längtar alltid till rasten annars. Nu känns det roligare att jobba i skolan, säger han. Att stimulera elevernas rörelsebehov var

också ett av syftena när Ulrica Colliander, tillsammans med elevhälsoteamet, bestämde sig för att köpa in tio skrivbordscyklar till skolan. – Idén fick vi genom ett inlägg på Twitter, berättar Ulrica Colliander. Skolans inköp av skrivbordscyklar är en del av en bredare satsning på den fysiska lärmiljön med olika anpassningar, hjälpverktyg och pedagogiska verktyg för inkluderande undervisning. – Elevernas fysiska lärmiljö är viktig och vi har jobbat mycket med anpassningar och olika hjälpmedel som stöd i lärandet, säger specialpedagog Natasa Kolarevic. Bland annat har vi höj- och sänkbara elevbord, ljudabsorberande skärmar och hörselkåpor, men också sittdynor, timglas och stressbollar som hjälper till att öka koncentrationen. Våra skrivbordscyklar är ett led i denna satsning helt enkelt. Även Gunilla Bernstedt, klasslärare i årskurs 3, är snabb med

LÄRMILJÖ

Oskar Ekenros löser matematikuppgifter på en av de nya skriv bordscyklarna.

LÄRA #5/2018

LÄRMILJÖ

Rektor Ulrica Colliander är mycket nöjd med den nya fysiska lärmiljön. Här tillsammans med Lea Felländer Åslund. Även de speciella sittdynorna (högst upp) bidrar till ökad koncentration. Nedre bilden: Natasa Kolarevic, specialpedagog, kollar så att hörlurarna fungerar som de ska.

att lovorda de anpassningar, och inte minst den cykel, som finns i hennes klassrum. – Jag kan bara säga att det fungerar hur bra som helst. Nu råder definitivt ett större lugn i mitt klassrum och jag får mer tid till själva undervisningen, säger hon och skickar direkt en önskan till skolledningen om fler skrivbords cyklar till klassen. Ulrica Colliander berättar att skolan har satsat

på två olika modeller. Dels cyklar som man använder som stol och trampar på, dels en mo dell utan stol som går att ställa under bänken, för de elever som inte når ner till tramporna. Men det är inte bara eleverna som fått tillgång till skrivbordscyklar på skolan, även skol assistent Lena Parbrink trampar vant. – Mig passar det jättebra. Jag trampar när jag sitter framför datorn. Det handlar inte i första hand om att motionera, utan jag märker att jag 26

LÄRA #5/2018

Vi ser att det ökar deras förmåga att fokusera på lektionerna.

blir piggare. Kroppen syresätts på ett bra sätt, säger hon. Specialpedagogen Natasa Kolarevic påpekar att det inte är alla elever som vill använda en skrivbordscykel. – Det är ett bra komplement till övriga anpass ningar för elever med lite extra behov av rörelse. Vi ser att det ökar deras förmåga att fokusera på lektionerna, säger hon och får medhåll av Ulrica Colliander. – Jag kan varmt rekommendera andra skolor att trampa på i samma spår som vi gjort och anpassa lärmiljön. Vårt senaste tillskott, skrivbordscyklarna, köpte vi in i våras för en testperiod. De positiva resultaten i form av ett ökat lugn kom nästan omedelbart, så de kommer att vara en del av vår satsning på tillgänglighet och anpassning av lärmiljön för alla elever framöver, konstaterar Ulrica Colliander. n

DÄRFÖR ÄR JAG LÄRARE

FOTO: ULRICA ZWENGER

Pål Sundkvist är IKTpedagog och förstelärare på ESS-gymnasiet.

”Vi påverkar eleverna varje dag” — Hos oss är förändring norm. Med kontinuerlig intagning och slussplatser kan jobbet ändras drastiskt under ett år. Då behövs strukturer för att vi ska kunna vara flexibla och bemöta det oväntade, säger Pål Sundkvist, IKT-pedagog och förstelärare på ESS-gymnasiet. Han utsågs nyligen till Årets lärare i Stockholms stad i kategorin Digitalisering för lärande, bland annat för att ha skapat tydliga digitala strukturer på skolan. ESS-gymnasiet finns på fyra olika platser i staden och kollegan man behöver diskutera med kan sitta en mil bort. Behovet av att ha kontakt om elevers undervisnings stöd är ofta stort då digitala verktyg är särskilt viktiga för ESS-gymnasiets elever.

— Många har läs- och skrivsvårigheter och då finns inget alternativ. Att anpassa och variera undervisningen — vilket är lättare med digitala verktyg — är att ta vårt ansvar. Men tekniken har inget egenvärde för Pål Sundkvist som menar att man bör veta när digitalt stöd ska användas och när det inte ska det. — Jag känner mig nöjd när jag kan få andra att förstå och använda digitala verktyg, särskilt någon som varit skeptisk. Men jag tycker inte att man ska vara dogmatisk gentemot kolleger och elever. Han kommer från en ”nördkultur” där mycket handlat om teknik, datorer och spel men är glad att han valt att arbeta med människor. — Jag kan inte komma på något annat

jobb som har så många olika jobb i sig. Man är socialsekreterare, psykolog, polis, väktare och kompis — på ett professionellt sätt. Man möter alla aspekter av samhället. Någon är glad över en fotbollsmatch, någon annan brottas med problem i familjen. Det är spännande och svårt och det blir aldrig som man har tänkt sig. En noggrant planerad lektion kan bli dålig, en dåligt planerad kan bli riktigt bra. Kanske lägger han prispengarna på ännu ett besök på teknik- och pedagogikmässan Bett i London. — Jag känner mig hedrad över Årets lärare-priset även om jag vet att det runtom i staden finns tusentals kompetenta medarbetare — vilket ju är värdefullt för alla elever som vi påverkar varje dag! n ANNEBRITT ULLÉN

LÄRA #5/2018

NY SKOLA

Ämnesveckor är modellen Mer än 50 nya grundskolor kommer att behövas i Stockholm fram till år 2040. Så ser i alla fall prognosen ut. Det senaste tillskottet i den utbyggna den är Ekens skola, som ligger högt och är inramad av ekar i Hammarby sjöstad.

Sammanlagt 100 elever, de flesta från den närliggande Lugnets skola, började i sjuan här i augusti. Fullt utbyggd kommer s kolan att rymma cirka 450 elever i årskurs 7–9. Christina Lindgren är skolans rektor. Hon har infört en modell där eleverna koncentrationsläser ett teoretiskt ämne – svenska, engelska, matematik, NO eller SO – under en hel vecka i ett rullande femveckorsschema. De lärare som undervisar i moderna språk och praktisk-estetiska ämnen är dock schemalagda traditionellt. Modellen har Christina Lindgren tagit med sig från sin tid som biträdande rektor på Åsö grundskola. Där deltog två av de fyra arbetslagen i undervisningen med ämnesveckor. Nu har hon fått möjlighet att bygga upp

modellen från början och i alla klasser. Och även om den ställer höga krav på lärarna som undervisar en klass i sitt ämne en hel vecka, har det varit många sökande till de sammanlagt tio lärartjänsterna som startar med sjuorna det här läsåret. Fem lärare undervisar i ämnesveckor, varav fyra har erfarenheter av det sedan tidigare. Bara NO-läraren har inte gjort det förut, men han är mycket positiv, berättar Christina Lindgren. Hon ger flera exempel på modellens fördelar: – Den skapar en lugn och trygg studiemiljö genom att elever och lärare befinner sig i samma klassrum hela veckan. Det behövs ingen ställtid med transport och 28

LÄRA #5/2018

spring i korridorer mellan varje lektion som startas och avslutas. Ingenting säger att en lektion behöver vara just 50 minuter, konstaterar hon. – Förklaringen till att det blivit 50 minuter är troligen att det var den tid en munk eller en nunna hade på sig att undervisa mellan bönestunderna i klostret som skulle ske varje timme. Inte minst för elever med koncentrationssvårigheter passar modellen bra. – Den ger läraren tid att hjälpa dem att komma i gång och att förstå. När de här eleverna läser enligt ett vanligt schema är det ofta dags att sluta när de äntligen kommit i gång. De slipper starta om med ett nytt ämne och de får tid att landa, säger Christina Lindgren och betonar att också elever som behöver mer utmaningar har glädje av modellen, eftersom de får möjlighet att fördjupa sig mer i ämnet. Helen Elofsson, lärare i engelska och franska, håller med. – Vi hinner prata färdigt om olika saker. Som lärare måste jag naturligtvis tänka extra på variationen och tempot så att alla elever känner sig utmanade. Jag måste också vara beredd att gå in och lösa konflikter när jag har eleverna under så lång tid. Samtidigt är det roligt att lära känna varandra lite mer och jag lär mig elevernas namn snabbare. Också Sara Pulgarin och Tuva Holmgren i klass 7A tycker att de lär sig mer och hinner få djupare kunskaper när de läser samma ämne under en vecka. De har nyss avslutat en vecka med NO. – Vi har pratat hela veckan om atomer och molekyler. Vi hann göra flera spännande experiment, bland annat med olika ämnen som löstes i vatten, berättar Sara Pulgarin.

Läraren Helen Elofsson, här tillsammans med Sara Pulgarin och Tuva Holmgren i 7A, tittar på modellen av den by som klassen byggt och levt med under hela veckan i engelska.

Veckan i engelska tillsammans med Helen Elofsson ägnade klassen åt rollspel. Eleverna delades in i grupper om fyra eller fem som fick utgöra en familj. – Vi byggde en enkel modell av en by som alla familjer bodde i och som vi kallade Dnalgne, alltså England baklänges. Det hände en massa saker i familjen och i byn som vi var tvungna att ta ställning till och diskutera, säger Tuva Holmgren. Hon berättar också att hon var borta fyra dagar under matematikveckan,

NY SKOLA

FOTO: ULRICA ZWENGER

men att hon redan har tagit igen det. Christina Lindgren förklarar att elever som varit sjuka kan söka upp sin lärare i efterhand och prata om vad de missat. Och eleverna har studiestöd en gång i veckan. Då finns alla lärare på plats att fråga. Dessutom kan den som är sjuk gå in på Skolplattformen under Planering och bedömning och hitta alla planeringar. – Men i stort innebär modellen att eleverna arbetar med ett teoretiskt ämne från måndag till fredag. Sedan kan de känna

sig lediga över helgen och ha en aktiv fritid. Det är också en positiv effekt av att läsa i ämnesveckor. Skolan är inne på sin första termin. Fler satsningar kommer att göras för att skapa en trygg studiemiljö. Som att varje klass ska välja kompisstödjare som i sin tur har kontakt med någon vuxen. Sara Pulgarin och Tuva Holmgren ser fram emot det. – Vissa elever vill kanske hellre prata om

problem med en kompis än med en lärare. Nästa läsår byggs skolan på med ytterligare elever i årskurs 7. Christina Lind gren har redan börjat fundera. – Då måste vi nog bryta upp arbetslaget och skapa två nya där vi blandar de nyanställda lärarna med de gamla. Men jag är övertygad om att det här sättet att arbeta är en bra lösning för elever i en stressig tonårstid. n INGELA ÖSGÅRD

LÄRA #5/2018

MIN SKOLA

KHUSLEN MUNGUNSKUH, 10 Fagersjöskolan ”Den bästa skoldagen i mitt liv var när vi fick sova över här på skolan. Jag tycker jättemycket om min skola och att få lära mig nya saker hela tiden. Jag gillar att gå på fritis också, då blir det längre tid i skolan. Läxorna gör jag på fritis, hemma håller jag mest på med min mobil. När jag kom hit från Mongoliet för snart fyra år sedan pratade jag bara mongoliska. Jag har fått hjälp med att lära mig svenska på skolan. Nu drömmer jag till och med på svenska. Något annat som är bra på min skola är att alla måste prata svenska. På rasterna säger lärarna till om vi pratar ett annat språk. Det är bra för då lär sig alla mer svenska och ingen kan säga något som inte alla förstår. Men jag översätter en del ord till min kompis från Mongoliet när hon inte förstår. Det får vi göra. I min skola är lärarna rättvisa och lär ut på ett bra sätt. Vi mobbar aldrig var andra, det tycker jag är bra, men ibland blir vi osams, då säger lärarna till oss direkt och vi blir sams igen. Jag tycker om att läsa böcker och skriva egna berättelser. De roligaste ämnena är svenska, engelska och matte, svåraste ämnet är NO. Varje vecka får jag undervisning i mitt hemspråk. Det tycker jag är kul, men lite svårt. Det är bra med hemspråk för när jag var i Mongoliet i somras kunde jag prata med mina släktingar. När jag blir stor vill jag jobba på bank med ekonomi eller så vill jag bli doktor och hjälpa människor att bli friska. Men egentligen vill jag aldrig sluta skolan. Det är det roligaste jag vet.” n BERÄTTAT FÖR AGNETA BERGHAMRE HEINS

LÄRA #5/2018

MIN SKOLA

FOTO: MARC FEMENIA

”Skolan är det roligaste jag vet”

LÄRA #5/2018

ARBETSMILJÖ

Så minskade skolan stressen Stress och arbetsmiljö var Södermalms skolans svaga punkter, tyckte personalen i medarbetarenkäten. Ett år senare hade det vänt. Ett fördjupat arbete med fokus på just arbetsmiljöfrågor var lösningen.

Medarbetarenkäten 2017 blev startskottet. Arbetstidsanvändningen har nu gjorts om. Tiden för utvecklingssamtal har utökats från två eftermiddagar till tre. Och rättningar av nationella prov får i dag ta två dagar i anspråk, i stället för som tidigare en. För att skapa utrymme för detta har annan schemalagd arbetstid tagits bort, som de tidigare mötena på eftermiddagen FOTO: ULRICA ZWENGER

Svaren lät inte vänta på sig. Kollegerna

Rektor Nina Jonsson har varit drivande i arbetet och vill fortsätta på den inslagna vägen. 32

efter jul- och sommaravslutningen. − Allt började med arbetsplatsträffar där vi lät personalen diskutera arbetsmiljö och stress och föreslå olika insatser, säger Nina Jonsson, rektor på Södermalms skolan, en F–9-skola med grundsärskola. Svaren kokades ner till elva konkreta förslag på åtgärder. Ett var att inrätta en arbetsgrupp för lärarnas arbetsmiljö där lärare från alla stadier samt rektor ingick. Anu Widström, mellanstadielärare, och Malin Behrenfeldt, högstadie- och gymnasielärare, ingår i arbetsgruppen. − Vi gjorde en ny fördjupad personal enkät: ”Vad är det i din arbetsmiljö som orsakar stress? Vad skulle behövas för att möjliggöra återhämtning? Hur vill du fördela arbetsuppgifterna inom ramen för årsarbetstiden?” var några av frågorna, berättar Anu Widström.

LÄRA #5/2018

lyfte fram att tiden inte räckte till. Utveck lingssamtal, bedömningar och dokumentationer rymdes inte i arbetstiden. − Vi satt en hel dag och försökte analysera svaren. Allt pekade på att den viktigaste pusselbiten var hur arbetstiden disponerades, säger Malin Behrenfeldt. En viktig del var lärarnas egna prioriteringar. Något så enkelt som att hålla fast vid policyn för mejlhantering kan ge resultat. Det vill säga att helt enkelt inte svara på mejl kvällar och helger. Den fysiska arbetsplatsmiljön har en särskild grupp arbetat med. − Vi har fått mattor på golvet i ljus hallen för att dämpa ljudet där. Ett byte till ljuddämpande dörrar till klassrummen ska göras. Ljudabsorberande hörselkåpor har beställts för att lärarna ska få lättare att koncentrera sig, säger Anu Widström.

Rektor Nina Jonsson har varit drivande och ingår också själv i arbetsmiljögruppen. Hon lyfter fram de ökade kraven på dokumentation som en annan stressfaktor. − Men det är inte lätt att avlasta dem som personligen har ansvar för viss dokumentation. Vi har diskuterat att införa årskursmentorer, vilket skulle innebära att en enda person är mentor för alla elever i en hel årskurs, säger Nina Jonsson. Detta har ännu inte kunnat förverkligas eftersom det kräver att lärarna undervisar

ARBETSMILJÖ

mer för att finansiera årskursmentorer, och det var lärarna inte intresserade av, enligt Nina Jonsson. − Men ett 30-tal olika åtgärder har faktiskt genomförts och alla har föreslagits av personalen själva. Årets medarbetarenkät visade att 58 pro

cent av personalen instämde i påståendet ”Jag har en bra arbetssituation”, vilket kan jämföras med 47 procent året dessförinnan. Mest markant är resultatet för

påståendet ”På min arbetsplats bedrivs ett aktivt arbetsmiljöarbete”. År 2017 in stämde 22 procent och ett år senare hade siffran stigit till 61 procent. − Nu handlar det om att fortsätta på den inslagna vägen och fullfölja. Vi pratar också mycket om ansvarskultur och självledarskap. Att vi är medvetna om vår egen roll och vårt eget ansvar, säger Nina Jonsson. n MARIANNE HÜHNE VON SETH

Vi vill berätta om ditt arbete Lärarna Anu Widström (till vänster) och Malin Behrenfeldt ser pussel bitarna falla på plats och känner att de blir lyssnade på.

Arbetar du med något lyckat pedagogiskt projekt som kollegerna runtom i stadens skolor borde få läsa om och inspireras av? Kontakta redaktionen och berätta vad ni har gjort och hur det påverkade elevernas lärande — enklast via mejl till tomas.bannerhed@stockholm.se. Välkommen!

FOTO: ULRICA ZWENGER

LÄRA LÄRA #5/2018

VINN BIOBILJETTER

VI VAR DÄR

”Säg G som i Google!” Läs tidningen och var med och tävla. Bland alla som svarar rätt drar vi tre vinnare som får två biocheckar vardera. Lycka till! 1. Hur fick Karlbergs skola idén till den nya fysiska lärmiljön? 1. På konferensen Leda lärande. X. Vid en kurs på Medioteket. 2. Genom ett Twitterinlägg. 2. V em talade på Bokmässans öppningsceremoni? 1. Jan Guillou. X. Alice Bah Kuhnke. 2. Jacqueline Woodson. 3. Ungefär hur många elever började i årskurs 7 på Ekens skola i augusti? 1. 100. X. 200. 2. 300. 4. V ar gick Niklas Brismar Pålsson kulturvetarlinjen? 1. Uppsala universitet. X. Linnéuniversitetet. 2. Stockholms universitet. 5. Vad slog lärarutbildaren Georgia Heard fast när hon besökte Stockholm? 1. Att mobiltelefoner bör förbjudas i skolan. X. Att gemensam högläsning kan förbättra lärandet avsevärt. 2. Att poesin behövs mer än någonsin. Skicka din tipsrad senast den 5 december till tomas.bannerhed@ stockholm.se eller till LÄRA Stockholm, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm. Ange var du arbetar och din hempostadress så att vi kan skicka biocheckarna om du vinner. Vinnare i nummer 4/2018 blev Arne Holm, Medioteket, Renée Hoogenstein, Stockholms bygg tekniska gymnasium, och Victoria Wingstedt, Trollbodaskolan. Rätt rad var 1, X, X, X, 1.

LÄRA #5/2018

I mitten av oktober arrangerades Sym posium 2018 på Stockholms universitet, en andraspråkskonferens som äger rum vart tredje år. Temat var Litteraciteter och flerspråkighet. Närmare tusen lärare från grundskolor, gymnasieskolor och vuxen utbildningar i hela landet var på plats.

Karin Sandwall från Nationellt centrum för svenska som andraspråk öppnade symposiet. Hon förklarade att litteracitet är förmågan att förstå och använda alla språk för att kommunicera, både muntligt och med skriven text, symboler och bilder. Qarin Franker, lektor vid Göteborgs universitet, föreläste om att arbeta med flerspråkiga elevers litteraciteter. Hon betonade vikten av delaktighet och meningsskapande och överlät för en stund scenen åt teatergruppen Verket som framförde ett utdrag ur föreställningen ”Mardrömmar”. – Det var en gång ett barn som bar på en dröm. Barnet gick över världens gränser, gick över osynliga trådar och hinder, läste en skådespelare. Med dramatik och känsla gestaltades erfarenheter av flykt, saknad och misstro i det nya landet. Skådespelarna var både nyanlända ungdomar och sådana som är födda i Sverige och gruppen leddes av Alexandra Ljungkvist Sjölin, gymnasie lärare och pedagogisk ledare för Ung i Stockholm. Teaterinslaget blev en påminnelse om vad de nyanlända eleverna bär med sig in i skolan. – Den här kraften måste vi verkligen ta tillvara. Men hur förvaltar vi det som vi fått ansvar för? frågade sig Qarin Franker och menade att litteracitetsarbete måste omfatta elevernas tidigare erfarenheter och olika uttryckssätt. – Läs- och skrivkunnigheten har formellt avgränsats till skriftspråket, men då har man glömt bort relationen till de andra uttryckssätten. För att illustrera att läsning är mer än att bara avkoda skrivtecken visade Qarin Franker ett ord på arabiska, som bara

några få i publiken kunde läsa. Sedan visade hon ett foto av en stoppskylt med text både på engelska och arabiska. Sammanhanget ger ledtrådar som gör budskapet lätt att tolka. Qarin Franker menade att eleverna också måste få använda olika slags ledtrådar i sin text användning. För dagens elever som ska knäcka läskoden kan mobiltelefonen vara ett sammanhang. – Bland apparnas ikoner finns nästan alla bokstäver. Säg inte G som i gris, utan G som i Google, då vet alla formen på bokstaven! föreslog hon. Nästa talare var Jennifer Rowsell, professor vid Brock University i Kanada, som har forskat länge om digitaliseringens påverkan på litteracitetsutvecklingen. Hon menade att läsning på skärm skiljer sig från traditionell läsning, vilket skolan måste förhålla sig till. Det kanske tydligaste exemplet är att läsning på skärm utgår från övre vänstra hörnet. – Och det som finns längst ner till höger kollar man aldrig på. Det ger oförutsägbara läsmönster, men vi undervisar inte så mycket om hur texter är designade. Dagens unga läsare är duktiga på det

visuella, dock inte nödvändigtvis på ett kritiskt sätt. De tar reda på saker på egen hand genom att kolla klipp på Youtube och växlar mellan olika slags kommunikationssätt. Rowsell kallar dem hybridläsare. – Det är en spännande tid att vara lärare i, men också skrämmande. Vi måste navigera i detta utan att ha metoderna för det. Marianne Lindblad är lärare på Språk introduktion på Blackebergs gymnasium och besökte symposiet tillsammans med sitt arbetslag. – Utifrån det vidgade perspektivet på begreppet litteraciteter väcktes frågeställ ningar om hur vi arbetar med det i undervisningen. Att få lyfta blicken och se på vårt arbete på ett vetenskapligt sätt, ger oss insikter och kunskap för att hitta nya vägar till elevernas lärande. n ANNELIE DREWSEN

FOTO: MARC FEMENIA

n Roboteket erbjuder undervis-

ningsmateriel i programmering som efterfrågas stort runtom på våra skolor. Vi besöker Hammar byskolan Södra. n Lyckad inkludering av grund särskolan på Kvarnbackaskolan. n Intervju med forskaren Christer Mattsson om ungas radikalisering. n Hur vill Lotta Edholm (L) utveckla Stockholms stads skolor? … och naturligtvis mycket mer. Ute hos dig 30 januari.

En bra skola för alla I Stockholms stads förskolor och skolor läggs grunden för en livslång lust att lära. Vi som arbetar här sätter en ära i att varje dag få bidra till lärande, trygghet, utveckling och framtidstro. Stockholm växer snabbt och vi vill ständigt bli bättre. Det nya Skolprogrammet pekar ut riktningen för hur vi skapar en riktigt bra skola för alla unga stockholmare. Läs Skolprogrammet i sin helhet på intranätet eller Pedagog Stockholm.