Page 1

LÄRA

#4/2017 STOCKHOLM

Laura Caligari:

Det sa klick direkt |

Mycket tydligare med måltavlor Har varit på samma skola i 46 år

|

Det lärande fritidshemmet i fokus ”Känslor nedvärderas i skolan”


e

jält h r e p u S

Nördig r ? ktoritä

Au

v en typ a tet: Vilk

r du

lärare ä

.se e r a r ä l e uar whenyo mlig

Gör tes

Ungdo full Kärleks

The Complete Samling Se hela filmserien i ett svep

20 poddar om läraryrket

Följ lärarvikarien Emma på hennes väg till läraryrket i 20 humoristiska kortfilmer. I rollerna ser du Ida Gyllensten, Marika Lagercrantz, Christoffer Nordenrot, Henrik Norman och Cecilia Frode med flera.

Hur är det att jobba som lärare? Nu finns 20 poddar om läraryrket, av och med lärare, samlade. Välj bland spännande samtal om utmaningar, glädjeämnen och aktuella frågor inspelade i Stockholms stads skolor under våren.


FOTO: ULRICA ZWENGER

I N SP I RATION OCH I N FO RMAT I O N F RÅ N UT B IL D NINGSFÖ RVA LT NINGE N I STO CK H O L M S STAD

STOCKHOLM #4/2017 Tre gånger vinnare av Svenska Publishingpriset för bästa p ­ ersonaltidning.

LÄRA Stockholm ges ut av utbildnings­förvaltningen i Stockholms stad och utkommer med sex nummer per år. Adress: LÄRA Stockholm, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm. Besöksadress: Hantverkargatan 2F. Chefredaktör: Tomas Bannerhed, 08-508 33 899, tomas.bannerhed@ stockholm.se.

Tryck: Edita, Falun, 2017. ISSN 1654-7330. Upplaga: 15 900 exemplar. För kostnadsfri prenumeration, kontakta utbildningsförvaltningen på info.utbildning@stockholm.se.

22

”Det ska märkas att våra prioriteringar gagnar elevernas lärande och resultat. Kanske syns det redan 2018.” Det säger Lena Holmdahl om sitt nya uppdrag som utbildningsdirektör i Stockholms stad.

14

Många elever och lärare besökte Stockholms universitet när Bolincentret bjöd in till klimatfestival i dagarna tre. Omslag: Läraren Laura Caligari fotograferad på Askebyskolan i Rinkeby av Ulrica Zwenger.

26

Läraren Ann-Marie Bergman tackar för sig. Hon är nöjd med sitt yrkesval och har arbetat på Bromstensskolan i 46 år.

ILLUSTRATION: MARIA JERNBERG

Grafisk form: b-e-r-g.se

FOTO: ELISABETH UBBE

Ansvarig utgivare: Sofia Oliv.

FOTO: ULRICA ZWENGER

Medverkande skribenter: Katarina Bjärvall, Annelie Drewsen, Monica Eriksson, Calle Hedrén, Agneta Berghamre Heins, Helene Lumholdt, Lina Pilo, Annebritt Ullén, Patrik Windahl och Ingela Ösgård.

35

Maria Jernberg är tillbaka med en ny seriestripp från skolans värld, denna gång om att det är bättre om det är bättre.

DESSUTOM ... Ökad tydlighet med nya måltavlor

4

Enkät: Varför ville du bli lärare?

24

Stärkt roll för skolbiblioteken

10

Gemensam känsla för läraruppdraget

24

Bosko, 11, gillar Ormkärrsskolan

12

”Jag vill väcka intresse”

25

Krönika: ”Måste du engagera dig?”

15

Är känslor mindre värda i skolan?

31

Många fördelar med formativ undervisning

16

Nämnd & Nytt

32


FRITIDSHEM I FOKUS

Vince Blom (till vänster) och Davlat Kamarov får hjälp av Lola Östberg med att skriva några av expert­ orden under arbetet med stenåldern.

4

LÄRA #4/2017


FRITIDSHEM I FOKUS

Lärande för halva ­slanten

LÄRA #4/2017

5


FRITIDSHEM I FOKUS

TEXT: INGELA ÖSGÅRD FOTO: ULRICA ZWENGER

Enligt den nya delen av grund­ skolans läro­plan ska fritidshemmet både erbjuda en meningsfull fritid och stimulera utveckling och lärande för eleverna.   Vi har besökt Östbergaskolan som arbetar framgångsrikt med språkträning och inkludering. Bland annat.

T

jugo elever i Östbergaskolans årskurs 3 riktar blicken rakt fram och tar i från tårna. Utan minsta stakning sjunger de ”The World’s Greatest”, den långa texten på engelska som genom åren givit flera fotbollslag känslan av oövervinnlighet. I am a mountain, I am a tall tree. I am a swift wind, sweeping the country … Det är repetition, men snart ska de framföra sången för alla på skolan, både elever och ­personal, och kanske föräldrar. – Många elever som inte har svenska som modersmål blir mer frimodiga när de får sjunga i stället för att prata, förklarar Lola ­Östberg, fritidspedagog och arbetslagsledare för personalen på skolans fritidshem.

Vi befinner oss i treornas hemvist. På skolan finns fyra hemvister för fritidshemmet, en för varje årskurs från förskoleklassen till trean. En lång skrivtavla täcker en bra bit av ena långsidans vägg i det stora rektangulära rum­ met. Här står hela veckans schema, vilken personal som finns på plats, vilka aktiviteter som bjuds och inte minst citat ur den nyskriv­ na delen av läroplanen för fritidshem. Målet för hela veckan hämtat ur läroplanen är ”sam­ arbete och kommunikation”. – Allt har blivit mycket tydligare sedan vi började arbeta med måltavlorna, säger Lola Östberg.

Olivia Triana Del Pino tycker att det är roligt att träna ord och stavning även på fritis.

6

LÄRA #4/2017

I ett eget utrymme längst in i rummet står prydligt ordnade förvaringsboxar med arbets­ material för att måla, skriva, bygga, sy. Här finns också en lång bänk som rymmer lättåtkomliga, utdragbara plastlådor, en för varje elev, med plats för egna teckningar, böcker och annat. I hemvisten kan eleverna finna sig till rätta, antingen i den rundade soffan med plats för många eller vid något av arbetsborden. Tavlan ovanför ett av borden är fylld av information om det pågående arbetet. Rubriken är ”Verk­ tyg och vapen från forntiden till stenåldern”. Temat forntiden har tagit upp några veckor av tvåornas och treornas undervisning under hela skoldagen, både i klassen och sedan på fritis under efter­middagarna.


FRITIDSHEM I FOKUS

”Lärandemål” står det vidare på tavlan: ”Vi lär oss hur man levde på stenåldern och lär oss vår historia. Stenålder, bronsålder, järnålder.” Några ord har fått rubriken ”Expertord”, till exempel runsten och offerskålar. Men också järn, binda och vapen. – För ett tag sedan frågade jag en elev vid lunchen ”Är du mätt nu?” och fick till svar ”Vad betyder mätt?”. Då inser man att det är många ord som behöver förklaras och vikten av ­arbetet med ”expertord”, berättar Magnus Järvinen, lärare och fritidspedagog. – Så det blir språkträning hela dagen, säger Lola Östberg och sätter sig bredvid en av elev­ erna som får hjälp med stavningen av det inte helt lätta expertordet hällristningar.

Vid bordet bredvid visar några elever hur de tillverkar stenåldersyxor. Vassa stenar som de hittat i omgivningarna binds ihop med grenpinnar. Det krävs lite fingerfärdig­ het för att få ihop sten och gren med hjälp av ett snöre. — På stenåldern använde de kåda och senor från något djur, nu får vi fuska lite med lim i stället, säger Magnus Järvinen. Forntiden har letat sig ända ut i trapphuset. En vägg längs den långa trappan är prydd med elevernas teckningar av stenar med runskrift i form av en slingrande orm. För den som vill dechiffrera vad där står finns uppsatt ett ­enkelt runskriftsalfabet. >>

Vi lär oss hur man levde på stenåldern och lär oss vår historia.

LÄRA #4/2017

7


FRITIDSHEM I FOKUS

Utomhusaktivitet i form av hinderbana. Anahit Jarjian och Giselle Anturi Postimus blir påhejade av barnskötaren Adam Asp.

Arbetet med språket och med ord syns överallt. Att det heter ”dörr” och ”dörrhand­ tag” blir eleverna upplysta om på små skyltar ­innan de kliver in i hemvisten. Och strax bred­ vid dörren kan de läsa skolans slogan: Lego – ­Lärande, Engagemang, Glädje och Omsorg. – Vi pratar mycket om värdegrunden och om hur vi är mot varandra. Och om inkludering. Jag tror att det har påverkat eleverna, de är i alla fall väldigt öppna mot varandra, säger Lola Östberg. Skolan har flera nyanlända elever och en förberedelseklass. – För att de ska känna sig välkomnade får de nyanlända eleverna redan från början en klasstillhörighet, berättar Magnus Järvinen. Bredvid dörren in till hemvisten kan elever­ na läsa vilken veckodag det är och de ser foton på den personal som finns på plats. Här kan

>>

8

LÄRA #4/2017

Vi pratar mycket om värdegrunden och om hur vi är mot varandra.

de även se vilka aktiviteter som erbjuds i dag. Förutom den skapande aktiviteten tillverk­ ning av stenyxor finns utomhusaktiviteterna hinderbana och fotboll. Vi tittar också in i det nyligen iordningställda

planeringsrummet. Tidigare var det ett dator­ rum, men nu huserar utvecklingsgruppen för fritidshem här. Den består av Lola Östberg, Magnus Järvinen och ytterligare en kollega. Förutom ett skrivbord och en fast dator har rummet ett litet sammanträdesbord. Här kan gruppen ostört planera kommande aktivite­ ter. Programmering står högt upp på dag­ ordningen. – Vi har redan börjat med en programme­ ringsutbildning och treorna får göra egna spel, berättar Lola Östberg.


FRITIDSHEM I FOKUS

Fritidspedagog Magnus Järvinen hjälper Jasmin Karhu (till vänster) och Olivia Triana Del Pino med hur schackpjäserna kan flyttas.

Magnus Järvinen och Lola Östberg är glada åt det egna planeringsrummet som utvecklings­gruppen för fritidshem nyligen har fått.

Ute på skolgården skuttar skrattande elever och personal ikapp på hinderbanan när vi lämnar Östbergaskolan. Susanne Aspling är en av tre samordnare för fritidshem som fått uppdraget av Stock­ holms stad att arbeta med det systematiska kvalitetsarbetet på fritidshemmen och den reviderade läroplanen Lgr 11, del 4. Det sker bland annat genom nätverk, insamling av goda exempel och olika stödmaterial. Hon konstaterar att Östbergaskolan har kommit en bra bit på väg. – Skolan har fritidshemmet i fokus, de har eleverna med i arbetet, de har bra lokaler och de arbetar på ett systematiskt pedagogiskt hållbart sätt. Nyligen har samordnarna presenterat ­Fritidshemmens hus, ett digitalt stödmaterial

som ska inspirera och vara till hjälp för att höja kompetensen och öka likvärdigheten. Här kan skolorna hitta exempel på arbetssätt, filmer, artiklar med mera. Här presenteras också forskning och tips på litteratur. Stockholms stad har även startat en utbild­ ning på Midsommarkransens gymnasium för att höja kompetensen hos fritidshemmens personal. – Det är barnskötare som får en fördjupad kurs på 300 gymnasiepoäng som äger rum en dag i veckan med mycket betoning på läro­ planen. Under hösten fortsätter samordnarna också att gå in med riktat stöd till de skolor som behöver hjälp med sitt systematiska kvalitets­ arbete. n

De har bra lokaler och arbetar på ett pedagogiskt hållbart sätt.

LÄRA #4/2017

9


SKOLBIBLIOTEK

Från bokblipp till källkritik Stockholm har fått en skolbiblioteks­ plan som ska stärka skolbibliotekens roll på skolorna. På Engelbrektsskolan arbetar bibliotekarie Fia Idegård redan utifrån planens grundtankar.   — Den här terminen fokuserar jag på medie- och informationskunnighet, säger hon. Utanför fönstret leker de yngre eleverna som är på rast. Vid datorerna i skolbiblio­ teket sitter ett gäng niondeklassare och arbetar med en teknikuppgift. De har byggt ett trådspel på lektionen och ska nu rapportera vad de gjort. Ord som ­lysdiod och transistor surrar i luften. Det märks att eleverna trivs i lokalen, som omvandlades från idrottssal till skol­ bibliotek för fyra år sedan. Det är högt i tak och inbjudande möblerat. – Innan var det mycket mindre här, och färre böcker. Nu är det bättre och man vet att det alltid finns en ledig dator på rasten, säger Fawaz Omer. Klasskamraten Linn Grubeck håller med. – Det är fin atmosfär och härligt att ­sitta här. Fia har kunskap om både ­böcker och källkritik. Men frågan är om inte Fia Idegård är den

som trivs allra bäst i biblioteket. Hon är fackutbildad bibliotekarie och arbetar på Engelbrektsskolan sedan ett år. – Det är speciellt att arbeta på skol­ bibliotek. Man har kolleger med andra yrkesroller och kan bygga upp relationer med sina låntagare eftersom de är kvar länge. På Engelbrektsskolan har hon drygt 1 000 elever från förskoleklass till års­ kurs 9 som låntagare. Lägg till det över 100 lärare och andra kolleger att samar­ beta med. – Man får jobba ganska uppsökande som skolbibliotekarie, i alla fall i början. Om det blir positiva samarbeten sprider det sig till fler, säger Fia Idegård. 10

LÄRA #4/2017

Den första tiden på skolan har hon mest ägnat åt det som många skulle säga är bibliotekets kvintessens: böckerna. Hyl­ lorna har möblerats om och märkts upp tydligare för att underlätta för eleverna att hitta rätt. Det läsfrämjande arbetet är väsentligt, även om många elever redan har en hunger efter läsupplevelser. – Min tid har mest gått till klassbesök och bokprat. På låg- och mellanstadiet har jag fasta bokpratstider. Än så länge har jag inte börjat med självutlåning för eleverna, så det har varit mycket att ­blippa böcker, skrattar Fia Idegård. Den här terminen har hon inriktat sig mer på medie- och informationskunnig­ het. – Det källkritiska behovet har explode­ rat. Den miljö som våra elever söker infor­ mation i är så otroligt mycket mer komplex än när jag gick i skolan, säger Fia Idegård. Hennes ambition ligger helt i linje med

den nya skolbiblioteksplan som utbild­ ningsförvaltningen har tagit fram för alla skolor och förskolor. Där står bland annat att bibliotekarien ”ska bidra till elevers och lärares medie- och informa­ tionskunnighet, som innefattar ett vetenskapligt förhållningssätt när det gäller att söka, värdera och använda ­information”. Elin Hirschfeldt är biträdande enhets­ chef på Medioteket och har varit med och arbetat fram planen. – Vi biblioteksmänniskor brukar prata om skolbibliotekets två ben. Det ena är lässtimulans och det andra är informa­ tionssökning och källkritik. Skolbiblio­ tekarien är en vägledare till information som finns fysiskt och digitalt. Att det ska finnas skolbibliotek på varje skola är lagstadgat. Däremot finns inga krav på bemanning. I skolbibliotekspla­ nen står det att skolor ska ha ”biblioteks­ ansvariga med relevant utbildning och erfarenhet” och att andelen fackutbildade bibliotekarier ska öka fram till 2020.


SKOLBIBLIOTEK

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

”Ett bra skolbibliotek ska fylla de behov som finns på skolan”, säger Fia Idegård, skolbibliotekarie på Engelbrektsskolan, här tillsammans med eleverna Cecilia Cao, Maggie Zheng, Linn Grubeck och Emil Sterler.

– Skolbiblioteksplanen försöker hjälpa rektorn med hur en vision för skolbibliote­ ket kan se ut. Vi skriver inte fram riktlinjer om öppettider, bemanning eller resurser, men som helhet påbjuder den en verksam­ het som inte kan genomföras utan viss bemanning och personal med en viss kom­ petens, förklarar Elin Hirschfeldt. Fia Idegård ingår i ett nätverk med ett 20-tal fackutbildade bibliotekarier på grundskolor. Hon samarbetar även med närliggande skolor och söker inspiration i olika grupper på Facebook för att ut­ veckla sin verksamhet. – På gymnasiet är det självklart att man har bibliotekarier och jobbar med medie- och informationskunnighet, men på grundskolorna ser det fortfarande olika ut. Det finns skolor med fantastiska bibliotek och skolor som bara har ett rum med böcker, säger Fia Idegård. Hon välkomnar skolbiblioteksplanen

och menar att den behövs för att minska glappet mellan olika skolbibliotek. – Det är bra att det finns en plan som gäller för alla. Det handlar om likvärdig­ het, att alla elever ska ha tillgång till samma saker oavsett vilken skola de går i, säger Fia Idegård. Elin Hirschfeldt vill att skolbiblioteks­ planen ska bidra till att förändra bilden av vad ett skolbibliotek kan vara. – Skolbiblioteken kan bidra till både språkutveckling och medie- och infor­ mationskunnighet, inte minst kopplat till de nya läroplansskrivningarna om stärkt digital kompetens. Ett skolbiblio­ tek är ett klockrent verktyg för att stärka elevernas källkritiska förmåga och för att tillgängliggöra och arbeta med digi­ tala texter och tjänster. n ANNELIE DREWSEN

Du hittar den nya skolbiblioteksplanen på Pedagog Stockholm.

LÄRA #4/2017

11


MIN SKOLA

BOSKO KRSTOVIC, 11 ORMKÄRRSSKOLAN I BANDHAGEN ”Jag tycker om att lära mig saker. Det är nog därför jag tycker så mycket om att gå i skolan. Alla ämnen är roliga, men språk är lite extra kul. Nu pratar jag svenska och serbiska flytande. Jag får hemspråksunder­ visning i s­ erbiska. Jag vill lära mig mer e­ ngelska också. Lärarna på skolan är jättebra. En bra lärare ska kunna förklara så att man förstår. Alla ska våga fråga om man inte förstår och lärarna ska se när man räcker upp handen. Då ska man få hjälp direkt. Så tycker jag det är på Ormkärrsskolan. Jag gillar att göra saker noga. När lärarna pratar och går igenom saker så lyssnar jag väldigt noga, och så läser jag alla ­instruktionerna ordentligt. Då lär jag mig mer. Sport är mitt stora intresse och idrott är absolut mitt favoritämne. Jag gillar alla bollsporter. Tidigare spelade jag fotboll, men nu satsar jag jättemycket på basket. Jag t­ ränar minst två gånger i veckan på Frys­ huset. Hemma spelar jag också bas­ ket och så mycket jag kan på skol­ gården, där vi har en bra basketplan. Skolgården är stor så det blir aldrig trångt eller bråk. Det är bra att gå i en skola där alla är snälla och där det inte är någon mobbning. Nu när jag går i femman så känns det lite oroligt att jag måste byta skola nästa år. Jag önskar att jag kunde gå här till nian. När jag tänker på vad jag vill göra när jag blir vuxen, tänker jag mest på basket. Min dröm är att bli basketproffs.” n BERÄTTAT FÖR AGNETA BERGHAMRE HEINS

12

LÄRA #4/2017


FOTO : MA RC FE ME NIA

MIN SKOLA

”Min dröm är att bli proffs”

LÄRA #4/2017

13


VI VAR DÄR

Planetskötare i världsklass

Att en pingvin hjälpte skolklassen som kom från tunnelbanan att hitta till Geo­ vetenskapens hus vid Stockholms uni­ versitet kan ses som en symbol för den Klimatfestival som Bolincentret arran­ gerade där i maj. Tre dagar knökade med populärvetenskapliga föreläsningar, de­ batter och experimenterande, allt med inriktning på klimatförändringarna och vad vi kan göra åt dem. För nyfikna elever och andra bjöd ut­ ställarna på en hel del att blåsa i, trycka och pilla på och fundera över. I en monter förklarade till exempel en grupp unga forskare begreppet permafrost med hjälp av tecknade serier. I en annan kunde den intresserade svara på en fråge­sport om hållbart jordbruk. Den som svarade rätt på frågorna fick en rostad gräshoppa som pris. Hos en tredje fanns delar av jordens eget klimatarkiv till beskådan, som borr­ kärnan av tiotusenårig is från Arktis fint packad i en frigolitlåda.

mespass uppdelade på olika aktivitets­ områden. Från Bergshamraskolan kom läraren Anna Israelsson med sin åttondeklass. Klassen delades upp i två grupper och medan kollegan Hans Bergström gav sig iväg med ena halvan började hennes med en laboration. Under ledning av två studenter vid Geovetenskapliga institutionen fick eleverna testa pH-värdet på mjölk, kolla hur syran i Coca-Cola fräter, resonera om varför bikarbonat kan användas vid rengöring och varför vattnet i flaskan gick från blått till grönt när de blåste ner luft genom ett sugrör. Allt med syfte att ­konkretisera hur och varför försurning­ en av våra hav påverkar hela närings­ kedjan, alltifrån den lilla skalförsedda algen till oss människor. Eleverna deltog intresserade med frågor och funderingar. Det gjorde de också under nästa pass där de fick stifta bekantskap med den ”digitala globen”, en snurrande jordglob som via en dator och en projektor presenterade vårt klot

ur en mängd olika perspektiv och förhål­ landen. – Här får eleverna möjlighet att se ­sådant vi pratat om i skolan. Här blir det konkret. En del saker som den digitala globen har vi heller ingen möjlighet att fixa till skolan, sa Anna Israelsson. Hon var glad att komma till Klimatfesti­

valen och tänkte att eleverna har nytta av att komma utanför skolan ibland. – Vi har haft klimatet som tema under våren och eleverna har tagit det på stort allvar. De har varit engagerade och kom­ mit med många bra tankar och idéer, berättade hon. Själv hittade hon en rad tips och idéer för hur hon kan gå vidare med sin under­ visning. – Det brukar mest vara jag som berät­ tar på lektionerna, men kanske borde eleverna få pröva mer själva i stället. Jag vill gärna ha in lite mer experiment i ­undervisningen, lite mer kemi. Jag vill visa att de olika ämnena i skolan hör ihop, sa Anna Israelsson. FOTO: ULRICA ZWENGER

Om människans påverkan på klimatet handlade den tredagarsfestival som Bolincentret, en paraplyorganisation för forskare, bjöd in till strax före som­ maren.   — Här får eleverna möjlighet att se sådant vi pratat om i skolan. Vi har haft klimatet som tema under våren och eleverna har tagit det på stort allvar, sa Anna Israelsson från Bergshamra­ skolan.

Här fanns också många möjligheter för

lärare att hitta information om och in­ spiration till hur de kan utveckla sin egen undervisning på temat. Kemilärar­ nas resurscentrum flaggade för sin kurs i hur man undervisar i naturvetenskap­ liga ämnen när man saknar gemensamt språk. Forskare och experter debatte­ rade och föreläste om alltifrån klimat­ forskning med hjälp av sälar till hur man blir en planetskötare i världsklass. För l­ ärare anordnades också en särskild workshop om klimat och vatten. Programmet för mellan- och hög­ stadieelever blev fullbokat direkt när det släpptes och innehöll fyra halvtim­ 14

LÄRA #4/2017

Många lärare och elever passade på att besöka klimatfestivalen. Här Anna Israelsson, lärare på Bergshamraskolan, med eleverna Alexander Revuelta Erlich, Sara Yari och Tyra Svensson som kunde studera koncentrationen av elektriskt ljus med hjälp av en digital jordglob.


KRÖNIKA

SIGNERAT: LINA PILO

Kollegan Hans Bergström var inne på samma linje. – Det är viktigt att vi arbetar mer till­ sammans över gränserna och visar hur våra ämnen hör ihop, sa han. – Här kan de ordna allt det där som vi lärare varken har tid, ork eller resurser till. Eleverna tycker det är kul. De mär­ ker inte ens att de har lektion, sa Hans Bergström, som var väldigt nöjd med festivalen. Vare sig eleverna märkte att de hade lektion eller inte så var de uppenbart ­roade när de, tillsammans med repre­ sentanter för Vetenskapens hus, fick mäta tyngden på de koldioxidutsläpp vi ger upphov till genom maten vi äter – och slänger. I en mycket konkret övning fick eleverna

gruppvis plocka ihop varukorgar med de livsmedel som de trodde orsakar mest respektive minst utsläpp. – Det var kul och spännande, säger Tyra Svensson som med sina gruppkam­ rater lyckades få ihop en riktigt klimat­ vidrig varukorg fylld med biff, ris, sallad och tomat. Just området koldioxid­utsläpp och mat hade hon redan hyfsad kunskap om. – Däremot visste jag inte att vi släpper ut så mycket bara genom vardagliga sa­ ker. Som ett par jeans till exempel. Eller en flygresa. Jag som just varit i Thailand. Det känns ju lite så där, sa hon. Skolor som inte hade möjlighet att delta i årets Klimatfestival behöver inte misströsta. En ny chans kommer nästa år. Och för den som vill hitta tips och idéer för undervisning som rör klimat­ förändringar finns också en uppsjö möj­ ligheter såväl hos Bolincentret som på Vetenskapens hus. n HELENE LUMHOLDT

Bolincenter för klimatforskning är en paraply­organisation där forskare från Stockholms universitet, KTH och SMHI ingår. Centret bildades 2006 till klimatforskaren Bert Bolins ära.

”Måste du engagera dig så mycket?”

J

ag blundar hårt och öppnar ögonen igen. Det är fortfa­ rande juni. Ja, jag vet att jag ligger några månader efter er andra, men jag har svårt att hänga med. En text är alltid en tidskapsel. Texten blir skriven i en tid och läst i en annan, men den här gången är något annorlunda. När jag skriver och när du läser är inte bara olika tider. Det är olika verkligheter. Här är det fort­ farande juni. Det är glad sommar och rosor. Det är den blomstertid och svensk, växlande molnighet. Det är avsked. I textens andra tid har hösten hunnit närma sig. September kom med stor­ mande steg, så som månaden brukar. Vädret växlar mellan kvardröjande som­ mar och den där sprakande, krispiga klarheten från en dag till en annan. ­Värmeelementen vägrar att slå på. Det blir kallt inne och varmt ute och jag vet att det är det som händer, för jag har upplevt det förut. Det finns andra saker med september som jag inte vet. Jag vet inte vilka elever som satts i förvar eller utvisats. Jag vet inte vilka som flyttats från Stockholm till ett boende någon annanstans i landet och inte längre får gå i skola. Jag vet inte om jag är läraren som slöt mina ögon i skärgårdssolen och sa ”Det är inte mitt jobb” när elever bad om hjälp, samtidigt som jag visste att det inte fanns någon som ropade ut att jobbet var deras. Vi som arbetar med nyanlända ung­ domar blir dagligen klappade på huvu­ det med ord om att vi inte ska engagera oss så mycket. För mycket. Det mår vi inte bra av. Vi måste sätta gränser. Lita på varandras kompetenser. Det är vår skyldighet. Samtidigt är det vår skyldig­ het att ställa samma krav på samhällets

sociala skyddsnät oavsett var eleverna är födda. Eller hur många föräldrar de har i livet, som kan hävda deras rätt. När vi ser att en elevs ursprung, namn, hudfärg eller medborgerliga status på­ verkar hur den blir bemött av svenska institutioner har vi en skyldighet. När vi ser att en tonåring inte har någon vuxen att vända sig till har vi en skyldighet. Som lärare har vi skollag och läroplan att följa och där står vilka värden vi ska a ­ rbeta ­efter. Om vi inte ”engagerade oss så mycket” skulle vi inte göra våra jobb. Att arbeta med utsatta människor är en svår uppgift. Det ligger i sakens natur. Det är tungt oavsett vilken profession du har, och det har alltid varit svårt och obeskrivligt viktigt. Man kan förledas att tro att det är viktigt för de utsattas skull. Det är långt ifrån hela sanningen. Att i ett samhälle se efter varandra, att till­ dela alla samma existensberättigande, är i stället det som gör oss mänskliga. Att göra sitt jobb är förstås … bra. Att vara mänsklig är ännu bättre. Det kommer en punkt när juni blir september, när textens tider knyts ihop och vi förstår vad sommaren gjorde med oss. Det kommer en punkt då vi vet vilka vi blev. För min del vill jag hellre komma på att jag är en människa än en liten lort. Jag vill hellre märka att jag var mänsk­ lig, än den som bara gjorde sitt jobb.

LINA PILO ÄR FÖRSTELÄRARE PÅ TENSTA GYMNASIUM

LÄRA #4/2017

15


SAMTALET

16

LÄRA #4/2017


SAMTALET

”Lite nedtonad kontroll, tack” Titta och analysera, gör om och gör rätt — det är formativ undervisning.   — Även små justeringar kan ge viktiga förbättringar, ­säger forskaren Åsa Hirsh och pekar på en studie där ­andelen ”starka läsare” ökade markant på bara sju veckor.

TEXT: KATARINA BJÄRVALL FOTO: ULRICA ZWENGER

Å

sa Hirsh är lektor i pedagogik vid Göteborgs universitet och Jönköping University. Hon besöker Stockholm för att ­presentera sin bok ”­ Formativ undervisning”. Innan hon träffar LÄRA Stockholm ordnar hennes bok­ förlag en lunch där hon och två andra förfat­ tare får presentera sin forskning. Om vi hade varit elever och detta en lek­ tion så hade Åsa Hirsh kanske filmat rum­ met. ­Sedan hade hon och hennes kolleger kunnat gå tillbaka för att granska om deras budskap gick fram. De hade kunnat spela upp sekvenser om och om igen för att se var de tappade någon åhörare: ”Titta här, den där Powerpointbilden får tre personer att se ner i sina mobiler.” Utifrån sin analys hade de sedan kunnat justera presentationerna till nästa gång. Omforma dem, som man gör inom ­formativ undervisning. Hur skulle du beskriva formativ undervisning?

– Det handlar om att undervisningen for­ mas av vad vi drar för slutsatser av eleverna, vad de berättar för oss om sina upplevelser och vad deras resultat säger. Men det är inget vedertaget begrepp, om man jämför med for­ mativ bedömning. Där står elevens lärande i

förgrunden medan det här är mitt sätt att för­ grunda undervisningen. Du utgår från skollagens skrivning om att ut­ bildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Om vi börjar med erfaren­ heten — hur ska den beprövas?

– I en promemoria har Skolverket gjort en ganska djup analys av vad begreppet att ­bepröva kan innebära. Det är egentligen sam­ ma process som vi som är ”riktiga” forskare ­ägnar oss åt: identifiera ett problemområde, ­bestämma vilka metoder jag kan använda för att undersöka detta och sedan göra analysen och dokumentera det hela, för att ha något som jag kan sprida och för att andra ska kunna granska det kritiskt. Kan du ge ett exempel?

– Jag får ju hela tiden bra exempel från de lärare som läser aktionsforskning och skol­ utveckling på universitetet. Där hade jag en lärare på lågstadiet som ville undersöka om eleverna använde de checklistor som hon satte upp i klassrummet. Det kunde vara kriterier för vad man ska tänka på när man skriver, som att sätta ut stor bokstav och punkt. – Hon började med en förstudie där hon helt enkelt satte upp listorna och observerade vad som hände, genom att filma och själv iaktta >> LÄRA #4/2017

17


SAMTALET

>> och skriva en liten loggbok. Var det någon som

tittade på checklistorna, var det någon som tycktes använda dem? Och det tycktes inte vara någon som gjorde det. Då introducerade hon checklistorna på ett annat vis. Hon lät eleverna ha dem hos sig och så filmade hon det och observerade det. Och då blev det ett annat användande, men när hon tittade noga såg hon att riktigt alla ändå inte använde checklistorna. – Tar man sedan en lesson study, eller i ännu högre grad en learning study, så är det en mer djupgående analys som tar mycket mer tid. Då planerar en grupp lärare en lektion tillsam­ mans. Sedan är det någon som undervisar den lektionen, de andra sitter och observerar. Man filmar också, och sedan gör man en analys av filmen, minut för minut och tittar: Vad är det som händer här? Och vad blir möjligt och vad blir inte möjligt? – Det är jättebra att göra saker och ting på djupet ibland, men det är inte alla gånger det krävs. Låt oss säga att någon har gjort en ­learning study enligt konstens alla regler en gång, då har man med sig väldigt mycket analytiskt tänkande som man kan använda ­senare. Genom att observera situationen så ser jag att när jag gjorde förändringen så blev det bättre. Då får jag med mig tanken att det är klart att det går! Den andra delen av skollagens formulering handlar om den vetenskapliga grunden. Varför är den viktig inom formativ undervisning?

– Bland annat för att man får begreppen. Jag har sett på lärarstudenterna att då bör­ jar de tala och tänka på ett annat sätt. Det är

Jag blir väldigt berörd av den här mätbara effekten, men också av att man såg att tre små killar fick nya kompisar.

inte så lätt att tala om det som man inte har ­begrepp för. Behöver man ha vetenskapliga referenser ­eller kan det räcka med något som man själv har tänkt ut?

– Det kan räcka med det man själv har tänkt ut. När du sitter med tjugo olika svar som elev­ er har gett på en fråga så börjar du se mönster: de tre utsagorna handlar om ungefär samma sak, vad kan det vara som de har gemensamt? Då är du redan i gång med teoretiserandet. I forskning går man ju ofta till en latent nivå – vad kan tänkas ligga bakom detta i djupare mening? – men det behöver man inte alltid göra. Och det är inte nödvändigt att alltid rela­ tera det till en stor teori. Du nämner dokumentation. Hur gör man för att sprida det man har upptäckt?

– Ordet dokumentation har blivit svårt på skolorna. ”Var det inte så att vi skulle doku­ mentera mindre? Så kom inte med mer nu!” Men beprövad erfarenhet kräver att man får med sig något som blir beständigt. På den skola som jag studerade organiserade de grup­ per som jobbade i cykler på fyra–sex träffar. Den som leder träffen skriver kanske en halv sidas sammanfattning efter varje gång. Dem ­använder man sedan när man skriver en rapport som kan läggas i kommunens webb­ system för skolor. På så vis kan rapporten bli en del av det systematiska kvalitetsarbetet. Men den kan också spridas på andra sätt och det görs i ökande grad, till exempel på konfe­ renser för forskande lärare. Stockholms stad ordnar ju sådana årligen med väldigt många lärare, och då inte bara sådana som håller på med en avhandling. – Många lärare tycker att det är ganska ­häftigt, både att dela med sig av resultaten och av den där häftiga känslan av att det går att göra något. Du talar mycket om att lyssna till eleverna. ­Varför är det viktigt?

– De är en sådan underutnyttjad resurs. ­ ärarna menar ofta att de pratar med eleverna L ändå, men det blir inte på det här systematiska sättet, med ett representativt urval och inte bara med de duktiga eleverna. – I ett projekt där man gjorde elevintervjuer kring att tydliggöra lärandemålen kom det fram att när lärarna inledde ett tema med att tydliggöra målen så skapade det tydlighet och trygghet, som lärarna eftersträvade, men det kom också fram en annan sida, nämligen att det skapade stress och tristess. ”Vi får veta så mycket innan vi har börjat lära oss något – jag får panik!” Och: ”Det är ju jättetråkigt 18

LÄRA #4/2017


SAMTALET

med texter från styrdokumenten, jag slutar lyssna.” Lärarna såg hur mycket eleverna kan bidra med och hur nyanserade de är. Trots att de är i 14–15-årsåldern så är de inte dumma ­eller dryga mot lärarna. Och de vill dela med sig, för det är rätt sällan de får den typen av ­frågor. I din bok är du kritisk mot fixeringen vid evidens och effektmätningar, men lärare undrar nog ändå: Finns studier som visar på positiva effek­ ter av formativ undervisning?

– Det här är inget koncept som man enkelt kan rama in och mäta. Men i learning studies gör man nästan alltid ett förtest och ett efter­ test för att se om det händer något. Jag tänker också på en mellanstadielärare som gjorde en aktionsforskande studie på betydelsen av läs­ ning i tre klasser. Hon organiserade eleverna i grupper om tre som fick läsa högt för varan­ dra i 20 minuter fyra dagar i veckan. Det hela pågick under sju veckor, och vi diskuterade mycket om det kunde bli något resultat eller om det var för kort tid. – Läraren testade elevernas läsförståelse före och efter de sju veckorna. Vid första till­

Var det svårt att få dem att jobba när jag inte kunde hota med ett betyg? Nej, jag upplevde ingen större skillnad.

fället var det sju procent som klassades som ”starka läsare”, vid sista tillfället 30 procent. En jätteökning på bara sju veckor! Men se­ dan finns det aspekter som inte kan mätas. Läraren ville också se om det hände något med elevernas lust att läsa, och då gjorde hon bland annat egna observationer. Hon hade en grupp med tre pojkar som inte hade fungerat så bra ihop med andra tidigare och som inte hade velat läsa. Och de fann varandra under de här sju veckorna och läste och skrattade åt det de läste. Plus att de blev kompisar. – Jag blir väldigt berörd av den här mätbara effekten, men också av att man såg att tre små killar fick nya kompisar. Båda sakerna är fan­ tastiska. – När jag intervjuar lärare så lyfter de fram att det är lätt att ta så mycket för givet, och att det inte är förrän någon ställer frågan ”­ varför gör du så?” som de börjar fundera. Och då tycker de att det är otroligt givande när de kommer förbi det initiala obehaget med att säga ”hur tänkte du där?” till varandra. – Formativ undervisning är också ett sätt att dela ansvaret. Man arbetar ju inte alltid i grupp, men om man gör det så planerar man tillsammans och går det åt pipsvängen så är det allas ansvar. Då blir det inte lika jobbigt att hitta fel och brister eller problem. – Sedan menar ju också forskare som länge har förordat den här typen av undervisning, som James Stigler och James Hiebert, att ­lesson studies är en del av kulturen i a ­ siatiska skolsystem som presterar väldigt högt. Men man vet ju aldrig vad som orsakar vad, elev­ erna där läser också läxor flera timmar varje dag. Kan formativ undervisning leda till ökad ­likvärdighet?

– Det är en av de viktigare sakerna. När vi pratar om likvärdighet så pratar vi mycket om likvärdig bedömning. Men likvärdighets­ diskussionen behöver vidgas till att omfatta elevens väg fram till nationella provet eller uppsatsen. Den vägen kan se högst olika ut, eleverna kan ha fått bristfällig u ­ ndervisning, men genom formativ undervisning kan dis­ kussionen handla om elevernas likvärdiga möjligheter att lära, opportunity to learn. ­Vilken undervisning får de faktiskt? Vad krävs organisatoriskt för att formativ ­undervisning ska fungera?

– Det behövs en annan organisation av tid, med en ny typ av mötesforum, kollegiala lär­ grupper, utöver de som redan finns. Och så behövs det en arbetsdelning vertikalt. I någon mening kräver formativ undervisning olika >> LÄRA #4/2017

19


SAMTALET

>> positioner. Man vågar knappt säga det, men

det är en organisering som kommer alltmer. På den skola som jag studerade ansåg man att förstelärarna skulle ha ansvar för att leda de kollegiala lärgrupperna. De har ju ändå fått den där extra lönen, så de kanske ska ha ett lite större ansvar. – När reformer införs i ett befintligt system utan att man organiserar om, känns det lätt som en pålaga – ”ska vi göra det här också?”. Då kan det uppstå motsättningar. Men organi­ sationer fungerar så hela tiden, och motsätt­ ningarna driver förändringar. Jag gillar det. Man åstadkommer något nytt. Du har forskat även på formativ bedömning. Det är ju ett välkänt begrepp numera, men kan du ändå sammanfatta det?

– För att det inte ska bli för brett har det kommit att definieras utifrån fem nyckel­ strategier. Ett: tydliga mål och framgångs­ kriterier. Två: ett aktivt klassrum. Tre: feed­ back från lärare till elev. Fyra: feedback från elev till elev. Och fem: feedback till en själv, alltså metareflektion hos eleven. Vilka möjligheter ger det?

– Det är svårt. Idén är helt igenom sym­ patisk – att jag bryr mig om att ta reda på så mycket som möjligt om mina elever för att jag vill hjälpa dem och också ta mitt ansvar för att forma min undervisning. Men av vad jag har

Datorer och program­varor säljs som om de vore formativa i sig, men det är de ju inte.

sett, både i forskning och i klassrum, så til�­ lämpas det på ett ganska instrumentellt sätt. Det är tumme upp och tumme ner och färgade koppar och miniskrivtavlor. Det kan vara fan­ tastiska tekniker för att få med fler i dialogen i klassrummet, men det är inte lösningen. Man måste hela tiden reflektera över vad man ser och vad man kan göra annorlunda. Man kan vara en jätteduktig formativ lärare utan ­färgade koppar och miniskrivtavlor. Då börjar det ligga väldigt nära formativ under­ visning?

– Ja, formativ bedömning och formativ ­undervisning möts för mig. Är fixeringen vid summativ bedömning, alltså examinationer och betyg, fortfarande för stor?

– Det är också en svår fråga. Det finns en motsättning mellan att få eleverna att växa som människor och att ge dem ett betyg. ­Betyg påverkar eleverna på ett inte alltid så positivt sätt, och det gäller inte bara dem som alltid får dåligt. Det finns många negativa ­sidor av att ha sina A i allt och nästan gå un­ der om man får ett B eller ett C. Men skolan är ju formell utbildning, och formell utbildning ­karaktäriseras av att den ska leda till vissa mål. Och i Sverige behövs betygen i urvals­ hänseende, för första gången mellan nian och gymnasiet. Det är kanske så man ska se på ­betygen, snarare än att de är motiverande. – Innan jag började forska jobbade jag som högstadielärare. På den tiden kom betygen först i årskurs 8. Var det då svårt att få dem att jobba i årskurs 7, när jag så att säga inte kunde hota med ett betyg? Nej, jag upplevde ingen större skillnad när det gällde att motivera dem. Så jag tror inte att betyg behövs för att motivera eleverna och jag förstår inte varför man skulle vilja införa betyg i lägre åldrar. Vad innebär digitaliseringen för formativa sätt att arbeta?

– Nu jobbar jag med en översikt om feed­ back åt Skolforskningsinstitutet och där visar flera studier hur man kan använda till exem­ pel ett digitalt rum där elever läser varandras texter. Då blir det inte en elev som tillåts domi­ nera, utan i stället får alla ge sina kommenta­ rer, så att det blir mer på lika villkor. – Datorer och programvaror säljs som om de vore formativa i sig, men det är de ju inte. Låt oss säga att jag har undervisat om något ämne i två timmar, och så vill jag få fatt på om elev­ erna har förstått det som jag menar är kärnan, och då använder jag något undersöknings­ verktyg som till exempel Survey Monkey eller en Googleenkät. Då rasslar det in en massa svar och det ger fantastiska möjligheter att 20

LÄRA #4/2017


SAMTALET

utvärdera, men precis som med de manuella verktygen behöver man göra något av det.

profession beskriven så. Och de känner inte heller igen sig.

Trots all skolforskning och alla nya pedagogiska metoder av den typ vi talar om så sjunker skol­ resultaten. Varför?

Varför svartmålas skolan då, om det inte finns någon verklighetsbakgrund till det?

– När man talar om det utgår man ofta från jämförande internationella kunskaps­ mätningar som inte säger allt. Men låt vara att resultaten ändå har sjunkit i faktisk m ­ ening. Då kan läraryrket behöva skärpas upp. G ­ enom det konstruktivistiska synsättet, med eget arbete och problembaserat lärande, har eleverna läm­ nats alltför mycket för sig själva. Inte minst de elever som har det lite svårare. Jag såg när jag skrev min avhandling om individuella utveck­ lingsplaner att eleverna får ta mycket ansvar. Signalen från läraren kan vara: ”Du behöver förbättra dig, make it work”. – Vi behöver prata om att undervisningen är lärarnas och skolans ansvar. Samtidigt är det en missuppfattning att det konstruktivistiska per­ spektivet står för att man ska lämna över allt till eleverna. Man ska ta sin utgångspunkt i indivi­ den, men inte lämna över undervisningen.

– Politiker använder skolan för att få fram sina egna budskap. Och medierna spinner på. Många lärare skulle också hävda att de ­behöver mer tid och utrymme, men det är inte bara skolan som har en pressad verklig­ het. Det är tabu att prata om det, jag kommer att få alla på mig nu, men faktum är att lärare har mycket mer tid för fortbildning än inom många andra yrken. Jag har varit lärare i 15 år och är det fortfarande, fast inte i grundskolan, och det är intensivt, med mycket ljud och oer­ hört många kontakter på en dag, men det är inte unikt för skolan. Lärarna får akta sig för att bli offer.

”Den svenska skolan i fritt fall” – många lärare blir ledsna av att få sin profession beskriven så. Och de känner inte igen sig.

Vad skulle du göra om du blev utbildnings­ minister?

– Jag skulle önska att professionen hade större makt att definiera de viktiga frågorna. Och jag skulle se mer på vad forskningen fak­ tiskt säger.

Hur kan vi göra läraryrket mer attraktivt igen?

Vad skulle du bestämma då?

– Där har vi kommit en bra bit på väg. Man har lyckats höja lönerna. Och jag tror på tan­ ken som Skolkommissionen har presenterat att det ska finnas en ökad progression där du stegvis blir en alltmer kvalificerad lärare. – Sedan är det viktigt hur skolan beskrivs i politiken och i medierna. Det är en svartmål­ ning utan dess like. ”Den svenska skolan i fritt fall” – många lärare blir ledsna av att få sin

– Jag skulle arbeta för långsiktiga partiöver­ skridande överenskommelser. Och så tänker jag: varför ska man ha nationella prov i så många ämnen? Kanske att det systemet hade kunnat se annorlunda ut. Som i Finland, där ett urval elever gör de nationella proven så att man ska få syn på hur undervisningen i ett visst ämne har fungerat. Så lite nedtonad ­kontroll och lite upptonad autonomi. n LÄRA #4/2017

21


FOTO: ULRICA ZWENGER

LEDARSKAP

”Det är viktigt att vi använder pengarna på ett sätt som stödjer elev­ ernas utveckling”, säger utbildningsdirektör Lena Holmdahl.

”Vi måste ha modet att r­ eagera i tid” Hon beskriver sig själv som en medel­ måtta i skolan, men i arbetslivet har hon lång erfarenhet från olika chefs­ befattningar.   — Jag har en trygghet i vad jag kan och är duktig på ledning och styrning.   Lena Holmdahl är ny utbildnings­ direktör i Stockholms stad och chef för drygt 160 skolor och 15 000 anställda. Lena Holmdahl tillträdde som utbild­ ningsförvaltningens högsta chef i slutet av juni, då hon tog över rodret efter Tony 22

LÄRA #4/2017

Mufic. Hon har arbetat i Stockholms stad i två decennier och ser nu fram emot att leda Stockholms kommunala skolor framåt. Hon är ekonom i grunden och ser ekonomi som ett verktyg för samhälls­ utveckling. – Skolan är förutsättningen för ut­ veck­­lingen av hela samhället, säger hon. Inom offentlig sektor är ekonomin med­ let för att nå ett viktigare mål. En väl fungerande och bred skolverksamhet är grunden för välfärdssystemet.

Lena Holmdahl föddes i Växjö i början av 1960-talet. Hennes egen skoltid var okomplicerad. – Jag var betygsmässigt en medel­ måtta och fick mest treor utom i sam­ hällskunskap och matte. Där fick jag fyror. På gymnasiet läste jag ekonomisk linje med administrativ gren. Redan då var jag intresserad av offentlig sektor. Det är också där hon har tillbringat större delen av sitt yrkesliv, utom de första åren då hon arbetade inom Social­


LEDARSKAP

demokraternas ungdomsförbund SSU. Det politiska engagemanget ledde till att hon flyttade till Stockholm. På meritför­ teckningen står bland annat tio år som administrativ chef på Ungdomsstyrelsen (nuvarande Myndigheten för ungdomsoch civilsamhällesfrågor) och 20 år i Stockholms stad, senast som stadsdels­ direktör i Bromma. Dessförinnan arbetade hon på utbild­ ningsförvaltningen som ekonomichef. Hon var även tillförordnad utbildnings­ direktör i nio månader. – Jag kan staden väldigt bra, både geografiskt och hur organisationen ­fungerar. Lena Holmdahl tycker att kvaliteten i Stockholms stads skolor överlag är hög, men hon ser problem i delar av verksam­ heten. – I vissa områden är det många elever som inte vill gå i sin närmaste skola. Det är en utmaning för oss, som inte är enkel eftersom vi har det fria skolvalet. Men vi måste hela tiden jobba för att elever och föräldrar känner att de erbjuds en väl­ digt bra undervisning där de bor. Den största utmaningen, som hon ser det, är att rekrytera och behålla lärare. Behovet kommer att vara stort när många lärare går i pension samtidigt som fler skolor byggs. – Det kommer att vara en utmaning i flera år, både det stora antalet och att få rätt lärare på rätt plats. Jag är medveten om att vissa skolor har lättare att rekry­ tera, men alla skolor måste få tag på bra lärare. Hur ska det gå till?

– Det vill jag sätta mig in i. Jag skulle vilja analysera hur det socioekonomiska anslaget används, så att lärare känner att vi använder pengarna på ett sätt som kan stödja elevernas utveckling. Vi behö­ ver även arbeta mer med arbetsmiljön. Lena Holmdahl har flera lärare i be­ kant­­skapskretsen och äldste sonen plug­ gar till gymnasielärare, men i r­ ollen som chef tänker hon inte lägga sig i ­pedagogiska diskussioner. Hon ser som

sin uppgift att leda och styra så att lärar­ na kan göra sitt jobb. Där är inte minst uppföljningen viktig. – Vi måste ha en organisation som verkligen stödjer skolorna. Vi ska följa upp elevernas lärande och resultat b ­ ättre, tillsammans med ekonomin, sjukfrån­ varon, personalomsättningen och an­ delen behöriga lärare. Om man lägger samman alla sådana tal kan man ganska snart se när något är på väg åt fel håll. Vad kan man göra när en skola är på väg åt fel håll?

– Det beror på vad som är p ­ roblemet. Det kan vara brist på ledarskap eller kom­­petens. När man ser detta måste man ha en nära dialog om vad som hän­ der på skolan. Ibland kan man b ­ ehöva byta ut personer. Vår uppgift är alltid att följa upp och stödja. Ibland vaknar vi lite för sent. Vi måste ha modet att reagera i tid. Lena Holmdahl vill se mer samverkan, både inom utbildningsförvaltningen och med andra delar av Stockholms stad. Hon har arbetat i flera stadsdelsförvaltningar och tror att skolan skulle kunna samarbe­ ta mer med förskolor och social­tjänsten. – Det borde finnas pengar som man gemensamt kunde nyttja bättre för att förebygga andra kostnader. När det gäl­ ler socialtjänsten måste man ha ett sam­ spel tidigt, innan det blir dyra lösningar. Det är så komplext med vissa barn och elever i dag att det krävs samverkan. Lena Holmdahl beskriver sig som en ­ nsvarsfull person som vill ha ordning a och reda. Hon har läst in ekonomi och pedagogik på universitetet parallellt med arbetet men har ingen examen. – Jag har en trygghet i vad jag kan och är duktig på ledning och styrning. I grunden finns det småländska. Det handlar om att hålla i de pengar man har och bara använda dem till det som är viktigt. Under sin tid som tillförordnad direk­ tör för ett par år sedan flyttade hon ut från det överdimensionerade direktörs­ rummet till ett mindre arbetsrum. Sedan

i juni är hon tillbaka. Ett konferensbord tar upp större delen av golvytan och skrivbordet står i hörnet. – Jag skulle klara mig med ett m ­ indre skrivbord. I det tidigare direktörs­rum­ met sitter nu sex personer. Vi måste använda våra lokaler så effektivt som möjligt. Att titeln ger ett större rum har jag lite svårt för. Hon framstår som en okomplicerad och enkel person. Pikétröjan och kjolen ser ut att vara gångbara även på tennis­ banan, där hon tillbringar åtskilliga tim­ mar varje vecka. – I tennis måste man stå med fötterna på jorden och röra sig framåt. Så är det här också. I den ständiga förändringen måste vi titta på vad vi har framför oss. Samhället kommer att förändras otroligt mycket. Så vad ser då Lena Holmdahl framför sig i sin nya roll som utbildningsdirek­ tör? – Jag vill att medarbetarna ska känna att vi använder resurserna mer effektivt. Det ska märkas att våra prioriteringar gagnar elevernas lärande och resultat. Kanske syns det redan 2018. n ANNELIE DREWSEN

LENA HOLMDAHL Bor: I Enskede gård. Bakgrund: Född och uppvuxen i Växjö men har bott i Stockholm sedan 1985. Är och förblir smålänning i själen. Familj: Gift med Johan som är bokbindare. Två vuxna barn: Andreas, 21 år, som är kontorsvaktmästare och Varg, 26 år, som studerar till gymnasielärare. Gillar: Att vara med och påverka Stockholms utveckling, spela tennis, variera resor mellan att bara ligga och sola eller läsa böcker till att de är mer fysiskt aktiva. Tycker även om att vara hemma i trädgården eller ute i båten. Gillar inte: Städa är rätt tråkigt. Sedan gillar jag inte när människor bara ser sitt eget och inte kan lyfta blicken till helheten.

LÄRA #4/2017

23


ENKÄT

Varför ville du bli lärare? Tess Condori, lärare, Katarina Södra skola — För att jag vill kunna göra skillnad. Som lärare kan jag bidra till att barn och ungdomar får en bra grund att stå på. Jobbet som lärare är ännu roligare än jag tänkt mig. Cecilia Ekerot, lärare, International School of the Stockholm Region (ISSR) — Man ställs ofta inför nya situationer och befinner sig i ett ständigt lärande, det trivs jag med. Likaså att man får en bra rytm i livet, då skolloven är ­anpassade efter årstiderna. Och att få arbeta med språk och se hur eleverna utvecklas är fantastiskt! Maria Hedman, lärare, International School of the Stockholm Region (ISSR) — När jag läste till byggnadsingenjör på högskolan hade jag en väldigt bra lärare i matematik. Hon inspirerade mig så mycket att jag växlade om till läraryrket. Att få lära ut matematik känns meningsfullt varje dag. Janne Illerbäck, lärare, Katarina Södra skola — På högstadiet praktiserade jag som lärare. Redan då väcktes mitt intresse för att jobba med människor. Att få arbeta med unga som är på väg ut i livet känns oerhört roligt. Jag har varit lärare i drygt 30 år och aldrig ångrat mitt yrkesval. Ulla Rappich, lärare, Enskede gymnasium — Jag halkade in på lärarbanan av en slump. Efter 25 år i yrket är jag fortfarande tacksam över mitt yrkesval. Det bästa är responsen från eleverna när de lär sig nya saker, så det är viktigt att det ges bra förutsättningar för undervisning. TEXT OCH FOTO: AGNETA BERGHAMRE HEINS

24

LÄRA #4/2017

VI VAR DÄR

Gemensam känsla för läraruppdraget — Framgångsrika skolor känne­tecknas av samförstånd, stabilitet och få rektors­byten.   Det sa forskaren Maria Jarl när Stockholms stads rektorer möttes för en gemensam fortbildningseftermid­ dag om hur skolor kan organisera sig för att nå framgång. Strax före sommarledigheten ordnades utbildningsförvaltningens årliga Chefs­ dag, denna gång i Folkets hus vid Norra Bantorget. Den nya utbildningsdirektö­ ren och förvaltningschefen Lena Holm­ dahl presenterade sig kort, trots att hon formellt tillträdde först dagen därpå. – Jag ska göra vad jag kan för att skapa en förvaltning som gör att ni rektorer kan leda lärandet, sa hon. Därefter klev huvudtalaren Maria Jarl upp på scenen. Hon är universitetslektor i utbildningsvetenskap vid Göteborgs universitet och presenterade sin forsk­ ning om hur skolor ska organisera sin verksamhet för att nå framgång. Tillsam­ mans med Ulf Blossing och Klas Anders­ son har hon skrivit boken ”Att organisera för skolframgång – strategier för en lik­ värdig skola”. I studien jämförs fyra framgångsrika grundskolor med fyra mindre fram­ gångsrika. Resultaten visar att de fram­ gångsrika skolorna kännetecknas av samordning och samförstånd. – Där finns gemensamma normer om samarbete och stöd mellan kolleger. Det finns också gemensamma föreställning­ ar om vad det innebär att vara lärare på skolan, om elevernas lärande och om att resultaten står i fokus, sa Maria Jarl. Kvaliteter som hänger ihop med detta är en stabil organisation med få rektors­ byten, ett öppet klimat i kollegiet samt höga förväntningar på eleverna. Där finns också skolledare som talar mycket om mål och visioner och lärare som uttrycker sig på ett liknande sätt. De mindre framgångsrika skolorna präglas däremot av återkommande förändringar

och stor omsättning på rektorer. Fokus är på annat än resultatutvecklingen och lärarna arbetar mer individuellt och är inriktade på det egna klassrummet. Eftermiddagen avslutades med en panel­diskussion med tre skolledare. Gunilla Olsson, rektor på Rålambshovs­ skolan, tog upp tråden om en gemensam vision för personalen. – Vårt mål är att alla elever ska få en plats på gymnasiet. Varje elev som inte får det är ett stort misslyckande för oss och för samhället. Hela personalen ­skulle säga samma sak. För att skolan ska uppnå det menade hon att det måste finnas en fungerande struktur kring lärarna. – Vi andra ska försöka stötta med struktur och ordning så att de kan under­visa. Vi har även uppföljning varje vecka där vi tittar på varje elev. Mentorn har förberett genom att gå igenom från­ varo och annan information, ifall det har hänt något som andra behöver veta, sa Gunilla Olsson. På Enbacksskolan försöker man arbeta med en gemensam känsla inför lärar­ uppdraget redan från början. – Vi låter alla nyanställda gå igenom en inskolning. De träffar elevhälsan och får titta på andra lärares lektioner för att se vårt förhållningssätt, sa Caroline Cloarec, biträdande rektor. Helena Timdahl-Franke, rektor på Bernadottegymnasiet, är tydlig med vad som krävs av personalen redan under anställningsintervjun. – Jag frågar alla om de vill hoppa i en isvak för eleverna. Varje år åker vi upp till Arvidsjaur med 30 elever och de får hoppa i isvak. Då kräver jag att persona­ len också gör det. Skolsköterskan åker med och är först i vaken. Gunilla Olsson vill också att persona­ len ska känna ett ansvar för helheten. – Jag brukar säga: när du går in i ­skolan går du in i hela skolan, inte bara ditt klassrum. n ANNELIE DREWSEN


”Jag vill väcka intresse” — Visst, jag är lite slut så här på fredags­eftermiddagen. Men bara jag fått andas lite så börjar jag klura på hur nästa lektion ska se ut för att nå ut till alla elever i klassen. För man får mycket energi av det här jobbet, ­mötet med eleverna är så givande! Laura Caligari är F–6-lärare på Askeby­ skolan i Rinkeby. Hon är förstelärare och undervisar i svenska, matematik och SO-ämnen. Hennes drivkraft som lärare är att väcka elevernas intresse och få dem att reflektera. – Vi vet inte hur framtiden ser ut. Därför behöver de bli argumenterande, flexibla och autonoma.

Vid höstterminens start tog hon sig an en ny klass, en trea. Hon tänker med stolthet tillbaka på avslutningen i juni då klassen som hon haft i sju år sjöng och spelade på scenen. – Tänk att jag tillsammans med kol­ legerna hade bidragit till att ”skapa” de där coola och självständiga eleverna som sju år tidigare varit så blyga att de knappt vågade säga sitt namn! Slumpen gjorde henne till lärare. Efter att ha studerat flera olika hög­ skoleämnen träffade hon på en lärar­ student som berättade om innehållet i utbildningen. – Det var ju i stort sett de ämnen jag redan hade studerat. Och när jag kom in

på Lärarhögskolan klickade det d ­ irekt. Det var intressant och jag k ­ ände att jag utvecklades som människa. Det mest stimulerande med lärar­ yrket är att tillsammans med k ­ ollegerna undersöka och komma fram till hur en elev lär sig, anser Laura Caligari som har en magisterexamen i didaktik. – Vi undersöker hur eleven ligger till, analyserar vad som går bra och mindre bra, testar oss fram och rättar till. Det är i dessa samtal med kollegerna som hon känner att hon utvecklas mest. – Förutom genom utbildningar och kurser, lägger hon till. n

FOTO: ULRICA ZWENGER

DÄRFÖR ÄR JAG LÄRARE

ANNEBRITT ULLÉN

Laura Caligari är F–6-lärare på Askebyskolan.

LÄRA #4/2017

25


PROFILEN

”J ag ville förklara för andra” 26

LÄRA #4/2017


PROFILEN

Ann-Marie Bergman hjälper eleven Moira Theander.

LÄRA #4/2017

27


PROFILEN

När Ann-Marie Bergman ska summera sitt lärarliv återkommer hon ständigt till eleverna. På bilden Tara O’Connor, Moira Theander (med ryggen till) och Millie Lynes.

TEXT: ANNELIE DREWSEN FOTO: ELISABETH UBBE

Mellanstadieläraren Ann-Marie Bergman på Bromstensskolan förkroppsligar vad det är att vara lärare. När hon ska berätta om sina 46 år i yrket — alla på samma skola — behöver hon inga fina ord. För henne är undervisning här och nu.   — Men nuförtiden är det nästan mer mötestid än lektionstid. Det var annorlunda förr.

D

et var bussförbindelserna som gjorde att hon hamnade på Bromstensskolan. Den 7 januari 1971 tog Ann-Marie Bergman för första gången buss nummer 3 hemifrån Sundbyberg till Spånga där hon skulle göra sin praktik. – Sista terminen på Lärarhögskolan hade jag en handledare och var kandidat med lön.

28

LÄRA #4/2017

Eleverna i min första egna klass var bara nio år yngre än jag, minns Ann-Marie Bergman när vi möter henne. Det är en av de sista dagarna på vårtermi­ nen och efter sommaren väntar en t­ illvaro som pensionär. Att hon valde just l­ äraryrket berodde delvis på en vilja att förklara saker för andra. – När jag var liten tyckte jag om när folk kunde förklara så man förstod. Det var inte alla lärare som gjorde det. När jag inte förstod vågade jag inte fråga. Ann-Marie Bergman växte upp i Sundbyberg,

som dotter till föräldrar från lantbrukar­ familjer i Halland. Hon var en tyst elev som ofta fick sitta längst bak i klassrummet på Duvboskolan. – Utanför fönstret fanns en tall där en ekorre brukade hoppa runt. Ibland kopplade jag bort fröken när jag såg ekorren. Jag förstår mina elever när de tittar ut genom fönstret, ­säger Ann-Marie Bergman. Intresset för naturen var ytterligare en ­faktor som bidrog till att hon blev lärare.

Det är en miss att det lades ner. Det betydde mycket för eleverna att komma ut.


PROFILEN

– Jag växte upp med trädgård och var s­ ommarbarn hos släktingar på b ­ ondgårdar, eftersom det inte fanns fritis. Kanske k ­ ommer mitt intresse för natur och NO från de ­upplevelserna. Under sitt arbetsliv har hon haft 17 k ­ lasser med 25–30 elever i varje. I vissa fall har hon undervisat flera barn från samma familj, ­några gånger i två generationer. – Det har varit flera syskongrupper där jag har haft alla tre barnen i familjen. Jag har ­också undervisat fem, sex elever vars föräld­ rar jag tidigare haft som elever. När Ann-Marie Bergman ska berätta om sitt lärarliv återkommer hon ständigt till eleverna. Oavsett vilken fråga hon får utmynnar hennes svar i en anekdot om vad hon gjort tillsam­ mans med sina elever. – Det har varit roligt att ta med eleverna på praktiska saker. På 80- och 90-talet fick de som var intresserade följa med mig till Bällsta­ ån på lunchrasten för att håva och samla in vattendjur. Det var ett större vattenprojekt som slutade med att några elever fick åka till Västerås och träffa andra elever från hela ­Sverige och visa vad vi hade samlat in. Under många år var Ann-Marie Bergman

­ nsvarig för skolpolisverksamheten, som a dock lades ner för några år sedan. Samma sak hände med Säker cykel, ett samarbete mellan

Bromstensskolan läsåret 1971—72.

Stockholms stad och polisen där eleverna fick öva på att cykla i trafiken. – Det är en miss att det lades ner. Det betyd­ de mycket för eleverna att komma ut. Detta viktiga och roliga samarbete med polisen har bidragit till att jag stannade kvar i skolan. Stunderna i klassrummet har också åter­ speglat vad som hänt i Sverige och världen. Ibland har elevernas bakgrund gjort att världshändelser fått en särskild betydelse. Som när Berlinmuren föll 1989. – Dagen efter kom en elev till mig och sa: ”Nu finns inte min stad Östberlin längre. Min mamma väckte mig och sa att nu finns inte den delen.” Det är ett minne som är tänkvärt. Alla andra var ju glada att muren föll. För ett ögonblick blir Ann-Marie Bergmans ögon tårfyllda av minnet. Men det varma ­leendet är snart tillbaka. I hennes ansikte är skrattrynkorna djupare än vecken i pannan. Hon ger ett jordnära och tryggt intryck, kan­ ske för att hon genom åren fått mycket upp­ skattning från elever och föräldrar. Hon har tagit fasta på det som fungerar i undervisningen. Det behövs inga pedagogiska modeord eller fiffiga förkortningar för att be­ skriva hennes undervisning. Allt handlar om det handfasta och dagliga arbetet med elev­ erna. Just i dag sitter de vid sina datorer och arbetar med olika uppgifter. Ann-Marie Bergman håller koll på att alla vet vad de ska göra. Hon är 67 år och det här blir hennes sista klass. Efter sommaren ska hon sitta kvar vid frukostbordet och läsa tidningen länge, i stället för att ta bilen till Bromsten. Hon ler åt pedagogiska trender som återkom­ mer i ny förpackning. Häromdagen kom ett mejl om att det finns möjlighet att besöka en bondgård. – Det gjorde jag i slutet på 80-talet. Då kunde man anmäla sig och så kom det bönder till skolorna i vårt rektorsområde. En dag kom en hel busslast med bönder och körde ut oss lärare till Ekerö. När vi kom fram fick vi dra en lapp ur en hatt och så fick vi var sin bonde till bordet. Ann-Marie Bergman skrattar och säger att det var som ”Bonde söker lärare”. – Sedan kom bussen tillbaka några dagar senare och uppför backen till skolan gick alla bönder, mer eller mindre hjulbenta och med >>

ANN-MARIE ­BERGMAN Aktuell: Går i pension efter ett helt yrkesliv som lärare på Bromstensskolan i Spånga. Bor: Sundbyberg och i sommarstaden Falkenberg. Gillar: Djur och natur samt att resa. Ogillar: Att människor skräpar ner — det är ju så lätt att plocka upp det man ”tappat”. På lediga stunder: Väver, gärna plädar. Läser: Gärna faktatexter men även skönlitteratur, till exempel ”Hönan som drömde om att flyga” av Sun-Mi Hwang. Lyssnar på: Musik från 70och 80-talet. Och på radio. Bästa lärarminnet: Bromstensskolan var med och planterade ett vårdträd — en ask — på Hötorget, i hörnet mellan Konserthuset och Filmstaden. Eleverna hade med sig en egen liten påse med jord till planteringen. Detta var i samband med en vattenfestival som hölls i Globen, där barn från hela världen hade samlats för att sprida kunskap om vattnets betydelse. Trädet står kvar än i dag.

LÄRA #4/2017

29


PROFILEN

Om Ann-Marie Bergman skulle välja yrke igen skulle hon bli lärare.

>> ett glatt humör. De besökte klasserna och

­berättade om sitt arbete på bondgården. Det hela blev så lyckat att en uppsats­tävling utlystes av bönderna. En av eleverna i AnnMarie Bergmans klass vann och fick åka till en bondgård i Norrbotten två veckor på ­sommarlovet. – Tillsammans med föräldrarna var jag med och lämnade henne på Arlanda. För Ann-Marie Bergman har det aldrig fun­ nits någon absolut gräns för hennes arbete vid skoldagens slut. Sedan flera år har elever och föräldrar hennes mobilnummer. – De får ringa och skicka sms. Ingen har missbrukat det, säger hon. Relationerna med eleverna är grunden för

hela hennes arbete. Att lyssna och vara intres­ serad av deras liv är viktigt. Hon frågar om elevernas fritid och har ibland tagit med sig elever på aktiviteter utanför skoltiden. – Tidigare hade jag hundar och var aktiv inom en vallhundsklubb. Då brukade jag ha med mig ett par elever som ville hjälpa till. En av pojkarna i hennes allra första klass fick senare bo hos Ann-Marie Bergman ett tag. Hans familj hade flyttat från Stockholm och han skulle studera till kock. – Då bodde han hos mig i några månader. Det var riktigt roligt. Ibland när jag kom hem på eftermiddagen hade han lagat något som han lärt sig i skolan. Under åren har hon haft elever med bak­ grund i många olika länder. För att bättre förstå dem har Ann-Marie Bergman rest runt i världen med kolleger från Bromstensskolan och Kvarnbyskolan. – Det började för 14 år sedan med att vi reste till Syrien och Libanon tillsammans med 30

LÄRA #4/2017

Hej då. Ann-Marie Bergman ­började på Bromstensskolan 1971 och tackar nu för sig.

vår modersmålslärare i arabiska. Vi hade en önskan att få se hur våra elever hade det i sina hemländer. Gruppen har fortsatt att resa tillsammans. De

gör det helt på eget initiativ, för det mesta på sportlovet. Under åren har de bland annat be­ sökt Jordanien, Egypten, Sydafrika, Marocko, Portugal, Israel, Armenien och Syrien. – Palmyra var en helt underbar stad som nu är utplånad. Den senaste resan gjorde vi i april i år. Då var vi i Iran och besökte både Teheran och södra delen av landet. Om Ann-Marie Bergman skulle välja yrke igen skulle hon bli lärare. Trots att yrket har förändrats mycket över tid trivs hon. – Men nu är det nästan mer mötestid än ­lektionstid. Det var annorlunda förr, då hade vi tid att vara med eleverna och hjälpa dem. Jag skulle önska att det var färre informations­ möten. Det är mötet med eleverna som är det viktiga i lärandets ögonblick. n


VI VAR DÄR

TÄVLING

”Känslor mindre värda i skolan” — Skolan borde erbjuda bättre sociala lärmiljöer och mer personal i stället för att utreda eleverna mer.   Det säger Mara Westling Allodi, ­professor i specialpedagogik vid Stockholms universitet, som har tagit fram ett verktyg för att undersöka det psykosociala klimatet i skolans lär­miljö. Syftet är att skapa en mer ­inkluderande skola. I maj föreläste Mara Westling Allodi på ett forsknings- och utvecklingssemi­ narium som utbildningsförvaltningen arrangerade under rubriken ”Inklude­ rande skolor genom det sociala klimatet i lärmiljön”. Ett dåligt psykosocialt klimat känne­ tecknas av brister i kommunikationen elever emellan och mellan elever och lärare. Eleverna går på sparlåga, deras kreativitet är låg, de kan uppleva tris­ tess och känslor av värdelöshet. Skol­ närvaron är ofta låg, beteendeproblem och psykosomatiska åkommor vanligt förekommande. Forskning visar att elevers välbefin­ nande, motivation, självuppfattning och lärande påverkas positivt av både kvali­ teten och kvantiteten i kommunikatio­ nen mellan lärare och elev och elever emellan. Relationerna till kamrater och lärare har stor betydelse. – Med stöd och uppskattning från elever och lärare orkar man kämpa med inlärningen. En dålig lärmiljö ger en negativ spiral där ett lågt skolresul­ tat påverkar elevens självuppfattning ­negativt, menar Mara Westling Allodi. Känslor påverkar koncentration, motivation och minne. Oro, skam och rädsla hindrar lärandet. Varför har det­ ta faktum då inte större utrymme i till exempel lärarutbildningen? frågar sig Mara Westling Allodi. Hennes svar är att känslomässiga aspekter nedvärderas när man pratar om skolan. – Vi gör en uppdelning av emotio­ nella och kognitiva aspekter där vi ser

VINN BIOBILJETTER

på människor i olika fält. Men känslor och tänkande är inte motsatta fenomen. Den känslomässiga utvecklingen är lika viktig som den kognitiva. I granskningar av utbildningssystem som fungerar bra har skolans målsätt­ ningar för kunskap, välbefinnande och hälsa integrerats. De specialpedagogis­ ka behoven av resurser och insatser är synliggjorda och lärarprofessionen har en stark ställning – lärarna har huvud­ rollen i skolutvecklingen. Mara Westling Allodi är kritisk till att även Sverige har tagit intryck av ma­ nage­­mentteorier som betonar effek­ tivitet och resultatsträvan inom skola och utbildning. Hon ser det som ett in­ humant och skadligt sätt att behandla ungdomar på och en viktig orsak till att dåliga psykosociala klimat uppstår. – När man utvärderar skolresultat bör man inte bara se på exempelvis ge­ nomsnittligt meritvärde. En grupp kan ha lägre betyg än snittet men ha preste­ rat bäst om man ser till inkluderings­ faktorerna. Det verktyg, Mavis, som Mara West­ ling Allodi har tagit fram för bedömning av lärmiljön utgår från lärarskattningar och elevintervjuer. Det baserar sig på andras forskning om utbildningssystem som fungerar bra och ger ett neutralt underlag för reflektion och diskussion i arbetslagen, utan att peka ut någon individ. Verktyget testades i några 7–9-skolor där måluppfyllelsen var låg och skillnaderna stora mellan pojkars och flickors betygsresultat. – Enkäten hjälpte till att omdefiniera problem. I stället för att till exempel ­fråga sig varför tjejer är så tysta eller varför killar ”tar över”, började man tänka: nu ska vi jobba med delaktighet och elevinflytande. n ANNEBRITT ULLÉN

Läs tidningen och var med och ­tävla. Bland alla som svarar rätt drar vi tre vinnare som får två ­biocheckar vardera. Lycka till! 1. Vilka arrangerade klimatfestivalen vid Stockholms universitet i maj? 1. SMHI. X. Bolincentret. 2. Naturvårdsverket. 2. Vad vill Bosko Krstovic, 11, bli? 1. Lärare. X. Basketproffs. 2. Politiker. 3. Hur länge är det sedan Ann-Marie Bergman började på Bromstensskolan? 1. 36 år. X. 46 år. 2. 56 år. 4. V  ar växte utbildningsdirektör Lena Holmdahl upp? 1. Enskede gård. X. Växjö. 2. Gotland. 5. Vad heter forskaren Åsa Hirshs nya bok? 1. ”Formativ bedömning”. X. ”Formativ undervisning”. 2. ”Summativ bedömning”. Skicka din tipsrad senast den 9 oktober till tomas.bannerhed@stockholm.se eller till LÄRA Stockholm, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm. Ange var du arbetar och din hempostadress så att vi kan skicka biocheckarna om du vinner.   Vinnare i nummer 3/2017 blev Martina Bhatia, lokalenheten, Johanna DahlinAronsson, Bandhagens grundsärskola, och Ylva Svensson, Bäckahagens skola. Rätt rad var 2, 1, 2, 1, 2.

LÄRA #4/2017

31


Arbetet mot våldsbejakande extremism Regeringen har gett myndig­heter, kommuner och organisationer på nationell, regional och lokal nivå uppdrag att arbeta mot väpnad extremism för att värna demokratin. I detta arbete ingår även att öka kunskapen om våldsbejakande extremism och främja ­utvecklingen av förebyggande metoder. En del i det förebyggande arbetet handlar om att ge stöd och utbildning till skolpersonal. Riktlinjer för arbetet mot vålds­bejakande extremism och undervisningsmaterial finns på ­intranätet och Pedagog Stockholm.

Nämnd & Nytt Redaktör: Calle Hedrén, 08-508 339 10, calle.hedren@stockholm.se.

FOTO: CALLE HEDRÉN

Nämnd & Nytt

Musik i skolan Stockholms stad har ett ­avtal med Stim för musikanvändning i skolorna. I det regleras hur skolorna får använda musik i undervisningen, på skolans webb och internt på skolan. Frågor och svar för skolan om stadens Stimavtal finns på intranätet. Där kan du läsa om vilken musik du får ­använda och hur.

Normkritik för pedagoger Tillsammans med Södertörns högskola och Mångkulturellt centrum erbjuder utbildnings­ förvaltningen i höst en högskole­ kurs i normkritik för yrkesverk­ samma i skolan. Kursen ger 7,5 högskolepoäng och berör ­normer och maktstrukturer kring bland annat genus, sexualitet, rasism och funktionalitet. Kursen syftar till att utveckla förhållningssätt och arbets­former som främjar ­inkludering och mänskliga rät­ tigheter samt före­bygger diskri­ minering, våld och begränsning­ ar i barns och ungdomars liv. Kursen utgår från deltagarnas erfarenheter i klassrummet och mötet med elever. För examine­ rade erbjuds ett alumninätverk för stöd och utveckling i imple­ menteringen av ett normkritiskt arbetssätt på skolan. Läs mer om kursen på Peda­ gog Stockholm.

Svenska skolan på 14 språk Skolverket har tagit fram en webbplats där det svenska skol­ systemet presenteras för nyan­ lända på 14 språk. Några av språ­ ken är arabiska, dari, franska och somaliska. Du hittar den på omsvenskaskolan.se. 32

LÄRA #4/2017

På Nya Elementar driver en utvecklingsgrupp digitaliseringsarbetet kol­ legialt med hela skolan. Från vänster: Stojanka Drinic, Sara Elvermåhr och Dan Ögren.

Sex elementära steg Grundskolan Nya Ele­ mentar i Bromma har en digital utvecklingsgrupp bestående av de biträ­ dande rektorerna Sara Elvermåhr och Stojanka Drinic och IT-ansvarige Dan Ögren. De har inspirerats av Michael Fullans bok ”The six secrets of change”, där det grundläggande steget för att skapa förändring är respekt och omtänksamhet. De övriga stegen handlar om kollegi­

alitet, kapacitetsuppbyggnad, lä­ rande under arbetets gång, trans­ parens och lärande organisation. För att driva digitaliseringen arbetar utvecklingsgruppen med ett digitaliseringsråd som består av en representant från varje ar­ betslag som träffas en eller ett par gånger per månad, beroende på vilka behov som uppstår. Sko­ lans mål för digitaliseringsar­ betet är att det ska bidra till hö­ gre måluppfyllelse för eleverna, gynna elever i behov av särskilt stöd och underlätta administra­ tionen. n MONICA ERIKSSON

Min roll är att skapa förutsättningar för dem som ska leda lärandet bland ­eleverna i skolorna. Det handlar om att ha en effektiv organisation där pengarna används till det som gör mest nytta för elevernas lärande.” Lena Holmdahl, utbildningsdirektör

1525 Antal skolplacerade av Start Stockholm läsåret 2016/17

Förtroende ger bättre återkoppling Återkopplingen mellan lärare och elev blir effektivare när relationen är förtroendefull, lärmiljön upplevs som trygg och eleverna anser att de behöver återkopplingen. Detta redovisas i studien Teachers’ Feedback to Pupils: ”Like So Many Bottles Thrown Out to Sea”? där lärares uppfattningar om effektiv återkoppling undersökts av forskaren Eleanore Hargreaves på University of London. Lärare som lägger vikt vid sociala och personliga relationer med eleven har lättare att nå fram med sin feedback. Studien visar att återkopplingen bör vara positiv för att få effekt för elevens framtida lärande och arbete. En viktig del i återkopplingen är att eleverna bör uppmuntras att säga till när de inte förstår och att de ska våga ta risker i sitt lärande.   Källa: Skolverket


Nämnd & Nytt

MÄN är en ideell, feministisk organisation som arbetar med att förändra destruktiva normer kring maskulinitet för att mäns våld ska minska. MÄN har påbörjat ett samarbete med tolv skolor i fem stadsdelar i Stockholm. I skolorna arbetar MÄN med både utbildning av lärare och framtagning av undervisningsmaterial. Syftet med samarbetet är att verka för en bredare förståelse av hur våld och förtryck kan ta sig uttryck.

Det är dags att fundera över hur vi talar till varann på nätet och vilka konsekvenserna blir. Här samsas berättelser ur verkliga livet med strategier och fakta kring vad lagen säger. Allt i serieform. Ett sätt att förändra attityder, med en käftsmäll och med humor. Medverkande: Nina Hemmingsson Johan Unenge Frida Malmgren Johan Wanloo Freja Erixån Stephanie Abdallah Elin Lucassi Lina Neidestam Alexandra Pascaliodou Ola Larsmo Ester Eriksson Martin Kellerman

O_Näthat.indd 1,3

O rdet

är fritt

men behöver du säga allt du tänker?

... Ingela Hyddmark, pro­ jektledare för konferensen Leda lärande där lärare med karriärtjänster och chefer på utbildningsförvaltning­ en delar kunskap och lyss­ nar på ny forskning kring skolans uppdrag och orga­ nisation. Vad handlar konferensen om i år?

Kartago & Statens medieråd

KARTAGO & STATENS MEDIERÅD

Kartago & Statens medieråd

Ordet är fritt men behöver du säga allt du tänker?

Samtalstonen på nätet har eskalerat. Dagligen utdelas hot och kränkningar som utanför internet vore otänkbara. Plötsligt har så mycket blivit accepterat som annars inte är det, toleranströskeln har blivit märkligt låg; att kränka, förnedra och att lämna ut personliga detaljer. När kvinnor är måltavla blir hoten av sexuell natur, oavsett ämne. Hora, subba, slampa – ord som blivit vardag för många unga kvinnor.

HALLÅ DÄR  … FOTO: CALLE HEDRÉN

För jämställdhet. Mot våld.

2017-06-28 10:46

Motverka näthat ”Ordet är fritt — men behöver du säga allt du tänker?” är en seriebok där olika tecknare och författare skriver om samtalstonen på nätet med både allvar och humor. Boken är tänkt att användas i skolan för att förebygga sexism och hatyttringar. Omslaget pryds av handbollsspelaren och debattören L ­ innéa Claeson som skildrar varför hon tagit upp kampen mot näthatarna. Boken kan laddas ned gratis på Statens medieråds webbplats.

– I fjol talade vi om förut­ sättningar, i år ska vi in i sko­ lans hjärta – undervisning­ en. Invigningstalare är Inger

Eriks­son vars forskning hand­ lar om att utveckla undervis­ ning på vetenskaplig grund. Tidigare har vi haft en majo­ ritet av externa forskare men i år är det flera av våra egna forskningsutbildade och an­ dra lärare som visar upp sin undervisning. Det handlar om vitt skilda områden, från elevhälsan som stödjande för elevens kunskapsutveckling till begrepp i läroplanen och elevernas förståelse av dessa. Varför är Leda lärande vik­ tig?

– Konferensen visar att det sker mycket utveckling på skolorna och att vi har många yrkesskickliga lärare i våra skolor. Det finns ingen modell som kan användas på alla sko­ lor, men Leda lärande är en arena för kunskapsutbyte där studier som görs på enskilda skolor kommer hela staden till godo.

Vart tredje barn nätkränkt Enligt en undersökning av Sifo så har vart tredje barn mellan tio och sexton år blivit nätkränkt det se­ naste året. Var femte tjej har blivit utsatt för sexuella trakasserier. – Det är fruktansvärt att kränk­ ningar och sexuella trakasserier på nätet har blivit så normalise­ rat. Vuxna och framför allt skolan

har ett stort ansvar att prata med unga om rättigheter, samtycke och normer, säger Carolina Eng­ ström, tillförordnad generalse­ kreterare på Friends. Material om hur du arbetar mot sexism och motverkar nät­ hat finns på Pedagog Stockholm. Källa: Friends

Kollegialt delande på Kungsholms­ akademin På Kungsholmens gymnasieskola avslutas varje läsår med Kungsholmsakademin där lärare delar med sig av erfarenheter från studier av den egna undervisningen. Under läsåret pågår ett kollegialt forsknings- och utvecklingsarbete där lärare forskar på sin egen undervisning. Fröet till Kungsholmsakademin såddes när skolan fick sina första lärare med karriärtjänst. Dessa satte sig med rektorerna och diskuterade hur de bäst skulle skapa en skola på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.   — Kravet på förstelärarna var att de skulle driva utvecklingen av en skola på vetenskaplig grund och leda grupper av lärare i det arbetet, säger rektor Annica Tengbom Ödén.

Moduler för ­digitalisering Skolverkets moduler för digi­ talisering riktar sig till både grundskola och gymnasieskola och innehåller material om käll­ kritik, digitalt berättande och nätanvändande. Modulerna är framtagna tillsammans med forskare och sakkunniga och ger material för att utveckla un­ dervisningen tillsammans med kollegor. I modulerna kan du läsa artiklar, se undervisnings­ filmer och lyssna på intervjuer med forskare inom pedagogik och didaktik.

Origo motverkar hedersförtryck Att leva under hedersrelaterat förtryck och våld innebär att ens familj och omgivning kontrollerar ens beteende och hotar med konsekvenser. Det ingår i skolans demokratiska uppdrag att arbeta mot denna typ av förtryck. Som pedagog kan du ta kontakt med Origo som arbetar förebyggande mot hedersrelaterat förtryck och våld för att få stöd i hur du kan undervisa om det eller hjälp att möta en utsatt elev. Där arbetar kuratorer, en barnmorska och en polis med att stödja ungdomar som lever med hedersvåld och yrkespersoner som möter de drabbade.   — Att leva i en hederskontext innebär att leva i en strikt hierarki med patriarkala normer där männen står överst. För att få tillhöra gruppen måste du följa normerna och om du bryter mot dem blir du straffad, säger Maria Geni, kurator på Origo.   För pedagoger som vill lära sig mer om hedersrelaterat förtryck och våld håller Origo en grundutbildning två gånger under hösten 2017. Origo kommer även att erbjuda kursen Hedra för pedagoger som träffar ungdomar i grupp. Alla kurser och event som Origo erbjuder är kostnadsfria för skolan.

Generation Pep

5 000 barn och unga besökte ungdoms­ mottagningarnas tält på festivalen We are Sthlm för att prata om sex och relationer.

Bäckahagens skola, Gärdesskolan, Rinkebyskolan och Kvarnbyskolan har påbörjat ett samarbete med Prinsessparets stiftelse Generation Pep för att bli en Pepcertifierad skola. Det innebär att de arbetar för att alla elever ska erbjudas fysisk aktivitet varje dag. Målet är att eleverna ska grundlägga hållbara livslånga rörelsevanor. Skolorna ska även arbeta med att utveckla skolmaten och ge eleverna kunskaper om en ­hälsosam kost.

LÄRA #4/2017

33


Nämnd & Nytt

Beröm kan skada motivation Beröm för intelligens och talang skapar en självbild hos elever som innebär att om de är smarta när de lyckas så är de dumma när de misslyckas. Forskaren Carol Dwecks bok ”Mindset: Du blir vad du tänker” beskriver skillnader mellan människors självuppfattning och vilka konsekvenser det får för prestationer hos både barn och vuxna. Boken fokuserar inte bara på skolan utan tar upp exempel från barnuppfostran, idrott och arbetsliv. Ett avsnitt behandlar lärarens roll och lyfter fram att lärare som får elevernas lärande att utvecklas pekar på brister i kunnandet och ger eleverna verktyg att arbeta med dessa. Ett framgångsrikt klassrum är präglat av höga krav och inställningen att ”det finns inga genvägar” kombinerat med starkt stöd för elevens lärande. Källa: Skolverket

Sommarskolan innebär en extra chans att få betyg och värdefulla svensk­ kunskaper för eleverna.

Sommarskola utvecklar språket gram eller språkintro till hösten. Alla gör sitt bästa, de suger i sig kunskap och är på nivån där de när som helst knäcker koden till språket. Abdelmeyaid Ali från Egypten är en av eleverna på sommarsko­ lan som fick betyg i svenska som andraspråk. Och nu har han sökt till samhällsvetenskapsprogram­ met. – Efter gymnasiet vill jag bli polis. Då är det viktigt att kunna mycket svenska, så jag studerar hårt för att lära mig mycket. n

Eleverna arbetade hårt under sommarskolan på Blackebergs gymnasium. 127 elever fick be­ tyg i svenska som andraspråk, engelska eller matte. 411 elever fick omdöme om sina kunskaper i svenska språket samt nyttiga kunskaper inför höstterminen. Läraren Thomas Arvidsson un­ dervisade i svenska som andra­ språk och menar att eleverna ut­ vecklar svenskan i rasande takt. – Våra elever är motiverade och har mycket kraft och ork. Många av dem har tydliga mål. Alla vill läsa vidare på ett nationellt pro­

PATRIK WINDAHL

saker som behövs i en verksam­ het. Mina arbetsdagar är väldigt olika, jag jobbar på möbellager, installerar teknik, utreder hur det är möjligt att återanvända mer och kommunicerar att det finns ett lättanvänt hjälpmedel för återbruk. Vad är roligast i ditt jobb?

15%

Så många av deltagarna i projektet ”Från nyanländ till ny­anställd lärare” har fått anställning som moders­m ålslärare eller lärare i Stockholms stad inom ett år från ­projektstarten.

34

LÄRA #4/2017

Arbeta med de globala målen I projektet Row around Svalbard ror äventyrarna Glenn Mattsing och Sören Kjellkvist runt Svalbard i båten Albedo. Skolklasser kan använda de två äventyrarnas erfarenheter och upplevelser på vägen till Svalbard som en ingång till att arbeta med de globala målen för hållbar utveckling på ett konkret sätt under höstterminen. Skolsatsningen består av fyra olika teman som innehåller färdiga övningar från Naturskyddsföreningen: Faktatexter och filmer kopplade till din undervisning och de fyra globala målen Hållbar ­energi för alla, Hållbar konsumtion och produktion, Bekämpa klimatförändringen och Hav och marina resurser.

20 poddar om läraryrket

På whenyouarelärare.se kan du lyssna på poddar om vitt skilda ­ämnen som föräldrarelationer och ny som lärare.

Vad jobbar du med? FOTO: PRIVAT

Den 22 augusti 2017 skulle för­ fattaren till ”Mina drömmars stad” Per Anders Fogelström ha fyllt 100 år. Skolungdomar har inspirerats av hans verk och skapat sina egna berättelser om Stockholm. Medioteket på leder ett bokprojekt som riktar sig till högstadiet och gymnasiet. 200 skolklasser deltar i projektet där varje klass arbetar med prosa, poesi och foton som kommer att publiceras i ett digitalt gal­ leri på Fogelströmwebben. Där­ efter kommer materialet att bli en bok.

FOTO: CALLE HEDRÉN

Unga hyllar ­Fogelström

… Lotta Hansson, projekt­ ledare på utbildningsförvalt­ ningen för Stocket återbruk. Vad gör du på jobbet?

– Vi jobbar för att personal i staden ska leta efter nya möb­ ler och andra saker på stocket. stockholm.se. Tillsammans med kollegor och praktikanter i pro­ jektet hjälper och inspirerar jag personal att annonsera ut över­ blivna möbler eller att efterlysa

– Att glädjas över gemensam­ ma framgångar. Det var jättekul när vi i fem fackförvaltningar, tre stadsdelsförvaltningar och ett bolag tillsammans skapade ett projektdirektiv och en pro­ jektplan. Nu när projektet har startat är det roligaste att få vara kreativ med kollegor och prak­ tikanter för att skapa lösningar för hur vi ska kunna nå målen. Vad är mest utmanande i ditt jobb?

– Att visa att det är möj­ ligt att integrera många olika

verksamhetsområden med olika mål. I Stocket återbruk arbetar vi med att öka återan­ vändningen av möbler och in­ ventarier, minska utsläppen av växthusgaser och miljögifter, minska utgifterna för inköp av nya saker och att öka anta­ let praktikplatser och visstids­ anställningar för människor som befinner sig långt från arbets­marknaden. Vad gör du på fritiden?

– Hänger i Stockholms för­ orter, spanar in platser som nästan ingen besöker och käkar på mina små favorithak. Övar på indielåtar och lyssnar på S ­R Play och P3-dokumentärer. Och så skriver jag på en bok. n CALLE HEDRÉN


Nämnd & Nytt

Nätverk för ökad fysisk aktivitet

Unga berättar

Staden har skapat ett nätverk för att grundskolorna ska inspirera varandra till hur de kan erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet ger eleverna förutsättningar till ett bättre skol­ resultat och framtida livskvalitet. I nätverket ingår en lärare från varje kommunal grundskola. Syftet är att deltagarna ska dela idéer och kunskap om hur man kan arbeta för att öka rörelseglädjen ­under skoldagen. Projektledare för nätverket är Christer Oja.

Kulturskolan Stockholms verksamhet Unga berättar stärker barn och ungas delaktighet i samhället genom att ge dem röst i form av digitala berättelser, filmer, fotografier eller andra kreativa uttryck. För skolor genomför de Skapande skola-projekt där elever under en halvdag, en hel dag eller två dagar får jobba med film, foto, animation och serier. De erbjuder även lärarfortbildningar och bjuder in till informationsoch prova på-kvällar.   Läs mer på kulturskolan. stockholm.se/ungaberattar.

Pris för digitalt förändringsarbete Tack vare ett digitalt föränd­ ringsarbete genom självskatt­ ning vann Stockholms stads gym­ nasieskolor Guldtrappan 2017 på konferensen Framtidens lärande. Guldtrappan är en årlig kvali­ tetsutmärkelse till skolhuvudmän som visar på beprövade vägar för skolors utveckling med utnyttjan­ de av digitaliseringens möjlighe­ ter. Motiveringen till Stockholms stads gymnasieskolor löd: ”Stockholm har en övergripan­ de vision om Stockholm 2040 där digitaliseringen är en viktig del. Man har skapat strukturer för och bedriver ett systematiskt förändringsarbete, bland annat genom ett egenutvecklat verk­ tyg för självskattning som börjat

ge tydliga resultat på alla enhe­ ter. Med 1:1 och Skolplattform genomförda, erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling med Pe­ dagog Stockholm, konferenser och grupper på sociala medier, liksom flera rika lärresurser och innovativa forskningssamarbe­ ten och kommundoktorander, har man åstadkommit fortsatt resultatutveckling.” – Jag hoppas att alla som arbe­ tat med självskattningsverktyget och projektet verkligen tar åt sig av äran och känner sig stolta över att få den här kvalitetsutmärkel­ sen, säger den glada och om­ tumlade verksamhetsstrategen Charlotte Dingertz efter prisut­ delningen.

SUSA Susa ger ungdomar en extra chans

Susa står för Stockholms ungdomar studerar eller arbetar och är ett projekt som hjälper ungdomar med att motivera och aktivera sig genom att ge dem stöd och hjälp till arbete eller studier. Susa består av de tre delprojekten Susa grund, Susa sommar och Susa Ess. Målet är att eleverna genom Susa ska stärka sin motivation inför kommande gymnasiestudier och ha en högre tilltro till sin egen förmåga att klara studierna.

#5 LÄRA  I nästa

nL  ång intervju med skolutvecklaren och författaren Ann S Pihlgren om det lärande fritidshemmet.

n Vi besöker den första hbtq-certifierade skolan i Stockholms stad.

Två år efter lärarexamen har åtta av tio lärare en fast anställning och arbetar heltid. Källa: Skolverket

n Hur påverkas lärandet av den nya innemiljön på Lindeskolan?

… och naturligtvis mycket mer. Ute hos dig 10 november.

© Maria Jernberg

jernbergmaria@gmail.com

MARIA JERNBERG: SKOLANS VÄRLD

LÄRA #4/2017

35


Kostnadsfria möbler 0k

r

På stadens nya webbplats Stocket återbruk hittar ni kostnadsfria möbler och inventarier som andra verksam­ heter i Stockholms stad inte längre behöver. Frigör även utrymme på er skola genom att annonsera ut överblivna möbler och inventarier. Använd Stocket återbruk, spara pengar och bidra till ett klimatsmart Stockholm. Kostnader för transport och liknande kan tillkomma.

stocket.stockholm.se

Profile for Pedagog Stockholm

Lära 4 2017 enkelsidig (1)  

Utbildningsförvaltningen Stockholms stads tidning

Lära 4 2017 enkelsidig (1)  

Utbildningsförvaltningen Stockholms stads tidning

Advertisement