www.ipsg.org
“Jazzig” knäkurs i Chicago Tack vare stipendiet fick jag möjlighet att åka till Chicago och delta i International patellofemoral studygroups möte, en knäkurs och en veckas forskning i Minneapolis. Jag är barnortoped på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm och doktorand, min forskning är på patellaluxationer hos barn.
D
et är vanligt med knäskador hos barn och en del ger allvarliga broskskador. Patellaluxation är den vanligaste akuta knäskadan som ger hemartros hos barn. Den drabbar 1 av 1000 barn i åldern 9 till 15 år, och är tre gånger vanligare än främre korsbandsskada. När ett barn får en patellaluxation är reluxationsfrekvensen hög, hela 30 till 70% med ickekirurgisk behandling. Trots att vi har behandlat barn med patelladislokation i över hundra år, har vi inte nått konsensus i hur vi bäst ska behandla barn för att minska den höga recidivfrekvensen och risken för artrosutveckling. Vi har heller inte enats om vilken behandling som ger bäst livskvalitet. Det är ett komplext problem, patientgruppen varierar mycket, men en stor del av barnen har en bakomliggande patellofemoral dysplasi i större eller mindre utsträckning. Forskningen på Patellofemoral instabilitet har ökat de senaste decennierna, nya operationsmetoder: rekonstruktion av det mediala patellofemorala ligamentet (MPFL-plastik) och mediala patellotibiala ligamentet (MPTL) samt olika typer av trochleaplastik etc. har kommit in som behandlingsalternativ och gett oss nya möjligheter. I september 2015 blev jag inbjuden till en konferens i Chicago arrangerad av IPSG International patellofemoral studygroup. IPSG ger medlemmarna ett forum för att främja förståelsen av patellofemorala leden. Till skillnad från vissa mer traditionella och formella organisationer för ortopedisk kirurgi är IPSG en “tvärvetenskaplig studiegrupp” för närvarande med gemensamma mål och en mångsidig men ändå fokuserad grupp av ortopeder, sjukgymnaster och grundforskare. IPSG grundades 1995 av en “en grupp av vänner” med beprövat intresse, klinisk erfarenhet och mångåriga akademiska studier av patellofemorala problem.
De kom överens om att träffas informellt för att få ömsesidig förståelse, utbyta erfarenheter av denna nyckfulla, invecklade och ofta missförstådda del av knäet. Konceptet var att träffas på attraktiva platser för allas nytta och glädje samtidigt som mötet skulle vara strikt akademiskt, samla rätt kollegor från hela världen och hålla gruppen liten nog för att diskussion och debatt skulle vara möjligt. Gruppen samlas nu vartannat år och bjuder in nya forskare för presentation till sina möten. På mötet fick jag presentera vårt abstract; Medial Patellofemoral Ligament Injuries in Children With First-Time Lateral Patellar Dislocations: A Magnetic Resonance Imaging and Arthroscopic Study.1 Det var ett intensivt program, ny forskning presenterades (abstracts på opublicerad data), gamla problem debatterades och vi fick möjlighet till kadaverkirurgi, livekirurgi och bra socialt program kvällstid, med bl a besök på legendarisk jazzklubb. Abstrakten och diskussionerna rörde sig ofta kring de anatomiska patellofemorala riskfaktorerna för patella instabilitet: trochleadysplasi, patella alta, hög Tuberositas-tibia-to-trochlear-groove distance (TT-TG-avstånd) och patella-tilt. Bästa mätmetoder för exempelvis TT-TG-avstånd, ska det mätas i kaudala eller proximala trochlea och bör det mätas i relation till ledstorleken? Vilka riskfaktorer bör åtgärdas och när, samt när är det indikation för trochlea plastik och vilken kirurgisk metod är att föredra? Resultat är under publikation. Det som kan sägas i nuläget är att studier visat att storleken på kontaktytan i patellofemoralleden ökade vid flera olika typer av trochleaplastik vilket främjar stabiliteten. Ökad femur anteversion är en av flera riskfaktorer för patelladislokation. När är det indikation för derotations osteotomi vid patellainstabilitet? Räcker det