Barnortopedi
I
sessionen om vad som är Nytt inom barnortopedin, berättade Stephanie Böhm från ALB, Stockholm, om det nyligen startade barnortopediska kvalitetsregistret SPOQ, där deltagande kliniker (för närvarande 21 enheter) registrerar i fem delregister, alla nya fall av höftfyseolys, sent upptäckt DDH (höftluxation) och komplikationer till behandlingen, PEVA (klumpfot), Perthes sjukdom och akuta, allvarliga knäskador. Stephanie redogjorde också för vad man kan göra vid återfall under/efter behandling av PEVA, eller med patienter som kommer sent till behandling, oftast barn födda utomlands. Även hos äldre barn, t.o.m. i tonåren kan man många gånger med framgång använda redressionsbehandling med helbensgips och efterföljande 1 års nattortos a.m. Ponseti. Som ortos är s.k. mitchell brace där båda benen fixeras, med en mellanliggande skena att föredra. Enbensortoser, som ADM (abduction dorsiflexion mechanism) fördras lättare men tycks ge något sämre resultat. Drygt 80 % klarar sig utan extensiv kirurgi. De enklare ingrepp som ofta används är (re-)achillotenotomi och tibialis anterior transposition. Om inte dessa åtgärder räcker kan man tillgripa större release, ev med osteotomi a.m. Evans, vilket är behäftat med risk för stelhet. Exfix med gradvis korrektion är effektivt men ger ofta recidiv. Slutligen rapporterades om benförlängning med s.k. fitbone, en växande märgspik, som styrs på magnetisk väg från utsidan. Metoden kompletterar tidigare behandlingsarsenal vid benlängdsskillnad, när skoförhöjning eller fysiodes inte är tillräckligt, t.ex. vid alltför stor skillnad. Fitbone ger bättre kosmetiskt resultat och mindre smärta än behandling med exfix med TSF eller Ilizarovinstrumentarier. De sistämnda är dock fortfarande gyllene standard vid mer komplexa felställningar eller när förlängningen behöver göras nära en led.
Anna Apelqvist Skattmästare SOF
Actasession
Nytt för i år var Actasessionen med inbjudna föreläsare som under föregående år publicerat artiklar av stort ortopediskt allmänintresse i Acta Orthopaedica. Professor Li Felländer-Tsai vid Karolinska Universitetssjukhuset, och tillika SOFs avgående ordförande, inledde och berättade att liknande Actasessioner är tänkta att bli ett stående inslag på de nationella årsmötena i NOF länderna för att lyfta fram utvalda arbeten.De tre speciellt utvalda artiklarna presenterade av en dansk, en finsk och en svensk . LUXATIONER EFTER HÖFTPROTESKIRURGI Den danska gruppen har tidigare publicerat en rad studier inom ämnet ”rapid recovery” efter höft och knäproteskirurgi och utmanat flera hävdvunna dogmer inom ortopedin. I den aktuella studien, som presenterade av Kirill Gromov, utmanas traditionen att påföra våra patienter restriktioner efter höftproteskirurgi med bakre snitt. Två grupper patienter hade opererats under var sin tidsperiod, 2004-2008 respektive 2010-2014, vid Copenhagen University Hospital Hvidovre. I den första gruppen hade man haft omfattande restriktioner postoperativt medan man i den andra helt hade slutat med restriktioner. Studien visade att det inte förelåg någon skillnad mellan grupperna i frekvens tidiga postoperativa protesluxationer (inom 90 dagar). Ett omvälvande resultat – kanske luxerar de patienter som luxerar i alla fall – oavsett restriktioner. En invändning var dock att man i den senare patientpopulationen hade använt större proteshuvuden.1
BETYDELSEN AV VOLYMER OCH KOMPLIKATIONER EFTER KNÄPROTESKIRURGI
Från Finland rapporterade Konsta Pamilo komplikationsfrekvensen och vårdtid efter knäproteskirurgi relaterat till antal utförda operationer på respektive sjukhus. Man fann att mycket högproducerande sjukhus, >450 knäprotesoperationer per år, hade färre revisioner än de som opererade mellan 100-249 samt 250-449. Lite oväntat var resultaten hos riktigt lågproducerande enheterna, <100 , i paritet med de mycket högproducerande. Man förklarade att detta sannolikt beror på att många erkänt skickliga operatörer i Finland vid sidan om arbete på stort sjukhus också bedriver knäproteskirurgi i mindre skala på små enheter. Vårdtiden var kortast hos de mycket högproducerande och hade alla operationer i Finland under perioden 1998-2010 (59676 stycken) utförts där hade man sparat 66355 vårddagar! I den efterföljande diskussionen insmög sig frågan om det är antalet operationer per sjukhus eller antalet per ortoped som styr resultatet.2
SUBAKROMIELL SMÄRTA OCH EFFEKTEN AV SUBAKROMIELL DEKOMPRESSION Slutligen diskuterad professor Lars Adolfsson, Linköpings Universitets-
sjukhus, det vetenskapliga underlaget för artroskopisk subakromiell dekompression vid subakromiellt smärttillstånd. Ett antal nyligen publicerade studier har inte kunnat påvisa skillnad i smärta efter artroskopisk kirurgi jämfört fysioterapi. I och för sig behöver inte en inte påvisad skillnad i en studie inte alltid betyda att det inte finns en skillnad, men resultaten måste leda till eftertanke. Etiologi och mekanism är faktorer att fundera över innan man väljer behandlingsstrategi. Det finns en tendens att fokusera på symptom istället för att först bedöma bakomliggande orsak. I fallet subakromiell smärta finns flera bakomliggande mekanismer som alla ger samma symptom. Om resultatet av fysioterapi är likvärdiga med kirurgi finns skäl att ifrågasätta liberal kirurgi. I en värld av ökat behov av medicinska resurser måste ortopedin säkerställa att våra behandlingsmetoder är evidensbaserade och tillför patientnytta. Att antalet artroskopiska subakriomiella dekompressioner fortsätter öka är därför något att fundera över.3 Samtliga 3 artiklar finns att läsa on line via Acta Orthopaedica (open access): 1
Gromov K, Troelsen A, Otte KS, Ørsnes T, Ladelund S, Husted H. Removal of restrictions following primary THA with posterolateral approach does not increase the risk of early dislocation. Acta Orthop. 2015;86(4):463-8.
2 Pamilo KJ, Peltola M, Paloneva J, Mäkelä K, Häkkinen U, Remes V. Hospital volume affects outcome after total knee arthroplasty. Acta Orthop. 2015 Feb;86(1):41-7. 3
L. Adolfsson. Is surgery for the subacromial pain syndrome ever indicated? Acta Orthop. 2015;86(6):639-40.
Harald Brismar
Med. Dr, Överläkare Sektionsansvarig Artroplastik, Karolinska Universitetssjukhuset Ortopediskt Magasin 3/2016
39