Karlstadsliv 4

Rebecca Fjällsby tillbaka där allt börja de

Mode och inredning med Lisa Olsson Mårten har hybris Historien om Br. Olssons Elektriska Personlig träning på KMTI Fexeus i ny scenshow

04 R LSTA DSLIV 2016 1 26K AFEBRUARI 2016

redaktör. oskar nyström

Det här med att drivas av lust Jag pratade nyligen inför ett gäng femteklassare om att jobba med tidningar.

Eftersom att jag inte har pratat inför femteklassare sedan jag gick i femman bad jag eleverna skriva ned frågor på förhand och berätta vad de särskilt var nyfikna på och vad de ville veta.

Till min stora glädje var femteklassarna inte särskilt intresserade av att veta i vilken grad man måste vara målgruppsanpassad, hur man förhåller sig till annonsering eller på vilka sätt man måste jobba med webben i vår digitaliserade samtid.

De ville däremot veta om det var roligt att göra tidningar, om man får resa mycket, om man får ta del av saker gratis och om det var jobbigt ibland.

Det där gjorde mig rörd på riktigt. Det är så lätt att glömma bort varför man gör det man gör, hamnar någonstans där man inte trivs och bara kör på. Jag berättade att det finns olika typer av tidningar, att vissa är roligare att jobba med än andra, att man får resa mycket, att man faktiskt får ta del av saker gratis ibland och att jo, det kan vara jobbigt, men att det för mig alltid är värt det i slutändan och att det där jobbiga också har ett värde.

BARN FUNDERAR INTE så mycket på vad andra ska tycka. De gråter när de är ledsna, skrattar när de är glada och ritar eller bygger med Lego när humöret faller på. Barn låter insidan driva vad som händer på utsidan, men någonstans glömmer vi det där. Vi kommer upp i åldern och får veta att vi måste vara på ett visst sätt och göra på ett visst sätt.

Ingen frågar varför.

Vi lever bara en gång (om man inte är exempelvis hindu, buddhist, shia-muslim eller scientolog och tror på reinkarnation) och tiden går så fort. Vill vi då verkligen lägga åtta arbetstimmar om dagen på något som vi vantrivs med?

Jag försöker i så stor utsträckning som möjligt drivas av lust

här på Karlstadsliv genom att åka och titta på det jag faktiskt är nyfiken på innerst inne. Jag tar det roligaste först. Det brukar funka för mig. Då känns inte jobbet som ett jobb utan som något jag faktiskt vill göra. Jag drivs av lust!

I det här numret av Karlstadsliv kommer du bland annat att få träffa Anna Carli på caféet Carli, Mårten Andersson, Hiltunen i det finska bandet Steve ’N’ Seagulls, Henrik Fexeus och Rebecca Fjällsby. Samtliga drivs av lust.

Jag hoppas att någon av deras historier kan inspirera dig.

Nästa tidning kommer den 24 mars.

Till dess ses vi på Karlstadsliv.se!

Karlstadsliv blir bättre med din hjälp Därför vill vi gärna att du hör av dig till oss med dina synpunkter, tips, insändare och bilder. Du når oss på följande kanaler:

Rebecca Fjällsby tillbaka där allt började

Mårten Mode och inredning med Lisa Olsson har hybris Historien om Br. Olssons Elektriska scenshow Personlig träning på KMTI Fexeus i ny

02 K A R LSTA DSLIV 2016 1 26 FEBRUARI 2016

2016-02-18 15:57:23 NWTBIL_20160226-1-E1-01 1

2 K A R LSTA DSLIV 2016

@Karlstadsliv

karlstadsliv@nwt.se 054–19 90 00

Magasinet Karlstadsliv utkommer tio gånger per år. Den distribueras till alla NWT-prenumeranter i Karlstad och Hammarö samt finns att hämta i tidningsställ i Karlstads centrum.

Karlstadsliv produceras av Nya Wermlands-Tidningen och trycks av Sörmlands Grafiska i 30 000 exemplar.

Ansvarig utgivare: Mikael Rothsten, mikael.rothsten@nwt.se Redaktör och reporter: Oskar Nyström, oskar.nystrom@nwt.se Redigering och layout: Claes Bonde, claes.bonde@nwt.se Postadress: Karlstadsliv, Nya Wermlands-Tidningen, Box 28 651 02 Karlstad Annonser: Malin Wijkström, malin.wijkstrom@nwt.se Besöksadress: Våxnäsgatan 20 Tips: 054-19 90 00 Framsidan: På bilden syns Rebecca Fjällsby. Foto: Anders Hanson.

En ny modeskribent i Karlstadsliv ¶¶Välkommen Lisa Olsson, mode- och inredningsskribent!

– Tack! ¶¶Vem är du då?

– Jag är en 21 årig medianörd som lever livet i 190 km/h på Karlstads gator och torg. När jag inte petar i olika krämer på stan, kollar Homeland eller äter middagar med min pojkvän läser jag Information och PR-programmet på Karlstads universitet. Här på Karlstadsliv har jag äntligen fått nöjet att kombinera tre av mina största intressen: mode, inredning och skrivande! ¶¶Vad kan vi vänta oss från dig?

– Karlstadbornas intresse för mode och inredning växer och växer.

Folk verkar bli mer medvetna och intresserade av vad de har på sig och hur de bor. Jag kommer att leverera allt från de senaste trenderna inom mode och inredning till mer personliga inslag från våra läsares egna garderober och hem! ¶¶Vad kul, och bra!

– Eller hur!

KÖP DIN NYA G N I N G G Ä L N A MUSIK N E B B U L K I F I HOS HStereo - Trådlösa Streamingsystem

TV - Hemmabio -

SPARA 700:DENON / ARGON stereosystem RCD-M40 / 6350

3 794:-

DENON hemmabioreceiver AVR-X2200W

5 498:PRO-JECT skivspelare RPM 1 Carbon

3 998:-

SPARA 1 300:DALI 5.1 högtalarsystem ZENSOR PICO

7 988:-

ar på våra produkter Vi lit

HEOS soundbar / trådlös högtalare HomeCinema

7 498:-

3 ÅRS GARANTI PÅ ALLT Du kan

l it a p å o s

s

Vad behöver du?

VI GER DIG

RAKA BESKED Va d

behöver du INTE?

Hamngatan 26, Karlstad • hifiklubben.se • 0771-80 00 90 FOTO: MIK AEL LINDBLOM

m in på en de K A R LSTA DSLIV 2016

3

fika

Carli

Gå hit när du vill: Ha en riktigt trevlig stund med gott kaffe och fina bakverk.

I spellistan: Det beror lite på tidpunkten. Det är lite lugnare på förmiddagarna med italiensk bistro-musik och mycket akustiskt. På helgerna är det muntrare och mer upptempo!

Tips till en lyckad första date: Man kanske vill vara i fred? Så gå hit lite tidigare! Då är det en lite mer avslappnad miljö och lugnare musik.

”Alla borde ha en egen kvarn och press” Anna Carli tröttnade på IT-branschen och började med chokladprovning och pralintillverkning på hobbynivå. Nu driver hon sedan åtta år tillbaka caféet Carli på Järnvägsgatan. Där serveras gäster dagligen egengjord färsk glass på italienskt vis, handgjorda chokladpraliner, bakverk och bröd med presskaffe eller te i kanna.

egen glass, till exempel. Vi vill förnya oss och utvecklas. Då blir det aldrig tråkigt, säger Anna Carli.

Anna drivs av en passion för choklad, kaffe och glass och är till stor del självlärd. Hon gick en kurs på två dagar hos chokladmästaren Jan Hedh på restaurangakademien och började snart leverera praliner till det numera nedlagda caféet ”T”. Pralinerna gick åt i massor och Anna förstod att det finns en hållbar marknad och ett intresse.

– Framförallt kvinnor från 30 år och uppemot 70 handlar kvalitetschoklad, berättar hon.

– Affärsidén från början var att servera kaffe och chokladbit. Sen när vi fick den här lokalen så utvecklades idén. 2009 började vi med vår

FÖR ETT OCH ETT HALVT ÅR sedan expanderade verksamheten med ytterligare ett café på Skoghall. Där, i lite större lokaler än i Karlstad,

4 K A R LSTA DSLIV 2016

sker det mesta av bakandet, bland annat av Annas make Janerik Carli.

– Det är ju ett familjeföretag! Båda våra söner, Tobias och Johannes, har jobbat här som baristor. De är jätteduktiga, säger Anna och berättar att båda sönerna fortfarande jobbar med kaffe, i Göteborg nu för tiden. ¶¶Vem är det som kommer och fikar på Carli?

– Minsta barn och äldsta pensionär. Glassen tilltalar alla och kvalitetsbakverken är mest för de lite äldre, och så har vi riktigt gott kaffe. Alla borde ha en egen kvarn och press, men har man ingen kvarn så maler vi här så att man alltid får färskt kaffe även hemma.

I framtiden hoppas Anna Carli på att expandera verksamheten till andra städer.

– Det tar mycket energi, men det är vår ambition!

Robin ska åka Vasaloppet – helt otränad!

Det drar ihop sig för Vasaloppet och många ligger i hårdträning för att klara av de nio mil som sträcker sig mellan Berga by och Mora. En som ska åka är Robin Hansson, 28 år från Skattkärr, efter en handskakning på fyllan.

¶¶Du ska åka Vasaloppet, helt otränad?

– Jajjamen! ¶¶Varför?

– Det var en dum handskakning på fyllan som började det här.

Det började med att min kompis pratade på att han skulle åka Vasaloppet och då trodde inte jag att han var så pass tränad att han skulle kunna göra det. Jag skrattade mer eller mindre åt honom och sa att ”kan du åka Vasaloppet så kan fan jag också

göra det!”. Och då slet jag ju fram näven och tog i hand och då är det väl bara att hålla det. ¶¶Tror du att du kommer i mål?

– Jag vet inte! Det ska bli spännande att se. Jag ska försöka i alla fall. ¶¶Har du förberett dig på något sätt?

– Jag tog mig runt 7,5 kilometer här för någon månad sen. Det är det jag har gjort i vinter, som träning. ¶¶Är 7,5 kilometer det längsta du har åkt någonsin?

– Ja, det är det. ¶¶Men Vasaloppet är ju mycket längre.

– Ja, men jag tänkte att om jag orkar hålla en mil per timme så borde det vara rätt lugnt. Är man bara tillräckligt stönig så borde det inte vara något bekymmer. ¶¶Hur ska du fira om du kommer i

mål?

– Jag har sagt att jag ska ta en starköl om jag kommer i mål. Jag lär väl inte kunna gå efteråt så det blir att fira i soffan tror jag. ¶¶Har du fått några reaktioner?

– Folk tycker att jag är dum i huvudet som ska göra det. De skrattar mest och säger att jag inte kommer klara det. Det är många som tror att jag inte ens kommer att åka. ¶¶Men du ska visa dem?

– Jag måste ju visa dem. Har jag tagit i hand på att jag ska åka Vasaloppet så är det bara att göra det.

K A R LSTA DSLIV 2016

5

karlstadsliv längtar

Vi på Karlstadsliv gillar att längta , om det inte framgått än. Vi längtar efter filmer, spel, musik och lite andra grejer. Huvudsaken är att vi har något att längta efter. Här nedan har vi listat de sex grejer vi suktar efter allra mest just nu.

John Mayers kommande Hösten 2016 Det vagaste inslaget i artikelserien hittills! Vi vet officiellt ingenting om Mayers kommande platta ännu. Däremot har vi genom Instagram kunnat se att han just nu spelar in i studio tillsammans med Steve Jordan och Pino Palladino. Ganska intensivt, vad det verkar. Han har också skrivit att det kommer en ny platta i höst och av allt att döma verkar det vara det där djupt efterlängtade John Mayer Trio-albumet som vi velat höra sedan live-spelningen Where The Light Is släpptes på DVD för åtta år sedan. Och det, mina damer och herrar, är anledning nog att börja längta intensivt redan nu.

Djungelboken 15 april På papperet borde en live action-rulle baserad på Djungelboken inte kunna bli annat än en riktigt ordentlig superflopp, något att skratta högt åt i decennier framöver, men den trailer som dundrade ut sent förra året visade inte bara att det rimligtvis borde funka utan att det till och med finns all anledning att längta efter mer av Mowgli, Baloo och Bagheera. Det ser både påkostat och välgjort ut med lagom mängd referenser till den tecknade filmen och vi tippar på en mysig bioupplevelse i april.

6 K A R LSTA DSLIV 2016

Dark Souls III 12 april Ibland var det bättre förr. Spelutvecklare i dag gör verkligen allt för att du som köpt deras spel ska ta dig i mål och få se eftertexterna, mycket på bekostnad av utmaningen och känslan av att faktiskt själv ha åstadkommit något. Du som tröttnat på att bli hållen (tryggt och mysigt) i handen när du spelar vet säkert därför redan om att Dark Souls-serien simmar mot strömmen, på den punkten. Dark Souls är svårt på riktigt.

Dark Souls bryter ned dig och finslipar dig till en mördarmaskin som du inte trodde att du någonsin kunde bli. Det finns något djupt tillfredsställande i att spendera fem timmar med en till synes omöjlig boss för att till sist, efter att ha utnyttjat alla svordomar i ordboken, få ner den. Därför längtar vi efter den tredje installationen - och tillika det första Dark Souls-spelet till den nya (nåja) generationens konsoler.

Mirror’s Edge Catalyst 24 maj Svenska spelstudion Dice ligger bakom såväl Battlefield-serien som det relativt nysläppta Star Wars: Battlefront. Ganska tufft ändå, att lilla Sverige producerar några av världens största spel. På horisonten kommer vi åter att få stifta bekantskap med Faith och Mirror’s Edge som legat på hyllan sedan grundspelet släpptes 2008. Vi längtar efter mer snorsnyggt parkour-hoppande i vad som på förhand utlovats vara en öppen stad som du kan utforska efter eget humör, men alltid i iiiiilsnabbt tempo. Vi minns hur vi hade andan i halsgropen 2008 när vi susade fram mellan skyskrapor, undvek skenande tåg och sprang för livet - och hoppas förstås att uppföljaren blir ännu bättre.

Captain America: Civil War 27 april Serietidningstrenden har urartat för länge sedan och just nu känns det som att var och varannan film innehåller omöjliga slagsmål, explosioner i överflöd och en protagonist i spandex. Med det sagt längtar vi ändå efter Captain America: Civil War. Särskilt efter Super Bowl-trailern som skvallrar om en personlig och stenhård uppgörelse mellan Captain America och Iron Man. Det är vad det är, såklart, och biobesöket kanske inte blir det mest minnesvärda i historien, men om vi kunde gå iväg och titta i dag så hade vi gjort det likväl - för det är trots allt något som fortfarande lockar med filmatiserade serietidningshjältar.

Våren Inget datum ännu Det är kallt, mörkt, blött och hemskt. Vi är trötta på det. Det finns ingen poäng! Hör du det, vädret!? Alla blir ledsna på grund av dig! Ge oss lite vår nu! Tack på förhand.

K A R LSTA DSLIV 2016

7

En vän till en vän ringde. Rally Sweden behöver någon som kör Steve ’N’ Seagulls till olika scener i Värmland under rallyhelgen. Egentligen hinner jag inte (alls) men drömmen om att leva som roadie, om än bara för en helg, är för stark. Allt annat får vänta.

På vägarna med ’ ’ Steve N Seagulls Steve ’N’ Seagulls gjorde raketkarriär genom att publicera egna tolkningar av rock-klassiker på Youtube. Konceptet - låtar som folk känner igen i akustisk tappning med banjo, mandolin, dragspel och kontrabas – är förstås optimalt för vilken bokare som helst och förra året gjorde de 170 spelningar över hela världen.

Bland annat på Putte i Parken i Karlstad.

Att de fått in spelrutinen vid det här laget märks inte minst när jag sitter med de fem bandmedlemmarna i ett ABF-klassrum i en gammal tegelbyggnad i Hagfors. Hiltunen, en kraftigt byggd man som ofta uppträder i hängslebyxor, bar överkropp och en stackars prärievarg på huvudet, har somnat till hälften på en kateder och till hälften på en overhead-apparat, med en öl i handen. När jag väcker honom och säger att det är dags att spela om fem minuter skrattar han med hela kroppen, stoppar ned två öl i byxfickorna och börjar gå mot Rally Sweden-tältet där giget ska äga rum.

HILTUNEN ÄR ÄLSKVÄRD! På scenen är han auktoritär och allvarlig, spänner blicken i en person i publiken i 30 sekunder åt gången och spelar Iron Maidens The Trooper på mandolin helt fläckfritt med åtta öl innanför västen utan att ens titta på instrumentet.

Utanför scenen är han fåordig och tar dagen som den kommer.

Helst vill han sova mest hela tiden. Han sover på hotellet, i bilen, i fönsterkarmen i logen, på en overhead-apparat, på golvet och på diverse bord.

När jag kör på ett fartgupp mellan Hagfors och Sunne vaknar Hiltunen, tittar på mig och skrattar med hela kroppen igen.

8 K A R LSTA DSLIV 2016

– Är du trött, frågar jag.

– Alltid, svarar Hiltunen och somnar om med ett leende på läpparna.

Totalt hinner Steve ’N’ Seagulls spela på fyra olika ställen under rallyt: Torsby, Colin’s Crest, Karlstad och Hagfors. I Karlstad, på Färjestad travbana, somnar Hiltunen vid fönstret i logen så fort vi kommer fram, men efter en stund är han plötsligt försvunnen.

FOTO: OSK AR NYSTRÖM

– Har någon sett Hiltunen, undrar samtliga innan vi till slut får syn på honom.

Han har tagit sig genom publiken, förbi grindarna och in på själva travbanan där han nu står och väntar iklädd orange rallymössa.

På scenen uppträder Samir & Viktor. Två världar möts.

Efter giget i Karlstad, i bilen på väg upp mot Hagfors, vaknar Hiltunen plötsligt till.

– Jag gillar min nya mössa, säger han.

– Jaså? Varför det, undrar jag.

– Den är varm.

Det kan vara det bästa jag hört, och det är kanske det jag framför allt tar med mig efter helgen.

Hiltunen komplicerar ingenting.

Hiltunen somnar när han är trött, gillar mössan för att den är varm och går till scenen när han får syn på den. Låt dig inspireras av det!

En vän till en vän ringde. Rally Sweden behöver någon som kör Steve ’N’ Seagulls till olika scener i Värmland under rallyhelgen. Egentligen hinner jag inte (alls) men drömmen om att leva som roadie, om än bara för en helg, är för stark. Allt annat får vänta.

På vägarna med ’ ’ Steve N Seagulls Steve ’N’ Seagulls gjorde raketkarriär genom att publicera egna tolkningar av rock-klassiker på Youtube. Konceptet - låtar som folk känner igen i akustisk tappning med banjo, mandolin, dragspel och kontrabas – är förstås optimalt för vilken bokare som helst och förra året gjorde de 170 spelningar över hela världen.

Bland annat på Putte i Parken i Karlstad.

Att de fått in spelrutinen vid det här laget märks inte minst när jag sitter med de fem bandmedlemmarna i ett ABF-klassrum i en gammal tegelbyggnad i Hagfors. Hiltunen, en kraftigt byggd man som ofta uppträder i hängslebyxor, bar överkropp och en stackars prärievarg på huvudet, har somnat till hälften på en kateder och till hälften på en overhead-apparat, med en öl i handen. När jag väcker honom och säger att det är dags att spela om fem minuter skrattar han med hela kroppen, stoppar ned två öl i byxfickorna och börjar gå mot Rally Sweden-tältet där giget ska äga rum.

HILTUNEN ÄR ÄLSKVÄRD! På scenen är han auktoritär och allvarlig, spänner blicken i en person i publiken i 30 sekunder åt gången och spelar Iron Maidens The Trooper på mandolin helt fläckfritt med åtta öl innanför västen utan att ens titta på instrumentet.

Utanför scenen är han fåordig och tar dagen som den kommer.

Helst vill han sova mest hela tiden. Han sover på hotellet, i bilen, i fönsterkarmen i logen, på en overhead-apparat, på golvet och på diverse bord.

När jag kör på ett fartgupp mellan Hagfors och Sunne vaknar Hiltunen, tittar på mig och skrattar med hela kroppen igen.

8 K A R LSTA DSLIV 2016

– Är du trött, frågar jag.

– Alltid, svarar Hiltunen och somnar om med ett leende på läpparna.

Totalt hinner Steve ’N’ Seagulls spela på fyra olika ställen under rallyt: Torsby, Colin’s Crest, Karlstad och Hagfors. I Karlstad, på Färjestad travbana, somnar Hiltunen vid fönstret i logen så fort vi kommer fram, men efter en stund är han plötsligt försvunnen.

FOTO: OSK AR NYSTRÖM

– Har någon sett Hiltunen, undrar samtliga innan vi till slut får syn på honom.

Han har tagit sig genom publiken, förbi grindarna och in på själva travbanan där han nu står och väntar iklädd orange rallymössa.

På scenen uppträder Samir & Viktor. Två världar möts.

Efter giget i Karlstad, i bilen på väg upp mot Hagfors, vaknar Hiltunen plötsligt till.

– Jag gillar min nya mössa, säger han.

– Jaså? Varför det, undrar jag.

– Den är varm.

Det kan vara det bästa jag hört, och det är kanske det jag framför allt tar med mig efter helgen.

Hiltunen komplicerar ingenting.

Hiltunen somnar när han är trött, gillar mössan för att den är varm och går till scenen när han får syn på den. Låt dig inspireras av det!

”Vem fan är du att du kan skriva det hä Alla har hybris – åtminstone om man frågar komikern Mårten Andersson som är Karlstads­ aktuell med en nyskriven scenshow på temat.

TEXT: OSKAR NYSTRÖM ¶¶Alla har hybris. Vad betyder det?

– Det betyder att vår värld har fått storhetsvansinne, och jag själv också tyvärr. Vi lever i en tid där folk pratar mer än vad de lyssnar. Vi har aldrig varit mer självupptagna och vi är på väg att gå från ett vi-samhälle till ett jag-samhälle. Föreställningen handlar om konsekvenserna av det, både på ett roligt sätt men förhoppningsvis också på ett intressant sätt.

I föreställningen ”Under ytan” lämnade Mårten Andersson ut sig själv och berättade om när han höll på att drunkna på fyllan. Han ville inspirera andra och väcka eftertanke och showen blev en publikmässig succé som spelades i nästan ett år. Han berättar att även Hybris kommer att vara långt från vad vi kanske vanligtvis uppfattar som klassisk stand-up, även om det blir en betydligt gladare show den här gången.

– Då ska man gå och se Johan Glans eller Johan Rheborg eller Marika Carlsson i stället, om man bara vill ha skitroligt. Redan i Under ytan så försökte jag göra någonting annorlunda och blandade lite humor med lite allvar och lite spirituella tankar. Jag kallade det till och med för spiritual comedy och vad jag menar med det är att jag gillar att använda humor för att få folk att sänka garden och bli mjuka och öppna upp sig lite grann, och i det så små frön om tänkvärda saker i livet. Utifrån de tester jag gjort kommer folk att skratta väldigt,

10 K A R LSTA DSLIV 2016

väldigt mycket, men att bara göra en rolig föreställning som inte har något innehåll, på 90 minuter, det är inte jag intresserad av.

ATT HA HYBRIS är inte detsamma som att älska sig själv, menar Mårten.

– Man får gärna ha bra självförtroende och tycka om sig själv men när man älskar sig själv mer än någonting annat i världen så tror jag inte att det är så jättebra.

Men det är också så att vi bor i ett janteland. Vi får inte tycka att vi är fantastiska. Då blir man antingen en grå, hämmad person eller så exploderar man i selfies och kan doktorera i duckface för att vi måste i det enda liv vi har, till slut, få uttrycka oss. Då slår det fel i stället. Vi borde vara mycket mer kärleksfulla mot varandra, sprida komplimanger kring oss, kramas mer och sånt där, och det är väl det jag menar med att det inte är traditionell stand-up i den bemärkelsen utan det är lite mer...

Inspiration, liksom.

MÅRTEN ANDERSSON har tidigare startat stand-up-klubben Raw och den alkoholfria nattklubben Sober där gästerna behövde vara spiknyktra och blåsa för att komma in. ¶¶Hur viktigt är det för dig att lyfta andra?

– Eftersom att vi just går mot ett samhälle där vi blir allt mer själviska så måste vi någon gång få folk att vakna upp ur egobubblorna och stanna upp. Jag har fått

flera hundra mejl som jag har läst och besvarat varenda ett, genom Under ytan. Där vet jag att jag inspirerade väldigt många som blev träffade av att känna igen sig i den här ensamheten och tomheten och flyktbeteenden. Även om det här är en helt annan föreställning så är det lite det jag vill göra. Jag tror faktiskt att jag hade blivit en rätt bra terapeut. Det skojar jag också om, att jag är liksom inte utbildad terapeut och det står inte Deepak Chopra på mitt visitkort men jag har väl fått lite hybris och tycker att jag har en del vettiga saker att säga. Det är det jag vill göra med mina föreställningar, blanda humor och budskap. ¶¶Kan du ge ett exempel?

– Bara det här att vi håller på att ta hundratals bilder i rad på oss själva och tittar på de bilderna på oss själva. Vi är inte nöjda för vi tycker inte att vi ser ut så, tar ytterligare hundra bilder på oss själva, tittar igenom dem, retuscherar dem för att få fram någon bild som inte är oss själva, lägger upp den på sociala medier och sen loggar vi in flera gånger om dagen för att kolla hur många likes vi har fått på oss själva. Det är helt absurt. Vi har gjort oss beroende av andra människors likes för att känna oss hela. ¶¶Kan det vara jobbigt att vara så självutlämnande som du var i Under ytan eller blir man mindre ensam genom att prata om sin ensamhet?

tro att är?”

3 mars

Scalateatern

– Det där är ju en otroligt bra fråga och också en kluven fråga. I mångt och mycket så fick jag så himla mycket kärlek, både av publik på plats och efteråt när folk ville prata eller bara ge mig en kram och även via mina sociala medier. På så sätt så kände jag att jag fick väldigt mycket kärlek men samtidigt så tömde jag mig kväll efter kväll i en timme och 40 minuter och bara vände ut och in på mig själv. Det gjorde, ironiskt nog, att även om jag fick prata så mycket om det så var det som att jag blev tom av att ge så mycket av mig själv. Det är två sidor av det där myntet men just det var en av anledningarna till att jag slutade med Under ytan. Även tredje säsongen så var det fulla hus men jag orkade faktiskt inte. Jag kände bara att nu räcker det att älta med de här problemen.

Jag mådde ju bra, men när jag skrev den mådde jag inte bra. Då var det som att jag öppnade källaren till mitt absolut mörkaste, kväll efter kväll, fast att jag inte mådde så.

Det var som att jag kom till en stad och var glad och mådde bra men efter föreställningen, även om jag fick massa skratt och applåder och kärlek, så var det som att jag hade öppnat någonting gammalt i mig som jag inte mådde bra av.

EN UTLÖSANDE FAKTOR till att den nya showen kom att handla om hybris dök upp när Mårten publicerade en bild på Instagram där han efter 15 månaders nykterhet beslöt sig för att vara öppen med att hans paus från alkoholen var över.

– Jag lade upp en bild där jag satt med ett glas vin på min balkong.

Jag fick flera stycken svar från människor som skrev att ”du är en besvikelse” och ”så mycket för sober”. Då kände jag bara att folk har fått hybris, för fan. Det är väl mitt liv? Jag gör vad jag vill.

Camilla Läckberg hade samma sak.

Hon fick enormt mycket skit på sin Instagram för bilder hon la upp och

hon skulle gifta sig med en yngre kille och då kände jag bara att folk har tappat det. Sen började jag titta på hur jag betedde mig mot andra människor och där någonstans började idén till Hybris. ¶¶Folk verkar inte fatta att det sitter en människa i andra änden.

– Nej, precis så. Människor tror att de är guds gåva till mänskligheten.

Människor som går runt och spelar huvudrollen i filmen om dem själva, dag efter dag, och behandlar andra som betydelselösa statister.

Det är en mening som ligger väldigt tidigt i föreställningen. Den är väldigt signifikativ för var vi befinner oss i dag enligt mig. Man tror att man kan gå in och skriva till en människa att hon är en slampa för att hon valt att skaffa barn med en kille som är tio år yngre än henne.

Det är... Vem fan är du att tro att du kan skriva det här? ¶¶Hybris kommer att turnera runt till ett tjugotal olika städer i Sverige, inledningsvis. Hur bekväm är du med att resa runt så mycket och inte sova i din egen säng?

– Jättebekväm, skulle jag säga. Jag är ju född i Stockholm och har bott här nästan hela mitt liv bortsett från två år, men jag är en person som älskar att prata med folk. Jag gillar att ge folk komplimanger och sådär och då är Stockholm fel stad.

Det pratade jag om redan i Under ytan, att min mamma kommer från Hälsingland och där pratar folk med varandra på ett sätt som man inte gör i Stockholm. När jag kommer ut i landet, i andra städer, så känner jag mig många gånger mer hemma där. Inte för att jag skulle vilja flytta till en mindre stad, det skulle inte funka. Jag tycker ibland att Stockholm är för litet och jag kan känna mig paranoid här och iakttagen och så, men därför gillar jag att komma ut i landet, för att jag känner mig mer hemma där helt enkelt. Jag ser jättemycket fram emot det.

10% rabatt på ett köp

(Kan ej kombineras med andra rabatter och erbjudanden. Gäller till 7 mars 2016)

KRISS Galleria Duvan | 054-18 71 30 | www.kriss.eu K A R LSTA DSLIV 2016

11

Porträttet

Rebecca Fjällsby Den flygande holländaren på Wermlands­operan blev Karlstadbördiga Rebecca Fjällsbys första möte med en opera någonsin, som liten. Nu återvänder hon till samma scen för att spela i storproduktionen Die Tote Stadt – ”Den döda staden”.

TEXT. OSKAR NYSTRÖM FOTO: ANDERS HANSON

Hon växte upp på Kronoparken i Karlstad, studerade musiklinjen på gymnasiet och fastnade tidigt för klassisk sång.

– Det var säkert många faktorer som spelade in, men i slutändan var det nog på grund av en lärare jag hade på Sundstagymnasiet som själv var mest intresserad av klassisk musik. Där insåg jag att det var genom den klassiska sången som jag kunde uttrycka mig och mitt konstnärskap på bästa sätt.

Medverkan i Die Tote Stadt på Wermlandsoperan är en del av hennes kandidatutbildning på Operahögskolan i Stockholm.

– Det är tre år på kandidat och så kan man gå en tvåårig master, men jag ska bara gå kandidatprogrammet. Sen känner jag att jag är färdig. ¶¶För du har pluggat ganska många år ju?

– Ja, det har jag! Nu ska jag ut i vida världen och testa mina vingar i stället. ¶¶Så det blir inte Karlstad sen?

– Det vet man ju inte. Karlstad skulle vara trevligt att jobba mer i, men jag ska också testa hur det är utomlands och se hur det livet funkar. ¶¶På tal om utomlands: Die Tote Stadt sjungs på tyska. Jag är lite nyfiken på det här med språket. Lär man sig det språk som själva verket eller pjäsen bygger på eller lär man sig stroferna och replikerna snarare?

– Från det att man börjar plugga klassisk sång så inser man ganska snabbt att språk är viktigt. Sen behöver man inte kunna ett språk flytande för att kunna sjunga på det men man måste kunna uttala det väldigt bra så att man kan lura publiken att man kan. ¶¶Om det kommer någon tysk hit?

– Ja, då ska det ju inte höras att man har någon brytning. ¶¶Men hur går det till då? Hur lär man sig det?

– Det ingår ofta på utbildningarna som man går. Vi har tyska någon gång i veckan.

12 K A R LSTA DSLIV 2016

¶¶Tyska på samma sätt som jag hade på högstadiet?

– Nej, inte så utan då kommer man med sina noter, sitt klaverutdrag som det heter, och så börjar man översätta och testar orden om och om igen tills det låter perfekt. ¶¶Så nu när du fick manus till Die Tote Stadt, det var ingen svenska där inte? Det var bara tyska alltihop?

– Det är på tyska, så då får man översätta ord för ord. ¶¶Sitta med ordboken?

– Ja, sitta med ordboken ja, precis. Det tar lång tid om man inte kan tyska flytande!

Att operor sjungs på originalspråk även i andra länder är en gammal tradition som har mött vår moderna kultur på ett påtagligt sätt: en textmaskin översätter helt enkelt det som sångarna och sångerskorna sjunger i realtid så att publiken kan hänga med i handlingen. ¶¶Har den aspekten också lockat dig, det här med språket och att man blir lite mer internationellt bevandrad?

– Ja, jag tänker att operan är ju väldigt internationell på det sättet. Man kan sjunga var som helst i världen för att det ofta sjungs på originalspråk. ¶¶Så om man släppte dig i Tyskland nu... Eller om du vaknade där låt säga, hur bra klarar du dig?

– Jag förstår det mesta som sägs. Jag är ganska knackig på att prata så det har jag tänkt nu efter skolan att jag ska ta tag i det där och tvinga mig själv att prata mycket. ¶¶Och kanske passa på att vara med i en opera?

– Passa på med det, ja! ¶¶Vilket var ditt första möte med en opera någonsin?

– Det var faktiskt här på Wermlandsoperan. Det var min pappa som tog med mig hit och såg på Den flygande holländaren. ¶¶När då?

– Jag minns inte riktigt hur gammal jag var. Kanske elva, tolv år? ¶¶Blev du berörd då?

– Jag tyckte att det var väldigt speciellt! Det var härligt. Jag fick ha på mig min finaste klänning och det var fika i pausen och så var jag yngst så det tyckte jag var häftigt, men jag kommer inte ihåg sådär jättemycket av själva operan faktiskt. ¶¶Hade du redan då en musikalisk ambition, eller det kanske man inte

har när man är elva, men ett intresse för att sjunga då? Eller kom det senare?

– Jag höll på med musik och spelade tvärflöjt på den kommunala musikskolan och sådär, men jag hade många andra stora intressen också som tog mycket plats när jag var yngre. Det kom ett år före jag skulle börja gymnasiet, att jag kom på att sång kanske är det jag ska göra ändå. Sen dess så har det bara flutit på med det. ¶¶Provade du olika musikstilar eller var det direkt på klassisk sång?

– Jag tog lite sånglektioner inför det här inträdesprovet och då testade vi lite olika genrer. Jag provade musikal och sjöng någon poplåt också men jag kände väl att det inte passade mig lika bra. Jag tyckte det var spännande med den klassiska musiken och just att få använda instruK A R LSTA DSLIV 2016

13

mentet på det sättet som vi gör, som låter väldigt mycket. Det var någonting som jag tyckte var häftigt. ¶¶Jag lyssnade på Die Tote Stadt inför den här intervjun. Ljuvlig musik ju.

– Ja! Kul att du tyckte om det. ¶¶Ja, musiken var väldigt lättillgänglig, men när man sen läser om den och vad den handlar om, en man vars fru dör och att han är helt fixerad vid det och känner att livet stannar där och att han nästan också dör, då är det ju så bottenlöst mörkt att det inte är klokt.

– Ja det är väldigt mörkt. ¶¶Hur är det att jobba med så mörka känslor?

– Just i den här operan spelar jag i egentligen den enda ljusa scenen. Så vi kommer in med glädjen och livet i ett teatersällskap.

Men mycket av operalitteraturen är så, det är mycket starka känslor och mycket mörker.

Hjärtslitande saker, och det är det som är så fantastiskt också, att få gestalta dessa känslor.

Att inte allting bara är mainstream. Det är det jag verkligen har fastnat för med operan. ¶¶Die Tote Stadt skrevs 1920. Hur aktuell är den i dag?

– Jag tycker absolut att den känns aktuell. Det är ju en berättelse om en människa som har förlorat den han älskar. Det är ju något som aldrig blir inaktuellt. ¶¶Dina planer framöver... Har du någon drömopera som du skulle vilja vara med i eller så?

– Ja, det finns flera stycken. En som ligger mig väldigt varmt om hjärtat är Rosenkavaljeren som Strauss har skrivit. Den sjungs också på tyska. Då spelar man en kille som heter Octavian som är en fantastisk roll. ¶¶Det ska vara en tjej som spelar en kille?

– Ja, precis. I operavärlden, i det röstfacket som jag tillhör, mezzosopran, så spelar man ofta byxroller, som det heter. ¶¶Lite under...

– Lite lägre än sopran. ¶¶Förlåt, lägre.

– Haha, ja precis! De här byxrollerna då, det är tjejer som spelar killar. Det är en sån där framtidsroll, men det är en jättestor roll så det blir förhoppningsvis lite andra roller innan dess.

Musikalen Les Misérables sätts upp på Wermlandsoperan i sommar med 70 planerade föreställningar medan Die Tote Stadt spelas tolv gånger. ¶¶Är det en fråga om efterfrågan? Hur upplever du klimatet kring opera som operasångerska och tror du att det kommer komma en ny våg?

– Jag tycker ändå att när man går på opera i Sverige och utomlands så är det mycket folk som går på föreställningarna. Det är ofta fullsatt. Jag tror absolut att operan har en framtid, men man måste vara beredd på att testa nya saker och inte bara tänka att man ska göra som

14 K A R LSTA DSLIV 2016

Lyssna på hela intervjun Lyssna på hela intervjun med Rebecca Fjällsby och ett kort utdrag ur Die Tote Stadt i Karlstadslivs podcast!

”Jag testade att inte sjunga ett tag men blev outhärdlig att vara med ” man alltid har gjort. ¶¶Vad lyssnar du på för musik på fritiden?

– Det är mest opera faktiskt. Lite annat också, men jag har så himla svårt att komma på vad jag ska lyssna på. Oftast vill jag ha det tyst faktiskt för jag står och sjunger hela dagarna och så. Då tycker man att det är ganska skönt att ha det tyst när man kommer hem. ¶¶Man kanske blir överstimulerad? Kan det bli så? Att man sjunger för mycket.

– Ibland kan jag känna så, att nej, nu måste jag ta en liten break, men det brukar ta en dag faktiskt, sen känner jag att inspirationen är tillbaka igen. ¶¶Hur ser repprocessen ut då? Får man mycket ledigt för att vila upp sin röst och sådär? Det måste vara viktigt att man inte sliter ut sina sångare och sångerskor?

– Ja, visst. Men nu har jag en såpass liten roll här att det är ingen risk för mig. Det är mer påfrestande när man har en större roll. När de andra repar har jag passat på att vara uppe i Stockholm och haft lektioner. ¶¶I andra produktioner då, där du har haft mer att göra?

– Då repar man oftast sex dagar i veckan. ¶¶Alltid med sång? Man får inte gå och mima och ha inspelat?

– Nej, det får man inte. Men man kan ju gå och markera sig genom repen. Om man känner sig trött så kan man sjunga en oktav ned så att det blir lite lägre och inte ett lika utsatt läge, om det viktiga är att man ska sätta de sceniska grejerna. Vi har oftast musikaliska rep innan vi börjar med det sceniska så att man kan allt utantill. Sen när det sceniska börjar så kan man ta det lite lugnare med sången och till sist får man sätta ihop det där. ¶¶Hur viktigt är det för dig att få sjunga?

– Det är jätteviktigt! ¶¶Det känns så ju. Att du bestämde dig i gymnasieåldern och bara har gjort det sedan dess.

– Ja, och jag har varit otroligt envis. Jag testade att inte sjunga ett tag men blev outhärdlig att vara med efter ett tag. Jag måste få utlopp för det här... ¶¶Som att sluta snusa typ?

– Ja, men jag tror att det är typ samma sak!

Man får ju endorfinkickar konstant av att sjunga, så man blir beroende av det! Det är som folk som hoppar bungy jump och sådär. ¶¶Hör ni det alla bungyjumpers där ute?

– Starta med opera i stället! ¶¶Hur har din resa varit? Har du mött några motgångar eller har det känts som att det funnits en tydligt utstakad väg?

– Nej, den har verkligen inte varit enkel. Den har varit ganska krokig och jag har stött på patrull många gånger. Det är passionen för sången som har drivit mig hela tiden. När man går på gymnasiet så tänker man att när jag är i den åldern så kommer jag vara där och när jag är i den åldern kommer jag att stå på en scen där, men så blev det i alla fall inte för mig. På ett sätt är jag nu väldigt glad för att det inte var en rak väg. Jag har samlat på mig otroligt mycket erfarenhet och vet om hur mycket sången betyder för mig eftersom att jag har blivit testad så många gånger.

fakta

Die Tote Stadt Kompositör: Erich Wolfgang Korngold.

Urpremiär: 4 december 1920 i Hamburg och Köln.

Premiär på Wermlandsoperan: 27 februari där den sedan spelas ytterligare elva gånger.

• Uppförs för tredje gången i Sverige och 156:e gången i hela världen.

• Förbjöds i samband med nazismens intåg och föll i glömska ända till 1960-talet då den åter började sättas upp.

Välkommen att handla i

i Karlstad Centrum

Butiker med personlig service 1

MODE

2

jé l e t A

Stl. 38-56

Kläder för kvinnor i farten!

Vanja

M O DE

4

Din vapenaffär i Centrum!

jé l e t A

Karlstads bästa presentbutik

8

9

Vanja

Drop in & Tidsbeställning 054-15 04 60 • salonglana.se Mån-fre 9-18, Lör 10-15

www.stickosy.se

Vid stadshotellet 054-18 19 50

7

5

Herrgårdsgatan 13 054-21 93 55

Herrgårdsgatan 15,

Herrgårdsg.

15 40 80 Karlstad. Tel. 054-15 054-15 40 80 Ändringssömnad Dam - Herr

Ö:a Torggatan 19 054-21 77 74 www.ejasmode.se

6

3

10

Vackra kläder i naturmaterial

HUSQVARNA BUTIKEN

Vi kan, vi vet, vi vill!

32 år i branschen!

Service alla märken!

Värmlands Hemslöjd

Tel 054-21 21 21 www.ahnovapen.se

12

11

V. Torgg. 18 Karlstad 054-15 73 65

V:a Torgg. 18, 054-21 09 84 www.varmlandshemslojd.se

VI HJÄLPER DIG ATT LJUSSÄTTA DITT HEM

054-21 41 37 www.kungslyktan.com

Herrgårdsgatan, Karlstad Tel 054-15 95 00

13 VÄRMLANDS MUSEUM

Ta hjälp av våra behöriga elektriker.

Belysning för 50 års ditt hem & Jubileum 1964-2014 företag!

Ö. Torggatan 19 Karlstad www.solstacykel.se 054-18 35 30

Egen Design & Tillverkning

Specialbutiken för jackor och kappor

TINGVALLASTADEN

BIBLIOTEKET

N:a Strandg. 17, Karlstad Tel 054-10 00 80

NORRA STRANDGATAN

5 13

10

Sol • Spa • Massage Herrgårdsgatan 16, Karlstad 054-151558

Nytt i Karlstad

Följ oss på

KUNGSGATAN

HERRGÅRDSGATAN

DOM KYRKAN

Ö. KYRKOGATAN

3 12

14 7 6 2 9 4 8 11

V. KYRKOGATAN

14

Ö. TORGGATAN

V. TORGGATAN

1

STORA TORGET

Över 600 parkeringsplatser!

Vill du också annonsera här?

Kontakta Malin Wijkström malin.wijkstrom@nwt.se • direkt 054-19 98 29 • mobil 072-570 98 76

K A R LSTA DSLIV 2016

15

Lisa Olsson: Mode Herr

Dam

Scarf - Vera Stockholm 299:-

Anine bing, 3599:-

Suitsupply 3199:-

Carlings 1199:– Tiger of Sweden 1599:-

Scarf – Lindex 99:-

Massimodutti 1599:-

Axel Arigato 1500:-

Mars

Termometern visar vinter men hjärtat skriker vår. För det finns inget bättre än att sitta mot en vägg med vårsolen som bränner mot kinderna.

Känna hur kroppen suger åt sig D-vitamin och lyssna till fågelkvitter med en kaffe i handen. Efter fyra månader av mörker, kyla och slask kan jag inte tänka mig något bättre. Äntligen börjar det bli dags att damma av tygskorna och kanske uppdatera garderoben med en ny vårjacka. Här är de säkra korten för att inta vårsolen med stil.

Tiamo 799:-

SPRING ESSENTIALS Grunda inför sommarens bränna hälsosamt! Skippa solariet och köp en bra brun utan sol istället. P.S, Glöm ej applikatorhandsken!

Lyster är det nya svarta. Addera highlighter, finishpuder eller använd en BB cream i en ljusare ton för en fräsch vårmakeup med glow!

RiverIsland 849:-

Smarteyes 499:La rocheposay 169:-

16 K A R LSTA DSLIV 2016

St.Tropez 329:-

Kicks 49:-

Garnier 119:-

Smashbox 240:-

Lily lolo 269:-

Inredning LP- spelaren i vardagsrummet går ofta varm, den fick de i present av pojkvännen johans föräldrar.

Vardagsrumet är kärnan hemma hos Anna Hjalmarsson i den centrala lägenheten i Karlstad. Bord: Furniture box, soffa: EM , kuddar och lampa: Hemtex, matta: Ikea, guldkruka: Bruka design, glasvas: Iittala, tidningskorg: Lagerhaus, tavlor: Röhsska museet, äppellådor (bilden längst till höger): Loppis.

Plantagen 59,90:-

Min favoritplats

Vardagsrummet är min favoritplats som jag bryr mig mest om här hemma. Det är ju här vi samlas om jag bjuder över vänner och familj. Alla dekorationsprylar är ifrån både designers och loppisar. De mindre detaljerna brukar jag byta ut ganska ofta men soffan, mattan och soffbordet är grundpelarna jag utgår från.

Hemtex 149:-

månadens instagram

Klong (vas) 1300:All flowers.se 235:-

Housedoctor 179:-

Ta hem våren!

Lagerhaus 79:-

@DESIGNBYMADDE INSPERERAR TUSENTALS GENOM ATT MIXA INREDNING MED VARDAGSBESTYR. ”Jag tyckte det var ett kul sätt att få visa upp några bord jag och sambon tillverkat i betong och marmor. Men tyvärr tog det för mycket tid så vi slutande tillverkningen, men jag lät Instagram-kontot vara kvar! Instagram har öppnat en värld av nya utmaningar då jag fått designa både tavlor och kuddar och även lyfta fram produkter åt företag!”

Lagerhaus 179:-

Växtimperiet.se 395 :-

Ikea 499:K A R LSTA DSLIV 2016

17

Vår identitet är resultatet av våra erfarenheter. Eller? Tänk om vi både är killen som blev mobbad i skolan och killen som var populär i skateparken? Henrik Fexeus har varit båda och vill genom en föreställning byggd på mentalism, lögner och rackarspel visa att vi kan välja vilka minnen som skapar oss.

TEXT: OSKAR NYSTRÖM

”Det är aldrig för sent att skaffa en lycklig barndom” ¶¶Vi måste nog först bena ut vad mentalism är för något.

– Ja, precis. Det är ett ord som jag inte använder så mycket just för att folk inte vet vad det är för något. Jag brukar kalla mig tankeläsare i stället. Från början, på 1920-talet, så började man titta på vilka metoder karnevalsmedier använde för att fuska. Man tittade också på viktorianska medier och sen började man använda exakt samma metoder och sa att man har en övernaturlig förmåga, fast det är bara underhållning. Sen en tid tillbaka har man börjat förstå att många av de här stora underhållarna var rätt goda coacher. De använde mycket applicerad psykologi och man började förstå att mycket av det här går att rigga bara man har väldigt god människokännedom.

I dag finns det flera olika typer av mentalism. Å ena sidan en gren som går ut på renodlade trolleritrick där mentalisten helt enkelt ljuger om att hon ska läsa någons tankar och å andra sidan det som bara är ren psykologi och inget annat. Var Henrik Fexeus faller in på skalan är knappast glasklart.

– Jag försöker vara ganska öppen och väldigt tydlig mot min publik. Ungefär hälften av det som sker på scenen är genuint och på riktigt och ungefär hälften är jag som ljuger och luras så mycket jag bara kan, och jag säger inte vilken halva som är vad. Det försätter min publik i ett ganska intressant mentalt stadie. Jag upplever att jag har en väldigt intelligent publik. De vill bli tagna på allvar. Att då låta dem hamna i en plats mentalt där de antingen måste tro på allting eller inte tro på någonting och ifrågasätta allt de är med om, är ganska roligt. Det är ett intressant ställe att vara på.

18 K A R LSTA DSLIV 2016

En av de mer fascinerande aspekterna av Henrik Fexeus föreställningar sker när han först berättar att något inte existerar för att minuterna senare genomföra det ändå.

– I föreställningen ”I ditt huvud” fick en person i publiken komma upp på scenen och bli medium och så fick den här personen information i sitt huvud som den bevisligen inte borde kunna ha. Enda sättet att förklara det här var om de hade en genuin medial förmåga, som jag just förklarat inte existerar. Då finns det de som säger att ”vi vet ju att det är på riktigt.

Du har en genuin övernaturlig förmåga”. Den möter jag hela tiden, för att i deras förklaringsvärld så passar det bättre än någonting annat.

Det här är Henrik Fexeus tredje stora turné.

– Efter de två andra började jag... Inte tröttna, men fundera lite på den här framförandeformen. Det som händer när man håller på med folks tankar och så vidare är att det lätt blir ganska intellektualiserat eller att man får lite distans till det som publik eftersom att det handlar om det som sitter i huvudet på oss. Då sitter man där och säger att ”ja, sådär fungerar grupptryck, det var ju finurligt”, men det är ganska safe.

¶¶Du ville göra något mer personligt?

– Ja, det var väl så det blev. Min ambition var att göra någonting som, även om huvudsyftet fortfarande är att göra någonting som chockerar och förvånar och förbluffar, så ville jag göra någonting som folk tar till sig när de går därifrån. Jag ville väcka känslor helt enkelt, och det är inte självklart att göra det med den här typen av material. Då insåg jag att för att väcka känslor hos publiken så måste de ta till sig det här rent personligen, vilka de är som individer. Sättet att nå dem är förstås att utgå från mig som person. ¶¶Kan det vara så att man måste göra sig ett namn först med föreställningar som slår på lite större trummor för att sen kunna plocka ned det till något mer personligt?

– Kanske, men inte nödvändigtvis. I mitt fall var det nog snarare så att jag själv tycker att det är ganska bekvämt att distansera mig en smula.

Jag kanske inte är den som släpper folk inpå livet sådär omedelbart så det var skönt för mig att göra de tidigare föreställningarna på det sättet. Arbetet med den här har ju varit mer utlämnande även för mig. Du säger ”plocka ned” och det är inte så att den här föreställningen är liten och intim. Om man ser det rent tekniskt så är den här det största och visuellt mest spektakulära jag någonsin har gjort.

Box låter publiken undersöka vilka minnen som är sanna, vilka som är falska och hur man kan göra för att bryta sig loss från gamla mönster.

– Eller som min regissör Morgan Alling brukar säga: ”det är aldrig för sent att skaffa en lycklig barndom”.

Med det sagt kommer publiken fortfarande

kunna räkna med att bli förbluffade och undra vad som egentligen precis hände, när föreställningen är över, menar Henrik Fexeus.

– I andra akten sker någonting där vissa personer i publiken kommer att ha ett helt annat minne av vad som hänt under föreställningen än vad andra kommer att ha. Det finns inget sätt för dem att veta vilket, om något, av de här minnena som är korrekt. Publiken hamnar egentligen i en position där de måste välja verklighet. När man hamnar inför det beslutet så inser man att det bara är att välja. Vi kan ändå inte veta. ¶¶Otroligt häftigt ju.

– Ja, jag tycker det själv! Särskilt när man kan förmedla allt det här med lite musik och rökmaskin. ¶¶Du som har alla sociala knep...

– Några i alla fall. ¶¶Blir du någonsin nervös?

– Tänker du på scenen då? ¶¶Ja, eller om du ska föreläsa eller egentligen vad som helst.

– Grejen är att, i det personliga och privata, ju mer man lär sig om de här sakerna, desto mer ödmjuk blir man inför mötet med andra

FOTO: MA XIMTEATERN

människor. Min grundinställning är att när du och jag till exempel har ett telefonsamtal så är din och min grundambition att göra det här så bra vi kan efter våra egna förutsättningar. Blir det något knas så är det kanske ett missförstånd och så försöker man vara lyhörd för det och så reder man bara ut det. Jag skulle snarare säga att i personliga möten, även om de är yrkesrelaterade, så blir jag bara tryggare och lugnare. På scenen är det såklart så att eftersom allt bygger på att det funkar bra med dem jag får upp på scenen, och att jag inte kan styra vilka jag får upp eftersom jag kastar ut en frisbee och så får den som tar den komma upp, så är det så att vem jag än får upp, oavsett om det är någon som är full eller bara någon som vill paja för mig eller någon som är så nervös så de skakar, så måste jag få det att funka. Det betyder att alla föreställningar blir lite olika.

Det var väldigt länge något jag var otroligt nervös över. ¶¶Har det skitit sig någon gång?

– Oh, ja! I ”I ditt huvud” så hände det på två av 50 föreställningar att jag två och en halv timme i förväg visste att i dag, om två och en halv timme, har vi inget slut. Jag behöver hitta på ett

sätt att rädda det samtidigt som jag nu står på scenen. Det är det som skrämmer lite, att man jobbar med väldigt höga insatser. ¶¶Kan det hända att folk blir misstänksamma i ditt sällskap? Att man är rädd för att du läser av en?

– Det finns en enda kategori människor som tror det och det är journalister. Det tog mig ett tag att förstå varför. Oftast är det så att en journalist som ska göra en intervju har sina frågor och har också tänkt ut svaret och är ganska van att styra sina intervjuoffer till den vinkel man vill ha intervjun. Sen träffar man mig och känner att oj, jaha, här kanske jag får konkurrens i vem som ska styra vem. Sanningen är ju den att jag vill använda mina kunskaper till att leverera precis det journalisten behöver så att det blir bra åt båda håll, men det är kategoriskt så att journalister som träffar mig tycker att det är lite jobbigt. De som känner mig är inte alls impade över vad jag håller på med för de har ju känt mig hela livet och vet vad jag håller på med.

25, 26, 27 februari Scalateatern

K A R LSTA DSLIV 2016

19

krönika. elin hasselheim

Flow på burk*

*Ej vetenskapligt innehåll

20 K A R LSTA DSLIV 2016

Flow. Det där fantastiska tillståndet som är så svårt att beskriva.

Det meditativa läget när själva stunden och sysslan också är själva belöningen. De där timmarna när du är helt uppslukad av det du gör och befinner dig i ett slags vakuum, där du inte behöver sova eller äta och där inte en endaste medveten tanke om ett önskat resultat existerar. Du bara gör. Och finns. Och det är härligt, så härligt. Flow är som den ultimata formen av lycka, för du är nöjd och belåten med din tillvaro men lägger inte mycket vikt vid det. Som en trygg bubbla av välbehag och uthållighet.

För mig finns det två sidor av ungefär samma sak. Den ena är mer ett beteende medan den andra snarare är en känsla.

Det maniska läget eller flow. Jag har nära till båda. Ena sidan är närmast sjukligt fixerad eller bara abnormt exalterad. Och andra sidan, flow. Du gyllene sinnestillstånd. Skillnaden intresserar mig och när det ena slår över till det andra. Och det är ett finlir där emellan. Att vara i flow är bara positivt medan det maniska efter en stund ger mig lätt obehag och indikatio-

ner på att jag borde lägga av och ta mig samman. Som när jag slösurfar bort flera timmar på tradera, i tron om att jag ska göra fyndens fynd. Osunt. Som om det maniska tillståndet hör till det tänkande egot och flow till ens inre kompass och intuition. Och alla som jobbat i en skapande process vet hur ointressant sådant blir som pressas fram under tvång. Det kliar lite i en och resultatet känns inte stimulerande. De mest intressanta idéerna uppstår under timmarna av flow. Det är sanningen, så det är.

JAG HAR OTROLIGT LÄTT för att hamna i flow. Flow är mitt livselixir och en av de häftigaste känslor. Men jag har så lätt att hamna i det läget att jag upptäckt att det nästan inte gynnar mig. Jag hamnar nämligen i flow i helt onödiga saker. När jag skalar ett kilo rotfrukt, när jag kör bil i fyra timmar utan paus. När jag klipper gräs och börjar klippa i formationer. Jag börjar med att sortera en liten hög med papper och plötsligt har jag storstädat och möblerat om hela hemmet, utan att fatta hur det gick till. Jag förstår om

det låter obegripligt och konstigt att det skulle vara ett problem.

Det är inte ett problem. Men jag vill ju gärna göra massa grejer i livet också. Som att leka kreatör och konstnär. Jag har gått i konstskola för bövelen! Jag har en plan!

Och så går det långa perioder där jag är en improduktiv och ickeskapande människa, bara för att jag är en jäkel på att finna njutning i tråkiga saker? Inte hållbart!

Som om min kvot av flow tas upp av vardagssysslorna. Min extrema närhet till flow hindrar mig paradoxalt nog från att använda det där det gör mest nytta. Just i kreativa processer. Det är faktiskt helt galet. Därför efterlyser jag nu Flow på burk.

Jag har inte googlat ämnet men tror inte att det finns på marknaden ännu. Tänk att kunna styra när du själv vill kickstarta ditt flow. Lika tillgängligt som en extra dos B12 eller D-vitamin. Fast sen har jag även klurat ut att det säkert är inbyggt i själva livsmodellen, att det ska ta emot ibland. Utstuderat av någon högre makt, jojo. Det finns ett tjusigt värde i att förstå och kunna uppleva skillnaden. Flow är väl härligt just därför.

Puls: KMTI

Personlig träning på KMTI Sara Petrovic och Emil Larsson har varit på gym förut, men något har alltid kommit emellan. Det där kan man ju förstå. Det finns så många knepiga snören och stångar och maskiner att veta vart man ska börja och vad som faktiskt ger resultat.

Men om man får hjälp av en personlig tränare ett tag så kanske resten kommer av sig själv sen? Vi testar! Möt Evelina Malmgren!

TEXT: OSKAR NYSTRÖM FOTO: DAVID RUNQVIST ¶¶Sara och Emil har fått träna här i fyra veckor nu. Vad har de fått göra?

– I början fick de själva berätta vad deras egna mål var med att träna. Båda två ville ha tekniken och lära sig att göra den funktionella träningen: böja, rotera, pressa, dra, alltså mycket såna basrörelser, och sen även få upp pulsen. Jobba lite med hjärtat. Jag la upp det så att i början av varje pass var det mycket fokus på alla basrörelser och sen puls på slutet.

Sen är det ju lite svårt när man kör så pass kort tid, man får verkligen välja sina övningar och sina pass, men de har fått med sig allt. Vi har

FÅR JAG VARA MED?

hunnit med alla basrörelser och vi har pratat ganska mycket om hur de ska tänka och hur de ska ha kroppen. ¶¶Och sen blev det en utvärdering kan man säga?

– Ja, precis. Första och sista passet innehöll samma grejer så att de skulle förstå vad som händer om man får in tekniken: att de kan göra tyngre och att de kan ta ut sig mer. Det var ett slags bevis för dem att det funkar. ¶¶Hur tycker du att de har skött sig?

– De har skött sig jättebra! På ett sätt är det väldigt svårt att köra med två personer samtidigt. Det

gäller att de har samma mål för att man ska kunna möta båda två samtidigt men de har verkligen varit bra att köra med. Båda två är väldigt öppna och de möter och berättar vad de tycker och tänker och vad de funderar på. Vi har verkligen haft en bra dialog alla tre. ¶¶Så det de har fått med sig egentligen är förutsättningarna för att verkligen kunna träna

Hej du som eventuellt är ny läsare av Karlstadsliv! Välkommen! Det här är en artikelserie där Sara Petrovic och Emil Larsson testar olika träningsformer i hopp om att hitta något som de fastnar för och vill fortsätta med.

Men skit i det nu, jag vill prata om en annan grej. Jag ska nämligen erkänna en grej. Jag har varit avundsjuk på Sara och Emil ganska länge.

Det har sett så kul ut och de har varit med om sån fin gemenskap där i

gymlokalerna. Det har delats ut high fives till höger och vänster och det har kramats och de har blivit starkare och lärt sig massa om crossfit, pole-fitness och boxning. Jag själv har mest stått i hörnet och fotat.

Jag vill också vara med, så jag gjorde en fuling den här gången. Eftersom att jag ska spela in ett avsnitt med Jonas Evaldsson till Karlstadslivs podcast så påpekade jag att det kanske vore klokt om jag också var

styrka säkert?

– Ja, precis! Och det var väldigt stor skillnad från första till sista gången. Bara man börjar tänka på vart man har kroppen och vart den ska vara så gör det ganska stor skillnad viktmässigt. Sara hade problem med bara stången första gången vi gjorde knäböj och helt plötsligt kunde hon lägga på 40 kilo till liksom. Det var väldigt roligt att se!

med och tränade ett pass innan inspelningen, eller hur Jonas? Det höll Jonas med om så jag fick en frisedel rakt in på det sista PT-passet.

Testat: Crossfit 4 Polefitness 4 Boxning 4

K A R LSTA DSLIV 2016

21

Puls: KMTI

Personlig träning på KMTI Sara Petrovic och Emil Larsson har varit på gym förut, men något har alltid kommit emellan. Det där kan man ju förstå. Det finns så många knepiga snören och stångar och maskiner att veta vart man ska börja och vad som faktiskt ger resultat.

Men om man får hjälp av en personlig tränare ett tag så kanske resten kommer av sig själv sen? Vi testar! Möt Evelina Malmgren!

TEXT: OSKAR NYSTRÖM FOTO: DAVID RUNQVIST ¶¶Sara och Emil har fått träna här i fyra veckor nu. Vad har de fått göra?

– I början fick de själva berätta vad deras egna mål var med att träna. Båda två ville ha tekniken och lära sig att göra den funktionella träningen: böja, rotera, pressa, dra, alltså mycket såna basrörelser, och sen även få upp pulsen. Jobba lite med hjärtat. Jag la upp det så att i början av varje pass var det mycket fokus på alla basrörelser och sen puls på slutet.

Sen är det ju lite svårt när man kör så pass kort tid, man får verkligen välja sina övningar och sina pass, men de har fått med sig allt. Vi har

FÅR JAG VARA MED?

hunnit med alla basrörelser och vi har pratat ganska mycket om hur de ska tänka och hur de ska ha kroppen. ¶¶Och sen blev det en utvärdering kan man säga?

– Ja, precis. Första och sista passet innehöll samma grejer så att de skulle förstå vad som händer om man får in tekniken: att de kan göra tyngre och att de kan ta ut sig mer. Det var ett slags bevis för dem att det funkar. ¶¶Hur tycker du att de har skött sig?

– De har skött sig jättebra! På ett sätt är det väldigt svårt att köra med två personer samtidigt. Det

gäller att de har samma mål för att man ska kunna möta båda två samtidigt men de har verkligen varit bra att köra med. Båda två är väldigt öppna och de möter och berättar vad de tycker och tänker och vad de funderar på. Vi har verkligen haft en bra dialog alla tre. ¶¶Så det de har fått med sig egentligen är förutsättningarna för att verkligen kunna träna

Hej du som eventuellt är ny läsare av Karlstadsliv! Välkommen! Det här är en artikelserie där Sara Petrovic och Emil Larsson testar olika träningsformer i hopp om att hitta något som de fastnar för och vill fortsätta med.

Men skit i det nu, jag vill prata om en annan grej. Jag ska nämligen erkänna en grej. Jag har varit avundsjuk på Sara och Emil ganska länge.

Det har sett så kul ut och de har varit med om sån fin gemenskap där i

gymlokalerna. Det har delats ut high fives till höger och vänster och det har kramats och de har blivit starkare och lärt sig massa om crossfit, pole-fitness och boxning. Jag själv har mest stått i hörnet och fotat.

Jag vill också vara med, så jag gjorde en fuling den här gången. Eftersom att jag ska spela in ett avsnitt med Jonas Evaldsson till Karlstadslivs podcast så påpekade jag att det kanske vore klokt om jag också var

styrka säkert?

– Ja, precis! Och det var väldigt stor skillnad från första till sista gången. Bara man börjar tänka på vart man har kroppen och vart den ska vara så gör det ganska stor skillnad viktmässigt. Sara hade problem med bara stången första gången vi gjorde knäböj och helt plötsligt kunde hon lägga på 40 kilo till liksom. Det var väldigt roligt att se!

med och tränade ett pass innan inspelningen, eller hur Jonas? Det höll Jonas med om så jag fick en frisedel rakt in på det sista PT-passet.

Testat: Crossfit 4 Polefitness 4 Boxning 4

K A R LSTA DSLIV 2016

21

och ökar i stället” varje burpee blir jag dessutom mer och mer kissnödig. Det kommer från ingenstans, som att all vätska i kroppen färdas ned mot blåsan i takt med varje burpee.

I vanliga fall hade jag avbrutit här för att gå på toa, är man kissnödig så är man, men Evelina ropar åt oss att öka.

– Kör på! Bra! Kämpa!

Och då kan man ju inte gärna gå och kissa!?

Jag ber en stilla bön och ökar i stället.

Sen är det plötsligt slut. Emil och jag sätter oss på en liten låda och håller armen om varandra.

– Bra... Jobbat...

– Det... Samma...

Sedan sätter vi oss i en liten cirkel och utvärderar och tackar Evelina för hjälpen.

I BILEN HEM BERÄTTAR SARA att hon vill fortsätta med styrketräningen. Hon har hittat

ett hem i de fria vikterna. Det gör mig otroligt glad! Emil är inte lika säker. Han har svårt att motivera sig för att bara göra jobbiga saker för de jobbiga sakernas skull, menar han.

– Då spelar jag hellre innebandy eller så, där man inte tänker på att man tränar.

Och så där är det ju. Det gäller att hitta sin grej för att göra träningen till något hållbart. I nästa nummer hittar vi på något helt annat.

Och du, du hänger med.

Sara Petrovic

Emil Larsson

Ålder: 23 år Sysslar med: Pluggar kommunikationsvetenskap.

Varför jag gör det här: Jag har inte hittat någon träningsform som passar mig, men vill hitta något som jag brinner för och som får mig att vilja träna varje dag.

Ålder: 25 år Sysslar med: Trummis i dansband.

Varför gör jag det här: Jag tycker det är kul att testa nya saker och utmana mig själv med sånt jag aldrig gjort tidigare. Jag ser det lite som ett äventyr!

K A R LSTA DSLIV 2016

23

24 K A R LSTA DSLIV 2016

krögaren

”EST. 1934” står det i loggan, och årtalet stämmer faktiskt, men Gustaf och Gunnar Olsson som etablerade Olssons Elektriska på 30-talet drev ingen restaurang och bar. De drev, som namnet ju skvallrar om, en elektronikaffär.

BR. OLSSONS ELEKTRISKA När Mattias och Andreas Olsson tillsammans med Björn Ståhlberg fick reda på att lokalen på Drottninggatan nu var till salu var det alltså nästan för bra för att vara sant, och självklart skulle den nya restaurangen och baren som öppnade den 21:e februari 2014 föra namnet vidare.

– Brödernas döttrar och barnbarn var faktiskt här på invigningen. Det var roligt, berättar bröderna. Även om de flesta nog inte minns den gamla elektronikaffären på Drottninggatan har namnet en förmåga att associeras till just elektronik snarare än restaurang och bar.

– I början körde vi runt med en Mini cooper med loggan på och en dag kom det in en kille som säljer larm och sa ”fan vad driftiga ni är!

Det är helt overkligt. Först så driver ni en restaurang och nu har ni en elfirma också”. Han högg på det direkt. Man associerar kanske inte namnet till mat och bar och den biten i första hand, skrattar Mattias Olsson.

FRÅN BÖRJAN VAR DET Björn Ståhlberg som fick erbjudandet om att köpa lokalen, men han tackade nej.

– Men Andreas och jag gick ju i samma tankar där också. Vi ville göra en seriös satsning och vi ville gå mer mot restaurang/bar-verksamheten för det var där vi tyckte att vi kunde göra skillnad i Karlstad. Då var vi tvungna att få in en stark kompetens i matbiten, säger Mattias Olsson.

– Och det är ju bra att få den bästa, tillägger Andreas Olsson.

– Det blev väldigt naturligt mellan oss och Björn för vi kompletterade det vi saknade på varsitt håll, säger Mattias Olsson.

– Fantastiskt roligt. Vi har ju känt varandra

ganska länge sådär lite grann på håll. Jag var med lite grann i uppstarten när grabbarna startade i gång bryggan, säger Björn Ståhlberg och syftar på Olssons Brygga i Arvika. ¶¶Hur viktig är sommelieraspekten hos er?

Alltså att kunna ge tips och råd om mat och dryck som gifter sig bra?

– Det är otroligt viktigt och det är ju det som gör att vi sticker ut, säger Andreas Olsson.

– Ja, och framför allt hitta kombinationerna som folk kanske kan känna igen sig i men ändå få den här, ”oj, kan man dricka Akvavit till en dessert?”, till exempel. När du får den här uppenbarelsen... Det är det som gör att du kommer ihåg ett restaurangbesök, tillägger Björn Ståhlberg. ¶¶Så är målsättning är att varje kund ska komma ihåg besöket?

– Ja, det är ju lite grann målet med det hela, att man ska komma ihåg restaurangen som helhet, men det handlar alltid om små fragment, säger Björn Ståhlberg.

– Våra gäster går mycket på våra rekommendationer. Alla gäster får ju välja precis vad de vill men ofta går de på våra rekommendationer och då blir totalupplevelsen mycket bättre, säger Andreas Olsson.

– Ja, det handlar ju om att bygga förtroende, det där, och att man gör det på ett opretentiöst sätt. Jag menar, det är många som är duktiga på vin men det är lätt att det blir lite för mycket näsan i vädret. Det gäller att hålla det på en behaglig nivå. Även om man inte är ett dugg kunnig så ska man kunna komma hit och ha det behagligt utan att känna sig dum.

DEN AVSLAPPNADE ATTITYDEN gentemot mat och dryck går igen även i inredningen.

Borden är egentligen nya men har fått ta emot

en del stryk för att se ut som att de ska ha stått i en verkstad tidigare och golvet är behandlat för att se ut som att det är från 1930-talet.

– Hela konceptet med Elektriska är ju att det ska vara jävligt avslappnat. Det ska vara som att du kommer hem till någon. Vi har inga vita dukar. Det är inget snobbigt ställe, men det ska vara jävligt bra grejer vi levererar, på ett gôtt sätt. Även om man bara vill gå ut och ta en bärs så ska vi göra det på ett sådant sätt att folk känner sig väldigt bekväma i det, säger Andreas Olsson. ¶¶Såhär efter två år: hur tycker ni det har gått?

– Det har i stort sett gått som vi hade tänkt oss, men det vore ju också tråkigt om det vore helt färdigt efter två år. Det finns alltid en förändringsdel som gör att krogen lever. Utan det tror jag att det blir ganska stereotypiskt och tråkigt. Jag tror det måste hända lite olika saker. Vi kommer nog slå an på att det kommer hända andra saker också, säger Mattias Olsson.

– Men utvecklingsmässigt måste jag säga att vi är väldigt nöjda. Det är nästan alltid fullbokat fredag och lördag och det är väldigt bra bokat under veckorna. Det är alltid mycket folk.

FÖRUTOM Br. Olssons Elektriska driver bröderna Olssons Brygga och Br. Olssons Kvarteret i Arvika, samt en catering- och eventverksamhet. De har dessutom skrivit på treårsavtal med orienteringsfenomenet O-ringen och på horisonten väntar ett nytt projekt i Inre hamn i Karlstad.

– Men vi går inte in något mer i detalj på det än, säger Mattias Olsson.

– Men det kommer bli en stor grej, tillägger Andreas Olsson.

K A R LSTA DSLIV 2016

25

Kommande evenemang 5 mars Arvingarna

4 mars Movits!

18 mars Melissa Horn

FOTO: DANIEL A TRUJILLO

FOTO: RICK Y TILLBL AD

KfebruariL 26 TITIYO NÖJESFABRIKEN 26-27 HENRIK FEXEUS - BOX SCALATEATERN 27 DIE TOTE STADT WERMLANDSOPERAN 27 SPARZANZA HEAVEN & HELL

KmarsL 3 MÅRTEN ANDERSSON - HYBRIS SCALATEATERN 4 LISA NILSSON KARLSTAD CCC 4 GEHENNAH & AURA NOIR (METAL CLÜB) NÖJESFABRIKEN 4 MOVITS! NÖJESFABRIKEN 5 ARVINGARNA SCALATEATERN 6 DARIN KARLSTAD CCC 6 CAROLINE LARSSON - EN INSPIRATIONSFÖRELÄSNING SCALATEATERN 11 TEDDYBEARS NÖJESFABRIKEN 12-13 PIPPI LÅNGSTRUMP SCALATEATERN 16 FLAMENCONS HISTORIA - FRÅN ASIEN TILL EUROPA! VÄRMLANDS MUSEUM 17 SÅNGER AV ALMA MAHLER KARLSTAD CCC 18 GROTTMANNEN MED ROBERT SAMUELSSON SCALATEATERN 18 MELISSA HORN NÖJESFABRIKEN 18 HORISONT + SUPPORT HEAVEN & HELL 19-20 DIN JÄVLA FEGIS! SCALATEATERN 20 MARCHING FOR LOVE KARLSTAD CCC 22 EN DRUVA I SOLEN SCALATEATERN 24 THE MULE SKINNER BAND - DIGGITY DOGGETY SCALATEATERN 26 ”WORK IN PROGRESS” - MAGNUS BETNÉR SCALATEATERN 26 K A R LSTA DSLIV 2016

loggboken

KARLSTADSLIVS REDAKTÖR OSKAR NYSTRÖM AVSLÖJAR HUR TIDNINGEN DU LÄSER KOM TILL.

5/2

Vi är i gång igen! Jag känner mig ovanligt väl ute, i tid, den här gången. Det mesta planerades färdigt i samma veva som vi lämnade #3 av Karlstadsliv på tryck i slutet av januari och det känns just nu som oceaner av tid mellan mig och lämning till redigerare Claes Bonde - eller ”Mr Bond” som han helst ser att man säger. Det är fredag kväll i skrivande stund och jag ska snart pallra mig ned till Filmstaden i Karlstad, trycka ned mig på stolsrad två och titta på The Big Short tillsammans med nio främlingar. Nio! Där snackar vi klent bokat för en Oscars-nominerad storrulle med Christian Bale, Brad Pitt, Ryan Gosling och Steve Carell på samma duk!

6/2

Den amerikanska komikern Louis C.K. är mästaren på humor. Han är fruktansvärt rolig. I slutet av januari släppte han, från ingenstans, en ny tv-serie, Horace & Pete, som man helt enkelt får tag i genom att köpa den, avsnitt för avsnitt på hans hemsida. I dag släpptes avsnitt två och jag är redan fullständigt i extas. Vilken otroligt, otroligt nyanserad och skickligt presenterad produktion. Det är dock inte roligt på samma sätt som hans stand-up.

Det är något annat, men det är väldigt, väldigt bra.

Louie själv och Boardwalk

finns det potential här för ett kul reportage och det kan jag ju inte tacka nej till. I bilen ska jag lyssna på Continuum av John Mayer (för 400 000 000:e gången).

Den skivan är verkligen ett mästerverk, den.

Empire-stjärnan Steve Buscemi storspelar som Horace & Pete och Paul Simon har skrivit musiken.

Mer behöver du egentligen inte veta. Se den och överraskas!

8/2

Jag har glömt mina glasögon hemma i dag. Det gör att allting tar dubbelt så lång tid och att jag blir en generellt snurrigare människa. Jag gissar mest på tangentbordet och att få en bra överblick i mejlinkorgen och olika program är helt, helt omöjligt. Intresseklubben antecknar förstås så frenetiskt att det glöder om pennorna, men så är det med den saken i alla fall.

9/2

Vilken fullspäckad dag...

Jag har intervjuat Rebecca Fjällsby som pryder omslaget på tidningen du håller i handen, klippt ned vår intervju så att du ska kunna lyssna på samtalet i Karlstadslivs podcast och haft en rätt lång rad interna möten inför slutcrunchen av #4 – samt planeringen inför #5. Tanken var att jag skulle ge mig iväg till KMTI i dag också, kika hur det går för Sara och Emil med träningen, men jag inser att jag inte kommer att hinna. Jag har massor kvar att skriva...

Massor.

10/2

Vilken fantastiskt rolig och häftig historia! Robin Hansson, rörmokare på 28 år från Skattkärr, ska åka Vasaloppet utan att ha tränat någonting! Han åkte 7,5 kilometer för ungefär en månad sedan (that’s it) men är ändå fast

14/2

FOTO: SANNE JANSSON

besluten om att åka den nio mil långa sträckan. Jag kommer att följa loppet med stor nyfikenhet nu.

Jag älskar den här typen av historier.

11/2

Jag tycker alltid att det är inspirerande när människor går sin egen väg och vågar drivas av lust här i livet. Anna Carli tröttnade på sitt jobb inom IT-branschen. Hon ville göra chokladpraliner i stället. Nu driver hon och maken Janerik caféet Carli i Karlstad och Skoghall och Anna får hålla på med praliner hela dagarna. Det är ju inspirerande! Det är så det ska vara!

12/2

Jag sticker iväg till Norge i dag. Ska hämta Steve ’n’ Seagulls (finskt, fränt band) och kuska runt dem till olika ställen i Värmland under Rally Sweden.

En vän till en vän frågade om jag hinner hjälpa till och det gör jag väl egentligen inte, men samtidigt

Alla hjärtans dag. Jag tänker extra mycket på min kära flickvän Amanda i dag. Hon är på resa genom Asien och har så varit i exakt tre veckor i morgon.

Tre veckor återstår. Det har varit ett par tuffa och ganska ensamma veckor, för mig, men i morgon inleds deadline-veckan med Karlstadsliv #4 och om jag känner mina deadline-veckor rätt så lär den passera på ett kick.

Sen är det bara två veckor kvar innan hon kommer hem. Sådär håller jag på konstant, just nu. Räknar veckor och dagar och hittar små milstolpar. Sex veckor är inte jättelång tid egentligen, men just nu känns det verkligen så...

Okej! Det var det jag skulle säga i dag. Tack för mig.

15/2

Jaha! Då åker vi! Sista veckan ser alltid likadan ut. Långa dagar och många olika bitar samtidigt. Det handlar mer om att pussla ihop det man redan gjort klart än att åka ut och göra nytt. Får man inte klart en viss bild eller text innan ett visst datum så faller så gott som hela tidningsplanen och det är lätt att jaga upp sig och bli stressad av det, men det ordnar sig ju alltid.

I morgon ska jag besöka Olssons Elektriska samt KMTI inför månadens

träningsreportage. Sen är tidningen i princip färdig sånär som på att vi ska mölja ihop alltsammans i redigeringen också - samt pilla ihop en ny löpsedel.

17/2

Jag skriver på träningsreportaget medan redigare Claes Bonde sitter och layoutar, i dag. Han vill gärna att jag ska skriva att han sitter och visslar och arbetar med ett leende på läpparna, men sanningen är förstås en helt annan.

Claes svär som en borstbindare. Han svär på ett sätt som jag aldrig hört på maken förut medan han plitar ned sina kortkommandon på det minimala tangentbordet. Det är fascinerande. Snart är vi klara för den här gången!

Jag väntar på ett sista samtal för att göra en liten kompletterande intervju.

Och så ska den här lilla loggen lämnas förstås.

18/2

I dag gör vi färdigt det allra sista, jag och Claes.

Vi tjafsar om detaljer, just nu. Nyss tvingade han mig att byta ut en jättehärlig sommarbild på två rådjur i avdelningen ”Karlstadsliv längtar” till en liten, liten minimal gren med ett par frön på som snart ska knoppa ut. ”Det blir mer vår då!”, skrek han.

Så, alla ni som efterfrågat mer rådjur i Karlstadsliv: jag försökte i alla fall.

Nästa nummer kommer den 24 mars. Till dess ses vi på Karlstadsliv.se. Följ oss gärna på Facebook, förresten. Då blir du alltid först med att läsa våra matiga reportage och artiklar. Så! Tack för den här gången!

K A R LSTA DSLIV 2016

27

Upptäck vår butik du också!

Känn dig varmt välkommen till oss på Maxi Karlstad hälsar Christer med Personal!

Öppet alla dagar 8-22 BERGVIK KARLSTAD

28 K A R LSTA DSLIV 2016

www.maxikarlstad.se