Hypotyreoidism – ett missbedömt sjukdomskomplex De tester som i dag vanligen används kliniskt för diagnos av hypotyreoidism, nämligen TSH och T4 i plasma, är inte alltid tillräckliga för att kunna fastställa sjukdomstillstånd och deras grad. Det skriver här professorerna Tore Scherstén, Karl E. Arfors och Per Borgström.
S
tyrningen av den intracellulära koncentrationen av sköldkörtelhormon förmedlas av tre olika enzymer – dejodinaser – vilkas nivåer varierar i olika typer av vävnader i kroppen. Typ I-dejodinas (D1) och typ II-dejodinas (D2) ökar cellulär sköldkörtelaktivitet genom omvandling av inaktivt tyroxin (T4) till aktivt trijodtyronin (T3). Typ III-dejodinas (D3) minskar densamma genom att omvandla T4 till reversed T3 (rT3), en mycket potent hämmare av omvandlingen av T4 till T3 [5]. Aktiviteten av cellernas dejodinasenzymer förändras som svar på olika
fysiologiska stimuli, vilket innebär att koncentrationen av fritt intracellulärt T3 varierar. Eftersom denna aktivitet och transporten av T4 och T3 in i cellern bestämmer det aktiva sköldkörtelhormonets nivå ute i vävnaden, är TSH i serum ett mycket dåligt mått på vävnadsnivån av aktivt sköldkörtelhormon (se figur 1). Kommer från hypofysen Det thyreoidea-stimulerande hormonet (TSH) kommer från hypofysen och utsöndringen regleras av dess T3-nivå. P.g.a en unik dejodinasuppsättning i hypofysen avspeglar inte
T3-nivån i hypofysen T3-nivåerna i resten av kroppen. Användning av TSH som en indikator på kroppens totala thyreoideafunktion förutsätter att T3-nivån och dess förändringar i hypofysen direkt korrelerar till den som finns i alla andra vävnader under ett brett spektrum av fysiologiska förhållanden. Detta har emellertid visat sig inte vara fallet. På grund av den unika uppsättningen av dejodinaser i hypofysen kommer denna att svara på annat sätt och ofta tvärtemot vad som sker i övrig vävnad. Många tillstånd resulterar i en ökning av T3-nivån i hypofysen samtidigt som man ser en sänkning i resten av kroppen. Hypofysen innehåller endast låg D1-aktivitet och ingen D3-aktivitet till skillnad från övriga celler i kroppen [8]. Hypofysens T3-nivåer be-
Figur 1. Här åskådliggörs förenklat hur TSH som utsöndras från hypofysen reglerar frisättningen av T4 från thyriodea. Det bör noteras att hypofysen har en unik uppsättning av dejodinaser och att fritt T3 i hypofysen, vilket reglerar frisättningen av TSH, sällan korrelerar till fritt T3 ute i den perifera vävnaden. Hypotalamus, som utsöndrar Tyrotropin-frisättande hormon (TRH), är också involverat i reglering och frisättning av TSH. Eftersom bestämmning av TRH-nivåer inte används kliniskt har dessa inte inkluderats i figuren.
20
Medicinsk access nummer 7 2012