Sin doktorsavhandling 1881 ägnade Mahomed åt Brights sjukdom (njurinflammation). Där konstaterade han att njurskadorna föregicks av ett ”funktionellt stadium” karakteriserat av ett högt blodtryck. Det andra stadiet utmärktes av kroniska skador i njurarna och kärlsystemet. I det tredje var njurinflammationen ett faktum. Mahomed kan sägas ha beskrivit essentiell blodtrycksförhöjning (förhöjning utan känd orsak) och dess effekter. Han presumerade att sänkning av blodtrycket skulle förlänga livet och genomförde detaljerade studier av effekten av amylnitrat och glycerylnitrat på pulskurva och blodtryck. Han visade med dessa studier att blodtrycket kunde påverkas. Något medel för varaktig blodtryckssänkning fanns inte tillgång till.12 Trots Mahomeds omfattande vetenskapliga produktion med hjälp av sin sfygmomanograf lyckades han inte övertyga sina kollegor om instrumentets användbarhet. Efter 1881 inriktade han sig på andra uppgifter. Hösten 1884 insjuknade han i tyfoidfeber, sannolikt smittad av en patient. Efter tre veckors sjukdom avled han, endast 35 år gammal. Hans arbeten om högt blodtryck och dess följder föll i glömska. Sannolikt berodde detta delvis på att det inom kort tid kom ett nytt och enklare sätt att mäta blodtryck. Under 1880-talet kunde även ovan nämnda Ritter von Basch konstatera att personer med åderförkalkning hade högre blodtryck än friska personer. Han noterade också att blodtrycket sänktes av feber. Blodtrycksmätning blir den praktiserande läkarens reskap
Italienaren Scipione Riva-Rocci (1863-1937) var framför allt lungläkare. Hans berömmelse vilar dock på en avgörande förbättring av sfygmomanometern. Har ersatte Potains luftblåsa med en avlång gummiblåsa som kunde lindas runt överarmen (kuff) och anslöt den till en kvicksilvermanometer. Vid blodtrycksmätning tog läkaren pulsen vid patientens handled. Först blåstes kuffen upp till ett så hårt tryck runt armen att pulsådern tillslöts. Luften i kuffen släpptes sedan långsamt ut. När blodet började passera kändes pulsen och läkaren avläste då trycket.
Riva-Rocci publicerade sin uppfinning 1896. Därmed var den mätprincip som fortfarande används etablerad. Den kuff han använde var endast fem cm bred. Den trycktes ner djupt i överarmen vid uppblåsning och det resulterade i dålig precision vid avläsning. Detta noterades av bland andra patologiprofessorn Friedrich D. von Recklinghausen. År 1901 rekommenderade han byte av den smala kuffen mot en med 12 cm bredd. Därmed blev avläsningen säkrare.2,13 Korotkoffs metod blev rutin
Det sista steget i utvecklingen av blodtrycksmätningen togs av den ryske kirurgen N C Korotkoff. Han hade blivit intresserad av cirkulationen då han tjänstgjorde under det rysk-japanska kriget i början av 1900-talet. Vid blodtrycksmätning började han lyssna med stetoskopet över artären vid armbågen samtidigt som han tog pulsen vid handleden. Med denna ”auskultatoriska teknik” kunde han höra ”knackljud” över artären i takt med pulsen vid handleden. När trycket i kuffen sänkts ytterligare, upphörde knackljuden. Korotkoff förstod att knackljuden uppkom när blodet stötvis passerade innanför den hårt uppblåsta kuffen vid hjärtats sammandragningar i systole (”övertrycket”) och att de upphörde då kuffen var så slapp att artären stod helt öppen och blodet strömmade utan hinder (”undertrycket”). Korotkoffs metod blev rutin och tillämpas fortfarande. Med Riva-Roccis och Korotkoffs metoder kunde blodtrycksmätning lätt göras på läkarmottagningar och vid hembesök. Nu vidtog en långvarig diskussion om hur ett förhöjt blodtryck skulle bedömas, klassificeras och eventuellt behandlas. Men det är en annan historia.14
STIG ANDERSSON Pensionerad distriktsläkare, specialist i allmänmedicin. Disputerad i medicinsk vetenskap.
Referenser 1. Esunge PM. From blood pressure to hypertension: the story of research. J Royal Society Medicine 1991; 84:621. 2. Booth Jeromy. A short history of blood pressure measurement. National Center for Biotechnology Information. Vol 70, Nov. 1977. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1543468/ 3. Pernow B. Första blodtrycket mättes på en häst av en präst. Läkartidningen 1998;96(6):532-33. 4. Hall W D. Stephen Hales: Theologian, Botanist, Physiologist, Discoverer of Hemodynamics. Clin,Cardiol. 1987;10:487-89. 5. Royal Society, egentligen “Royal Society of London for improving Natural Knowledge”, grundades 1660. Två år senare erhöll sällskapet ett kungligt privilegiebrev. Idag är Royal Society Storbritanniens nationella akademi för naturvetenskap. Det gör anspråk på att vara det äldsta kontinuerligt existerande lärda samfundet i världen. 6. Encyclopedia Britannica. www.britannica.com/biography/Carl-F-W-Ludwig. 7. Porter Roy. The greatest benefit to mankind, sid. 228-29. W. W, Norton & Company, New York London 1997. ISBN 0-39331980-6. 8. https://en.wikipedia.org/wiki/Karl_von_Vierordt 9. https:// en.wikipedia.org/wiki/Étienne-Jules_Marey 10. von Basch är också känd som den mexikanske kejsaren Maximilian av Habsburgs livläkare. Maximilian avrättades vid en revolution 1867 men von Basch undkom. Han förde sedan Maximilians kropp till Wien. Efter detta äventyr blev von Basch professor i Wien och adlad. 11. https:// en.wikipedia.org/wiki/Pierre_Potain 12. Cameron JS, Hicks J. Frederick Akbar Mahomed and his role in the description of hypertension at Guy’s Hospital. Kidney International 1996; 49:1488-1506. Historical Archive. 13. https:// en.wikipedia.org/wiki/Scipione_Riva-Rocci 14. Esunge PM. From blood pressure to hypertension: the history of research. J Royal Society Medicine 1991; 84:621.
62
#4-5 2021