Page 1

publik JMG-studenternas magasin

Nummer 18, maj 2018

Tema: Val

Att älska fler än en | Partierna rustar upp | Christopher Friman Hitta gemenskapen | Spicemissbruk | Kärleken till Gud 1


Ledare

Magasinet Publik CHEFREDAKTÖR & ANSVARIG UTGIVARE

Clara Fritzon LIVET BESTÅR AV HUNDRATUSENTALS

val. Kanske miljontals. Varje dag gör vi små och ibland stora val som kommer påverka vår framtid. Under våren har jag läst ekonomiprofessorn Micael Dahléns nyaste bok Kaosologi. Den handlar om hur små saker kan få stora följder men att allting går att förklara och hänger ihop. Att välja är också att välja bort. Alla beslut man någonsin tagit tog ju en hit. Vad hade hänt om jag valt annorlunda? Tanken är ibland svindlande. VALET ATT SLUTA MISSBRUKA droger

kan vara skillnaden mellan liv och död. För Sara Munksten var det aldrig så illa men brytpunkten kom när hon blev inlagd på ett slutet behandlingshem och lillasystern vädjade i telefon ’’kom hem’’. Andra val är mindre livsavgörande men behöver för den sakens skull inte vara mindre viktiga och svåra. När Mathias, Thomas och Bradley valde att leva tillsammans i en relation märkte de hur anpassat samhället är för tvåsamhet.

ATT TRO PÅ GUD I ETT sekulariserat

land som Sverige kan ibland följa med pinsamhetskänslor. Många upplever att andra definierar vad det innebär att vara kristen. För Jona Askelund är tron ett aktivt val, men det är inte alltid han öppet skyltar med sin övertygelse. Invånarna i det lilla samhället Uddebo har också valt att söka sig till en gemenskap och ett alternativt sätt att leva. Men här dyker också frågor om gentrifering upp, vad händer när ett område blir så populärt att de som kom dit först inte har råd att bo kvar?

SKRIBENTER

Emmy Westling, Stefan Johansson, Clara Fritzon, Katja Palo, Anna Parmgren & Oscar Barragan LAYOUT

Emmy Westling, Stefan Johansson, Clara Fritzon, Katja Palo & Oscar Barragan OMSLAGSBILD

Frida Granström HEMSIDA

I HÖST ÄR DET VAL I SVERIGE vilket

märks inte minst för oss som är verksamma inom mediebranschen. Vi har tagit täten på den kommunala valrörelsen i Göteborg och följt två väldigt olika partier men med samma önskan om en schysst match. Allt detta och lite till läser du om i det artonde numret av Magasinet Publik. Och här går det faktiskt att välja ALLT. Gör det vetja!

Clara Fritzon CHEFREDAKTÖR

www.magasinetpublik.se KONTAKT

magasinpublik@gmail.com facebook.com/magasinetpublik OM MAGASINET

Magasinet Publik är ett samhällsmagasin som produceras av JMGstudenter. I varje nummer väljer vi ett nytt tema och skriver om intressanta livsöden och samhällsfenomen i alla kategorier. UTGIVNING

Två gånger per år. UPPLAGA

200 exemplar TRYCK

Tregraf

2


Publik

#18-2018

Tema: Val Mediesvepet AV: CLARA FRIZON

Magasinet Publik har varit på Journalistförbundets kongress. Chedredaktör Clara Fritzon lämnar en rapport. Det första Kim Wall-stipendet är utdelat. Föreningen grävande journalister har prisat årets bästa gräv på grävseminariet. Och vi tipsar om några nya böcker från journalister. Sidan 4-5

Partierna rustar upp AV: STEFAN JOHANSSON

Publik tar pulsen på den kommunala valrörelsen genom att följa Vänsterpartiet och Liberalerna. Två partier som har många olikheter. Sidan 6-11

Att drabbas av kärleken till gud AV: ANNA PALMGREN

Tiotusentals väljer varje år att träda ur Svenska kyrkan. Orsaken är att de inte tror på Gud och vill därför inte ha kvar sitt medlemskap. Men majoriteten av väljer att vara med. Sidan 24-26

Ny gemenskap AV: KATJA PALO

Från avfolkningsbygd till inflyttning och en grön våg. Det lilla samhället Uddebo har blivit en gemenskap många söker sig till. Sidan 12-15

Sara Munksten AV: OSCAR BARRAGAN

Sara Munksten berättar om vad som krävdes för att sluta med drogen spice. Det svåraste, men viktigaste, valet Sara gjort. Sidan 16-19

Att älska fler än en - valet av partner Journalistintervjun AV: EMMY WESTLING

Genom böcker, filmer och låttexter lär vi oss att en kärleksrelation rymmer två personer. Mathias, Thomas och Bradley har struntat i den normen. Deras kärleksrelation rymmer tre personer. Sidan 20-23

AV: STEFAN JOHANSSON

Christopher Friman, en före detta JMGstudent, är ny chefredaktör på Magasinet Filter. För publik berättar Christopher om sitt nya uppdrag och sin ger sin syn på reportageskrivande. Sidan 27

3


REDAKTION

Oscar Barragan Börja med crossfit

Clara Fritzon Bli feminist

Frida Granström Börja spela fiol som femåring

Katja Palo Köpa en sladdlös dammsugare

Stefan Johansson Sluta jobb och börja plugga

Här är vi, redaktionen vårterminen 2018. För er läsare delar vi med oss av ett bra val som vi gjort i livet. Anna Palmgren Emmy Westling Flytta till Göteborg Köpa min kamera

MEDIESVEPET

Nytt i bokhyllan För den nördiga journalisten finns det gott om nya böcker att sätta tänderna i. Här kommer ett urval: Jack Werner Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå Ivar Arpi och Adam Cwejman Så blev vi alla rasister Anna Hedenmo Uppdrag sanning Göran Greider och Åsa Lindblom Populistiska manifestet

4

Det första Kim Wall-stipendiet utdelat För att hedra minnet av den svenska journalisten Kim Wall som mördades i Danmark förra året har ett stipendium upprättats. Stipendiet ges till en kvinnlig journalist som ska verka i Kim Walls anda. Årets pristagare är journalisten och forskaren Anne Kirstine Hermann, 33, från Danmark. – Jag är extremt rörd. Jag ska föra Kims arv vidare och det är ett stort ansvar, sa hon till TT vid prisutdelningen den 23 mars.

Foto: TT


MEDIESVEPET

Journalistförbundets kongress – ingen rösträtt för studenter Journalistförbundets 35e kongress ägde rum 10-12 april i Bålsta utanför Stockholm. Besluten var många och debatterna stundtals riktigt tuffa. På plats som studentombud var Clara Fritzon från JMG och Martin Öström från Umeå Universitets journalistutbildning. Tillsammans med två distrikt som motionerat om att ändra stadgarna så att även studentombud får rösträtt kampanjade de för att få kongressen på sin sida. Men trots engagerande och uppskattade inlägg från talarstolen och konstant minglande med de 111 kongressombuden gick det inte hela vägen. Orsaken var dels ekonomisk men också att man inte ville ändra i stadgarna utan att ha arbetat fram förslaget ordentligt. Studenterna valde därför att gå med på en kompromiss och blev lovade en ordentlig utredning om hur förbundet ska jobba för öka studenternas inflytande. Motioner om studenters rösträtt har skickats in till

Foto: journalisten.se

tidigare kongresser men har inte förrän nu lyfts i talarstolen och lett till debatt. Men när det kom till frågan om sänkt medlemsavgift för studenter var kongressen enig. Man beslutade om att sänka avgiften från 600 kronor om året (50 kr i månaden) till 250 kronor om året (engångsavgift). INTE LÄNGRE BARA FÖR JOURNALISTER

Efter en lång och intensiv debatt antog kongressen ett förslag om stadgeändring för att ändra medlemskapets gränser.

Ändringen innebär att medarbetare som inte har journalistiska arbetsuppgifter utan ’’andra redaktionella arbetsuppgifter’’ kan bli medlem i förbundet, under förutsättningen att arbetsuppgifterna är förenliga med förbundets yrkesetiska regler. Orsaken till förslaget är delvis ekonomisk: förbundet behöver fler medlemmar för att överleva. Men man vill också anpassa sig till den ständigt förändrade mediebranschen och ge fler möjlighet att stanna kvar eller gå med i förbundet även om man för tillfället inte har journalistiska arbetsuppgifter. – Den svartvita verkligheten som många av er vill se, den kan ingen av oss erbjuda, sa den omvalda ordförande Jonas Nordling från talarstolen under debattens gång. Läs mer om kongressen på www.sjf.se eller www.journalisten.se

Årets bästa gräv prisade på grävseminariet Föreningen Grävande Journalister delar varje år ut en Guldspade till de bästa undersökande reportagen i sju olika kategorier. Priserna delades ut på Guldspadegalan i samband med Grävseminariet i Helsingborg 13-14 april. Bland vinnarna fanns bland andra gänget bakom SVT-dokumentären Fallet Kevin med Dan Josefsson i spetsen. Motiveringen löd: ’’För att ha gått till botten i ett gammal, uppmärksammat mordfall, där två små pojkar på ett rättsvidrigt sätt

pekades ut som skyldiga’’. Även Dagens Nyheters Kristoffer Örstadius och Mikael Holmström tog emot Guldspaden för sommarens stora avslöjande IT-skandalen på Transportstyrelsen med motiveringen ’’För att ha avslöjat hur sekretessbelagda uppgifter, med betydelse för rikets säkerhet, genom nonchalant myndighetsutövning hamnade hos obehöriga’’

och fall, Erik Wisterberg och Jon Mauno Pettersson för Cykelbuden – Sveriges första liv-raff, Kerstin Lundell för Mörkade risker med kärnavfall, Valeria Helander för Skönhetsgranskningen.

Foto: Grävseminariet

De vann också: Mathias Ståhle för Trollfabriken, Baris Kayhan för boken Nätverket: Södertäljemaffians uppgång

5


REPORTAGE

6


Valet 2018 – Partierna rustar upp

REPORTAGE

I höst är det val: riksdagsval och landstingsval. Och kommunalval. Ett val som det kanske inte pratas så mycket om men som påverkar oss väldigt mycket. Magasinet Publik tar pulsen på den kommunala valrörelsen i Göteborg genom att följa Vänsterpartiet och Liberalerna. Två partier som har många olikheter men också flera gemensamma nämnare. Sakta men säkert börjar valrörelsen 2018 att accelerera. Text & Foto: Stefan Johansson

7


REPORTAGE Det är den 9 april och exakt fem månader kvar till valdagen. På stadsbiblioteket i Göteborg börjar trappscenen fyllas på med nyfikna besökare. De småpratar i små klungor. De flesta är gråhåriga och sätter sig mödosamt ner på den otympliga läktaren. När personalen börjar dela ut de mjuka sittkuddarna går de snabbt åt. Där nere på scenen sker de sista förberedelserna inför dagens debatt.

Jonas Kårlin är valsamordnare för Vänsterpartiet i Göteborg vilket innebär att han har koordineringsansvar för hela den kommunala valrörelsen för partiet. Det är ett jobb som innebär att han har många bollar i luften samtidigt. – Min roll handlar helt enkelt om att mobilisera hela vår organisation, allt från aktivisten ute i Angered till Daniel Bernmar i kommunstyrelsen. Så att vi går åt samma håll, säger Jonas Kårlin.

i Sverige är den egentliga valrörelsen inte längre än sex veckor. Den sträcker sig från början av augusti till och med valdagen den 9 september. Det är då som svenskarna verkligen börjar engagera sig.

VÄNSTERPARTIETS KOMMUNALRÅD

Daniel Bernmar går av och an på scenen. Han rättar till headsetet och ser sig omkring. Hans assistenter checkar av någonting med personalen. Hans motståndare vice kommunalrådet Ann Catrine Fogelgren som representerar Liberalerna har inte dykt upp än. Om några minuter ska debatten börja. Men för att förstå varför de möts här så skall vi börja någon annanstans.

Under de senaste åren har Vänsterpartiet arbetat hårt med att se över sin organisation. De vill vara en utåtriktad organisation med en stark aktiv gräsrotsrörelse och en stark parlamentarisk gren. Jonas Kårlins arbete går i mångt och mycket ut på att synka dessa delar av organisationen. Det är alltid viktigt att alla känner sig som en del av en helhet men det blir extra viktigt under valrörelsen menar han. JUST NU ÄR DE INNE I planerings- och

utbildningsfasen. Det handlar om att styra upp alla de aktiviteter som ska ske och se till att alla som ska jobba på olika sätt under valrörelsen har rätt kunskapsnivå. – Valledningen träffas just nu varannan vecka och det blir tätare och tätare in mot valet. I slutskedet träffas man nästan dagligen och koordinerar, säger Jonas Kårlin.

På partikansliet på Andra Långgatan hälsar Jonas Kårlin välkommen. Han är i trettioårsåldern, har brunt hår och skägg som han gärna kliar i när han tänker efter. Att han har en röd skjorta på sig är nog bara en tillfällighet. På väggarna i gången innan trappan upp till kontoret syns siluetter i röd stark färg. Inne på kontoret hänger det valaffischer från svunna tider.

8

Första maj inleddes med vad Vänsterpartiet brukar kalla den långa valrörelsen, men det är i augusti som det drar igång på riktigt. – Vänsterpartiet har traditionellt sett varit väldigt bra på att driva valrörelseperioden maj till juli. Sen har vi varit sämre. Vänsterpartiet och även Liberalerna hade gärna sett en längre valrörelse men

I EN ANNAN DEL AV GÖTEBORG, bara en kort tur med spårvagnen bort från Järntorget till Gustav Adolfs torg ligger Stadshuset. Här har Liberalernas Pär Gustafsson sitt kontor. I stadshuset är det högt i tak och man måste registrera sig i receptionen.

Pär Gustafsson är stressad, han berättar att han håller på med de sista justeringarna på vårbudgeten. Han är i fyrtioårsåldern, klädd i grå kostym och ljus skjorta, men ingen slips. Han är valledare för Liberalerna och till vardags är han stabsoch budgetsekreterare på Liberalernas kansli på kommunstyrelsen. Det innebär att han redan idag jobbar tio-tolv timmar per dag och mer kommer det att bli. – Jag jobbar dubbelt upp. Förutom fredagar möjligtvis. Nu är det helger också. Den här farten är den nu och fram till valet, säger Pär Gustafsson. Även om partiernas politiska åsikter är radikalt olika så ser arbetet i det här läget av valrörelsen väldigt lika ut. Pär sitter just nu med samma typ av planering som


REPORTAGE Jonas gör på Vänsterpartiets kansli. – Just nu är det 20-30 bollar som är uppe och rullar. Alltifrån att ta nya pressbilder på våra nya kandidater till att ta fram lokala affischer och annonser. Material till foldrar och flygblad, sådana grejer, säger Pär Gustafsson.

budskapen. En annan aspekt är att de vill fokusera på sakfrågorna och prata till punkt. Dagens debattklimat och politik präglas av utspel och ständiga diskussioner om vilka som vinner och förlorar. Daniel Bernmar förtydligar: – Sakfrågorna har kommit bort i jakten på positioneringen. De stora partierna är upptagna med att positionera sig istället för att diskutera de viktiga frågorna. INFÖR VALET 2018 har reglerna för hur

Pär Gustafsson, valledare för Liberalerna.

EN SAK SOM SKILJER partierna åt är

vilka frågor de vill ska hamna i fokus under valrörelsen. Vänsterpartiets stora profilfråga i Göteborg är sextimmarsarbetsdag och förutom det pratar de gärna bostäder och välfärd. Liberalerna har som sagt ett annat fokus. – De frågor som vi tycker är viktigast är skolan och integrationen. Men också den ideologiska frågan hur människor skall få leva sina liv, säger Ann Catrine Fogelgren på en pressträff i slutet av mars. Tillsammans med Daniel Bernmar har hon bjudit in pressen för att berätta att de har utmanat varandra på en serie debattdueller med fokus på äldrefrågor. Att just Liberalerna och Vänsterpartiet bjuder in till gemensam pressträff är sensationellt. – Jag tror inte det har hänt på 100 år, säger Robert Andersson, pressekreterare för Liberalerna. Det är just det som är styrkan menar de. Genom att skillnaderna är så stora så blir diskussionen och debatten så mycket tydligare för den som försöker ta till sig

man fördelar mandaten i kommunfullmäktige förändrats. I och med att Göteborg har minskat från fyra valkretsar till en innebär det att spärren för att ta sig in till kommunfullmäktige sänks från fyra till två procent. Det innebär att småpartierna har lättare att ta sig in. Varken Liberalerna eller Vänsterpartiet ser sig hotade av detta faktum utan menar att det i sak är bra. Det tidigare systemet var till fördel för de större partierna och genom denna reform blir det ett mer rättvist system menar de. Med systemet med en valkrets hade till exempel Centerpartiet tagit sig in i kommunfullmäktige vid valet 2014. Men andelen mandat har inte ändrats, det är fortfarande 81 platser som skall fördelas. Liberalerna har för nuvarande sju platser och Vänsterpartiet åtta. Fem minuter före utsatt tid kommer Ann Catrine Fogelgren gåendes ner för trappan mot scenen. Hon hälsar på några

damer och stannar till och pratar med någon som ställer en fråga. Framme på scen hälsar hon på moderatorn, tar av sig sin kappa och lägger ner några anteckningar vid sin plats. En tekniker tar på henne ett headset. Hon hälsar på Daniel Bernmar. De både duellanterna intar sina platser framför respektive partisymbol. Framför sig har de varsitt bord och bakom sig varsin stol, men ingen av dem sitter ner. Moderatorn nickar mot teknikern. – Hjärtligt välkomna ska ni vara till denna debatt, säger moderatorn och publiken tystnar. DANIEL BERNMAR HOPPAS att han har fel men han tror att det kommer att bli en smutsig valrörelse. – Det kommer bygga mycket på att man missförstår varandra medvetet och smutskastar varandra istället för att debattera seriöst.

Det är en bild som delas av både Jonas Kårlin på Vänsterpartiet och Liberalernas Pär Gustafsson. – Ta Västlänken som exempel och den debatt som förs kring den. Den är på många sätt absurd, för ingen av sidorna, varken de som är för eller emot, lyssnar på varandra och de tror inte på varandra. Hur skall man komma framåt då, säger Pär Gustafsson. Han har dock ett svar. Vägen framåt menar Pär handlar om tonalitet. Det är viktigt vad man säger och hur man säger det. Att ta reda på fakta och inte blåsa upp saker som inte stämmer, och fokusera på innehåll istället för den politiska konflikten. – Prata om vad man vill göra istället för att prata dåligt om vad de andra gör.

9


REPORTAGE

Jonas Kårlin, valsamordnare för Vänsterpartiet

Jonas Kårlin menar att det finns två sidor av myntet. Dels har vi den vanliga politiska debatten och där tror han att på kommunal nivå kommer det att hållas ganska rumsrent. Det stora problemet finns digitalt och vad han beskriver som svansen. När väl desinformation tar fart i sociala medier är det oerhört svårt att skydda sig. – Det man kan göra är att ta tydligt avstånd från den typen av kampanjmetoder generellt. FRÅN PÄR GUSTAFSSONS kontor har man utsikt över kanalen, det stora skrivbordet är väl ordnat. Han berättar om hur han grät när Hillary Clinton förlorade det amerikanska presidentvalet och om hur han brinner för de liberala värderingarna. Och om att det är det personliga samtalet som skall bli Liberalernas nyckel till en valframgång. Deras målsättning är att de skall tala med 35 000 göteborgare mellan april och september. – Det är ingen hemlighet att Liberalernas väljare är de mest rörliga, vi förlorar mest väljare, varje år, säger Pär Gustafsson.

Enligt Pär förlorar de hälften av sina väljare vaje år men det verkar inte oroa honom nämnvärt. Han vet att de samtidigt har samma möjlighet att locka nya väljare. En av anledningarna till denna

10

rörlighet tror Pär beror på att till skillnad från många andra partier har de ingen större rörelse i ryggen. Socialdemokraterna har arbetarrörelsen, Centerpartiet har bönderna och Moderaterna har näringslivet. – I en valrörelse är det mitt uppdrag att maximera vårt väljarantal, så då kanske det inte är läge för oss att försöka vinna nya väljare som vi aldrig har chansen att vinna. Även om våra socialliberala hjärtan klappar för att vinna nya grupper. Så är det så att 80 procent av väljarna i Göteborg är fullständigt ointresserade av oss kommer de inte rösta på oss.

Ann Catrine Fogelgren, vice kommunalrådför Liberalerna.

Enligt Pär finns det en grupp kärnväljare och sedan en grupp på omkring 15 procent som kan tänka sig att rösta på dem. – Hela vårat groundgame går ut på att hitta dem och föra diskussion och dialog på alla sätt som är tänkbara. PÅ DET ANDRA KANSLIET borta vid Järntorget är tankegångarna inte speciellt olika de som finns i stadshuset. Jonas Kårlin kliar sig i skägget och pustar ut. – Vårt problem är att det finns väldigt många som säger att de kan tänka sig att rösta på Vänsterpartiet men som sedan inte för det utan röstar på Socialdemokraterna eller Miljöpartiet istället, säger Jonas Kårlin.

Han ser det som sin och partiets pedagogiska uppgift att lokalisera väljarna som kan tänka sig att rösta på Vänsterpartiet och sedan övertyga dem om att verkligen göra det. Det handlar om att hitta vilka grupper och områden där det finns störst chans att vinna över folk. – Går du ut och trålar väldigt brett är risken stor att du också missar väldigt många människor som skulle kunna rösta. Det man försöker göra är att hitta de väljargrupper där man har störst chans, säger Jonas Kårlin. VÄNSTERPARTIET VET ATT många unga väljare röstar på dem, så har det alltid sett ut. – Gör man den beräkningen, får man tänka, var når vi dem och så får man försöka befinna sig där de befinner sig, säger Jonas Kårlin. Hur de sedan skall fånga väljarna har han en klar bild av. Det handlar om det personliga mötet. Men det tar tid och arbetskraft. Och det har Vänsterpartiet i och med sin breda gräsrotsverksamhet. – Har du tillräckligt många människor som kan ta sig den tiden har du mycket större chans att påverka andra människor i en diskussion. Får du chansen att förklara någonting så kan du ofta få ett sammanhang på det.

Det parlamentariska läget i Göteborg speglar det nationella. Allt tyder på att

Daniel Bernmar, kommunalråd för Vänsterpartiet.


Båda partierna tror att det personliga mötet och samtalet med väljarna kommer att vara en nyckel för framgång i höstens val. Debatten på stadsbiblioteket var ett bra exempel.

det kommer bli lika svårt att få ihop en majoritet i Göteborg som i riksdagen. I en mätning som Göteborgs-Posten gjort tillsammans med Sifo i april skrapade de rödgröna ihop 37,8 procent och Alliansen 31,1 men med det resultatet skulle Kristdemokraterna ramla ur fullmäktige. 18,9 och Vägvalet 5,6. Alliansen har inte stängt dörren helt för att samarbeta med dessa partier men de vill veta mer om hur de ställer sig i en rad frågor. Utgångspunkten i valet är de söker stöd för Alliansen.

DEMOKRATERNA HADE

Sverigedemokraterna har 9,9 procent och som det ser ut nu kommer de att behålla en typ av vågmästarroll. I stort sett alla etablerade partier utom Vänsterpartiet ser ut att tappa i jämförelse med 2014 års valresultatet. Värst ser det ut för Socialdemokraterna och Miljöpartiet som i denna mätning har tappat sju respektive fem procent. Socialdemokraterna skulle om resultatet står sig göra ett av historiens sämsta val och inte

längre vara största parti. Inte ens näst största. Trots det tuffa läget har Jonas Kårlin hopp men han inser samtidigt att det kommer bli svårt. Drömmen har han i alla fall klart för sig: – Ett rödgrönrosastyre där det finns en tydlig majoritet. Den behöver inte vara jättestor men att den finns det hade varit det bästa. Det är en bit dit. Det fattades tolv procent i senaste mättningen. Pär Gustafsson på Liberalerna: – Om man verkligen ska prata drömscenario så är det ju att Liberalerna och Alliansen efter två decennier kan ta tillbaka makten. Vi behöver göra upp och tänka nytt. DEBATTEN HAR PÅGÅTT ett

tag. Efter en inledning där de pratade om varför de är här och berömde varandra så börjar nu debatten att ta en annan skepnad. Olikheterna börjar att synas och diskussionen kommer in på olika lösningar. Bitska kommentarer och små gliringar kommer allt oftare. Men det är trots det god stämning. De går igenom en rad sakfrågor och både duellanterna får säga

sin mening. Vid några tillfällen viftar de ivrigt för att de vill svara på något den andra sagt. Debatten avslutas med en frågestund. Det är många som vill ställa frågor. Medborgarna vill själva vara en del av det politiska samtalet. Politikerna uppe på scen ser ut att trivas. De vet att det är här i det personliga mötet som man vinner stöd. VEMS ARGUMENT SOM BET på vem och om de vann några nya väljare vet vi inte förrän på valdagen. Det är då som alla medborgare har chansen att säga vad de tycker. Ger de det gamla styret en ny chans eller släpper de fram nya förmågor?

För Pär Gustafsson och Jonas Kårlin och deras politiker så har arbetet bara börjat. Än är det fler månader kvar till valdagen och. Partierna kommer att jobba stenhårt för att föra fram sina idéer och argumentera för dem för att försöka övertyga oss om styrkan i dem. Vem som lyckas bäst? Det får tiden utvisa. Om några månader har vi svaret.

11


REPORTAGE

NÄR MÅNGA SÖKER SIG TILL EN GEMENSKAP Text & Foto: Katja Palo

Från avfolkningsbygd till inflyttning och en grön våg. Det lilla samhället Uddebo har blivit en gemenskap många söker sig till. Men det har också en baksida. 12


U

ddebo. 300 invånare, fyra mil utanför Borås. Den enorma tegelbyggnaden som var väveriet skvallrar om textilindustrins glansdagar. 5000 kvadratmeter. Tomma ytor, oändliga möjligheter. Som så mycket annat i byn lades det ner och verkade vara lämnat åt att förfalla. Tills någon såg potentialen. Idag fylls tegelbyggnaden med allt från performancekonst till fermenteringsfestivaler. På åkern utanför sträcker andelsjordbruket ut sig. CAROLINE BERGMANN KOMMER IN med

snabba steg. Hon har på sig svarta jeans, ett randigt linne och en rutig skjorta under en jacka. Hon slänger ner en papperstrave på bordet. Det är Uddebobladet, en nygammal publikation. Den fanns på nittiotalet, då som ett gult, vikt papper med handskriven text. Den gjorde en comeback 2003 men försvann lika snabbt. Idag är det nypremiär. Nummer 16, mars 2018. Färsk från tryckeriet.

Runt bordet står Karin Rehnström, Janne Kemi, Carolines man Gustav Bodell och Carolines dotter Agnes. De tar upp varsitt exemplar och granskar det. Informationsbladet ska vara en kontrast till digitala medier, och lyfta de initiativ och människor som finns och tillkommit i byn. Knyta ihop det gamla med det nya. – Gud vad bra det blev, säger Karin. – Jag gillar inte det här blanka pappret, säger Caroline med rynkad panna. Hon drar tummen upp och ner längs pappret.

– Undra om folk vill vara med i vår lilla redaktion, säger Karin. Gustav sätter sig vid datorn i hörnet. – Nu är nya hemsidan lanserad, ropar han ut över rummet. – Grymt, ropar Caroline tillbaka. Det är mycket på gång idag. P4 Sjuhärad har fått nys om deras Virtual Realityprojekt och kommer för att sända. Två arkitekter ska få en guidad tur. Uddebo börjar bli känt. Caroline beskrivs som en spindel i nätet. Hon är uppvuxen här och var en av dem som bestämde sig för att ta tag i saker, få byn levande igen. Hon och hennes ex brukade hålla i festivaler, och på så sätt började folk få upp ögonen för Uddebo. Det fanns tomma hus som förföll, huspriserna hade sjunkit rejält efter att industrierna lämnade. Hon bestämde sig för att hitta personer som ville köpa gamla hus som stått tomma i 20-30 år. Människor som ville ta hand om husen och bidra till gemenskapen i byn. Ideell husmäklare kallas hon. Idag kommer förfrågningar varje vecka från människor som vill flytta hit. Men

det finns inga tomma hus kvar att flytta in i. Eller, två hyreshys finns det ju, men ägarna låter dem stå och förfalla. Det sticker i ögonen. GUSTAV BODELL STÅR på huk i Maker-

Spacet. Han tittar på en tavla med en satellitbild över byn. Alla hus är utmarkerade med svarta rektanglar. Gustav pekar på två rektanglar. – Här finns gamla industrifastigheter, jävligt schyssta lagerlokaler. Just nu är det någon som förvarar granplantor där. Det är möjligt att vi kan göra något där sen, säger Gustav. Maker-spacet håller till i det gamla VD-rummet i Väveriet och det är fullt av olika elektronikprylar och datorer. På väggarna hänger ritningar som de gjort med en egenbyggd skrivare. Ett Makerspace är ett slags utrymme där man kan lära sig av varandra och testa idéer. Som Jandi, träslöjdsläraren som såg en automatisk hönslucka i trä på nätet och ville bygga en egen. Gustav och de andra kunde mycket om elektronik. Nu står hönsluckan där, lutad mot en vägg. Med en mekanism som gör att luckan automatiskt stängs när mörkret faller.

De hjälps åt att sortera in en lista över byns aktiva föreningar i mitten av varje blad. Listan sträcker sig över både framoch baksidan av ett A4-papper. – Vi måste dela ut dem idag, annars är det inte postutdelning förrän på tisdag, säger Caroline.

13


Gustav nästan snubblade in i Uddebo. Han bodde i Göteborg innan, men har alltid flyttat runt. Han är delägare i ett företag som sysslar med 3D-modellering och programmering. Han hörde om Uddebo av en kompis som flyttat hit. Kompisen hade bott på spännande ställen förut, så Gustav tänkte att det hände mycket här. Han cyklade hit med en grupp cyklister på långtur och tänkte hälsa på kompisen. Men han var inte här. Istället hjälpte Gustav till att hålla i cykelmek, bygga spång till bybastun, träffade människor. Och så var det ju Caroline, som han nu är gift med. NUMERA JOBBAR HAN så lite som

möjligt, i år har han jobbat tre dagar för pengar. Bor man i en by är det lättare att minska utgifterna än i en stad. Så nu lägger han mer tid på att jobba ideellt, umgås, lära sig saker. Många som flyttar hit gör så. Slösar mindre. Jobbar mindre. – Det är mycket softare att jobba ideellt. Då är det ingen som kan ställa en massa krav. De man gör det åt blir glada vad man än gör. Det blir mindre stress och

14

Karlien De Temmerman häller upp Kombucha.

jag tror att det leder till att man gör ett bättre jobb i slutändan. GUSTAV PEKAR PÅ en svart rektangel.

Det är ett av hyreshusen som står tomma. De pratar mycket om det. Hur de ska lösa det. – Det är frustrerande att hus står och förfaller när det finns folk som vill flytta hit, säger Gustav. Att det är svårt att hitta boende är inte den enda följden av att Uddebo blivit populärt. Huspriserna har ökat markant på senaste tiden. Samtidigt som byn blivit mer levande får det också konsekvenser. Precis som när en stadsdel som brukade vara nedgången blir populär och många söker sig dit så trissas priserna upp och området byter karaktär. Samtidigt som många andra byar kämpar för att hålla de unga kvar på orten flyttar unga från storstäder till Uddebo. Är byn på väg att bli gentrifierad? – Är det en gentrifieringstrend vi ser? Kanske, det som händer här är likt det. Jag vet inte men jag är inte rädd. Det

finns en mångfald – svenssons, hippies, punkare, entreprenörer. Det är bra om det fortsätter vara blandat. Vi försöker göra allt vi kan för att hålla bostadspriserna nere och hitta lösningar för billiga hyresrätter, säger Gustav. MÄNNISKORNA I UDDEBO jobbar för att

människor med olika ekonomier fortsättningsvis ska kunna bo här och håller just nu på att starta ett småhusprojekt där människor gemensamt ska bygga gröna hus genom en bostadsrättsförening. Problemet med de två tomma hyreshusen vill de lösa genom att starta ett bygdebolag som inte är vinstdrivande, renovera upp lägenheterna och hyra ut dem till låga hyror. Men det kräver att byborna tillsammans går in och köper andelar i bolaget.

En annan som sökt sig hit är Karlien de Temmerman. Hon har rejäla kängor, håret i en tofs och en stor kofta. Hon är från Belgien men har bott i Uddebo i några år. Hon bodde i Skattungbyn innan, en annan ”alternativ” by. Hon var och hälsade


på i Uddebo, lärde känna vännen Stina och inom loppet av fem minuter hade de bestämt att de skulle starta ett företag och att hon skulle flytta dit.

– Ibland är det så man får lust att ockupera byggnader. Aldrig ansöka om bygglov för man får ändå inget, säger Karlien.

HON KÖPTE ETT RUCKEL billigt som

Caroline Bergmann och Karin Rehnström tar varsin packe med Uddebobladet och beger sig ut på en runda för att dela ut. De går ut från den enorma tegelbyggnaden som är Väveriet och börjar på gatan ovanför. De stoppar ner ett blad i varje brevlåda. De går förbi femtiotalshus med vita eternitplattor, röda trähus med vita knutar, det gula huset som är ett konstnärskollektiv och hejar på ett äldre par som går förbi på gatan.

ännu inte har någon värme. Hon och Stina startade företaget Sofungy som tillverkar tempeh och andra fermenterade livsmedel. De anordnade fermenteringsfestivalen Levande Kultur i Väveriet, en festival med workshops i hur man syrar grönsaker, gör surdegsbröd, öl och konst inspirerad av detsamma. Levande Kultur beskrivs som en av de saker som satt Uddebo på kartan. – Åh, det är spännande tider nu. Att den här byggnaden köptes av människor som vill göra något. Det ger en snöbollseffekt. Utrymme är ett villkor för att göra något på landsbygden. Karlien gör vida handrörelser när hon pratar. Vi går över planen från kontorsdelen i Väveriet till den stora delen där köket är. Hon visar mig in i Sofungys kök. Just nu är allt en enda röra på grund av renoveringen. Hinkar med lupinskal står huller om buller, hinkar med kombucha, hälsodrycken på sötat te som fått jäsa. Men produktionen är inte igång nu. – Det finns gott om passion och människor som vill engagera sig i saker. Men byråkratin kommer i vägen, säger Karlien. Hela byggnaden måste renoveras på grund av brandskyddsregler. De har kämpat med svårtolkade lagar om livsmedelsäkerhet. Massor av pappersarbete. Fermentering: En konserveringsmetod där råvaran får jäsa. Surkål, kimchi, miso och surdeg är exempel på fermenterade livsmedel.

och andra som söker sig till gemenskapen här bidrar samtidigt till att driva upp priserna. Vare sig de vill det eller inte. – På ett sätt är det bra, på ett annat stöter det ut. Det är komplext. Men det ska

”Det här är en helt vanlig by, det är inget konstigt. Det har kommit hit en del folk” vara gemenskapen som styr, inte pengar. Flyttar du någonstans för att du vill bo där och bidra till samhället eller för att du vill göra vinst på ditt hus? säger Karin.

KARIN OCH HENNES MAN Janne flyttade

hit för ett år sedan från Borås. Hon har jobbat med globala upphandlingar på ett stort företag, han är entreprenör. De letade efter någonstans att bo på landsbygden, men inte en renodlad ekoby, det är de för mycket Svenssons för, säger hon. De tittade på ett hus i Uddebo, och Caroline hade fått höra det. Hon kom emot dem och viftade med armarna. ”Hej! Vill ni flytta hit? Jag måste träffa er”. Hon kramade dem. ”Flytta hit!”. – Vi letade efter denna gemenskap. Det finns en enkelhet i att möta människor. Folk ser en i ögonen och säger hej. Karin tycker om sådant som andra tycker är tråkigt. Pappersarbete. Hon håller på att starta upp en stödfunktion kring företagande. Karin och hennes man Janne

Men Caroline menar att det som händer i Uddebo inte är en gentrifieringsprocess. – Gentrifiering är något som görs aktivt. Det har inte hänt aktivt här, vi har inte velat att huspriserna ska stiga, men folk vill ju sälja sina hus. CAROLINE HAR OCKSÅ fortsatt att sälja

hus ideellt. Då bestämmer hon priset åt säljarna, och ser till att de som köper dem verkligen är redo för ansvaret det innebär att renovera ett hus. Konceptet har också spridit sig till andra orter. Hus som inte mäklare vill ta sig an eftersom det inte går att tjäna pengar på dem. Det har sagts och skrivits mycket om Uddebo. Och Caroline har svårt för bilden av att det skulle vara någon slags alternativ by. – Det här är en helt vanlig by, det är inget konstigt. Det har kommit hit en del folk. Det var en levande by innan också, det var bara en nedgång på nittiotalet. Jag tänker att det är cykler i alla byar, och det är bra!

15


PORTRÄTT

16


”Det handlar om två saker – styrka och vilja.” Text & Foto: Oscar Barragan

E

Sara Munksten berättar om vad som krävdes för att sluta med drogen spice. Det svåraste, men viktigaste, valet hon gjort.

tt café i centrala Göteborg. Sara har precis slutat sitt pass och står utanför i vårsolen och tar en cigarett. Det är nu över fyra år sedan hon åkte in på ”låst”, ett slutet behandlingshem. Sara var tidigare beroende av drogen spice, som är en cannabis-liknande drog som blivit väldigt uppmärksammad de senaste åren då många unga drabbats av svåra hälsokonsekvenser. – Jag klarade mig från knas-spicet, alltså det som alla sneade på, säger Sara med en något lättad ton. ALLT BÖRJADE EN NYÅRSAFTON för fem

år sedan. Sara skulle träffa sina kompisar för att fira. Hon åkte hem till sin kompis Moa där de skulle möta upp deras andra kompis Maja. Maja skulle ta med sig vin, men dök aldrig upp med den lovade alkoholen. Sara och Moa gav sig istället ut på stan själva. De hamnade på centralstationen i Göteborg, där de skulle försöka ragga cigg. Cigg fick de utan problem, men när de gick fram till en okänd man så erbjuöd han någonting annat. Den kvällen blev Sara och Moa höga på spice för första gången, undangömda i ett hörn vid bussterminalen på centralstationen i

Göteborg. Efter det var de fast. – Det tog två veckor. Sen var vi beroende, berättar Sara och fortsätter: – Men vi tänkte aldrig på att vi missbrukade. SARA, MOA OCH MAJA är under en period oskiljaktiga. De umgås i princip varje dag och blir höga på spice tillsammans. Men deras relation till varandra är inte helt hälsosam. – Det låter helt sjukt, men vi tävlade typ om vem som hade mest problem. Maja var deprimerad och gick på mycket tabletter. Moa var introvert och kände sig ofta obekväm i sociala situationer. Sara själv kände sig ofta som det svarta fåret och trivdes inte hemma. Men när de var tillsammans så försvann problemen. Allt var bra. Och när de tog spice var det ännu bättre. – Jag sket i allt. Drogerna stängde av alla känslor. Sara öppnar en burk red bull. Det läskande ljudet ekar en kort stund.

Hur fick ni tag på drogerna? – Det var inte via någon hemsida eller något sånt. Vi hittade olika langare. Det kunde vara nummer som man fick tag

på eller kompisars kompisar som kände någon. Var det inte dyrt? Hur hade ni råd? –Det vanligaste var att jag snodde pengar. Min mamma och hennes man hade en stor sparburk fylld med tior. Varje gång de hade en tia så la de ner den i sparburken. De sparade väl till någon resa eller något. Men de kände mig och hade limmat igen locket stenhårt. Alltså det var omöjligt att få upp den här burken. Så jag brukade ta en pincett och på något sätt fiska upp tior. I början var det svårt, men tillslut var jag så bra på att fiska upp tior att jag kunde få ut 150 kronor på fem minuter, och det var typ det jag behövde. Sara ler lite tröttsamt. – Dock så räckte det kanske i någon dag eller två, säger hon och blir tyst i några sekunder: – Jag var ett hemskt barn, en riktig trotsunge. Sara tar en bit av sin sönderplockade chokladcookie. Hon gillar bara de hårda bitarna. – Efter nian var det kalabalik. jag skolkade, söp och rökte på varje dag. Min

17


”Jag sket i allt. Drogerna stängde av alla känslor.” mamma försökte få ordning på mig. I början av ettan på gymnasiet blev Socialstyrelsen inblandade och jag flyttades till en fosterfamilj i Kungälv. Men jag var där i kanske två veckor max. Det fungerade helt enkelt inte, jag sa till mamman i familjen att jag skulle sova över hos kompisar eller att jag började tidigt morgonen efter. Jag var liksom aldrig där. Hon fortsätter: – Efter det fick jag flytta från Göteborg till min pappa Kjell, som då bodde i Bålsta. Jag fick byta skola och skulle liksom påbörja ett nytt liv där. Men jag hatar Kjell. Han är helt dum i huvudet. Så efter några veckor där så blir det värsta bråket med honom och jag rymmer tillbaka till Göteborg. Det var fullt med polisbilar som letade efter mig när jag kom fram till centralstationen, men jag var smart och hade med mig klädombyte, så de kände inte igen mig. VÄL HEMMA I GÖTEBORG igen bor Sara hos kompisar. Men det dröjer bara några veckor innan Socialstyrelsen blir inblandade igen. I slutet av ettan på gymnasiet hamnar Sara på ett slutet behandlingshem för ungdomar. ”Låst” kallar hon det. – Första ”låst” var verkligen hemskt. Det låg någonstans i Småland, och det första som händer är att det var fullt i

alla vanliga rum, så jag blev placerad i ett isoleringsrum. Man fick prata i telefon i 45 minuter totalt varje dag och med max tre personer. Det var fem cigg per dag på exakta klockslag som gällde. Klockan 8.45 tog vi första och personalen tände cigaretten åt en. NÄR MAN BLIR omhändertagen på detta sätt är det vanligtvis enligt LVU, lag med särskilda bestämmelser om vård av unga. Anledningen till att bli omhändertagen enligt LVU är antingen att en ung person lever ett destruktivt liv med missbruk eller kriminalitet, eller att en ung person får rätt stöd för en bra uppväxt.

Hur såg en vanlig dag ut på ”låst”? – Det var fullt schema. Man hade minst två olika samtal och möten varje dag och olika sysslor man skulle göra. Det enda som var bra var att jag träffade Amalia. Vi kom dit samma dag och när vi satt och väntade kom ”Kärlek vid sista ögonkastet” med Maskinen på radion. Både jag och hon kunde texten utantill, och efter det var vi bästa vänner. Efter några månader skickas Sara till ett annat behandlingshem, ett HVB-hem i Göteborg. HVB står för hem för vård eller

boende och är oftast inte lika slutna som ”låst”. – Här var det helt annorlunda, vi hade en annan frihet. I början kunde vi lämna hemmet med personal, och efter ett tag själva. Det var även här jag träffade Sandra, en behandlingsassistent. Hon var så stöttande och jag kunde verkligen prata om allt med henne. Utan henne hade jag nog inte klarat det så bra. Vi träffas fortfarande. Minns du när du bestämde dig för att sluta? – Jag fick ett telefonsamtal från min mamma och min lillasyster. Min lillasyster grät i luren. ”Snälla kom hem snart”, sa hon. Sara blir glansig i ögonen. – Då fattade jag hur grovt jag hade sårat henne. Det var då bestämde jag mig att sluta på riktigt. Hur ser du på droger idag? – Alla droger är skit. Och spice i synnerhet. Man kan lika gärna bränna upp allt. Energidricka leder till cigg som leder till alkohol som leder till gräs som leder till värre saker. Sara berättar att cannabis antagligen är värst då det är en ingångsdrog till andra hårdare droger. – Om vi skulle legalisera cannabis tror

FAKTA SPICE • Spice är ett samlingsnamn för substanser som liknar cannabis. De kallas för syntetiska cannabinoider och är kemiskt framställd. • Spice säljs under många olika namn och kan innehålla olika substanser. Vanligtvis är grunden till spice en vanlig krydda eller ört, exempelvis oregano. 18

• Effekterna av spice påminner om effekterna av cannabis, alltså att det förstärker att man känner sig avslappnad och problemfri. Dock kan spice stimulera mer hyperaktivitet och ge ett kraftigare rus. Spice är mycket beroendeframkallande. Källa: beroendecentrum.se


jag att vi skulle få en sjukt stor ökning i drogmissbruk. Alla kan inte hantera det och hålla det på en nivå där det inte är ett beroende. Betyder det här att du är en renlevnadsmänniska idag? Sara skrattar högt, nästan hånande. Hon pekar på sina två red bull-burkar och tar fram ett paket cigaretter ur fickan. – Men aldrig något mer än det. Och alkohol såklart. Jag har haft så många frestelser efter ”låst”, men det är inget som lockar mig längre. Ångrar du dig? – Nej. Det var en period i mitt liv och jag ångrar inte erfarenheten. Utan den hade jag inte varit personen jag är idag. Men jag ångrar alla människor jag sårat under den här perioden.

LVU och SiS Varje år får cirka 30 000 unga frivillig vård utanför hemmet, alltså hjälp hemma eller på öppna behandlingshem. Drygt 1000 av dessa blir omhändertagna av SiS enligt LVU (lag med särskilda bestämmelser om vård av unga) på slutna behandlingshem. SiS står för Statens institutionsstyrelse och ansvarar för individuellt anpassad tvångsvård.

Moa, Maja och Amalia heter någonting annat.

19


REPORTAGE

Att drabbas av kärleken till Gud Text & Foto: Anna Palmgren

Tiotusentals väljer varje år att träda ur Svenska kyrkan. Orsaken är att de inte tror på Gud och vill därför inte ha kvar sitt medlemskap. Men majoriteten av Sveriges befolkning väljer att vara med, och för några betyder tron nästan allt. I Saronkyrkans entré vimlar ungdomar som kommit för att delta i evenemanget ”Gud hjärta Gbg”. Deltagarna tillhör olika församlingar men har samlats för den sak de har gemensamt – kärleken till Gud. Musiken ljuder på hög volym och deltagarna pratar och hälsar på varandra som om de alla är kompisar.

20

– Det är det som är så härligt, att alla här är så öppna och att det finns ett tydligt samband mellan oss, säger Jona Askelund. JONA HAR VARIT medlem i Equmenia-

kyrkan så länge han kan minnas. Denna kväll har han åkt till Saronkyrkan tillsam-

mans med några vänner från församlingen. Han har deltagit i evenemanget, som äger rum varje termin, en gång tidigare när det anordnades under hösten. – Förra gången körde vi Kahoot med alla som var där, det var jättekul. Jag tror inte att jag åkte hem förrän klockan var ett på natten, säger han.


På schemat denna fredagskväll står mingel, gudstjänst med lovsång och predikan. Efteråt samlas de som vill i caféet och sist avslutas kvällen med talkshow. Evenemanget samlar kristna ungdomar från flera församlingar i Göteborg så som Svenska kyrkan, Pingstkyrkan, Equmeniakyrkan, Evangeliska kyrkan och Svenska Alliansmissionen. Sofia Fransson jobbar som barn- och ungdomsledare i Equmeniakyrkan och är en av sex personer som har anordnat evenemanget och ska även leda kvällens gudstjänst. – Vi väntar oss att det kan komma mellan 300-700 personer ikväll. Alla är välkomna för att vara tillsammans, för att vi tror på samma gud, Gud är en, säger hon. JONA ASKELUND SPENDERAR vanligtvis denna tid på veckan i Bifrostkyrkan i Mölndal. Den är en del av Equmeniakyrkan där han är frivillig ungdomsledare. De brukar träffas några stycken och fika, ha andakt, göra gemensamma aktiviteter och bara hänga i lokalerna. Tron har alltid varit en del av Jonas liv eftersom han är uppvuxen i en kristen familj där alla på något sätt är engagerade i kyrkan. Vid sidan av sina gymnasiestudier lägger han mycket tid på träning, han spelar både fotboll och är friidrottstränare. När träningen tog som mest tid hann han sällan vara i kyrkan. – Ibland har jag känt på söndagar att jag inte orkar för att jag är trött. Men när jag väl kommer dit är det roligt. Då är det oftast svårt att ta sig därifrån för att man träffar så mycket kompisar. När jag tränade kände jag att jag ville hit, så det är oftast mer att man saknar det än att man inte orkar.

Jona berättar om tron på Gud som alltid varit en självklarhet, men också om samhörigheten som finns i kyrkan.

Som exempel tar han när svenskar är utomlands och träffar andra svenskar som börjar prata som om de känner varandra bara för att båda kommer från samma land. – Lite så är det med kristna också att bara för att man träffas och är kristna så känner man samhörigheten. – Jag träffade en engelsktalande kille en gång som bad mig att ta foto på honom. Plötsligt började hans telefon ringa och ringsignalen var en lovsång, så sa jag: ”detta är en av mina favoritsånger”. När vi båda upptäckte att vi var kristna fick vi ett helt annat samband, berättar han. Men även om Jona är säker i sin tro och visar den synligt genom att alltid ha ett kors runt halsen så finns det gånger då han undviker att prata om det. – I min klass har jag inte sagt det öppet, men där är man alltid lite rädd om man gör något fel så kommer folk hacka på en. Det finns några i klassen som har blivit hackade på länge för något de gjort och då känner jag att jag inte har vågat. Det är lättare om någon frågar om jag är kristen och sen prata därifrån, säger han. RELIGIONSHISTORIKERN David Thurfjell har skrivit boken ”Det gudlösa folket: de postkristna svenskarna och religionen” som gavs ut 2015. Hans bild är att majoriteten av svenskarna idag har en snäv syn på vad det innebär att vara kristen. Om en person säger att hen är kristen så tolkas det ofta som att personen tror väldigt starkt, att man tror att det som står skrivet i bibeln är sanningen. Han menar bland annat att svenskar kan uppleva pinsamhetskänslor inför att kalla sig kristna. – Det handlar om att vi upplever att vi inte äger ordet, att någon annan definierar vad det innebär att vara kristen. Så frågar någon så säger vi ofta nej för att den andra inte ska uppleva oss som svaga, säger han.

Majoriteten av svenskarna idag är kristna och har ett medlemskap i svenska kyrkan. David Thurfjell menar att svenskarna tror, men inte nödvändigtvis på Gud. – När man gör undersökningar är det väldigt få som svarar att de tror att det finns en gud. Däremot svarar 53 procent att de tror på en högre livskraft eller ande vilket är den högsta siffran i Europa. Han menar att tron på Gud delvis kan vara ett val, men att en stark tro på Gud är något en person måste drabbas av. – Till viss del kan det vara medfött och påverkas av uppväxten. Medan andra måste drabbas av övertygelse, i ett speciellt ögonblick så förstår man. Det är lite som förälskelse, säger han.

David Thurfjell

Andra faktorer som kan spela in är vilken livssituation man befinner sig i och vilken personlighetstyp man är. Jona Askelund berättar att det funnits stunder då han tvivlat. Ett exempel är när hans böner inte gått i uppfyllelse. – Det kan vara om jag ber om något speciellt och så händer det inget, men det var oftast förr. Jag vet inte varför men under en period tänkte jag ofta att ”varför händer det inget, det borde hända”.

21


Men det som får honom att fortsätta känna sig övertygad är att det finns gånger då han upplevt att saker faktiskt händer, till exempel genom bön. Han berättar om en gång när han var på läger och gick fram till två personer som skulle be för honom under en förbön. Plötsligt började den ena killen prata högt till Jona. – Jag hade aldrig pratat med honom innan och visste inte vem han var men han sa exakt det som jag gått och tänkt på de senaste månaderna. Jag tror inte det är en slump, jag tror att det är Gud som pratat genom honom för han sa väldigt mycket saker som fastnade i mig, saker som jag måste tänka på, berättar han. I SARONKYRKAN HAR platserna på

läktaren fyllts när livemusik inleder kvällen som snart ska övergå i gudstjänst. Ungdomarna stäcker sina händer mot taket när de sjunger med i låtarna och texten ”vilket underbart namn det är, det namnet Jesus” hörs med kraftig stämma i den stora lokalen. Om man ska tänka på tro som något människan drabbas av, så har nog alla deltagare på kvällens evenemang drabbats av kärleken till Jesus och Gud. Men när Jona får frågan menar han att tron är ett val. – Jag har valt att tro på det jag anser stämmer och det är det som står i bibeln. Jag är övertygad om att detta är den rätta vägen. Bild ovan: Anton Hauptmann, Shuja Shayari, David Rivas Medina och Jona Askelund tillhör alla Equmeniakyrkan. Mittersta bilden: Ungdomar umgås i Saronkyrkan i centrala Göteborg. Bild nedan: Sofia Fransson och Jona Askelund

22


Att älska fler än en Valet av livspartner

Böcker, filmer och låttexter lär oss att en kärleksrelation rymmer två personer. Mathias, Thomas och Bradley har struntat i den normen. Deras kärleksrelation rymmer tre.

Text: Emmy Westling Foto: Frida Granström

REPORTAGE


P

g

å brevlådan in till den gemensamma lägenheten står deras namn skrivna med maskintext. Först M Bark och T Andersson på en lapp som hyresvärden har ordnat. Sedan Peter Bradley på en lapp som de själva gjort och klistrat dit i efterhand. För två månader sedan flyttade de tillsammans in i lägenheten i Kallebäck i Göteborg. Mathias öppnar sovrumsdörren men stänger den snabbt igen. Sängen är obäddad och på golvet ligger kläder slängda. Köket är däremot i kontrast till sovrummet kliniskt rent. Det första som Bradley gjorde i samband med flytten var nämligen att införskaffa en diskmaskin. – Jag tänkte att det kan spara många konflikter, säger han och skrattar. Möblerna tillhör Mathias och Thomas

24

som tidigare delade på en tvåa på samma våning. De hade turen att byta till sig en trea, men processen blev mer komplicerad än vad de föreställt sig. – Tydligen går det inte att vara fler än två medsökande hos Boplats Göteborg. Nu när vi är tre märks det tydligt hur mycket som är anpassat för två i samhället, säger Mathias och Bradley inflikar: – Ja, vi kunde inte heller stå som tre på ICAs bankkort. KÄRLEKSHISTORIEN BÖRJADE på

midsommardagen för två år sedan. På en bar i sommarvärmen träffade Bradley för första gången Mathias och Thomas som vid tidpunkten hade varit ett par i fyra år. Medan de drack varsin öl på uteserveringen började de att prata och en kort tid därefter bjöd Mathias och Thomas hem Bradley på middag för att lära

känna varandra bättre. Middagen blev lyckad. Under sommaren som följde träffades de med allt mer jämna mellanrum och med tiden utvecklades känslor mellan de tre männen. – Vi alla kände nog ganska tidigt att det fanns någonting mer där, säger Mathias. PERIODEN INNAN DE bestämde sig för att

inleda ett förhållande var svår då det var en komplicerad situation med många känslor inblandade. Särskilt svår var den för Bradley som var ny och inte vågade hoppas på någonting. – Jag kände någonting inom mig men hade svårt att släppa på mina känslor, säger han. Samtidigt kände sig Thomas och Mathias elaka mot Bradley då relationen hela tiden var på deras villkor. – Det var alltid vi som sa när han fick


komma och gå, och det kändes inte bra, säger Thomas. TILLSLUT VAR DET THOMAS som bröt

många konflikter då det är lätt att fastna i argumentationer som två. – Om två bråkar kan den tredje fungera som problemlösare, säger Thomas.

Efter två år i tresamhet är Mathias, Thomas och Bradley eniga om att det till största del har varit positivt. När det kommer till vardagliga saker som beslutsfattande har de märkt att det sparar

De tycker att det är viktigt att prata med varandra och våga vara öppna om någonting känns fel. Thomas förklarar att det är viktigt att samtliga relationer mellan de tre är i balans. – Om en av oss är i obalans kanske en annan känner sig utanför och då är det viktigt att säga det, säger han. Mathias håller med och berättar att han i början inte kommit lika långt med sina känslor för Bradley, vilket fick honom att känna sig stressad. – Jag hade inte haft så mycket ensamtid med Bradley så jag hamnade efter. Men det löste sig när jag fick spendera mer tid med honom själv, säger han.

tystnaden och berättade för Mathias om sina känslor för Bradley. Mathias blev lättad då han kände samma sak och de bestämde sig för att skriva till Bradley att de var villiga att öppna upp sin relation för honom om han ville. Några känsloladdade dagar väntade innan Bradley till slut svarade att han var intresserad. – När han kom hem till oss och sa det tror jag vi alla grät och skrattade på samma gång, säger Mathias.

Ett problem de upplever nu är att eftersom Thomas och Mathias är nykära i Bradley kan det vara lätt att de glömmer bort varandra trots att deras kärlek är längre och djupare. Samtidigt måste Bradley ständigt fördela sin uppmärksamhet mellan två nya kärlekar vilket inte alltid är helt enkelt. En vanlig fråga de brukar få är hur de kan dela på en person. Thomas förklarar det på ett pedagogiskt sätt. – Jag ger en halva av Mathias till Brad, men samtidigt får jag en halva av Brad. Så det blir ju en hel. Innan Thomas och Mathias träffade Bradley hade de pratat mycket om olika sätt att leva och de hade båda ett öppet sinne. De tror att alternativa former av relationer blir allt vanligare i takt med att människors medvetenhet och acceptans

25


Från vänster: Thomas, Mathias och Bradely

för HBTQIA-frågor ökar. Trots det var de nervösa inför att berätta för sin omgivning om sitt nya förhållande. – Det blev som en ”komma ut” process igen. Men reaktionerna som vi fick från vänner och familj var faktiskt oväntat positiva, säger Mathias. Bradley kommer från Sydafrika och över jul tog han med sig Mathias och Thomas för att introducera dem för sin familj. De välkomnade dem båda med öppna armar, men samtidigt berättar Bradley att Sydafrika inte har kommit lika långt som Sverige i frågan om att acceptera normbrytande roller. – Vi hade inte blivit lika accepterade där borta, säger han. Trots att de alla anser att Sverige har kommit långt tycker de att det fortfa-

26

rande finns mycket att jobba på. Mathias berättar att han till en början tyckte att det var svårt att berätta för nya människor om sina två pojkvänner i rädsla för att bli dömd. Men i dag känner han snarare stolthet. – Om någon har någonting emot hur vi väljer att leva våra liv så fine, umgås inte med oss då. En norm ska inte få sätta stopp för att vi ska vara lyckliga. FRAMTIDEN ÄR NÅGONTING de försöker att inte fundera alltför mycket över. De är medvetna om de lagar som säger att de varken kommer att kunna gifta sig eller ha gemensam vårdnad om barn, men de försöker att istället fokusera på att ta dagen som den kommer. – Om vi ska gifta oss kan vi alltid göra det symboliskt. Och när det kommer till

barn så har vi flera syskonbarn omkring oss. Nu när vi är tre är vi ju redan som en familj, säger Thomas. Att leva tre i ett förhållande skiljer sig enligt Mathias, Thomas och Bradley inte avsevärt från ett förhållande i tvåsamhet. Den största skillnaden är att de är tre och därmed får dubbel kärlek. Men attityderna från samhället är någonting de tycker kan förbättras. – Ibland är det någon som säger något dumt och då kan det förstöra en hel dag. Men sedan när jag kommer hem till Thomas och Bradley känns allting bra igen, säger Mathias.


Friman: Det är viktigare att vara en bra reporter Han började som praktikant när tidningen var nystartad och blev sedan kvar som reporter. Magasinet Filter firar i år tioårsjubileum och i samband med det tar han över som chefredaktör. Möt Christopher Friman som berättar om hur han ser på sin nya roll och reportageskrivandet. Text: Stefan Johansson VAD BETYDER REPORTAGET FÖR DIG?

– Mattias Göransson, Filters andra chefredaktör, brukar använda Sagan om Ringen när han skall förklara poängen med reportage. I fall det hade funnits tidningar i Midgård så hade de haft rubriken ”Hob räddar världen”. Men det är egentligen bara slutet av berättelsen. Det är inget fel i det. Invånarna i Midgård hade ju självklart velat veta varför Det Allseende Ögat hade slocknat och rökplymen ovanför Mordor hade försvunnit. Om Filter hade gjort samma berättelse så hade vi börjat från början. Börjat i Fylke och rubriken hade inte varit ”Hob räddar världen” utan ”Sagan om Ringen”. Så reportage för mig det är möjligheten att berätta hela historien.

taget handlar om. Det är svårt att fejka närheten. Märker man att skribenten försöker det, så blir det ofta väldigt genomskinligt. För att få den här närheten så krävs det ofta att man faktiskt har mött personen, att man har läst på, att man har träffat många personer och tagit in många perspektiv runtomkring. Det ska vara gediget och genomarbetat. HUR GÖR DU FÖR ATT FÅ INSPIRATION?

– Jag försöker läsa så mycket som möjligt; tidningar och böcker, även skönlitteratur. Vanliga svenska tidningar. Ibland sätter jag mig på biblioteket och plöjer igenom dem. Har journalisterna gått till botten med en grej eller finns det något mer här? Så försöker jag tänka. Vi får också en hel del tips. Det är uppskattat.

VILKA ÄR DINA STÖRSTA FÖREBILDER?

– Jag läser mycket reportage, framförallt mycket amerikanska reportagetidningar. Men jag är inte alltid så intresserad av vem som har skrivit dem. När jag började skriva reportage gick jag igång på folk som hade en personlig röst. Det finns en skribent som heter John Jeremiah Sullivan som jag tyckte väldigt mycket om. Filters före detta chefredaktör Erik Eje Almqvist, som fortfarande skriver för oss, han är väldigt stabil, han har nästan aldrig skrivit något dåligt. VAD KÄNNETECKNAR ETT BRA REPORTAGE?

– Reportage skall komma nära den personen eller det fenomen som repor-

HUR SER DU PÅ DITT NYA UPPDRAG?

– Det känns väldigt kul. Jag har varit på tidningen nästan sen starten. Redaktionellt så skiljer det sig inte jättemycket mot vad jag gjorde innan. Det är inte så stor omställning för mig. Det som är en omställning är att det blir mer administration. Och det blir en del andra saker som inte har direkt med tidningen att göra. KOMMER DU ATT SÄTTA PERSONLIG PRÄGEL?

– Själva grundstommen skall ju fortfarande vara berättande journalistik. Men det finns säkert vissa saker man kan justera, putsa och så där. Men jag kommer

JOURNALISTINTERVJUN inte lobba för att vi skall göra några större förändringar. NÅGOT AVSLUTANDE RÅD DU VILL SKICKA MED TILL NYA JOURNALISTER?

– Det är viktigare att vara en bra reporter än att vara en bra skribent. Det känns som att många som vill skriva reportage är personer som gillar att skriva. Alltså som lägger mycket tid på att skriva och formulera sig på ett vackert sätt. Det är såklart en bra egenskap att ha. Men det känns på ett sätt lite sekundärt. Det kan man alltid fixa vid skrivbordet. Men om man inte har det material som man behöver då kommer det att bli en tunn text oavsett hur vackert man än uttrycker sig. Så man skall tänka på att anstränga sig, prata med mycket människor, ta sjukt mycket anteckningar när man är ute på fältet och ställa de frågor man behöver ställa. Namn: Christopher Friman Ålder: 34 år Arbete: Chefredaktör Magasinet Filter Priser: Årets genombrott & PK-priset Väst, 2009 Studier: Studerade på JMG 2006-2009

27


Publik

Vill du vara med och skapa nästa nummer av Magasinet Publik? Hör av dig! Redaktionen är alltid öppen för nya förmågor. www.magasinetpublik.se

Gilla oss på facebook

www.facebook.com/magasinetpublik

28

Publik vt18 val webb  

JMG studenternas tidning

Publik vt18 val webb  

JMG studenternas tidning

Advertisement