publik JMG-studenternas magasin
Nummer 17, december 2017
Tema: Kyla
Sonen som gjorde slut | Kyla som bevarar liv | Glassfabriken Ett mentalt tillstånd | Möt deckarförfattaren | Kyliga nätter 1
Ledare
Magasinet Publik CHEFREDAKTÖR & ANSVARIG UTGIVARE
Clara Fritzon NEGATIV VÄRME ELLER LÅG tempera-
tur. Avsaknad av energi. Så beskriver Wikipedia kyla. Adjektiv som beskriver något mindre bra. För kyla är sällan bra, oavsett om du bor i Ystad eller Haparanda. Föraktet för kyla verkar komma med modersmjölken. Vi hatar att frysa, halka omkull och bryta lårbenshalsen eller skotta den förbannade uppfarten sex månader om året. Inte så konstigt.
MEN DET FINNS FLER dimensioner av kyla, något som vi försöker belysa i det här numret av Magasinet Publik. Kyliga familjerelationer kan bli konsekvensen av en otrygg uppväxt i ett hem där man som barn inte blir sedd och hörd. Vad sätter det för spår i en människa? Kylan på nätterna om vintrarna är många hemlösas verklighet. Barnfamiljer utan hem ökar och utan ideella organisationer hade situationen varit ännu värre. Vi ställer oss frågan; hör hemlöshet verkligen hemma i Sverige år 2017?
ALLT ÄR DÄREMOT INTE bäcksvart. Kyla
kan ge upphov till isande deckare, något vi svenskar verkar vara riktigt förtjusta i. Kyla är också förutsättningen för tillverkande av glass, också en favorit hos Svensson – vi är näst bäst på att äta glass i Europa. Kyla kan även bevara och skapa liv. Genom att frysa ned ägg kan ensamma kvinnor som vill vänta eller par med fortplantningsproblem skaffa barn. Vi har pratat med ett par som fick tvåäggstvillingar – med två års mellan rum.
SKRIBENTER
KYLAN ÄR STARKT rotad i vår svenska mentalitet och är för många en del av identiteten. Vi undviker varandras blickar och delar ogärna säte med främlingar på bussen. Vi är introverta och avståndstagande. Det finns faktiskt forskning på det men vid närmare granskning är det inte bara dåligt. Allt detta och lite till läser du i det sjuttonde numret av Magasinet Publik.
OMSLAGSBILD
Varmt välkomna in i kylan.
OM MAGASINET
Clara Fritzon
Lovisa Vitus, Frida Granström, Emmy Westling, Stefan Johansson, Raphaelle Sisask, Clara Fritzon, Viktor Nordblad, Emilia Söderholm & Elin Tinge LAYOUT
Lovisa Vitus, Frida Granström, Stefan Johansson, Clara Fritzon, Katja Palo & Teo Kristjansson Clara Fritzon HEMSIDA
www.magasinetpublik.se KONTAKT
magasinpublik@gmail.com facebook.com/magasinetpublik Magasinet Publik är ett samhällsmagasin som produceras av JMGstudenter. I varje nummer väljer vi ett nytt tema och skriver om intressanta livsöden och samhällsfenomen i alla kategorier. UTGIVNING
CHEFREDAKTÖR
Fyra gånger per år. UPPLAGA
100 exemplar TRYCK
Tregraf
2
Publik
#17-2017
Tema: Kyla JMG-Barometern AV: STEFAN JOHANSSON
Magasinet Publik vill ta pulsen på JMGstudenterna. I detta nummer tittar vi närmare på pressetiken under Metookampanjen. Sidan 5
Kyla som bevarar liv AV: RAPHALLE SISASK & EMILIA SÖDERHOLM
Tack vare äggfrysning och IVF-behandling kunde paret Karin och Emelie bli föräldrar till tvåäggstvillingarna Ivan och Norma. Sidan 24-26
Ett mentalt tillstånd AV: CLARA FRITZON & ELIN TINGE
Varför ser vi inte varandra i ögonen eller delar ogärna säte med främlingar i kollektivtrafiken? Är vi nordbor kyliga och introverta? Sidan 6-9
Glass - Året runt Sonen gjorde slut AV: LOVISA VITUS & VIKTOR NORDBLAD
AV: FRIDA GRANSTRÖM
Är det något svenskar gillar så är det glass. På sommarhalvåret är Sverige ett av de länder där det säljs mest glass i världen. Sidan 10-12
För Johannes blev relationen med sin mor Eva så känslomässigt smärtsam att han bestämde sig för att be henne sluta höra av sig. Sidan 13-16
Deckarförfattaren Kyliga nätter
Journalistintervjun
AV: STEFAN JOHANSSON
AV: EMMY WESTLING
AV: STEFAN JOHANSSON
Möt deckarförfattaren Mats Ahlstedt. Han har skrivit elva romaner och en tolfte är på väg. Alla utspelar sig i Göteborg med omnejd och är fyllda av mord, kriminalitet och elände Sidan 17-19
Kyla. För somliga är det en anledning till att stanna inomhus. För andra innebär det iskalla nätter utomhus. Antalet hemlösa ökar för varje år. Sidan 20-23
Johanna Bäckström Lerneby fick Stora Journalistpriset 2015 för reportaget ”Att skapa ett monster”. För Publik berättar hon om sin syn på reportageskrivande och reporterarbete. Sidan 27
3
REDAKTION Här är vi. Du undrar kanske vart vi kommer ifrån? Hur gamla vi är och vad vi inte missar i julhelgen?
Lovisa Vitus Uddevalla, 20 Ris à la Maltan
Clara Fritzon Ludvika, 22 Skumtomtarna
Frida Granström Fagerås, 31 Snapsen
Katja Palo Gällivare, 22 Snön
Stefan Johansson Varberg, 34 Marsipantomten
Emmy Westling Umeå, 23 Lugnet
Raphaelle Sisask Umeå, 22 Kålrotsjulskinkan
Elin Tinge Gotland, 22 Familjen
Emilia Söderholm Gotland, 22 Glöggen
Viktor Nordblad Kristianstad, 20 Karl-Bertil
MEDIESVEPET
Många prisades när Stora Journalistpriset delades ut DEN 23 NOVEMBER delades 2017: års Stora Journalistpris ut på Operans Rotunda i Stockholm.
Magda Gad, Årets förnyare. Foto: Magnus Bergström
4
Årets avslöjande gick till ”Fallet Kevin” och Dokument inifråns redaktion med Dan Josefsson i spetsen. Reportaget gjordes också av Anna Nordbeck, Johannes Hallbom och Jakob Larsson. Årets berättare tilldelades Åsa Erlandsson för sin bok ”Det som aldrig fick
ske” som handlar om terrorattentatet i Trollhättan. ÅRETS FÖRNYARE GICK till Expressens Magdalena Gad och hennes nyskapande krigsjournalistik. Årets röst gick till vetenskapsjournalisten Emma Frans. Lukas Bonniers Stora Journalistpris som delas ut för lång och framstående journalistisk gärning gick till dokumentärfilmaren Tom Alandh.
Matttias Göransson släpper bok ETC lägger ner I FÖRRA NUMRET AV PUBLIK berättade vi att ETC skulle lansera en ny dagstidning i Göteborg. Den tidningen är nu en realitet.
Mattias Göransson med Björnen Kommer. Foto: Ola Kjelbye
FILTERS CHEFREDAKTÖR Mattias Gö-
ransson har länge varit verksam inom debatten kring ”Utbåtsjakten” i svenska vatten. I höstas skrev han ett uppmärksammat reportage i Filter där han försökte belysa ämnet och gav även en hel del kritik till mediernas hantering av ärendet. Artikeln ledde till en livlig diskussion. Nu har han tagit ett helhetsgrepp på frågan och gör i sin nya bok en gedigen histo-
MEDIESVEPET
risk genomlysning av vad som hänt enda sedan 1940-talet och fram till idag. Genom intervjuer och ett gediget researcharbete försöker han kartlägga vad som hänt och vilka som kan vara orsakerna. Även här finns en del kritik riktat både mot militär och media. BJÖRNEN KOMMER släpptes i november och Aftonbladet Kultur skrev i sin recension att boken borde bli årets julklapp.
Men i slutet på november rapporterade Medievärlden att ETC beslutat att lägga ner 15 av sina andra lokala tidningar. Det är tidningarna som ej når upp till kraven för att få eget presstöd som läggs ner. För det krävs 1500 prenumeranter. ETC HOPPAS NU kunna leverera digitala
satsningar istället. Till Medievärlden säger Johan Ehrenberg, ETC:s ansvarige utgivare: – Det är klart att ingen är glad. Men samtidigt är det många som säger ”nu jävlar”. Vi vet att vi har ett enormt stöd av våra läsare. Förhoppningen är att vi ska kunna omvandla det till stora nationella satsningar. Målet är att fler ska kunna jobba journalistiskt genom att vi får mer betalt för det vi gör.
JMG-BAROMETERN 0,0 %
Mycket bra
METOO-KAMPANJEN
33,0 %
Bra
34,0 %
Godkänt Dåligt
2,5 %
Under all kritik
30,5%
I samband med Metoo-kampanjen har det debatterats flitigt om pressetik. Så här anser JMG-studenterna att medierna överlag har lyckats med att förhålla sig till de pressetiska reglerna under de senaste månaderna? MAGASINET PUBLIK VILL TA PULSEN
på JMG-studenterna. Vi vill veta lite mer om hur ni ser på olika mediefrågor. Därför har vi lanserat JMG-Barometern. Inför varje nummer kommer vi att skicka ut en fråga till er. Har du förslag på fråga? Hör av dig till redaktionen.
5
REPORTAGE
6
Kyla – ett mentalt tillstånd? Den introverta svensken. Vem är hon? Vi undviker att se varandra i ögonen och delar ogärna säte med främlingar i kollektivtrafiken. Är vi nordbor kyliga och introverta och i så fall, är det bara dåligt? Text & Foto: Elin Tinge & Clara Fritzon I publiken sitter ett femtiotal. Tysta. Förväntansfulla. På scenen ställer sig två unga kvinnor och håller musiken vid liv. Mångsysslaren Kjell Höglund har lagt av men genom nya röster lever lyriken vidare. Lika aktuell och skör som då. Lika drabbande och vemodig. Scenen på Restaurang Fritz i det kommunala Dalheimers Hus i Majorna är spartansk inredd med ett rött skynke och två förstärkare. Mer än så behövs inte. Varenda sittplats är upptagen. EN AV KVINNORNA heter Ellinor Brolin,
en 22-årig dalkulla som musicerat i stort sett hela sitt liv. Där och då på scen lever hon ut en sida av sig själv, sin extroverta sida, som lever parallellt med en mer introvert. – För mig har det varit en resa i att försöka hitta mig själv i det hela. Att i ena sekunden sitta själv och skriva och i nästa sekund vara ute bland folk och ha mig själv som varumärke. Jag har försökt hitta en balans där jag kan må bra åt båda hållen, säger Ellinor Brolin. Hon säger att hon kan vara väldigt social men behöver också mycket tid för sig själv för att ladda upp energi. – Jag försöker tillåta mig själv att vara introvert för att skapa; då får jag tid att vila, reflektera och analysera. Men jag behöver också den extroverta sidan för att samla in, göra en omvärldsanalys, möta
folk och berätta historier som är det jag vill i mitt konstnärskap. RÄDSLAN FÖR ATT uppfattas som introvert och känslokall uppstår förmodligen hos alla någon gång i livet. Samhället uppmuntrar oss till att vara glada, utåtriktade och sociala. Men är det verkligen vi nordbors naturliga tillstånd? Pontus Strimling är forskare vid Institutet för Framtidsstudier i Stockholm och jobbar med att förstå hur och varför normer och värderingar förändras genom tiden. – När vi pratar om kylighet och nordbor så finns det två olika saker som kan tänkas vara orsaker till ryktet. Det ena har att göra med vanan till social kontakt – Sverige är väldigt glesbefolkat vilket kan leda till att man inte är så van vid att möta främmande människor, säger Pontus Strimling och fortsätter:
– Den andra aspekten har med välståndet att göra. Välstånd leder till ökad individualism. Det innebär att länderna i Norden som har en välutvecklad demokrati och välfärd överlag har stor respekt för andra individers integritet. Det gör att man inte vill störa och vara i vägen för andra, till exempel inte spela för hög musik som tvingar andra att lyssna. VID SIDAN OM heltidsstudierna på Kulturverkstan i Göteborg håller Ellinor Brolin på att spela in sitt debutalbum. Al-
bumet är en samling tolkningar av några av Kjell Höglunds låtar från hans många skivor. Kjell Höglund har varit verksam som författare, låtskrivare och sångare sedan början på 70-talet och har i sin lyrik behandlat alla sorters teman. – Hans texter berör mig på så många plan. Det är nästan som en religion. Han behandlar väldigt många ämnen som jag känner att jag kan relatera till. Vad betyder ditt konstnärskap? – Jag vet faktiskt inte vem jag skulle varit utan mitt konstnärskap. Jag tror jag skulle varit en mer introvert person och ha svårare att ta kontakt med andra människor. När jag flyttade ned hit började jag på en folkhögskola i Kungälv och levde i ett år på ett berg med bara massa människor som håller på med konst. Vi gjorde allt tillsammans och då lärde jag mig att släppa in folk inpå livet. Det var nog ett behov jag hade haft länge. Ellinor Brolin tror att det är viktigt att våga gå utanför sin trygga sfär och inte bara sitta hemma på sin kammare. – Jag läser just nu en digitalkursdär vi tittar på internet och olika filterbubblor. Vi befinner oss i något slags skifte nu där mötet med människor har försvunnit lite grann. Det har blivit lättare att inte behöva mötas ansikte mot ansikte vilket kanske har gjort att folk blir mer inskränkta och rädda.
7
’’Jag har lärt känna många människor genom internet men kan också känna att det finns en tendens att man sitter och scrollar mer än aktivt tar kontakt med folk’’ Hur tänker du kring det? – Jag är kluven för jag sett att det öppnat upp för mycket möten. Jag har lärt känna många människor genom internet men kan också känna att det finns en tendens att man sitter och scrollar mer än aktivt tar kontakt med folk. inträde i våra liv för med sig både negativa och positiva aspekter. Vi blir både mer och mindre ensamma, på olika sätt. Med respekt för andras integritet kommer också ett visst avstånd menar Pontus Strimling. Att vi känner oss mer ensamma har också att göra med att vi flyttar allt mer. – Man söker sig bort från traditionella sociala bindningar såsom familj och släkt och håller sig borta för andra. Ett ständigt väl är ju att sitta hemma och titta på Netflix eller att gå ut på den där festen och träffa andra människor, säger han och fortsätter: – Det bekväma valet faller hela tiden
på att sitta hemma. Man träffar inte heller sin familj lika mycket eller tar hand om sina släktingar när de blir gamla i samma utsträckning som förr. Med det här kommer en viss känsla av kyla och att livet saknar en djupare mening. Sociala relationer ger en meningsfullhet som inte Netflix gör, säger Pontus Strimling.
människor är olika beroende på var de vuxit upp. – Jag möter så mycket olika människor och i stan finns det väl ett mer öppet klimat, men jag tycker också det är mycket mer instängt på något sätt. Men jag inte riktigt hur. Det är bara en känsla som jag fått.
förlorat kontakten med sin hembygd men det finns ändå en längtan. Hem till tystnaden och lugnet. Att få vara introvert och stänga in sig med gitarren. Slukas upp och bara vara i nuet. – Då finns inte det här att jag har min tvättid imorgon eller att de där grejerna ska in på fredag. Då är jag där hela tiden, annars tänker jag mycket framåt och bakåt. Det är en form av meditation.
KONSERTEN ÄR SLUT. Applåderna ljuder. Vi ska snart ut i novemberregnet igen. – En gång till, ropar publiken. – En sista allsång då, kontrar Ellinor och börjar klappa i takt till en av Kjell Höglunds mest kända låtar ‘’Jag hör hur de ligger med varandra i våningen ovanför’’. Hon rör sig ut i publiken som glatt sjunger med. Genom Kjell sjunger hon om vardagens trivialiteter, ovissheten som följer med döden och vemodets komplexitet. Högt och lågt. Sorg och glädje. Den introverta svensken. Vem är hon? Kanske finns det inget fullständigt svar.
DE SOCIALA MEDIERNAS
ELLINOR BROLIN HAR INTE
Samtidigt tror hon inte att skillnaden mellan stad och landsbygd är så stor. Hon tror att det finns en schablonbild av att
NAMN: ELLINOR BROLIN ÅLDER: 22 år GÖR: Studerar till internationell kulturprojektledare vid Kulturverkstan samt spelar in debutalbumet med tolkningar av vismusikern Kjell Höglund. Singeln ’’Om’’ finns redan ute på Spotify och iTunes. www.ellinorbrolin.se
8
9
REPORTAGE
Foto: Pixabay
Glass
Ã…ret Runt
10
Är det något svenskar gillar så är det glass. På sommaren äter vi 360 ton glass i veckan och är därmed näst bäst i Europa på att äta glass. Men under de kyligare halvåret står inte fabriken stilla för det. Text och Foto: Viktor Nordblad och Lovisa Vitus
D
örren till glassfabriken öppnas och vi möts av dånande ljud från maskinerna och en stark doft av vanilj. Lite längre in i fabriken köar plastbyttor på band för att vid det första stoppet på dess färd fyllas med en ljusgrön smet. – Här gör vi just nu melonglass, berättar Alexander Müntzing. ALEXANDER MÜNTZING är VD för en
av Göteborgs största glassproducenter; Triumf Glass. Ett familjeföretag som startade med att Alexanders farfar, Arne Müntzing, började sälja hemgjord glass ur en liten portabel frys. Året var 1946 när Arne startade den lilla verksamheten i en lokal i Majorna. Företaget expanderade så småningom till att producera glass i större mängder och distribuera till närområdet. Med framgången av företaget bytte Arne till en större fabrikslokal i Sävedalen. – När farfar Arne gick bort tog min pappa över företaget men nu är det jag som ser till att tåget fortsätter rulla, berättar Alexander Müntzing.
– Den sålde bra förra året, säger Alexander Müntzing. Självaste glassproduktionen är som störst under sommaren men det innebär såklart inte att fabriken står tom resten av året tvärtom. Vid denna tid sker bland annat budgetering, planering och sortimentreglering. – På högsäsongen vill man att allt ska ticka på eftersom vi säkert säljer 60 procent av glassen från april till augusti, säger Alexander Müntzing. På glassfabriken är produktionen av melonglass i full gång.
I KONFERENSRUMMET på fabriken är
väggarna täckta med de årliga glasskartorna. Affischer med glassar som tar en på nostalgitripp. På affischen från 1973 ser man den gamla favoriten Ananaspinnen. Alexander tittar runt i rummet och har svårt att bestämma sig för vilken affisch han ska berätta om. Till slut pekar han på glassen Frost från 2016, som är baserad på barnfilmen med samma namn
Alexander Müntzing visar glasskartan från 1973 och berättar om ananaspinnen.
11
På väg ner till frysen står en glassbox till de anställda. Just när vi går förbi kommer en kontorsarbetare och plockar snabbt upp en glass och ler mot oss. – En sån här kan man inte vara utan, va? säger han och försvinner in på sitt rum. Med 90 anställda producerar glassfabriken ungefär 16 miljoner liter glass per år, vilket är 65 000 liter per dag. Här distribueras glass till hela Sverige men också till Danmark och Finland. I fabriken finns sex maskiner som producerar glass och en enorm frys som rymmer all glass innan utkörning. VÄL NERE I frysen är det 25 minusgrader.
Med endast en t-shirt blir man snabbt kall. De tolv meter höga ställningarna är fulla av glassfyllda pallar och gör att vi känner oss ganska små. Storsäljaren är vaniljglass och grädde och smör ligger bakom det vinnande konceptet.
– Man kan säga att det varit en del glass för mig genom åren, men jag försöker skära ner, säger Alexander Müntzing. ATT ÄTA GLASS i mängder är han dock
inte ensam om. Enligt statistik från mejeriföretaget Arla så äter vi svenskar näst mest glass i Europa. Hela 360 ton glass i veckan äter vi i Sverige. – I sydeuropa är det nog halva konsumtionen och där är det fint väder året om. Svenskar är nog lite mer “passa på” tror jag, säger Alexander Müntzing. När vi kommit ut ur frysen hinner vi knappt få upp kroppstemperaturen innan det är dags att ge sig av. – Ta er en glass på vägen ut vetja, säger Alexander Müntzing. Ett stopp vid glassboxen blir det och vi traskar nöjda ut i decemberkylan med varsin glass i handen.
Svenskarnas favoritsmaker 1. Vanilj 2. Choklad 3. Pekannöt 4. Lakrits 5. Jordgubb 6. Pistage 7. Päron Alexander Müntzing visar stolt den enorma frysen.
12
Källa: Arla
REPORTAGE
Sonen som gjorde slut Text & Foto: Frida Granström
För Johannes blev relationen med sin mor Eva så känslomässigt smärtsam att han bestämde sig för att be henne sluta höra av sig. Ett uppbrott som inte fanns i Evas världsbild. Hur går man vidare när ens närmaste relationer kraschar?
13
– Jag trodde aldrig han skulle säga upp kontakten med mig, det går så långt bort från min självbild, min intention och livet som mamma. När Eva svarar i telefonen befinner hon sig hemma hos sin svåger och svägerska. – Det är nästan en fysisk känsla, en del av dig själv som du plötsligt ska ge upp. Johannes var Evas första barn. Som liten beskriver hon sin son som mjuk, rolig, filosofisk, utforskande och intelligent. – Vi hade en jättefin relation i hans tidiga år fram tills förpuberteten, då förändrades han som person. Sen dog hans pappa när han var 25 år och efter ett par år började hans process kring sin uppväxt och barndom. Vi inledde återkommande samtal tills det gick i stå, det blev en låsning och han ville inte ha kontakt med mig längre. Vad bestod låsningen av? – För min del handlar det om att jag tänker tankar som att jag inte var bra nog, att jag gjort något fel, att jag skadat honom. Då kan jag inte tänka klart längre utan slår på alla försvar. JOHANNES ÄR IDAG 33 ÅR. Han har i omgångar ångest och det har hänt att han tänkt på självmord. För ungefär ett år sedan bad han sin mor att helt sluta höra av sig till honom efter flera års försök till givande samtal om deras historia. – När jag började sätta ord på och hur jag känt och hur de reagerat på mina känslor bortförklarade hon det, hon var inte intresserad av att höra. Johannes önskade ett ärligt samtal, öppenhet och förståelse. Istället upplevde han att hon skiftade fokus till den alkoholiserade, döda pappan och gav honom förenklade förklaringar. Johannes växte upp i en kranskommun till Göteborg, i en villa bland villor. – Min familj var i två läger, jag var mammas pojke och ser främst henne som min förälder, min lillasyster var närmre min far.
14
Johannes beskriver det som att en otrygghet och osäkerhet började infinna sig när han var runt tio. – Jag kanske snappade upp signaler från äldre killar i mitt grannskap som hade självständiga attityder mot sina familjer. Jag såg det som styrka att de var lite kalla och hårda mot sådant som var jobbigt. Sen fanns det en hackordning i vänskapskretsen som gjorde mig osäker. Johannes började avskärma sig framför datorn på sitt rum. – På senare år har jag dragit mig tillbaka till ett minne, hur jag satt på sängen i mitt pojkrum och tittade på dörren, hoppades att någon skulle komma efter och fråga hur det var. EVA BERÄTTAR ATT HON och hennes
man var äventyrliga, att de älskade resor, havet och skogen, och att de ofta hade med barnen. Sen började hennes man dricka mycket alkohol. – Många år gick till spillo för att jag lade tid och energi på det, det fanns en känsla av att jag hade tre barn att hantera. Livet blev inte som det jag hade drömt om och trott jag skulle få. Eva tänkte ofta att det skulle vara enklare om hon och Johannes levde själva med varandra. – Jag såg att han ville ha en mor och vad lite av oss föräldrar han fick. Han och hans far hade inte ett starkt band, så mycket hamnade hos mig. Att hon ändå stannade med sin man berodde på att hon var säker på att hennes dotter skulle stannat med fadern. – Hon förstod att han inte skulle klara av att alla vi drog. Jag kunde inte lämna henne, fanns inte en chans. Johannes känner sig främst sviken av sin mor, det var
henne han räknade med. – Jag har förståelse för hennes situation, att allt ansvar låg på henne. Jag vill inte hänga henne utan såg det här som en gemensam resa vi kunde göra. Han har försökt släppa hoppet om att bli förstådd och känna tillit men det går inte. – I någon mån är jag fortfarande ett barn. Jag förklarade mig självständig och stark lite för tidigt. SEDAN TVÅ ÅR BOR Johannes ensam i ett stort trähus i en industriby i Västra Götaland. Vatten läcker in vid ett fönster och han oroar sig för vattenskador. I vardagsrummet är tapeten bortdragen på en av väggarna, i kakelugnen brinner det och en svag belysning lyser upp stereoanläggningen och datorhörnan. Han har två vänner som han träffar ibland, de tittar på film och dricker grogg, då och då blir det en bastu.
– Jag känner en ensamhet och har svårt att känna mig trygg i vänskapsrelationer. Det finns en del förakt för andra människor. Johannes söker någon att älska och går på tinderdejter. – Jag har inte haft några långa förhållanden, ingen fast anställning. Jag har inte heller fullföljt någon utbildning. Jag har lätt att känna mig likgiltighet inför livet samtidigt som jag har höga förväntningar. Sedan i somras ser han ändå lite lättare på livet och träffar nu en kurator regelbundet. Han rekommenderar att man har andra starka relationer innan man bryter kontakten med sin förälder. – Jag kände mig redan ensam och förvirrad, vände mig till min mor för att läka relationen, men det blev tvärtom. Att dra bort mattan under benen på sig själv på det sättet gör man bäst om man har starkt stöd. För framtiden hoppas Johannes bli lika social och delaktig som han var som barn. – Jag tog inte min livsväg fram, jag gick och satte mig vid sidan av istället. FÖR ATT ORKA MED KÄNSLOMÄSSIGT
har Eva fått hjälp och stöd av terapeut, släkt och vänner. – Jag hade inte klarat detta själv, men det stödet har aldrig överbryggat den skam som jag känt för att min son har valt bort mig. Hon önskar få bli en del av Johannes liv igen, vill kunna ringa honom och fråga hur han har det. fortsätter på nästa sida
Experten svarar
Liria Ortiz är psykoterapeut och skrev för några år sedan boken Jag och min mamma på temat att säga upp kontakten med sin förälder. Nu skriver hon på en uppföljare som ska ge läsaren förälderns perspektiv. Liria Ortiz kan se att fler barn tar avstånd från sina föräldrar idag. – Tror det är på grund av att myter kring hur relationen till ens föräldrar bör vara börjar ifrågasättas, det finns internet och tv, man ser att man inte är ensam. Den främsta anledningen till att ett barn inte längre orkar vara kvar i relationen med sin förälder är att de inte upplever sig lyssnade på. Föräldern kör över barnet, har förutfattade meningar eller är väldigt krävande utan att ge något tillbaka. – Om föräldrarna vägrar se att deras dotter är nyfiken och kreativ, kanske kallar henne dumdristig och stökig istället, kan det ge henne men för livet. I vissa fall har föräldern aldrig älskat sitt barn eller visat kärlek på det sättet barnet behövde.
säga att så här är det just nu, jag vill inte ha kontakt längre. Det kan vara lättare att begränsa kontakten eller testa att bryta kontakten några månader i taget, då hinner också föräldern förbereda sig mentalt. Liria Ortiz rekommenderar både barnet och föräldern att leva i nuet och försöka omringa sig med relationer som ger glädje och energi istället. – Problemet med att befinna sig i hur det borde ha varit är att det skapas ett ältande som leder till ångest vilket förhindrar personen från att vara kärleksfull mot andra. Det är bara att acceptera att det gör ont och kommer göra ont. Problem uppstår när man kräver att man ska vara lycklig hela tiden, det orsakar mer lidande. Vad krävs för att läka relationen? – Att den andra förstår ens lidande och ber om förlåtelse. Dessa två komponenter krävs för att kunna fortsätta relationen.
När säger man upp kontakten? – Man kan fundera över om det inte var ens mor utan en väninna som betedde sig så, skulle man tolerera det? Kolla med dig själv, mår du dåligt länge efter att ni träffats, eller bara i stunden? Om det påverkar resten av familjen och arbetet så är det ett högt pris, var konkret. Liria Ortiz tycker att ett förklarande brev är ett bra sätt att göra slut på, men allt är bättre än tystnad. Hon har aldrig träffat en förälder som förstår varför barnet sagt upp kontakten. – Både föräldrar och andra i släkten kan vilja trycka på skuldknappen, förenkla eller kräva mer förklaringar. Då känner man skam för att man inte kan behålla en relation med sin mor och skuld för man känner sig elak. Då är det bara att vara tydlig och
15
Baksida
Under intervjun berättar Johannes att han nyligen kontaktat sin mamma igen och att de några dagar tidigare träffats tillsammans med hans kurator. – Det var ett ganska bra samtal. Det var bra att det blev av och att min kurator var där, hon kunde moderera samtalet och stötta oss båda. – Vi kommer nog träffas igen, men jag kan säga att jag är försiktigt hoppfull, säger Johannes.
16
MÖTET GAV EVA NY ENERGI till att ut-
vecklas i sitt sätt att kommunicera. – Ingången är ändå att vi vill någonting, vi vill nå varan, och då blir det som att gå upp i ett jobb, en uppgift vi ska jobba oss igenom, säger hon och fortsätter. – Om inte viljan hade funnits hade det inte varit så meningsfullt som det mötet blev. Jag vill naturligtvis få tillbaka min son i mitt liv.
Vad behövs för att nå dit? – Att han känner sig förstådd. Jag hamnar i en låsning och går i försvar, om jag kan komma in i samtalet på ett nytt sätt nästa gång så är det lättare tror jag, att bestämma sig för att lyssna.
Huvudpersonerna i reportaget heter egentligen något annat och det är inte dem på bilderna.
Han har skrivit elva romaner och en tolfte är på väg. Alla utspelar sig i Göteborg med omnejd och är fyllda av mord, kriminalitet och elände men också av vänskap, hopp och relationer. Mats bor och arbetar tillsammans med sin fru Margareta på Hisingen och skrivandet har blivit hans liv. Vägen fram till att idag kunna leva på sitt författarskap har inte varit spikrak men skrivandet och kärleken till böckerna har alltid funnits där. – Skrivandet betyder allt, egentligen. Jag brukar säga att det är det enda jag kan och det är en himla tur att jag kan det. Följ med in i värmen och träffa deckarförfattaren Mats Ahlstedt.
Text & Foto: Stefan Johansson
PORTRÄTT
Mats Ahlstedt lever drömlivet som författare på Hisingen DET ÄR SIMBA som tar emot hemma hos Mats och Margareta Ahlstedt i radhuset på Hisingen, med svansen viftande och ett lätt skällande. – Han blir så glad när det kommer folk, säger Mats Ahlstedt. En doft av nybakat och kaffe sprider sig i huset, på väggarna hänger tavlor och porslinstallrikar. På golvet i vardagsrummet ligger det hundleksaker. Bokhyllorna är fyllda med böcker och prydnadssaker.
På bordet ligger laptopen och några manussidor fulla med anteckningar. Den nybakta sockerkakan är redan framdukad. – Oj, ursäkta jag vet ju inte ens om du gillar citron, säger Margareta Ahlstedt. Hon berättar att barnbarnen ska komma förbi på varmchoklad senare. En av döttrarna och hennes familj bor i huset bredvid.
Att Mats och Margareta ägnar dagarna åt att fantisera ihop mördare, offer och mänskligt lidande kan man inte se på ytan. Men så är det. Mats Ahlstedt är deckarförfattare. Margareta Ahlstedt är en av hans största supportrar, hans stöd och ovärderlige redaktör. Inte en rad går i tryck utan att Maggan, som Mats kallar henne, har gått igenom den. – Vi diskuterar mycket och Maggan kommer med förslag och idéer, sedan skriver jag om och förbättrar, säger Mats. SOM BARN TYCKTE Mats bättre om att läsa böcker och skriva egna berättelser än att ägna sig åt skolarbetet. Redan tidigt när han började fundera på vad han ville göra med sitt liv fanns författardrömmarna där. Viljan att någon gång skriva en egen bok. Mats är född i Jämtland men är uppvuxen i Göteborg. Flyttlasset
drog söderut när pappan, som var präst, fick arbete på Härlanda fängelse. – Jag är uppväxt i ett akademiskt hem och vårt hem var fyllt av böcker, säger Mats. Under uppväxten utformade han en plan. Först skulle han bli kulturjournalist sedan författare. Nu blev det inte riktigt så. Mats blev istället sportjournalist och drev sedan en egen reklambyrå i många år och det dröjde längre än han tänkt sig innan han kunde kalla sig själv författare. I BÖRJAN AV 2000-TALET satte sig Mats ner för att skriva den där boken han alltid tänkt sig att han skulle skriva. Det blev en hårdkokt deckare som han döpte till Dödsängeln. – Jag hade en felaktig självbild. Jag tänkte att det är bara att skicka in den så
17
blir man utgiven. Så var det ju inte. Jag skickade den till fyra-fem förlag och alla refuserade mig, säger Mats. Där kunde Mats Ahlstedts författarkarriär ha tagit slut. Men han hade fått en del positiv feedback. Så med några starka lektörsutlåtanden i ryggen och Maggans stöd gav han ut boken själv. Den fick positiva recensioner på biblioteken dock var det inte riktigt så här Mats hade tänkt sig sin författarkarriär. – Jag var på väg att lägga av men Maggan tjatade på mig att jag skulle skriva en bok till. Så det gjorde jag, säger Mats. VIOLINISTEN HETER Mats andra bok.
Han fick möjlighet att presentera den för ett bokförlag på bokmässan och de blev förtjusta och ville ge ut den. De var så imponerade att de även ville ge ut den första boken. Så blev det. Med nytt självförtroende och en enorm berättarlust skrev Mats sedan den bok som skulle bli hans genombrott Den röda damcykeln. Boken
18
är mycket mer är bara en spännande deckare, det är en bok om relationer. Och som i så många av Mats böcker är det utsatta kvinnor som står i fokus. –Jag skriver mycket om familjer, utsatta familjer och utsatta kvinnor av någon anledning. Kanske beror det på att jag har två döttrar själv. Det blir någon terapeutisk grej kanske. Boken fick många fina recensioner och efter den framgången har böckerna fortsatt komma i en stadig ström från huset på Hisingen. Idag har Mats Ahlstedt sålt över trehundratusen exemplar av sin elva böcker och kan sedan något år tillbaka leva på sitt författarskap och ägna sig åt det på heltid. DET ÄR SLUTET AV NOVEMBER och det
närmar sig jul. På Akademibokhandeln i Olskroken står Mats Ahlstedt längst fram på scenen och håller på att avslöja vem mördaren är i hans senaste bok Den sista vilan. Han hejdar sig i tid och den lilla intresserade, glöggdrickande publiken skrattar gott.
De lyssnar noga och ställer frågor. En man undrar vart Mats får allt ifrån. Ingen av Mats böcker är baserad på något verkligt fall. Mats förklarar att han bygger upp sina böcker kring teman som han snappar upp i nyhetsflödet och sedan utvecklar han historierna med en stor portion fantasi. Anförandet är slut och det bildas kö, några besökare känner Mats igen, andra är nya bekantskaper. Många ser fram emot att återse Fatima Wallinder, den karaktär Mats har skrivit nio böcker om. Det har gått en tid sedan läsarna senast fick träffa Fatima och de andra karaktärerna som befolkar Mats version av Göteborgspolisen. – Man fäster sig faktiskt vid sina karaktärer. Det var därför det var så himla roligt att komma tillbaka till dem nu, berättar Mats. FÖRUTOM DE SPÄNNANDE människorna och deras historier finns det en annan karaktär som är med i stort sett i alla Mats böcker. Göteborg. Staden som har varit hans hem i många år är ständigt närvarande.
PORTRÄTT
– Göteborgsmiljön erbjuder mycket stoff för kriminallitteratur. Det finns gängkrig, knark och skjutningar, du har förorter med segregation och även det som händer bakom de fina fasaderna. Göteborg är en väldigt bra miljö för deckare. Mats småpratar och skojar med läsarna, det är många som vill ha en signatur i sin bok. Att vara ute på sådana här kvällar är en del av författarskapet. Mats berättar att det var ännu mer förr. En höst hade han trettio framträdanden. Det blev i mesta laget. Nu är han ute några enstaka gånger per bok och det är han nöjd med. HUR SER VARDAGEN annars ut för en
författare? Det tar trots allt tid att skriva böcker och Mats har ett högt tempo. Han skriver i snitt två böcker per år. Det är inte alla som mäktar med det. – Jag har ett mål att skriva två sidor om dagen. Oftast går det och gör det inte det så får jag försöka ta igen det. Jag skall snitta två sidor. På en månad skall det alltså bli sextio sidor. Då hinner man, säger han. Maggan läser sedan och kommer med
synpunkter, texten är ständigt levande och växer fram organiskt. Mats planerar inte allt för mycket i förväg. Han flödesskriver och ibland vet han inte ens själv vem mördaren är. VISSA DAGAR VILL DET SIG INTE och
det kan kännas väldigt tungt. För Mats del blir det många patienser på datorn när skrivkrampen slår till. Det har varit en del problem med den bok han skriver nu. Något fattades men han kunde inte riktigt sätta fingret på vad. – Jag behövde en prolog insåg jag till slut och hela den kom till mig när jag drömde i morse. Jag skall skriva den senare ikväll, säger Mats och ler stort. Oftast gör han det, ler, skrattar och skojar. Han är mycket tacksam över att han nu har möjligheten att leva ut sin barndoms dröm. – Vilket priviligierat jobb, att kunna sitta här och fantisera hela dagarna, att bygga sina egna fantasivärldar och hitta på sina egna historier, skrönor och karaktärer. Det är underbart, säger Mats.
Namn:
Mats Ahlstedt
Ålder:
68 år
Familj:
Hustrun Margareta, två döttrar
och barnbarn.
Aktuell:
Släppte nyligen sin elfte bok
Den sista vilan. Till våren släpper
han den tredje och avslutande
delen i Eller Werner-triologin.
Bibliografi: Böcker om Fatima Wallinder
Dödsängeln, 2003
Violinisten, 2006
Den röda damcykeln, 2007
Mordet på Ragnhildsholmen, 2009
Dömd för livet, 2010
Dockmakarens dotter, 2012
Trasdockorna, 2013
Ondskans spår, 2014
Den sista vilan, 2017
Böcker om Ella Werner
När inget annat återstår, 2016
Öga för öga, tand för tand, 2017
För Storytel
Fatima - I deckarprästens fotspår, 2017
19
REPORTAGE
20
Kyliga nätter för hemlösa i Göteborg Kyla. För somliga en anledning till att stanna inomhus. För andra innebär det iskalla nätter utomhus. Antalet hemlösa ökar för varje år. Men runt om i Göteborg arbetar ideella organisationer hårt för att underlätta livet för personer som saknar boende. Text & Foto: Emmy Westling I takt med att temperaturen sjunker ökar antalet besökare på Café Trappaner som anordnas av Göteborgs Baptistförsamling. Cafét ska fungera som en trygg punkt i tillvaron för Göteborgs hemlösa. Till de som är hungriga serveras mat och kaffe och tanken är att alla ska känna sig accepterade trots sin utsatta situation. Här är det ingen som dömer. UTANFÖR CAFÉT råder det god stämning
bland besökare som har kommit ut för att röka. Ett livligt samtal har dragit igång om vilket band som är bäst av Rolling Stones och Beatles. Johnny, som går under det självvalda smeknamnet JohnnyGitarr, tycker The Beatles. – Jag har aldrig gillat de där Stones, säger han och fimpar sin cigarett. Han spelar själv gitarr och skulle tycka det var kul att vara med i ett band. Men det får komma i andra hand. Just nu är hans mål att hitta ett boende.
– Jag är trött på det här livet. Men det är svårt att få ett boende. Det är inte precis som att jag som har varit hemlös i 35 år prioriteras på bostadsmarknaden, säger han. Han har erfarenhet av att sova i trapphus, tvättstugor och i värsta fall under bar himmel. Stressen att ha någonstans att sova på natten ökar under vintern. – Det är ett hårt liv, men jag brukar klara mig på ett eller annat vis, säger han. MÅNGA AV DE som kommer till Café Trappaner har blivit hemlösa till följd av sociala problem som missbruk eller psykisk ohälsa. Men under senare år har det kommit nya grupper som helt saknar boende.
Annika Ström-Öberg har lång erfarenhetav att arbeta med hemlösa. Tidigare har det varit inom kommunen, men sedan tre år tillbaka arbetar hon ideellt på Räddningsmissionen i Göteborg.
Hon erbjuder kaffe och tar i hand. Hon är väl medveten om den växande trend av nya grupper hemlösa. – Det har dels dykt upp barnfamiljer. Men även personer som saknar uppehållstillstånd och som inte har något hem ökar. Där är även mörkertalet stort, säger hon. DE PERSONER HON beskriver har blivit hemlösa till följd av fattigdom och exkludering. I grunden har de inte någon social problematik men utvecklar det ofta med tiden. – Det är ansträngande och psykiskt påfrestande att sakna boende. Tyvärr leder det ofta till missbruk eller andra former av psykisk ohälsa, säger Annika Ström-Öberg.
Varför antalet hemlösa har ökat i Göteborg tror Annika Ström-Öberg beror på en kombination av hög inflyttning, låg byggtakt och ökade klyftor i samhället.
21
’’Det är inte precis som att jag som har varit hemlös i 35 år prioriteras på bostadsmarknaden”, säger Johnny-Gitarr, en av de hemlösa som brukar besöka Café Trappaner.
– Det finns inte tillräckligt med bostäder och det är svårt för de som är ekonomiskt svaga att komma in i bostadsmarknaden. Hyresvärdarna väljer de med pengar, inte de fattiga, säger hon.
– Det är viktigt att någon hör en och att man blir tagen på allvar. Många blir bemötta med förakt från omgivningen och personer på myndigheter, säger Jasmin Carlsson.
I EN ANNAN del av staden har en grupp av människor samlats för att spela teater. Jasmin Carlsson har levt ett liv som hemlös i 20 år men leder idag teaterverksamheten som är ämnat för hemlösa och socialt utsatta. Den går under namnet Rättvis Teater. – Att leda en teaterverksamhet passar mig perfekt, jag har alltid varit intresserad av olika former av kultur. Under mina år som hemlös skrev jag varje vecka låttexter om mitt liv, oftast blues. Det motiverade mig mycket, säger hon.
Hon har själv upplevt samma sak och fick flera gånger avslag från Socialstyrelsen. – Det är inte lätt. Det krävs att man är stark och vågar ta diskussioner. Jag fick tjata länge om att få ett boende. De trodde inte att jag skulle klara det, säger hon.
På Rättvis Teater får deltagarna berätta sina historier och på sikt vill man att det ska det hjälpa dem till ett bättre liv.
22
NÄR JASMIN CARLSSON ser tillbaka på sina år som hemlös kan hon konstatera att hon alltid hade lösningar och aldrig behövde sova utomhus. Det var bara en gång som hon tvingades frysa och det var när en person ville utnyttja henne sexuellt. – Det skulle jag aldrig tillåta. Han fick runka själv, säger hon.
Men hon vet att det finns många kvinnor därute som blir sexuellt utnyttjade i utbyte mot tak över huvudet. EFTER EN HÅRD KAMP mot myndigheter har Jasmin Carlsson nu ett hem och ett arbete som hon trivs med. Det enda negativa med det är att hon har svårare att komma på bra låttexter. – Det var lättare förut att hitta den där sorgen, säger hon.
Annika Ström-Öberg på Räddningsmissionen ser liksom Jasmin Carlsson att det finns en stigmatiserad bild av hur en hemlös människa är. Att de inte anses vara individer med egna tankar, åsikter eller drömmar. – Den bilden delar inte jag. De är människor precis som alla andra, men som har hamnat snett på grund av strukturella fel, säger hon. Bostad först är ett nytt projekt som
FAKTA HEMLÖSHET
3 802
personer är identifierade som hemlösa i Göteborg
839
Jasmin Carlsson, teaterledare Rättvis Teater
av dem lever i akut hemlöshet De som lever i akut hemlöshet är i akut behov av tak över huvudet och är hänvisade till härbärgen, jourboenden eller sover på gatan Allt fler barnfamiljer och personer utan uppehållstillstånd lever i akut hemlöset Källa: Socialstyrelsen (april 2017)
Annika Ström-Öberg, Räddningsmissionen
Göteborgs stad har börjat med för att nå målet att ingen ska behöva vara hemlös. Annika Ström-Öberg på Räddningsmissionen tror starkt på den nya arbetsmetoden. – Det är den enda evidensbaserade metoden som man vet minskar på hemlöshet. Det klassiska sättet att jobba är att man först rättar till problemen och sedan förtjänar man en bostad. I Bostad Först
tar man utgångspunkt i bostaden som förutsättning till förändring, säger hon. Varför har man inte gjort det tidigare? – Det är ett nytt sätt att tänka och svårt när man är skolad att vara expert. Att gå utanför boxen och låta personen som är i behov av hjälp sätta agendan. Johnny-Gitarr har slutat röka men minusgraderna gör att det bildas vit rök när
han andas ut. På andra sidan gatan går människor förbi i rask takt. De sneglar på gruppen hemlösa utanför Café Trappaner, men blickar snabbt fram igen och skyndar på stegen. På väg hem för att undgå kylan. Det är mörkt ute och cafét stänger om en halvtimme. Johnny vet ännu inte var han ska sova. – Jag får väl se vart jag hamnar, säger han.
24
REPORTAGE
Kyla som bevarar liv
Tvåäggstvillingarna Ivan och Norma är födda med två års mellanrum. Tack vare äggfrysning och IVF-behandling kunde paret Hanna och Emelie bli föräldrar. Magasinet Publik har fått ta del av deras spektakulära historia. Text: Raphaelle Sisask och Emilia Söderholm Illustration: Oscar Berg
År 2005 blev det lagligt för samkönade par att använda sig av in-vitrofertilisering inom hälsovården, alltså att ägg hämtas från äggstockar och befruktas med spermier utanför kroppen. Hanna och Emelie var först med att prova den nya möjligheten på kliniken de vände sig till. Efter ett flertal påkostade försök och år av ovisshet gav de upp i Sverige och begav sig till en klinik i Ryssland. Där blev befruktningen lyckad. Med hjälp av ägg- och spermiedonationer odlade läkarna fram ett antal befruktade ägg som skulle komma att bli Ivan och Norma. – Medan Ivan fördes in i min mage och började växa, låg Norma i frysen och väntade, berättar Emelie. ENLIGT ANNA KARIN LIND, överläkare
på Fertilitetscentrum i Göteborg, är det många kvinnor som använder sig av
äggfrysning av både sociala och medicinska skäl. Många väljer att prioritera karriären eller vänta på en partner, och vill därför förlänga sin fertila period. Andra vänder sig till äggfrysning då cancerbehandlingen riskerar chanserna till att bli gravid. – De flesta är över 35 år när de börjar fundera på äggfrysning som ett alternativ, säger Anna Karin Lind och fortsätter: – Dock har få kvinnor med nedfrysta ägg på våra kliniker återkommit för att använda dem. Vissa har säkert blivit gravida spontant när de har träffat en partner och för andra har det ännu inte varit aktuellt att använda dem. Både Hanna och Emelie genomgick ett flertal inseminationer och IVFbehandlingar innan de fick barn och har aldrig träffat andra som gjort lika många
försök som dem. Processen påverkade dem starkt och fick dem att avstå från bland annat kaffe och alkohol för att öka chansen till graviditet. Resultatet av alla behandlingarna var gott, men vägen dit var påfrestande. – Det jobbigaste var ovissheten, att pendla mellan hopp och förtvivlan, samtidigt som jag försökte leva ett vanligt liv, säger Hanna. – Jag började tappa hår och jag mådde inte bra, varken fysiskt eller psykiskt, til�lägger Emelie. MARIANNE JOHANSSON, lektor på Högskolan i Borås, skrev år 2010 en avhandling om de mentala påfrestningarna hos män och kvinnor vars IVF-behandling inte lett till barn. Hennes studie visade att de som går igenom en IVF-behandling ofta i ett tidigt skede pratade om äggen
25
”Det jobbigaste var ovissheten, att pendla mellan hopp och förtvivlan, samtidigt som jag försökte leva ett vanligt liv” som sina barn och att en misslyckad behandling ses som ett missfall. Samtidigt kunde man se tecken på ökad självkänsla hos vissa av intervjuobjekten. Personerna i fråga kunde glädjas åt att till exempel befruktningen lyckades, trots att graviditeten inte gick hela vägen. Men generellt sett tärde misslyckade behandlingar på psyket, och i sådana fall finns det psykologer och kuratorer att prata med. – Även om paren är medvetna om att det inte finns några garantier så är det tufft att få ett dåligt besked. Hanna och Emelie har försökt att berätta för sina barn om var de kommer ifrån
och hur de kommit till. Med barnen pratar de om en klinik i Ryssland och försöker att väva in den i deras liv. Samma sak sker hos ett par bekanta till dem, vars första barn är adopterat och det andra barnet är resultatet av en lyckad IVFbehandling. – I förskolan frågade läraren klassen var alla kom ifrån, varpå den bekantas barn hade svarat ”min bror är från Vietnam, och jag är från frysen”, säger Hanna och skrattar. ÅLDERSGRÄNSEN FÖR påbörjad äggfrysning är 37 år, och enligt Marianne Johansson är det viktigt att se till den etiska
Fakta om äggfrysning • 2011 infördes en lag som även möjliggjorde äggfrysning av sociala skäl
• Inom offentlig sektor får man oftast tre IVF-behandlingar och sedan vänder man sig till privata kliniker
26
Källa: Fertilitetscentrum.se
• Tre försök kostar cirka 100 000 kronor • Äggen förvaras i flytande kväve i -196 grader celsius
•
Förvaring av ägg kostar 30005000 kr per år och går att förvara så länge man vill
aspekten när man förlänger sin fertila period. Det är värt att fundera över vilka följder det får när man blir äldre förälder. SAMTIDIGT ÄR HANNA och Emelie glada över att ha utökat familjen i sena 30-årsåldern. – Vi hade redan gjort våra individresor. Därför fanns det mycket utrymme för Ivan och Norma i våra liv. Vi var ändå lite less på oss själva, säger Hanna.
Hanna, Emelie, Ivan och Norma heter egentligen något annat.
IVF
In-vitro-fertilisering
In vitro I glas
Fertilisering Befruktning
BÄCKSTRÖM LERNEBY: FÖLJ FÖRSTAHANDSKÄLLORNA Hon fick Stora Journalistpriset 2015 för reportaget ”Att skapa ett monster” som publicerades i Filter och nyligen skrev hon det uppmärksammade reportaget ”Familjen” i Aftonbladet. Möt Johanna Bäckström Lerneby som berättar om sin syn på reportageskrivande och reporterarbete. Text & Foto: Stefan Johansson
JOURNALISTINTERVJUN VAD BETYDER REPORTAGET FÖR DIG?
– Helheten är det viktiga och helheten skall teckna en bredare berättelse än den berättelse som själva reportaget tar upp. Jag tänker till exempel på Familjen som jag skrev nu senast. Det är en berättelse om en familj, så klart, men min ambition var att genom att berätta deras historia ge en större bild av ett samhällsproblem. VAD ÄR ETT BRA REPORTAGE?
– Jag är väldigt mån om att alltid prata med förstahandskällorna, ringa dem eller träffa dem. Jag är inte intresserad av företrädarna för någonting. Ett bra reportage innehåller alltid den det handlar om. Var inte rädd för att som reporter sätta in dig själv i sammanhanget. Jag valde att göra det i Familjen och även i Att skapa ett monster. Särskilt i Familjen så tyckte jag att det var nödvändigt. Där är det ju två kulturer som krockar. Det är där det bränner till och gör reportaget intressant. I ATT SKAPA ETT MONSTER ÄR DU OCKSÅ MED. HUR TÄNKTE DU DÄR?
– Han var så skadad, så där måste jag symbolisera vanligheten och han får vara den som är udda. Han har mördat en människa, han har varit nazist. Jag tycker att det är intressant att mina läsare får
förhålla sig till mig och hur jag tänker och reagerar över saker han säger.
tycker inte jag att det är så svårt. Faktiskt. Jag är väldigt hjälpt av att jag skrev en bok för några år sedan.
INTERVJUN KOMMER IN SENT I REPORTAGET?
– Jättesent, när man läser har man ingen aning om att jag ens har träffat honom innan man kommer dit. DET GER EN ANNAN DIMENSION?
– Det är ett fasansfullt mord han har begått och jag stack inte under stol med vad jag tyckte om det. Bland det första jag frågade honom var: ”Hur fan kunde du, jag måste bara fråga. Det var ju din kompis?” Så redan vid första samtalet pratade vi ganska öppet. Det var samma med Familjen, Hashem Ali Kan visste precis vad jag ville intervjua honom om. DU BESKRIVER I DET REPORTAGET EN INTERVJU SOM TAGEN UR GUDFADERN?
– Det var verkligen så. Precis så var det. Jag kände att jag var med i en film. Det var helt absurt. De satt och pratade arabiska med varandra. Vi översatte det senare och då hör man att de sitter och säger: ”Va fan gör hon här. Varför ställer hon sina jävla frågor?”
ÄR DET NÅGON SKILLNAD I ARBETSPROCESS?
– Eftersom att jag inte hade skrivit en bok tidigare så tyckte jag att det var ganska svårt från början. Det tog ganska lång tid innan jag hittade rätt ton. SÅ ATT DET INTE BLIR FÖR TIDNINGSAKTIGT?
– Jag var ganska hjälpt av att jag jobbat på TV, för då tänker man i scener automatiskt. De gör man ju när man skriver bok och reportage också. Jag har märkt att det verkligen är en träningssak. HAR DU NÅGRA AVLUTANDE RÅD?
– Jag vill tjata in det här med att prata med förstahandskällorna. Sen måste man intervjua många människor. Intervjua, intervjua, intervjua. Kanske är det bara ett fåtal som är med i själva reportaget. Var heller inte rädd för att gå ut och titta på hur det ser ut i verkligheten. Och var ödmjuk inför att det kanske inte är som du tror.
VAD ÄR DET SVÅRASTE MED REPORTAGE?
– När man väl har en bra berättelse så
Namn: Johanna Bäckström Lerneby Ålder: 43 år Arbete: Krimchef på Aftonbladet
27
Publik
Vill du vara med och skapa nästa nummer av Magasinet Publik? Hör av dig! Redaktionen är alltid öppen för nya förmågor. www.magasinetpublik.se
Gilla oss på facebook
www.facebook.com/magasinetpublik
28