Magasinet Publik #19 Tema Yta by Magasinet Publik

publik JMG-studenternas magasin

Tema: Yta

Nummer 19, december 2018

Levande charader | Rätten till bostadsyta | Att vika världen Skönhet som hobby | Möt dödgrävaren | Spelet på Tinder 1

Ledare

Magasinet Publik CHEFREDAKTÖR

Emmy Westling YTA. UTSIDA, ytterskikt, fasad. Det som vi ser med blotta ögat, en första anblick. Eller en första beröring. Som vattenytan, tyget på en silkesklänning eller knottret på armarna som uppstår under en bra konsert. Kroppens yta binder samman och skyddar oss, men kan också bli vår största fiende. Huden, kläderna, ögonfärgen, och ansiktets symmetri ska fungera som ett verktyg för att möta omvärlden, men kan istället förstöra oss. NÄR YTSPÄNNINGEN brister rinner vinet över kanten. Precis som blodet från ett skärsår, eller tårar som bara måste ut. För det är sprickorna som kan ge oss en aning om vad som finns under ytan. Och ju närmare vi kommer, desto mer kan vi se. Vi ser ett vackert hus målat i rött, men snart ser vi skuggor som rör sig bakom gardinerna. Kärlekar möts, barn blir till, familjer bildas. Familjer splittras. Och på andra sidan gatan sover någon på en

bänk. Stannar vi tillräckligt länge ser vi någonting annat än vid en första anblick. Ytan brister, krackelerar, går sönder i tusen bitar. Blir till någonting helt annat. För det tar tid att se hur någonting ser ut. Alltså hur någonting verkligen ser ut. I DET NITTONDE numret av magasinet Publik kommer vi att vända och vrida på ordet yta för att komma det närmre. Ni kommer att få möta André som arbetar som dödgrävare på Sveriges till ytan största kyrkogård, Sanna som har sitt utseende som sitt största intresse och modeskaparen Jule som viker allt som kommer i hennes väg. Vi har även undersökt om nätdejtingtjänster bidrar till mer ytliga relationer, vem som har rätt till en bostadsyta och vad som är historien bakom den berömda silverbibeln. Allt det kommer ni få läsa om, och lite till. Trevlig läsning!

ANSVARIG UTGIVARE Clara Fritzon

SKRIBENTER

Linnea Rönnqvist, Akiko Ahlstrand, Sara Höglund, Emilia Söderholm, Emmy Westling, Linus Kuhlin, Linnea Burén, Christian Ugge, Jennifer Augustsson, Rebecka Adin, Stefan Johansson

LAYOUT

Stefan Johansson, Emmy Westling, Emilia Söderholm, Linnea Burén, Linnea Rönnqvist, Linus Kuhlin, Christian Ugge

OMSLAGSBILD Wikimedia

HEMSIDA

www.magasinetpublik.se

KONTAKT

magasinpublik@gmail.com facebook.com/magasinetpublik

Emmy Westling CHEFREDAKTÖR

OM MAGASINET

Magasinet Publik är ett samhällsmagasin som produceras av JMGstudenter. I varje nummer väljer vi ett nytt tema och skriver om intressanta livsöden och samhällsfenomen i alla kategorier.

UTGIVNING

Två gånger per år.

TRYCK 2

Tregraf

Publik

#19 - 2018 Tema: Yta

Mediesvepet AV: REDAKTIONEN

I mediesvepet i detta nummer av Publik får ni boktips, information om den kommande tv-skatten samt svar på vad som är redaktionens favorityta. Sidan 4-5

Historien bakom Silverbibeln AV: JENNIFER AUGUSTSSON

Det finns en bok som har färdats genom romerska riken och imperier. Bytts av kejsare, stulits av svenska militärer, sålts till köpmän och slutligen fått sin trygga vila i Uppsala. Den kallas Silverbibeln. Sidan 24-26

Kvibergs Kyrkogård AV: LINNEA BURÉN & LINNEA RÖNNQVIST

Udda och speciellt, de är de vanligaste reaktionerna när André Kapella berättar om sitt jobb. Han jobbar som dödgrävare. Sidan 6-9

Spelet på Tinder

Möt Sanna Rough AV: EMMY WESTLING & LINUS KUHLIN

AV: EMILIA SÖDERHOLM & CHRISTIAN UGGE

På Tinder gör vi snabba bedömningar av potentiella partners, men ger chans till fler val. Det har förändrat hur vi träffas och parar ihop oss. Sidan 10-12

För Sanna Rough är utseendet inte bara viktigt, det är hennes största intresse. Hon har utfört flera skönhetsingrepp och strävar ständigt efter perfektion. Sidan 20-23

Att vika världen

Bostadsbrist

AV: SARA HÖGLUND

AV: REBECKA ADIN & AKIKO AHLSTRAND

Från experimenterande med origami till nyskapande mode. Designern Jule Waibel ser inga gränser för sitt skapande. Sidan 14-15

Bostadsbrist och låga inkomster tvingar svenskar in i trångboddhet. Mest utsatta är barnfamiljer och utlandsfödda. Sidan 16-19

Krönika: Linus Kuhlin AV: LINUS KUHLIN

Som offentlig person är det lätt att anamma en scenpersona, ett alter ego som de visar upp i offentligt. Men ibland tenderar dessa att vara en smula excentriska och... överdrivna. Sidan 13

REDAKTION Här är vi! Du undrar kanske vad våra respektive favoritytor är?

Rebecka Adin Skogen

Linus Kuhlin Bokomslag

Akiko Ahlstrand JenniferAugustsson Ytspänningen på sjön Sommen

Linnea Rönnqvist Bilsäte med rumpvärme

MEDIESVEPET

Boktipset

Här kommer några tips på nyutkomna böcker av journalister om journalistik, källkritik och kvinnohistoria. Jenny Nordlander Mellan raderna – en bok om att vara kvinna och journalist Emma Frans Sant, falskt eller mitt emellan? Alexandra Pascalidou Mammorna Anna Roxvall och Johan Persson Västsahara inifrån – att svika ett folk

Glittrande snö

Linnea Burén

Emilia Söderholm Trägolv

Sara Höglund

Min gräsmatta i Småland

Vattenytan

Christian Ugge Toppen på en crème brûlée

Stefan Johansson Bredvid min flickvän

Emmy Westling Pälsen på vår hund

Laholms tidning får nya ägare – kan återuppstå Efter 87 år försattes Laholms tidning i konkurs. Tidningen hade under en längre tid haft ekonomiska problem, men i november blev det klar att tidningen fått nya ägare. En grupp på 15-20 privatpersoner, med Laholmsbon Mats Olofsson i spetsen, har gått ihop och köpt utgivningsbeviset. Planen är att Laholms tidning ska återuppstå i någon form och gruppen håller nu på att se över hur de ska gå vidare. – Vi har lite trådar som vi rycker i, vi får se var vi hamnar någonstans, säger Mats Olofsson.

Mats Olofsson, en av Laholms tidnings nya ägare.

MEDIESVEPET Ny skatt ersätter radio- och tv-avgiften nästa år Idag gäller att alla hushåll och företag som äger, hyr eller en lånar en TV-mottagare ska betala en särskild radio och TV- avgift. Avgiften är till för att finansiera publicservicekanalerna SVT, Sveriges Radio och UR och för den som betalar kostar det 2400 kronor om året. Från och med första januari nästa år kommer reglerna att förändras. Sveriges riksdag har nämligen klubbat igenom en ny lag om allmän TV-avgift. Det innebär att alla som är över 18 och betalar skatt kommer att betala den nya avgiften, som utgör max 1 procent av den beskattningsbara inkomsten. Riksdagen har också beslutat om ett tak på avgiften, vilken innebär att ingen kommer att betala mer än drygt 1300 kronor. Anledningen till den nya lagen är bland annat att teknikutvecklingen har förändrat vårt TV-tittande och nya plattformar med digitalt utbud har

skapats. Om ett hushåll har en fysisk TV i vardagsrummet eller inte kan därför inte längre avgöra vem eller vilka som ska betala avgift.

Föräldrarna till den svenska journalisten Kim Wall som mördades augusti 2017 har släppt boken, Boken om Kim Wall – när orden tar slut. I berättelsen skildrar föräldrarna Ingrid och Joachim Wall sorgen efter dotterns död, men framförallt Kim Wall och hennes kall och gärning. – Nu är det dags att Kim får ta plats, att bilden av henne förändras från ett anonymt brottsoffer till den självständiga och fantastiska yrkesperson och kvinna hon var, säger Ingrid och Joachim Wall i ett pressmeddelande. Boken släpptes den 9 november och ges ut av Albert Bonniers förlag.

Stora journalistpriset Den 22 november delades det stora journalistpriset för 2018 ut i Bonniers konsthall i Stockholm. Årets avslöjande gick till Matilda Gustavsson, från DN för avslöjandet om kulturprofilen. Årets berättare blev Robert Barkman och Daniel Velasco, för deras P1 dokumentär ”Hästgården” i Sveriges radio. Årets förnyare gick till Jenny Svenberg Bunnel från Aftonbladet för sin tecknade nyhetsjournalistik. Årets röst gick till David Bass, från Expressen, om sina avslöjanden om politiker som hatar anonymt på nätet.

Vinnarna av Stora Journalistpriset 2018.

Foto: Magnus Bergström

REPORTAGE

Dödgrävaren

på Sveriges största kyrkogård Text och foto: Linnea Burén och Linnea Rönnqvist

Speciellt och udda, de är de vanligaste reaktionerna när André Kapella berättar om sitt jobb. Han arbetar som dödgrävare och gräver gravar på den till ytan största kyrkogården i Sverige. FRÅN KYRKOGÅRDENS olika fält hörs lövblåsare. Träden har tappat nästan alla löv och regnet ligger i luften. Kvibergs kyrkogård sträcker sig från den vältrafikerade Kortedalavägen och upp över bergen som stänger ute bruset från e45an på andra sidan. På många av fälten ter sig raderna av gravar oändligt långa. – När jag grävde min första grav var jag mest nervös för att gräva fel. Det var inte så att jag tyckte att det var otäckt med kistor eller så. Jag har nog aldrig tänkt efter på det sättet. Det är så mycket vardag som det kan bli för min del, säger André Kapella. KVIBERGS KYRKOGÅRD invigdes 1935 och idag finns över 24 000 gravar här. En stor del av kyrkogården är platt med

stora öppna gravfält men det finns också många gravar i sluttningarna mot berget. Här vilar flera göteborgsprofiler som präglat stadens utveckling och historia, så som tidningsredaktören Torgny Segerstedt och stadsarkitekten Sten Branzell. Andrés favoritplats är urnlunden. – Fält u1, u2, u3 är väldigt mysigt. Det ligger nästan mitt i kyrkogården. Man går upp mot en topp. Där är det mindre gravstenar och mycket gamla stora träd. Det är ett helt annat lugn där uppe än här nere vid stora vägen och alla pampiga gravar. André har säsongsarbetat på kyrkogård sedan gymnasiet och för fem år sedan fick han fast jobb på Kvibergs kyrkogård. Han började som skötsel-arbetare och gick över till gräveriet för två år sedan.

– De som är grävare här har jobbat några år innan med att klippa gräs och sådär. Jag vet ingen som kommit in utifrån och blivit grävare direkt. För det är ju speciellt, man vet inte riktigt hur man reagerar på det förrän man är där, säger André. UTE PÅ KYRKOGÅRDEN har det börjat regna och ljudet från lövblåsarna försvinner. Längst med asfaltsvägen som leder upp på berget rinner vattnet i en strid ström. Från toppen av berget syns nästan hela kyrkogården. Intill Sankt Sigfrids och Sankt Olofs kapell nedanför ligger kyrko-gårdens två områden med krigsgravar. Här vilar britter och tyskar som omkom i första och andra världskriget.

På kyrkogården finns också många familjegravar, där anhöriga kan begravas tillsammans. – Om det är kistgravar så lägger vi kistorna på varandra, som en våningssäng. För den djupaste, första kistan, brukar vi gräva på 2,4 meter. När nästa person ska begravas grävs den graven på två meter och sedan sista på 70 centimeter.

upp står också på vilket av kyrkogårdens alla fält personen ska begravas. – Vi har ett barnfält. När det står 8B vet jag att det är en barngrav. Man tänker ju bara på de anhöriga när det är barnbegravningar. Efter begravningen kommer vi dit och så ligger det en sån kista, säger André och måttar med händerna. Han fortsätter. – Det säger sig självt att det är inte roligt.

”Vi lägger kistorna på varandra, som en våningssäng”

NÄR EN GRAV ska grävas får André och hans kollegor en öppningsorder. Där står bland annat den avlidne personens efternamn, födelse- och dödsdatum. Högst

ANDRÉ ÖPPNAR en av portarna till garagelängan som sträcker sig ett tiotal meter och hoppar in i en stor bil. Grävarna behöver rejäla fordon för att komma fram i kyrkogårdsterrängen. Det

allra vanligaste är att graven grävs med maskiner, men i vissa fall är maskinerna för stora. Då får André och hans kollegor plocka fram spadarna och gräva för hand. – Jag har varit nere i en grav en gång. Vi grävde för hand för att vi inte kom in med maskinerna. Vi stod i graven och grävde, det var enda sättet. Då har man en enorm respekt för väggarna, säger André. André kör in genom en stor metallgrind. Innanför finns kyrkogårdens materialgård där olika typer av sand, jord och mull förvaras. Här finns också en hög med skrot. –Det är saker vi hittat på kyrkogården som ingen vill kännas vid och polisen inte vill ha. Det konstigaste vi har hittat är nog den där, säger André och pekar på en

trasig moped högst upp på skrothögen. På lastpallar allra längst in står ljusa, höga aluminiumramar som dödgrävarna använder när de grävt klart en grav. Oftast grävs graven dagen innan begravning och de tunga metallformarna hindrar jordväggarna från att rasa in under natten. När kistan sänkts ned, lyfts ramen upp innan graven fylls igen. ANDRÉ KAPELLA GRÄVER gravar varje dag och döden har blivit vardag. Även om han inte funderar över sin egen död, vet han hur han vill ha det efteråt. – Jag kommer att kremeras, garanterat. Det känns fräschare på något sätt. På Hisingen tror jag, jag är där ifrån och bor där så det blir nog där ute någonstans.

André Kapella har arbetat på Kvibergs kyrkogård i 5 år. Urnlunden är hans favoritplats.

REPORTAGE

Yes!

No !

Ytlighet och Idag är det vanligt att dejta på nätet. En rad appar och tjänster erbjuder lätt tillgänglighet till nya kontakter. Nätdejting bygger ofta på att vi gör snabba och ytliga bedömningar av potentiella partners, men ger chans till fler och varierade val. Det har förändrat hur vi träffas, kommunicerar och parar ihop oss. FÖRESTÄLL DIG DETTA: Det är onsdagskväll och du är uttråkad. Du är också singel och sökande. Du vill träffa någon, men var då? Du gillar inte att hänga på krogen och att prata med främlingar där ger dig ångestattacker. Det finns ju trevliga typer på jobbet eller plugget, men att dejta någon därifrån är ett socialt minfält du gärna undviker. Vad gör du? Plötsligt surrar din mobil och du kommer ihåg att du har en dejtingapp. Fem

minuter senare dömer du bland hundratals potentiella partners med en känsla av gudomlig makt och kontroll. Du ratar en fuckboy i snabba glasögon och gillar en tjej med en söt hund. Du kanske känner att kärleken står runt hörnet. Kanske har din singelstatus äntligen nått sitt slut. ÄR DU SINGEL och sökande är chanserna stora att du har ett konto på en dejtingapp, till exempel Tinder, eller Badoo. Det anses inte lika pinsamt längre

att ta hjälp av elektronik för att hitta en partner. Idag är det så det går till. Hanna, som är 36 år och bor i Luleå. Hon började med dejtingappar för ett år sedan när hennes långvariga förhållande tog slut. – Det var en kompis som tjatade på mig att jag skulle skaffa Tinder. Det var inte mitt egna driv liksom, säger Hanna som upplevde en stor skillnad mot senast hon var singel. Nätdejting var inte alls lika utbrett då.

! No

No !

s! Ye

Yes!

Text & Foto: Christian Ugge och Emilia Söderholm

känslor på dejtingappar – Jag tänkte “Jaha, det här var ju lite roligt”. Det tog kanske ett dygn, säger hon.

meddelande. Det känns lite som ett spel, säger Janine Björklund Cilli. Detta är någonting som Hanna Goding också märkt av. – Generellt sett var jag väl ute efter något mer seriöst men Tinder jobbade ner en så att man sänkte sina förväntningar så pass mycket att man till slut accepterade vad som helst. Jag tänkte: “Jaja, om killar bara vill hitta ett one-night-stand så kan jag väl göra det bästa av situationen”, säger Hanna.

”Det påminner väldigt mycket om när man går och shoppar.”

JANINE BJÖRKLUND CILLI, är samhällsvetare på Lunds Universitet. Hon har skrivit uppsatsen “Kärlek på näteten analys av nätdejtingens inverkan på individen och uppfattningen om partnerskap”. Där har hon undersökt hur vi under de senaste 20 åren börjat leta efter kärleken allt mer via nätet och hur det påverkar oss på individoch samhällsnivåer. – De negativa sidorna med nätdejting kanske är att folk ibland inte är så seriösa. Det är så utseendebaserat och man kan ju aldrig veta vad man får för

Janine Björklund Cilli menar att nätdejting gör det så lätt att få kontakt med ett så stort utbud nya, potentiella partners minskar motivationen att jobba på befintliga relationer gentemot att leta efter

Hanna Goding

Bild: Christian Ugge

nya, potentiellt bättre partners. – Det är väldigt konsumistiskt på något sätt. Det påminner väldigt mycket om när man går och shoppar. Man måste ju skriva in specifikt vad man är ute efter. Typ utseendemässigt, politiska åsikter, och så vidare, säger Janine.

desto mer stärks självkänslan. I sin uppsatts menar Janine Björklund Cilli att nätdejting kan hjälpa personer som har problem att interagera i verkligheten. Skillnaden mellan den verkliga identiteten och den virtuella, kan dock skapa problem när man ska ses på riktigt. Nätdejting är därför inte en automatiskt lösning på människors problem att interagera socialt.

”Är inte all form av dejting ganska ytligt?”

HANNA MÄRKTE OCKSÅ att många som hon mötte på dejtingapparna inte ens var intresserade av tillfälliga relationer, utan bara kicken av bekräftelsen som en matchning gav. – Det var så många killar som slutade skriva och inte verkade intresserade över huvud taget. Man blev så jäkla less, säger hon. Även Janine Björklund Cilli har noterat detta i sitt arbete. Det som ibland verkar vara viktigare än själva samtalet, kan enligt henne vara att någon person visat intresse. Ju fler som gillar ens profil,

Anton Nyman, nyligen förlovad. Bild: Christian Ugge

I MALMÖ BOR 28-årige Anton Nyman som har en mer positiv upplevelse av nätdejting-fenomenet. – Tinder är ganska ytligt, men är inte all form av dejting ganska ytligt? Även i verkligheten. Det är ju mycket ett spel. Det handlar om vad man gör för några “moves”. Och det är ju äldre än dejtingappar, säger han. Anton tog upp Tinder under en period då han hade svårt att träffa nya människor. Han hängde inte mycket på krogen och träffade inte så många nya människor på fester. – Det fanns inga naturliga träffpunkter. Annars brukar det vara att man träffar mycket nytt folk på ett nytt jobb eller utbildning. MEN FOLK träffas ändå via nät-dejting och oavsett syfte bildas ibland långvarigare och djupare relationer av detta. Enligt en undersökning av ISS (internetstiftelsen i Sverige) av svenska internetvanor 2016, visade det sig att 18 procent av svenskar i åldrarna 16-25 använt dej-

tingappar någon gång under året. När samma undersökning gjordes 2018 hade siffran gått upp till 28 procent. Bland de svenskar som använde dejtingappar 2016 ledde det till en långvarigare relation för nästan en femtedel. En av dessa var Anton. Efter en tid av nätdejtande med blandat resultat fick han kontakt med en tjej som han sen fick en mer seriös relation med. – Det var stor skillnad med Emma. Hon ställde mer intressanta frågor och var engagerad när hon skrev tillbaka, säger Anton, som idag är förlovad med Emma. – Det finns positiva aspekter med nätdejting. Jag tror att det är ett bra sätt att träffa personer om man är lite blyg i början. Det kommer ju fram massa personer som man inte hade träffat annars, säger Janine Björklund Cilli.

KRÖNIKA

Levande charader

lla offentliga personer, de som vi i folkmun kallar för kändisar, har en mer eller mindre distinkt scenpersona. Ett alter ego, om man så vill. Att för omvärlden visa upp en hundra procent transparent, hudlös och sanningsenlig version av sig själv – och därefter bli beskådad, granskad och bedömd – är ett alltför påfrestande och utlämnande val där belöningen sällan motsvarar insatsen. Kanske har vi alla våra personor, som masker och roller vi iklär oss beroende på kontext och sammanhang. Det är ju fullt naturligt att känna in en situation och agera därefter. Skillnaden är att offentliga personers alter egon vanligtvis är mer intressanta och excentriska än våra. Sorgligt få av våra vänner skulle ju dyka upp på en fest helt iklädd rått kött alá Lady Gaga och åtminstone undertecknad känner ingen som likt Martin Luuk pratar om sig själv i tredje person. Vad gäller kändisar är det även vanligare att personan så småningom inkorporeras med den privata. Gitarristen Little Steven började troligtvis klä sig som en hallick – vilket gav upphov till smeknamnet Miami Steve – lite som en flippig grej. ”Visst vore det kul om jag körde med rosa boa, vinröd sammetskostym och en lila hatt stor som en pizza”, liksom. Men med tiden, och publikens (be)undrande blickar, kommer också insikten om att de där ormskinnsbootsen och den överdimensionerade sidenscarfen ju även passar för en snabb gå-ner-till-Ica-för-attköpa-mjölk-promenad. Little Steven/Miami Steve är såklart inte ensam om detta. Exemplen är ju många. Lustigkurren och ordvitsrockaren Robert

”Robban” Broberg avverkade under sin femtioåriga karriär fler artistnamn än vad en normalbegåvad sexåring kan räkna till. Däribland samtliga tänkbara kombinationer av hans redan så imponerande födelsenamn Robert Karl Oskar Broberg – såsom Robert Broberg, Robert Karl-Oskar Broberg (med bindestreck!) och kort och gott Robban. Och under en repetition för föreställningen Cirkus Zero ska Robban ha förklarat för ensemblen att han från och med då enbart lyssnade till namnet Zero – en karaktär som han alltså hade blivit, alltså även privat. Sångerskan Lena Junoff går enligt rykten aldrig hemifrån utan några exemplar av sitt cv, som om hennes offentliga jag är synonymt med hennes privata. När Ted Gärdestad i mitten av 80- talet öppnade restaurangen Zorba the Buddha (ja, den hette så!) tog han artistnamnet Swami Sanga Upasani för sina återkommande dj-gig. Kort därefter meddelade han i Aftonbladet att Ted Gärdestad är död, men att Upasani ”lever och har hälsan”. Lasse Brandeby lär ha skrivit otaliga autografer som Kurt Olsson. Och visst måste det ha hänt att Magnus Uggla åtminstone någon gång gått på föräldramöte eller lämnat in bilen på verkstan iförd sin sedvanliga skinnpaj-och-pilotbrillor-outfit. Vi har alla våra filter, våra masker, roller woch personor. Det är ett fullt naturligt, ja rentav mänskligt, drag att gömma oss bakom dessa. De är bara olika delar av oss, som tillsammans, likt pusselbitar, bildar en sanningsenlig helhet. Men kanske borde vi vara vaksamma på, eller åtminstone tänka efter, innan de mest extrema personorna tar över hela vår personlighet. Linus Kuhlin

PORTRร TT

Text & Foto: Sara Hรถglund 14

Att vika världen Från experimenterande med origami under universitetsstudierna i London till nyskapande mode. Designern Jule Waibel ser inga gränser för sitt skapande. Allt kan vikas.

ennes vikta klänningar av papper har fått stor internationell uppmärksamhet. Trots detta ser hon inte alls sig själv som en modeskapare. Det gick upp för henne hur annorlunda hennes skapandeprocess fungerar när hon samarbetade med två designers inför modevisningen i Stuttgart, Tyskland tidigare i år. – De tänker i mönster och skärningar, jag tänker istället på geometrin, arkitekturen. Mina tankar rör sig kring hur jag kan anpassa mina vikningar av ett enda ark papper för att skapa funktionella former kring en dynamisk kropp, säger Jule Waibel. IDÉN TILL KOLLEKTIONEN kom från en vision om en balett där klänningarna skulle få ett helt eget liv i takt med att dansarna rörde sig. Tankarna kring utformningen anpassade sig utefter kropparnas rörelsemönster och ledernas räckvidd. Varje möjlig rörelse innebar en speciell vik-teknik. Någon balett har det inte blivit än, men

många har uppmärksammat hennes unika stil. Allt började med papperssvanarna hon vek under studierna på Royal College of Art i London. De har sedan länge fått vingar. EFTERSOM ATT hon inte låter sig begränsas av en produktkategori, utan snarare låter metoden utmanas av materialet, har hon skapat alltifrån storsäljande väskor vikta av gamla reklamaffischer, till små fåtöljer av filttyger. – Projektet med väskorna vikta av gamla reklamaffischer inspirerade mig mycket. Det gjorde att jag fick upp ögonen för vilka möjligheter min vikande teknik kan ha i ett hållbarhetsperspektiv. Istället för att kasta bort ett platt vikbart material kan man skapa något helt nytt som människor vill köpa och använda igen, säger hon. I SLUTET AV OKTOBER besökte Jule Waibel Göteborg i samband med förpackningsmässan Scanpac, där hon bjöd in besökare att delta i en workshop

i hennes unika vik-teknik. För workshopdeltagarna begränsades vikandet till papper, men Jule själv längtar redan till nya utmaningar. Gärna något gränsöverskridande. –Jag har arbetat mycket med papper och tyg men också metaller. Nu har jag blivit alltmer nyfiken på glas. Det kan låta konstigt, att vika glas, men jag ser det redan framför mig. Hur jag skapar en gjutform och sedan blåser liv i den. VISIONERNA ÄR MÅNGA, men Jule ser alltid till att vara öppen under processens gång. Hon ser sig inte som kommersiell designer utan vill fortsätta utvecklas som konstnär. –Det börjar alltid med materialet och medan jag viker utforskar jag samtidigt var det kan höra hemma; om det är något för en abstrakt installation, eller något som har en funktion, säger Jule med ett leende och fortsätter: – Jag ser världen som mitt ovikta universum, fullt av möjligheter att vika och forma om till något nytt.

REPORTAGE

Att inte få plats hemma Text & Foto: Rebkecka Adin och Akiko Ahlstrand

Bostadsbrist och låga inkomster tvingar svenskar in i trångboddhet. Mest utsatta är barnfamiljer och utlandsfödda. Abdullahi Haile är pappa till sju barn och en av dem som vittnar om konsekvenserna av ett trångt boende och maktlösheten att inte kunna påverka sin situation.

bdullahi Haile visar in genom en kompakt hall, kanske runt en halv kvadratmeter stor, tillhörande en numera tom källarlägenhet i Kortedala. Här bodde han med sin familj fram tills ett år sedan. Lägenheten är en fyra med tre sovrum varav ett en trappa ner, vardagsrum, en mindre kokvrå och endast en toalett. Bostaden har några år på nacken och tapeterna är slitna. Rummen ligger på rad efter varandra så man måste gå igenom det ena sovrummet för att ta sig till det andra. Ett av sovrummen ligger en trappa ner, under markplan. Abdullahi visar runt och berättar hur många som delar på varje rum. Längst bort från köket sov det två personer, fyra personer i nästa rum. Och två barn i källaren. Enbart det första rummet, det längst bort

från köksvrån på övervåningen, har en dörr. – Jag har haft svårt att sova på natten, det går ju inte att stänga om sig, säger Abdullahi och rycker på axlarna. TRÅNGBODDHET ÄR ETT utbrett problem i Sveriges storstäder och vanligt i förorterna. I Kortedala är det nästan hälften av alla barn och unga som bor två eller fler personer per sovrum, visar siffror från Statistiska Centralbyrån. Statistiken visar också att trångboddheten är vanligast bland barnfamiljer och att nästan var femte utlandsfödd var trångbodd år 2017. Marie Lindén, bostadspolitiskt sakkunning på Hyresgästföreningen region väst, menar på att bostadsbristen är den viktigaste orsaken till att människor bor trångt. Enligt henne blir konsekvenserna

”Jag har svårt att sova på natten, det går ju inte att stänga om sig”

av trångboddhet extra kännbara för barn och ungdomar. – Det råder ofta total brist på personlig integritet, vilket får följden att barn tvingas röra sig ute mycket mer, man känner inte att man får plats hemma, säger hon. Marie Lindén lyfter dessutom att barnens studiero försämras av att bo trångt. Unga får svårare att klara av sina hemläxor. Rent praktiskt försvåras vardagen av att många personer till exempel får dela på ett enda badrum. – Ska man gå upp klockan fyra på morgonen då eller? Det blir så mycket logistik när man bor riktigt trångt, man kan till och med behöva sova och äta i skift, säger Marie Lindén. I LÄGENHETEN I KORTEDALA ser man ner i källaren från ovanvåningen. Inte heller där finns någon dörr. Abdullahi berättar om hur det påverkar ett av barnen extra mycket på grund av astmatiska problem. – Matlukten går rätt ner. Problemen blev mycket värre av att sova i källaren och att behöva dela på ett så litet utrymme med flera andra av våra barn. Han gestikulerar mot den lilla kokvrån i anslutning till hallen.

Abdullahi visar runt i lägenheten. Han visar bland annat det fuktskadade golvet och den trånga kokvrån.

De finns tre kvadratiska fönster i källaren. De ligger i markplan mot vägen utanför. Två av dem går inte att öppna. Det tredje lyckades Abdullahi få upp för att släppa in frisk luft till barnen, men då drabbades de istället av nästa problem. – Råttor. De kommer in eftersom fönstret ligger precis i markhöjd i källaren. Och det gjorde ju bara astman ännu värre och gav flera av barnen allergiska reaktioner. På en annan plats i lägenheten hade råttorna dessutom ätit sig in underifrån genom väggen. Abdullahi visar på en provisorisk lagning i form av en träplanka över hålet under ett av fönstren på övervåningen. BOVERKET SLÄPPTE 2016 en rapport för att belysa trångboddhetens utbreddhet i Sveriges tre största städer Stockholm, Göteborg och Malmö. I rapporten redovisas ett sammanhang mellan den individuella inkomstnivån kopplat till

”Det blir så mycket logistik när man bor riktigt trångt, man kan till och med behöva sova och äta i skift” bostadsyta. De med lägre inkomst var också mer trångbodda. I Kortedala är medianinkomsten nästan hälften av den i Göteborg i stort. I och med lägre inkomst har man heller inte råd att köpa större. Marie Lindén menar att det enda hon och Hyresgästföreningen kan göra för att hjälpa sina trångbodda medlemmar är att be dem kontakta olika fastighetsvärdar och vara aktiva på Boplats. – I Sverige har vi inte byggt lägenheter som passar stora familjer. Det är en allt annat än önskvärd situation som vi har i dagsläget, med en efterfrågan som vida överstiger utbudet.

I ABDULLAHIS FALL gjorde en renovering av mögelskador i bostaden att familjen fick flytta till en temporär evakueringslägenhet i ett helt annat område. En lägenhet som de nu ogärna flyttar ifrån. – Det är mycket bättre att bo där vi bor nu. Det är en större lägenhet och det finns dörrar mellan rummen och köket så att vi kan stänga om oss. Och dessutom en balkong så att vi kan vädra ordentligt. Tanken på att flytta tillbaka till källarvåningen igen är otänkbar för Abdullahi. – Vi kan ju inte bo såhär. Barnen blir sjuka.

FAKTA TRÅNGBODDHET: Definitioner av trångboddhet: Norm 2 definierar ett hushåll som trångbott om det finns fler än två boende per sovrum. Ensamboende räknas inte som trångbodda enligt denna norm. Norm 3 definierar ett hushåll som trångbott om det finns fler än en boende per sovrum. Sammanboende delar sovrum enligt normen, men varje barn ska ha ett eget rum för att inte räknas som trångbodda. Norm 3 gör att fler räknas som trångbodda än norm 2. Källa: Boverket

REPORTAGE

”När andra går på bio så opererar jag brösten” Text & Foto: Emmy Westling och Linus Kuhlin För Sanna är utseendet inte bara viktigt, det är hennes största intresse. Behovet av uppmärksamhet har medfört att hon har utfört flera skönhetsingrepp och ständigt strävar efter perfektion. – Har man gjort en grej är det lätt att göra en till. Det blir lite som ett beroende, säger hon. PORNOGRAFISKÅDESPELAREN Sanna Rough, som hon kallar sig på film, tar en klunk av sin fruktdryck. Hon pratar om värdet av att äta bra och motionera regelbundet för att ta hand om kroppen och se så bra ut som möjligt. Men hon har också hjälpt naturen lite på traven. – Jag har opererat näsan, gjort den lite mindre, säger hon och stryker med pekfingret längs med näsryggen. Sedan flyttar hon fingret till det högra käkbenet. – Och lagt fillers i båda käkbenen, pannan och i läpparna. Sanna höjer på ögonbrynen och snuddar med fingret på det vänstra ögonlocket. – Sedan har jag också lyft ögonlocken på för att ögonen ska bli mer öppna och klara. Sanna har även gjort fyra bröstförstoringar, förminskat de inre blygdläpparna och planerar i framtiden att göra en rumpförstoring. – Jag vill att den ska bli fylligare. Men

jag är lite orolig, för det är ett ganska farligt ingrepp. Man kan tydligen hamna i koma, men det är jag inte så rädd för. Det värsta vore om det inte fungerade och jag får ta ut implantaten igen, säger hon. SANNA ROUGH BRUKAR – både av sig själv och andra – benämnas som ”Sveriges största porrstjärna”. Och med åtta års erfarenhet i porrbranschen, samt regelbunden medial exponering i radio och tv, är det kanske inte så konstigt. Men det är inte enbart i sin yrkesroll som Sanna njuter av att uppmärksammas för såväl sina handlingar som sitt yttre. – Jag får en kick av uppmärksamheten och det känns jobbigt när jag inte får det. Jag kan liksom lägga upp konstiga saker på nätet och sådär, bara för att få uppmärksamhet. Det behöver inte bara sexuellt eller porrigt, utan bara knäppt, berättar Sanna. Men konsekvenserna av de ”knäppa sakerna” är inte enbart av godo. Det händer ofta att Sanna får näthat och tas-

kiga kommentarer på det hon lägger upp, och hon blir – som hon uttrycker det – ”ofta” blockerad från sociala medier. – Senast la jag upp en video på Facebook där jag stod på alla fyra iklädd latexdräkt och piskade mig själv. Jag visade inte så mycket hud eller så, men det räckte tydligen för att bli blockerad. Det är väl inte så vanligt att folk står och piskar sig själva, säger hon. SANNA VÄXTE UPP i Mariestad tillsammans med sin mamma och sina fyra syskon, men upplevde aldrig sin mamma som särskilt närvarande. – Jag fick inte så mycket uppmärksamhet hemma så jag kanske sökte bekräftelse utifrån, säger Sanna. Men inte heller i skolan upplevde hon att hon fick den uppmärksamhet hon behövde och hon berättar att hon hade svårt att få vänner. Sanna beskriver att hon som barn var blyg och “konstig i största allmänhet”. I skolan var hon var ofta ensam och utstött. Vänner kom och

gick, men relationerna blev sällan långvariga. – Jag var nog mycket av en tönt. Man såg ju hur de snygga tjejerna också var populära och fick mer uppmärksamhet. Så då tänkte jag att det där hängde ihop, utseende och uppmärksamhet. Jag gick omkring ensam och tyckte att de snygga var de coola. Jag såg lite upp till dem, berättar hon. Även om det på gymnasiet blev bättre och Sanna i högre utsträckning slutade bry sig om andras åsikter så fanns komplexen kvar. – Jag var länge väldigt missnöjd med min kropp. Tyckte att jag var tjock och hade för små bröst. Jag har nog varit kroppsfixerad ända sedan jag var liten och ville redan då förstora brösten, säger hon. Den första operationen gjorde Sanna för åtta år sen. Sedan dess har hon utfört minst ett ingrepp per år. – Har man gjort en grej är det lätt att göra en till. Det blir lite som ett beroende. Men jag vill ju inte se bisarr ut. Jag

vill ju vara snygg, säger hon och fortsätter: – Jag gör ingreppen för min skull. Alla har olika smak om vad man tycker är fint, men jag gör ju det för att jag ska bli nöjd. – Det känns som att utseendefixeringen och kroppshetsen i samhället bara blir värre och värre. De allra flesta mår ju dåligt om de inte känner sig snygga.

”Jag har svårt att få relationer att fungera för jag tänker så mycket på mig själv”

KRISTINA HOLMQVIST Gattario, universitetslektor inom psykologi vid Göteborgs Universitet, har bland annat forskat om kroppsuppfattning och normer kring utseende. Hon säger att vi redan i tidig ålder lär oss associera ett attraktivt utseende med positiva egenskaper såsom lycka, kompetens och popularitet. – Det har gjorts studier på barn om det här och redan i tre- till femårsåldern har de lärt sig vissa skönhetsideal från sagor och berättelser. Hur karaktärerna ser ut ligger ju ofta i linje med det snäva

och smala ideal vi har i samhället i stort, säger hon. Vidare berättar Kristina Holmqvist Gattario att kroppsidealen visserligen förändras över tid, men att det som hela tiden kännetecknar dem är att de är ouppnåeliga för de allra flesta. Så fort de går att uppnå så skapas nya. – Det är många som lägger stor vikt vid utseende, vilket inte är konstigt eftersom det finns så många alternativ. Kroppen är mer formbar idag och då förväntas vi också forma den efter idealet. Risken när det normaliseras att förändra sitt utseende är att det resulterar i kroppsmissnöje, vilket kan leda till depression och psykisk ohälsa, säger hon. ENLIGT SANNA HAR utseendefixeringen ibland stått i vägen för hennes sociala liv. Hon uttrycker en önskan att ha fler vänner, men menar att relationer tar mycket tid. Tid som hon hellre lägger på sig själv. – Jag skulle inte säga att jag är egocentrisk, men självfokuserad kanske. Jag har svårt att få relationer att fungera för jag tänker så mycket på mig själv. Jag kan gå in i små detaljer om mitt utseende och glömma bort det sociala. Jag har ganska svårt att bli intresserad av andra. De flesta människor är så… vanliga. För jag

själv är ju så annorlunda. I dag har Sanna lärt sig bejaka att hon inte är som alla andra och menar att hon ser det som en positiv sak. Hon tror att hennes behov av uppmärksamhet och fokus på sitt yttre inte nödvändigtvis är relaterat till hennes självkänsla. – Jag vet ju att jag duger som jag är, men jag vill också vara snygg. Det är mer som ett intresse eller en hobby. När andra går på bio så förstorar jag brösten eller tränar för att bli smalare.

FAKTA: Namn Sanna Rough Ålder ”30-årsåldern” Familj Fyra syskon Bor ”Nära Göteborg” Bästa skönhetstips Drick mycket citronvatten. Det är bra för huden.

REPORTAGE

Bakom en mystisk Det finns en bok som har överlevt romerska riken och imperier. Bytts av kejsare, plundrats av svenska härer, sålts av köpmän och slutligen fått sin trygga vila i Uppsala. Den kallas för Silverbibeln. Text: Jennifer Augustsson Uppe på en höjd står slottet Hradschin med utblick över Prags kullerstensgator, Tjeckiens huvudstad. Nedanför sträcker sig den ståtliga Karlsbron över floden Moldau och stadens röda tegeltak sträcker sig så långt ögat kan nå. Det kan vara svårt att föreställa, men på denna vackra plats utspelade det sig ett brutalt skådespel för snart 400 år sedan. Under slutet av det 30-åriga kriget anföll svenska militärer Prag och plundrade slottet. Prag tillhörde vid tiden det tysk-romerska riket som styrdes av den Habsburgska ätten med Rudolf II i spetsen. Han var son till den dåvarande ejsaren och omgav sig av vackra saker. Hans skattkammare var

Vänster: Silverbibelns välkända och ovärdeliga pärm tillverkad i Sverige under 1600-talet i, som namnet antyder, silver. Bilderna är från Uppsalas universitetsbibliotek. Höger: Tidslinje över silvverbibeln och dess historiska samanhang

fylld med värdefulla konstsamlingar, statyer och ockulta ting. Bland dessa skatter fanns det en bok med guldoch silverbläck, vackra symboler och konstiga krumelurer. En bok skriven på gotiska. Silverbibeln. DET HAR GÅTT RYKTEN om att Tjeckien under 2000-talet ska vilja kräva tillbaka Silverbibeln efter att ha blivit taget som krigsbyte av svenskarna 1648. – Den har en brokig historia, men den stals inte. Den kom till Uppsala på ett annat sätt, säger Lars Munkhammar, tidigare förste bibliotekarie på Uppsala universitetsbibliotek och författare till en bok om silverbibeln.

Goterna översätter bibeln, Silverbibeln skapas 300-talet

526 Theoderik den store dör, Silverbibeln i ravenna

pärm av silver Bokens långa resa mot Uppsala började i förföljelsen av goterna börjar silverbibelns på 300-talet. Goterna var ett germanskt folk som under antiken och tidig medeltid hotade romarriket. Deras ursprung är omtvistat, men de sägs ha vandrat från Wisla i Polen till norr och väster om Svarta Havet. Goterna hade blivit givna av romarna ett område mellan dagens Rumänien och Moldavien, vilket kallas för Dakien. De goter som kom från Dakien skulle komma att kallas visigoter och de i öster ostrogoter. Vid denna tid delades också Romarriket upp mellan öst och väst. DEN RELIGION SOM goterna följde skilde sig från den traditionella kristendomen, då de ansåg att sonen skapades först och sedan följde fadern. Den tron fördömdes av romarna, som hade en religion baserad på ett flertal gudar och gjorde visigoterna förföljda. Wulfila var en visigotisk biskop utsedd av Konstantinopel, som då var det östromerska rikets huvudstad. Han sågs som en sorts folkledare bland goterna och ledde dem till Moesia, vilket är ett område mellan östra Serbien och norra

Bulgarien. – Wulfila ville upprätta en gotisk nation på kristen grund och då enligt traditionen översatte han den dåvarande bibeln till gotiska, berättar Lars Munkhammar. Det gotiska skriftspråket är en blandning av grekiska bokstäver, runor och med inslag av latin. Det sägs att Wulfila skapade det gotiska alfabetet under sin livstid och att skriften skulle leda till att bli den första översättningen av bibeln till ett germanskt språk.

VID MITTEN AV 400-talet såg det ljusare ut för Goterna. Västrom hade blivit svagare och Goterna hade börjat slå sig ned på deras forna territorium. I den italienska staden Ravenna hade den ostrogotiska kungen Theoderik den Store slagit sig ned. Det är här i vår historia som silverbibeln först dyker upp.

Rudolf II kröns som tysk-romersk kejsare 1576

1500-talet Silverbibeln dyker upp i Werden

Silverbibelns lilafärgade sidor skrivna med guld. Bilden är från Uppsala universitetsbibliotek.

Översättningen av de fyra evangelierna på gotiska nedtecknades till hans ära under 500-talet och purpurfärgen på bokens sidor har en stor betydelse för symbolvärdet. Man fick inte använda sig av den om man inte var kejserlig, men Theoderik den Store hade fått tillåtelse från kejsaren i Konstantinopel. Sidorna är också smyckade med valvbågar, som

Prag plundras av svenska trupper, silverbibeln förs till Sverige 1648

1618 30-åriga kriget startar

Silverbibeln stjäls, men återfinns 1995

1669 Silverbibeln doneras till Uppsala universitet

Prags slott och Karlsbron, ett från andra sidan floden.

man kan tänka sig existerade i Theoderiks palats, målade i guld. – Det är mycket som tyder på att silverbibeln är skriven till honom och den hovmiljön, säger Lars Munkhammar. KUNGARRIKEN RESTES och föll och silverbibeln försvann ur de historiska källorna fram till På 1500-talet då den plötsligt dök upp i ett klosterbibliotek i Werden, Tyskland. Hur den hamnade i Werden är okänt, men att den senare nådde Rudolf II:s händer i Prag är fortfarande diskuterat idag. – Det finns en ny teori som den tyska forskaren Dorothea Diemer tagit fram. Hon hittade brev som tyder på att det finns en indiciekedja, att Rudolf II antingen har köpt den eller fått den av någon som köpt den. Det är svårt att bevisa, säger Lars Munkhammar. VÄL TILLBAKA I Hradschin, slottet i Prag, på 1600-talet skedde ett anfall av svenska militärer ledda under Hans Christoph von Königsmarck. De stormade Mala Strána, Lilla Sidan, och kom över ett stort krigsbyte som idag är grunden till det svenska nationalmuseet. Tillsammans med konstsamlingarna

och statyerna, följde det lådor med fina böcker tillbaka till Sverige. Drottning Kristina tog emot det som plundrats i Prag och bytte en del av böckerna till sin bibliotekarie, Isaac Vossius, som hade ett stort bibliotek själv. Han kom från Holland och var nyanställd på slottet Tre Kronor. I en av lådorna som Drottning Kristina gav bort fanns manuskriptet som vi kallar för Silverbibeln. – Vossius var inte intresserad av skriften och den hamnade i ägo hos Franciscus Junius den yngre, som studerade det germanska språket och kände till silverbibeln. Junius gav ut manuskriptet i trycket för första gången. Sedan såldes den till Magnus Gabriel De la Gardie, berättar Lars Munkhammar. MAGNUS GABRIEL De la Gardie var rikskansler och kansler för Uppsala universitet under mitten av 1600talet. Han beställde en pärm av silver till silverbibeln och donerade den till universitetet 1669. Där har den varit sen dess, med undantag för en stöld 1995 där de inblandade för den bortförda bibeln kunde gripas.

Foto: Ernesto Ortega

SILVERBIBELN HAR minst sagt vandrat genom tiden. Språkhistoriskt är det en viktig handskrift eftersom den innehåller den största mängden ord på gotiska och är det tidigaste man vet något om inom det germanska språket, även om urgermanskan var innan gotiskan. – Betydelsen av översättningen som blev silverbibeln är stor, speciellt om man är språkhistoriker inom germanska språk, säger Lars Munkhammar. När det kommer till om silverbibeln är stulen och tillhör Tjecken, så blev den tagen som krigsbyte vilket var lagligt fram till 1700-talet. Den blev även donerad till Uppsala universitetsbibliotek efter att ha färdats till olika platser efter stormningen av Prag. Tjeckien visar inte ett intresse för att kräva tillbaka silverbibeln, utan det är motsättningar som framförallt skapats av journalister, menar Lars Munkhammar. – Prag är inte något ursprung för silverbibeln och det går inte att leta rätt på ett ställe där den skulle passa. Den ligger bra där den är, säger han. Tack vare ett religiöst och språkhistoriskt värde, med stora samt många symbolvärden, så är silverbibeln fortfarande ett intresse för människor idag. Det harhållit handskriften levande.

Han började som praktikant när tidningen var nystartad och blev sedan kvar som reporter. Magasinet Filter firar i år tioårsjubileum samband med han över somsom Efter attoch hai tröttnat på det atttar harva runt chefredaktör. Möt Christopher Friman som berättar om hur han på sin frilansjournalister bestämde sig Anna Roxvallseroch Johan nya roll och reportageskrivandet.

Persson för att arbeta på ett annat sätt. De startade eget bokförlag. Nu har deras andra bok utkommit ”Västsahara Inifrån: Att Svika ett folk”. För Magasinet Publik berättar Anna Roxvall om arbetet med boken och hur det är at få arbeta med det man brinner för. Text: Stefan Johansson

JOURNALISTINTERVJUN

Roxvall: ”Det här är det roligaste jag har gjort” BERÄTTA OM ARBETET MED BOKEN? – Boken bygger på fem till sex resor till regionen. Johan var där första gången 2007 och jag 2015. Det här är en konflikt som inte gör sig så bra i nyhetstext. Det krävs att man borrar sig djupare. En solklar bokidé helt enkelt. Som en röd tråd genom hela boken följer vi hur det går med det stöd som Margot Wallström har utlovat till regionen. På så vis får vi en tydligare koppling till Sverige som vi inte hade i den förra boken. VAD ÄR DET FÖR KONFLIKT? – Det här är en konflikt där det egentligen inte har hänt något sedan 1991, när vapenvilan startade. Marocko ockuperar stora delar av Västsahara och 175 000 människor bor i flyktingläger och bara väntar på att något ska hända. Men inget händer. Det har varit en av de största utmaningarna med den här boken. PÅ VILKET SÄTT DÅ? – Eftersom det inte finns något att hänga upp berättelsen på. Det finns ingen nyhet, för inget händer. Det är också ett problem att människorna inte så gärna vill prata med oss. Vi har fått kämpa hårt

för att få dem att ställa upp. Det handlar inte bara om att de är rädda. Utan det är också en del av den Västsahariska kulturen. Mycket likt den svenska så vill människorna inte framhäva sig själva. Varför skulle min historia vara viktigare än någon annans är det många som tänker. HUR KOMMER NI RUNT DET? – Vi söker alltid den personliga berättelsen som kan hjälpa oss berätta den större berätelsen. Därför är det viktigt för oss att komma nära. Det gör man genom att bygga förtroende. Vi har varit på plats många gånger och de som glimtar på dörren. De klamrar vi oss fast vid. Vi anstränger oss också med att åka ut till personer som är på otillgängliga platser. Det skapar respekt och gör att människor öppnar upp. TEXT OCH BILD LIKA MYCKET UTRYMME. HUR HAR TANKARNA GÅTT? – Det är ett format som vi har jobbat fram tillsammans jag och Johan. Vi tycker att det är det bästa sättet att berätta en historia på. Vi tycker att man vinner mycket på att läsaren direkt får se den

person som texten handlar om istället för att det ska vara ett uppslag i mitten med bilder. Ett mål är att det på det här sättet ska bli en lägre tröskel för att ta upp en bok och läsa den. Vi försöker ta in det bästa från tidningsreportaget i bokform. Målet i framtiden är att Inifrån-serien ska ses som en kvalitetsstämpel. Så även om man inte känner till ämnet så ska man veta att det här är en intressant bok. NI GER JU UT BÖCKERNA PÅ EGET FÖRLAG. HUR FUNGERAR DET? – Det här är det roligaste jag har gjort. Vi var så trötta på alltihop för två år sedan. Det hade varit samma sak i 10 år. Blir det inte roligare än så här gick tankarna. Antingen lägger vi ner eller så växlar vi upp tänkte vi. Vi fick ett stipendie frånNatur och Kultur så vi växlade upp. Nu gör vi de böckerna vi vill göra. Det är fruktansvärt mycket jobb. Men man blir glad när man ägnar sig helhjärtat åt det man vill göra. Det var det här man drömde om att göra när man bestämde sig för att bli journalist. Namn: Anna Roxvall Ålder: 35 år Arbete: Frilansjournalist, författare och redaktör på Sveriges Radio Ekot Priser: Nils Horner-priset 2017

Publik

Vill du vara med och skapa nästa nummer av Magasinet Publik? Hör av dig! Redaktionen är alltid öppen för nya förmågor. www.magasinetpublik.se

Gilla oss på facebook