Issuu on Google+

00-00_Omslag_NKPG #04-12_NKPG Magazine 2012-04-13 20.48 Sida 1

N KPG MAGAZI N E / F YRA 2012 NORRKÖPINGS STÖRSTA LIVSSTILSMAGASIN

DIREKTÖR OCH KONSTNÄRLIG LEDARE PÅ SON

NORRKÖPINGS EGET LIVSSTILSMAGASIN Fyra 2012

Foto: Håkan Ahldén

WWW.NKPGMAGAZINE.SE

LINDEN KÖPCENTRUM | 011-12 14 16

KARIN VERES


00-00_Omslag_NKPG #04-12_NKPG Magazine 2012-04-13 20.48 Sida 2

Missa inte ett bra erbjudande i helgen!

VÅRSKÖNA

CITY Hela City sprudlar av vårkänslor.

Upplev vimlet på de nyöppnade uteserveringarna. Shoppa i 150 butiker och njut av 20 restauranger. Generösa öppettider sju dagar i veckan. Vi ses i City!

STORT BLIR STÖRREr öppna Nya butiker . inom kort

ok.com/ w w w.facebo Följ oss på: ity NorrkopingC

Varje helg året om delar vi ut direktreklam med fina erbjudanden från våra uppdragsgivare. De kan vara alla från den lilla ”butiken på hörnet” till den stora välkända butikskedjan. Genom att ta för vana att kika igenom direktreklamen innan du går ut och handlar riskerar du inte att missa ett bra erbjudande. Råkar du ha en ”nej tack”-skylt på dörren kanske du tjänar på att ta ned den…

M A L M G ATA N 2 5 , 6 0 2 2 3 N O R R K Ö P I N G . T E L E F O N 0 1 1 - 1 9 7 2 5 0 . E - M A I L s d r 5 2 1 @ s d r. s e .

w w w . s d r. s e

PARKERA ENKELT I C ITY

Gratis på

sönd

agar i våra P- hu s Ankaret, Lyckan & Spiran mellan kl 11-17

ÖPPETTIDER Vardagar 10-19 Lördagar 10-17 Söndagar 12-16

www.norrkopingcity.se


01 Ledare_b #04-12_LKPG 2012-04-13 20.44 Sida 1

LEDARE Hej! Har ni ätit upp påskgodiset än? Det tar ju tyvärr inte så lång tid innan ägget gapar tomt. Själv börjar jag misstänka att påskharen faktiskt smyger tillbaka under nätterna och norpar åt sig av godsakerna. Men man får ta det onda med det goda. För ingen tid är ju så perfekt som nu att börja röra på sig igen. Sista godiset är uppfrossat och vårsolen strålar. Såväl inne som ute finns det fullt av möjligheter att kicka igång träningen. Så när som helst nu kommer det att hända. Jag lovar. Om inte annat kan jag ju övertyga mig själv om att det är ett sätt att få tillbaka färgen i ansiktet. För precis som alla andra vinterbleka, soltörstande nordbor letar jag mig också ut i solen och så fort uteserveringarna börjar byggas dansar jag en segerdans när ingen ser (och ibland när folk ser också). Det är samma sak varje vår. Helt plötsligt är staden full av människor som, precis som jag, kurat i sina hem under vintern. Riktigt var de alla får plats vet jag inte, men nu är de i alla fall på uteserveringar och i parker. Och även om det innebär att jag måste kriga lite om favoritplatserna så måste jag säga att jag föredrar staden såhär, full av folk. Förutom första kvällen på uteservering finns det ju en hel del andra första gången att klara av under vårens första månader. Första löprundan utomhus är alltid lika skön och första grillningen är alltid lika kall, men vem orkar vänta tills det är varmt nog? Som den sommarmänniska jag är lägger jag ständigt till nya saker på listan över saker som ska göras så fort vädret tillåter och i ärlighetens namn börjar den bli väldigt lång. Fast det är knappast en stressande lista då hälften av posterna går ut på att jag njuter i solen med en god glass eller en kaffe. Men det är väl så våren ska vara, en enda lång, solig nedräkning mot semestern. Så ta med NKPG ut i solen och njut av livet på en gång. Vi ses i slutet av maj. Lite mer solbrända och lite närmare semestern.

ÖPPET HUS TRANSPORTSTYRELSEN TRANSPOR RT TSTYRELSEN

7 MAJ Kl. 16.3 16.30-19.30

BESÖK OSS I DET NYBYGGDA KV VAR ART TERE LYCKAN TERET Y MINIFÖRELÄSNINGAR:

10 minuter

s Flyget och miljö s Sjukdomar och bilkörning s Nya körkkor o tsdirektivet s Vägaavgift v - bron i Motala TITTA TITT TA OC TA OCH CH FRÅGA:

MARIA TJERNSTRÖM CHEFREDAKTÖR Omslag Karin Veres FOTO HÅKAN AHLDÉN

s Lär dig köra i cirkulationsplats s Vad a får jag ta med m på flyget? s Fritidsbåtar - säk äkkeerhet och miljö s Kundtjänst svarar på frågor s Alkkolås o - hur fungerar fu det?

Nummer 4 (nr 38 sedan start) Årgång 5. NKPG Magazine kommer ut 10 ggr per år. Adress: NKPG Magazine Korsgatan 2 (Pronova), 601 86 NORRKÖPING. Vd / Ansvarig utgivare: Mikael Frennesson, 0709-34 38 90. Chefredaktör: Maria Tjernström, 0709-89 34 34.

TIPSPROMENAD ÖR STO STORA ORA OCH SMÅ. TIPSPR OMENAD FÖR ST AKTIVITETER A KTIVITETER FÖR BARN!

Försäljningschef: Peter Lindgren, 0707-52 62 53. Produktion: Fabian Wellving, 0709-89 34 32, Mats Larsson, 0705-95 92 72. Skribenter: Daniel Atterbom, 011-10 59 79, Lina Axmacher, 0727-41 47 66. Maila enligt modellen fornamn.efternamn@nkpgmagazine.se Omslagsfoto: Håkan Ahldén Hemsida: www.nkpgmagazine.se Distribution till hushållen:

Upplaga: 30 000 ex Tryck: Scanweb OY

NKPG Magazine är ett registrerat varumärke. Citera oss gärna, bara källan anges. För insänt, ej beställt material, ansvaras ej. Eventuell vinstskatt i samband med av oss anordnade tävlingar betalas av vinnaren. Vi reserverar oss för att färgerna i tryck eventuellt ej överensstämmer med verkligheten och ansvarar endast för fel i annons begränsat till högst annonskostnaden. Åsamkad skada p.g.a. uteblivet eller felaktigt införande ansvaras ej.

Olai Kyyrkkogata o 35, Norrköping


02-03 NÖJE NKPG #04-12_NKPG 2012-04-13 20.07 Sida 2

NÖJE NKPG bäst just nu

Vi listar vad som är mest sevärt på film, dvd, teater och TV TEATER HAMLET (Östgötateatern) Staten Danmark befinner sig i kris. Kungen har dött, och hans bror har efterträtt honom på tronen, trots att kronprinsen redan är trettio år gammal. BIO BULLHEAD (Drama) Om det ökända mordet på en belgisk veterinär på 1990-talet. Hormonmaffian markerade sin makt mot köttindustrin och fick en hel värld att debattera. BIO JIRO – DREAMS OF SUSHI (Dokumentär) Om Jiro Ono, grundare av Sukiyabashi Jiro – den legendariska sushirestaurangen med endast tio platser, belägen i en av Tokyos tunnelbanestationer. BIO THE LADY (Drama) The Lady, Aung San Suu Kyi är politiker, fredspristagare och en av världens mest kända politiska fångar. För drygt ett år sedan … YOUTUBE WHY THIS KOLAVERI DI (Pop) Världens mest sedda Youtube-klipp är den tamilska poplåten Why this Kolavari Di. Har du ännu inte sett eller hört den, gör det: youtu.be/YR12Z8f1Dh8

Carina Perenkranz bloggar och vårtalar på valborg

Carina Perenkranz, känd Norrköpingsprofil, utgör ena halvan av Comhems populära reklamduo Judit & Judit, som har börjat blogga på ImVi tipsar dig om vad du inte ska missa den närmaste tiden proveme.se. Pernilla Parszyk är den andra delen av duon. DVD 30 GRADER I FEBRUARI (tre skivor) Lär känna mamman som har köpt en bungalowby, den hunsade hemmafrun – Jag har alltid velat blogga och när den med hennes tyranniske make och den familjetörstade oskulden … här chansen dök upp så tog vi den, säger Carina Perenkranz i en kommentar till Resumé. Den känslan förmedlar Carina även till Vi tipsar dig om saker som kan få svårt att leva upp till förväntningarna NKPG Magazine. – Vad kul det är, säger Carina Perenkranz. BIO TITANIC 3D (Drama, Äventyr, Romantik) Läsarna tycker att det är väldigt positivt och roTidernas mest älskade och hyllade film är tillbaka på biograferna. Du har sett den förut. Nu måste du ha 3D-glasögon på dig under hela föreställningen. ligt att se vilka Carina och Pernilla [Parszyk] är. Hur länge bloggandet ska pågå vet inte Carina Perenkranz. – Vi testar och ser vad vi känner för, vi tar några månader i N R taget. KALE EMIÄ APR AYMUSI I år ska Carina Perenkranz P O EUR ADW vårtala på valborgsmässoafton. O R Hon skriver på sin hemsida: för B – Tänk att det är jag som ska hålla Norrköpings stora vårtal i Folkparken på valborgsmässoafton! Vilken ära! Förr var det alltid politiker. Men förra året var det Pernilla Wiberg. året före det Marcus Birro och i år är det lilla jag! Wow!!! Jag ska prata om våren, Norrköping och Skandiateatern förstås! Carina är peppad när vi pratar med henne: – Det är grymt, vilken ära, Fantastisk musik, storslagna dansjag ser fram mot det. Det ska bli R TTE nummer, hisnande nycirkus och en så roligt. BILJE S raffinerad historia om den bisarra P Hon skriver talet i förväg. SLÄP familjen Addams öden och äventyr! – Absolut, står man inför ett par tusen människor kan man STORA TEATERN NORRKÖPING: inte improvisera, det måste vara 29 SEPTEMBER – 10 JANUARI genomtänkt och välkomponerat. Carina Perenkranz är skådeSTORA TEATERN LINKÖPING: spelerska, regissör, ståuppkomiker och teaterdirektör. Just nu är hon 8 FEBRUARI – 31 MAJ 2013 aktuell i Shirley Valentine, regisserad av Börje Ahlstedt, på SkandiaBiljetter 020 - 51 51 20 teatern i Norrköping. www.ostgotateatern.se – Shirley Valentine har gått Telefonbokning måndag - fredag kl 9 – 17 över förväntan, vi kommer att Biljettkassan öppen tisdag - fredag kl 12 –16 spela den till hösten. Den ska även ut på turné med några föreställningar i väst och sedan ska vi turnera runt NKPG Magazine Fyra 2012 Östergötland.

Håll utkik efter

Floppvarning

PRIL 26 A

Laleh avslutar på Louis De Geer Den 29 april avslutar Laleh Pourkarim 2012 års vårturné på Louis De Geer i Norrköping. Bland hennes musikaliska förebilder finns Jan Johansson, Cat Stevens och David Bowie, »genier« som hon influerats av under sin uppväxt. Under hösten 2011 har vi sett henne i programmet Så mycket bättre. Lalehs tolkningar av låtar från artister som Tomas Ledin, Eva Dahlgren och Timbuktu tog henne genom rutan och toppade den svenska Ituneslistan. Och hon tyckte det var roligt att lära känna de andra artisterna under inspelningsveckan. – Det är kul att se sina låtar förvaltas av andra, säger hon i en intervju för skivbolaget. Då får man höra dem utifrån, för en gångs skull. När jag hör mina egna låtar hör jag bara mig själv, men när jag hör andra sjunga mina låtar så hör jag själva låten. Det finns en tjusning i det, något roligt och spännande. Det kunde jag inte motstå att få uppleva. De egna framgångarna i Så mycket bättre tror hon beror på att hon hade en ganska lättsam inställning till sin medverkan. Tillsammans med bandet lekte hon fram spontana versioner av låtarna. I januari 2011 släpptes nya, kritikerhyllade albumet Sjung. – Jag vill leva mer, jag har fått något slags livsnöd och vill bara uppleva livet. Som när man är på festival. Jag fick en jättestark lust att turnera när jag skrev ”Vårens stora dag”. Livet går ju upp och ner, men man måste få tag i de där ögonblicken då man faktiskt vill leva, är glad och kan andas ut lite, säger Laleh Pourkarim. Laleh har även valt att ha låtarna från ”Så mycket bättre på en bonusskiva som följer med albumet istället för att släppa dem separat. – Jag älskar de låtarna och jag vill bjuda på dem också!

Abba tredje mest sålda i England Abba når brittisk pallplats när det gäller albumförsäljning. Queen har med sin Greatest Hits sålt flest exemplar av ett album i Storbritannien, 5,8 miljoner för att vara exakt. Men ABBA kommer inte långt efter. Med 4,9 miljoner ligger de trea på listan över tidernas mest sålda album med samlingen Gold, visar en sammanställning utförd av Official Charts Company. Tvåa är Beatles Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band med strax över fem miljoner.


02-03 NÖJE NKPG #04-12_NKPG 2012-04-13 20.07 Sida 3


04-05 BÖCKER NKPG_b #04-12_Layout 1 2012-04-13 20.08 Sida 4

BÖCKER

Hyllade Åsa Larsson tillbaka med Till offer åt Molok

Få svenska deckarförfattare är så hyllade som Åsa Larsson. Nu har den femte boken om hennes huvudperson Rebecka Martinsson, Till offer åt Molok, publicerats. Åsa Larsson, född 1966 i Uppsala, är uppvuxen i Kiruna, men är numera bosatt i Mariefred. Hon är utbildad jurist och arbetade som skattejurist. Sedan fick hon dottern Stella. – Jag hade pluggat och jobbade som skattejurist och det kändes plötsligt som om mitt liv var väldigt fattigt – på insidan, sade hon till Svenska Dag-

bladet 2007. Det var klart att jag var jätteglad över att jag hade fått Stella, men jag var inte jättenöjd med mitt liv. Jag längtade efter något kreativt. Åsa Larsson började på skrivarkurser, och när hon tre år senare hade fött även en son kom brevet att hennes bok var antagen av Bonniers. Hon debuterade 2003 med Solstorm, som belönades med Svenska Deckarakademins pris för bästa debut och även blev film med Izabella Scorupco i huvudrollen som Rebecka Martinsson. Förläggarens kommentar till första manuset var att det var för ordknappt. Skattejuristens knappa stil satt i. Numera får Åsa Larsson beröm för sin precisa personteckning och beskrivningar av kvinnliga romanpersoners kompisskap. – Jag har alltid velat skriva och som barn var det ett sätt att få min pappas uppmärksamhet. Han var en ganska frånvarande förälder, men var alltid intresserad av mina kreativa projekt. Fast jag blev ändå överraskad nyligen när jag träffade en gammal klasskamrat som hade kvar en »mina vänner-bok«. Där hade jag redan som elvaåring skrivit att min högsta dröm var att bli en berömd författare när jag blir stor, skrattar Åsa Larsson i tidningen Fokus 2007, men säger att författarlivet ändå inte är som hon hade trott. Det är både bättre och sämre. Förklaringen kommer i samma intervju i Fokus: – Jag får fortfarande slåss för min skrivtid. Det är promotionresor, författarträffar och intervjuer, både här hemma och i utlandet, och jag hör mig själv ständigt säga ja. Någonstans tror jag nog att allt ska gå åt helvete annars, säger Åsa Larsson. Uppföljaren Det blod som spillts,

Topplistor SKÖNLITTERATUR APRIL 1. GENGÅNGARE JO NESBØ (Piratförlaget) 2. TILL OFFER ÅT MOLOK ÅSA LARSSON (Albert Bonniers Förlag) 3. FELICIA FÖRSVANN FELICIA FELDT (Weyler Förlag) 4. ELDVITTNET LARS KEPLER (Albert Bonniers Förlag) 5. DU GAMLA DU FRIA LIZA MARKLUND (Piratförlaget) POCKETTOPPEN APRIL 1. ÄNGLAVAKTER KRISTINA OHLSSON (Pocketförlaget) 2. CIRKELN MATS STRANDBERG & SARA BERGMARK ELFGREN (Pocketförlaget) 3. VISKLEKEN ARNE DAHL (Månpocket) 4. I NATT ÄR DU DÖD VIVECA STEN (Månpocket) 5. KORPARNA TOMAS BANNERHED (Månpocket) Källa: Svensk Bokhandel. Listorna bygger på uppgifter från cirka 300 bokhandlar och varuhus.

NKPG Magazine Fyra 2012

som handlar om ett mord i Svenska kyrkan, utsågs till Bästa svenska kriminalroman 2004. 2006 kom Åsa Larssons tredje kriminalroman Svart stig, där Rebecka Martinsson flyttar tillbaka till Kiruna och löser en mordgåta med polisen Sven-Erik Stålnacke. Det blod som spillts hyllades av Svenska Dagbladet, vars recensent Lina Sjöberg skrev: »Berättelsen har blivit större. Åsa Larsson vill mer och skriver allt bättre. Parallellt med berättelsen om de välkända personernas jakt på en mördare (och Rebecka Martinssons och Sven-Erik Stålnackes längtan efter kärlek) får vi lära känna de [övriga huvudpersonerna].« Svenska Dagbladet körde den som sommarföljetong. 2008 gav Åsa Larsson ut Till dess din vrede upphör. Sammanlagt har hennes böcker sålts i mer än en miljon exemplar bara i Sverige, och sålts internationellt till 23 länder. Det ska bli sex stycken deckare med samma huvudperson, Rebecka Martinsson, det bestämde hon redan när hon skrev den första. Till offer åt Molok är bok nummer fem, och vi får se om nästa blir den sista, eller om hon skriver mer än sex böcker. Redan björnen på omslaget visar att även Till offer åt Molok utspelar sig i det Norrland som Åsa Larsson kommer ifrån. – Jag har funderat på att skriva en historia som utspelar sig någon annanstans, säger Åsa Larsson till TV4:s Efter tio, men det är något speciellt med mitt band dit. Kiruna är Åsa Larssons litterära miljö. Det är där det händer ruskiga saker. – Men en massa fina saker också, fortsätter Åsa Larsson i Efter tio. Hennes huvudfigur Rebecka Martinsson är ensamvargen och juristen som återvänder till Kiruna från Stockholm. – Hon har den här kluvna känslan hos hemvändare. Att inte riktigt höra hemma, fast det är här man har vuxit upp och fått sin kärlek. Advokat Rebecka Martinsson återvänder i Solstorm till sin barndoms Kiruna för att hjälpa en gammal väninna vars

bror mördats under groteska omständigheter. Brodern var en av de andliga ledarna i en frikyrklig församling där svaga själar blir trollbundna av karismatiska präster. Till skillnad från hemvändaren Rebecka bor Åsa Larsson inte i Kiruna, utan vid Mälaren. Mariefred är en småstadsidyll. Där bor Åsa Larsson och hennes familj. Sommarstaden Mariefred är en stark kontrast till mörkret i hennes böcker. – Jag kan inte säga exakt varför jag skriver som jag gör. Det är just det som är så intressant med människans psyke. Det är som ett isberg. Bara fem procent av våra val är synliga för oss, resten är dolt i vårt undermedvetna, säger Åsa Larsson i en intervju av Karin Tideström inför Åsas tredje bok Svart stig 2006. I likhet med Stieg Larsson hämtar Åsa Larsson alltså inspiration från Bibeln, speciellt Gamla testamentet. Som ung var Åsa Larsson aktiv i Missionsförbundet, en av Kirunas frikyrkor. Sitt medlemskap i Missionsförbundet har hon kvar. Åsa Larsson säger själv, i en intervju i en finsk tidning, att handlingen i Solstorm är baserad på Livets Ordrörelsen, som var på stark frammarsch i slutet av 1980-talet. Den rörelsen lockade inte Åsa Larsson, men hon har


04-05 BÖCKER NKPG_b #04-12_Layout 1 2012-04-13 20.09 Sida 5

BÖCKER sagt att hon har sjungit andliga sånger på stan och talat i tungor. Att tragedin med de mycket omskrivna morden i Knutbys pingstförsamling var aktuell i samma veva som Solstorm skrevs är en ren tillfällighet, menar Åsa Larsson. Åsa Larsson, vars morbror är präst, lät sig inte intervjuas om sin inställning till frikyrkor i samband med att Solstorm utkom. Man kan i Solstorm läsa in en kritisk inställning till den farliga makt frikyrkan kan få över sina sökande medlemmar. – Jag har skyllt på Gamla testamentet många gånger. När jag var yngre läste jag ofta i Bibeln. Berättelserna i Gamla testamentet är våldsamma underhållningshistorier för vuxna. Jag är väldigt förtjust i hur människorna beskrivs. Hjältarna är antihjältar och skurkarna är komplexa och aldrig alltigenom onda, säger Åsa Larsson i Karin Tideströms intervju. Vi hittar även en religiös bakgrund till den nu aktuella Till offer åt Molok. Molok, Moloch eller Molek var en ammonitisk gud som dyrkades med samma religionsbruk av fenicier, moabiter och andra kulturer i Mellanöstern och Nordafrika. Han nämns i Bibeln som ett föremål för avgudadyrkan.

Guden Baal omtalades ibland med namnet Molok och framställdes på liknande sätt i tjurskepnad eller som en man med tjurhuvud. Mänskliga offer var inte ovanligt, och i krigstider förekom även offrandet av barn. Därav titeln Till offer åt Molok. Handlingen i Till offer åt Molok har sammanfattats så här av sajten Deckarhuset.se: »Jaktlaget i Lainio skjuter en björn. I björnens mage hittar man en människotumme. Vad betyder det? Sol-Britt [blir] brutalt ihjäl[slagen] med en grep. Sol-Britt är bara en av många i familjen Uusitalo som mördats eller dött i märkliga olyckor. Hänger dessa händelser ihop och i så fall hur?« Åsa Larsson är sedan tidigare i år ny kåsör i radioprogrammet Godmorgon, världen! i P1. Hon har tidigare medverkat i Sveriges Radio som sommarpratare och programledare i Karlavagnen. Söndagen den 19 februari hördes hon för första gången i Godmorgon, världen!, som sänds i P1 klockan 09:03, då hon pratade om sin hund, sina barn och sitt älskade Kiruna. ■ text Daniel Atterbom foto Orlando G Boström

NKPG bäst just nu Vi listar läsvärda böcker

STICKCAFÉ : KAKOR, BULLAR OCH TÅRTOR ATT VIRKA OCH BAKA CARINE JOHANSSON Chokladbollar, kanelbullar, syltkakor, schackrutor, prinsesstårta, chokladcigarrer, chokladsnitt och mycket mer -- allt med både virk- eller stickbeskrivning och bakrecept. ETT PARTIS FALL OCH UPPGÅNG: BERÄTTELSEN OM DE NYA MODERATERNA ANDERS PIHLBLAD Det krävdes en katastrof, en greves nätverk och miljoner från hemliga sällskap för att Reinfeldt skulle bli statsminister. Här avslöjas hur det gick till när det svårt sargade partiet reste sig. PHOTOSHOP ELEMENTS 10 FÖR DIGITALFOTOGRAFER SCOTT KELBY, MATT KLOSKOWSKI Den här boken visar exakt hur man ska göra, utan några onödiga omvägar. Boken är praktiskt inriktad, går direkt på funktionerna och beskriver hur och varför du ska använda dem. INGENTING ÄR MÖJLIGT BENNY HAAG Det här är berättelsen om misslyckanden men vem vill ha med en loser att göra? En sorglig och rolig berättelser som väcker många nya tankar. Lär dig att vårda dina katastrofer. KRYDDLEXIKON - VÄRLDENS ALLA KRYDDOR FRÅN A TILL Ö KARI VETLESEN Det mest heltäckande uppslagsverket som måste finnas i alla kök. Kryddlexikon är en alfabetisk översikt över kryddor, örter och kryddbaserade smaksättningssåser från hela världen.

Håll utkik efter

Vi tipsar dig om vad du inte ska missa att läsa just TANTEN, VEM ÄR HON? EN (T)ANTOLOGI MARIANNE LILIEQUIST, KARIN LÖVGREN Hur är man när man är tant? Tanten kan representera trygghet och beständighet, men också osynlighet och maktlöshet. Hon är både tidlös och evig, överspelad och föråldrad.

Boktipset

För dig som vill stänga dörren om dig och krypa upp i läsfåtöljen… MARTYROLOGION : DAGBÖCKER 1970-1986 ANDREJ TARKOVSKIJ Mellan 1970 och 1986 – under yrkesförbud i Sovjet och i exil på 1980-talet – samlade den ryske filmskaparen Andrej Tarkovskij (1932-1986) sina tankar och upplevelser i en serie dagböcker.

Uppblåst? Hur är arbetssituationen i din mage? Just nu har vi 15% rabatt på utvalda magprodukter. Apoteket Hantverkaregatan 24 Norrköping

Fyra 2012 NKPG Magazine


06-09 Film_The lucky one_b #04-12_LKPG 2012-04-13 20.10 Sida 6

FILM

The

Lucky One text Daniel Atterbom Foto Warner Bros, Village Roadshow Pictures

Tillsammans med Taylor Schilling och Blythe Danner spelar skildras på ett mycket realistiskt sätt. Författaren Nicholas Sparks pekar Zac Efron en av huvudrollerna i det romantiska dramat på att det var ett föremål som låg till grund för hans berättelse.  The Lucky One. Filmen är regisserad av den Oscarnominerade – Detta är den första bok jag någonsin som har inspirerats av en enda bild: manusförfattaren och regissören Scott Hicks (Shine, 1996), skrivit att en soldat hittar ett foto halvt begravt och bygger på Nicholas Sparks bästsäljande bok The Lucky i sanden och tar upp det. Jag blev besatt av vad som händer när han börjar betrakta One (som inte verkar vara utgiven på svenska). det här fotot som sin lyckoamulett. Logan Thibault (Zac Efron) är sergeant i amerikanska marinkåren. Nu återvänder han till USA från sin tredje vända som soldat i Irak. En enda sak har hållit honom vid liv, ett fotografi av en kvinna han inte känner, som han hittat. Han upptäcker att hon heter Beth (Taylor Schilling) och tar reda på var hon bor via internet. Han dyker upp vid hennes bostad, och det slutar med att han tar ett jobb på hennes familjs hundkennel. Trots hennes misstro och de komplikationer som finns i hennes liv spirar en romans mellan dem, vilket ger Logan hopp om att Beth ska kunna bli mycket mer än bara hans lyckomaskot. Scott Hicks regisserade The Lucky One efter ett manus av Will Fetters, och den bygger alltså på Nicholas Sparks roman med samma namn. Producenter är Kevin McCormick och Denise Di Novi – den senares tidigare samarbeten med Sparks NKPG Magazine Fyra 2012

omfattar filmerna A Walk to Remember, Nätterna vid havet och Message in a Bottle – Kärleksbrev.  The Lucky One ställer frågor som: Finns det verkligen något sådant som ödet? Kastar ödet sin skugga över vad vi gör, eller är alla händelser vi upplever, både ordinära och extraordinära, rent slumpmässiga? Den gamla frågan om saker händer av en slump eller inte är kärnan i Nicholas Sparks The Lucky One.

Regissören Scott Hicks säger: – Den förutsättningen drog in mig direkt i berättelsen: föreställningen om att en oförutsedd händelse, att man plötsligt hittar en bild, kan ändra inte bara en människas liv, utan även livet för alla han kommer i kontakt med. Det väckte mitt intresse redan från början. Idén om ödet är ganska central i berättelsen, och jag gillade att det

I The Lucky One blir fotot mer än en lyckoamulett, det fungerar som katalysator för en upptäcktsresa och en läkeprocess. The Lucky One är den fjärde av Nicholas Sparks romaner som producent Denise Di Novi har filmatiserat. Hon berättar: – Jag har varit förtjust i Nicholas böcker sedan jag först läste Jag sökte dig och fann mitt hjärta (The notebook på engelska). Alla hans berättelser inger läsaren en tro på kärlek och kärlekens kraft, och denna bok är inget undantag. Jag tror att alla vill tro att kärleken kan övervinna allt, mot alla odds. Zac Efron spelar filmens centrala roll, Logan, en marinsoldat som till synes vunnit över oddsen under tre vändor som soldat i Irak. Skådespelaren kunde relatera till berättelsens sammanflätade idéer om lycka, kärlek och öde.  – Det är vad man hoppas att kärleken ska


06-09 Film_The lucky one_b #04-12_LKPG 2012-04-13 20.11 Sida 7

Jag tror att alla vill tro att kärleken kan övervinna allt, mot alla odds.

vara, ödet, säger han.  Du vill att den skall bestå. Det känns ofta som om den är för evigt. Varför kan inte det vara så? Och det är det som är så spännande med historien. Producenten Kevin McCormick håller med.  – Nick Sparks flätade samman berättelsens två teman kärlek och öde på ett vackert sätt, och Scott Hicks lyckas skapa känslor av såväl förvåning som oundviklighet. Will Fetters, som var ansvarig för att omarbeta Sparks roman till ett filmmanus, lägger till: – Jag kan inte lovorda Scott [Hicks] tillräckligt för hur samarbetsvillig han var och hur mycket hans synpunkter hjälpte mig. Manusförfattaren tillägger att författaren hade gett honom den bästa möjliga grund att stå på.  – Innan jag ens läste boken blev jag fängslad av tanken på att den här soldaten försöker pussla ihop varför han fortfarande lever, vilket väcker frågan om huruvida saker händer av en bestämd anledning eller ej.  Frågan förblir obesvarad, men det vävdes in som en undertext i manuset.

Taylor Schilling spelar kvinnan i filmen, som blir en talisman för en man hon inte ens vet existerar.  – Jag fick en känsla för rollfiguren direkt från boken. De  lever båda med de motstridiga känslorna av enorm förlust och potentiell glädje. Oavsett om det är deras öde eller inte, är det otroligt romantiskt. Olika föremål kan bringa tur. – Jag tror att de flesta människor någon gång i sitt liv har haft en turmaskot, och oavsett om vi verkligen tror på det eller ej, så finns det något hoppfullt i det, säger producenten Denise Di Novi. Filmen The Lucky One börjar alltså i Irak, där Zac Efrons rollfigur, sergeanten i marinkåren Logan Thibault, är på sin tredje vända som

soldat. Nästan omedelbart hamnar han i en eldstrid som förändrar hans liv för alltid. Rollen i sig förändrade även Zac Efron, som bokstavligen var tvungen att förvandla sig såväl fysiskt som känslomässigt för att se ut, röra sig och reagera som en marinsoldat som har tjänstgjort i en krigszon och sett mycket mer våld och förluster än hans familj eller kamrater hemma ens kan föreställa sig.

han går, hur han står, hur han uppträder – det var spännande att se honom bli Logan. Producenten Kevin McCormick instämmer: – Trots att han aldrig hade gjort något liknande tidigare kunde Zac

Scott Hicks förklarar: – När vi först möter Logan, behöver vi veta vad han gått igenom och förstå en del av den känsla av trauma som han bär med sig från denna konflikt. Jag blev mycket imponerad av Zacs beslutsamhet att inte bara ändra sin fysik, utan att också lära sig en soldats sätt att tänka. Han skapade den något hårda utsidan hos någon som är lite mystisk, en rollfigur vi inte vet mycket om i början. – Från början var jag inte övertygad om att jag skulle klara det, minns Zac Efron, men ju mer jag tänkte på det, och ju mer jag pratade med Scott [Hicks],  så insåg jag om jag någonsin skulle få en chans att spela en roll som skiljer sig från vad jag har spelat tidigare, så var det nu eller aldrig. Jag visste att jag skulle bli tvungen att arbeta hårt för att kunna spela Logan, men jag kände mig trygg i Scotts händer. Denise Di Novi säger: – En av mina favoritsysselsättningar som producent är att se hur aktörer återuppfinner sig själva, och det var vad Zac gjorde. Han ser ut som en annan person i den här filmen. Hur

verkligen göra en enastående tolkning av Logan.  Vi såg bokstavligen hur någon som har varit så ung i alla andra filmer på allvar förvandlades till en man mitt framför våra ögon. Det har verkligen hjälpt till för att väcka Nick Sparks Fyra 2012 NKPG Magazine


06-09 Film_The lucky one_b #04-12_LKPG 2012-04-13 20.12 Sida 8

FILM

romanfigur till liv. Utöver att se ut som en marinsoldat tog Zac i lika hög grad med sig ett förråd av smärta och styrka. I Zac Efrons förberedelser för att spela en erfaren marinsoldat ingick en flera månader lång fysisk utbildning med produktionens militärkonsult James Dever, en pensionerad sergeant som tillbringat tjugofem år i USA:s marinkår, och som gick upp klockan halv fyra på morgonen under inspelningen för att fortsätta träningen. Det och en strikt diet lade till över 15 kilo muskler på  skådespelaren. Som kronan på verket i den yttre förvandlingen offrade Zac Efron sitt hår. Det inre arbetet var lika krävande, om inte mer. För att sätta sig in i sin rollfigurs psyke reste Zac Efron med Scott Hicks till Camp Pendleton

för att prata med marinsoldater och försöka se kriget genom deras ögon. Några av de marinsoldater som Zac Efron och Scott Hicks träffade hade  lyckoamuletter som de bar med sig i strid. Scott Hicks berättar: – En sergeant tog fram de knappt igenkännliga resterna av ett spelkort, som han hade burit med sig i flera strider. Han hade tappat det, vilket retade honom, men han fann det igen av en ren slump under märkliga omständigheter. Det var mycket rörande. Centralt i filmen är Logans förhållande till vad han kommer att uppfatta som sin egen lyckoamulett, fotografiet av den okända kvinnan. Zac Efron menar: – Bara att hitta bilden räddade hans

liv. Han var på rätt plats vid rätt tillfälle. Logan kan inte heller stilla sin nyfikenhet på kvinnan på bilden, som utan sin vetskap räddat livet på honom. Han bestämmer sig för att försöka hitta henne, så han söker igenom internet för att identifiera fyren i bakgrunden på bilden. Med sin hund Zeus vid sin sida tar han sig från Colorado till Louisiana. Beth Green, kvinnan på bilden, spelas av Taylor Schilling, som fick rollen för att hon, säger Scott Hicks, »förmedlar komplexa känslouttryck på ett enastående sätt – man ser så mycket djup i hennes ögon«. ■


06-09 Film_The lucky one_b #04-12_LKPG 2012-04-13 20.12 Sida 9

^EZd ZE, Z͊    DĂŐĂƐŝŶĞƚŽŵǀĊƌůŽŬĂůĂŵĂƚŬƵůƚƵƌĮŶŶƐƉĊĞŶ         ƚƵƌŝƐƚďLJƌĊŝĚŝŶŶćƌŚĞƚĨƌĊŶŽĐŚŵĞĚďƂƌũĂŶĂǀŵĂũ͘        


10-13 Cattis_b #04-12_LKPG Magazine 2012-04-13 20.13 Sida 10

Tips nyheter Underhållsfritt 70-tal

40-talets axellånga och praktiska hår Det vilda 80-talet

Cattis skönhet&mode Hej, När mössan äntligen har åkt av och ruskvädret slutat frissa vårt hår är det äntligen dags att hämta ny inspiration. Hårtrenderna varierar lika ofta som årstiderna och influeras av tidigare epoker och ikoner. I det här numret tar vi oss en titt på hur frisyrerna vuxit fram tackvare historiska händelser. På 1800-talets blev frisyrerna allt större och högre med hjälp av knutar, valkar, lockar och korkskruvar och ledde oss till den pampiga Gibsonknuten under 1900-talets början. Den stora knuten placerades högst på huvudet och volymen kunde ingen åstadkomma med eget hår. Den byggdes upp med kuddar som lindades in av löshår. Modet varade fram till första världskriget. De första kortklippta kvinnorna hittade man i franska tidningar runt 1917. Coco Chanel tog täten och vågade vara banbrytande. 1922 tågade Bobfrisyren in och fick unga kvinnor i Europa att kapa av sig håret. Under 30-talet vallfärdade kvinnor till sin hårfrisörska bara för att nyttja lyxen att få håret tvättat och lagt. De korta frisyrerna hade vuxit ut och det nacklånga håret skulpterades i mjuka vågor. Sen kom krigsåren och tiden fanns inte längre för hårläggning. Istället lät man det axellånga håret falla enkelt i sidbena och kunde snabbt varieras med en uppsättning. Tuperingen och hårsprayens storhetstid kom därefter. 70-talet fortsatte med underhållsfria frisyrer och på 80-talet var Farrah Fawcetts blonda och slingade beachlook populär. Efter Dynastin- och Dallas-hysterin var det dags för 90-talet med sina långhåriga mainstreamfrisyrer, à la Jennifer Aniston.

1900-talets pampiga Gibsonknut

60-talet bjöd på tuperade svinryggar

Tacka Coco Chanel för Bobfrisyren

Mer inspiration får ni under Tips och Nyheter!

Catarina Löfgren, Trendredaktör & Certifierad Makeupartist catarina.lofgren@nkpgmagazine.se

90-talets stora hår-ikon NKPG Magazine Fyra 2012


10-13 Cattis_b #04-12_LKPG Magazine 2012-04-13 20.14 Sida 11

Trendkoll Skor

Special

Ge dig själv ett par extra centimeter med ett par läckra kilklackar. Under antiken var klacken ett sätt att »höja sig över de dödliga« och på 1600- och 1700-talet ett tecken på att man tillhörde högre klass. Vi bär dem för utseendets skull.

Hår Chanell presenterade en härlig vårkollektion där deras modeller bar gedigna hårsmycken till ruffsiga frisyrer och dreadlocks.

”Vi söker en frisör som vill mer... Vi tror att Du som saknas hos oss är: En positiv person som ser en utmaning i att göra det som är bra ännu bättre. Har ett stort behov av att utvecklas. Älskar att gå på kurser och mässor runt om i världen och ha roligt precis som vi.

Smink Aprikosa läppar är höstens röda och sommarens rosa kulör. Färgen lockar fram fräschhet och ger ett naturligt och välvårdat intryck. Ett måste i varje sminkväska i vår.

Vi har stans bästa kunder! De kommer till oss och förväntar sig det där lilla extra. Vårt mål är att leva upp till förväntningarna och ständigt vara på topp. Våra kunder är värda att få det bästa!

Accessoarer Äntligen är de stora överdådiga örhängena tillbaka som ger dig möjligheten att förstärka din look genom både textur och färg. Välj mellan plastiga och lekfulla smycken eller glimmande lyxiga örhängen.

Känns det som hög tid för Dej att gå vidare? Vill Du lägga ribban ett snäpp högre nu? Är Du en passionerad frisör som älskar människor och brinner för ditt yrke? Då vill vi att du hör av dej till oss BUMS!

? Kläder Alla borde ha minst en långklänning hängandes i garderoben. Perfekt till fest, saftkalas i trädgården eller för en shoppingtur på stan med en enkel jeansjacka till.

Titta gärna förbi med ditt CV eller sänd din ansökan till: salongen@roots.se

G.Rådstugug. G.Rådstugug. 2 24 4 | 602 24 Nor Norrköping rköping | Te Tel:l: 011-18 00 24 Fyra 2012 NKPG Magazine


10-13 Cattis_b #04-12_LKPG Magazine 2012-04-13 20.15 Sida 12

Cattis skönhet&mode

Trendspaning Once Upon

Alessandra Ambrosio visar att de batikmönstrade plaggen är på ingång och bjuder många av oss på en nostalgi tripp tillbaka till barndomen.

A Time stjärnan Jennifer Morrison kombinerar den flätande hårtrenden med klassisk outfit i svart och vitt.

Rachel Hunter har Nu är det dags att plocka fram kavajerna och använda dom som ytterplagg istället för kontorsoutfit. Rulla upp armarna och låt tröjan sticka ut under. Kombinera gärna med ett par färgglada byxor.

NKPG Magazine Fyra 2012

anammat det coola streetmodet och kombinerar kavaj med slapp oversize t-shirt. Snyggt, bekvämt och helt rätt.


10-13 Cattis_b #04-12_LKPG Magazine 2012-04-13 20.15 Sida 13

Eliza Doolittle vet hur man klär sig casual och föredrar funktion och komfort. En mysig hoodtröja i vårens färger är ett perfekt plagg att strosa på gatorna i.

För dig som älskar skor

Fyra 2012 NKPG Magazine


•14-•15 Evenemang_b #04-12_LKPG 2012-04-13 20.56 Sida 14

På gång i

Norrköping

22/4 UMRI MUSKI SPRÅKCAFÉ 25/4 26/4 MARIE-ANTONETTE, AXEL OCH JAG JAG ÄR EN GRÖN BÄNK I PARIS 26/4 27/4 MARK LEVENGOOD – THE SOUND OF MARK JAG GER DIG MITT ORD VID EN BILD 27/4 27–28/4 FIN FESTIVALEN BIFF STRINDBERG 3/5 5/5 LALEH BETESSLÄPP SÄNKDALENS GÅRD 5/5 5/5 GUIDAD VANDRING LÄNGS BRÅVIKEN LIVEKARUSELLEN – DISTRIKSFINAL 5/5 10/5 NORRKÖPINGS SYMFONIORKESTER – ÖVERDÅD FRÅN ÖST EN KVÄLL MED AFTER SHAVE & ANDERS ERIKSSON 11/5 15/5 VÅR RUSET I NORRKÖPING VETERANBRANDBILSRALLY 19/5 Tid: 19:00. Pris: 200 kr. Plats:Skandiateatern.

Tid: 15:00. Plats: Café Swartz på Stadsbiblioteket.

Tid: 19:00. Pris: 80 kr. Plats: Löfstad slott.

Tid: 19:00. Pris: 190 kr. Plats: Lilla Teatern

Tid: 19:30. Pris 395 kr. Plats: Flygeln.

Tid: 18:15. Plats: Kulturhuset.

Tid: 17:30. Pris 360 kr. Plats: Kulturkammaren.

Tid: 12.00. Pris 190 kr. Plats: Café Gycklaren, Stora Teatern.

Tid: 20:00. Pris 380 kr. Plats: De Geerhallen.

Tid: 10:00. Plats: Sänkdalens Gård på Vikblandet.

Tid: 16:00. Pris 100 kr. Plats: Kolmården.

Tid: 19:00. Plats: Skandiateatern.

Tid: 19:00. Plats: De Geerhallen.

Tid: 20:00. Pris: 480 kr / 585 kr. Plats: De Geerhallen.

Tid: 19:00. Pris: 190 kr. Plats: Medley Centralbadet.

Tid: 09:00. Plats: Bråvalla.

;VTHZVUZZU`NNHMpSNHYOP[[HYK\LUKHZ[OVZ2HYZ[VYWZ+pJRTHYRUHK ;VTHZVUZ ; V ZU U`NNHMpSNHYOP[[HYK\ \LUKHZ[OVZ2HYZ[VYWZ+pJRTHYRU UHK

Gamla Övägen – höger Bildemontering ing • 011-495 40 66 • www www.dackmarknad.se w.dackmarknad.se .dackmar . • För hjulinställningar ring 011-495 40 64 • ÖPPET ÖPPET:T: måndag– fredag 8–17 NKPG Magazine Fyra 2012


14-15 Evenemang_b #04-12_LKPG 2012-04-13 20.18 Sida 15

KRÖNIKA I skrivande stund sitter jag på tåget på väg till Göteborg. Jag ska på tidningen Connosieurs event för finsmakare. Vi ska prova champagne, olika chokladsorter och även olika viner. På denna smokingmiddag är de flesta gäster miljonärer, företagare och högt uppsatta yrkesmän. Hur resonerar de när de ska anställa ny personal? Är det viktigast vad som står på pappren eller går de framförallt på hur man för sig som person och vilket intryck man ger? Jag har tidigare frågat framgångsrika entreprenörer hur de resonerar och nästan alla lägger mest vikt vid det personliga mötet. Hur skulle jag själva välja medarbetare som arbetsgivare? Just nu står jag inför ett ganska stort val i livet. Ska jag sätta mig i skolbänken och plugga vidare, eller är det bäst för mig att fortsätta bygga min karriär genom arbete? Jag diskuterar med mig själv och väger för- och nack-delar mot varandra. Idag är jag utbildad projektledare, men framför allt har jag en stor livserfarenhet, trots min unga ålder. Vad väger mest när man ska söka jobb? Är det utbildningar eller erfarenheter och personlighetsdrag? Självklart beror det ju på vilket yrke man är verksam inom. Läkare är beroende av många år på universitet men om man ska jobba som frilansskribent som jag, eller inom reklambranschen eller till exempel marknadsföring? Är det inte då minst lika viktigt att ha ett bagage med upplevelser och erfarenheter. Att i verkligheten fått lära sig lösa problem, kunna kommunicera med människor och vara lite världsvan och berest – det tror jag är guld värt inom alla branscher!

Att flytta på egen hand till USA var det bästa jag har gjort i hela mitt liv. Vilken prövning, men oj vad mycket jag har lärt mig. Sedan barnsben har jag varit en oblyg filur, men mina år utomlands har gett mig extra mycket skinn på näsan! Något jag har haft nytta utav kan jag lova! Jag tror att man mår bäst när man är på väg någonstans i livet. Att ha en plan, känna att man vet vad man vill och sedan göra slag i saken – det är en nyckel till lycka! Jag tror att när man är ung är man mest road av resans gång men ju äldre man blir, desto viktigare blir det med ett slutmål. Idag är jag på väg till Sveriges framsida, nästa gång jag skriver hoppas jag att jag är på väg tillbaka till USA! Vem vet, kanske på väg någon helt annan stans i världen men viktigast för mig är att resan genom livet rör på sig, gärna i galopp! Chansar man aldrig, vinner man aldrig! ■ Lina Axmacher

Lina har arbetat som au pair, modell, värdinna på TV4, för Bodyshop och för Kicks, och har varit ansiktet utåt för spritföretaget Christiania Vodka.

Eftersom jag har bott utomlands i flera år tycker jag att mina språkkunskaper är en talang jag har som jag inte på samma sätt hade kunnat lära mig i skolan.

...... ag:....... .......... .......... .. .. .. .. ag: ..

Fred

.

WWW WWW.FACEBO .F FACEBOOK. ACEBOOK A OK.COM/ COM/ HYRESBOS HYRESBOSTAD TAD A ER

S: d ww 16 00 011-21

g köpin Norr e .s d 602 32 r e d o s ta b s e hyr

Fyra 2012 NKPG Magazine


16-17 b-skådis_b #04-12_LKPG Magazine 2012-04-13 20.19 Sida 16

Text & Foto Maria Tjernström

FRÅN HEMMAFRU TILL AFFÄRSKVINNA Med ett blont hårsvall, oförglömliga citat och aldrig utan sina läppstift klev hon in i svenskarnas vardagsrum och hjärtan, Hollywoodfrun Maria Montazami. Fyra säsonger senare är hon snarare affärskvinna än hemmafru. – Det är jättekul, säger hon när hon besöker Make Up Store i Norrköping för att lansera sitt nya läppstift. Men jag är fortfarande samma mamma och hemmafru, den rollen kan man inte bara släppa. Vissa saker har ändrats, till exempel så har vi en hushållerska på heltid nu. Andra saker är som förut, mina barn ska fortfarande plocka upp efter sig själva och sådant.

Utanför Make Up Store ringlar kön lång. Fans i alla åldrar har tagit sig till Norrköping för att köpa läppstift och prata en stund med Maria. Hon hälsar dem alla med en kram och byter några ord innan det är dags att mingla vidare. Många av dem är också kända för henne. De har NKPG Magazine Fyra 2012

mötts tidigare eller är vänner från hennes blogg. Och ganska snart står det klart vad som gör att de gillar henne, hon är Maria Montazami, trevlig, ödmjuk och glad. – Det är väldigt skönt att jag kan vara mig själv, säger hon. Det man ser på TV är äkta, jag spelar inte en roll. Jag är en positiv person, lite hyper sådär och det händer alltid massor. Så avbryter hon samtalet en stund för att signera en bok som ett av hennes fans glömde vid mötet nyss, för trotts allt är det ju dem hon helst vill träffa idag. Av städerna hon besöker på sin Sverigeturné hinner hon inte se mycket, men den glimt hon har fått av Norrköping gillar hon. – Det är fint här, litet men med en bra känsla, och spårvagnarna är så fina, ler hon. Det verkar vara hippt, folk här verkar coola.

En av de saker som Maria Montazami är känd för är sina läppstift. Utan dem känner hon sig bar,

naken, exponerad, rädd. Så det var kanske inte så konstigt att det är just läppstift som hon har gjort för Make Up Store. – Jag har använt Make Up Stores produkter länge and I love them. Så frågade Mika [Liias, Make Up Stores VD reds.anm] om jag ville göra ett läppstift åt dem och jag bara are you kidding me? Självklart ville jag det, berättar hon. Sedan gick det första, det är det jag har på mig idag, så bra att det har blivit ett till och en läppenna. Jag tycker om att färgen ser olika ut på olika personer.

Att det blev läppstift i just nudefäger är kanske inte så konstigt med tanke på att det är den färg hon själv väljer. – Jag valde en färg som jag skälv tycker om, säger hon. Jag är så pass lång och stor att det inte skulle passa med massa färg i ansiktet. Det blir för mycket på mig. Sedan tycker jag att färgen passar min person.

Nästa gång vi får se Maria Montazami blir det i säsong fem av Svenska Hollywoodfruar. De har just avslutat inspelningen och Maria intygar att det bara är roligt att ha kamerateamet på plats i sitt hem, för såväl hem som familj är hon stolt över. – Jag tycker om min familj. Jag har skilda föräldrar och som barn drömde jag om att ha en familj. Man ska kunna säga ”Go ask daddy”, båda föräldrarna ska vara där, så tycker jag att det ska vara och har man barn då kan man inte bara ge upp, då får man kämpa lite, säger hon. Så blir det åter igen dags att mingla med den aldrig sinande skaran av fans som tagit sig hit. Men innan vi går hinner hon ge oss sitt bästa make up-tips. – Make Up Store har en rouge som jag gillar, den heter faktiskt Must have, säger hon. Det räcker med en puff av den så blir man automatiskt glad. Och så läppstift förstås. ■


16-17 b-skådis_b #04-12_LKPG Magazine 2012-04-13 20.19 Sida 17

0DF%RRN$LU 6nOlWWRFKlQGnWXQJWODVWDG PHGIXQNWLRQHU .RPLQRFKXSSWlFNYDUI|UGHQlUSUHFLV YDGHQElUEDUVNDYDUD±RFKYlJD

9LNWHQNDQYDULHUDEHURHQGHSnNRQILJXUDWLRQRFKWLOOYHUNQLQJVSURFHVV70RFK‹$SSOH,QF$OODUlWWLJKHWHUI|UEHKnOOV

'6௘6WRUH 'LQORNDOD$SSOHH[SHUW ZZZGVVWRUHVH_*D5nGVWXJXJDWDQPLWWHPRW¿OPVWDGHQL1RUUN|SLQJ_YDUGDJDUO|UGDJDU

Fyra 2012 NKPG Magazine


18-19 MARK LEV_b #04-12_LKPG Magazine 2012-04-13 20.20 Sida 18

MARK LEVENGOOD Mark Levengood kommer till Norrköping 27 april med föreställningen Sound of Mark på Louis De Geer.

– Det är min mammas födelsedag, säger Mark Levengood till NKPG Magazine, hon är på Åland den dagen och firar sin födelsedag.

Mark ser fram mot att uppträda i Norrköping. – Det är hemskt kul att komma till Norrköping, min bästa kompis bor i Norrköping. Jag har en jättestor relation till Norrköping, jag var där senast i förrgår. Han har tidigare bland annat gjort TV i Norrköping. – Vi i femman har jag gjort i Norrköping, i Värmekyrkan. Jag var tidigare under några år delägare i en krog i Norrköping som hette Bomullsfabriken. Jag har haft NKPG Magazine Fyra 2012

mycket att göra med Norrköping under åren.

De många besöken i Norrköping har gjort att Mark gillar staden. – Norrköping är en sådan fin stad. Om man är på en liten gata och tittar ut så tror man att man är i London. Dessutom är Norrköpingsborna väldigt medvetna om mode och det senaste. Norrköpingsborna är glada i mat, det finns fantastiska restauranger och små delikatessbutiker. Sedan tycker jag att blandningen av de gamla industrilokalerna och den framväxande staden är väldigt charmig. Jag tycker väldigt mycket om Norrköping.

Mark Levengood är oerhört välkänd och populär efter att ha varit programledare för melodifestivaler, Guldbaggen och kronprisessbröllop. Mark har rönt såväl priser som

publik och kärlek. Nu kommer han till Louis De Geer med en föreställning som heter Sound of Mark. – Det är historien om när mitt liv delades, i ett liv som jag levde och ett liv som jag borde leva. Efter åren har jag försökt att få ihop mitt liv igen, och leva det liv som jag vill leva.

Har då Mark lyckats med ambitionen att få ihop sitt liv? – Ja, jag tycker att det är underbart. Jag tycker jag idag lever ett liv som jag aldrig trodde att jag skulle få leva. Det är jättekul i mitt liv. Min tankevärld närmar sig mitt riktiga liv. Idag när jag drömmer, drömmer jag om praktiska saker. Det kan handla om att jag ska åka med barnen till Spanien eller Amerika [skratt]. Saker som låter sig göras med lite planering. Men det är slut med månfarardrömmar. Även om jag skulle tycka att det

skulle vara kul att åka till månen [skratt]. Hollywooddrömmar i all ära, men nya vinterdäck är också bra [skratt].

När Marks mamma förstod att hon åter var gravid med honom hyrde hon en häst. Som hon senare förklarade: »Aborter var inte tillåtet på den tiden.« Till all lycka för Mark, och för hans publik, så var det ett envist litet gossebarn som var fast besluten att se världen, och småningom låta världen se honom. – Ja, det är sant, skrattar Mark, jag fattar inte hur det har hamnat i förhandstexten, men historien är alldeles sann! Jag hittade en bild när hon rider på den där hästen. Jag sa: »Inte visste jag att du kunde rida.« Då svarade hon: »Jag kunde inte rida, men jag fick reda på att jag var gravid med dig och aborter var inte tillåtet på den tiden.«


18-19 MARK LEV_b #04-12_LKPG Magazine 2012-04-13 20.20 Sida 19

ÄLSKAR NORRKÖPING Denna tidnings utsände tycker att det är fint att Mark har förlåtit sin mamma. – Vad är det att förlåta? Tänk att hon var 20 år gammal och redan hade en pojke som var två månader gammal hemma. Min pappa hade tutat i henne att hon inte kunde bli gravid om hon ammade. Hon bodde i ett land som hon avskydde. Hon kom från Finland och bodde i Amerika. Hon var gravid, vantrivdes och ville bara hem. Det är inte svårt att förstå henne, men idag är hon väldigt glad över att jag inte ramlade ut. Det gör mig glad, det skulle vara värre om hon idag tyckte att det var tråkigt att jag lyckades [skratt] … [hålla mig vid liv]. Det är fint att Mark ser det så, tycker undertecknad. – Tack, det får du gärna säga.

Som titeln Sound of Mark antyder innehåller föreställningen mycket musik. – Det är mycket musik, men däremot så sjunger jag inte. Tyvärr har världen gått miste om en stor musikalbegåvning i mig, men det faller på att jag inte kan sjunga. Det är väldigt tråkigt, för jag tycker så hemskt mycket om genren. Men man måste lära sig att allt kan man inte, och sjunga kan jag inte. Jag är drillad i traditionen att om man står framför en kamera eller på en scen så ska man göra det man är bra på. Man ska inte göra något som man inte är bra på. Jag kan inte riktigt frångå den principen. Men det har förändrats lite med åren, det vill säga till exempel i Let's Dance där folk som inte kan dansa ska dansa. Jag tittar på det och tycker att det är jätteroligt, och det är generöst av dem att bjuda på att de inte kan

dansa. Jag tycker att det finns ett stort värde i det också. Men grejen är att om man ska göra det, måste man göra det utan att skämmas. Om någon är dålig och skäms är det inte roligt, utan bara smärtsamt. Jag är tyvärr den där som skäms. Jag har i mitt liv valt att satsa på det som jag är bra på, och sedan får jag dansa privat inför mina kompisar. Följaktligen står någon annan för musiken i Sound of Mark, en svensk jazzmusiker. – Han heter Per »Texas« Johansson. Han är en fantastisk musiker. Han är saxofonist och god vän sedan många år tillbaka. Vi brukar ha hemskt roligt på scen, Per och jag. Vi har varit ute nu på turné, och vi trivs så gott och vi har så roligt. Alla föreställningar är olika från kväll till kväll. Vi håller oss i stort sett till samma text, men det varierar mycket beroende på

publik. Jag vet sedan tidigare att vi brukar trivas väldigt gott med Norrköpingspubliken, och jag hoppas att det blir så nu också.

Mark improviserar alltså en del. – Det blir alltid något som improviseras. Turnén har bara börjat och den kommer förhoppningsvis att sträcka sig till våren 2013. Det har gått väldigt bra. De som har sett Mark och hans vänner och Morgon med Mark kommer att känna igen sig i Sound of Mark. – Ja, det finnas en gemensam nämnare, skrattar Mark. Det är jag. Så de kommer att känna igen sig. ■ Text: Daniel Atterbom Porträttbild: Stellan Herner Bilder från föreställningen: Sanna Dahlén

Fyra 2012 NKPG Magazine


20-21 After Rakning_b #04-12_LKPG Magazine 2012-04-13 20.21 Sida 20

After Shave och Galenskaparnas Anders Eriksson firar 30 år i år och de gästar De Geer-hallen i Norrköping den 11 respektive 19 maj.

Från vänster: Jan Rippe, Per Fritzell, Anders Eriksson och Knut Agnred.

– Först kommer vi till Norrköping, säger Jan Rippe till NKPG Magazine. Vi sätter sedan i höst upp 30-årsfesten på Lorensbergsteatern i Göteborg. Den föreställningen inte är färdig, alla numren finns, men vi har inte bestämt exakt hur det ska se ut. Då kommer vi att köra 30 olika nummer, ett för varje år vi har hållit på.

Trettio år har inneburit ett antal shower, TVserier, radioprogram och filminspelningar. 3 000 föreställningar har lockat närmare två miljoner besökare. Medlemmarna har utöver det spelat in sex biofilmer, bland andra Hajen som visste för mycket, Macken (Roys & Rogers bilservice) samt Monopol. I år är det alltså 30 år sedan komikerkollektivet satte upp debutshowen, Skruven är lös, som gick upp 1982. – Vi börjar kronologiskt i Göteborg. Det kanske låter tråkigt, men jag tror inte att det blir tråkigt. Vi börjar 1982 och gör ett nummer för varje år, fram till i år. Det blir en härlig manifestation av alla våra 30 år. De roliga hittar som vi har haft under de här åren. Den föreställningen i höst blir unik, men mycket av det materialet är med redan nu i Norrköping. De senaste åren har Jan Rippe med flera gett samma föreställning. – Vi har spelat Hagmans konditori i nästan två år. Vi körde den i Stockholm från nyår fram till nyligen. Efter att den lades ned i Stockholm är vi ute på en turné med något som vi kallar för The Best of eller, som den heter i Norrköping, En kväll med After Shave och Anders Eriksson. Det är en form av 30-årsjubileum som vi är ute med. Men det är inte exakt samma show som kommer i höst.

Föreställningarna i Norrköping är redan prövade inför publik, men de är alla olika. NKPG Magazine Fyra 2012

– Den här föreställningen som kommer till Norrköping har vi testat på lite andra, olika ställen. Den har två olika delar. Den första avdelningen är ren nostalgi och glädje. Den går till så att vi har ett stort lyckohjul, av den typen som finns på Gröna Lund eller Liseberg, numrerat från 1 till 29 plus en joker och en extravinst. Varje siffra står för en viss sketch eller ett sångnummer. Lyckohjulet skapar en osäker dramatik. – Så sitter vi där på scenen vid ett barbord, och så drar vi gång lyckohjulet, eller gubbrörehjulet som vi kallar det. Sedan får slumpen avgöra vad det blir för nummer. Publiken har fått en lista på vilken siffra som motsvarar vilken sång eller sketch. Det har visat sig vara väldigt roligt det här, både för publiken och för oss. Ingen vet vad som ska komma. Det blir väldigt lustigt. Sedan har vi två tamburmajorer med lite smårekvisita hängande över sig, hattar och någon kavaj. Lyckohjulet kanske hamnar på nummer 17 och så är det Farbror Frej. Då får Anders springa

upp och ta på sig näsduk på huvudet och ett par löständer och göra numret. Sedan snurrar vi lyckohjulet igen och då kanske det kommer upp en låt. Det är en lustig typ av föreställning [skratt]. Lyckohjulet gör att det blir nytt för Jan Rippe och kompani. – Man märker att man är slut efter den första akten. Man sitter på helspänn och vet inte vad som ska komma. Vissa kvällar får Anders göra tre nummer på raken. Vad tjatigt det blir [skratt]. Vi prövade ett tag att gå in och fuska och stanna hjulet. Men då blev det inte samma nerv. Då ser ju publiken att man går och ruckar på reglerna. Vi låter hjulet och slumpen bestämma. Elvis Costello har gjort samma sak, att låta lyckohjulet välja låtar. – Jaha, det visste jag inte. Det är ingen ny företeelse, utan det här har vi snott ifrån en show med Cornelis Vreeswijk, Östen Warnerbring och Ernst-Hugo Järegård. De hade

en krogshow ihop för hundra år sedan. Där hade de ett sådant här hjul. Det är väldigt lyckat i alla fall.

Det är alltså en slump vilka av de 31 numren de gör på scen i Norrköping. – Precis. Vi håller på ungefär en timma. Det blir vad det blir. Sedan har vi, som sagt, en stjärnvinst och en joker som är lite hemliga. I andra delen, den andra akten är allt planerat [skratt], där är inte slumpen med. Det är mestadels gamla nummer, det är inga direkt nya grejor, men det är en del som publiken i Norrköping inte har sett. Sedan avslutas det med ett sjok av Mackennummer. Det blir lite Roy och Roger på slutet. Undertecknad tycker att det är roligt att After Shave och Galenskaparnas Anders Eriksson bejakar sin historia. – Tack, det är roligt att du säger det. För vi har ju märkt på


20-21 After Rakning_b #04-12_LKPG Magazine 2012-04-13 20.21 Sida 21

publiken att den gärna vill ha lite av det gamla. Vi är ju gamla stötar, gamla uvar som gjort en herrans massa saker under åren. Men ändå är det roligt att höra de här gamla grejorna. Vi har tagit fasta på det. Varför inte ge publiken det när vi ändå firar jubileum med 30 år? Det har slagit väl ut.

Jan Rippe har under åren träffat många som har en relation till deras sånger. – Ja, inte bara Roy och Roger, utan även till en massa andra konstiga figurer som vi har gjort. Det är nästan ännu roligare när man kommer ut till buskarna mitt i landet och det är folk som kommer fram och börjar prata om någon gammal sketch eller figur som vi knappt minns själva. Men de har verkligen tagit till sig detta från någon gammal TV- eller radioserie för 25 år sedan. Så kan de stå och rabbla upp en hel sketch för oss [skratt].

After Shave var från början en svensk barbershopgrupp som bildades 1979 av Knut Agnred, tenor, Jan Rippe, bas, Per Fritzell, tenor,

och Peter Rangmar, baryton. Efter Peter Rangmars död 1997 består gruppen av de tre kvarvarande medlemmarna. Den förstnämnde är saknad. – Vi saknar dem som inte är med [Claes Eriksson och Kerstin Granlund], men framför allt Peter Rangmar. Han dog alldeles för tidigt. Det var en väldigt svår och tung förlust när han gick bort. Men vi insåg ganska snabbt att vi inte kunde lägga oss ned och lägga ned verksamheten, utan att vi måste leva vidare. Det var ett tryck från folk att vi skulle fortsätta. Det gick, även om det just då självklart var tungt. Vi saknar honom fortfarande väldigt mycket, men det är inte så att man går och tänker på det dagligen nu. Livet får gå vidare, helt enkelt.

De har inte strukit sångnummer för att Peter Rangmar är död. – Nej, i vissa sångnummer har Anders Eriksson hoppat in i stället för Peter. Han har tagit hans sångstämma. I vissa sketcher, det är en del nummer som vi tycker är så pass roliga att vi vill ha med dem, har andra fått hoppa in. På något ställe är jag med och sjunger. I någon

sketch är Anders med, på något ställe gör Per Peters figur. Det kändes lite konstigt i början, de första gångerna, och det tog flera år innan vi gjorde det, men nu är det faktiskt 15 år sedan han dog. Nu går det lättare att göra de här grejorna. I höst i Göteborg kommer vi att göra någon minnesgrej över Peter i form av något filmat inslag. De sålde ut första showen, så det blir en extra föreställning i Norrköping. – Jag har ingen relation till Norrköping, säger Jan. Jag har ingen släkt i staden, men vi har varit och spelat några gånger i Norrköping och vi har alltid haft väldigt kul. Det är bra och roligt i Norrköping. När vi har, om vi ska kalla det för mellanperioder mellan fasta föreställningar, då frågar vi alltid om det finns något ledigt i Norrköping så vi kan åka dit och spela. Det har alltid varit bra, vi gillar Norrköping och det är kul att få komma dit. Om någon hade talat om för Jan att han skulle fira 30 år som artist hade han nog inte trott det. – Nej, skrattar han. Det fanns inte på världskartan. Att föreställa sig att vi har hållit på i 30 år överhuvudtaget. Vi i After Shave gick ju på Chalmers och skulle bli civilingenjörer. Vi hade inga sådana här planer. Outgrundliga är våra vägar, var man hamnar i livet.

Jan har jobbat lite grann som ingenjör. – I det här glappet innan man tog steget fullt ut. Det gick ju inte från ena dagen till den andra att man kunde försörja sig som artist, utan vi gick på Chalmers och höll på med det här i flera år som en hobbyverksamhet. Det växte hela tiden, grundtanken var att man skulle läsa färdigt och bli klar [med ingenjörsexamen], men så blev det inte. Jag läste färdigt. Under den tiden försummade man studierna, man fick inga studiemedel för man hade för dåligt resultat och vi kunde inte försörja oss på det här [artisteriet]. Då var man tvungen att extraknäcka. Först sommarjobbade jag, och vid något tillfälle jobbade jag på Sahlgrenska sjukhuset som medicintekniker. Det var en form av ingenjörsarbete, men i ärlighetens namn kunde jag inte mycket. Jag är inte teknisk [skratt]. Jag är mest social och gick och tjatade med folk. Det var jag bra på. Chalmers förändrade Jans liv. – Ja, absolut. Till sist vill jag säga att det ska bli jättekul att komma till Norrköping igen. ■ text Daniel Atterbom foto Thomas Johnsson Fyra 2012 NKPG Magazine


22-23 Hamlet_b #04-12_LKPG Magazine 2012-04-13 20.22 Sida 22

Hamlet, spelad av Krister Kern, hemsöks av sin faders vålnad, som kräver att sonen hämnas det mord som släckt faderns liv.

text Daniel Atterbom foto Henrik Hydén och Anders Kratz, Östgötateatern

PJÄSERNAS PJÄS Östgötateatern sätter upp Hamlet, »pjäsernas pjäs«, som redan på Shakespeares tid var ett av världens mest populära dramer. Den går i Norrköping 21 april till 13 maj.

Vi pratade med Pontus Plaenge, som är regissör till Hamlet. – Ja, det är utmaning, skrattar Pontus Plaenge. Den är känd, människor kanske har förväntningar på den på ett annat sätt än på mindre kända stycken. Å andra sidan så är det inte en klassiker för inte, det vill säga att det är en väldigt bra pjäs. Man har en stor hjälp av det. Det är både en utmaning och en stor ynnest att få jobba med sådant fantastiskt material.

Östgötateatern sätter upp Hamlet på modern svenska. – Det är en översättning som är gjord av Britt G. Hallqvist 1986. Hon har en ganska modern språkdräkt, men har förhållit sig trogen till de kända citaten från Carl August Hagbergs översättning från NKPG Magazine Fyra 2012

1800-talet, där de bevingade orden finns med. Vissa har hon tagit ordagrant, och vissa har hon låtit sig inspireras av så att man ändå [skratt] på något vis känner igen dem. Sedan har jag bearbetat pjäsen, eftersom det har gått över 25 år sedan 1986. En översättning åldras fortare än ett original. Det är små putsningar som jag har gjort.

Det är en förkortad version av Hamlet som Östgötateatern sätter upp. – Jag har strukit ganska mycket. Spelar man hela Hamlet så tar det över fyra timmar utan paus. Det går inte. Den här uppsättningen är ungefär tre timmar inklusive paus. Shakespeares pjäser är över lag skrivna med strykmån. Det vill säga att det finns en massa saker som man inte behöver ha med. Redan på den tiden när Shakespeare levde spelade man inte troget mot något original. Då tillverkade man pjäserna samtidigt som man repeterade dem. Sedan skrev man till lite. Så kom en ny skådespelare

som var rolig, och då fick han en extra monolog, Så tog man bort den om det var någon annan som skulle spela, och som inte var lika rolig. Det kan man ju gott göra.

Pontus Plaenge har satt upp Shakespeare tidigare, i Vadstena. – Ja, jag är med i »Shakespeare på Gräsgården«. Jag är konstnärlig ledare för den verksamheten. I sommar spelas Stormen i Vadstena slotts västra vall. Där har jag tidigare satt upp tolv eller tretton pjäser, det är så många att jag inte kan räkna upp dem. Dessutom har jag gjort Romeo och Julia i Falun på Dalateatern. Jag spelade Hamlet i Vadstena, men det här är första gången som jag regisserar Hamlet. Denna tidning pratar med Pontus innan premiären och han låter nöjd på rösten. – Jag har goda förhoppningar, det är goda vibrationer, och det känns som att det ska bli en bra föreställning. För den som behöver en uppfriskning, så berättar Hamlet om

hur staten Danmark befinner sig i kris. Kungen har dött, och hans bror har efterträtt honom på tronen, trots att kronprinsen redan är trettio år gammal. Landet står på randen till krig eftersom Norge gör anspråk på bitar av land som enligt ett gammalt avtal hör till Danmark. Det rustas, kanoner gjuts och order har givits om högsta beredskap.

Hamlet är Shakespeares, och kanske världens, mest spelade pjäs, med ett universellt innehåll av maktkamp, kärlek, sorg, hämnd, krig, politik, vänskap, lojalitet och korruption. En primitiv maktordning vill tvinga in en ung tänkare i ett mönster som han inte kan anpassa sig till. Det är fascinerande att Shakespeares pjäser är aktuella, snart 400 år efter hans död. – Det är väl det som är kännetecknande för en klassiker. Den blir ingen klassiker om den inte har något att säga människor i alla tider, avslutar Pontus. ■


22-23 Hamlet_b #04-12_LKPG Magazine 2012-04-13 20.22 Sida 23

STORT FAN AV JUDAS PRIEST Tisdag 24 april 2012 spelar Judas Priest i Linköping på sin sista världsturné. Att säga att Tomas Halford Ågerud är ett stort fan av Judas Priest är en underdrift. Han har till och med tagit sig mellannamnet Halford efter sångaren Rob Halford, som var medlem i Judas Priest mellan 1973 och 1992 och sedan återvände 2003. Hans röstomfång är fyra oktaver. – Jag upptäckte dem med deras samlingsskiva från 1973 till 1991, säger Tomas Halford Ågerud när vi träffas på denna tidningsredaktion. Det var typ 1991. Jag fastnade för gruppen helt och hållet på grund av Rob Halfords röst. Sedan dess är det bara det som gäller. För Tomas Halford Ågerud är det Rob Halfords röst snarare än musiken som är det viktiga. – Precis. Jag var 17 år när jag upptäckte gruppen.

Det är en ålder när man är oerhört mottaglig för musikaliska intryck. – Jag köpte allt som fanns att köpa. Jag började med samlingsplattan, sedan gick jag tillbaka till den första plattan Rocka Rolla (från 1974). Fast det började egentligen med Hell Bent for Leather (1978). Den bästa plattan är Painkiller (1990).

Då för 20 år sedan hade CD:n kommit . – Jag har även några av plattorna på vinyl. Det finns några Japan-pressade skivor som är svåra att få tag i. Jag har några stycken, men andra saknar jag. Så Tomas har nästan en komplett Judas Priest-samling. – Ja, nästan komplett, skrattar han. Det tog ett tag innan Tomas såg Judas Priest live. – Första gången var 2004 på Sweden Rock. Sedan såg jag Hal-

ford 2006, det var hans personliga grupp. Sedan såg jag Judas Priest 2008, och så blir det nu 2012. Om man räknar med Halford så kommer jag att ha sett dem fyra gånger. Det kan hända att jag åker upp till Stockholm dagen efter Linköping, skrattar Tomas.

Rob Halford kom ut som öppet

Det sägs att det är det sista Sveri-

För Tomas finns det ingen nackdel

gebesöket för Judas Priest. – Sedan kommer de bara att spela i USA och Sydamerika. Jag skulle vilja åka och se dem därborta, helst i Rio de Janeiro, för det är den största som finns med 300 000 åskådare. Men man skulle nog inte se så mycket. Genom Judas Priests musik har Tomas fått vänner. – Det är som en livsstil, säger han. Halford är den första personen som fick power metal-banden att bli just det, power metal. Hans röst tillsammans med K.K. Downings och Glenn Tiptons låtar är grejen.

med att dyrka Judas Priest och Rob Halford. – De flesta tycker bra om dem. Mitt bästa minne är från 2001 innan han släppte Halford-skivan och 250 000 till 300 000 personer stöttade honom. Han var, efter att ha slutat i Judas Priest, först med i en grupp som hette Fight. Den första skivan var bra, den andra var inte lika bra. Enligt böckerna är Judas Priest det näst största bandet som inspirerat andra att spela den här sortens musik. Halford är världens bästa artist. ■

homosexuell 1998. – Jag visste att han var det, fast han tidigare inte hade sagt det själv. Jag var inte förvånad, och han sa att varenda grupp i hela världen visste om det. Det gör ingen skillnad för mig.

text Daniel Atterbom foto Håkan Ahldén Fyra 2012 NKPG Magazine


24-25 IFK PROFIL_b #04-12_LKPG Magazine 2012-04-13 20.24 Sida 24

Jan Olof »Janne« Andersson Född 29 september 1962 i Halmstad. Klubbar som spelare Alets IK, 1979–1986 IS Halmia, 1987 Alets IK, 1988–1992

Klubbar som tränare Alets IK, 1988–1989 (spelande tränare) Halmstads BK, 1990–1992 (andretränare) Laholms FK, 1993–1999 (huvudtränare) Halmstads BK, 2000–2003 (andretränare) Halmstads BK, 2004–2009 (huvudtränare) Örgryte IS, 2010 (huvudtränare) IFK Norrköping, 2011– (huvudtränare)

IFK:s SUCCÉ-START Janne Andersson är sedan december 2010 fotbollstränare i IFK Norrköping. Han ringer upp denna tidning efter de två första matcherna i Allsvenskan, två matcher som IFK Norrköping har vunnit. Han är en av de tränare som aldrig själva har spelat i Allsvenskan. – Jag vet inte hur många tränare det är, men det är många elittränare som inte har spelat på den högsta nivån. Jag tror att det är en fördel ju högre upp man har spelat, det är ingen nackdel. Men däremot tror jag inte att det är en förutsättning. Det är väsentligt skilda saker man ska hålla på med om man är ledare/tränare och om man är spelare. Det är många tränare som inte har spelat på högsta nivån som spelare men som lyckas som tränare. Men att ha spelat fotboll på hyfsad nivå och hyfsat länge, det tror jag är en bra grej att ha med sig. När Janne Andersson spelade själv var det för Alets IK i två sejourer 1979–1986 och 1988–1992. – Vi låg mestadels i division fyra, någon gång i division fem. Det sista året i Alets IK, 1988– 1989, var Janne spelande tränare. Året efter, 1990, blev han andretränare i Halmstads BK. – Jag hade gått något liten utbildning innan. Jag gick under många år inga tränarutbildningar alls, utan jag jobbade mycket [med fotbollen]. Man kan säga att jag jobbade till mig erfarenheten. Jag NKPG Magazine Fyra 2012

började tidigt som tränare. Jag var seniortränare när jag var 25 år gammal. Jag läste en högskoleutbildning i idrottspedagogik, vilket gjorde att jag hade rätt så bra på fötterna när jag började min tränarbana. Sedan gick jag inte tränarutbildningen på en massa år, utan det var livets hårda skola med ungdomsansvar i Halmstads BK parallellt med att jag var assisterande tränare, samtidigt som jag tränade mindre klubbar. Jag fick en bred utbildning av det praktiska livet som tränare. Det har jag verkligen haft glädje av. Janne jobbade alltså heltid i Halmstads BK samtidigt som han var ideell tränare vid sidan om. – Medan jag var assisterande tränare i Halmstad och i Laholms FK, arbetade jag mer än heltid i Halmstad med ungdomsfrågor. Under många år jobbade jag heltid plus ett tränarjobb.

Men det var inte riktigt så att när Janne blev huvudtränare för Halmstads BK 2004 fick han tid över. – Nej, det var inte riktigt så i det här jobbet [skratt]. Men det blev ett annat, mer övergripande ansvar. Man jobbar med andra grejor, men rent konkret var det ingen

ökad belastning för mig eftersom jag varit van vid att jobba mycket i många år. Det är en bra bas att ha med sig, att man har varit på olika nivåer och jobbat med olika saker. Jag har både varit målvaktstränare, massör, sjukgymnast och fotbollsordförande, ja, allt möjligt formellt och informellt. Det tror jag är jättebra att ha med sig. Efter decennier i Halland gick Janne till Örgryte IS 2010. – Det är jättestort, det kändes konstigt att lämna Halmstad. Jag var en så inbodd Halmstadbo man någonsin kan bli. Alla år i Halmstads BK har satt sina spår. Sedan fick jag ett hemskt år i ÖIS med jättemycket skador så vi fick aldrig jobba oss igenom [som vi skulle]. Sedan kom ekonomin ikapp och jag kände mig lite lurad. Det blev inte som det var tänkt. Det året gjorde att allting kastades omkull. Det var först när jag kom till IFK [Norrköping] som jag kände att jag hittade in på banan igen. Jag känner idag, och kände från första stund, en stor arbetsglädje.

Förra året sade IFK:s ordförande Peter Hunt i denna tidning att målsättningen skulle vara att sluta åtta. Det nådde klubben inte. – Ja, Peter gick ut med det

ganska tidigt och satte målet att vi skulle bli åtta. Den målsättningen reviderades sedan när vi gick in i säsongen. Då pratade vi i allmänna ordalag om att etablera oss och klara oss kvar i stället. Den här målsättningen sattes på hösten långt innan det var klart med trupp och allting. Det uttrycks en ambitionsnivå att vi ska vara ett lag som ska vara med på den övre halvan. Den ambitionsnivån tilltalar mig. Vi ska sätta höga krav under året, men när verkligheten kom i kapp och vi insåg vilken trupp vi hade och hur situationen var så reviderade vi den målsättningen. Vi bestämde oss för att vi ska vara kvar i Allsvenskan under det första året. Så vi nådde vår målsättning.

Även i år har IFK en målsättning. – Vår officiella målsättning i år är, om vi sa att vi skulle etablera oss förra året, så är det att stabilisera oss i år. IFK har i många år haft det svårt att dels komma till Allsvenskan, dels att klara sig kvar i Allsvenskan. Det första steget togs förra året. Nu vill vi bli lite mer stabila och bli ett steg bättre i år. Målet är att förbättra oss i jämförelse med förra året. När vi pratas vid har IFK spelat två matcher, och har två vinster. Första vinsten mot Helsingborg var fantastisk, vinsten mot IFK Göteborg var en mindre bra match. – Man får sortera det viktiga när man pratar om det här, så att man gör det på rätt sätt. I den första matchen [mot Helsingborg] var det mycket i helheten som var bra. I Göteborgsmatchen var vissa delar jättebra. Vårt försvarsspel var jättebra med en kämpainsats, däremot var vårt passningsspel inte tillräckligt bra. Det är det man får poängtera. Det är inte så att vi gör en dålig match som helhet, för då vinner man inte mot [IFK] Göteborg borta. Men däremot har vi större krav på oss själva vad det gäller eget spel. Det hoppas jag att vi kan förbättra, och komma upp på en nivå som är hur vi spelade mot Helsingborg. Det är vår målsättning, att spela så bra fotboll som möjligt, förutom att vinna matcher.

Det är Jannes uppgift som tränare att få laget att dra åt samma håll. – Det är en av kärnfrågorna


24-25 IFK PROFIL_b #04-12_LKPG Magazine 2012-04-13 20.25 Sida 25

som tränare/ledare. Det gäller att få de elva som ska spela att dra åt samma håll. Sedan finns det ju elva spelare som inte får spela, de ska också vara med i samma riktning så att de inte springer vid sidan om och är sura och förbannade. Hela den här delen, att få ihop gruppen, alla spelare, är nyckeln. Det gäller att få alla som jobbar runt laget, förutom truppen, att dra åt samma håll och stötta varandra. Det är en nyckelfråga för mig på ett eller annat sätt. Det är samma sak för arbetsplatser som för lagidrott att alla ska jobba åt samma håll. – Det är säkert så på alla arbetsplatser, och i idrott är det definitivt så. I lagspel som idrott, om inte alla är med, då blir det helt enkelt inte bra. Det är inte mer med det. Som sagt, det är en nyckelfråga för mig att hantera den situationen. Det är viktigt för spelarna att acceptera och respektera varandra utifrån de förutsättningar de har. De ska agera på ett juste och vettigt sätt gentemot sina kompisar och laget. Det är viktiga frågor, och det finns hundra olika sätt att göra det på. Det är inte bara så att man går in och säger att nu ska alla vara juste och så blir det så. Det måste finnas en vardag som fungerar på ett juste sätt och där man sätter nivåer för varandra och så vidare. Men att det är en viktig fråga, det är det ingen tvekan om.

Janne har förmånen, eller problemet, att ha fler än elva spelare som platsar i startelvan. – De första elva ska vara nog så bra, men avgörande för hur det ska gå under en lång säsong, med skador och avstängningar, är oftast hur bra de övriga är. De som inte är med ställer upp från början. Om de klarar av att vara motiverade, att de tränar på och så vidare så att de verkligen är beredda att kliva in den dagen de får möjligheten. Man vet att det går åt ett antal spelare under en säsong och det hinner hända mycket under ett helt år, även utvecklingsmässigt, för spelare. Det är oerhört viktigt att de här spelarna vid sidan om verkligen är på tå hela tiden. IFK Norrköping spelar 4-4-2, fyra backar, fyra mittfältare och två anfallare. – Faktum är att det idag finns större variation än vad det tidigare någonsin har funnits. Efter 4-2-2 skulle många lag spela 4-3-3 och en variant på det som heter 4-23-1. Det finns en stor variation. Man kan också spela 4-4-2 på flera olika sätt. Jag är i grunden en 4-4-2-tränare, även om jag under en period med IFK förra året spelade 4-3-3. Det är lite avgörande vad man har för spelare tillgängliga. Jag kom in

som ny tränare och innan jag själv hade möjlighet att påverka speltruppen, vilket jag har kunnat göra i år. 4-4-2 är det spelsätt som jag gillar bäst. Men beroende på vad som händer i truppen med skador etcetera så är inget hugget i sten. Man måste utnyttja spelarnas egenskaper på bästa sätt. Det gör att man kanske ändrar under en säsong, men som det känns nu är vi ganska fastlåsta i 4-4-2 och det känns bra.

Inför Allsvenskan tippade de allsvenska tränarna vilket lag som skulle vinna. – Jag tippade Elfsborg. Efter bara två matcher vill Janne inte sia om framtiden. – Jag tror ingenting efter två matcher, skrattar han. Som tränare jobbar man en match i taget. Man utvärderar den och tittar vidare. Sedan någon gång i höst summeras det i en tabell. Vägen dit är både lång, krokig och brokig. Jag brukar säga att efter tio matcher brukar man kunna titta lite på ungefär vilken tredjedel man kommer att hamna på när det är slut. Då har serien satt sig. Om man är i mitten då brukar man hamna där, det är samma sak med botten- och topplagen. Man får vänta upp till tio matcher innan man kan dra några växlar. De poäng man har tagit i början, dem har man. Janne har detta år och nästa kvar på kontraktet. – Jag trivs jättebra, både med staden och träningsförutsättningarna som är jätteviktiga för en tränare. Jag trivs bra med publiken och arenan. Vi får ett bra stöd. Framför allt trivs jag med mina arbetskamrater. Jag känner en enorm arbetsglädje och en jäkla drivkraft framåt. Jag har ingenting att klaga på, tvärtom. ■ text Daniel Atterbom foto IFK Norrköping Fyra 2012 NKPG Magazine


26-27 Cnema_b #04-12_LKPG Magazine 2012-04-13 20.26 Sida 26

Pina av Wim Wenders

text Daniel Atterbom foto Cnema

CNEMA Biografen Cnema

visar sin bredd under maj och bjuder inte bara på film, utan även på livemusik och balett. Först är det premiär med en konsert i direktsändning. – Den 29 april visar vi New Kids on the Block och Backstreet Boys exklusiva konsert som sänds live från O2 Arena i London, säger Rosanna Nordrup, marknadsansvarig på Cnema. Tillsammans heter de NKOTBSB. Det är en garanterad resa i nostalgins tecken, men de NKPG Magazine Fyra 2012

kommer även att spela nya låtar. Mottagningen sker via satellit och parabol. Rosanna Nordrup ser fram mot det. – Jag tillhör den generationen som lyssnade på Backstreet Boys, säger hon. De var ju överallt runt omkring när jag gick i sexan till åttan. Det var tillräckligt länge sedan för att det ska kunna bli nostalgiskt i alla fall.

Hittills har Cnema visat operor, musikaler och baletter i direktsändning. Den 18 maj och 27 maj visas en modern tappning av Svansjön i 3D. – Det är Matthew Bournes omarbetade version som hade premiär 1995. Baletten har blivit en

modern klassiker och bland annat är den känd för att svanarna består av en manlig ensemble. Det som visas på Cnema är en inspelad version som visas i 3D.

3D-glasögonen har utvecklats. – I vår största salong Huvudrollen har vi bra, modern 3D-teknik, med riktiga glasögon som ser science fiction-artade ut. Mycket mer avancerat än de rödgröna glasögonen vi känner till från förr. I maj går även Franska filmfestivalen i Norrköping. Den sträcker sig över en lång helg 11–14 maj. – Då blir det massor med spännande fransk film hela helgen. Detta görs i samarbete med

föreningen Franska filmfestivalen och Alliance Française i Norrköping. Vi tyckte att det skulle vara intressant att visa fransk film, och det finns många som är intresserade av att se det. Det finns mycket bra fransk film.

Cnema visar fransk film regelbundet. – Just nu är tre av våra ordinarie titlar i programmet franska filmer, och 11–14 maj visas nio titlar. Det blir spännande. Den 18 maj kör Cnema även igång en bioperiod då de visar årets biohöjdpunkter igen på bio. – Vi har satt filmerna, men inte exakt vilka dagar de ska gå. Pro-


26-27 Cnema_b #04-12_LKPG Magazine 2012-04-13 20.26 Sida 27

SHOPPING

MULTIGYM Multipower Motion Fitness Kabelvägen 17 Pris 16 900 kr

LEMONADE Jolla choklad och dessert Prästgatan 3 Pris 59 kr

KUDDFODRAL Classic terlile of Sweden Skeppa Marin Skeppargatan 2 Pris från 189 kr

Richard Winsor som Svanen ©Hugo Glendinning

APOLIVA DEODORANT Apoteket AB Pris 49 kr

Svansjön i 3D © BillCooper

grammet inkluderar Pina, en dansfilm i 3D av Wim Wenders som kom i höstas. Sedan kommer vi att visa Extremt högt och otroligt nära, som Max von Sydow Oscarnominerades för, och även Tinker, Taylor, Soldier, Spy. Vi kommer att visa Jane Eyre och Wuthering Heights som en samlingsdag för systrarna Brontë. Programmet var inte fastställt när denna tidning gick i press. Rosanna Nordrup och hennes kollegor är nöjda med det första dryga halvåret med Cnema, så även publiken. – Alla som kommer hit tycker att det är helt fantastiskt och det är så roligt att det finns. Det finns så mycket olika saker man kan använda

salongerna till. Det behöver ju inte bara vara film, utan det kan även vara just konserter. Det finns många användningsområden, och det är extra roligt. Jag tror verkligen att Norrköpingsborna suktar efter oss.

SALT Jolla choklad och dessert Prästgatan 3 Pris 119 kr

Publiken hittar till Cnema. – Det tar ett tag att bygga upp en sådan här verksamhet. Ibland är det inte fulla salonger, men senast hade vi operan Carmen som nästan helt fyllde salong Huvudrollen med dess 200 platser. Det går enligt våra beräkningar. Vi ska gå runt, och vi har tre år på oss att bygga upp verksamheten publikmässigt. Vi känner oss nöjda än så länge, men vi vill nå ut till ännu fler i Norrköping. ■

KLARIO Damsko Kalle P Sko Hageby Pris 749 kr

Fyra 2012 NKPG Magazine


28-39 Karin Veres_b #04-12_NKPG Magazine 2012-04-13 20.34 Sida 28

Karin Veres Titel Direktör och konstnärlig ledare för Norrköpings symfoniorkester. Född I Göteborg 7 oktober 1952. Bor I Norrköping, men har kvar sin bostad i Göteborg. Semesterhus i Danmark. Familj Make Frantisek Veres och hans vuxna barn och barnbarn. Fritid »Egentligen har jag inte någon fritid, för mitt intresse överlappar all vaken tid. Jag ser många föreställningar, det ingår i jobbet.«

text Daniel Atterbom foto Håkan Ahldén

Karin Veres

– Det mest positiva med SON är musikerna och den andra personalen, säger Karin Veres, direktör och konstnärlig ledare för Norrköpings symfoniorkester. Musikerna har i hundra år nu lyckats upprätthålla den här höga nivån. Vi har ett rykte i omvärlden som går långt utanför Sveriges gränser. Det är med stor ödmjukhet jag får leda den här verksamheten. Den inspirerar mig tillbaka.

NKPG Magazine Fyra 2012


28-39 Karin Veres_b #04-12_NKPG Magazine 2012-04-13 20.35 Sida 29

PROFILEN Jag var ganska duktig på att spela orgel. Att sitta och konsertera på en stor domkyrkoorgel, och lite moderna stycken så det bara brakar och dånar, det var häftigt.

Fyra 2012 NKPG Magazine


28-39 Karin Veres_b #04-12_NKPG Magazine 2012-04-13 20.35 Sida 30

Karin Veres är sedan ett knappt år direktör och konstnärlig ledare för Norrköpings symfoniorkester (SON). Hon är ett levande exempel på att kultur berikar och förlänger livet. Karin Veres ser betydligt yngre ut än de 60 år hon fyller i år. Hon har i 50 år studerat och ägnat sig åt scenkonst i olika former. Hon har kort sagt en oerhört intressant bakgrund som vi ska prata om. Mellan ett snabbt möte med en av orkesterns musiker och ett personligt samtal med en av de för Norrköpings symfoniorkester viktiga politikerna träffar Karin Veres denna tidnings utsände. Hon fixar fram kaffe med mjölk, men tar inget själv. Karin Veres är född och uppvuxen i Göteborg. NKPG Magazine Fyra 2012

– Jag är enda barnet och är uppvuxen i ett hem där mina föräldrar ägnade sig åt sjukvård och miljövård. Min far var en av de första som satte igång att mäta luftföroreningar. Det var ett hem där båda mina föräldrar tyckte om bildning. De utvecklade sig själva. De hade lite grann av en konstnärlig inriktning båda två. Min far var på den anrika slöjdföreningen i Göteborg. Han spelade lite fiol, och min mor läste mycket. Kulturen fanns där. De gick mycket på konserter och teater, och drog med mig som liten flicka. Jag minns att satt där på Göteborgs stadsteater och såg Tre systrar av Anton Tjechov, då var jag jätteliten. Likaså på Stora teatern hade jag några omvälvande upplevelser när jag var ung, jag

minns att jag såg Porgy and Bess av George Gershwin. Den såg jag med Berith Bohm som Bess. Det var väldigt spännande att se. Likaså såg jag Hoffmans äventyr av Jacques Offenbach, med Ruth Jakobsson i alla tre rollerna. Det minns jag så väl, jag satt på tredje raden och det var som om hjärtat skulle stanna, jag blev så gripen av just Hoffmans äventyr och [rollfiguren] Antonia. Det var omvälvande. När min far fyllde 40 år så reste vi alla tre till London med den gamla Englandsbåten där man åkte rätt in i dockan, mitt inne i London. Då gick vi på teatern och såg Sound of Music. Det var 1963 och jag var elva år. Det var långt innan filmen kom. Vi satt ganska långt fram på parkett och jag blev alldeles tagen, naturligtvis

av dessa barn som var med. Jag kände: »Där vill jag vara med!« Det tror jag satte igång tankar hos mig. Även om jag gick en lång väg över akademiska studier, så fanns det hela tiden hos mig latent. Karin var osäker på om hon ville se filmatiseringen av Sound of Music. – Sedan när filmen Sound of Music kom några år senare var det nästan som att jag inte ville se filmen. Musikalen var en scenisk upplevelse för mig. Jag minns så väl att vi hade med oss skivan med Sound of Music hem från London. Jag började lära mig den. Jag sjöng sångerna hemma innan jag kunde engelskan. Jag lärde mig [sjunger] »Do a deer, a female deer«, och det ena efter det andra. Jag visste inte


28-39 Karin Veres_b #04-12_NKPG Magazine 2012-04-13 20.35 Sida 31

ningsbar. Därför fick jag ta den på dispens från Kungl. Majt. Jag tog lite kantorsuppdrag på högmässor och bröllop. Jag har aldrig haft en kantorstjänst, men jag har tjänstgjort som kantor. Jag har också spelat på några stora konserter i Göteborgs domkyrka. Det var spännande! Jag var ganska duktig på att spela orgel. Att sitta och konsertera på en stor domkyrkoorgel, och lite moderna stycken så det bara brakar och dånar, det var häftigt.

Karin var fortfarande gymnasist

vad det betydde. Det var långt senare som jag lärde mig att deer betyder hjort [skratt]. Jag började först att lära mig typ papegoja [skratt], och sedan trillade betydelsen ned efter hand. Det var en ganska intressant process att vara med om själv, att man lär sig språket och språkets innebörd. Det förstod jag långt senare, men man kan stoppa in det tidigt. Hon började spela själv i unga år. – Jag började spela piano tidigt. Mina föräldrar satte mig i en pianoskola, de verkligen satte mig, för jag trivdes inte alls. Jag fick verkligen en elak tant som lärare, men hon lärde mig grunderna i piano väldigt noggrant, och det var inget slarv. Så jag fick i mig de rätta

grunderna, men det var inte en lustfylld upplevelse [skratt]. Sedan höll jag på med det där, och klarade av den pianodamen, och fick gå hos en mycket bättre dam inne i Göteborg som hade minst lika höga krav. Men hon hade en annan konstnärlig profil. Hela min grund när det gäller att spela är att det ska vara rätt. Men jag fick en teknik med mig där. Sedan började jag spela orgel tidigt, och tog en kantorsexamen [1967] på dispens. Karin fyllde 15 det året. – Jag kunde ha gjort det året innan till och med, men då blev jag rådd för att jag skulle få ännu bättre betyg om jag väntade ett år. Så jag gick sommarkursen två gånger, efterföljande år också. Det är en yrkesexamen, sedan är man anställ-

när hon spelade orgel. Då hade hon redan gått på Stora Teaterns balettelevskola i Göteborg 1963–1965. – Det var för att jag blev så sugen på att vara med på scen själv. Då hade Stora teatern en väldigt fin balettelevskola, det var en rysk balettmästare där. Den låg då mitt emot Stora teatern [i Göteborg] där det nu bara finns några vackra körsbärsträd i en dunge. Där låg den gamla högskolan, och där var balettsalarna. Jag var i ett skede när jag skulle välja mellan att rida och att dansa balett. Det var det man gjorde. Min mor råkade vara distriktssköterska i just det distriktet där ridhuset låg. Så hon fick ta hand om alla skadade, och mina föräldrar drog mig åt baletthållet. Då satte jag igång att dansa balett. Det var seriöst, tre gånger i veckan. Jag var för lång i jämförelse med de andra, dessutom var jag redan alldeles för gammal. Men jag fick vara med, fast det enda läraren tyckte jag var bra på, det var att hoppa. Så fick jag stå längst bak på alla elevuppvisningar för att jag var så lång. Det var några stycken till som var långa. Men jag fick de ryska grunderna i mig. Det har jag haft nytta av sedan när jag kom in på scenskolan, för där stod vi vid stången igen och hade balettskor. Det var kul att ha med sig det, att få grunderna på riktigt. Där hade jag lite tur. Men det var inte bara roligt, utan det var svett och tårar. Men Karin gav inte upp sina ballettstudier. – Nej. Jag kanske inte fick ge upp heller, ler hon. Någonstans var det så, har man investerat så fullföljer man det. Vi hade inte resurser på det sättet, utan det var faktiskt en investering. På gymnasiet gick Karin huma-

nistisk linje på Hvitfeldtska gym nasiet i Göteborg. – Jag gick första året, och hamnade i en riktig pluggklass, jag minns det väl. Alla var bäst på alla prov, och det var väl jag också, men jag hade andra intressen. Så kom det in en lärare och sa att det finns stipendier att söka för internationell utbildning. Det var nytt på den tiden. Så jag sökte, och så blev jag kallad på en intervju i Stockholm. Jag tror att det var två gånger. Så fick jag stipendier från Wallenbergsstiftelsen och kungafamiljen, stora stipendier, så jag kunde gå på United World College of the Atlantic i Storbritannien. Mina föräldrar var förvånade, »jaha«. Min far utbildade sig själv i London i två år, så han hade en förkärlek för utbildning. Men de släppte iväg mig, som enda barn var det inte självklart. Jag var 16 år när jag åkte. Min far följde med mig till London och jag minns att vi såg Spelman på taket innan de satte mig på tåget till Wales och vinkade adjö. Jag var i princip där i två år. Jag var hemma på någon jul och någon sommar emellan. Det var 1969–1971 som Karin var stipendiat på United World College of the Atlantic i Storbritannien. Det ligger i södra Wales. – Det var två år av upplevelser, en internationell utbildning. Men det var en blandning av det gamla brittiska A-levelsystemet och lite nytt. Men det var en helt ny internationell idé.

United World College var nystartat då Karin gick där. – Nu finns United World College över hela världen, men det var nytt då. Då hade det bara funnits i några år. Det har blivit etablerat som en världsomspännande utbildning. Det är drottning Elizabeth II som är beskyddare. Man sände stipendiater från hela världen. Det var meningen att det inte bara skulle vara rikemansbarn, utan det skulle vara blandat och då skulle alla vara där på stipendier. Stipendiaterna var utvalda av nationella kommittéer. Man skulle representera sitt land, men det var inte så viktigt. Det viktiga var att det heter Future leaders of the world, världens framtida ledare. Jag har tänkt [någonstans] i bakhuvudet: »Vad Fyra 2012 NKPG Magazine


28-39 Karin Veres_b #04-12_NKPG Magazine 2012-04-13 20.36 Sida 32

var det för konstigt som jag kom med på där egentligen?« Undervisningen var inte bara på engelska. – Vi hade även svenskalektioner för att upprätthålla vår svenska. Det finns fantastiska bilder på nätet. Jag var på ursprungscolleget. Före mig har bland andra Malcolm Dixelius, Sveriges Televisions Moskvakorrespondent på 1980- och 1990-talet, varit på United World College. Det finns flera namnkunniga svenskar som har gått där. Vi har skickat en handfull, fem, sex stipendiater varje år.

De två åren som stipendiat har påverkat Karins vuxna liv. – Jag fick möta människor från hela världen. Det grundlade mycket i mig, framför allt att vara där själv i ett helt nytt sammanhang. Jag fick lära känna helt andra klasser än den jag själv kom ifrån. Det fina var att det verkligen var blandat när det gällde elever. Jag var skolkamrat med [den grekiske skeppsredaren] Stavros Niarchos son som nu bygger operan i Aten. Jag fick lära känna

NKPG Magazine Fyra 2012

adliga människor, kungliga människor – alla möjliga. Men det fanns även en grupp från Sydafrika som då var apartheidmotståndare, unga killar som gick omkring med så mycket raseri inom sig. Det var en ofantlig blandning. Jag delade sovrum med fyra andra tjejer från världens alla hörn. Sedan var vi vår lilla skandinaviska grupp [skratt]. Det öppnade perspektiv.

Det var kort sagt en livsavgörande tvåårsperiod. – Ja, det är det klart att det var. Jag åkte och var själv, jag hade ingen aning om hur det skulle vara där. Efter två år kom Karin hem. – Fast egentligen hade jag sökt in på Guildhalls dramaskola i London. Under min vistelse på Atlantic College, som då inte hade någon musikfakultet, fick jag komplettera med en utbildning på The Royal College of Music i Cardiff. Det var förnämligt. Skolan hade ingen musikutbildning, men ville ge mig det. Så jag fick åka till Cardiff på måndagar. Då fick jag kontakt med

The Royal College-systemet i England. Jag sökte in på Guildhall och kom in där på en kurs, men på den tiden fick man inte ta med sig svenska studiemedel. Så det var bara för mig att åka hem igen. Det var lite trist.

Under tiden hade hennes föräldrar, som fortfarande lever, flyttat till Stockholm från Göteborg. – De hade brutit upp, de hade båda två fått tjänst i Stockholm. Min far var på Kommunförbundet och ledde miljösektionen där. Min mor gick över från att vara sjuksköterska till en mer social verksamhet inom Engelbrekts församling. De flyttade till Stockholm och jag flyttade med för att skaffa mig något eget i Stockholm. Jag skrev in mig på universitetet och då blev det musikvetenskap som huvudämne, och sedan konstvetskap och pedagogik. Efter ett år på skolbänken [skratt], blev det samma sak: jag längtade ut. Så jag sökte SverigeAmerika-stipendium, och så fick jag det. Då fick jag välja på Seattle och Arkansas.

Då valde Karin att vara stipendiat på University of Washington i Seattle, vilket hon var 1973–1974. – Det var någon som sa att det är varmt och stökigt i Arkansas, medan Seattle är fint. Jag hade hört lite grann om Seattle att det var vackert där. Jag visste inte särskilt mycket om Seattle.

Det regnar mycket i Seattle. – Ja, och det är på det sättet likt Skandinavien, men vilken fantastisk stad! Jag blev väldigt väl mottagen. Jag hamnade på ett sorority-system, det var en del av stipendiet. Det var ju också en ny värld, med studentföreningar. Samtidigt var det väldigt bra. Det kanske inte är det som jag skulle välja i dag. Samtidigt, jag fick gemenskap från början, allting var tillgängligt. Dessutom hade jag en stödfamilj som inte bodde långt därifrån, som var väldigt kultiverade människor. Det var två unga, driftiga personer som verkligen var kulturellt förankrade. Han var arkitekt, och hon gick också på universitetet. Så jag hade både en


28-39 Karin Veres_b #04-12_NKPG Magazine 2012-04-13 20.36 Sida 33

familj och hela sororitylivet. Plus universitetet, som var jättelikt.

Universitet i Seattle skilde sig från svenska universitet. – Då hamnade jag i den situationen att jag kom till ett universitet där man både har de praktiska och de akademiska elementen i samma utbildning. Jag fick göra operaworkshops, då blev jag uttagen att vara med i operaföreställningar och jag fick också vara med på operan i Seattle. Det är ett av de stora operahusen i världen. Där gjorde vi just då Leonard Bernsteins Mass. Det var flera olika orkestrar, rock- och poporkester, stora körer och så vidare. Där fick jag en liten roll till och med. Det var häftigt! Det var stora utmaningar och jag blev sugen att stå på scen, samtidigt som jag fick professionell träning. Jag hade jättefina sånglärare på universitetet. Det gav väldigt mycket. Jag fick tillgodoräkna mig poängen i min fil.kand.-examen i Sverige. Det var bara ett år som jag var där [i USA]. Sedan åkte jag hem och fortsatte att studera. För att försörja

mig skrev jag in mig på musikvetenskapliga institutionen [i Stockholm] och fick jobb där som institutionssekreterare. Det var ett jobb på musikvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet som Karin hade 1975–1978. Men innan dess fick Karin jobb på vad som då hette Stadsteatern Norrköping-Linköping. Hon var här 1974–1975. – Jag hann bara komma hem från USA. Då hade jag en sånglärare i Stockholm, och de behövde hjälp här nere [i Norrköping]. Hon hade varit där och coachat dem, och tipsade om mig. De behövde en sopran och en tenor. Tenoren plockade de från Operan och så mig som sopran. Så stöttade vi i operetten Boccaccio av Franz von Suppé. Jag var här i ett halvår.

Då arbetade Karin med den legendariske teaterchefen John Zacharias. – Jag var en av de sista som han skrev kontrakt med. Han satt där med sitt stora vita skägg nere på ett kontor. Jag fick mitt första rik-

tiga kontrakt, det kontraktet har jag fortfarande kvar.

Karin trivdes med teatern, men inte med Norrköping. – Jag bodde ett halvår på Vattengatan i ett hus som jag inte tror finns kvar ens. Jag känner inte igen mig, allting här nere var avstängt [då]. Det gick inte att komma någonstans. Jag hade inte sett något som detta. Det var en ganska dyster period [i Norrköping], kan jag säga. Jag bodde inackorderad i ett litet rum. Livet på teatern var fantastiskt. Jag var där jämt. Det var tätt med receptioner, hela ensemblen var med. På den tiden fanns det även ett balettkompani på teatern. Det var en stor produktion och jag gjorde 55 föreställningar på raken. Hälften här, och hälften i Linköping. Eftersom vi var två sångare i Boccaccio fick vi var sitt litet extra sångnummer. Det blev en väldigt kul uppgift för mig. Det var innan jag hade sökt scenskolan, och så bodde jag i Stockholm så jag pendlade lite. Jag åkte tillbaka till Stockholm. Jag hade ett dystert

minne av Norrköping och tänkte: »Aldrig mera Norrköping!« Allt annat än teatern var så mörkt, trist och eländigt. Det är en väldigt konstig bild jag fick av stan. Men det har ju alla vittnat om, att den var helt död då. Det var ju den värsta tiden. Hjärtat av stan var otillgängligt. Det var avstängt, mörkt och svart.

Karin flyttar tillbaka till Stockholm, men utlandet lockar igen. Hon åker snabbt till Bonn och Aachen i Tyskland 1975–1976. – Jag fick tillfälligt erbjudande att sjunga sopranpartierna i Juloratoriet. Det var himlastormande roligt. Jag var solist vid två olika tillfällen. Man gjorde de olika delarna vid olika tillfällen, som brukligt är. Det var utmaningar. Jag fick jobbet genom kontakter. Dirigenter har kontakter med sångpedagoger. Jag blev tillfrågad helt enkelt om jag ville göra det. På den tiden hade jag en ganska så rak sopran. Jag var fortfarande ung och jag var en ganska typisk sopran som passar bra för ett sådant parti. Det låg bra för mig. Det var helt enormt

Fyra 2012 NKPG Magazine


28-39 Karin Veres_b #04-12_NKPG Magazine 2012-04-13 20.37 Sida 34

Vi gjorde, i Göteborg, till exempel Dmitrij Sjostakovitjs Katerina Ismajlova som var banbrytande med David Radok som regissör. Plötsligt var Stora teatern på kartan,inte bara i Sverige utan även internationellt. Jag var med om väldigt spännande år där i Göteborg. NKPG Magazine Fyra 2012


28-39 Karin Veres_b #04-12_NKPG Magazine 2012-04-13 20.37 Sida 35

roligt att göra det, och göra det utomlands. Tillbaka i Sverige fortsatte Karin på musikvetenskapliga institutionen och ryckte in som lärare. – Det var lite kurser där jag gick in och höll lite föreläsningar om olika saker. Så var jag institutionssekreterare. Jag skrev bland andra in [TV-journalisten] Camilla Lundberg på musikvetenskapen, det kommer jag ihåg. Karin ryckte in som sångare på Kungliga Teatern, Stockholmsoperan, 1978. – De ville ha förstärkning, och då hade jag precis kommit in på operahögskolan. Då tog de några av oss som hade kommit in, för de behövde förstärkning i just den föreställningen, Titus med Gösta Winbergh, så då fick jag ett engagemang där.

som sökte var i en hög. Först sökte jag scenskolan i Stockholm, men den var i upplösning och rektorn hade de precis kastat ut, medan scenskolan i Göteborg hade ett väldigt gott rykte. De hade struktur och allt möjligt som var bra. Jag hade då inte satt min fot i Göteborg på tio år. Då sa jag när jag sökte att jag mycket väl kunde tänka mig Göteborg, och då kom jag in där med en gång. Så jag flyttade tillbaka till Göteborg och jag började då en utbildning till när jag precis hade avslutat en. Tre år var utbildningen då. Vi var fyra stycken sångare i klassen. Det har gått bra för oss allihop. En av dem är Nils Stangenberg, som nu leder Vadstenaaka- demin. Så vi knyter ihop säcken nu. Vi ska börja samarbeta. Det är jätteroligt. Vi kommer att ha två stycken av deras sångsolister med i våra sommarkonserter.

Karin tar sin filosofie kandidatexamen vid Stockholms Universitet 1978 med ämnena musikvetenskap, konstvetenskap och pedagogik. – Jag har haft användning av alla tre ämnena. När jag var teaterchef var konstvetenskapen bra när jag valde scenografer och hade hela det seendet. Man har öppnat det seendet och har ett förhållande till det konstnärliga uttrycket. Jag snabbläste min pedagogik kan jag säga, för att det skulle gå undan. Jag läste in den där kursen en sommar på Stockholms universitet. Det var under den tiden när hela den pedagogiska utbildningen var extremt röd. Jag lärde mig en hel del om utbildningen på Kuba, kommer jag ihåg. Det var det man fick lära sig då. Det var väldigt vänstervinklat hela den kursen. Men jag minns [skratt] att vi särskilt studerade Kubas utbildning. Det var märkligt. Det är klart att nu i efterhand kan man konstatera att olika universitetskurser kan vara extrema åt olika håll vid olika tider. Man tror ju att man ska få något slags sakkunskap i botten, och det får man, men det var [viskar] mycket tjat om Kuba [skratt]. Samma år, 1978, kom Karin in på Scenskolan, officiellt musikdramatisk utbildning vid Statens Scenskola i Göteborg, 1978–1981. – På den tiden hade man en gemensam antagning, som skedde i Stockholm. Vi var samlade, alla

Karin gjorde ett gästspel som sopransolist vid Ystadoperan 1981. – Det var precis i skarven mellan scenskolan och den anställning på Borås Stadsteater som jag skulle påbörja. Det var ett nyskrivet verk, Vår man i Havanna, baserat på Graham Greenes bok. Det var en jätterolig produktion, och jag gjorde den kvinnliga huvudrollen. Den var inte dålig alls. Det blev riktigt bra. Men det var som dramatisk skådespelare som Karin fick sin första anställning efter scenskolan. – På den tiden gjorde vi vår sceniska grundutbildning med skådespelarna. När jag var klar efter tre år fick jag erbjudande om att vara dramatisk skådespelare, och det berodde på att vi hade den grundträningen tillsammans. Jag hade precis som de talträning. Så tyckte de att jag skulle passa bra för några roller på Borås Stadsteater, och så fick jag ett erbjudande. Jag tog det, för jag tyckte att det var spännande. Jag gjorde bland andra roller Kristina i [Strindbergs] Mäster Olof. Det är en underbar roll, och lite andra verkligen intressanta roller. Det var väldigt spännande. Hon stannade som skådespelare vid Borås Stadsteater i ett år, 1981–1982. – Jag bröt det kontraktet efter ett år, eftersom jag kände att om jag skulle fortsätta som sångerska var

jag tvungen att upprätthålla sången och det kunde jag inte göra då. Jag bodde i Göteborg, jag pendlade varje dag. Jag var med i varje produktion. Jag sjöng lite folkvisor i några föreställningar, men jag sjöng inte som professionell sångare. Då fick jag bestämma mig för det ena eller det andra. Dessutom hade jag då bestämt mig för att jag skulle leva med min man som var i Göteborg, och då ville jag inte bo i Borås. Därför bad jag att få bryta det kontraktet och så fick jag anställning vid operan i Göteborg.

Karin arbetade sedan vid Göteborgsoperan i 22 år, 1982–2004. – Ja, som sångare. Jag stod på scen i princip varje dag, utan avbrott. Det var först en epok på Storan och sedan överflyttades vi till Göteborgsoperan. Jag var med om hela den utvecklingen. Naturligtvis var det fantastiskt att vara på Stora teatern. Nu har vi ju pratat om min förhistoria, jag stod där som balettelev. När jag var tio år satt jag där och tittade på föreställningar som knockade mig fullkomligt. Sedan fick jag själv vara med. Jag fick några framträdande roller och jag fick vara »cover« [rollersättare], när huvudrollsinnehavaren behöver någon som kan träda in i stället, för några riktigt häftiga grejer. Jag var till exempel rollersättare för mrs Higgins, av allting. Karin ser med glädje tillbaka på tiden vid Göteborgsoperan. – Det var många spännande föreställningar. Vi var då med om att transformera Stora teatern från att ha varit en ganska provinsiell historia, kanske fem år innan jag kom dit, till att bli konstnärligt mycket intressant. Vi gjorde till exempel [Dmitrij] Sjostakovitjs Katerina Ismajlova [även kallad Lady Macbeth från Mtsensk] som var banbrytande med David Radok som regissör. Plötsligt var Stora teatern på kartan, inte bara i Sverige utan även internationellt. Jag var med om väldigt spännande år där. Sedan när vi flyttade in på Göteborgsoperan med hela invigningen av det nya huset som vi hade kämpat för så länge, och som generationer före mig hade kämpat för. Så gjorde vi Aniara som första verk, med Leif Segerstam som dirigent, som jag

hade här [i Norrköping] förra veckan [skratt]. Det var den ena spännande föreställningen efter den andra där [i Göteborg]. Jag fick egna, spännande uppgifter, för jag har alltid fått roliga uppgifter själv. Sedan plötsligt började man göra mer och mer musikaler. Där fick jag också vara med, vi gjorde till exempel Sound of Music. Efter alla dessa år var jag inte längre barn [skratt], utan en officersfru, men jag fick äntligen vara med i Sound of Music. Det roliga är att Hanna Lindblad, som vi hade med i vår jubileumskonsert här på SON, hon gjorde då en av sina debuter som äldsta flickan i Sound of Music. Det är lite cirklar som ändå sluts.

Karin stod för regi och bearbetning av Pjotr Tjajkovskijs opera Eugen Onegin på Göteborgsoperans lilla scen och Gunnebo slott 1999. – Jag blev ombedd av mina kollegor att göra ett fördjupningsarbete. I Eugen Onegin finns det fantastiska roller. Jag tog mig an den och skalade bort allt med kör och då är det kvar ett kammarverk med underbara roller, så jag både bearbetade den, gjorde scenografin och regisserade den. Det höll vi på i ett halvår ungefär. Vi gjorde några föreställningar på Lilla scenen, och sedan tog vi ut den på Gunnebo slott och gjorde ett par föreställningar där. Det var ett riktigt fördjupningsarbete som man då lade lite resurser på. Den blev en riktig föreställning, inte med orkester, men med piano. Den fungerade alldeles utmärkt. Under flera år, 1991–2000, gästspelade Karin i musikal- och talroller på Monomoy Theater, Cape Cod i USA. – Det gjorde jag ett antal somrar. Min man [Frantisek Veres] hade kontakter genom ett internationellt teaternätverk, och då var han ombedd att komma dit och regissera sommarteater, »summer stock«, som amerikanska teatrar gör, den ena efter den andra med korta puckar. Men då inledde de sin sommarsäsong med en längre svit av en musikal, som lägger grunden för ekonomin, och sedan har de flera veckor med dramatiska föreställningar som spelas kort tid. Han var ombedd att komma och regissera Strindberg, Ibsen och andra. Fyra 2012 NKPG Magazine


28-39 Karin Veres_b #04-12_NKPG Magazine 2012-04-13 20.37 Sida 36

Då passade det väldigt bra att jag var med, och jag fick vara med i musikalerna. Vi var där samtidigt, men gjorde helt olika saker. Frantisek Veres är nu pensionär. – Han har lett scenskolan i Göteborg och hade professuren i scenisk gestaltning. Karin var studierektor för operaprogrammet och lärare i sånggestaltning på skådespelarprogrammet på Högskolan för Teater, Opera och Musikal, Göteborgs universitet 1998–2004. – Det gjorde jag parallellt med att jag var på operan.

Fritid är inget för Karin Veres. – Nej, det har jag inte ägnat mig så mycket åt, men jag sover gott på nätterna. Som sångare har man ofta måndagar lediga. Det var på måndagarna som jag gjorde allt det där andra. Så jag var totalt uppbokad. Efter att ha varit på Göteborgsoperan i över 20 år blir Karin körchef 2004–2006. – Så här var det. Då var jag 50 år. Då började jag känna att jag förändrade mitt fokus riktigt ordentligt. Dittills hade det varit det egna jaget som artist, att hela tiden utveckla sig själv, nya sammanhang – fokus var verkligen ens eget gestaltande. Då hade jag börjat undervisa en del, jag hade börjat leda och lägga upp planer för kurser, och Statens Kulturråd hade bett mig att sitta i deras referensgrupp för fri teater, så jag ägnade mig mycket åt det. Mitt bevakningsområde var Västra Götaland. Jag åkte runt och tittade på föreställningar och bedömde ansökningshandlingar. Jag satt i två olika omgångar i kulturrådet, och lärde mig fantastiskt mycket av det. Men mitt fokus var ju någon annanstans, och jag kunde använda allt det jag hade med i de sammanhangen. Det kände jag plötsligt var väldigt kul. Dessutom hade jag kollegor som ville ha lite råd och hjälp, alltså ren coachning. Så jag började coacha utifrån min samlade erfarenhet. Det, kände jag, var intressant och riktigt kul. Att leda var också roligt. Det har nog legat lite latent bakom hela vägen. Jag hade som sagt stått på scen i ur och skur i decennier. Jag visste att NKPG Magazine Fyra 2012

nu var jag 50+, jag kommer inte att utvecklas till någon intressant karaktärssångerska. För min röst är ingen sådan röst, jag är inte sådan. Jag ville fortsätta med det, och med pensionsproblematiken som vi har kan vi hålla på och harva tills vi är 65 eller 67 år, hur dåliga vi än är i princip, och till slut bli en belastning för alla och envar. För att man inte upprätthåller standarden. Här såg jag att det finns ju andra möjligheter. Då bestämde jag mig för att egentligen är jag mätt på detta. Jag hade fått göra några fantastiska föreställningar, Rosenkavaljeren till exempel, där jag fick små, men viktiga roller. Jag insåg att nu blir det inte så mycket mer av det här. Då gjorde jag valet att söka den här tjänsten som körchef. Den har jag verkligen sökt, det var tufft eftersom jag då skulle bli chef över en egen division på operan. Men där hade jag stöd av min ledning. Han ville det.

Det var tufft av ett vanligt skäl. – Det var ett ifrågasättande: »Ska hon bli chef över oss utan att ha chefsutbildningen?« Jag hade mycket i bagaget, och plötsligt skulle jag vara beslutande över dem som jag tidigare var kollega med. Det unnade de mig inte. Men det är ju klassiskt. Jag satte upp mål och sa att jag vill åstadkomma flera saker för mina kollegor. Efter två år kände jag att vi hade kommit en bit på väg med det. Jag var tvungen att gå in i ett sådant chefskap för att kunna söka mig vidare. Man kan inte gå från att vara utövande artist till att leda hela organisationer [över en natt]. Man måste beta av på vägen. Det är den tuffaste tiden, det är hundår man gör där. Man lär sig mycket och man blir väldigt stryktålig. Men man måste också se till att leverera. Efter ett par år som körchef sökte Karin jobbet som teaterchef på Borås Stadsteater, som hon tillträdde 1 januari 2007. Där hade hon konstnärlig och administrativ ledning med personalansvar och ett ekonomiskt ansvar. – Jag sökte två chefsjobb, ett i Stockholm och ett i Borås. Borås hann före, jag var med i slutet av båda rekryteringarna. Det var lite roligt, eftersom jag var först i Sverige med att ha en bakgrund i

musikteatern och bli chef över en dramatisk teater. De har ingen musikavdelning i Borås. Det var 25 år sedan jag var där [i Borås], vilket jag nu anknöt tillbaka till. De kände mig i ensemblen, också via kontakter med min man, men de kände mig. De kände att jag hade samma syn som de på en ensembleteater, och jag ville utveckla den. De visste vilka jag ville arbeta med, de visste att mitt kontaktnät inkluderade personer som de önskade att få jobba med. Att de faktiskt skulle få en chans att få dit de stora, betydande regissörerna med mig [som chef] eftersom vi ville samma sak. Jag tog dit Björn Melander, Göran Stangertz med flera. På väggen i Karins rum på SON hänger en affisch för Angels in America. – Det var min första premiär! Det var fantastiskt. Tänk att jag vågade göra den! Det var ett vågspel, men jag gjorde det. Jag öppnade med den, med Björn Melander som regissör och med Lars-Erik Berenett i titelrollen. Det var hur bra som helst. Vi fick en helsida i Dagens Nyheter. Jag läste på en del om [McCarthy-eran i USA].

I Borås skötte Karin den konstnärliga och administrativa ledningen med personalansvar och ett ekonomiskt ansvar. – Jag hade inte studerat ekonomi, utan det har jag fått ta till mig. Jag har gått lite kurser och så, men jag har ingen ekonomisk utbildning alls. Utan man får förlita sig på [att man har duktiga medarbetare]. Där hade jag en ekonomiassistent, men jag jobbade nära ekonomin, så att jag försöker att förstå den utifrån mitt perspektiv. Samtidigt är jag noga med att ha en helhetssyn och en struktur på delarna. Sedan får jag förlita mig på att andra kan sitta och räkna ut procentsatserna och sådana saker. Jag är noga med att ha en helhetskoll. Jag har hittills lyckats leverera svarta siffror [plus i räkenskaperna], och det är jag glad för, men dock hade jag ett eget ekonomiskt ansvar för en arbetsplats med över 50 personer. Där började jag få ett eget delegerat ansvar, även om det fanns en ekonomichef att hela tiden återkoppla till. Där

började jag lära mig. Det mesta av utgifterna var i löner, det var inte så mycket rörliga medel. Då bodde Karin kvar i Göteborg och pendlade varje dag. – Det är inte den bästa pendlingsvägen. Jag åkte kollektivt så det tog evinnerligt lång tid. Om det blev snöoväder och man inte kunde ta sig uppför backarna sov jag kvar om vädret var för uselt. Det är bara sex mil, men det tar över en timme med buss och tåget slingrar sig fram. Jag läste mest dagstidningar, jag läste Borås Tidning och förberedde mig mentalt i tanken, jag lyssnade inte på musik. Jag vilade ibland, men det var just det här att man tog en mental förberedelsetid.

Den 1 juni 2011 började Karin som direktör och konstnärlig ledare för Norrköpings symfoniorkester. – Jag blev rekryterad. Jag var kvar i Borås, och hade flera år kvar där. Det var en rekryteringsfirma som ringde. Jag tror att vi pratade om något annat egentligen. Han fick nys om mig. Det var före julen 2010. Han hade en känsla av att det skulle bli en förändring här på [SON], så han lade mig på minnet. Jag tror att de heter Transsearch, som kommunen samarbetar med. Av olika anledningar fick de nys om mig, och så höll vi kontakten. Det var intressant, men jag var väldigt tveksam till stan, efter min första sejour här, och jag var redan så trött på pendlandet att jag visste att det aldrig blir mer pendling för mig. Jag har kommit för långt i livet, det är inte värt det, då måste jag flytta, och flytta på min man, och vi måste ha ett liv som känns värdefullt. Så var verkligen märkligt att tänka på att flytta till den här delen av landet. Karins yrkesliv förde henne till Norrköping och hon tog en ny titt på stan. – Jag hade anledning att åka hit och titta på en pjäs på Studion. Det var en dramatiker som jag eventuellt skulle jobba med. Jag tog med min man och vi tittade på föreställningen. Sedan tog vi en promenad runt stan och såg det här [Industrilandskapet]: »Oj, fantastiskt!« Knäppingsborg och allt annat: »Wow! Vad häftigt!« Sedan har jag ju följt orkestern, jag har varit med i musikvärlden och vet att det är en


28-39 Karin Veres_b #04-12_NKPG Magazine 2012-04-13 20.38 Sida 37

Jag hade anledning att åka till Norrköping med min man. Sedan tog vi en promenad runt stan och såg det här [Industrilandskapet]: »Oj, fantastiskt!« Knäppingsborg och allt annat: »Wow! Vad häftigt!«

kvalitetsorkester. Jag hade tidigare varit här på någon konferens, man jag hade inte tagit in helheten. Det är samma sorts hus här [på SON] som på Göteborgsoperan, men foajén är så mycket bättre än i Göteborg i och med att den faktiskt kan ta hand om hela publiken. Den är en upplevelse i många olika plan. Som publik har man möjlighet att röra sig, även om det är ett fullt hus, det har man inte i Göteborg. Under mina år där diskuterade vi en utbyggnad av foajén, men det har inte blivit av än. Det är fantastiskt här med närheten till vattnen. Man blir så inspirerad och glad av den här miljön. Min man blev alldeles salig, för han är ju centraleuropé, och sådana här miljöer finns på få ställen, men här är det bevarat nästan i sin helhet. Visserligen pietetsfullt renoverat, och med ett nytt innehåll, men charmen finns kvar med bergsbron och de gamla

lamporna. Det ger verkligen ett hjärta åt stan. Dessutom bor människor här mitt i stan. Det är också en väldig tillgång. Det finns en plus här med universitetet och Visualiseringscenter C som precis hade öppnat dagarna innan vi var här, så vi sprang in där, och jag höll aldrig på att få ut min man igen. På den där lilla turen ändrades min uppfattning om Norrköping.

Då väcktes idén att Karin och hennes man skulle flytta till Norrköping. – Jag blev jag mer och mer nyfiken på orkestern och när de skulle spela på Musikverein i Wien [november 2010] åkte jag dit. Jag åkte och lyssnade utan att ha någonting med det hela att göra. Jag ville vara helt anonym och höra: Hur låter de, hur tar publiken emot dem? Det var viktigt för mig att veta, vad är detta egentligen, på vilket nivå är

de och hur tas detta emot i ett sådant sammanhang? Det var väldigt kul att ha varit med om det.

Det var inte den ordinarie abonnemangspubliken som lyssnade på SON i Wien. – Det var ett väldigt positivt mottagande. Det var Alan Buribayev, den förre chefsdirigenten, som dirigerade. Jag tyckte att det var ett spännande program som de kom med, jag såg hur musikerna relaterade inbördes och de verkade ha kul. Det var skönt att inte ha något ansvar vid ett sådant tillfälle, utan bara sitta och ta in och se hur publiken tar till sig musiken. Det var en väldigt bra konsert, de togs entusiastiskt emot av den kräsna publiken. Karin pratade inte med orkestern utan åkte sedan hem och funderade.

– Sedan blev jag kallad till kommunledningen här. Jag skulle träffa Per-Olof Strandberg, personaldirektör, och Åsa Byman-Falk, kommundirektör. Åsa var sjuk, så jag träffade bara Peo. Men en gång återkopplade Peo så att jag fick träffa killen från Transsearch som jag bara hade pratat med på telefon. Vi satt ned på hans kontor. Efter det gick det väldigt snabbt. Jag blev kallad tillbaka hit och då skulle jag träffa styrelsen för orkestern och efter det var det dags att träffa orkesterns representanter. Det var en ganska lång, grundlig rekrytering. Men jag bestämde mig inte själv för att jag verkligen ville ta jobbet, förrän jag hade träffat orkesterns representanter. Vi satt en hel eftermiddag, och vi kunde samtala. Vi hade samma språk, jag kände att jag har varit i samma situation som de. Jag har varit med i samma fack, Sveriges yrkesmusiFyra 2012 NKPG Magazine


28-39 Karin Veres_b #04-12_NKPG Magazine 2012-04-13 20.38 Sida 38

kers förbund, jag kan frågorna [skratt], jag vet hur det är, jag känner till belastningarna. Jag är en del av dem. Vi har slagits för samma frågor under alla år. I grunden har vi en samsyn. Nu har jag tagit en annan roll, som arbetsgivare, men för mig är det viktigt att vi sitter i samma båt. Den allra bästa framgången når vi om vi jobbar mot samma mål. Sedan ska vi hitta de vägarna tillsammans. Det lyckades jag med i Borås, där var det Teaterförbundet. Det är viktigt att ha en bra dialog och komma fram till att samverkan är det bästa. Sedan ska vi stöta och blöta olika uppfattningar, vi kanske inte alltid når konsensus, men vi måste ha ett gott samtal. Vi kan ha olika uppfattningar, vi måste inte alltid tycka samma om allting. Men vi måste kunna samsas och gå vidare tillsammans. Jag tycker att det är kul att ha dialogen med medarbetarna. Det goda samtalet kan även inrymma att man har olika uppfattningar. Det är det som konsten handlar om, att blottlägga konflikter, och vad gör vi? Det är då det kan hända någonting, det är så vi tar utvecklingen till nästa steg. Det är det som är det intressanta.

Efter NKPG står en politiker på tur. Hur stort stöd har SOK från Norrköpings politiker? – Jag har ägnat mig ganska mycket åt att samtala med politikerna. Jag känner att vi är väldigt uppskattade. Jag har försökt att presentera vår verksamhet så tydligt jag bara kan. Vi har en väldigt stor barn- och ungdomsverksamhet på SON. Det kommer cirka 25 000 ungdomar på besök till symfoniorkestern varje år. – Det är ganska så fantastiskt, och hit kommer ungdomar för att gå på De Geer-gymnasiet, även om de bor i Linköping eller någon annanstans, för att gymnasiet gör slutproduktioner med oss [på SON]. Det är viktigt, men jag tror inte att det har uppmärksammats tillräckligt av dels personer i Norrköping som inte har så mycket med barn och ungdomar att göra, och dels politikerna själva. De har alltid vetat om att vi gör det, självklart, men de har inte riktigt sett omfattningen av det. När man pratar NKPG Magazine Fyra 2012

skattekronor, och miljoner, så går en stor del till vår barn- och ungdomsverksamhet. Det skulle kunna ligga i utbildningssektorn, för det är ju vad det är. Det är inspiration, det är pengar som inte genererar något, och ska inte det heller. Det fina är ju att vi kan erbjuda detta. Man måste komma ihåg att de miljoner som [SON] får går både till spets och till bredd. Att framhålla bredden och utveckla bredden är vår uppgift, men även att kommunicera kring det. Dessutom ska vi utveckla spetsen, att utveckla konsertformerna på nya sätt. Konsertformerna är bland det mest traditionella som vi har i vårt kulturella liv. Även de kan genomgå en förändring och bör göra det. De har ett berättigande som de är, men de kan utvecklas när det gäller tilltalet, kommunikationen kring dem och hur man lägger upp dem. Titta på en Martin Fröst-konsert, han börjar med extranumren. Han ställer allting på huvudet, och publiken är med på det. Det finns mycket att göra när det gäller att utveckla formerna.

Han flög in hit, så fast han tillträder nu först efter sommaren, så började vi i juni [2011] att träffas och nysta. Vi satt och drog upp riktlinjer, dels för att få lära känna honom, men för mig är det viktigt att etablera att vi har en dialog. Men det är jag som konstnärlig ledare och han som är chefsdirigent. Sedan har vi programrådet här som är jätteviktigt, och våra producenter. Det är återigen samtalet, helheten, men vi måste börja någonstans. Som chefsdirigent ska han få ha sin konstnärliga linje, som han kan presentera, men den är förankrad i en verklighet som utgörs till stor del av mig. Hans idéer stöts och blöts med mig. Så har vi en grund som vi presenterar för programrådet och så kommer de med andra förslag. Till detta vill vi bjuda in de övriga dirigenterna. Vi har vår förste gästdirigent Stefan Solyom och sedan har vi Michail Jurowski som jobbat med orkestern i så många år. Men även de måste vara med i en helhet. Programmen måste hänga ihop under ett år. Michael är väldigt duktig på att lägga program. Han vill alltid ha en linje och lära ut något till åhörarna. Det är mer än att utbilda, men det är, tycker jag, en fin tanke. Jag tycker att den är attraktiv i sig, att publiken får med sig något mer. Att man kan spinna vidare och sätter in musiken i sitt sammanhang. Att man ger lite ingångar till den som inte självklart har det. Det är få som har allt solklart för sig. Jag tror att alla tycker att det är skönt med lite påfyllning, och är tacksamma för det. Det är väl vår uppgift att vi ska kunna vara

– En av dem är grundfinansieringen. Vi arbetar nu med sponsorer. Det är det vi kan ta oss vidare på. Vi behöver ha en treårsplanering, och det är nästan omöjligt att, som jag ska nu, planera för 2014 och 2015 fast jag bara har pengar till 31 december det här året. Det är en orimlig situation.

SON:s nya chefsdirigent Michael Francis dirigerade tre olika verk av tre olika kompositörer som alla bodde i Paris samtidigt. – Som konstnärlig ledare är jag ansvarig för att sätta programmet. När Michael [Francis] och jag rekryterades, då var det två parallella processer, vi visste inte om varandra, men det var nästan samtidigt. Han blev utnämnd till chefsdirigent någon vecka innan jag utnämndes till chef. Det första vi gjorde var att kontakta varandra.

till för alla. Man behöver inte alltid ha långa introduktioner, man behöver inte alltid prata i konserterna. Men det elementet ska vara med och finnas tillgängligt. Hellre mer av presentationer än för lite.

SON:s prisbelönte medarbetare Stig Jacobsson skriver som anställd programblad åt Norrköpings symfoniorkester och introducerar konserterna. Han kommer dock snart att gå i pension. – Stig är jätteduktig. Vi kommer att fortsätta att jobba med honom. Sedan finns det naturligtvis andra redaktörer som är duktiga. Karin Veres är full av idéer för framtiden. – Till exempel ska vi börja titta på den symfoniska datorspelsmusiken. Vi kommer att spela in den för datorspel, men vi kommer också att presentera den i konsertform. Det är symfoniskt, brett upplagd musik, komponerad idag. Det här är den nya generationens musik. Den tangerar vad Sjostakovitj och alla de andra har gjort. Den symfoniska musiken och dess verkningar är lika levande idag, men jag tror inte att politikerna har hängt med. De vet inte om det. Karin betonar dialogen, de personliga mötena, konsertupplevelserna, men hon ser även problem. – En av dem är grundfinansieringen. Vi arbetar nu med sponsorer. Det är det vi kan ta oss vidare på. Vi behöver ha en treårsplanering, och det är nästan omöjligt att, som jag ska nu, planera för 2014 och 2015 fast jag bara har pengar till 31 december det här året. Det är en orimlig situation. Jag tror inte att det är många som leder en verksamhet som sitter med de villkoren [skratt]. Vi pratar också om formen för symfoniorkestern, den är stadd i förvandling och det tror jag behövs. Karin är dock positiv och optimistisk. – Det mest positiva med SON är musikerna och den andra personalen. Musikerna har i hundra år nu lyckats upprätthålla den här nivån. Vi har ett rykte i omvärlden som går långt utanför Sveriges gränser. Det är med stor ödmjukhet jag får leda den här verksamheten. Den inspirerar mig tillbaka. ■


28-39 Karin Veres_b #04-12_NKPG Magazine 2012-04-13 20.38 Sida 39

E R A D J Ö H A K S RKEN A P N A E Y N V Å P ALLS

F I s g r o elsingb

vs

IFK – H

2/4

kl 19.00

vs

IFK

16/4

kl 19.00

l l a v s d n – GIF Su

vs

29/4

kl 17.30

F F ö m l FK – Ma

I

vs

6/5

kl 16.00

IFK

C F a k s n – Syria

vs

13/5

kl 15.00

K S o r b e IFK – Ör vs

23/5

kl 19.00

IFK –

F F s g r e Åtvidab

RENAN. IREKT PÅ A D R E L L E ICNET TTER VIA T OPING.SE KÖP BILJE rrkoping o n k FKNORRK .I if W / W m W o Å LÄS MER P cebook.c

ook – fa

Faceb å p K F I lj ö F

Aktuellt spelschema i din telefon! För att läsa QR-koden, ladda ner en QR-kodläsare till din smartphone via App Store eller Android Market.


40-41 Mumin_b #04-12_LKPG Magazine 2012-04-13 20.43 Sida 40

NKPG Magazine Fyra 2012


40-41 Mumin_b #04-12_LKPG Magazine 2012-04-13 20.43 Sida 41

text Daniel Atterbom foto Arbetets Museum och EWK-museet

DET STORA MUMINÄVENTYRET Det stora äventyret heter utställningen om Tove Janssons figur Mumintrollet som pågår på Arbetets Museum fram till 4 november. Utställningen kommer ursprungligen från Finland. – Arbetets Museum och EWKmuseet Centrum för politisk illustrationskonst ingår i Nordiskt nätverk för politisk illustrationskonst, säger Carina Milde, intendent på EWK-museet. Vi har årliga konferenser och årliga utställningar, där Changing the Woman Image – women in comics är ett exempel. Päivälehti museum i Helsingfors är en av våra samarbetspartners, och de producerade utställningen Det stora äventyret 2010 i samband med 65årsjubileet för Muminfamiljen.

Förutom Muminutställningen får besökarna även möta den finska författaren och konstnären Tove

Janssons (1914–2001) arbete som politisk tecknare. – Det stora äventyret är utsnitt ur de tre mest kända bilderböckerna, Vem ska trösta Knyttet?, Den farliga resan och Hur gick det sen?. I de här utsnitten finns flera av de kända motiven, såsom när Knyttet står och tittar ut över havet och får flaskpost, när man får träffa Hattifnattarna och så vidare.

I utställningen får man följa med på en vandring i Mumindalen där man bland annat får träffa Snorkfröken, Mumin och Lilla My. Men till skillnad från Päivälehtimuseet i Helsingfors kommer Arbetets Museum inte att visa några originalakvareller av Tove Jansson. – Det vi istället gör är att vi producerar en liten vepautställning som berättar om Tove Janssons mindre kända sida som politisk illustratör. Redan vid 15 års ålder, 1929, fick Tove Jansson sin första politiska illustration publicerad i den finska tidningen Garm. Anledningen till att Tove Jansson publicerades där var att hennes mamma, Signe Hammarsten Jans-

son, var illustratör för Garm. Mamman gjorde den hund som blev lite grann av ett signum för Garm. Tove Jansson utbildade sig i Sverige. – Hon gick på Tekniska högskolan, det som senare blev Konstfack. Sedan flyttade hon tillbaka till Finland. Det som också är lite spännande är den koppling som hennes roll som politisk illustratör har till Mumintrollet. Mumintrollet är från början en liten figur som hette Snork. Snork var Tove Janssons signatur som politisk illustratör. Det var liten figur med en spetsigare nos och lite annan volym i kroppen. Han stod bredvid och kommenterade och ironiserade över händelserna. Det var vassa satirbilder som gjordes framför allt under andra världskriget, men hon producerade runt femhundra illustrationer för tidningen Garm innan den lades ner 1953. Utställningen pågår till november, det är ett halvår. – Vi har märkt att barnutställningar fungerar även i EWK- museet. Det var en utmaning för mig att hitta samhällskommenterande bil-

der för barn. Förra året hade vi Bamse, där han och Rune Andréasson är samhällskommentatorer på ett lättfattligt sätt för barn. Med årets utställning kommer vi återigen att kunna jobba pedagogiskt med barnen i förskola och skola med visningar och workshops.

Arbetets Museum och EWK-museet kommer även att samarbeta med Teater Pelikanen. – De kommer under höstlovet att spela teater i EWK-galleriet. Vi kommer att ha teaterversionen av Vem ska trösta Knyttet? här på plats. De kommer även att spela under Kulturnatten. Vi kommer också att arbeta med Mumin i vår sommarfabrik, som är vår kreativa verkstad för barn. Vi kommer att visa hur de här figurerna kan kliva ur sina berättelser och berätta för barnen vad de känner. De kommer att prata om mod, rädsla, ensamhet, att känna sig utanför och att man har ett eget ansvar att försöka och skaffa vänner. Det är inte bara att begära att bli uppsökt, något som boken Vem ska trösta Knyttet? handlar mycket om. ■ Fyra 2012 NKPG Magazine


42-43 Hyresbostäder_b #04-12_NKPG 2012-04-13 20.42 Sida 42

Prova på-vecka för unga Hyresbostäder upprepar sin succé med en Prova på-vecka för unga i augusti. – Den 6–10 augusti genomförs Prova på-veckan på F13/Bråvallaområdet, säger Jenny Perérs, projektledare Marknad på Hyresbostäder i Norrköping. Prova på-veckan arrangeras av oss på Hyresbostäder och Östergötlands Idrottsförbund. De som är mellan 9 och 12 år (födda 2000–2003) är hjärtligt välkomna att prova på massor av aktiviteter och träffa nya kompisar.

Prova på-veckan utlovar bland annat basket, cirkus, dans, bordtennis, fotboll, brottning, innebandy, handboll, ju-jutsu, rugby och parkour. Tidigare år har veckan varit en succé. – Det är fjärde året vi genomför den här veckan. Vi kallar veckan för Prova på-veckan, då unga kan prova på olika sporter, men även andra aktiviteter. Vi försöker ha med andra sporter än de mer traditionella. Hyresbostäder har länge sponsrat ungdomsverksamhet i Norrköping. – Under många år har vi varit stor sponsor av ungdomsverksamhet i Norrköping, och det tänker vi fortsätta att vara. Att alla våra barn och ungdomar har en meningsfull och utvecklande fritidsverksamhet är ett ansvar vi delar tillsammans. NKPG Magazine Fyra 2012

Den tankegången var en del i arbetet med att skapa Prova på-veckan, som varit en idé som växt fram. – Det här var ett förslag som lyfts fram under några år. Tanken har varit att skapa en sysselsättning eller aktivitet för främst de barn och ungdomar som bor i våra bostadsområden. Men vi vill även nå ut till alla barnfamiljer i Norrköping. Idén kom med ett dagläger med aktiviteter för barn. Därifrån initierades en dialog med olika samarbetspartners och föreningar i Norrköping. I år är Östergötlands Idrottsförbund medarrangör och har en ansvarig projektledare som arbetar tillsammans med Hyresbostäder. Det finns 150 platser under veckan. – Första året var det 100 deltagare och förra året var det runt 140 barn. Målsättningen är att nå 150 deltagare i år, och det tror vi att vi kan göra med tanke på det intresse som har varit. Veckan är inget läger med övernattning, utan deltagarna lämnar området på eftermiddagen. – Man kommer dit på morgonen vid niotiden och sedan rundar vi av klockan 16. Vi har bussar som hämtar upp barnen på morgonen i våra bostadsområden och lämnar av dem på eftermiddagen. Många föräldrar väljer att låta

sina barn åka de turerna. Det finns bussvärdar på varje tur.

Det finns en tanke bakom att veckan ligger före skolstarten. – Det finns många olika syften bakom Prova på-veckan. Ett är att skapa en aktiv sysselsättning för barn före skolstarten. Semestern är slut för föräldrarna, de har börjat jobba och då passar veckan bra. Sedan har olika föreningar ett intresse av att locka nya medlemmar till sin verksamhet. Barnen träffar nya kompisar. Det är en möjlighet för deltagarna att få en kul vecka. Det är enkelt att anmäla sig. – Man anmäler sig genom att gå in på vår sida hyresbostader.se/provapa. Veckan är en medveten satsning från Hyresbostäders sida. – Vi gör det för barnens skull. För Hyresbostäders hyresgäster är Prova på-veckan kostnadsfri. För övriga utgår en kostnad på 500 kronor. Då ingår resor, mat och mellanmål. Deltagarna är försäkrade. Det är inget kommersiellt från vår sida, utan vi gör det för att skapa något för våra ungdomar. ■ text Daniel Aterbom Foto Niclas Sandberg och Hyresbostäder


42-43 Hyresbostäder_b #04-12_NKPG 2012-04-13 20.42 Sida 43

FmcYf\m]fc]dlhYflY\afY ZmjcYjg[`ÆYkcgjhƒJ]lmj% hmfcl]faFgjjc‘haf_& Ndcgee]f

Din fitnessbutik essbutik för gym, företag och privatpersone Ikanobank

6.990:990:-

16.900:-

Välkommen! Kabelvägen 17, NORRKÖPING 0707-42 42 03

Fyra 2012 NKPG Magazine


44-47 Inredning_b #04-12_LKPG Magazine 2012-04-13 20.40 Sida 44

SHOPPING APOLIVA BODYLOTION Apoteket AB Pris 59 kr

Vårerbjudande Varmt välkommen till Folkpool Norrköping. Passa på att ta del av våra fina erbjudanden på både pooler och spabad. Besök oss eller läs mer på folkpool.se

Pool Spaba& kampads nj

APOLIVA DUSCHGEL Apoteket AB Pris 39 kr

RED JIVE Vagabond Store Hageby Pris 749 kr

Folkpool Norrköping Lindövägen 55, Norrköping Tel 011-10 19 05 Öppet vard 09-17

DOCKSIDES SEBAGO Seglarskor, herr och dam. Skeppa Marin Skeppargatan 2 Pris 1 395 kr

3D U I \PHU LRFKVN|Q KHWVVD O RQJ

LÖPBAND Trex 8 Motion Fitness Kabelvägen 17, Norrköping Pris 12 990 kr

7MHMNYlOO" %HV |NYnUEXWLNP HG' LQDYlQQHURFKYLJHUHU PD V V RUDYWLSVR PKXGYnUGRFKPDNHXS 9LVWnUI|UQnJRWJRW WDW WGUL FNDVD PWWL O OWXJJ 3UL V  NUSHUSHUV RQ 8QGHUNYlOOHQHUEMXGHUYL  UDEDW WSnKHODVRU W LPHQWHW 9lONR P QD$QQDRFK-XDQLWD

NKPG Magazine Fyra 2012

JAZZ Gul Vagabond Store Hageby Pris 799 kr


44-47 Inredning_b #04-12_LKPG Magazine 2012-04-13 20.40 Sida 45

Inredning

i sommarhuset Modernt

text Maria Tjernström foto Håkan Ahldén

Ett sommarhus som är modernt, går det? Kan man ha det lantligt utan att det känns gammalt och går det att göra något som känns modernt utan att ta bort det mjuka och lantliga? Svaret är ja, det går alldeles utmärkt. NKPG gjorde ett besök i ett nybyggt sommarhus på vackra Visingsö där Rosie Johansson, inredningsdesigner på Colorama, tagit sig an just den uppgiften.

Fyra 2012 NKPG Magazine


44-47 Inredning_b #04-12_LKPG Magazine 2012-04-13 20.41 Sida 46

Inredning

I ett hus på landet Modernt och ljust men med den där lantliga touchen, ungefär det var tanken när den nybyggda sommarstugan på Visingsö skulle inredas. Mycket mer än så visste inte Suzanne och Roger när de klev in på Colorama. – Vi stod och kikade på tapeter och hade lyckats bestämma oss för tapeten som nu hänger i gästrummet när Rosie kom och frågade om vi ville ha hjälp, minns Suzanne. Och tur var väl det.

Sno stilen Tapeter: Colorama Inredning: Mio och privat

NKPG Magazine Fyra 2012

Ungefär på den vägen är det. Paret har i många år hyrt sommarhus på ön men bestämde sig till sist för att bygga ett eget. 55 kvadratmeter med en härlig utsikt över Vättern blev det. Från köket har den som diskar en avslappnande vy och om kvällarna kan man se Gränna

glimma på fastlandet. Trots att 55 kvadratmeter kan låta litet känns huset rymligt. En stor öppning mellan hallen och rummet och ljusa tapeter gör att det inte känns trångt. Känslan förstärks ytterligare av att samma småmönstrade tapet sitter i både hallen och rummet. – Man ska inte vara rädd för att använda samma tapet i flera rum, speciellt när det är väldigt öppet mellan dem, tipsar Rosie. Använder man olika tapeter delar man upp utrymmet i flera små utrymmen och det gör att det känns mindre.

I sovrummen får däremot de stormönstrade tapeterna utrymme. Gästrummets väggar pryds av den lantligt inspirerade tapeten som paret först föll för och i det egna

sovrummet finns en storblommig fondvägg. – Först var jag tveksam, storblommiga tapeter har jag ju haft förr och lovat mig själv att inte ha igen, erkänner Suzanne. Men nu är jag jättenöjd, det blev verkligen snyggt.

Huset är möblerat med ljusa möbler och kuddar, dukar och textilier i ljusa, lantliga toner förstärker känslan av ett sommarhus. På ekgolven ligger trasmattor, precis som sig bör. Oavsett om de är egentillverkade eller inte ger de en personlig touch till hemmet. När sedan kvällssolen sänker sig är det bara att tända braskaminen, krypa upp i soffan och njuta. ■


44-47 Inredning_b #04-12_LKPG Magazine 2012-04-13 20.41 Sida 47

Inredning

Rosis bästa tips för en somrig lantstil ■

Ljusa kulörer känns lätta och luftiga och ger rymd till mindre ytor.

Mixa mönster! Blanda blommigt, prickigt, randigt och rutigt för en hemtrevlig känsla. Använder du några kulörer som kommer igen, så känns det genomtänkt och ombonat.

Textilier och mattor ger ett varmt intryck. Trasmattor ger rätta sommarkänslan!

Småmönstrade tapeter gör sig fint på mindre ytor och ger en trevlig bakgrund till tavlor och hyllor.

Levande ljus hör inte bara hösten till. Ljuslyktor och värmeljus ger en mysig känsla även en sommarkväll.

Ta in naturen i form av blommor, grenar och stenar.

Blanda nytt och gammalt. Var inte rädd för att spara dina »udda« favoriter, de ger en personlig karaktär och ett levande hem.

Vill du också ha inredningshjälp, inspiration och tips? Kika in på Rosies blogg coloramailinkoping.blogspot.se eller kontakta henne på 013-37 51 68, rosie.linkoping@colorama.se

Fyra 2012 NKPG Magazine


48-49 Konstmuseum_b #04-12_LKPG Magazine 2012-04-13 19.46 Sida 48

Ny intendent på Norrköpings Konstmuseum

text Daniel Atterbom foto Fotografica

Carin Fahlén är intendent för kommunikation, marknadsföring och program på Norrköpings Konstmuseum. – Jag började i höstas, säger Carin Fahlén. Min tjänst är lite förändrad från tidigare, och fokus ligger nu på dialog! Carin brinner för sitt jobb. – För mig är det viktigt med kommunikations- och marknadsarbetet för organisationen. Det ligger i tiden, jag brinner för det och för programverksamheten. Det är ett drömjobb efter att ha jobbat med kulturproduktion i så många år. Jag får jobba med både små och stora strategiska frågor.

– Vi arbetar mycket internt med jubileet, och kring det har det uppkommit frågeställningar kring vårt uppdrag och vår publik. Det kommer att utmynna i ett fantastiskt jubileumsår med fokus på samlingarna, som vi öppnar med utställningar under 2013. Donationen från Pehr Swartz som öppnades för allmänheten i Villa Swartz 1913 blev starten för det som senare kom att bli kulturinstitutionerna stadsbiblioteket, Konstmuseet och stadsmuseet. – Vi vill förstås fira inte bara »oss själva« utan hela kulturlivet, så nästa år vid sidan av vårt eget arbete kommer också flera projekt att dras igång ute i stadens alla rum.

Som intendent har Carin Fahlén ett handläggaransvar. Att Norrköpings Konstmuseum fyller 100 år nästa år formar Carins jobb. NKPG Magazine Fyra 2012

Än så länge finns det inget färdigt gemensamt namn på de projekten, men styrgruppen består av cheferna

från institutionerna och Cnema plus en representant för kultur- och fritidskontoret. – Här på Konstmuseet funderar vi mycket på hur vi möter våra många olika målgrupper i allt vi gör. Vi har ju särskilt fokus på barn och unga/unga vuxna, och exempel på det är vår experimentverksamhet Studio H, som har gjort flera spännande event där lokala talanger skapar innehållet tillsammans med etablerade verksamma. Vi driver tillsammans med Östergötlands Museum det konstpedagogiska projektet Välj nåt! Gör nåt! Säg nåt!. Skolklasser väljer verk ur samlingarna som de arbetar med vid flera tillfällen för att så småningom hålla en vernissage, och mötet med deras verk ihop med våra blir någonting alldeles fantastiskt.

Norrköpings Konstmuseums samlingar kommer det att visas mer av redan i år. – Vi vill också arbeta mer strategiskt med att tillgängliggöra våra fantastiska samlingar, och under 2012 gör vi flera tematiska utställningar utifrån samlingarna. En är sommarutställningen Förnuft och känsla – expressionism och postmodernism, 16 juni till 16 september.

En utställning till öppnas i höst. – I Vår salong, som öppnar under kulturnatten, bjuder vi in Norrköpingsbor att välja verk till utställningen. Året avslutas med Konsten att samla, som tematiserar samlandet med en historisk koppling till vår egen historia och en blick på konstsamlandet idag. ■


48-49 Konstmuseum_b #04-12_LKPG Magazine 2012-04-13 19.47 Sida 49

Lördag 28 april kl 18.30 De Geerhallen Norrköping Jubileumsmingel och foajémusik från kl 17.00 med Trio de Lyx Norrköpings Symfoniorkester Dirigent Tobias Ringborg Solister Marika Schönberg sopran Matilda Paulsson mezzosopran, Jonas Degerfeldt tenor Fredrik Zetterström baryton Körer Bel Cantokören, Hedvigskören, Musikaliska Sällskapets Kammarkör, S:t Olai Motettkör

Den 28 april 1912 kl 18.45 gav Norrköpings Symfoniorkester – med sina 25 musiker – sin första orkesterkonsert i S:t Olai kyrka. Idag, 100 år senare, har orkestern vuxit till en fullstor symfoniorkester DYK¸JLQWHUQDWLRQHOONODVV9DUPWY¦ONRPPHQDWWȴUDWLOOVDPPDQVPHGRVV

Tjajkovskij 1812, festuvertyr Lindberg Peking Twilight – beställningsverk/uruppförande Beethoven Symfoni nr 9 ”Körsymfonin”

Biljetter BiljettByrån/Turistbyrån 011-15 51 00, Ticnet 077-170 70 70, närmaste ATG-ombud eller www.norrkopingssymfoniorkester.se

/

106.9 MER MUSIK BÄTTRE BLANDNING Fyra 2012 NKPG Magazine


50-51 Musikens historia_b #04-12_LKPG Magazine 2012-04-13 21.07 Sida 50

Musikens historia del tio Stig Jacobsson, på bilden, sitter i SON:s programråd. Han är, tillsammans med Johan Karlsson på Cnema, mottagare av 2011 års Broocmanpris Foto Norrköpings Symfoniorkester .

Tjajkovskijs 1812 är aktuell i år I detta avsnitt backar vi bandet och skriver om Pjotr (ibland Peter) Tjajkovskij (1840–1893), en av de stora klassiska kompositörerna. Som vanligt pratar vi med Stig Jacobsson. Stig är kanske en av Sveriges främsta musikvetare. Han skriver som anställd programblad åt Norrköpings symfoniorkester. Pjotr Tjajkovskij är en av sin tids betydande tonsättare. – Det är ingen tvekan om det, säger Stig Jacobsson. Han skrev flera symfonier, sex är numrerade och så finns det »Manfredsymfonin«, och så finns det en med nummer sju som är ofullbordad och inte alls i samma klass. Det är samma tematiska material som i den tredje pianokonserten, som inte heller är så bra. Det finns även flera operor av Tjajkovskij. – Han skrev ett tiotal, inklusive Eugen Onegin, Spader dam, Mazeppa och Jolantha. Tjajkovskij skrev även symfoniska dikter, tre stråkkvartetter, sånger, stycken för piano samt tre sagobaletter (Svansjön, Törnrosa och Nötknäpparen – den sistnämnda löst baserad på en historia av E.T.A. Hoffmann). Han skrev också tre pianokonserter, av vilka pianokonsert nr 1 är den mest berömda, samt en violinkonsert. – Säger man Tjajkovskijs pianokonsert så är det den första man menar, även om nummer två i G-dur brukar spelas emellanåt, men inte lika ofta. – Ett av hans mest kända verk är 1812, en festouvertyr. Den har med Napoleonkrigen, slaget vid Borodino när ryssarna slog tillbaka Napoleon, att göra. Vi ska spela den i Norrköpings symfoniorkester 28 april på jubileumskonserten. Tjajkovskijs musik kan sammanfattas som personlig, elegant och påtagligt melodiös. Det är tre faktorer som gjort honom till en av de största inom klassisk musik.

Till skillnad från många andra konstnärer blev Tjajkovskij inte uppmuntrad av sina föräldrar. – Han var ett väldigt känsligt barn som sattes i internatskola och inte trivdes. Han utbildade sig till jurist och fick ett sådant arbete tidigt, men han trivdes inte med det, utan det var musiken som gällde, helt enkelt. Han var Moskvabo och jämfört med de tonsättare som var verksamma i Sankt Petersburg var Tjajkovskij mer västerländskt orienterad än vad de var. De var inte alltid så goda vänner. Tjajkovskij var ensam på flera sätt. Hans familj ogillade hans musikkarriär, han var homosexuell och han kom alltså på kant med tonsättarna i Sankt Petersburg, som då var Rysslands ledande stad. Där fanns dåtida betydelsefulla, men idag mindre kända, tonsättare som Milij Balakirev, César Cui, Modest Mussorgskij, Nikolaj Rimskij-Korsakov och Alexander Borodin. Trots det komponerade Tjajkovskij fantastisk musik. NKPG Magazine Fyra 2012

– Tjajkovskij hade musiken inom sig, men han var en olycklig människa. Han hade säkerligen många mentala problem. Han var rastlös, han kunde inte stanna upp och tänka till. Han reste väldigt mycket, även utomlands, men han stannade bara ett par dagar på varje ställe och så for han vidare. För honom var gräset alltid grönare på andra sidan. Han var väldigt osäker på sin egen musik. Hans egen omdöme om musiken varierade ständigt. – Han kunde tycka väldigt olika om sin musik. Ibland tyckte han att ett verk var bra, men bara några veckor senare ville han förstöra det. Han kanske förstörde något, men ändå inte så mycket.

Tjajkovskij visar att stor konst kan födas ur en tragedi. – Han kunde inte fly från sig själv, det var han som var det stora problemet. Om han hade varit mer uppskattad av sin samtid är det klart att en del saker hade blivit annorlunda. Tjajkovskij hade en kollega i Moskva, Anton Rubinstein, vem spelar hans musik idag? Efter att ha haft några romanser gifte sig Tjajkovskij i ren desperation med sin elev Antonia Miljukova. – Det var kort och olyckligt, men han såg det som ett sätt att försvara sig, så att ryktena skulle tystna. Men i samband med att han gifte sig gjorde han sitt första försök att begå självmord.

På läkarens inrådan lämnade Tjajkovskij sin hustru. – De skilde sig inte, men de levde aldrig tillsammans. Det var en annan kvinnohistoria som var oerhört märklig, med den rika änkan Nadezjda von Meck. Hon var stenrik, änka efter den man som byggde järnvägar i Ryssland. Hon gav honom ett rikligt tilltaget årligt apanage, men med villkoret att de aldrig skulle träffas. Hon avbröt det plötsligt, man vet inte med säkerhet varför. En teori är att hennes barn såg att deras arv försvann i alltför hög grad.

Tjajkovskij är större idag än när han levde. – Han är helt klart mer populär efter sin död, han tillhör de största kompositörerna. Han är oerhört spelad idag, både symfonierna och baletterna inte minst. En del menar att Tjajkovskij tog sitt eget liv. – Han drack kolerasmittat vatten direkt Text Daniel Atterbom från floden. ■


50-51 Musikens historia_b #04-12_LKPG Magazine 2012-04-13 21.10 Sida 51

Kom och njut av det bästa från Thailand! Vi finns i Galleria Domino

Nacho De Luxe Våra egna krispiga majschips gratinerade med tacokött och riven ost. Toppas med sallad, gräddfil och vår unika hotsås.

Na i n k l ic h o d e l u s ka l l x Coro e na

99:-

ord c

a pris

124:

-

PHAD KING GAI

PANAENG GAI

PAD THAI KOONG

Vi finns i Galleria Domino Vill du veta mer om Taco Bar går gärna in på www.tacobar.se. Få mer info om vad som händer på Taco Bar före alla andra genom att följa oss på www.facebook.com/TB.sverige

a l s n ä k Vår

Erbjudandet gäller när du tar med dig detta blad till restaurangen efter kl. 16.00 på vardagar samt under hela helgen. Det kan inte kombineras med andra erbjudanden.

vårkläder från Holebrook nu hos Skeppa Marin

1095,-

995,595,595,1195,-

Öppet: Vard 9-18 Lörd 10–14 web-shop www.skeppamarin.se alltid öppet

895,-

Skepparegatan2, Skepparegatan2, Norrköping, Norrköping, Tel Tel e 011-21 14 20 www.skeppamarin.se www.skeppamarin.se

Gäller så långt lagret räcker Fyra 2012 NKPG Magazine


52-53 Anne Revland_b #04-12_Layout 1 2012-04-13 19.44 Sida 52

Färre arbetare i Norrköping

Näringslivsdirektör

Anne Revland Anne Revland är näringslivsdirektör på Norrköpings kommun. Vi pratar med henne apropå Norrköping kommuns Hållbarhetsrapport 2011. Anne Revland har inte själv varit företagare. – Senast innan den här tjänsten var jag regionchef på Trygghetsrådet, vars huvudman är Svenskt Näringsliv, och innan dess jobbade jag i ett stort industriföretag med personal- och kompetensfrågor. Jag är gift med en egenföretagare, det är det närmsta jag kommit än så länge att vara företagare. Anne Revland vill bara uttala sig om den del av Norrköpings kommuns hållbarhetsrapport 2010 som har med näringslivet att göra. – Vår del är ganska liten av hela rapporten, betonar hon. När man ställer upp det så som vi gör i rapporten inser man att det är många saker som vi är engagerade i. Hälsa, som är temat för i år, är ett stort och brett begrepp. Det blev så påtagligt när man fick rapporten för ögonen. NKPG Magazine Fyra 2012

Idag är det så att andelen arbetare i Norrköping är mindre än i Linköping. – Det faktumet är inte överraskande för oss som är inne i de här frågorna, och det har att göra med den strukturomvandling som Norrköping har genomgått. Om man hade tittat på det här för tio år sedan hade det sett väldigt annorlunda ut, och än mer för 15 år sedan. Norrköping har ömsat skinn. Om det inte längre är en arbetarstad, vad är det då? – Norrköping är en tjänste- och servicestad. Det är inte rätt att säga att det är en tjänstemannastad. Det är till exempel många som arbetar inom handeln. Totalt finns drygt 10 500 arbetsställen i Norrköping (enligt statistik från 2010). Sedan 2002 har antalet ökat med omkring 1 400 stycken. De flesta arbetsställen har få anställda. Företagen i Norrköping är alltså mindre företag, ofta enmansföretag. – Det finns de som inte har

några anställda över huvud taget. Det är till exempel många som jobbar som konsulter. Tidigare hade vi inte alls samma branschbredd, utan vi hade flera stora industrier, bland annat Ericsson. Många som var tjänstemän där startade sedan egna företag. Där fortsätter man inom sitt kompetensområde men i egen konsultverksamhet istället. En sektor som utvecklats mycket i Norrköping är handeln. Fortfarande finns bilden kvar av Norrköping som en stad med stora företag med många anställda. – Idag är kommunen, med cirka 9 000 anställda, och landstinget de två största arbetsgivarna med framför allt vård, omsorg och sociala tjänster. Sedan kommer ett antal privata företag. Den största privata arbetsgivaren finns inte ens i Norrköping, utan det är Siemens i Finspång. Anne Revland har funderat lite på om den politiska, rödgröna, majoriteten i kommunen påverkar Näringslivskontorets arbete. – Det kanske inte har funnits

en tydlig fokusering på näringslivsfrågor, men det är en svår fråga. Norrköping har en tradition av att man gör saker, så jag vill påstå att politiskt har man varit pragmatisk. Ett exempel på det är när industrijobben försvann från Norrköping. – Då bestämde man sig för att inte bara satsa på ersättningsjobb när Ericsson och andra försvann, utan man bestämde sig för att satsa på att skapa nya förutsättningar. Campus Norrköping etablerades, som är en del av Linköpings universitet. Det fanns en tanke att man ville att nya branscher skulle växa fram. Ett exempel på det är att Norrköping Science Park sedan 2007 driver en mötesplats för visualisering. Mötesplatsen utgör en av verksamheterna i Visualiseringscenter C och har som syfte att föra ut visualisering i näringslivet, i form av nya projekt, nya verksamhetsgrenar hos organisationer och nya företag. I slutet av maj 2010 invigdes Visualiseringscenter C, vilket inne-


52-53 Anne Revland_b #04-12_Layout 1 2012-04-13 19.45 Sida 53

bar ytterligare ökat intresse för visualisering från företag. – Att vi skulle ha ett visualiseringscenter, Visualiseringscenter C, i Norrköping var en omöjlig tanke för 15 år sedan. Det här är verkligen en spjutspets forskningsmässigt sett, även globalt. Jag tror att vi kommer att få mer liknande saker i Norrköping. Kultur och attityder skapas på olika sätt. Vi har många unga företagare inom mediesektorn. Vi har ett innovationsklimat, men vi kan inte veta vad nästa steg blir, bara att det blir. I Företagarnas och kreditupplysningsföretaget UC:s rankning Årets företagarkommun rankades Norrköping högst i Östergötlands län 2010. I riket kom Norrköping på 37:e plats. – Det här fluktuerar från år till år. Om man tittar på årets siffror så ligger Norrköping på nionde plats när det gäller hållbart företagande. Det är från min horisont det absolut viktigaste, att hållbart företagande utvecklas. Man vill ha en stabilitet, och det är viktigt att se det långsiktigt.

Enligt Nyföretagarcentrums Nyföretagarbarometern startades 672 nya företag i Norrköping under 2011. Det var några fler än 2010. – Vi ligger runt där årligen. Det är viktigt att många nya företag startas, men det som också är viktigt är att skapa förutsättningar för ett hållbart företagande. Vi gör det vi kan för att de här 650 till 700 företagen ska finnas kvar. Vi jobbar med olika nätverk och ger stöd i vardagen. Anne Revland har några tips för den som vill starta ett företag: – Det viktigaste är att brinna för sin idé, att se det långsiktigt och verkligen ha ett intresse för det. Men också ha lite tålamod, och sedan är det viktigt att ta det stöd som samhället erbjuder. Man kan få hjälp med att definiera sin affärsidé, sin affärsplan och att tänka lite långsiktigt. De företag som gör så blir ofta mer hållbara. Det är enkla, basala saker som man behöver tänka på. ■ text Daniel Atterbom foto Henrik Witt


54-55 Beerexpo + Whisky_b #04-12_NKPG Magazine 2012-04-13 20.39 Sida 54

Öl för alla smaker Den 17 mars var det dags för alla ölälskare att styra stegen mot Tornet Konferens och Restaurang i Linköping. För tredje året i rad var det nämligen dags för Linköping Beerexpo, mässan för alla som är, eller vill bli, ölälskare. Redan på vägen dit stod det klart att Beerexpo börjar bli ett lika omtyckt event bland östgötarna som storebror Whiskyexpo. En jämn ström av ölsugna rörde sig från staden och mot Tornet och utanför mässlokalen ringlade kön lång. Att årets mässa förlagts till Tornet istället för sedvanliga Folkets Park berodde på renoveringar och tycktes inte avskräcka besökarna. Till kvällens pass var det slutsålt och trots den bitvis trånga lokalen var både stämningen och ölen god. Precis som mässans tagline antyder fanns det gott om möjligheter att hitta sitt nya favoritöl. Såväl importörer som bryggerier bjöd på gamla godingar och nya uppstickare. Så när betalningskupongerna var inhandlade var det bara att välja taktik, smaka sig genom utvalda utställares utbud eller göra ett nedslag hos var och en av dem. För den som ville fördjupa sig ytterligare i ölets underbara värld fanns också ett antal ölprovningar att delta vid. Allt från nybörjarens introduktion till olika ölstilar till möjligheter för den redan insatte att fördjupa sitt intresse både på bredden och på tvären. Och mot kvällens slut törs vi nog lova att både en och annan hade hittat sig ett nytt favoritöl. Nästan garanterat är också att östgötarna redan törstar efter nästa upplaga av Beerexpo. ■ text och foto Maria Tjernström

NKPG Magazine Fyra 2012


54-55 Beerexpo + Whisky_b #04-12_NKPG Magazine 2012-04-13 20.40 Sida 55

Doft och smak Luktsinnet som sitter i näsan är det viktigaste då du provar whisky. Luktsinnet är ett kemiskt sinne som har direktkontakt med hjärnan. Vi har förmåga att urskilja mer än 10 000 olika doftkombinationer, men 80 procent är obehagliga dofter och vi kan bara sätta ord på ett fåtal av dessa dofter. Kvinnor har generellt bättre luktsinne än män. Anosmi kallas oförmågan att känna doft. Som jag tidigare skrivit kan man känna ända upp till 350 olika dofter i en whisky. När du doftar på whisky så registreras detta direkt in i hjärnan utan omkopplingar. Vanillin (vanilj) är det doftämne vi lättast kan urskilja. Och det kommer från de bourbonfat man oftast använder idag. Därifrån kommer också dofter av smörkola. Faten kolas/rostas på insidan så att ämnen från eken kan absorberas. Likaså kryddighet och pepprighet kommer från faten. Frukt- och blomdofter kommer också från faten men har tagit vägen genom jäsningen. Torv/rökighet kommer från den blöta torv man använder sig av vid torkningen av kornet. Vanilj, smörkola, kryddor, frukt och blomdofter samt rökighet är de dofter man enklast och lättast känner igen.

När du sedan smakar på whiskyn kan du i munnen känna fem olika smaker, sött, salt, surt, beskt och umami (glutamat). Doftämnen från whiskyn tar bakvägen upp i näsan och det är ofta med dofter du beskriver hur något smakar. Prova på att dofta på ett äpple samtidigt som du äter en potatis. Vad smakar den? I munnen känner du också kroppen i whisky. Är den stor? len? mild? Etcetra. Och slutligen då du sväljer den så är det eftersmaken. Kort? Lång? Från Islay hittar du whiskies med mycket tydlig rökighet. Sorter som Laphroaig, Lagavulin, Bowmore med flera. Från Speyside hittar du lätta whiskies med stor frukt och blomdoft som Glenlivet, Mortlach, Longmorn , Glen Grant med flera.

Surdegsbröd på Lindahls!

Kenneth Lindblad, whiskyvirtuos

ånadens whisky Glen Grant n/a The majors reserve Nr 566, 279 kr Glen Grant är en av de malts som sällan är dåliga. Den här är ganska ung men otroligt smakrik och mycket prisvärd. En vardagsmalt som inte skäms för sig. Majoren visste vad han gjorde! Som så många andra stora malts så är den från Speyside.

Bagarboden • Spiralen • Hageby • Repet • Ingelsta shopping • Viberga

www.lindahls.com Fyra 2012 NKPG Magazine


56-56 Vinsida_b #04-12_LKPG 2012-04-13 19.43 Sida 56

Naturligt och ekologiskt Som ett tecken i tiden lanserades ett antal »naturviner« på Systembolaget i april. Naturvin har börjat växa fram som ett begrepp inom vinets räjonger. Inget konstigt med det i en värld där det är trendigt med ekologisk odling och obesprutade grönsaker. Men vad som menas med naturvin är inte riktigt definierat och varje producent verkar ha sin tolkning. Därför kommer Systembolaget inte heller att märka ut vinerna särskilt på något sätt. I dagsläget anger Bolaget bara om ett vin producerats av ekologiskt odlade druvor enligt EU:s krav. Det innebär att det inte finns några särskilda regler när det gäller jäsningsprocessen. Vinerna kan ha fått en och annan tillsats i form av exempelvis industrijäst, enzymer, vitaminer, konsistensgivare och förstås svavel, branschens allroundkonserveringsmedel. En horrör enligt naturvinsvännerna. Inom EU har man just skärpt till sig i frågan och enats om regler även för själva tillverkningen. Bland annat innebär det att några tillsatser är bannlysta och svavelhalten begränsas hårdare än för vanligt vin. Från och med 2012 års skörd kommer viner som odlats och processats enligt det överenskomna reglementet att kunna märkas med EU:s ekologga och en kod för certifieringen. Säkert får vi se ekoviner med den nya märkningen även på Systemets hyllor. Meningarna är delade om EU-reglerna är bra eller dåliga. Man har inte gått tillräckligt långt, tycker hett engagerade vinodlare som gärna räknar sig till naturvinsproducenterna. Andra menar att det är bra att man nu nått fram till en kompromiss som många kan omfatta och att man kan ta fler steg sedan. Nå, smakar då ekoviner bättre än andra viner? Ledande vinproducenter som jobbar ekologiskt brukar vända på frågan och säga att vinerna smakar i varje fall inte sämre. Och så framhåller de andra värden som att nu när man inte öser på med bekämpningsmedel i sina vingårdar har jorden blivit mer levande med mycket fler maskar och andra småkryp. Fåglar som inte synts till på trettio år har kommit tillbaka och växtligheten har återfått sin gamla artrikedom. Därmed kan de också lämna över en frisk och livskraftig vingård till sina barn. Så som den var på farfars tid på femtiotalet innan man började med syntetiska medel för att höja produktionen. Finns det då ingen nackdel med ekoviner? Jo, just att produktionen går ner med sådär 20 procent och att odlingen är arbetsintensivare. Ska affärerna fortsatt gå ihop måste priserna höjas i motsvarande grad. Men så är det med alla ekologiska produkter. Titta bara på ekomjölken. ■ ULF JANSSON

NKPG Magazine Fyra 2012

Vintips

MAT & DRYCK

Vintips för dig som vill dricka ekologiskt 2010 A Christmann Riesling Nr 5882, PRIS 119 KR Steffen Christmann i Pfalz har sedan länge lagt om sina vingårdar till ekologisk odling. Hans riesling- och spätburgunderviner (pinot noir) räknas idag till Tysklands finaste och Steffen har blivit lite av förebild för dagens generation av unga vinodlare i Pfalzdistriktet. Det här är hans instegsvin. Doften är rak och ren riesling med inslag av grönt äpple, gul persika, lite citrusfrukt och mineral. Smaken är torr, fruktig och trevligt nyanserad med bra längd och frisk syra. Ett lättsamt, rent och gott vin man gärna väljer till enklare fisk- och skaldjursrätter.

2009 Beronia Viticultura Ecológica NR 12126, PRIS 79 KR Bodegas Beronia i Rioja grundades 1973 och har idag 30 hektar vinmark i Rioja Alta-distriktet. Det är en modernt inriktad bodega som främst odlar tempranillo och garnacha tinto. Det här vinet är jäst och sedan lagrat tolv månader i ståltank innan det flyttades över till ekfat för ytterligare sex månaders lagring innan buteljering. I doften finns toner av jordgubbar, plommon, vaniljig ek och choklad. Smaken är fruktig, fatig och lite kryddig med goda syror, nyanserade aromer och schysst längd. Kycklinggryta med rödvin i är inte fel därtill.

2010 Domaine de la Boissonneuse NR 5624, PRIS 159 KR Jean Marc Brocard är storägare i Chablis med över 150 hektar. När sonen Julien var klar med sin vinutbildning ville han testa biodynamisk odling. Till sitt förfogande fick han några hektar av Boissonneuses marker. Det hela föll så väl ut att Brocard nu lagt om driften på alla sina vingårdar. Därmed är man den största biodynamiska vinodlaren i hela Frankrike. Boissonneuse doftar av äpple, mineral, citrus och en lite svartvinbärsblad. Smaken är medelfyllig, torr och fruktig med gott om mineraltoner, god längd, stram syra och en liten sälta i avslutningen. Som de flesta chabliser fungerar det bra i skaldjurssammanhang.

2009 Bonterra Zinfandel NR 22620, PRIS 139 KR Bonterra ligger i Mendocino County i norra delen av Kalifornien. Namnet betyder god jord och företaget är inriktat på att göra vin av ekologiskt odlade druvor. När man drog igång för sådär 30 år sedan var det en ren pionjärverksamhet med många fel och misstag men efterhand har man lärt sig och idag är efterföljarna inte så få. Vinet har en varm, fruktig doft med inslag av björnbär, plommon, ek, kryddor och choklad. Smaken är rätt fyllig, rikt fruktig och tydligt ekig med god kropp, bra syror och ombonad värme. Ett lite generösare vin som passar till smakrika kötträtter.


00-00_Omslag_NKPG #04-12_NKPG Magazine 2012-04-13 20.48 Sida 2

Missa inte ett bra erbjudande i helgen!

VÅRSKÖNA

CITY Hela City sprudlar av vårkänslor.

Upplev vimlet på de nyöppnade uteserveringarna. Shoppa i 150 butiker och njut av 20 restauranger. Generösa öppettider sju dagar i veckan. Vi ses i City!

STORT BLIR STÖRREr öppna Nya butiker . inom kort

ok.com/ w w w.facebo Följ oss på: ity NorrkopingC

Varje helg året om delar vi ut direktreklam med fina erbjudanden från våra uppdragsgivare. De kan vara alla från den lilla ”butiken på hörnet” till den stora välkända butikskedjan. Genom att ta för vana att kika igenom direktreklamen innan du går ut och handlar riskerar du inte att missa ett bra erbjudande. Råkar du ha en ”nej tack”-skylt på dörren kanske du tjänar på att ta ned den…

M A L M G ATA N 2 5 , 6 0 2 2 3 N O R R K Ö P I N G . T E L E F O N 0 1 1 - 1 9 7 2 5 0 . E - M A I L s d r 5 2 1 @ s d r. s e .

w w w . s d r. s e

PARKERA ENKELT I C ITY

Gratis på

sönd

agar i våra P- hu s Ankaret, Lyckan & Spiran mellan kl 11-17

ÖPPETTIDER Vardagar 10-19 Lördagar 10-17 Söndagar 12-16

www.norrkopingcity.se


00-00_Omslag_NKPG #04-12_NKPG Magazine 2012-04-13 20.48 Sida 1

N KPG MAGAZI N E / F YRA 2012 NORRKÖPINGS STÖRSTA LIVSSTILSMAGASIN

DIREKTÖR OCH KONSTNÄRLIG LEDARE PÅ SON

NORRKÖPINGS EGET LIVSSTILSMAGASIN Fyra 2012

Foto: Håkan Ahldén

WWW.NKPGMAGAZINE.SE

LINDEN KÖPCENTRUM | 011-12 14 16

KARIN VERES


NKPG Magazine #4-2012