Litet Magasin #2 2015 by litetforlag

MAGASIN FÖRL AG JULI No 02 2015 LITET FÖRLAG

franskinspirerad

PICKNICK

EXKLUSIVT

Pensionatet vid världens ände STORYCOACHEN

RESTIPS

FIXA BÄSTA LÄSPLATSEN I SOLEN

Vieux Nice med nya ögon

Allt är inte alltid som det verkar. ADAM går att få i tiotusentals kombinationer av färger och smarta funktioner, allt för att du ska kunna skapa din helt egna personliga version. Den snabbaste och mest sportiga ADAM är nya ADAM S som verkligen är anpassad för sportig körning. Motorn på 1,4 liter med turboladdning ger 150 hk och kan ta bilen från 0-100 km/ t på 8,5 sekunder och en toppfart på 210 km/t. Utmana dina fördomar och provbygg din egna unika ADAM på opeladam.se

Opel ADAM S

MAGASIN FÖRL AG JULI No 02 2015 LITET FÖRLAG

INNEHÅLL REDAKTÖREN juli 2015 GÄSTSPEL

sid 05 sid 14

storycoachen INREDNING sid 16 barnrummet EXKLUSIVT sid 21 Misstag i Moskva RESTIPS sid 34 klassikern Vieux Nice med nya ögon

EXKLUSIVT sid 07 Pensionatet vid världens ände

LÖPNING sid 12 Vinn ett signerat exemplar av boken Löpning för kvinnor

JULI No 02 2015

foto ANGELA GOTBORN

MAT sid 26 Franskinspirerad picknick

www.litetforlag.se

- 03 -

PLOCK sid 06 Fixa bästa läsplatsen i solen

chefredaktör & ansvarig utgivare NINA LARSDOTTER nina@litetforlag.se art director & redaktör ANGELA GOTBORN angela@litetforlag.se medverkande skribent Katrin Sandberg Kristina Svensson Nina Larsdotter Angela Gotborn medverkande fotograf Kristina Svensson Angela Gotborn

DISTRIBUTION Stjärndistribution Tel: 0290 - 76 76 76 order@sdist.se

- 04 -

REDAKTÖREN

MAGASIN FÖRL AG JULI No 02 2015 LITET FÖRLAG

juli 2015

Förändring och förbättring är inte samma sak, sa en organisationskonsult en gång. Och det är sant. Ibland vill vi förändra för att vi inte kommer på en annan lösning och tror att det därmed blir bättre. För vi tänker att annorlunda är samma sak som bättre. Åtminstone i de fall vi inte är nöjda. Ofta kan det nämligen vara tvärtom om någon annan introducerar en förändring. Då kan ett sätt att bemöta det vara att sätta händerna i sidorna och med bestämdhet hävda att det inte alls är en bra idé. Förändringen upplevs kanske som skrämmande. Särskilt om man är nöjd med hur saker och ting är. En gammal reklamkampanj (för Statoil) sa för många år sedan att det som upphör att bli bättre upphör att vara bra. Jag förklarade det för mina elever, i årskurs två (på grundskolan), genom att dra liknelsen att om en elev i årskurs ett kan stora plus – då är hen bra. Men om hen inte utvecklas och visserligen fortfarande kan stora plus i årskurs tre, men inget mer, då är inte den eleven ”bra” längre. Trots samma kunskaper. De fattade … Och då tänker jag att även om det stämmer att förändring inte alltid ger förbättring så är en förändring ändå en förutsättning för förbättring. Om vi vill att något ska bli bättre måste vi förändra något. Men vi måste veta vad.

foto Angela Gotborn

på hur man ser det, vem men resultatet blev att tre av oss bestämde oss för att göra tjejklassikern. Med start i höst. Så då var det bara att börja träna. Och ett första steg, tänkte jag, var att läsa om hur jag tränar. På sidorna12-13 kan du läsa om Lovisa “Lofsan” Sandström och den entusiastiska maratonlöparen Jessica Almenäs som har skrivit boken ” Stora löparboken för kvinnor”. Och du kan vinna ett eget exemplar! I detta nummer bjuder vi på två bokutdrag. Det första är Camilla Davidssons uppföljare till den fantastiska boken ”Under Vintergatans alla stjärnor”. Du kan läsa första kapitlet ur ”Pensionatet vid världens ände” på sidorna 7-9.

När det gäller kondition är det tydligt att det krävs förändring för att konditionen ska bli bättre. Det går inte att göra som man alltid gjort eller, som i mitt fall, fortsätta att inte göra något åt saken.

Det andra utdraget är en klassiker. Simone de Beauvoir. Misstag i Moskva. Och för att knyta an till den franskfödda författaren kan du göra en franskinspirerad picknick. Du hittar recept på sidorna 26-32.

På min fyrtioettårsdag satt jag med några av mina närmsta vänner på restaurang. Och jag minns inte idag vem som utmanade, eller peppade beroende

Jag önskar dig en sommar fylld av allt det där du önskar och massor av sådant du blir glad av! Nina Larsdotter - 05 -

PLOCK

01. SOLSKYDD Skydda din ömtåliga hud med Sun Ceutic från Dermaceutic, SPF 50+. Pris 525 kr shop.stureplanskliniken.se

01. 02.

02. VATTENKANNA Kanna i mässing gör både dig och dina blommor glada. Du hittar den hos Artilleriet, Design Paul Loebach. Pris 1 195 kr www.artilleriet.se

03. KUDDE Luta huvudet mot denna snyggt mönstrade kudde, Athens i färgen camel, från Elce Stockholm. Pris 495 kr http://longcoastliving.se

04. 03.

PLATS FÖR VILA OCH NJUTNING

04. KOPP Smutta på nybryggt kaffe ur denna rara kopp, Desaix, från Oscar & Clothilde. Pris 89 kr www.oscarclothilde.se

text, layout ANGELA GOTBORN

05. SOLBÄDD Läs din bok i schläsongen Olivia från Sika Design. Pris 7 795 kr www.artilleriet.se 05. - 6- -06 -

EXKLUSIVT

PENSIONATET VID VÄRLDENS ÄNDE Camilla Davidsson

Den 13 augusti släpps Pensionatet vid världens ände, den fristående uppföljaren till Camilla Davidsson läsarrosade debutroman Under Vintergatans alla stjärnor. Böckerna ingår i en trilogi om Emma – en ung kvinnas sökande efter kärlek, lycka och meningen med livet. LITET Magasin har lyckats få ett exklusivt smakprov från det inledande kapitlet. I den första boken Under Vintergatans alla stjärnor lämnar Emma sitt stressade och prestationsinriktade liv i Stockholm och flyttar till London, där Eric, amerikanen hon är förälskad i bor. Förhållandet utvecklas inte som hon tänkt sig och när Eric lämnar henne för en annan kvinna vet hon inte vad hon ska ta sig till. Av en slump hör hon talas om en tusenårig pilgrimsled till Santiago de Compostela i nordvästra Spanien och får för sig att den åttio mil långa vandringen kan hjälpa henne att få ordning på sitt liv. Under långa dagar till fots tvingas hon konfrontera sitt

förflutna. Hon möter en rad färgstarka personer från olika delar av världen och oväntade vänskapsband uppstår. Emmas infall utvecklas till en omvälvande resa som får henne att ifrågasätta sina livsval och när hon lämnar Caminon gör hon det med förhoppningar om ett mer harmoniskt liv. På Caminon finns ett talesätt – att den verkliga resan börjar när du har återvänt hem igen. Hemma i Stockholm väntar ett oemotståndligt jobberbjudande och flera sms från Eric. Trots sina föresatser tackar Emma ja till det prestigefyllda jobbet och snart ser tillvaron helt annorlunda ut än hon tänkt sig. Klarar Emma av att göra valen som krävs eller ska hon åter slungas ner i det mörker hon försökt lägga bakom sig? När situationen blir ohållbar ser hon ingen annan utväg än att återigen fly. Denna gång till en plats så nära, men ändå så fjärran att den kunde ha legat vid världens ände. u

- 07 -

text CAMILLA DAVIDSSON layout ANGELA GOTBORN

Kapitel 1 Emma tog ett kliv över posthögen och lade nyckelknippan på hallbyrån. Hon lämpade av ryggsäcken på pinnstolen intill och böjde sig ner för att ta av träningsskorna. De var täckta med ingrodd smuts och silvertejpen höll på att falla av. Säkert hade hon virat om dem ett tiotal gånger, men nu var det över. Skorna hade fullgjort sitt uppdrag och hållit samman hela vandringen från franska gränsen till Santiago de Compostela och vidare till Finisterre, om än med nöd och näppe. Allra bäst platsade de i en soptunna, men hon var inte redo att skiljas från dem än. De fick stå i skostället, åtminstone tills hon varit nere i förrådet och hämtat alla kartonger. Hon gick in i det kombinerade sov- och vardagsrummet och sträckte ut sig på soffan. Ett stort leende spred sig i ansiktet och dansade hela vägen ner i magen. Sina ynka trettio kvadratmetrar till trots var lägenheten hennes alldeles egna vrå. Inget ont om rummet hon hyrt i London eller härbärgena på Caminon, men det var här hon kände sig hemma. Hon trivdes med de slarvigt vitmålade väggarna, Ikeabokhyllan i björkfaner, fåtöljen hon räddat från grovsoprummet och soffan – införskaffad i en trendig inredningsaffär två år tidigare. Eller egentligen var det ingen soffa, utan en säng i en soffram av smide. Den var snygg som soffa, men samtidigt bekväm att sova i utan att medföra för mycket bök morgon och kväll. Efter alla knarriga våningssängar i Spanien och den buckliga bädd- soffan i London skulle det bli ljuvligt att få sova hemma igen. Hon gick fram till fönstret och slog upp det på vid gavel. Det doftade sött och blommigt av högsommar, men trots att uteplatsen badade i solsken låg innergården öde. Alla var bortresta, insåg hon. Den tjugofemte juli, då stod knappt en själ att finna i Stockholm. Var folk inte utomlands befann de sig på Gotland, i Skåne eller ute i skärgården. Var som helst, men inte i hemma. Hon visste egentligen inte om det var så, eftersom hon brukade vara bortrest, men självklart hade folk bättre saker för sig än att hänga i stan om somrarna. Emma skrev sitt namn i dammet på fönsterbänken. Den var varm av solens strålar och de mörka bokstäverna stod i bjärt kontrast till den ljusgrå

hinna som täckte den avlånga ytan. Hennes hyresgäst hade inte direkt lämnat lägenheten i det skick de kommit överens om. Eftersom han var bortrest hela sommaren fick hon flytta in med en gång, istället för att vänta till början av augusti som avtalat. Det var mycket mer värt än kliniskt avtorkade ytor, kom hon fram till. I övrigt såg det mesta ut som när hon lämnat över nycklarna till honom innan Londonflytten nio månader tidigare. Förutom orkidéerna, som verkade vara bortom räddning. Hon gick fram till bokhyllan och drog handen längs bokryggarna. Ett moln av dammpartiklar yrde upp i luften. En och annan klassiker stod där, men framförallt var det chic-lit, studentlitteratur, uttjänta lexikon och feelgoodromaner. Ett öppnat cd-fodral låg i en av hyllorna. Best of Frank Sinatra. Några kliv fram till stereon och ett par knapptryckningar, sedan strömmade de välbekanta tonerna ur högtalarna. My Way. Hon och tjejkompisarna hade gjort en grej av att spela skivan på repeat så snart det var efterfest. Emma höjde volymen och sjöng med i texten. Regrets, I’ve had a few, but then again, too few to mention. I did what I had to do, and saw it through without exemption. Hon tog ett par danssteg i rummet. I faced it all, and I stood tall, and did it my way, skrålade hon och föll fnissande ner i fåtöljen. Då mindes hon förra gången hon hört låten. Det hade varit en varm och kvalmig kväll hemma hos Eric i London sommaren innan. Med van hand förde han henne runt sitt stökiga vardagsrumsgolv. Titt som tätt fick han parera staplar med böcker, dokument och teknikprylar. Han lyckades inte helt. De råkade riva boktraven vid soffbordet innan de landade i soffan. När skivans sista toner ebbade ut låg de där, nakna och andfådda. Hon mindes hur kvällssolens strålar träffat hans ansikte, lyst upp de spända käkarna, svettpärlorna i pannan och en blodåder som pulserat i tinningen av anspänningen från deras kärleksstund. Det hade varit den andra gången hon hälsat på hos honom. Då när allt fortfarande varit magiskt och oförstört, förhoppningar och känslor ljusa som sommarnatten. Med ens blev andningen grund och ryckig. Hon väntade på att tårar skulle välla fram som de brukade,

- 08 -

EXKLUSIVT men det kom inga. Beskedligt höll de sig i bakgrunden, inväntade hennes kommando. Långsamt hittade andetagen sin rätta rytm igen och de blytunga känslorna sjönk tillbaka. Mobilen, var hade hon gjort av den? Ja, just det, den hade hon stuvat undan i källarförrådet innan vandringen. Hon gick ut i hallen och vände upp och ner på ryggsäcken. När hon hittat sina sandaler grabbade hon tag i nycklarna och avverkade trappan i dubbla kliv. Sju flyttkartonger stod staplade i två högar innanför gallergrinden. Visst var det i den översta hon lagt mobilen? Emma mindes inte. Gnolande bar hon ut alla kartonger till hissen, därefter in i lägenheten. Hon öppnade en låda på måfå. En mörkblå dunjacka, ett par tröjor och mormors hemstickade ullstrumpor. Nästa låda var fylld med allehanda skor. Överst i den tredje låg den silverskimrande axelbandsklänning hon burit kvällen då hon träffat Eric för allra första gången. Hon förde det glansiga sidentyget över handryggen och sjönk ner på golvet. Böckerna i hyllan trycktes in mot väggen och omslöt hennes huvud. Skulle det vara så här? Skulle hon bli påmind om honom vad hon än gjorde? Hon andades in, tills bröstkorgen var fylld i minsta vrå, sedan tryckte hon ut luften med sådan kraft att hon blev yr. Inga tårar nu heller. Istället insåg hon hur hungrig hon var. Vrålhungrig, till och med. Hon hade inte ätit sedan mellanlandningen på Stansted, många timmar tidigare. Det var hög tid för middag. Mobilen fick vänta. u

Foto: Katarina Di Leva

CAMILLA DAVIDSSONS debutroman Under Vintergatans alla stjärnor släpptes för ett år sedan och är till stora delar inspirerad av Camillas egen bakgrund och hennes sökande efter mål och mening i tillvaron. Hon har själv upplevt hur fel allt kan bli om man gör sina val utifrån en strävan efter att vara lyckad eller att vara andra till lags, istället för att lyssna till sitt eget inre. Även om Camilla någon gång sagt i förbigående att det skulle vara ”kul att skriva en bok”, hade hon inga sådana planer när romanidén en hösteftermiddag för fyra år sedan ramlade ner i hennes knä. Sedan dess är inget sig likt och redan i augusti nästa år planerar Camilla att släppa den tredje och avslutande del i trilogin. I hennes tidigare yrkesliv arbetade hon med marknadsföring på en rad internationella företag. År 2012 lämnade hon storstaden med sin man och tvillingdöttrar för ett liv närmare naturen i skidorten Åre i Jämtland. På somrarna driver hon sedan flera år tillbaka ett Bed & Breakfast och vandrarhem på Fårö.

www.saharasilver.se info@saharasilver.se @saharasilver facebook.com/saharasilversmycken

LÖPNING text NORSTEDTS foto LINDA ALFVEGREN layout ANGELA GOTBORN

Ingenting kan vara så avstressande och avslappnande och samtidigt ge så bra träning som löpning. Inga transportsträckor, det är bara att snöra på sig skorna och ge sig ut.

VINN! Vi lottar ut två signerade exemplar av boken Stora löparboken för kvinnor. För att vinna delar du länken med magasinet som läggs upp på förlagets hemsida och tipsar om artikeln om löpning (och annat du kanske vill tipsa om!) samt avslutar med #litetstegmotstoramål

I den här boken vill den erfarna PT:n Lovisa "Lofsan" Sandström och den entusiastiska maratonlöparen Jessica Almenäs inspirera och engagera kvinnor att börja springa, att fortsätta springa - och springa fortare. Stora löparboken för kvinnor hjälper dig att träna smartare och prestera bättre. Oavsett om du är 15, 35 eller 55 kommer du att få tips och idéer kring hur du på ett lustfyllt och hållbart sätt med träningsglädje kan löpträna och förbättra din prestation. Förutom fysik, teknik och distans kan du läsa om vilka övningar du ska komplettera din löpning med, hur du kan tänka kring mat, hur du ska göra för att förbereda dig för ett lopp och hur du kan löpträna under och efter en graviditet. Boken visar att mer inte alltid är bäst utan att det viktigaste är att du tränar smart, utifrån just dina förutsättningar.

- 12 -

LOVISA SANDSTRÖM är personlig tränare, kostrådgivare, styrke-träningsinstruktör och idrottslärare. Hon är träningsexpert i TV4 Nyhetsmorgon men även i några av Sveriges största tidningar. Hennes blogg är en av Sveriges största träningsbloggar.

JESSICA ALMENÄS syns ofta som programledare i TV4, bland annat i Let's Dance, Vinnare V75, Nyhetsmorgon och andra populära tv-program. Varje halvår springer hon ett maraton i ett nytt land och just nu är siktet inställt på Buenos Aires.

GÄSTSPEL

Storycoachen Katrin Sandberg kallar sig för Storycoachen och brinner för att hjälpa andra att hitta sin sanna historia. Den som är kort, kärnfull och bygger på den du verkligen ÄR. Den som ger dig energi och som, när du berättar den, får andra att vilja veta mer. Hon kallar det för att vara Story Strong!

Hej! Jag tänker att vi alla skriver våra liv och att vi alla har en historia att berätta. Vilken är din? Dina? Ja, för du har säkert flera! Om det känns okej så skulle jag vilja dela med mig av en liten, men viktig bit i min story, så här långt. Låt oss kalla den något i stil med ”Hur jag glömde bort mig själv men hittade mig, ett egenpåhittat jobb och lite mer mening”. Mitt liv är rörigt hösten 2011. Jag börjar få signaler om att jag inte längre ska fortsätta med det jag jobbat med i åtta år, men allt är grumligt. För grumligt att se klart och definitivt för att kunna ta ett beslut. Varje dag frågar jag mig om jag ska jag fortsätta, eller ska jag inte? Bladen på prästkragen tar aldrig slut, jag får inga svar. Jag åker till Florida över jul och nyår och det är som om deografiska avståndet löser knuten – jag vet nu att jag ska gå vidare, att jag ska hoppa av. Till vad, det har jag ingen aning om, bara att det blivit dags för ett nytt kapitel i mitt liv.

uppdragsgivare (mest författare och föreläsare) och på så vis känner jag mig trygg(are). Inte ser jag det först, men ett mönster är på väg att bildas. Ett år förflyter och så, rätt vad det är så ser jag det. De enstaka uppdragen jag tagit i väntan på att min ”riktiga” affärsidé ska födas, de bildar ett mönster. Plötsligt ser jag – som i eldskrift – min röda tråd. Den är klockren, tydlig och stark – den handlar om berättelser. Yes! I love stories!

”

Jag vet nu att jag ska gå vidare, att jag ska hoppa av.?”

Hur kunde jag inte ha sett? De kommer ju i alla dess former och jag har älskat dem alla: böcker, film, Jag behöver avveckla det gamla, vet inte vad mitt nya ska tidningar, personporträtt, biografier, föredrag, ett vara och som konsekvens infinner sig en mellantid. Det närmast patologiskt intresse för personers inre och yttre känns ändå okej att inte ha svar. Jag får något enstaka resor. Och jag kan ju se hur jag alltid försökt hitta dem i uppdrag och hankar mig fram. Jag har ingen plan – det mina marknadsförings- och kommunikationsuppdrag är första gången på länge som jag inte har en agenda att genom åren. Att jag nu coachar och guidar människor följa. I’m on my own. Men det är som om stenar läggs och företagare med hjälp av att förädla deras stories/ ut i det mörka, okända vattnet framför mig. En efter en dyker de upp och jag hoppar. Jag hoppar kort, till uppdrag varumärken känns därmed helt logiskt. Tjoho! Jag stärks av den inre vissheten och börjar kalla mig för inom ”mitt” område (kommunikation) och bekanta Storycoachen. - 14 -

Ytterligare tid går och en dag får jag en förfrågan om att föreläsa, att dela historien om hur jag ”hittade min grej”. Det är i januari 2014 och jag sätter mig fokuserat ned för att få ihop något vettigt. Men det tar helt stopp, så jag letar planlöst efter lite inspiration i bokhyllan, hittar en bortglömd skrivbok och drar ut den. Den är vacker, med en illustrerad pärm och jag fattar varför jag drogs till den. Jag öppnar upp den och bläddrar, men sidorna är tomma. Jag stänger ihop boken och spanar in framsidan lite närmare. Och så läser jag texten som är så grafisk att den ser ut att vara en del av mönstret. Näeh!? Jag drar efter andan. Är det sant? Och så minns jag Det här: själva köptillfället. ”First it begins inside your heart. Det är ju på väg till Florida den där röriga julen 2011 och Something moves. mellanlandar i Newark som jag köper jag den. Måste ha Then opens. tänkt att den är snygg och att jag ska skriva bra saker i den Then frees itself. (en i för övrigt mycket vanlig företeelse i mitt liv..). And now you feel a rhytm breaking its long silence. This is going to be good.” Men jag kan säga dig en sak och det är att den numera har en helt ny innebörd för mig. Skrivboken innehöll På baksidan fortsätter texten: nämligen ett meddelande och kanske var jag inte mottaglig för att se det förrän två år senare. Efter att jag ”It is here where she must begin to Tell her Story.” hoppat, letat och slutligen bokstavligen hittat på mitt jobb. Ja, efter att jag återupptäckt den oförblommerade kärleken till stories av alla de slag. Vad det var jag läste? text KATRIN SANDBERG, foto CRISTINA TSCHERNING, layout ANGELA GOTBORN

- 15 -

En barnrum ska vara ombonat och fantasifullt med fiffiga detaljer. Ett tips är att utgå från ett tema och inreda därefter. Luft, himmel och luftballonger i mjuka pasteller var temat som jag utgick ifrån. Flygande pompom i luften och en fin bildtapet med motivet luftballong sattes upp. En korg för förvaring dekorerades med små sydda påsar för att återigen få med en detalj från luftballongen. Den runda formen, pompom, plockades upp i detaljer som bandet som syddes fast på den stora kudden och på gardinlängdens ytterkant. u

GÖR F text, foto, styling, layout ANGELA GOTBORN

- 16 -

FINT i barnummet

- 17 -

Några enkla inredningtips: p Arbeta utifrån ett valt tema. p Bestäm en färgskala och arbeta utifrån den. Gärna en mjuk bas och lägg därefer till lite starkare kulörer i form av leksaker, förvaring och mindre accessoarer. p Mycket textiler; kuddar, mattor, gardiner, filtar med mera, ger en ombonad känsla. p Blanda olika mönster, men håll dig till din valda färgskala p Låt fantasin flöda och ge praktiska lösningar en fantasifull detalj, se korgen på golvet till exempel. Lycka till!

- 18 -

MAGASIN FÖRL AG JULI No 02 2015 LITET FÖRLAG

utgivning 2015 MARS No 01 JULI No 02 SEPTEMBER No 03 DECEMBER No 04

www.litetforlag.se

C: 0 M: 100 Y: 40 K: 65

Det finns ett kaffe fĂśr dig som vill ha det bĂ¤sta.

EXKLUSIVT

MISSTAG I MOSKVA Simone de Beauvoir

Misstag i Moskva av Simone de Beauvoir Förlag: Bucket List Books Översättning: Helén Enqvist Omslag: Jonas Rahm Utkommer i juli 2015

Misstag i Moskva är en intagande berättelse om ett gift par som beger sig till Moskva för att besöka makens dotter från ett tidigare äktenskap och där upplever en kris i sin relation. Mot bakgrund av kalla kriget, med korta glimtar från sextiotalets Sovjet, utspelar sig en lågmäld historia mellan de två makarna. Det är första gången texten publiceras i svensk översättning. Simone de Beauvoir (1908-1986), var en fransk författare och intellektuell. Tillsammans med sin livskamrat Jean-Paul Sartre var hon en av de viktigaste företrädarna för den franska varianten av existentialismen. Hon skrev romaner, essäer, biografier, en självbiografi, monografier om filosofi, politik och sociala frågor. Simone de Beauvoir är mest känd för sina romaner, däribland Andras blod och Mandarinerna, liksom för sitt stora verk om kvinnans situation, Det andra könet från 1949, en klassiker inom feministisk teoribildning.

layout ANGELA GOTBORN

- 21 -

EXKLUSIVT Utdrag ur Misstag i Moskva av Simone de Beauvoir Hon såg upp från boken. Så urbota tråkiga alla dessa klagovisor om bristande kommunikation var! Om man verkligen vill kommunicera med någon, lyckas man något så när. Inte med alla förvisso, men med två tre personer. André satt på sätet bredvid henne och läste en deckare. Hon teg om sin ilska, sina samvetskval, sina små bekymmer; han hade säkert också sina små hemligheter, men på det hela taget visste de det mesta om varandra. Hon kastade en blick ut genom kabinfönstret: mörka skogar och ljusa ängar så långt ögat kunde nå. Hur många gånger hade de banat sig väg tillsammans genom världen, med tåg, flyg och båt, sittande sida vid sida med en bok i handen? Ofta skulle de ännu glida fram sida vid sida under tystnad, till havs, på land och i luften. Det här ögonblicket bar minnets sötma och löftets glädje. Var de trettio eller sextio år gamla? Andrés hår hade grånat tidigt; förr framstod denna snö som framhävde hans friska, solbrända hud som oäkta. Det gjorde den fortfarande. Huden hade hårdnat och krackelerat, som gammalt läder, men munnen och ögonen log lika klart som förr. Trots att fotoalbumet visade något annat, fogade sig hans unga jag efter dagens ansikte: i Nicoles ögon hade han inte åldrats. Antagligen för att han föreföll ovetande om sin ålder. Han som förr i tiden hade tyckt så mycket om att springa, simma, klättra och spegla sig, bar sorglöst sina sextiofyra år. Ett långt liv med skratt, tårar, vrede, famntag, bekännelser, tystnader och tirader, men ibland verkar det som om tiden har stått stilla. Framtiden sträcker ännu ut sig, i det oändliga. – Tack. Nicole fiskade upp en karamell ur korgen, osäker inför den korpulenta flygvärdinnan och hennes hårda blick, precis som hon hade blivit tre år tidigare, av servitriser och hotellstäderskor. De log inte på kommando och var ytterst

medvetna om sina rättigheter, och man kunde inte annat än hålla med: men inför deras ögon kände man sig skyldig, eller åtminstone suspekt. – Vi är framme, sade hon. Hon såg med viss oro marken närma sig. En oändlig framtid som kunde krossas i nästa ögonblick. Hon var väl bekant med dessa snabba kast, från naiv trygghet till ilningar av skräck: tredje världskriget bröt ut, Andrée fick lungcancer – två paket cigaretter om dagen, det var för mycket, alldeles för mycket – eller också kraschade flygplanet vid landningen. Det hade varit ett bra sätt att sluta på: tillsammans och utan tjafs; men inte redan, inte nu. ”Räddade än en gång”, tänkte hon när hjulen slog i landningsbanan aningen brutalt. Passagerarna tog på sig ytterkläderna och samlade ihop sina pinaler. Trampande stod de och väntade. Länge, länge. – Känner du doften av björkarna? frågade André. Det var kyligt, nästan kallt: sexton grader, hade flygvärdinnan sagt. Tre och en halv timme därifrån låg Paris, så nära, så långt borta, Paris som denna morgon drabbats av sommarens första riktiga värmebölja och luktade asfalt och oväder. Där fanns Philippe så nära, så långt borta … En buss körde dem – över en flygplats som var mycket större än den de hade landat på 1963 – till en svampformad glasbyggnad, där passen kontrollerades. Vid utgången väntade Macha på dem. Än en gång häpnade Nicole när hon urskilde Claires och Andrés särpräglade anletsdrag harmoniskt sammansmälta i Machas ansikte. Hon var slank, elegant, och endast hennes perukliknande frisyr avslöjade att hon var från Moskva. – Gick resan bra? Hur mår ni? Hur mår du? Hon duade sin far och niade Nicole. Det var helt normalt men ändå besynnerligt. – Räck mig den där väskan.

“Det här ögonblicket bar minnets sötma och löftets glädje.””

- 22 -

Även det var normalt. Men när en man bär ens bördor är det för att du är kvinna; när en kvinna gör det, är det för att hon är yngre än du, och då känner du dig gammal. – Ge mig era bagagekvitton och sätt er där borta, sade Macha bestämt. u Nicole lydde. Gammal. I Andrés sällskap glömde hon ofta bort det, men tusen små skråmor påminde henne om det. ”En vacker ung kvinna”, hade hon tänkt när hon såg Macha. Hon mindes att hon hade lett när hon som trettioåring hade hört sin svärfar säga samma ord om en fyrtioårig kvinna. Även i hennes ögon tedde sig de flesta människor numera unga. Gammal. Hon hade svårt att förlika sig med det (en av de få saker hon inte anförtrodde André var denna sorgsna förfäran). ”Men det finns vissa fördelar”, tänkte hon. Att bli pensionerad, lät lite som att bli utrangerad. Men det var trevligt att kunna ta ledigt när man så ville; eller rättare sagt att ständigt vara ledig. I de stekheta skolsalarna började kollegerna drömma om att ge sig av. Hon hade redan gett sig av. Hon sökte André med blicken. Han stod bredvid Macha i trängseln. I Paris engagerade han sig i alltför många människor. Spanska politiska flyktingar, portugisiska fångar, förföljda israeler, kongolesiska, angolanska och kamerunska rebeller, venezuelanska, peruanska och colombianska motståndsmän – hon glömde säkert några – han var alltid redo att hjälpa dem så mycket han orkade. Allt tog han på sig: möten, upprop, sammankomster, flygblad, delegationer. Han tillhörde ett stort antal grupper och kommittéer. Här skulle ingen pocka på hans uppmärksamhet. De kände bara Macha. De skulle inte ha något annat att göra än att se sig om tillsammans: hon tyckte om att gå på upptäcktsfärd med honom och

att tiden, som stelnat i deras långa monotona lycka, fick nytt sprudlande liv. Hon reste sig. Hon hade velat vara ute på gatorna vid Kremls murar redan. Hon hade glömt hur långa väntetiderna kunde vara i det här landet. – Kommer väskorna någon gång? – De kommer säkert till slut, sade André. Tre och en halv timme, tänkte han. Så nära Moskva låg, och samtidigt så långt ifrån! Varför träffade han Macha så sällan, när avståndet bara var tre och en halv timme? (men hinder fanns förstås, inte minst priset för resan). – Tre år är lång tid, sade han. Du måste tycka att jag har blivit gammal. – Inte alls. Du har inte förändrats ett dugg. – Och du är ännu vackrare än sist. Han betraktade henne hänfört. Man tror att ingenting mer kan hända, man har vant sig vid tanken (och det hade inte varit lätt, även om han inget hade visat), och så plötsligt lyste en helt ny och överväldigande ömhet upp ens liv. Han hade inte intresserat sig särskilt mycket för den skygga flickan – då hette hon Maria – som Claire tog hem till honom några timmar från Japan, Brasilien eller Moskva. Hon hade förblivit en främling, den unga kvinnan som kom till Paris efter kriget för att presentera sin make för honom. Men vid Machas andra resa, 1960, hade det hänt något mellan dem. Han begrep inte riktigt varför hon hade fäst sig så häftigt vid honom; men det hade gjort honom rörd. Den kärlek Nicole hyste för honom förblev levande, uppmärksam och varm; men de var alltför vana vid varandra för att André i henne skulle kunna väcka den strålande glädje som i detta ögonblick lyste upp Machas annars lite stränga ansikte.

“Alltså borde den här världen inte ligga honom så varmt om hjärtat. För allvarlig och för lättsinnig.””

- 23 -

– Kommer väskorna någon gång? frågade Nicole. – De kommer säkert till slut, sade André. Vad tjänade det till att vara otålig? Här hade de gott om tid. I Paris plågades André av hur fort timmarna gick, han slets mellan möten, speciellt sedan han hade gått i pension. Fritiden försvann snabbare än han hade trott. Av nyfikenhet och obetänksamhet hade han ålagt sig en mängd plikter som han inte kunde frigöra sig ifrån. Nu skulle han slippa dem en hel månad och kunna leva med den bekymmerslöshet som han skattade så högt, ja, alltför högt eftersom den var roten till de flesta av hans bekymmer. – Nu kommer väskorna, sade han. De steg in i Machas bil och hon satte sig vid ratten. Hon körde sakta, som alla här. Vägen doftade friskt av grönska, timmerflottor av kraftiga stammar drev fram på Moskvafloden, och inom André bubblade känslan som gav hans liv krydda: den både hänförande och skrämmande känslan av att upptäcka något nytt. Att lyckas, att bli någon, hade han aldrig brytt sig om. (Om hans mor inte så resolut hade uppoffrat sig för att han skulle läsa vidare, hade han gott kunnat nöja sig med att bli skollärare i det soliga Provence som sina föräldrar). Det kändes som om sanningen om hans existens och honom själv inte tillhörde honom, utan var på ett outgrundligt sätt spridd över hela jorden, och för att lära känna den måste han gå tillbaka i tid och rum; det var därför han tyckte om historia och resor. Han kunde lugnt studera det förflutna som speglades i böckerna, men när han närmade sig ett okänt land fick han alltid svindel och greps av plötslig iver att ta reda på allt han kunde. Och det här landet angick honom mer än något annat land. Han hade uppfostrats till att dyrka Lenin; hans mor var fortfarande vid åttiotre års ålder en aktiv medlem i kommunistpartiet; själv hade han aldrig anslutit sig, men även om han hade pendlat mellan hopp och förtvivlan hade han alltid trott att Sovjetunionen satt inne med nycklarna till framtiden, alltså till den här tiden och till hans eget öde. Men aldrig tidigare, inte ens under stalinismens

mörkaste år, hade han haft så svårt att förstå landet. Skulle han bli klokare av den här resan? 1963 hade de rest som turister – till Krimhalvön, Sotji – utan att tränga djupare än så. Den här gången skulle han ställa frågor, låta någon läsa tidningarna för honom, ge sig in i folkvimlet. Bilen körde in på Gorkijgatan. Skulle han kunna känna sig hemma här med människorna, affärerna? Tanken på att misslyckas gav honom panikkänslor. ”Jag borde ha gått in mer för mina ryskstudier!” tänkte han. Ännu en av dessa saker han hade lovat sig själv, men inte hade gjort: han hade bara tagit sig till den sjätte lektionen av språkkursen Assimil. Nicole hade rätt när hon kallade honom en gammal slöfock. Läsa, diskutera och promenera, det var han alltid pigg på. Men de otacksamma uppgifterna – att lära sig ordförråd eller samla information – undvek han. Alltså borde den här världen inte ligga honom så varmt om hjärtat. För allvarlig och för lättsinnig. ”Det är min motsägelse”, tänkte han glatt. (Uttrycket kom från en italiensk vän som var övertygad marxist och förtryckte sin fru och hade fallit honom på läppen). I grund och botten besvärade det honom inte alls. u

- 24 -

LITET FRÅGAR Helén Enqvist är förläggare på Bucket list Books. Jag var nyfiken på hennes nya serie och bästa sättet att stilla nyfikenheten är att fråga: Hej Helén! 1. Varför Simone de Beauvoir? Hon är en ikon som feminist, filosof och författare, och vem vill inte ge ut en bok av henne? Det var ursprungligen Henrik Celander på Celanders förlag som tänkte ge ut Malentendu à Moscou. Han tillfrågade mig som översättare och jag blev givetvis både glad och intresserad. När projektet av olika skäl inte blev av fick jag ta över facklan. Boken är den första i en ny serie klassiker från Bucket List Books – Simone & Co. Serien kommer främst att bestå av berättelser skrivna av kvinnliga franskspråkiga författare, men ingen regel utan undantag. Både män och böcker från andra språkområden kan komma ifråga. 2. Vad är det med fransk litteratur som lockar dig? Kärleken till språket, framför allt, och givetvis den varierade och intressanta utgivningen på franska. Jag bodde i tolv år i Frankrike och är verksam som översättare från franska sedan 1998, så franskan har en särskild plats i mitt hjärta. Det är fantastiskt vackert, och jag älskar att tala och skriva samt att översätta till och från franska. Men förlaget kommer att ge ut böcker från andra språk också, och även svenska originalböcker. 3. Vad blir det härnäst? Det kommer att hända spännande saker på förlaget framöver. I höst släpper jag två nya böcker, båda på svenska: ”Om konsten att flyga – Säkerhetsföreskrifter”, en konstbok om flygrädsla av Wiveka Wachtmeister, och romanen ”När sista dörren stängts” av Torun Börtz. Om nästa års utgivning kan jag redan nu avslöja att jag kommer att ge ut en bok av Amanda Palmer med titeln ”The Art of Asking”. Det är en ganska speciell bok i en genre som man kanske kan kalla ”självbiografisk facklitteratur”. Amanda Palmer är en otroligt häftig person – rockmusiker, företagsledare och artist som genom crowdfunding drog ihop närmare 1,2 miljoner dollar till sin senaste platta. Hon har även hållit ett TED talk om The Art of Asking och turnerar ständigt, både inom och utanför USA. Förhoppningsvis ska jag kunna locka henne till Sverige i samband med lanseringen av boken. Våren 2016 kommer jag även att ge ut den första delen i en deckartrilogi av den baskiska författaren Dolores Redondo: ”Den osynliga väktaren”. Boken utspelar sig i Baztándalen i baskiska Pyrenéerna och huvudpersonen är en kvinnlig kriminalare. Baztántrilogin har sålt i över 600 000 exemplar i Spanien och rättigheterna sålts till 28 språk. Böckerna får folk att vallfärda till dalen där böckerna utspelar sig, ungefär som Millennietrilogin drar folk till Stockholm, och Nadcon Films har option på filmrättigheterna. Böckerna är ruskigt bra och jag hoppas givetvis att de ska få många läsare även i Sverige. - 25 -

text NINA LARSDOTTER

MAT&VIN

text, foto, styling, layout ANGELA GOTBORN

franskinspirerad

PICKNICK text, foto, styling, layout ANGELA GOTBORN

Duka upp en härlig picknick; på bryggan, i gräset eller på en klippa! Bjud på franska småpajer med ost och tomat, bauegette med rostbiff och senapsmajonäs, en liten ostbricka med god marmelad, och färska fikon som tillbehör. Till efterrätt; tartletter med vaniljgrädde och färska jordgubbar. Dryck, en fransk rosé såklart. Bon Appetit!

- 28 -

SMÅ FRANSKA PAJER 4 stycken små pajer. Smula ner 75 gram kylskåpskallt smör i en bunke. Tillsätt 1,5 dl vetemjöl och finfördela. Häll i ca 1 msk kallt vatten och forma degen till en boll. Linda in degen i plastfolie och lägg i kylskåpet i cirka 1 timme. Ta ut degen från kylskåpet och kavla ut den och täck fyra små pajformer. Helst med löstagbar botten. Förgrädda skalen i ugnen på 180 - 200 grader i 12 minuter. Under tiden; skär tomater i skivor, gärna både röd och gul tomat. Blanda en smet av 2 ägg, 1 dl mjöl och ca 2 dl riven Emmentalerost. Salta och peppra. Strö liten riven ost i botten på de förgräddade pajslaken. Häll därefter i äggstanningen och sedan tomatskivorna. Grädda pajerna i ca 35 minuter på 180 - 200 grader. - 29 -

BAUGETTE MED ROSTBIFF OCH SENAPSMAJONÄS Köp en färdig baugette och dela till önskad storlek. Blanda ihop cirka 1,5 dl majonäs, gärna Hellmann’s Majonäs, med ett par teskedar söt stark senap av bättre kvalitet. Bred på rikligt med majonäsblandingen på den undre skivan. Strö därefter på rostad lök. Lägg på skivad rostbiff, tomat och sallad och lägg sist på locket.

- 30 -

OSTBRICKA (tallrik) Gör en trevlig ostbricka med 3-4 olika sorters ost. En god marmelad och lite färska fikon lyfter smaken. Om du inte vill ta med porslin på utflykten så kan du köpa fina papperstallrikar. Tallrikarna på bilden kommer från Drottningholms slottsbutik.

TARTLETTER MED VANILJ OCH JORDGUBBAR Köp färdiga osötade tartletter. Blanda en färdig marsankräm. Vispa 2 dl grädde och blanda ner ett par matskedar marsankräm i grädden. Spar lite marsankräm som du lägger i botten på tartletettformarna. Skiva därefter färska jordgubbar och lägg ett par skivor på marsankrämen. Klicka därefter på en stora sked vaniljgrädde och placera en jordjubbe på toppen. Sikta lite florsocker över precis innan serveringen. Finns praktiska siktare som man kan köpa i välsorterade butiker. Enkelt och proffsigt att ha med på utflykten. - 32 -

187 548550

I SKULDENS SKUGGA

91-87548-55-0

LARSDOTTER MED VÄNNER

oribus amus oloreperum estrum s inctio m re latem nt autet s etur re ntur, conet exped di dipic tet ust vollore a tionsec em voles s maxim uda quam

UTKOMMER I HÖST!

I SKULDENS SKUGGA Novellantologi

MED VÄNNER

SUSANNE AHLENIUS IDA AXELSSON BIRGITTA BACKLUND MATTIAS BOSTRÖM ARNE DAHL EL DEZMIN THOMAS ERIKSON VICTOR ESTBY LINA FORSS CHRISTINA GRANBOM VARG GYLLANDER FRIDA ANDERSSON JOHANSSON ANTINA JUNTUNEN MIKAEL KÖHLER LARSSON ANNE LILJEROTH LINDA OLSSON CONNY PALMKVIST EBBA RANGE VIVECA STEN CHRISTINA STIELLI LARS WILDERÄNG DANIEL WÅNGSTEN VIKTOR ÅKERBLOM

I skuldens skugga är en novellsamling där all vinst går oavkortat till förmån för Min stora dag. Vill du bidra mer? SMS:A DAG TILL 72970 SÅ BIDRAR DU MED 50 KR TILL ATT GÖRA SJUKA BARNS DRÖMMAR TILL VERKLIGHET!

NYHET

RESTIPS

Klassikern Vieux Nice med nya ögon Nice ständiga popularitet som resmål är enkel att förklara, det är en solig stad i det lilla formatet där besökaren kan blanda badsemester med en stads utbud av konstmuséer, opera och lyxrestauranger. Dessutom finns inom en timme från centrala Nice långa vandringsleder, charmiga provensalska byar och vingårdar där det odlas udda druvor. Lägg till vajande palmer, några av världens mest kända hotell samt ett speciellt ljus som länge lockat konstnärer till azurkusten. Motivet för att åka till Nice varierar men ett ställe som nästan alla besöker någon gång är gamla stan, Vieux Nice. De smala gränderna med sina ockragula fasader och pastellfärgade fönsterluckor är en magnet för dagens besökare. Annat var det när de första nöjesresenärerna anlände till Medelhavet. De medlemmar av den ryska respektive brittiska överklassen som övervintrade här för det ljumma klimatet skull undvek den fattiga lokalbefolkningens gytter och byggde istället praktfulla villor längs vägen till Frankrike. Nice, eller Nizza som staden då hette, var nämligen en del av Savojen och blev fransk först 1860. Det italienska påbråt syns i både mat och byggnadsstil i gamla stan. Även om ”alla” idag besöker Viuex Nice och en stor del av de 600 småbutikerna har turister som målgrupp går det att hitta udda saker om man besöker området med nya – eller kanske historiska - ögon. Följ med!

text, foto KRISTINA SVENSSON, layout ANGELA GOTBORN

- 34 -

Bländverk på l’Esplanade Pompidou

På franska Rivieran finns en tradition att ibland en fasad eller smycka ut existerande fönster med Fenomenet kallas för trompe l’oeil eller bländve Det finns flera exempel i Nice, exempelvis vid d l’Esplanade Pompidou nära strandpromenaden skulle insett att vartenda fönster är ditmålat om släta gaveln innan den målades.

Titta in i ett palats

Bästa sättet att uppleva Vieux Nice tycker jag att ströva runt med kameran i handen och låt lusten styra om jag svänger höger eller vänste nästa gathörn. Det finns dock ett par gator so är bra att pricka in, exempelvis restauranggata Rue de la Prefecture, gallerigatan Rue Droite samt Rue Saint-François de Paule där Maison Auer ligger. Det är en butik som säljer kander frukt och vars inredning är värd ett besök. De blir ofta en bild eller två knäppt när jag går för högarna med kryddor och färgglada tvålar. Oftast vandrar jag dock bara runt bland grän som skulle kunna vara hämtade direkt ur Lady & Lufsen och tittar på detaljer. En vacke portklapp, eller ett särskilt pittoreskt fönster. Jag blir alltid nyfiken på hur det ser ut bakom dörrarna och därför gillar jag att ett av husen går att besöka eftersom det är ett museum. D heter Palais Lascaris och är byggd i italiensk barockstil på 1600-talet. Ordet palats får mig tänka på stora och ståtliga byggnader och Pal Lascaris är inget Versailles direkt. Men Nizza i långa perioder en fattig avkrok i Europa.

måla till ett extra fönster på d fejkade stenbalustrader. erk. det nyanlagda torget n. Jag är inte säker på att jag jag inte hade sett den helt

g är ta er i om an e n rad et rbi

nder

Det

g att lais a var

Nygjorda glasstrutar på Azzurro

Nice är något av en glass-stad, det finns en gelateria i vartannat gathörn. I gamla staden finns exempelvis Fenocchio som skyltar med att de har fler än 100 smaker. Själv prioriterar jag en god strut och går gärna till Azzurro som ligger på en smal gata nedanför katedralen vid Place Rossetti.

Ta hissen upp till Le Château

Åt ett håll avgränsas gamla stan av ett berg och finns det berg finns utsikt. Det finns trappor från flera platser men det finns också en hiss. Den är inrymd i ett gammalt brunnschakt och är kanske inget för en klaustrofobiker. Ingången är inte så långt från strandpromenaden. Berget heter Le Château men saknar namnet till trots helt slott. Berget har dock varit befäst, det var det första greven av Savojen gjorde när han tog över Nizza 1388. Samtidigt körde han ner de civila invånarna till den nedre staden, det som är gamla stan idag. Befästningarna på berget sprängdes senare av franske solkungen, Ludvig XIV under en av hans ockupationer av Nizza i början av 1700-talet. Det finns en del arkeologiska utgrävningar uppe på berget men de flesta går nog dit för att beundra utsikterna åt olika håll. Ovanifrån är det exempelvis tydligt att Vieux Nice är en triangel som ramas in av strandpromenaden Promenade des Anglais, berget Le Château och den gröna parken Promenade du Paillon. u

Ät Nicespecialiteter på Cours Saleya

Torget Cours Saleya med sin berömda blommarknad är själva hjärtat av Vieux Nice. På förmiddagarna dukas här upp frukt, olivoljor och lavendeltvålar. Torget dör inte när marknadsdagen är slut utan då ändrar den skepnad till restaurangtorg när uteserveringarna tar över. Jag tröttnar aldrig på att strosa runt på förmiddagen och titta på varorna för att sedan sätta mig på en uteservering med en kaffe eller ett glas rosévin. Cours Saleya är en bra plats att prova några av Nice specialiteter till lunch. Den berömda Salade Niçoise behöver ingen närmare presentation men den har en mindre känd smörgåskusin, Pan Bagnat, som säljs på många snackbarer på tvärgatorna runt Cours Saleya. Petit Farcis, gratinerade grönsaker är en annan trevlig sommarrätt. Tomater, aubergine, svamp eller lök är bara några av alla grönsaker som gröps ur, fylls med en matig fyllning och gratineras. Det traditionella Niceköket eller cuisine nissarde är ursprungligen ett fattigmanskök som blandar säsongens lokala ingredienser med influenser från långväga handel. Exempelvis ingår torkad norsk fisk i en del rätter. Ett ställe på Cours Saleya som specialiserat sig på rätter från Nice är Le Safari som har en gemytlig uteservering där det alltid är full fart. Nedanför Cours Saleya ligger två rader med hus som är lägre än resten av byggnaderna i gamla stan. De heter Ponchettes och i början av 1800-talet var deras tak Nice allra trendigaste promenadstråk. Det var här alla rika besökare ville se och synas. Nackdelen var att de låg på fel sida om Paillon som då fortfarande var en bred flod som delade upp staden en ny och gammal del. När strandpromenaden Promenade des Anglais byggdes övertog den Ponchettes roll som mötesplats. Strandpromenaden har i sin tur fått konkurrens av den nya gröna parken ovanpå den sedan länge kulverterade Paillon. Särskilt vattenleken i närheten av Place Masséna är en höjdare bland små och stora barn. u

Om artikelförfattaren Kristina Svensson bor delar av året på franska Rivieran där hon skriver inspirerande faktaböcker med ett personligt tonfall, exempelvis den populära reseguiden Mitt Nice. Hon är aktuell på LITET förlag med handboken #författarboken – från idé till releasefest.

- 37 -

MAGASIN FÖRL AG JULI No 02 2015 LITET FÖRLAG

NÄSTA NUMMER UTE I SEPTEMBER