hansruin2010_Layout 1 27.9.2010 20.34 Sida 67
Minnet av skratt Magnus Axelsson Sparf
Vissa händelser passerar obemärkt förbi, likt bagateller och glöms sedan snabbt bort. Andra stannar kvar, biter sig fast, blir till minnen som påverkar och förändrar. Men betydande minnen skapas inte alltid av utåt stora händelser. Det första jag kommer ihåg förknippat med Monty Pythons film Life of Brian, utspelar sig i vårt vardagsrum. Insvept i tät cigarett- och cigarillrök sitter jag på vår bruna heltäckningsmatta och försöker följa handlingen. Filmen visas på vår gamla tv-apparat med hjälp av en hyrd och gnisslande videobandsspelare. Pappa har lyckats få tag i en märklig videobandspelare, ju mindre ljus en scen innehåller desto mer verkar den gnissla. Runt omkring mig sitter pappa tillsammans med sina fyra bröder nyligen hemkomna från ett angelfiske. Ömsom röker, dricker de grogg, ömsom skrattar de så hejdlöst att jag inte vågar annat än skratta med. Rädd är jag egentligen inte, snarare ser jag upp till pappa med bröder som emellanåt nästan kryper på golvet i krampaktiga skrattanfall, och för att visa min samhörighet skrattar även jag så högt jag kan. Att jag som nio-tioåring inte alls förstår vad som är så roligt spelar ingen roll. Jag vill tillhöra, vara en i gänget.
Det jag beskriver är ett av de tillfällen när pappa träffat sina bröder. Det har skett under
–
67 –
