hansruin2010_Layout 1 27.9.2010 20.34 Sida 43
Att finna stadens centrum David Molander
Att komma med tunnelbanan från Söder och passera Slussen är ett av de mest sensationella sätten att uppleva Stockholm på. Mörkret från Slussens tunnelbanestation flimrar till i en ensam trappa av ljus som virar sig upp till en öppning mot gult kakel. Den försvinner i ögonblicket, innan man plötsligt dundrar ut över staden och ljuset faller in från alla håll. När ögonen vant sig, framträder en bild av vad som är en av Sveriges mest kontroversiella och viktigaste platser men också en plats man kan finna i många delar av världen. En dag inser jag att vad jag ser är bilden av stadens centrum. I sin essä – Världens centrum – om globalisering, ställer sig författaren Stefan Jonsson frågan om det går att få grepp om ett slags världens centrum. En plats att börja leta på är i den globala staden, exemplifierad i form av Los Angeles. Förgäves söker författaren efter en fysisk punkt, en plats för kompassnålen att utgå ifrån som kan sägas vara stadens kärna – ett centrum i centrum. Han följer stadens egna anvisningar. Vägmärkena mot downtown LA leder dock bara till nya skyltar i en rundgång. ”Jag har börjat förstå att centrum måste vara en parkeringsplats framför ett höghus eller motorvägen jag kör på, om den alls finns.” skriver författaren innan han konstaterar att den globala staden består av ”lemmar utan huvud”. (Jonsson, Stefan, 2001, Världens centrum – en essä om globalisering, s. 75–78.) Min hemstad Stockholm kan svårligen kategoriseras som en av världens globala
–
43 –
