”DÄR TIDEN STÅTT STILLA” – SKÅNSKA KAFFESTUGOR

Jag minns förväntan varje sommar inför besöket på Kaffestugan Annorlunda. Vi fyra syskon planerade vilka kakor och bullar vi skulle börja med vid den uppdukade kakbuffén. Det var nästan högtidligt när serveringspersonalen tog beställning vid bordet och sedan kom med saft i tillbringare och kaffepanna på brickan. Traditionen har jag överfört till mina barn, som så länge de minns också varje sommar längtat efter att besöka en av Skånes kaffestugor. De har sett fram emot att åter få äta favoritbullen eller kakan. Kaffebröd som bakas enligt samma recept och smakar likadant som när jag var barn.

Vad är hemligheten med kaffestugornas dragningskraft? Är det vårt behov av kontinuitet i en hastigt förändrad värld? Ett behov av platser där tiden får stå stilla en stund? Eller är det bara så enkelt att det är längtan efter bryggkaffe, saft och hembakade kakor?

SKÅNES FÖRSTA KAFFESTUGA?

De större svenska städerna hade redan sedan 1700-talet varit försedda med kaffehus och under 1800-talet öppnades ett stort antal kaféer. I samband med det nya engagemanget för naturupplevelser, lagstadgad semester och ett rörligare friluftsliv väcktes även intresset för kaffestugor vid populära utflyktsmål på landsbygden. Svenska Turistföreningen bildades 1885 med syfte att främja turismen i Sverige och var först inriktad på fjällvärlden. År 1933 blev Romelestugan deras första satsning i Skåne. Romeleåsen var redan då ett populärt strövområde med flera höglänta utsiktsplatser, däribland Romeleklint. I Svenska Turistföreningens vägvisare över Vilo- och kurorter, hotell och gästgivargårdar i Sverige 1929 presenteras ett hundratal inrättningar. I beskrivningarna uppges allt från traktens sevärdheter och rummens bekvämligheter till vin- och spriträttigheter. Endast i ett fåtal presentationer nämns att det serveras kaffe. Hotell Arild stoltserade med en Kaféträdgård. Hotell Lindström och Jönssons pensionat på Kullen serverade båda kaffe efter middagen, om man åt deras mat för

4 kr per dag. Ystad Saltsjöbad erbjöd såväl sällskapsrum som kaféavdelningar samt dagliga middags- och aftonkonserter. I den havsnära och attraktiva Sandskogen öster om Ystad hade det vid sekelskiftet 1900 börjat uppföras sommarvillor och där etablerades också tidigt ett flertal sommarkaféer. Det var framför allt kaféägarna inne i Ystad som öppnade filialer i Sandskogen under sommaren.

Året därpå, 1930, öppnade Skånes första kaffestuga vid Alunbruket i Andrarum. I socknen fanns under 1700-talet den största industrin på den skånska landsbygden. På

1600-talet hade brytning av alunskiffer påbörjats vid Verkeåns dalgång. Alunskiffern användes bland annat till färgning och som garvämne. I början av 1700-talet blev grevinnan Christina Piper ägare till bruket och hon lät uppföra

Christinehofs slott i dess närhet.

När bruket lades ned 1912 kvarstod de röda slagghögarna och det ålder- domliga och välbevarade landskapet blev så småningom ett populärt utflyktsmål. I en av brukets arbetarbostäder bodde kalaskokerskan

Hilda Nilsson, som började servera kaffe med hembakat i sitt hem och sin trädgård. Hon var känd för sitt goda bröd och bakdagarna blev fler och fler. Kaffestugan drivs fortfarande av släktingar till Hilda Nilsson och kaffebrödet bakas enligt hennes traditionella recept. Området utsågs till naturreservat 1975 och slottet och bruket är även utpekat som riksintresse för kulturmiljövården. Kaffestugan i den välbevarade korsvirkeslängan med halmtak lockar långväga besökare och utgör en väsentlig del av upplevelsen av den spännande historiska bruksmiljön.

Även Kullaberg på Skånes västra sida har under århundranden haft en stark dragningskraft på turister med sin dramatiska terräng med höga klippor som stupar brant ner i havet. I slutet av 1930-talet öppnade den numer berömda kaffestugan Flickorna Lundgren på Skäret på Kullahalvön. Kaffestugan, som invigdes 1938, är inrymd i ett torp från 1700-talet. Torpet hade inköpts 1927 som sommarnöje av Alexander

Lundgren, vars döttrar kom på idén att starta en kaffestuga i den