INLEDNING

Morgonkaffe ur en favoritkopp inleder dagen för många av oss. En del behöver minst en uppiggande kopp på eftermiddagen för att orka med ett par timmars arbete till. Kanske stannar vi till på en mack för att tanka både bensin och koffein på väg till eller från någonstans. Att unna sig ett bakverk till kaffet kan innebära en guldkant i en trist och isolerad vardag präglad av restriktioner och coronavirus. Men många av oss dricker kanske kaffe både mer och oftare i ett socialt sammanhang än när vi är ensamma.

När vi i Sverige samlas för att umgås gör vi det ofta över en kopp kaffe. Kaffe är ett viktigt inslag i vårt sociala liv, inte minst när vi tar en fika. I sin artikel Sverige – världsbäst på fika skriver Viveka Adelswärd att ”kaffe tillsammans med gemenskap, småprat eller spontana diskussioner har långa rötter”. På 1700-talet umgicks män i de större städerna på kaffehus där de diskuterade affärer och politik, spelade schack eller kort medan de drack kaffe. Redan 1747 skrev Carl von Linné att svenskarna drack eftermiddagskaffe, något som dock endast gällde överklassen.

Umgänget på kyrkbacken efter gudstjänsten blev till kyrkkaffe och otaliga koppar kaffe har serverats på föreningsmöten och kafferep genom åren. Numera dricker vi ofta kaffe när vi tar en paus med kollegorna på jobbet och kanske också vid ett första fysiskt möte med någon vi träffat via en dejting-app.

Fika anses så typiskt svenskt att ”Swedish fika” blivit ett begrepp utomlands, ett begrepp som inte bara står för att ”ta en fika” utan också för ett förhållningssätt inom organisations- och ledarskapsteori.

”Swedish fika” kan uppfattas som exotiskt, i länder som bland annat Singapore, Japan och Kina finns det kaféer som döpts till Fika. Fenomenet fika finns också med på Sveriges förteckning över Levande traditioner. Det är en lista över immateriella kulturarv avsedd att beskriva och sprida kunskap om levande traditioner i Sverige. Länder som skrivit under Unescos konvention ska ha en sådan förteckning med exempel på nationella levande immateriella kulturarv.

För många av oss är kaffet ett omistligt inslag i en fika, men kaffe är mycket mer än så. Det är en handelsvara som omsätter stora summor pengar och påverkar många människors dagliga liv på olika sätt. Kaffets historia sträcker sig långt tillbaka i tiden och över stora delar av jordklotet. Begäret efter kaffe har påverkat nationers geopolitiska beslut och därmed även världens historia. I denna årsbok tar både Bengt Liljegrens och Karin Hindfelts artiklar avstamp i kaffets historia.

Kaffe är i hög grad också kulturhistoria. I Kulturens samlingar finns ett stort antal fika- och kafferelaterade föremål av olika slag; kannor, kaffekittlar, termosar, kaffekoppar, kaffekvarnar, picknickväskor, sockerskrin, kakfat, reklamskyltar och förpackningar. Föremål som avspeglar hur vi i Sverige under skilda tider har druckit kaffe och umgåtts, men också hur det har tillagats, marknadsförts och förpackats. En del av dessa föremål utgör grunden för utställningen Kaffe – en het historia som invigdes våren 2022. Utställningen berättar om kaffet och dess historia ur ett brett perspektiv, från medicin till ”Swedish fika”. Det är en resa med kaffet i centrum med nedslag i den lokala, regionala, nationella och internationella historien.

Den här årsbokens tema har valts för att utgöra ett komplement till utställningen, men boken står också på egna ben. I de elva artiklarna behandlas kaffe och fika ur en rad olika perspektiv, från de skånska kaffestugorna och trädgårdarnas kaffegrottor till kaffedrickandets koreografi, hur kaffet kom till Sverige och Lund, om Mjölkpropagandans kamp mot svenskarnas kaffedrickande och mycket annat.

Så – slå dig ned med en god kopp kaffe och njut av det och en stunds läsning i Kulturens årsbok 2022.

”Kaffeimporten påstods bidra till en negativ handelsbalans. Därför infördes nya förbud flera gånger kring sekelskiftet 1800. Men eftersom befallningarna fortsatte att negligeras hävdes snart restriktionerna. Till och med hovet bröt mot förbuden.”

Bengt Liljegren