SVERIGE – VÄRLDSBÄST PÅ FIKA Med

stormsteg har ordet fika tagit sig in i vårt svenska ordförråd under de senaste decennierna. Ordet har gjort en klassresa, nått viss internationell ryktbarhet och fått utvidgad betydelse. Det var nog först i slutet av 1900-talet som ordet fick en fast plats i vårt språk efter att tidigare ansetts alltför vardagligt, rent av vulgärt. Men i den äldre generationen kan kritiken hänga kvar. En god vän som bott utomlands i 60 år berättade att han verkligen inte ville köpa de kakor som nu säljs i vackra burkar på Arlandas taxfreeshop under namnet ”Swedish fika”. Inte heller skulle han komma på tanken att köpa ett nytt kaffe från det anrika kafferosteriet Löfbergs. Det heter nämligen ”Fika Lovers”.

Fika är således ett relativt nytt ord i språket. Många ord bär med sig betydelsefragment från tidigare sammanhang och kan ge associationer som skiftar mellan generationer eller samhällsklasser. Den unga guide som under en visning av Hei- denstams Övralid pekade ut den plats i huset där Kate Bang, Heidenstams livskamrat, ”brukade fika” hade nog inte riktigt ordets ålder klar för sig. Och en och annan i hennes guidegrupp mumlade säkert ”anakronism”.

Verbet fika i en äldre betydelse –ungefär ”ivrigt sträva efter” – har nog nästan försvunnit ur de flesta svenskars ordförråd. Det är säkert inte många yngre personer som skulle förstå den lätt fåniga historien om de två frälsningssoldaterna som haft ett kärleksmöte. Efter akten frågar hon: ”Vill du ha kaffe”? Han svarar: ”Nej, vår tro säger att man inte får fika efter köttsligt umgänge”.

Ordet fika innefattar idag så mycket mer än bara exempelvis ”kaffe med tilltugg”. På Wikipedia kan man hitta den storstilade förklaringen att det gäller ”en svensk samhällsinstitution som innebär mellanmänskligt umgänge i kombination med intagandet av exempelvis kaffe och kaka”. Kanske är detta att ta i. Räcker det inte med att kalla fika för en social aktivitet? Men vilken benämning man än väljer så framkallas frågor. Vad innebär det att fika? Varför fikar man? Vem fikar man med? Hur fikar man? Vilka samtalsämnen är typiska? Är jobbfikat samma sak som vänfikat? Finns det speciella fikaregler? Vad menar vi när vi säger ”Ska vi ta en fika”?

Fikats F Reg Ngare

Naturligtvis har många människor under många år druckit kaffe tillsammans och pratat. Så visst har det moderna fikat föregångare. Innan ordet fika kom i bruk tog man en kafferast, drack elvakaffe och gick på kyrkkaffe. Numera är kaffet inte alls en självklar förutsättning för en fikastund, man kan mycket väl fika över en tekopp eller till och med ensam med en banan. Men kaffe tillsammans med gemenskap, småprat eller spontana diskussioner har långa rötter.

Det var inte bara den nya drycken kaffe som lockade besökare till Londons kaffehus på 1700-talet. Det var också samtalet. Besökarna på kaffehusen – givetvis bara män – kom från den framväxande medel- klassen och olika yrkesgrupper höll till på sina favoritkaffehus. Samtalen rörde politik, affärer, teologi och filosofi, men innehöll givetvis också skvaller – människans käraste samtalsämne. Samtalen skulle vara öppna för alla, oberoende av rang eller religiös tillhörighet och de ämnen som diskuterades i de populäraste kaffehusen slogs också upp i tidens mest lästa tidskrifter.

Mot slutet av 1700-talet började den engelska kaffehuskulturen dö ut. Istället satt franska revolutionärer i Paris och samtalade runt kaféborden.

Många påstår till och med att fröna till den franska revolutionen såddes under sådana kafésamtal där revolutionens idéer kunde pratas fram och teorier och projekt finslipas. Även under 1800-talets revolutionsår var de franska kaféerna, särskilt de så kallade arbetarkaféerna, viktiga samlingsplatser för de som ville formulera politiska idéer och skapa opinioner. Faktum är att många forskare har tillskrivit de europeiska kaffehusen och kaféerna stor betydelse för det fria demokratiska samtalets framväxt.

Under den senare delen av 1800talet var de europeiska kaféerna en viktig scen för bohemen. Han – för det var ju oftast en han – levde sitt liv på kaféet, skrev musik eller tidningsartiklar, skissade eller målade. Bohemer fanns inte bara i Paris utan kunde lika gärna uppträda i Prag, Budapest, Berlin eller Wien. De nya boulevardkaféerna som kom till i samband med omdaningen av centrala Paris hade uteserveringar. Här satt man för att visa upp sig. Dandyn och flanören slog sig ner vid kaféborden eller släntrade förbi dem, stannade till för att hälsa och låta sig beskådas. De som idag träffas för att fika med vänner kan i likhet med bohemen välja att göra det på ställen där det är viktigt att synas och få en glimt av dem som också vill synas.

Dentidigare europeiska kaffehus- och kafékulturen var mycket manlig. Men det finns också en svensk och mycket kvinnlig kaffekultur. Jag tänker på kafferepet. Förbuden mot kaffe i Sverige kom och gick och det var inte förrän efter det fjärde kaffeförbudet som kaffet blev fritt 1823. Senare under 1800-talet började man dricka kaffe mer allmänt och inte bara i de högre samhällsskikten. Det var också då som bruket att servera kaffe med kakor började. De flesta medborgare hade först inte råd med de dyrbara ingredienserna till kakorna – smör, socker, mandlar och så vidare. Men snart sjönk priset på socker drastiskt. Anledningen var att Sverige nu kunde producera socker från sockerbetor till ett betydligt lägre pris än det importerade rörsockret.

Kafferepets storhetstid inföll i början och mitten av 1900-talet och det anordnades kafferep både i staden och på landsbygden. Det svenska kafferepet var inte en enkel affär utan snarare en ritual med tydliga regler som varierade över tid, klass och geografisk tillhörighet. Kafferepets mer eller mindre outtalade regler tillät inte att man åt kakor i vilken ordning som helst. Vetebrödet först, sedan småkakor (givetvis sju) och sist tårtan. Och ordning på gästerna skulle det vara. Det finns en historia om Selma Lagerlöf, som belyser regelsystemet. Hon var bjuden på ett kafferep i sin hemtrakt Värmland och antog att hon som den mest prominenta gästen skulle gå fram först till kakbordet. Värdinnan hejdade hennes framfart: ”Selma lilla, fruarna först”.

Selma Lagerlöf må ha varit både nobelpristagare och ledamot av Svenska Akademien, men hon var inte gift. Först på kakorna skulle en gift kvinna vara.

Kafferep

utgjorde en arena för kvinnor att utbyta information. Här kafferep i en trädgård i Mjöhult (Höganäs kommun) i slutet av 1940-talet. Foto: privat.

Kafferepen sågs som riktiga skvallercentraler, kanske särskilt av dem som inte var närvarande. Men kafferepen har förmodligen också haft en delvis annan funktion. De utgjorde en arena för kvinnor att utbyta information – inte bara om andra människors göranden och låtanden utan förmodligen också om idéer och åsikter om hushållsbestyr och barnuppfostran eller om livet i allmänhet. Kanske var det en plats som tillät kvinnor att öva sig i att mer fritt uttrycka sina åsikter.

Fikat Och Samtals Mnen

Tyvärr vet vi inte vad kvinnor i olika generationer talade om när de njöt av nykokt kaffe och sju sorters kakor. En uppfattning om vad man under 2000-talets kafébesök kunde tala om kan man hitta i en avhandling i sociologi som kom för några år sedan. Den handlade om svensk kafékultur och ger många inblickar i det vardagliga kafépratet eller fikasnacket. Författaren samlade material till sin studie genom att helt enkelt sätta sig på vanliga svenska kaféer i Malmö. Han var intresserad av vad man pratade om vid de olika kaféborden. Han tjuvlyssnade på gästerna, observerade och studerade det mesta som pågick och sedan analyserade han det han hört och lagt märke till. Han hade ingen hemlig avlyssningsapparatur utan antecknade så gott han kunde det han hörde och såg.

Vad talade man om? Det vanligaste samtalsämnet var, föga förvånande, deltagarnas relationer till andra människor. Man pratade om relationer med någon i familjen eller den närmaste kretsen. Man talade om besvärliga barn, omöjliga förhållanden, passiva pojkvänner. Men man talade också om människor som man inte kände – eller åtminstone inte kände närmare. Relationer mellan såpaskådisar, supermodeller, rikspolitiker eller popstjärnor. Skvaller helt enkelt. Ett annat vanligt samtalsämne var jag-pratet. Kafébesökarna pratade om sig själva, om sin personlighet, sina egenskaper och sitt utseende.

Eller också berörde man vardagliga sysselsättningar som exempelvis jobbet och funderingar över sin egen och andras framtid i ett längre perspektiv. Väldigt lite politik.

I Sverige kan fikat dels ses som en del i arbetet, dels som en ren avkoppling. Men för både jobbfikat och vänfikat gäller en regel – eller rättare sagt en icke-regel. Fikat är inte – i alla fall inte öppet – agendastyrt. Poängen är att man helt enkelt tar tag i de samtalsämnen som råkar komma upp. En idé som tydligen kan anses ineffektiv av en icke-svensk. Det fick en ung svensk erfara.

Han hade just tillträtt en fin befattning på ett amerikanskt företag och kom då på idén att införa fika två dagar i veckan på sin avdelning – en gemensam paus på eftermiddagen då man tog en kopp kaffe tillsammans och någon bjöd på kaka. Det uppskattades verkligen av kollegorna och han själv tyckte att han nu började lära känna sina medarbetare bättre. Så dök chefen upp. Han hade hört talas om denna nya idé och uttryckte sin stora uppskattning. Men – för givetvis fanns det ett men – han undrade vilka samtalsämnen som valts för de olika fikastunderna. Chefen kom med förslag på vad han tyckte att de anställda skulle diskutera och uppskattade om ämnesvalen kunde göras i förväg och vara av värde för företagets arbete. Han hade totalt missförstått vad ”Swedish fika” innebär.

V Nfika Och Jobbfika

På en uppmaning på Facebook om reaktioner på ordet fika kom en flod av svar, uppfriskande och rik på aspekter. Många konstaterade att det var en viktig del av både arbets- och kamratliv och att fokus ligger på samtal och umgänge – inte främst på vad man dricker eller äter. De vanligaste använda adjektiven var opretentiöst, spontant, personligt, trevligt. Fika uppfattas som lättsamt och inte särskilt förpliktande. Man kan föreslå en fika med någon som man knappast känner. Att äta lunch med någon uppfattas som mer seriöst. En lunch är mer uttryckligen kopplad till tid. Den tar slut när kaffet är urdrucket. Men tydliga regler för en fikastund saknas. Man kan både snabbfika och långfika.

I svenska deckare dricks det oändligt många koppar kaffe. Poliser emellan kan visserligen ägna sig åt snutfika, men i de många beskrivningarna av hur poliser kommer hem till ett eventuellt vittne, släktingar till mordoffer eller knackar dörr så möts de oftast av frågan ”Får jag bjuda

Fikastund

Fika uppfattas som lättsamt och inte särskilt förpliktande. Foto: privat.

Fikarast P Jobbet

Klassisk scen i lantbruket. Foto: privat.

på lite kaffe?”, aldrig frågan ”Ska vi fika?” för det kommande mötet är knappast lättsamt eller trevligt. Det har en tydlig agenda och med den man förhör kan man knappast fika, däremot dricka kaffe.

Undersökningar visar att många svenskar fikar minst en gång per dag på sitt arbete och att de också anser sig bli mer effektiva på jobbet av de gemensamma fikastunderna. Fikat ger medarbetare på en arbetsplats möjligheten att mötas på ett demokratiskt sätt. I platta organi- sationers strävan efter att tona ner hierarkier har fika en viktig plats –där kan alla träffas oavsett ställning. Vad är det mer man kan vinna genom att fika tillsammans?

En naturlig följd av fikapauser på jobbet är att man kan lära känna varandra lite bättre. Under samtal om ditt och datt kan den som vill släppa fram lite av privatlivet, vilket ibland kan vara viktigt att känna till för att förståelsen för medarbetarna kan öka. Ett samtalsämne kan plötsligt dyka upp där någon som annars inte säger så mycket har viktig kunskap och därför får en chans att visa detta.

Många samtal på en fikapaus på arbetet handlar naturligtvis om arbetet. Man får information om vad som händer och vad som är på gång i organisationen eller företaget. Fikarasten utgör på sätt och vis en del av arbetet. Men den kan också vara en paus från just sådan information. Det lätta, ostrukturerade samtalet har vissa fördelar. Det kan ge alla utrymme att komma med bidrag och spontana och otvungna samtal kan öppna för nya idéer. Det till en början förutsättningslösa pratet kan släppa ett embryo till en idé som genom andras inlägg kan växa till sig. Nya idéer föds inte sällan på fikastunder.

Stunderna i fikarummet kan ofta naturligt användas för att hylla någon eller meddela något roligt som hänt och bjuda på tårta. Inte alls oviktigt. Så visst finns mycket positivt kopplat till fikarasten på arbetet. Men även om alla kan delta så finns de som skyr dessa stunder på jobbet. De som varken tycker om eller är särskilt roade av att delta i det småprat som ofta fordras. De kan känna av en fikaregel som faktiskt finns. Den lyder: Säg inte nej till det gemensamma fikat. Men de vill egentligen inte delta. Varför? En alltför bred förklaring kan vara att vi människor är olika. En annan att vi skiljer oss åt när det gäller vilken samtalsstil vi har. I slutet av 1900-talet började forskare intressera sig för det faktum att människor kan ha olika sätt att samtala med varandra och att detta kan ge upphov till missförstånd. Det finns säkert fikastunder som mest gynnar dem med en samtalsstil som karakteriseras av energiskt uttryck, snabbhet och tolerans för samtidigt tal. Någon med en annan språkstil där långsamhet och eftertänksamhet värderas kan då uppleva att han eller hon inte får en syl i vädret, att ingen lyssnar eller intresserar sig och därför väljer att sitta tyst vid kaffebordet.

R Fika Verkligen

HELT SVENSKT?

Varifrån kommer ordet fika?

Språkvetarna är ense om att det inte rör sig om att ordet först fanns på kaffemuggar från FortiFIKAtionsförvaltningen utan vet att ordet finns belagt i svenskan redan 1910. Det är resultatet av så kallad backslang, det vill säga ett sätt att skoja med språket och skapa ett nytt ord genom att kasta om stavelserna i ett gammalt. Ordet kaffi – eller liknande – blev genom backslang fika och dök upp i flera hemliga språk, bland annat förbrytarslang, knallarnas månsing och skinnberedarnas skinnarmål. Hemliga språk behövdes när man skulle kunna tala med varandra utan att myndigheternas representanter förstod.

Backslang som ett sätt att göra nya ord finns även i andra språk och därmed också i ord för kaffe. I franskan finns ett kodspråk som kallas verlan. Ordet har skapats genom en omkastning av stavelserna i franskans l’envers (”det bakvända”) och betecknar numera ungdomsspråk, särskilt det som talas i förorterna. Så på verlan heter kaffe féka. Dessutom finns samma ord i sydamerikansk slang, kallat vesre, särskilt den som talas i Buenos Aires. Så det svenska ordet fika har romanska kusiner! Men det skiljer sig ändå från dessa kusiner genom att det dels lyfts upp från gatans språk och glidit in i allmänspråket, dels fått utökad betydelse och också blivit ett verb, dels också fått någon sorts nationell status. Det anses specifikt svenskt.

Förmodligen är det den svenska uppfattningen att det är legitimt och till och med värdefullt att fika i arbetssammanhang som uppfattas som mest exotiskt av dem som inte fikar dagligen, det vill säga medborgare i andra länder. Det hindrar inte att det är andra aspekter av fika som tar plats i reklam och marknadsföring. En firma som erbjuder presenter, lämpliga att ge bort till någon som vill påminnas om Sverige, erbjuder sådana med fikaanknytning. Det kan gälla strumpor med mönster av ”dammsugare, kanelbullar och kaffekoppar”. Och en färsk rapport visar att svensk livsmedelsexport ”växer rekordsnabbt och suget är särskilt stort efter mat och dryck för frukost, fika och fest...”. Skulle vi kunna exportera fikabröd om det inte betraktades som typiskt svenskt? Är uppfattningen om det typiskt svenska i själva verket något som vi själva hittat på?

Om fikats status som en nationell särart, en unik kulturyttring kommer att stå sig får framtiden utvisa. Men att fika uppfattas som svenskt just då detta skrevs visar i alla fall ett Twitterinlägg från 2021, signerat krigskorrespondenten Magda Gad. Hon berättar om en italiensk journalist som ”frågar varför jag som är svensk, inte fikar och äter bakverk. ’Jag hatar fika’, svarar jag. ’Din själ föddes på fel plats’, säger han”.

Kaffe I Det Gr Na

Bilen gav en frihet att transportera sig och var till viss del en statusmarkör. Då är det klart att man dukar upp fikat precis utanför bildörren. Här 1940-tal, uppdukat på stranden vid Örby Ängar söder om Helsingborg. Foto: privat.

LITTERATUR & LÄSTIPS

Adelswärd, Viveka. 2009: Till struntpratets lov. Stockholm: Brombergs.

Almroth, Stina. 2020: Fika: Made in Sweden. Södertälje: Albertine Publishing.

Oddner, Frans. 2003: Kafékultur, kommunikation och gränser. Lund Dissertations in Sociology. Lund: Sociologiska institutionen.

Tannen, Deborah. 1984: Conversational Style: Analyzing Talk Among Friends.

Norwood, N.J.: Ablex, cop.

”Bakverk hade vanligtvis varit en söt avslutning på en finare middag, men i och med kaffehusens etablering i Europa under 1700-talet gjorde bakverken så småningom sitt intåg även i kafékulturen, även om dryckerna till att börja med inmundigades i ensamt majestät. I samband med ökad konsumtion av kaffe, te och choklad också i hemmen, kom kakor efterhand att ingå i ritualen av eftermiddagskaffe.”

Eva Helen Ulvros