Zettervalls domkyrkobild Siegrun Fernlund

Lunds Domkyrka, akvarellerad teckning, 111x74,5 cm, sign H.Z. Helga Zetterwall (1831 -1907), 1885. KM 49.872. Gåva 1955 av sonen ark. Folke Zetterwalls sterbhus.

Siegrun Femlund

När Helgo Zettervall på hösten 1881 lämnade Lund för att anträda befattningen som intendent vid Kungliga Överintendentsämbetet hade han all anledning att känna sig nöjd med sin gärning i universitetsstaden. En rad ståtliga byggnader, däribland Kirurgiska kliniken, Patologicum och hans egen villa vid Sandgatan, skulle för lång tid framöver påminna om hans verksamhet. Den nya universitetsbyggnaden närmade sig nu sin fullbordan och domkyrkan hade efter tjugo års slit och stridigheter förvandlats till en väl konsoliderad och stilren katedral. Åtminstone till det yttre var ombyggnaden fullbordad och nu "stod hon der i all sin romaniska glans, så som hon aldrig på det sättet gjort det förr"

Fyra år därefter satt Zettervall i sin våning på Västra Trädgårdsgatan J9 i Stockholm och arbetade på en stor teckning över Lundadomen. Hans 23-årige son Folke hjälpte honom med akvarelleringen och ytterligare fem domkyrkobilder växte långsamt fram på arbetsbordet, nämligen "laserade perspektiver öfver de yttre af restaureringsförslagen för Linköpings, Strengnäs, Upsala, Kalmar och Skara Domkyrkor"

Strax därefter kunde stockholmspubliken beundra domkyrkosviten på den stora utställningen som anordnades med anledning av Konstakademiens 150-årsjubileum. Zettervalls helgjutna prestation belönades med en av de fyra guldmedaljerna. De övriga gick till skulptören J Börjeson, genremålaren F. J Fagerlin och landskapsmålaren A. Wahlberg.

Efter utställningen behöll Zettervall de belönade bilderna tills vidare. På sommaren 1888 skänkte han visserligen linköpings-, kalmar- och strängnäsbladen till respektive domkyrkor Men lundaperspektivet ville han tydligen inte skiljas ifrån. Det fanns 143

inte med när han år 1903 överlämnade sina papper och anteckningar från restaureringen till domkyrkorådet. Just detta bygge hade han levt med under 40 år och bilden av det fullbordade verket behöll han livet ut.

När akvarellen 1955 slutligen kom till Lund, skänkt till Kulturen av Folke Zettervalls sterbhus, hade en ny genomgripande restaurering av domkyrkan just inletts. Under ledning av Eiler Graebe avlägsnades så småningom alla spår av de zettervallska stilidealen i domkyrkans inre.

Kulturens domkyrkobild är den sista i en lång rad. Fr o. m. 1861 ritade Zettervall ständigt nya förslag till katedralens omgestaltning. En fullt utarbetad serie med akvarellerade teckningar och planer fullbordade han på vintern 1862-63, kort efter hemkomsten från sin studieresa till Rhendalens romanskakatedraler. Förslaget kritiserades hårt och Zettervall tog fram ett nytt projekt som presenterades för domkyrkorådet i januari 1864. Det var i huvudsak dessa ritningar som slutligen låg till grund för ombyggnaden.

Att,Zettervall använde en av 1864 års ritningar (och intet. ex. ett fotografi) som förlaga när han 1885 utförde den föreliggande akvarellen framgår av några små detaljer. Bilden överensstämmer fullständigt med det byggda verket så när som på rundbågefrisen strax under tornens pyramidtak. Bågarnas antal är elva både på ritningen och akvarellen medan domkyrkotornen i verkligheten avslutas med en dekorativ fris med endast nio bågar åt varje väderstreck.

Domkyrkobilden fascinerar genom sin säregna blandning av detaljskärpa och drömatmosfär Danskt guldåldersmåleri tycks ha stått fader. Zettervall arbetar i en väletablerad bildtradition. Men för oss sentida betraktare kan bilden nästan te sig surrealistisk.

Speciellt ljusfäringen är egendomlig. Ett starkt, nästan artificiellt ljus sveper över den västra fasaden. Av skuggorna att döma bör ljuskällan/solen befinna sig i nordväst och därtill högt på himmelen. Inte ens på midsommaraftonen kan fasaden bli belyst på detta sätt. Det är inte heller mjukt kvällsljus utan gassande middagssol som framhäver arkitekturens skarpskurna former.

Människorna som i små grupper rör sig på domkyrkoplatsens

dyrbara granitbeläggning är små som myror men klart urskiljbara. Där går gummor och madamer, akademiker och borgare. Några studenter i vita mössor samtalar förtroligt med sin professor I bakgrunden syns bebyggelsen på Krafts torgs södra sida, bl. a. frimurarhuset. Och norr om domkyrkan skymtar Lundagårds planteringar och promenadstråk. Högst upp i bilden klarnar sommarhimlen och skyarna speglar sig mjukt i torntakens nya plåt.

Men bilden har ytterligare dimensioner. Zettervall omger sin domkyrka med en historisk referensram som aktiverar betraktarens kunskaper och fantasi. Till vänster reser sig Sankt Laurentius på sin medeltida bronskolonn. Till höger famnar jätten Finn sin kolonn i fåfängt försök att störta en romansk bågställning som bär nordportalens formspråk. Skulpturerna står på sina socklar framför en låg mur, eller snarare ett murkrön med "inhuggna" inskriptioner· Lunds domkyrka. Restaurerad och ombyggd MDCCCLXIII - MDCCCLXXX. Ett litet runt fotografi av domkyrkans västfasad före restaureringen har fällts in i en medaljong i murens mitt. För betraktaren fungerar fotot som ett titthål in i en svunnen tid.

Zettervall har signerat bilden med sitt "stenhuggarmärke" på Laurentiuskolonnens sockel. År 1861 hade han börjat sitt liv i Lund "med gladt mod och lefvande hopp om ljus framtid i skydd af St Laurentius gissel och gloria" Sin företrädare och vedersakare Carl Georg Brunius identifierade han inte utan orsak med den rasande jätten Finn. Nog behövde Zettervall en Laurentius uthållighet och trosvisshet när han hölls på halster av ett trögt domkyrkoråd eller grillades ständigt på nytt av lundapressen. Men ingenting kunde i längden hindra honom från att förverkliga drömmen om att få fullända och fullborda Lunds katedral "efter rundbågsstilens fordringar"

Källor·

Helgo Zettervall, "Något om mig sjelf" Självbiografisk anteckningar utg. av C.

Callmer, Stockholm 1981. Helgo Zettervalls Hufvud Can to, utg. av Konsthögskolans Arkitekturskola,

Stockholm 1983. Ill ustrerad Tidning nr 21 1885. Lauritz Weibull, Lunds dom kyrka. Dess ombyggnad 1860-1 880, Malmö 1953. Otto Rydbeck, Lunds domkyrkas byggnadshistoria, Lund 1923.