Napoleon stiger upp ur sin grav Josephine Brandt

byggnaden, uppförd efter Carl Fredrik Adelcrantz ritningar, sträckte sig över sju kulisspar och ej som i skissen endast över fyra. Skall vi ta uppgifterna i ceuvreförteckningen ad notam kan vi vidare utesluta Desprez som inventor

Glucks opera Orpheus och Euridice hade svensk premiär 1773 på teatern i Bollhuset, som var platsen för den Svenska Operan från dess instiftande samma år och fram till 1782, när Adelcrantz' nya operahus stod färdigt.

Scenen i Bollhuset var grund, här fanns plats för fyra kulisspar Kan skissen måhända knytas till 1773 års uppsättning då Lorens Sundström (1738- 1776) hade ansvaret för dekorationerna? Att denna opera skulle ha uppförts vid någon annan svensk 1700-talsscen än de kungliga är knappast sannolikt. Hur som helst, frågan kan inte besvaras, endast kommenteras: Det är vanskligt att få skissens handlag att överensstämma med Sundströms, som vi känner det i några enstaka bevarade skisser (bl a en klippgrotta) och en målad grottfond som med viss tveksamhet kan tillskrivas honom. Om Kulturens skiss överhuvud taget har med Bollhusets uppsättning att göra får man tolka den antingen som en arbetsritning eller förlaga, framställd efter Sundströms intentioner och avsedd för medhjälpare i verkstaden, eller också som en avbildning av en på scenen befintlig dekoruppställning som någon av okänd anledning velat framställa.

Resonemangen leder tyvärr inte till någon annan slutsats än den att det inte heller går att med tillgängliga källors hjälp knyta Desprez' inventorskap till Kulturens skiss.

Frågan om vem som är helvetesscenens upphovsman och för vilken teaterscen den varit avsett får härmed lämnas öppen i avvaktan på nya rön och nya uppslag.

Källor·

"Catalogue des ouvrages et des eleves du S:r Desprez en Suedes." Ur: Direktionen över K.M:ts hovkapell och spektak/er till KM :t 1773-1803. Inlagd i memorial från Fredenheim 31/8 1978. Riksarkivet Inventarium öfver Kongl. Teatrarnas Dekorationer 1809. Kungliga teatrarnas arkiv (KTA) dep. i Drottningholms teatermuseum, Filmhuset, Stockholm Wollin, Nils G., Desprez i Sverige, Stockholm 1936 Bjurström, Per, Teaterdekorationer i Sve rige, Stockholm 1964 Beijer, Agne, Drottningholms slottsteater på Lovisa Ulrikas och Gustaf.Ill:s tid,

Borås 1981

Josephine Brandt

Den sällsamma bilden av Napoleon Bonaparte har länge funnits i Kulturens samlingar När och hur den kommit till museet finns det i dag inga uppgifter om. Den har varit utställd i ett av de stilhistoriska rummen på översta våningen i Borgarhuset, och är både nämnd och återgiven i Kulturens Handbok för självstudium från 1918. Sedan hela denna våning blev stängd på 1950-talet har Napoleonbilden förvarats i magasin. Inför utställningen "Bildkonst från sex•sekler" togs den fram och gjordes ren, och när ramen togs bqn hittades konstnärens signering och datering: P Lindhberg pt (pinxit) 1842.

Om Pehr Lindhberg får vi i Svenskt konstnärslexikon veta att han kom från ett vid Svaneholm i Skåne, blev student i Lund 1807, studerade vid Konstakademien i Köpenhamn och deltog i dess utställningar 1813 och 1823, fr.a. med porträttkopior i pastell. 1811-12 vikarierade han jämte J.C. Bexell som ritmästare vid Lunds universitet 1826 flyttade han till Stockholm, var där en uppburen porträttmålare och blev teckningslärare åt prins Karl (senare Karl XV). Trots att han översatt A.R. Mengs Praktisk undervisning uti Målarekonsten, utgiven 1832, sökte han förgäves få arbete som lärare, först vid akademiens principskola, senare i daguerrotypikonsten som han hade lärt på 1840-talet. Han dog fattig och "fullkomligt förgäten"

Napoleon Bonaparte glorifierade sig själv under sin tid som kejsare, men varför skulle någon drygt tjugo år efter hans död porträttera honom på det här sättet, uppstigande likt Kristus ur sin grav?

Den nyligen påträffade dateringen ger en förklaring, bilden

Napoleon uppstigande ur sin grav, pastell och kolteckning, 67 x 52 cm, sign P Lindhberg pt 1842. Pehr Lindberg (1785-1868), 1842 . KM 54.794. - Förgylld, profilerad ram av furu med ornament i pastellage, troligen originalram.

kan placeras i ett historiskt sammanhang. Som bekant ville inte Napoleon låta sig nöjas med en tillvaro som avsatt kejsare på ön Elba, utan tog sig 1815 till Paris där han återtog makten. I juni samma år mötte han sitt Waterloo, "de hundra dagarna" vid makten var till ända. Som engelsmännens fånge sattes han i slutligt förvar på ön S:ta Helena där han avled 1821 i magcancer eller möjligen, enligt senare forskare, av långsam arsenikförgiftning.

Napoleontiden började dock något årtionde senare framstå i en förklarad dager Bonapartisterna med Napoleons brorson som centralfigur växte sig starka i opposition mot Ludvig Filips julimonarki 1830-48. Napoleon blev åter den hjälte och halvgud han alltid hade eftersträvat att vara. Hans kvarlevor kunde inte längre ligga på en ö i Sydatlanten utan fördes 1840 till Paris och begravdes i Invaliddomen.

Det är i detta historiska sammanhang Pehr Lindhberg 1842 har målat sin pastell. Åren närmast dessförinnan hade han medverkat i flera av Konstakademiens utställningar i Stockholm med bl. a. bibliska kompositioner och historiska målningar. I den pastellsamling han efterlämnade ingår många historiska motiv, de flesta med scener innehållande kungar i ödesdigra situationer Bilderna präglas ofta enligt Svenskt konstnärslexikon av "prosaisk torrhet, emellanåt okänslig kolorit och osäker teckning" Napoleon på vår bild återges ljusomstrålad som en uppstånden Kristus, och är lagerkrönt som en romersk triumfator eller som en kristen martyr

Det dramatiska lövverket i bakgrunden prasslar i romantisk anda medan ljuset något omotiverat faller på det kejserliga låret. Napoleon själv, naivistiskt utförd, stiger i knubbig beskäftighet ur sin grav i oplastisk rörelse. Ansiktet är en mask som söker understryka stundens allvar

Skall man ta det seriöst?