Dräkter på porträtt Britta Hammar

Kvinnoporträtt, olja på duk, 71,5 x 56 cm, sign ii tergo: Ulrica Fredrica Pasch Pinxit. Ulrica Pasch (1735-1796), 1760-tal. KM 52.560. Har tillhört William Kar/son, inköpt 1959. - Ram av furu, profilerad med skurna rocailler förgylld.

Britta Hammar

Vår kunskap om dräktskick i äldre tid hämtas i stor utsträckning från konstverk av olika slag: gravmonument, statyer, handteckningar och tavlor Särskilt daterade porträtt av namngivna personer binder samman skriftliga källor och eventuellt bevarade plagg och gör bilden av modets växlingar i tid, rum och social miljö tydligare och säkrare.

Kända verk av kungliga och enskilda personer har bildat skola och influerat både konstnärer och beställare. Den yttre gestalten var viktig och en porträttbeställning kunde dra med sig stora kostnader, där konstnärens arvode blott utgjorde en ringa del. 1747 målade t. ex. Lorens Pasch d. ä. fröken Hedvig Sofia Adlercreutz, som för detta tillfälle fått en ny sidenklänning och ett par diamantörhängen värda 430 daler Inför varje sittning måste håret friseras och åkturen i droska till konstnärens bostad medförde också en extra utgift. Själva målningen kostade inklusive ram 73 daler kopparmynt.

Konstnären kan också ha haft olika standardutföranden att erbjuda mindre bemedlade kunder i likhet med de tidiga fotoateljeerna, i vissa fall tillhandahöll både dräkter och inredning om så önskades.

Vad information kan man då hämta ur nästan helt anonyma verk? I Kulturens konstsamling finns fyra odaterade porträtt av lika många okända 1700-talskvinnor Tre av dem är osignerade, på den fjärde står på dukens baksida Ulrica Fredrica Pasch pinxit.

Ulrica Fredrica Pasch föddes i Stockholm 1735 som dotter till Lorens Pasch d.ä. Hon fick ingen egentlig konstnärsutbildning utöver vad hon lärde i hemmet först av fadern och sedemera av

brodern Lorens Pasch d.y., när denne 1766 återkommit från sin långa utlandsvistelse. Ulrica fick tidigt ta hand om familjens försörjning och vid sidan av sin tjänst som husföreståndarinna kopierade hon kungaporträtt för försäljning. Så småningom fick hon också porträttbeställningar, främst av det lägre borgerskapets medlemmar men senare även av personer tillhörande samhällets övre skikt. Hon var till sin död 1796 ständigt verksam med egna målningar eller hjälpte sin bror med hans många beställningar Kopiering överlät Lorens mer än gärna på systern liksom det tidsödande slitet att måla spetsar, galoner och fransar Ulrica blev med tiden en duktig porträttör och det var säkert inte bara hennes erkänt låga priser som gjorde henne efterfrågad.

Ulrica Pasch har målat en inte helt ung kvinna iförd en ljusblå sidenklänning med stora blomrankor ton i ton. Livet sluter tätt om kroppen och går ner i snibb över den vida kjolen, vilket ytterligare framhäver den smala midjan. Ärmen av klänningr ns tyg är kort, närmast ett band över axeln, i övrigt består den av enkla och motställda spetsvolanger med samma blommönster som på spetskragen kring den frikostiga, ovala urringningen.

Klänningens utseende stämmer med beskrivningen på stor hovdräkt såsom den med lätta variationer bars i hela Europa från tidigt 1700-tal och fram till omkring 1780. I Sverige ersattes den 1778 av svenska dräkten genom Gustaf III.s dräktreform.

Stor hovdräkt bestod av ett mycket hårt korsetterat liv, en rund kjol buren över en mycket vid styvkjortel och ett löst släp fästat i midjan. Obligatoriska tillbehör var krage och sex volanger av sydd eller knypplad spets för respektive vinter- och sommarbruk. Hade man råd kunde ytterligare spetsbesättning förekomma t. ex. på kjolen. Dräktens snitt var statiskt men silhuetten förändrades mot seklets mitt när styvkjolens klockform plattades ut och höfterna poängterades. Efter 1760 hålls vidden ut med speciella höftställningar, som också gjorde tjänst som fickor. Till stor gala hissades höftkuddarna upp i armbågshöjd och blev då utmärkta armstöd.

Mössor bars inte till stor toilette men väl andra hårprydnader, t. ex. smycken eller som på bilden konstgjorda blommor Frisyren följde modet men två långa nacklockar av löshår var vanliga till festdräkt. Bildens frisyr är en ordinär 1760-talsvariant. 88

1. Porträtt av okänd borga rda m iklädd en frans k klänning, robe a la frarn;aise. Okänd konstnär osign ., 1750-talets slut. Olja på du k, 75X 60 cm . KM 24.085. Rokokoram av fu ru, svartmelerad över förgy llning, slä t med hörn- och krönornament.

Opudrat hår till festdräkt var däremot mindre vanligt men förekom.

Manteln hör inte till dräkten, den utgör snarare ett effektfullt inslag i kompositionen och återfinns på de flesta porträtt från tidigt 1700-tal och in på 1760-talet.

Allt tyder på att porträttet föreställer en adelsdam, avbildad på 1760-talets mitt kanske inför eller efter ett giftermål med åtföljande presentation vid hovet.

Ett mera naivt målat porträtt, bild 1, visar en ung kvinna iförd en klänning, som är öppen fram över en kjol i samma tyg, ett brocherat siden med stora vältecknade vita blommor mot blå botten, av en typ som ofta förekommer på porträtt från seklets mitt. Klänningen sitter åt kring det korsetterade livet, som täcks 89

av en vitbroderad bröstlapp, sydd med blommor och rankor i bottensöm och klumpsöm mot en genombruten botten. Liknande bröstlappar finns bevarade och kan också ses på tavlor från tiden. Normalt avslutas den med en ofta tretungad flik, avsedd att synas över kjolen och inte som på bilden dold av denna. Ärmen är slät, armbågslång och avslutad med ett horisontellt veckat uppslag ur vilket tredubbla volanger, s. k. engageanter, tittar fram. Om de är sydda eller knypplade går inte att se, då de liksom bröstlappen är grovt och stelt målade till skillnad från klänningens mönster En liknande spets sticker upp ur den ovala urringningen och kring halsen är knutet ett veckat mönstervävt sidenband i blått och vitt. En likadan bandrosett pryder det litet gammalmodiga ärmuppslaget.

Frisyren är liten, de lätt pudrade lockarna ligger tätt intill huvudet och på hjässan är fästade blå och vita konstgjorda blommor Den unga kvinnan bär också pärlörhängen och armband med infattade mörka stenar av en typ som är sällsynt på porträtt från 1700-talet.

Klänningen är ett exempel på den franska rokokodräkt, som i början av 1740-talet blev modern i Stockholms innekretsar och snabbt spred sig över riket Den är en utveckling av det tidiga 1700-talets lösa, informella dräkt med veck i ryggen, ett mycket älskat plagg också i vårt land. Den franska klänningen fick i Sverige status av formell klädsel i 1746 års överflödsförordning och bars som sådan av välklädda ståndspersoner fram till 1778 då Gustaf III införde svenska dräkten och kanske några år därefter

Den i Åbo vid seklets mitt verksamme konstnären Johan Georg Geitel har målat porträtt där detaljer i dräkten överensstämmer med klädseln på Kulturens tavla, bl. a. ärmuppslaget och den runda urringningen. En robe i ren fransk tappning har ett fyrkantigt dekolltage och ärmen avslutas med en eller flera volanger av tyget. Den bars som på bilden med styvkjol enligt varierande mode.

Kulturens bild bör ha målats mot slutet av 1750-talet av en i provinsen verksam konstnär och avbildar troligen en ung kvinna ur borgarståndet, klädd till fest.

Ett tredje porträtt, bild 2, återger ett äldre karaktärsfast kvinnoansikte med kloka ögon under kraftfullt markerade bryn, 90

2. Porträtt av okänd äldre ståndsperson iförd en robe ronde, rund klänning. Namnet syftar på att kjolen är lika lång runt om. Okänd konstnär osign., 1740-talets slut. Olja på duk, 77X 61 cm. KM 17.454. - Nyrokokoram av furu, guldfärgad profilerad med gjutna hörnornament.

målat av en kunnigare hand än den, som i övrigt hållit i penseln. Det var vanligt att mästarna lät sina elever utföra grundarbetet, måla detaljer och dräkter I fonden finns ett knappt synbart landskap och den lilla svarta mössan med slöja har visat sig vara ditmålad vid ett senare tillfälle.1 Dräkten, av svagt gråblått siden, är ganska schematiskt målad, men ser ut att ha hårt snört liv över en vid kjol. Ärmen är slät och har vid armbågen ett lager motställda spetsvolanger Den runda urringningen har spetskrage och låter en kant av den spetsprydda särken titta fram.

En blågrå mantel döljer höger arm och det mesta av kjolen. Kanske påminde sig konstnären mästaren Ehrenstrahls råd att

3. Porträtt av ung okänd adelsdam iklädd en elegant morgondräkt lämplig för promenader i det fria. Okänd konstnär osign., 1770-tal. Olja på duk, 76,SX 61 cm. KM 17.281 . - Nyklassisk ram av furu, förgylld med markerad hå/käl och pärlstav.

om figuren är "was dick oder ungestalt so bedecke es mit armkleyd oder Mantel" 2

Klänningen är en robe ronde, en rund klänning, till snittet alldeles lik den stora hovdräkten så när som på de halvlånga ärmarna. Den bars med styvkjol men utan släp och var mindre fin än hovdräkten men ändå en formell klädsel. Krage och engageanter av spets var de vanligaste tillbehören men på tavlor från 1740-talet förekommer enkla motställda spetsvolanger som på bilden. Robe ronde har sitt ursprung i fransk barndräkt och blev av porträtten att döma mycket omtyckt i England och de nordiska länderna redan på 1730- 40-talen. En robe ronde var billigare i inköp än en robe a la fran c;aise med ryggveck och släp och bars mera allmänt särskilt av borgerskapets kvinnor till fest. 92

Mansporträtt, olja på duk, 89 x 71 cm, sign 0 0 Kutteib 1834. Konstnären ej känd. KM 37.472. In köpt 1936, Lund. - Bronserad slät profilerad ram av furu , 1900-tal.

Det naturligt gråa håret är ordnat i mjuka sido- och nacklockar efter modet på 1740-talet, då för övrigt också små mössor som på bilden förekom.

Tavlan bör ha målats mot slutet av 1740-talet i en mindre atelje och föreställer en ståndsperson.

Det fjärde porträttet slutligen, bild 3, föreställer en allvarlig ung dam iklädd en röd sidenklänning, knäppt på husarvis med trensar, ett blått sidenlivstycke och en dito vid kjol, med käpp i handen redo för morgonpromenaden. Spatserturer i det fria var högsta mode på 1770-talet och käppen hjälpte damerna att hålla balansen på de höga klackarna.

Klänningen är en variant på den franska modedräkt, som kallas robe a la polonaise, polsk klänning, och vars främsta kännetecken är överdelens upphissbara tredelade kjol, buren över livstycke eller väst och kjol med en mindre höftställning. Den

kom på modet 1772-74 och namnet anses syfta på kungariket Polens delning men är inte känt där Dräkten blev mycket populär, särskilt i en avkortad version, s. k. halvpolonaise och bars av alla samhällsklasser som dagligdräkt. En elegant husarjacka av bildens typ var en omtyckt morgonklädsel även i Sverige vid den tiden. Gustaf III:s svenska kvinnodräkt är en modifierad polonaise och denna kom att i en förenklad variant användas som festskrud av borgerskapets damer

Den stora, stela lätt pudrade frisyren, uppkammad över höga valkar, utfylld med löshår, prydd med pärlor, ros och en kokett spetshatt är typisk för 1770-talet. Spetsarna kring urringning och ärmar skulle kunna vara knypplade av silke, s. k. blonder, också en modenyhet vid den här tiden.

Porträttet är målat på 1770-talet av en god konstnär och föreställer en, måhända, svensk adelsdam, klädd efter absolut sista modet.

Alla föremål är i sig historia, budbärare från sin tid. Budskapet kan vara mer eller mindre tydligt och hjälp av redan kända fakta kan behövas för att göra det synligt. Kulturens anonyma porträtt har i dräkthistorisk belysning visat sig innehålla information som gjort det möjligt att någotsånär placera dem i tiden, mindre säkert i rummet och den sociala miljön. Andra infallsvinklar kan kanske ytterligare komplettera bilden men det är en annan historia.

1 Tavlorna har undersökts av docent Bo Ossian Lindberg och fil. kand. Bengt Skans med ultraviolett ljus och släpljus, varvid senare tillägg lätt kunde särskiljas. 2 Roth 1936 s 99.

Källor

Andersen, E., Moden i 1700-årene, Köpenhamn 1977 Boucher, Fr., Klädedräktens historia, Malmö 1970. Delpierre, M., Modes en den telles 1590-1983, Paris 1983. von Malmborg, B., Svensk porträttkonst genom fem årh undraden, Malmö 1978. Meinander, K. K., Porträttkonst i Finland före 1840-talet, Helsingfors 1931. Pylkkänen, R., Säätyläisnaisten pukeutuminen ruomessa 1700-luvulla, Helsingfors 1982. Roth, S., Johan Henrik Scheffel, Göteborg 1936. Sireen, 0., Ca rl Gustaf Pila, Stockholm 1902. Strömbom, S., Porträttmålaren Lorens Pasch d y, Stockholm 1902. Wennberg, Th., Minn e af Ulrica Fredrica Pasch, ledamot av Kongl. Målare- och

Bildhuggare Academien, Stockholm 1798.