"En sjöman i hamnstaden Lund ... " Jan Torsten Ah/strand

Sjöman, olja på duk, 78 x 56 cm, sign E. Thoren 1929. Esaias Thoren (1901 -1981), 1929. KM 35.500. Gåva 1931 av G. /: son Kar/in. - Svart profilerad originalram av furu.

"En sjöman i hamns ta den Lund ... "

Jan Torsten Ahlstrand

"Sedan Ditt besök har jag känt mig som en ny människa. Genom Dig har jag fått fördubblad arbetslust och med den hoppet att kanske någon gång i framtiden bli konstnär Du har förut genom 'Den gudomliga geometrin' givit mig värdefulla upplysningar som jag försökt följa efter bästa förmåga Dina brev kommer att påskynda min utveckling i rätt riktning. Det känner jag redan efter första brevet. Jag har nu bestämt mig för att endast måla konstruktivt och lägga 'det gamla hederliga styckemåleriet' på hyllan. Alltså är en ny lyckligare period i antågande, tack vare Dig."

Det är den unge Esaias Thoren, som formulerar sig så på en gång ödmjukt och beundrande i sitt första brev till Gösta Adrian-Nilsson, daterat i Halmstad den 21/8 1928.1 Kontakten mellan.GAN och Thoren - och dennes kompanjon Sven Jonson - hade etablerats under GAN:s sommaruppehåll i Halmstad i juli-augusti 1928. Det var GAN:s gamle vän järnvägsingenjören Egon Östlund, som hade sammanfört honom med de båda målarkumpanerna i Halmstad.

När man diskuterar GAN:s obestridliga inflytande på de unga halmstadsmålarna på 1920-talet är det viktigt att komma ihåg att han gjorde deras bekantskap vid helt olika tidpunkter Medan han redan i juli 1919 av Östlund presenterades för brödra- och kusintrion Axel och Erik Olson och Waldemar Lorentzon, så dröjde det alltså till sommaren 1928 innan han träffade Jonson och Thoren, d. v s. de två som tillsammans med Stellan Mörner utgjorde "den andra halvan" av den ett år senare bildade Halmstadgruppen.

Men givetvis kände Jonson och Thoren till GAN långt innan

Vit matros, olja på duk, 59 x 57 cm. Sign. GAN 23-26. Gösta Adrian-Nilsson (GA N), (1884-1965). Tillhör Akademiska Föreningen, Lund.

bekantskap etablerades, det framgår bl. a. av brevcitatet ovan. För Thorens del fick en målning av GAN, Sparmanns flygning, en livsavgörande betydelse när den i augusti 1919 exponerades i ett skyltfönster i Halmstad. Efter sammanträffandet mellan GAN och Thoren nio år senare skrev GAN den 8/8 1928 i sin dagbok: "Jag har råkat en konstnär rätt och slätt, en ung man av den blonda typ man finner här, frisk och djärv och i besittning av en galghumor, som ensam den vore värd en presentation" 2 Det innebar högt beröm från GAN:s sida, när han kallade Thoren konstnär (GAN skiljde nog mellan "Vonstnärer" och "artister" - de senare betraktades ej som sanna konstnärer).

GAN var besatt av sjömännen, både erotiskt och konstnärligt. Med hans romantiska undantagsläggning representerade dessa 154

Berns salonger collage och akvarell, 29,5 x 23,5 cm, sign med gummistämpel. GAN 1920- och 30-tal. KM 50.794 . Gåva 1956 av konstnären.

"havens riddare" i sin maskulinitet för honom äventyret och drömmen om att segla till fjärran länder År 1919 hade hans söndersprängda 10-talskubism börjat få en helare och mera samlad form, en utveckling mot den syntetiska kubismen som påskyndades genom mötet med Fernand Leger i Paris sommaren 1920. Under 20-talet fortsatte sjömannen att vara ett viktigt inslag i GAN:s konst, ehuru mindre frekvent än tidigare.

Ett bra exempel på den bildmässiga koncentrationen i GAN:s 20-talsmåleri är den sjömansmålning, som ägs av Akademiska Föreningen i Lund. En vit sjöman svävar som i en vision ovanför böljan blå med ett segelfartyg. Han avtecknar sig mot bakgrund av ett kraftigt brunt moln. Grundfärgerna är vitt, blått och brunt, stilistiskt står målningen nära GAN:s folkvisor utan att ha de gotiskt utdragna proportionerna i dessa.

Ett annorlunda exempel på GAN:s sjömansintresse under 20talet är collaget Berns salonger Den vite sjömannen går där igen som central gestalt men omgiven av en mängd andra sjömän. Den erotiska färgningen är här tydlig med sjömän, som omfamnar och dansar med varandra, och ett 10-tal namn på GAN:s sjömansvänner Själv har GAN placerat sig nere till vänster, iförd stor ljus keps och med den sportigt beslutsamma framtoning, som han gärna ville ge sig. Dateringen är oviss: stilen är GAN:s dadaistiskt färgade collage-kubism från början av 20talet, men collaget måste ha fullbordats långt senare, eftersom det inklistrade fotot av GAN är från ca 1929-30. Också några av de inskrivna mansnamnen tyder på en senare datering, eftersom det är namn på sjömän som tillhörde GAN:s bekantskapskrets i Stockholm på 30-talet.

Flera av de unga halmstadsmålarna tog också sporadiskt upp sjömannen som motiv i sin 20-talskonst. Det var ju naturligt, med GAN:s inspirerande föredöme och med tanke på att de till skillnad från den lundensiske läromästaren - bodde och levde i en saltstänkt hamnstad vid Nissans utlopp i havet. Speciellt Esaias Thoren har utfört flera vackra sjömansmålningar, bland dem den märkliga olja från 1929 som ägs av Kulturen.

Thorens dragspelande sjöman på Kulturen har med sina utdragna proportioner och diagonaler, sin sicksackrytm och sin postkubistiska förenkling stark släktskap med GAN :s senare 20talsmåleri. Skuggningen av ärmar, bål och de breda blå byxbenen påminner också om Leger. Men där finns i Thorens naturiakttagelse en naivt omedelbar friskhet och humor, som på ett charmfullt sätt skiljer honom från de beundrade förebilderna. Den blåklädde sjömannen sitter lugnt uppflugen på den grå relingen med dragspelet mellan händerna och med fötterna vilande på däck. Med den vänstra foten stampar han takten. Hans spolformigt utdragna kropp med de muskulösa överarmarna

dominerar den gråvita rymden med den bruna masten och seglet till vänster Sjömansmössan är prydd med en röd tofs som hos franska matroser Detta kan tala för att den lilla skiss till målningen, som finns avbildad i Viveca Bossons bok HalmstadBerlin-Paris (s. 180), verkligen är utförd under Thorens (och Jonsons) korta studieresa till Paris vintern 1926- 27 Det förefaller dock gåtfullt att Thoren skulle ha väntat i över två år med att utföra skissen i olja.

Det finns några poänger kring Thorens Sjöman, som hör till historien. Målningen utställdes först på Halmstadsutställningen 20/6-5/8 1929 (nr 241 i katalogen), där Egon Östlund var kommissarie för konstavdelningen. Priset var 175 kronor Under utställningstiden kom Georg Karlin och Johan Johansson från Lund till Halmstad för att se vad som lämpade sig för Kulturens konst, konstindustri- och hemslöjdsutställning, som skulle pågå 10/8- 15/91929. Johan Johansson, som var kommissarie för konstavdelningen, valde bland nitton utställare ut sju att representera Halland i Lund. De sju var de unga radikalerna i den blivande Halmstadgruppen samt naivisten Arvid Carlsson från Falkenberg!

Bland de saker som överflyttades till Lund var även Esaias Thorens Sjöman (nr 356 i lundakatalogen), fast i Lund sänkt till det facila priset av 150 kronor Om det var prissänkningen som hade effekt skall jag låta vara osagt, men sjömannen förvärvades i alla fall av Karlin och infördes 1931 i Kulturens konstsamling. I sin bok Spegel mot mitt liv citerar Stellan Mörner ur ett brev från Thoren hösten 1929· "Herr konstmålare E. Thoren, som i somras lyckats sälja en sjöman i hamnstaden Lund för 75 kronor, har nu i höst sålt ytterligare en oljemålning för samma pris. Framgång på framgång. Var skall det sluta!" Om den myndige Karlin hade lyckats devalvera priset på sjömannen ytterligare eller om Thoren - eller Mörner - har bättrat på historien får jag låta vara osagt.

Mig veterligen ställdes sjömannen inte ut på någon Halmstadgruppsutställning igen förrän 1979, då gruppen firade 50årsjubileum, först i Lunds konsthall och sedan i museet i Halmstad (nr 228 i jubileumskatalogen). Av alla tavlorna på utställningen 1979 var Thorens Sjöman den enda, som hade varit med på båda de stora utställningarna i Halmstad och Lund 50 år tidigare. 157

Halmstadgruppen, akvarell. Esaias Thoren , 1929. Ägare okänd.

I mitten av augusti 1929 besökte de unga halmstadsmålarna (utom Erik Olson som var i Paris) Lund i sällskap med Arvid Carlsson och museiintendenten Erik Salven från Halmstad. Efter återkomsten till hemstaden bildades Halmstadgruppen utan några ceremonier hemma hos Egon Östlund. I sin krönika om Halmstadgruppen från 1947 skriver Östlund att det var de båda utställningarna i Halmstad och Lund, som direkt inspirerade den unga sextetten att sluta sig samman. Eftersom det var deras arbeten som - med undantag av Arvid Carlssons två oljor ensamma representerade Halland på Kulturens konstutställning, är det ingen överdrift att säga att Halmstadgruppen hade sin första utställning i Lund. Någon gång i samband med gruppens bildande gjorde Thoren en härlig karikatyr, bräddad av 158

Halmstadgruppen med Erik Sa/ven och Arvid Carlsson besöker utställningen på Kulturen i augusti 1929. Från vänster: Waldemar Lorentzon, Axel Olson, Esaias Thoren, Sa/ven, Carlsson, Sven ]onson, Stellan Mörner

thorensk humor och espri, där man ser de sex konstnärerna gravlägga en svart kista med ordet "Naturalismen" på. Bakom kistan går solen upp, och på dess breda tre strålar läser man namnen Picasso, Leger och - i mitten - Adrian Nilsson.

1 2 GAN-arkivet, UB Lund

Källor

GAN-arkivet, Lunds universitetsbibliotek Ahlstrand, J. T., GAN Gösta Adrian-Nilsson. Modernistpionjären från Lund, 18841920, Lund 1985 Bosson, V (utg.), Halmstad-Berlin - Paris. Målar-resa genom 20-talet, Halmstad 1984 Holmer-Lindegren-Östlund, Halmstadgrupp en, Halmstad 1947 Mörner, S., Spegel mot mitt liv. Dagboksblad 1952-60, Stockholm 1969 Katalogerna från utställningarna i Halmstad 1929, Lund 1929 och Lund-Halmstad 1979