Prosten Engeströms porträtt Bo Ossian Lindberg

Porträtt av Åke Engeström. olja på koppar 100,5 x 87 cm, osign. Okänd konstnär ca 1750. Påskrift: "Åke Engeström/ Född 1690. Prästwijgd 1713. Förste Comminister 17251 Pastor i Trelleborg 1739. Probst och Pastor/ i Landzcrona 1748." KM 1230. Gåva 1883. - Oval profilerad slät ram av furu, målad i mahognyimitation på förgyllning, sannolikt originalram .

Bo Ossian Lindberg

Porträttet av Åke Engeström är det äldsta förvärvet i Kulturens porträttsamling, en gåva från Asmundtorp, troligen från dess församling. Det är tungt att lyfta, målat på en ca 3,5 mm tjock kopparplåt, och alltjämt insatt i sin ursprungliga ram. Redan 1883 skrevs det in i museets huvudliggare. Man kan nog utan tvekan rubricera det som ett av de objekt som vid 1800-talets slut tack vare Karlins intresse räddades åt eftervärlden, objekt som blev hemlösa då så många av de skånska sockenkyrkorna revs och ersattes med nya kyrkobyggnader

Porträttet återger Engeström i svart prästdräkt, med uppslagen bibel i händerna, där det står ur 1. Joh. 1:7 "Jesu Christi Gudz sohns blod renar oss af alla synder" Enligt en bildtradition för porträttframställning som har sin rot i 1500-talet framställs han med ett draperi i bakgrunden och en flik av himlen där bakom.

År 1830 hängde porträttet i Asmundtorps kyrka. I en inventering undertecknad den 12 september 1830 hade kyrkan "följande Epitaphier, dels i koret, dels på Norra väggen. Prosten Åke Engström (sic!) född 1690. Prästvigd 1713. Förste Comminister 1725. Pastor i Trelleborg 1739. Prost och Pastor i Landskrona 1748. - Jesu Christi Guds Sons blod renar oss från alla våra synder Måladt på vaxduk med Ram."1 Trots vissa smärre egendomligheter i texten är det intet tvivel om att notisen avser den målning på koppar som nu finns på Kulturen.

Man kan fråga sig varför en prost i Landskrona begrovs i Asmundtorp. Detta sammanhänger med att när den gamla Johannes Baptistas kyrka i Landskrona revs 1758 var prosten Engeström ännu i livet, medan han hade dött innan den nya Sophia Albertina stod invigningsklar 1788. 83

Men om tavlan efter prostens död fungerade som epitafium, var den inte från början målad för detta ändamål. Eljest hade på målningen funnits uppgift om hans dödsår, 1769, och hans meritförteckning hade innefattat utnämningen till preses vid prästmötet 1752, till häradsprost 1755 och till teol.dr 1768. Vi kan alltså sluta oss till att målningen gjordes mellan 1748 och 1752. Landskrona stadskyrkas räkenskaper för de aktuella åren har genomsökts utan att uppgift om målare eller betalning har hittats, uppdraget var alltså knappast kyrkligt.

Om Åke Engeström berättar Lunds stifts herdaminne mycket utöver det som står på tavlan. Han var envis, styvsint och självsäker, obegåvad som student, enligt sina fiender okunnig i teologi, enligt sina vänner grundligt lärd, alltid i gräl med kolleger och överordnade, oförsynt, processlysten och upp brusande, givmild mot fattiga barn och studenter vilkas utbildning han stödde genom donationer och understöd i livet och testamentariska förordnanden efter döden, trots de skandaler han framkallade på de orter där han arbetade var han älskad av församlingsborna. Han motarbetade förgäves rivningen av Johannes Baptista i Landskrona, som enligt hans mening kunde stå i tusen år ännu. Han ville hålla en våldsam predikan mot myndigheternas rivningsbeslut, men avstod på inrådan från sin lillebror, biskopen i Lund Johan Engeström, vilken bad honom låta bli att predika halsen av sig.

Åke Engeström ogillade pietism och herrnhutism och utgav av trycket några likpredikningar präglade av mild kritik av pietismen och kraftigt försvar för ortodoxin. Pietistiska propagandatavlor som Den breda och den smala vägen (se s. 78) hade ingen plats i hans kyrka. Genom Åke Engeströms ansträngningar inskränktes i Landskrona herrnhuternas antal till sex, alla tillhörande fortifikationsofficerarna och deras familjer. Detta tyder på att han som själavårdare var mycket aktiv

Åke Engeström kom första gången till Asmundtorp 1713, som ung hjälppräst till Anders Straethovius. Så småningom blev de två prästerna bittra fiender, och den 24 oktober 1716 inkom Engeström till konsistorium med klagomål över "all obillighet o. ohöflighet mig dagel. påbördas uti det huus som lijkare är ett kroghuus och ströffneste än någon preste- eller prostehuus" Han önskade bli kvitt denna "wijdriga condition" och begärde

avsked. Ombedd att taga tillbaka sina hårda ord förklarade han den 25 november att han "icke kallat prostens hus ett kroghus och ströffneste utan att det lijkt war, och menar jag oförgripel. hwar man öhl och brennewijn säljer der er huset lijkt ett kroghus och hwar dörrarna icke äro stängda för allehanda löst ofolck som konor och kerringar der är det lijkt ett ströffneste" Han klagade lika mycket över prostinnan som över prosten. Någon tid efter avskedet finner vi honom i Arrie som efterträdare till den skamlöse A. Tiliander som hade avskedats för fylleri och skörlevnad.

År 1721 återkallades Åke Engeström på församlingsbornas enträgna uppmaning till Asmundtorp som hjälppräst till Petrus Qviding. Denne höll han fred med. Men när Erik Burmarck efterträdde Qviding utbröt nya bråk. Burmarck anklagade sin hjälppräst för att föra "ett ganska gement och misstänkt lefwerne i anseende til sin tjenstetös el. hushållerska wid namn Stina, med hwilken han lefwer och ligger uti en kammare tillsamman, därifrån de andra af hans husfolk, ss. salig Coccii änckia, drängen och den andra pigan äro uteslutna." Åke Engeström medgav att han visserligen stundom om lördagsaftnarna med oskyldig lek hade vederkvickt sig - härvid syftade han på kortspel - och att han, då han om vintrarna bara hade råd att värma ett enda rum, var tvungen att dela sovrum med sin piga - och med sin brorsdotter Var resten av husfolket låg och frös framgår inte. Eftersom Åke Engeström levde och dog ogift är det lätt att förstå hans behov av pigor i sovrummet.

Karakteristiken av modellen i porträttet ger oss en allvarlig, formell, snörpmynt och dubbelhakad prelat. Konterfejet avslöjar ingenting om Åke Engeströms skaplynne och levnadslopp utom hans meritförteckning. Med Herdaminnets skildring får han liv

1 Den s. k. 1828 års inventering, LLA. För hänvisningen till denna tackar jag docent Siegrun Fernlund.