TENDENS MÖTESKARUSELLEN
FÖRLORAD KONTROLL
Inget är så omodernt som chefer som pekar med hela handen. I dagens arbetsliv är det samarbete, nätverkande, möten och konsensus som gäller. Men ju mer tid vi ägnar åt samverkan och möten, desto mindre blir över till själva jobbet – endast tjugo procent, enligt en ny undersökning. text LISBETH LUNDAHL illustration VALERO DOVAL
M
obilen ringer, mötena avlöser varandra och i inkorgen jäser en surdeg av obesvarad e-post. Ännu en arbetsdag har gått utan att du har hunnit med det du egentligen skulle. Med en suck packar du ner några arbetsuppgifter att ta med hem. – Det är så här man blir utbränd, muttrar du. Nej, din arbetsplats är inte unik och nej, det är inte du som är en ineffektiv lågpresterare. En amerikansk undersökning visar att många företag lider av ”collaborative overload”, en alltför långt driven samarbetskultur där medarbetare kan tillbringa 50–80 procent av sin arbetstid med mejl, samtal, rapportering, möten och andra typer av kommunikation och informationsdelning. Och trots att vi samverkar mer än 54
ågonsin så grasserar beslutsångesten. n Många möten resulterar bara i ett enda beslut: om ett nytt möte. Hur blev det så här? Det handlar ju om sunda och positiva jobbinslag – som har tagit sig osunda proportioner. GRETA RASK, organisationskonsult med eget företag i Helsingborg, menar att mötesraseriet hänger samman med att framtiden har blivit så svår att förutse. – Alla organisationer har en allt större komplexitet, och därmed större ovisshet, att hantera. Ovisshet väcker rädsla. Sam tidigt är vi fast i en gammal världsbild där organisationer är pyramider med chefer i toppen som förväntas ha koll på vart vi är på väg, säger hon. Men vi har ju sett hur det kan gå. För Facit, Kodak, Nokia och andra framgångsrika företag som har svepts bort av en utveckling som de inte kunde tolka.
”COLLABORATIVE OVERLOAD” är den amerikanska termen för en överdriven samarbets kultur med mejl, samtal, rapportering, möten och andra typer av kommuni kation och infor mationsdelning.