c/o Svenssons Vår 2025

Vår 2025

c/o Svenssons

Lammhult – Stockholm – Göteborg – Malmö

Malmstens: Morgondagens formstjärnor / Emma Olbers: Designpionjär / Artek 90 år

Oasen Osprey Farm / Kaffe & kultur på L:a Manilla / Utvalda ikoner & tidlösa klassiker

Bilda dina händer / Möt Tom Dixon / Hemma hos Flora Wiström / Inspiration: Redo för uteliv

Nr 25

Visit Kasthall.com or svenssons.se to discover more beautiful rugs.

Photo by: Magnus Mårding

c/o Svenssons Ledare

Text: Linda Åstrand, Assortment Lead Retail, Svenssons

Det våras för nationalsymbolen

I dag såg jag vårens första koltrast. Ja, eller rättare sagt: herr och fru Koltrast. De hoppade ymnigt runt i dikeskanten när jag gick en morgonpromenad. Maken till oblygt fågelfä.

Och är inte det en sällsynt kombination; en av våra fåglar med det vackraste lätet – och samtidigt så sparsamt skygg. Tänker på näktergalen som snart börjar flöjta och som mer har en trolsk sång, men som jag aldrig lyckats se röken av. Har hört att den dessutom är grå, enkel och ganska intetsägande. Åtminstone om man får tro den klassiska sagan av HC Andersen.

Om koltrasten är ett starkt vårtecken, så är vårt liv utomhus det likaså. Efter en lång mörk vinter, så kastar vi nu av oss det vinterblå och börjar leva. Ordet vår tros härstamma från lågtyskans vorjar och betyder just förår. Men helt klart är att både Frühling och engelskans spring är ord som syftar på att uppstå, sprida och växa. Fullt förståeligt då våren ju är en säsong för uppvaknande och att börja om. Och om tveksamma knoppar som brister.

För det är nu som vi flyttar ut. Efter vinterns sparsamma stunder med energigivande sol, så längtar vi utomhus. Ingen solig söndag är för kylslagen för att inte kunna hitta en plats i lä. Vi tar med oss kaffekoppen, slår oss ner vid husknuten och sticker näsan upp i luften för att värma tippen. Det flöjtar stilla, sjunger i träden och doftar av jord och vintergäck. Ja, det råder en allmän växtvärk. Med ryggen lutad mot en rödfärgad husvägg infinner sig trygghet och frid. Något välbekant och hemtrevligt.

Apropå färg, vad gör den egentligen med dig, den där röda husväggen? Vad får den dig att känna? I Småland står den röda stugan stolt i varje skogsbryn. Den har blivit lite av en nationalsymbol, en symbol för det egna hemmet. Och det där tar vi på Svenssons fasta på. Vi har också en historia med färg, både genom de knallgula bussarna som tidigt levererade möbler ut till våra kunder och genom den energiskt Svenssonsröda som blev ett utropstecken vid senaste seklets skifte. Nu gräver vi i stället ännu djupare i vår 125 år långa historia och tar fram det djupt röda som ett signum. Vi känner att det står för både stolthet och hantverk. Tradition och trygghet.

Och koltrasten då? Ja, förutom att den är framröstad som fågelarten med den allra vackraste av sånger, så är den också en av våra nationalsymboler. Den står för utveckling och förändring, men också sinnlighet. Samtidigt som den är det mest typiska och mest igenkända. Precis som ett vårtecken ska vara.

Ansvarig utgivare: Bank Bergström

Chefredaktör: Linda Åstrand

Redaktör Klintberg Niléhn: Elin af Klintberg

Creative director: Liv Larsson

Art Directors: Elin Isaksson, Jessica Ericsson

Produktion: Klintberg Niléhn Media AB

Produktion Svenssons: Linda Åstrand, Liv Larsson, Elin Isaksson

Skribenter: Anna Borg, Kalle Dixelius, Annika Goldhammer, Elin af Klintberg, Bo Madestrand, Arijana Rosso, Maria Soxbo, Flora Wiström, Linda Åstrand

Fotografer: Angeliqa Daldorph, Viktor Fremling, Gustav Gräll, Ardijan Mahmutaj, Matthew Minton, Karl Nordlund, Flora Wiström

Illustratör: Beata Boucht

Korrektur: Catrin Hellmark

Repro: Lena Hoxter

Adress: Stämpelvägen 3, 394 70 Kalmar

E-post: kundservice@svenssons.se

Telefon: 0472-487 00

Hemsida: svenssons.se

Omslagsfoto: Flora Wiström

Omslagsprodukter: Se sidan 43.

Detta magasin har framställts av Svenssons av källor som bedömts tillförlitliga. Svenssons reserverar sig för prisförändringar och tryckfel samt att sortimentet varierar mellan våra olika butiker.

Noga utvalt

Foto: Viktor Fremling

Träform ger hemkänsla

KERSTIN ANDERSSON

Jobbar som: Utställningsansvarig, Sthlm Sergel.

År på Svenssons: 3

Favoritformgivare: Alvar Aalto

Favoritmöbel hemma: Spark Lounge fåtölj, Massproductions.

”Möbler i trä skapar hemkänsla och värme, patineras och blir bara vackrare med tiden. Olika träslag ger också olika känsla och uttryck – allt från valnötens mörka elegans till askens blonda lätthet. För att skapa både dynamik och tempoväxling tycker jag att trä oavsett träslag är ett måste. Det är ett levande material som bär form lika bra som en knopplist i sovrummet eller som nyklassikern Småland runt köksbordet.”

STRING POCKET

Nisse Strinning för String

Ask, vit

1 489 kr

CH36 STOL

Hans J. Wegner för Carl Hansen & Søn

Såpad bok-naturfärgad

9 618 kr

SMÅLAND BISTRO STOL

Yngve Ekström för Stolab

TIMBERLINE BORDSLAMPA

Mads Caprani för Gubi

ALLSARP KNOPPLIST

1898

3 knoppar

Björk

355 kr

CANVAS 21 KARMSTOL

Björk, ljus mattlack

5 450 kr

Oak-birch-white

5 999 kr

Børge Mogensen för Fredericia Furniture

Naturell canvas, ljus oljad ek

18 175 kr

Tidlöst och slitstarkt

ANDREAS WICK

Jobbar som: Stf. butikschef, Sthlm Sickla.

År på Svenssons: 8

Favoritformgivare: Jaime Hayón.

Favoritmöbel hemma: Quilton soffa, HAY.

Noga utvalt

”Stål är alltid ett intressant material. Det står för en tidlöshet och slitstyrka som är viktiga när det gäller möbler som vi ska använda och älska länge. Både inomhus och utomhus.

Men stål bär också egenskapen att kunna kombinera en hård yta med böljande former. Robust, men samtidigt graciöst. Det gör materialet spännande och oförutsägbart.”

PALISSADE DINING KARMSTOL

Erwan Bouroullec, Ronan Bouroullec för HAY

Hot galvanised 9 849 kr

PK4 LOUNGESTOL

Poul Kjærholm för Fritz Hansen

Rostfritt stål-natur 25 499 kr

BELL PORTABLE LED BORDSLAMPA

Tom Dixon

28 cm

Silver

2 945 kr

MYRAN 3101 STOL

Arne Jacobsen för Fritz Hansen

Lönn, lackad, kromat stålstativ 5 999 kr

FLOWER BORD

Christine Schwarzer för Swedese 84×90×45 cm

Björk, vit, krom 10 149 kr

S70-3 BARPALL

Lammhults

Vit, kromstativ 5 685 kr

Inspirerande och energifullt

TIINA PETERSSON

Jobbar som: Säljare, Sthlm Sergel. År på Svenssons: 16.

Favoritformgivare: Hans J. Wegner.

Favoritmöbel hemma: Sven soffbord, Källemo.

”Modig, men framför allt inspirerande och energifull – ja, det är färgen röd! När form, material och färg får ta plats ihop tycker jag att inredningen, möbeln eller detaljen blir extra intressant. En klassisk designikon, men i en färg som sticker ut hakan, blir ett härligt utropstecken som väcker intresse.”

LILLA ÅLAND

Carl Malmsten för Stolab Svenssons faluröd

4 450 kr

BISTROT BESTICK SHINY

SABRE Paris 24 delar Burgundy

3 109 kr

ANDROMEDA TAKLAMPA

Jonas Bohlin för Örsjö Belysning

108 cm

Rött stål

PILASTER VÄGGHYLLA

John Kandell för Källemo

Röd bets 8 300 kr

117 625 kr

J80 STOL

FDB Møbler Ruby röd, bok med sits av flätat papperssnöre 6 099 kr

PISTILLA KUDDFODRAL

Petra Börner för Marimekko 46×46 cm

Offwhite-tomato red 690 kr

Noga utvalt

”

Handplockade nyheter

JIMMI BREWITZ

Jobbar som: Säljare, Sergel. År på Svenssons: 3

Favoritformgivare: Verner Panton

Favoritmöbel hemma: Panthella 250 bordslampa, Louis Poulsen.

Noga utvalt

Våriga nyanser

”Våren är här och med den en ny säsong med form från designvärlden. Det är tydligt att många klassiker kläs om i nya färgskalor. Den klassiska High Tech från Grythyttan kommer i gräddigt benvitt och Fermobs Bistro presenteras i en sober, jordig kulör.”

BISTRO BORD

Fermob Ø77 cm

Tonka

2 640 kr

RESTORE FÖRVARINGSKORG

Muuto

28×28 cm

Light blue 665 kr

URNA VAS

Carina Seth Andersson för Marimekko

21 cm

Pale yellow 3 060 kr

STRAND BORDSLAMPA

Benjamin Hubert för Muuto

59 cm

Vit 8 049 kr

MISS HOLLY STOL

Jonas Lindvall för Stolab Ek, Chocolate

HIGH TECH STOL

Nisse Strinning för Grythyttan Stålmöbler

9 950 kr

Ivory 2 695 kr

Some love stories just keep on giving

Let your mind wander For every

Designmötet Emma Olbers

Text: Kalle Dixelius

Foto: Karl Nordlund

Designpionjär

I mer än tjugo år har hon jobbat, tjatat och påmint om att design ska vara hållbar. Vi har mött stjärndesignern Emma Olbers som vägrar att kompromissa med sina ideal.

Designmötet Emma Olbers

”Sedan mer än tjugo år har hon jobbat, tjatat och påmint om att design ska vara hållbar: en designpionjär.”

Ateljén är ljus, och på väggarna sitter fullt av bilder: möbler, träd, porträtt på barn, skisser, landskap. En handtextad skylt står lutad mot ena väggen. Där står ”We designed the system, we can redesign it now, fast”. På en hylla står utmärkelser, priser och diplom.

– Om jag räknat dem? Nej, jag håller inte reda på hur många det är. Men jag blir lika glad varje gång, säger Emma Olbers.

Ett blekt vårljus skiner in genom skyltfönstren i den före detta butikslokalen på Södermalm i Stockholm. Hon bjuder på kaffe i små koppar.

Slår du upp ordet ”pionjär” i Svenska Akademiens ordlista finns det två betydelser. Den första är den äldsta, ursprungliga betydelsen: ”soldat som är utbildad för fältarbeten”. Den andra är bredare: ”nyodlare, föregångsman, banbrytare”.

EMMA OLBERS

Ålder: 53 år.

Familj: Man och två vuxna barn.

Bor: I Stockholm.

Utbildning: Beckmans Designhögskola i Stockholm. Världens eko, grundkurs i hållbar utveckling och global förändring, på Stockholm Resilience Centre.

Utmärkelser: Är en av Sveriges mest prisade möbeldesigner. Har fått utmärkelsen Årets designer ett flertal gånger i flera sammanhang samt ett flertal internationella utmärkelser.

Intressen: Att odla, framför allt nötter och äpplen. ”Men jag är inte så bra på det.”

Dold talang: ”Jag kan rita och skriva samma sak med båda händerna samtidigt. Dessutom har jag väldigt bra lokalsinne och rumsuppfattning, kanske för att jag har dyslexi.”

Kanske skulle man kunna säga att Emma Olbers passar in i båda definitionerna. Åtminstone om man lägger till prefixet ”design” – sedan mer än tjugo år har hon jobbat, tjatat och påmint om att design ska vara hållbar: en designpionjär. En soldat i hållbarhetens tjänst, en banbrytare och nyodlare. – Ja, jag antar att man kan kalla mig för pionjär. Jag har stretat på mycket med hållbarheten. Men jag var ju inte först. Redan på sextiotalet deltog ju Åke Axelsson i utställningen Ararat på Moderna Museet och visade vindkraftverk, solenergi och sådana grejer.

Men ändå. När hon som nybakad formgivare började frilansa för tjugofem år sedan var hållbarhet långt ifrån något självklart när det gällde design. Klimatförändringarna var långt ifrån allmän kunskap. Miljöfrågor gällde mest giftiga kemikalier, ozonlagret och nedskräpning – att möbler kunde vara mer eller mindre hållbara var okänt för de allra flesta utom de specialintresserade.

– Svenska producenter har alltid varit duktiga på hög kvalitet och lång livslängd, men själva utsläppsfrågan har varit ganska ovetenskaplig. Man har mer gissat. I dag gör många livscykelanalyser med hjälp av stora databaser, och snart

På skissbordet där de flesta av idéerna föds.

Emma Olbers designar inte bara hållbara möbler med minimalt klimatavtryck – att undervisa, informera och upplysa är enligt formgivaren minst lika viktigt.

Designmötet

”Jag räknar på mina utsläpp så jag kan flyga typ vart sjätte år. Jag äter kött, men jag håller koll på vilken klimatpåverkan mina inköp har.”

kommer EU:s produktpass som gör att konsumenter får mycket enklare att jämföra produkter.

Sedan dess har Emma Olbers alltid vinnlagt sig om att inte bara designa hållbara möbler med minimalt klimatavtryck – att undervisa, informera och upplysa har varit minst lika viktigt. Det är lätt att få henne att prata om skillnaden mellan enstaka publicerade artiklar i Nature och rapporter från IPCC. Eller hur processen med syrelös förbränning, pyrolys, kan leda till att en produkt i slutänden kan ha en positiv klimatpåverkan. Var det en plötslig aha-upplevelse som ck dig intresserad av de här frågorna? Eller var det en gradvis process?

– Jag skulle nog säga att det var flera aha-upplevelser av olika grad. Detta var ju i början av 2000-talet, så det var helt annorlunda. Man visste ju såklart att det fanns nya material och att man skulle använda mer recyclat, men ingen räknade ju på utsläpp som man gör i dag. Jag minns en föreläsare som hette Kate Fletcher som var jättebra. Hon drog upp huvuddragen, att det är viktigt med helikopterperspek-

tiv. Som att möbler släpper ut mest när de tillverkas, men att fossilbilar släpper ut mest när de används.

I dag är det allt färre som ifrågasätter att planeten blir varmare och att vi måste anpassa våra liv efter det. Emma Olbers försöker leva som hon lär.

– Jag försöker att inte flyga. Vi åker mycket tåg, och jag har vant mig vid att kunna arbeta utan avbrott. Inga köer till boarding, säkerhetskontroll och inga taxiresor från flygplatsen. Jätteskönt. Jag räknar på mina utsläpp så jag kan flyga typ vart sjätte år. Jag äter kött, men jag håller koll på vilken klimatpåverkan mina inköp har.

Det är många som misströstar och nästan blir deprimerade av klimatutvecklingen. Vad har du för råd till dem?

– Jag tänker att man måste organisera sig och se till att man hjälper till. Organisera dig i grannskapet, i föreningar. Rösta på de partier du tycker har bäst klimatpolitik. Dessutom kan du påverka med plånboken också.

Emma Olbers i sin ateljé på Södermalm i Stockholm.

Text: Anna Borg

Foto: Ardijan Mahmutaj

Kaffe & kultur

Sebastian Balck ville starta något mer ”än en kaffebar”. Han ville skapa en destination där gastronomi

och

kultur flätades samman och där bagare, kockar, sommelierer och baristas kunde mötas. Med L:a Manilla i Kalmar har hans dröm förverkligats.

När och var blev kaffe en stor passion?

– Tidigare var jag tävlingscyklist på landsvägscykel och bosatt i Italien. Jag bodde precis ovanför en liten kaffebar där jag varje dag drack mitt morgonkaffe, det var beskt och en riktig käftsmäll. Men jag fick på nära håll uppleva hur kaffe förenar människor och skapar gemenskap. När jag sedan flyttade hem hade jag min första espressomaskin i bagaget. Jag ville ta espresso- och cappuccinokulturen hem till Sverige – och på den vägen är det.

Och det småländska arvet, hur märks det på L:a Manilla?

– Som smålänning har jag alltid haft råvaruproducenter omkring mig, och i takt med att mitt kaffeintresse växte började jag drömma om att starta ett kafferosteri. Jag tror att det handlar om att skapa något från grunden. Ärlighet i råvarorna, hantverksstolthet och entreprenörsanda tror jag absolut att man koppla till det småländska arvet.

Hur ska ett riktigt gott kaffe smaka?

– Här finns det inget rätt svar eftersom all tycker så olika! För mig är det viktigt att kaffet tydligt speglar sitt ursprung, själv gillar jag lättare kaffe, gärna från Östafrika och helst Etiopien som har en unik floralitet, fruktighet, elegans och högre syra.

Hur föddes tanken på L:a Manilla?

– Tillsammans med ett gäng galningar har jag drivit kafferosteriet Balck Coffee sedan 2016, och vi har även haft kaffebarer mitt i stan. Dit kom både kunder som ville handla färdigmalet till sin Moccamaster och riktiga konnässörer som frågade om vilken höjd som bönorna kom ifrån. På

Sebastian Balck

På uteserveringen står möbler från Grythyttan Stålmöbler som firar 130 år av stål, smide och tradition. B25A bord, oljad furu, varmförzinkad, 6 360 kr, Grythyttan Stålmöbler. Stol 1, ljusgrön ek, galvaniserat stål, 3 495 kr, Grythyttan Stålmöbler.

L:a Manilla ville jag samla ihop en grupp extremt duktiga människor för att bygga något mer än en kaffebar, jag ville bygga en destination. Lokalen är stor, runt 400 kvadrat, så vi förstod tidigt att vi skulle bli tvungna att fylla den. I dag har vi bageri, kaffebar, restaurang och kafé.

Vilka jobbar här?

– Jag är initiativtagare men vi är ett stort gäng med bagare, kockar, sommelierer och baristor, helt enkelt väldigt passionerade människor inom sin nisch. Flera i gänget har dessutom tagit SM-medaljer inom sitt område! Här försöker vi bygga en fristad där människor kan mötas. Särskilt ungdomar av i dag måste få se något annat än Tiktok, botox och stora läppar.

Upplever alla människor kaffe olika? Hur vet jag vilket kaffe som passar just mig?

– Vid första sippen så smakar det garanterat olika. Men framför allt handlar det om vad ens hjärna är van vid och vad vi upplevt tidigare. På det sättet påminner kaffe och vin om varandra. Det som påverkar kaffets smak är ursprunget, varieteten och processmetoden. Smak är ju något subjektivt, men den stora skillnaden på ”bättre” och ”sämre” kaffe” sitter i just smaken.

Hur jobbar ni med kaffe och hållbarhet?

– Ordet hållbarhet är intressant och väldigt missbrukat. Men det jag verkligen vet är att framtidens kaffe är en produkt som vi måste betala pengar för. En bonde i Etiopien som plockar sina bönor för hand kan ju inte erbjuda samma pris som en stor industriplantage i Vietnam. Vi hjälper de små kaffeodlarna att exportera sitt kaffe till oss och låter dem själva sätta priset på sitt kaffe. Vi tror inte på ett världsmarknadspris vad gäller kaffe, då blir de fattiga ännu fattigare. När och var hade du din bästa kaffeupplevelse någonsin?

– Det var i Costa Rica hos en kaffeproducent i ett naturreservat där de byggt en stuga som man kan sova över i på 1 900 meters höjd. När solen gick upp bryggde jag deras fantastiska kaffe i soluppgången, och den koppen är nog den godaste jag någonsin druckit.

Manilla by night, vad är det?

– Jag har alltid haft en stor kärlek till mat och vin. Så varje fredags- och lördagskväll förvandlas lokalen till ett torg i Toscana. Vi bjuder på ambitiös, men inte pretentiös, mat och även på musik. Att binda ihop kultur och gastronomi är det bästa som finns.

Ita by OEO Studio | 2025

A collection that conveys a simple yet sleek design language, Ita is a six-piece family comprised of a table, a bench and a coffee table in two sizes.

Showroom Tom Dixon

Text: Maria Soxbo

Foto: Matthew Minton

Showroom Tom Dixon

Visionär

Från början valde han musiken och motorcyklar. Men en mc-olycka satte stopp för musikkarriären och i stället började Tom Dixon att svetsa ihop möbler. Det var början på en karriär som en av vår tids allra största fixstjärnor.

Vi har mött mannen som gjort geometriska former, råa material och experimentella tekniker till sitt signum.

Tom Dixon dyker upp på skärmen från sin studio/restaurang Coal Office i London. Utanför industrifönstren bakom honom flyter kanalen som en gång var ”den industriella revolutionens super-highway”, det enda sättet att frakta ömtåligt gods som porslin till hamnen. Med järnvägens intåg kom kolleveranserna, som registrerades i lokalen Dixon nu huserar i.

– Det är nu Storbritanniens största transportknut med åtta tunnelbanelinjer och tre tågstationer, men också för modern kommunikation med Google och Meta runt hörnet, berättar Tom Dixon.

I dag är området, Coal Drops Yard, inte längre präglat av fossila bränslen utan ett föredöme inom hållbarhet.

Satsningar på hållbart byggande, cirkulär design och biologisk mångfald har gjort det forna koldistriktet koldioxidneutralt. Här formas framtiden, på många sätt.

Att det blev en restaurang som samsas med formgivningen är ett tecken på att tiderna förändras och säger också något om Tom Dixon. Han älskar att bagaren är på plats tidigt och att det är liv i lokalerna till sent på kvällen. Lokalerna doftar gott av nybakt, kaffet är perfekt.

– Till en butik måste du locka kunder, medan du snarare har svårt att få folk att gå hem från en bra restaurang. Det är mer intressant.

Tom Dixon pratar om beteenden, och utveckling. AI som kommande designrevolution, på gott och ont. Men också sin egen ”evolutionära” karriär, som alltid formats av slump och nyfikenhet.

Från början valde han musiken, Dixon spelade flera år i ett band. Parallellt älskade han motorcyklar och lärde sig att svetsa i ett garage. Först som ett kul inslag i bandets shower (tills scenmattan fattade eld), men när en mc-olycka satte stopp för musikkarriären började han svetsa ihop möbler i stället.

– Genom musiken insåg jag att kreativitet kan förvandlas till försörjning och att det inte krävs någon examen för att sätta i gång.

Showroom Tom Dixon

”Nyckeln

är att välja bra material och att alltid motstå frestelsen att gå på det som är trendigt just nu.”

Tom Dixon beskriver känslan när han sålde sina första alster som ”magisk” – han hade skapat något som andra ville äga. Det första fröet till en exceptionell designkarriär var fött, och kärleken till metall hänger med än. Han vinklar kameran och visar två stolar ur nya utomhuskollektionen Groove i aluminium.

– Den första versionen blev snygg på bild, men obekväm och svindyr. Den slutliga är både skön och prisvärd, tack vare ett decennium av arbete. Jag vill inte säga att 38 års metallerfarenhet ledde till just den där stolen … men lite så är det nog.

Tom Dixon kommer in på beteendeförändringar igen. Hur pandemin fick oss att flytta utomhus, vilket innebar andra designbehov. Hur teknisk utveckling ledde till bärbara datorer – borde inte fler lampor också vara portabla?

– En tanke som verkade löjlig för bara några år sedan är ofta ganska logisk i dag.

Han funderar mycket på hur design ska hålla för såväl ögats som tidens slitage, med tanke på klimatutmaningen världen står inför.

– Nyckeln är att välja bra material och att alltid motstå frestelsen att gå på det som är trendigt just nu.

Vi pratar om en av hans största succéer, 10-årsjubilerande Melt som hänger i otaliga hotellobbyer i världen.

– Jag tänkte nog inte så långsiktigt just då, däremot visste jag att den skulle sälja. Den hade en attraktionskraft.

Melt är tekniskt fulländad, och svår att kopiera. En annan av Dixons storsäljare, Beat, däremot plagieras gång på gång. Originalet är ett indiskt hantverk av mässing – kopiorna billig massproduktion i tunt aluminium. Dixons motdrag? Att lansera Unbeaten, en ny version i aluminium som kopiorna och till drygt halva priset jämfört med Beat – men högteknologisk och med handborstad finish.

– Jag är rätt pragmatisk när det kommer till plagiering. Design är svårare att skydda än musik, och för mig är Unbeaten snarare ett alternativ för en annan kund och miljö än ett sätt att bekämpa kopiorna, konstaterar han krasst. Branschen har förändrats enormt under hans långa karriär, inte bara vad gäller plagiering.

– Det är så mycket enklare att vara designer i dag. Jag ritar något på min laptop och kan direkt printa ut en prototyp. Det finns digitala verktyg för allt från marknadsföring till försäljning. Nackdelen är att antalet designer därför ökar lavinartat, det blir en ”designersoppa” som det blir allt svårare att sticka ut i, säger han.

Men det gör Tom Dixon. Hans design fortsätter att skapa uppmärksamhet. Dixon fyller 66 år, men är långt ifrån ”mätt”.

– Jag har inte ritat någon teknikprodukt än. Inget transportmedel heller. Eller någon bro! Det känns som att jag knappt har börjat, om jag ska vara ärlig.

Designdestination

Text: Annika Goldhammer

Kreativ oas

Vid en liten vik intill Mälaren har arkitekten Johnny Andersson och keramikern Ina M Andersson hittat sin plats på jorden. Här har de förenat sina intressen för odling, hantverk och arkitektur – och skapat Osprey Farm Studio.

OSPREY FARM

Drivs av arkitekten Johnny Andersson och keramikern Ina M Andersson tillsammans med trädgårdsmästare, kockar och mathantverkare. Läs mer om vad som händer i sommar på: ospreysweden.se

Johnny och Ina M Anderssons hus är som ett minimalistiskt näste, byggt av massiv, norrländsk gran på pelare två och en halv meter över marken. Från håll ser det ut att försvinna i den omgivande släntens grönska tack vare ett sluttande sedumtak.

– Det är lite som att sitta i fågelskådartorn, säger Johnny Andersson.

Men så är huset också inspirerat av det fiskgjusebo som paret såg första gången de kom hit – till Fogdön norr om Strängnäs – för tolv år sedan. Utanför de stora fönstren i parets kök sträcker sig utsikten över hundraåriga ekar och parets nyanlagda våtland, som fungerar som ett naturligt reningsverk för vattnet som kommer från den intilliggande jordbruksmarken och fortsätter ut i Mälaren. Däremellan finns även en åkervall – eller det gröna havet, som Johnny kallar det.

– Alla är så fokuserade på att ha utsikt över vatten, men att kunna blicka ut över en grön vall är minst lika fantastiskt. Tillsammans med hustrun Ina M Andersson driver han

Osprey Farm Studio, som både är en visningsplats för hållbart byggande och en hektar visningsträdgård med grönsaks- och fruktodlingar, skogsträdgård och växthus. Här finns också en keramikstudio där Ina skapar muggar, fat, skålar, vaser och andra bruksföremål samt mer skulpturala konstföremål med mönster från den omgivande naturen. – Jag brukar plocka växter häromkring som jag sedan kavlar in i leran, säger hon. Det kan vara eklöv, blad från murgröna eller olika grässtrån.

En kort promenad från parets hem ligger trädgården, som har byggts upp med så kallade kompostlimpor enligt ”no dig”-metoden. Här finns också en skogsträdgård där bin och andra pollinerare surrar mellan ätbara sällsyntheter som kiwi, schisandra, bärhäggmispel, valnöt, mullbär och aprikos. Strax intill finns en nyanlagd plantering där örter, prydnadsgräs och perenner får växa i naturgrus.

– Vi vill visa olika sätt att odla på och naturgrusplanteringen är vårt senaste experiment, säger Johnny. Tanken

Designdestination Osprey Farm

”Vi märker att det finns ett stort intresse för hantverk och att många längtar efter att själva

med allt vi gör här är att sprida kunskap och inspirera andra, vare sig det handlar om att odla, att bygga sin jord eller att bygga mer hållbart.

Intill trädgården håller parets nya studio på att ta form. Den har byggts av hampa, odlad i Skåne, och isolerats med återvunnet glas.

– Hampa binder koldioxid tjugo gånger bättre än träd och fixerar kväve i marken, vilket gör att det är ett bra komplement till trä, säger Johnny. Det gör det också möjligt att odla sitt eget byggnadsmaterial.

Till vardags driver han Jordens arkitekter, en arkitektbyrå med fullt fokus på hållbart byggande. Johnny har inte bara ritat utan också själv varit med och byggt husen som utgör Osprey Farm Studio.

– Det har gett mig en helt annan respekt för hantverket och hur lång tid det tar att bygga ett hus eller en grönsaksodling.

Varje sommar lockar paret Andersson med Långlunch, ett koncept som bygger på att gästerna får slå sig ner vid lång-

få skapa med händerna.”

borden i trädgården och bli serverade flera rätter baserade på det som skördats i de omgivande bäddarna. Det öppna köket, som även det ligger mitt i trädgården, intas av kända gästkockar varje sommar och har blivit en stor besöksanledning. Varje helg under odlingssäsongen arrangeras också Farmers Market. Då väntar mat tillagad över öppen eld samt försäljning av keramik, honung, nyskördade grönsaker och blomsterbuketter. Tack vare den nya studion kommer paret från och med i år utöka med en året runtöppen gårdsbutik och fler egenförädlade produkter.

I studion kommer det också att arrangeras en rad olika hantverkskurser, utöver de keramikkurser som Ina leder. Tidigare har paret bjudit in experter som har haft kurser i exempelvis växtfärgning, råsnickeri och lieslåtter. Den senare blev så populär att den återkommer i sommar.

– Vi märker att det finns ett stort intresse för hantverk och att många längtar efter att själva få skapa med händerna, säger Johnny.

Johnny Andersson och Ina M Andersson.

Porträtt

Text: Anna Borg

Frihetskämpe

Tove Jansson

Tove Jansson, mumintrollens mamma, är Finlands överlägset mest älskade författare, illustratör och konstnär. En pionjär ut i fingerspetsarna som tidigt vågade gå sin egen väg.

Porträtt Tove Jansson

Året var 1914 och ett bohemiskt konstnärspar i centrala Helsingfors får sitt första barn, en liten flicka som döps till Tove. Pappa Viktor Jansson är en av Finlands mest framstående skulptörer, mamma Signe Hammarsten är tecknare från Sverige. Tove får två yngre bröder som också blir konstnärer – tecknare respektive fotograf. Men det är tidigt tydligt att storasyster Tove är den klarast lysande stjärnan i familjen Jansson. Inte ens fyllda 20 år debuterar hon som författare med den illustrerade barnboken Sara och Pelle och neckens bläckfiskar under pseudonymen Vera Haij. Det blev startskottet för ett liv i kreativitetens tecken.

Tove skriver böcker, illustrerar sina egna och andras texter, medverkar i tidskrifter och gör konst. Framför allt blir hon ofta publicerad som tecknare i den finlandssvenska satirtidningen Garm. Under sina teckningar, som ofta var djupt kritiska mot den växande nazismen och krigshotet, brukade hon signera med en liten figur. Figuren hade en stor, vit nos och en putande mage.

Känns det igen? Just det, det var förlagan till mumintrollen. Egentligen färdigställde hon den första muminboken Småtrollen och den stora översvämningen flera år innan den kom ut. Hon har själv beskrivit hur hon kände ett behov av att skapa en motvikt mot världskriget som rasade och att det kändes fel att ge ut den när världen brann. Därför dröjde det till 1945, när kriget äntligen hade tagit slut, innan den gavs ut. Det är ingen överdrift att påstå att Tove Jansson var en pionjär på mer än ett sätt. Hon utmanade traditionella gränser för vad som ansågs vara barnlitteratur. Genom att använda sitt eget liv och sina personliga erfarenheter som inspiration skapade hon verk som var både fantasifulla och djupt allvarliga. Hon var inte rädd för att ta upp svåra ämnen, såsom död och ensamhet, vilket var ovanligt inom barnlitteraturen på den tiden. Muminböckerna blev ett fenomen på grund av sin förmåga att vara både tillgängliga för unga läsare och samtidigt lockande för vuxna.

”Hennes böcker och konst uttrycker ofta en känsla av utanförskap och ett behov av att vara sann mot sig själv.”

Men hon var också banbrytande när det gällde att förena konst och litteratur. Hon var en skicklig målare och illustratör, och hennes förmåga att skapa visuella världar var lika viktig som hennes skrivande. Hennes illustrationer för muminböckerna, med sin unika stil och detaljerade skildringar av både karaktärerna och miljöerna, satte standarden för hur en illustrerad bok kunde bli ett konstverk i sig. Vidare var Jansson en stark förespråkare för kreativ frihet och personligt uttryck. Hon var öppet homosexuell, vilket för tiden var ganska ovanligt för en offentlig person, och hennes personliga liv och relationer återspeglas i många av hennes verk. Hennes böcker och konst uttrycker ofta en känsla av utanförskap och ett behov av att vara sann mot sig själv, något som har inspirerat många människor över hela världen, särskilt de som har känt sig olika eller udda. Så nej, det är inte särskilt förvånande att Tove Janssons vita troll erövrade land för land och till sist blev världsberömda. För att hinna med takten i all utgivning anlitade hon sin bror Lars för att hjälpa till med illustrationerna. Hennes livspartner Tuulikki Pietilä hjälpte också till med illustrationer till vissa böcker. Men Tove gjorde också annat än mumin, ända till sin död 2001. Redan på 1960­talet började hon skriva prosa för vuxna, vilket hon fortsatte med hela livet. Hennes sista bok var Meddelande. Noveller i urval 1971–1997, som kom ut 1998, tre år före hennes död. Hennes verk lever vidare som tidlösa klassiker, och hennes förmåga att skapa universella berättelser om människans villkor har gjort henne till en av våra mest älskade och respekterade författare och konstnärer. Hennes dödsdag, den 27 juni, är sedan 2020 flaggdag i Finland.

Hemma hos Flora Wiström

Text och foto: Flora Wiström

Bild till vänster: PH 2/1 pendel, förkromad högglans, 7 875 kr, Louis Poulsen.

Bild till höger: Lokki 700 pendel, vit, 3 045 kr, Innolux.

Hemma hos Flora Wiström

”Jag tänker allt mer på akvarellfärger”

I det här numret av c/o Svenssons bjuder författaren och bloggaren Flora Wiström in oss till sitt hem i Gröndal i Stockholm. Hon skriver om hemkänsla, att våga vara dålig och att måla med inredning.

Vi flyttade in vid midsommar förra året. Hade ingen egentlig relation till området förutom att två av våra bästa kompisar precis flyttat till samma gata. Sådant spelar roll. Ibland står de och ropar på oss i trädgården, ibland står vi och ropar på dem nedanför deras balkong. Det är något med grannar. Man orkar alltid träffas på konditoriet i en halvtimme, även sådana dagar då man inte pallar träffa någon alls.

Lägenheten blev fort ett hem. Har väl att göra med trägolven som är så sköna under fötterna och rådjuren som står och blänger i trädgården trots att stan bara ligger ett par kilometer bort. Jag jobbar som författare och tillbringar ganska mycket tid vid köksbordet och kanske var det en av anledningarna till att jag ville komma i ordning snabbt. Vi visste tidigt att vi ville måla om det mesta. Min pojkvän Johan, som är arkitekt, skissade upp hela lägenheten i detalj i ett av alla sina datorprogram. Där kunde vi laborera med färger i ett första steg, sedan målade vi upp tio­tolv olika gula nyanser på kartongbitar innan vi till slut valde de två smörgula kulörerna i köket.

Färg, strukturer och kontraster. Att skapa ett hem är på många sätt besläktat med att teckna eller måla. Man dras till en viss färgskala och bygger upp rummet i olika nivåer. En ufo­formad lampa i plast bidrar med en lekfullhet i det grafiska köket. De gråblå nyanserna i en tavla kan plockas upp i assietterna av keramik. Den munblåsta PH­lampan

PH 2/1 pendel, Förkromad högglans, 7 875 kr, Louis Poulsen.

Hemma hos Flora Wiström

över köksbänken blänker till och drar en lodrät linje genom rummet. Kökshanddukens mjuka linnetyg.

Ibland när jag undviker skrivandet, för sådana perioder har jag, hamnar jag på Facebook och kollar videor där konstnärer tecknar fram stilleben, ansikten och landskap i olika material. Ett enkelt kolstreck kan markera ett helt ansiktsuttryck eller en kroppshållning. Förr ritade jag jämt, jag gick bildlinjen på gymnasiet och försökte till och med jobba som illustratör ett par år efter studenten (jag rodnar), men sedan började jag plugga skrivande i stället. Minns det som en lättnad att lägga av. Allt konstnärsmaterial jag samlat på mig genom åren har sedan dess legat undanskuffat.

Men det senaste året har jag börjat känna mig sugen på att teckna och måla igen. Färgtuberna i akryl har väl torkat vid det här laget, men akvarellfärgerna borde ha hållit?

När jag för ett par veckor sedan gick och såg Ännu en morgon på Moderna Museet – en stor utställning full av teckningskonst – blev jag uppfylld, liksom rusig. Jag känner igen tillståndet som inspirerad, men visst angränsar det också andra känslor som begär och avund? En del av utställningen byggde på att man uppmuntrades ta med sig skissblock och pennor in i salarna, rita av något och sedan lämna

kvar blocket till nästa besökare. Om jag varit sugen på att rita innan jag sett utställningen, var det inget emot hur jag kände efteråt. Men ärligt, är det ens möjligt att börja teckna som vuxen utan att falla tillbaka i skolflickans önskan om att rita fint?

Jag som själv håller skrivkurser – där dilemmat är samma – vet att svaret är ja. Rationellt sett förstår jag att vi kan skruva ner volymen på våra inre häcklare och hitta lekfullheten. Utställningen på Moderna Museet var ett exempel på det; skissblocken som låg travade vid entrén var fulla av teckningar som aldrig skapades för att slutföras eller sättas upp på väggen. Man kan rita för ritandets skull. Det behöver inte bli ”bra”. Jag vet det här! Ändå märker jag att jag undviker att börja i rädsla för att göra mig själv besviken.

Det finns fortfarande saker att fixa med hemma. Vi har ett rum i källaren som skulle kunna bli en gästbostad eller ett arbetsrum. Nu används det snarare som skräpupptag. Vi behöver måla om fönsterkarmarna utvändigt och putsa rutorna och ta hit en elektriker som kan installera fler lampor. Vi behöver skaffa virke för att bygga soffbord och skrivbord. Det är roligt att inreda, men jag kommer på mig själv med att tänka allt mer på torrpastellkritor och akvarellfärger.

FLORA WISTRÖM

Ålder: 30 år.

Familj: Bor med Johan Torarp

Bor: Gröndal, Stockholm

Yrke: Författare, bloggare och skrivkursledare. Har skrivit Stanna och Hålla andan (båda utgivna hos Bonnier Carlsen) samt Här ruvar havet (Norstedts).

Hemma hos Flora Wiström

Så en kväll säger jag godnatt till Johan, går in i sovrummet och tar upp mobilen. Söker på konstkurs Stockholm. Det finns väldigt många, upptäcker jag. Så många att det är svårt att veta vilken som kan passa mig. Märker att jag blir rådvill och osugen av alla olika flikar. Men så ser jag platsen för en av dem: Vintervikens trädgårdar. Det är bara någon kilometer härifrån. På kursens omslagsbild syns en dam iklädd vita capribyxor och en stråhatt. Hon sitter utomhus med ett akvarellblock i knät och en stor pensel i handen. Hon ser inte alls farlig ut. Jag skriver in mina kontaktuppgifter och trycker på skicka in din anmälan. Känner ruset igen, något som drar och sprakar i kroppen. Pastellkritor. Jag vill rita med pastellkritor. Googlar. Det finns en kurs, tre måndagar i juni! Jag anmäler mig till den också innan jag hinner ångra mig. Nu är det inte långt kvar tills det är dags. Jag måste göra en inventering i lådorna med konstmaterial, kanske gå och köpa nya kritor. Till dess fortsätter jag måla med inredning. Jag har en ny pall vars textilsits påminner om en nedslipad sten. Den är underbar. Det vore fint med något mjukt och svepande i köket också. En trasmatta, eller kanske en tunn gardin?

Pioneer pall låg, Vidar 323­lackad ek, 5 985 kr, Fredericia Furniture.

Lokki 700 pendel, vit, 3 045 kr, Innolux. Pioneer pall låg, Vidar 323­lackad ek, 5 985 kr, Fredericia Furniture. Chair 66 stol, Naturlackerad björk, 5 125 kr, Alvar Aalto. Aalto 91 matbord runt, vit laminat, björkben, 23 600 kr, Alvar Aalto.

POUL HENNINGSEN MASTERWORK

Explore the PH Snowball, introduced in 1957 with the PH 5 and PH Artichoke, in Dusty green, Dusty blue and Soft white, with a shiny brass or chrome stem.

World-renowned Danish architect Poul Henningsen designed several iconic lamps, when perfecting electrical lighting in ways that remain relevant to this day.

Text: Bo Madestrand

Illustration: Beata Boucht

Intelligenta händer

Slöjdlärare över landet slår larm om att våra barns

finmotorik försämras drastiskt. De vittnar om elever som inte längre kan hålla i en penna, knyta en knut eller trä tråd i en nål. Men hur rycker vi ut vår barn ur den digitala bubblan – och oss själva också för den delen?

Föreställ dig att du blir strandsatt på en tropisk öde ö.

I djungeln finns allt som behövs för livets nödtorft, från virke till bär, frukter och vatten. Du behöver egentligen bara vänta på att ett fartyg kommer och plockar upp dig.

Men vet du hur man gillrar en fälla, bygger en koja eller startar en eld? Och nej, på en öde ö kan du inte googla svaret. En del handfasta råd finns förstås i broschyren Om krisen eller kriget kommer som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap nyligen delade ut till alla Sveriges hushåll.

Men hur förbereder vi oss som samhälle inför framtida kriser? Ett oväntat svar kunde vara att satsa mer på slöjdämnet i skolan. Trä- och textilslöjd ger ovärderliga kunskaper om hur man med hjälp av naturmaterial, enkla verktyg och intellektuell problemlösning kan bli mer självständig och självförsörjande.

Ändå är slöjdämnet under attack. I en uppmärksammad text skrev Dagens Nyheters ledarskribent Susanne Nyström hösten 2023 att ämnen som historia, samhällskunskap och NO borde prioriteras framför praktisk-estetiska ämnen.

Reaktionen lät dock inte vänta på sig. I Arbetarbladet skrev exempelvis debattören Göran Greider att ”handarbetet för oss i kontakt inte bara med materialen, utan också med våra kroppar, våra sinnen”. Han fick medhåll av Handelshögskolans rektor Lars Strannegård, som i en debattartikel i DN menade att ingenjörsnationen Sverige varit dålig på att värdera praktiska och kreativa färdigheter: ”Slöjd i skolan är naturligtvis inte enbart till för att barn ska lära sig att raspa och hyvla på ett trästycke. Högkvalitativ slöjdundervisning lär ut techne i all sin komplexitet:

tolkning, planering, skissande, omtolkning, justering och anpassning efter erfarenhet. Hyvlande och raspande är alltså del av ett lärande av kunskapsbaserade färdigheter som kan överföras till andra verksamheter.”

En av dem som engagerade sig i debatten var Göran Lundborg, professor i handkirurgi och författare till boken Handen i den digitala världen. Han menar att handen och hjärnan är lika viktiga för människans utveckling och kunskapsinhämtning. Och just därför är slöjden ett så viktigt skolämne:

– Slöjden har många positiva effekter som gynnar såväl välbefinnande som inlärningsförmåga, säger Göran Lundberg. För eleverna handlar det om något konkret och handfast i kontrast till det abstrakt digitala. Händerna får göra vad de är skapade för: att skapa och utforma, att känna och att hantera föremål och verktyg. Att skapa något på egen hand och åstadkomma något konkret och bestående ger glädje, tillfredsställelse och stärkt självförtroende.

Han fortsätter:

– Att aktivera händerna är att aktivera hjärnan. Detta är bra för all form av inlärning. Skolslöjden är viktig i ett hållbart samhälle med allt större krav på reparation och återvinning. Skolslöjden ger eleverna nödvändig kännedom om verktyg, virke, material och reparationstekniker.

Robinson-effekten, alltså: Den som är både händig och smart har bäst chanser att klara sig såväl i en krissituation som på arbetsmarknaden. Men hur ska de barn som växer upp i en storstadsmiljö få ett naturligt förhållande till slöjd och hantverk? Hur rycker vi ut dem ur den digitala bubblan?

”Att aktivera händerna är att aktivera hjärnan. Detta är bra för all form av inlärning.”

”Det handlar om att ge ökad status åt arbeten som är baserade på händers funktion och att öka intresset bland ungdomar.”

– Även i vårt digitala samhälle är de allra flesta arbeten beroende av händer med god funktion och god finmotorik, säger Göran Lundborg och exemplifierar med yrkesgrupper som frisörer, mekaniker, florister, servitörer, kockar, målare, tapetserare, rörläggare och elektriker. Det ligger därför i samhällets intresse att öka respekten och intresset för ”intelligenta” händer. Det handlar om att ge ökad status åt arbeten som är baserade på händers funktion och att öka intresset bland ungdomar för sådana arbeten. Vad har du som professor fått för reaktioner från den akademiska världen efter dina debattinlägg? – Jag får mycket positiva reaktioner på vad jag skrivit om vikten av att kunna skriva för hand som ett komplement till det digitala skrivandet. Skrivandet på mobiler och datorer blir ofta hafsigt med dålig omsorg om stavning och grammatik. All form av hantverk ställer stora krav på handens finmotorik. Bland kirurger har det på sina håll klagats över unga läkares dåliga finmotorik.

I dagens digitala samhälle är slöjden i sig inget givet karriärval. Men en som faktiskt lever på sitt slöjdande är Jögge Sundqvist, känd under artistnamnet surolle. Från sin verkstad i Västerbotten bedriver han en mångsidig verksamhet, från att slöjda bruksföremål och möbler till att hålla workshoppar och skapa offentliga konstverk i stor skala.

För honom är slöjden inte bara ett yrke, utan en livsstil. Och precis som Göran Lundborg framhåller surolle (som i själva verket inte alls är särskilt sur) den symbiotiska relationen mellan handen och hjärnan:

– Det intellektuella och det kroppsliga hänger ihop. Människan har många olika kvaliteter, vi använder våra sinnen för att ta in och förstå omvärlden och oss själva. Slöjden bygger på 25 000 års ackumulerad erfarenhet, den lär oss hur man kan självhushålla, skydda sig och skaffa mat. 1600-talets människa visste från 12 års ålder hur man kan odla mat, tillverka kläder, ta ner träd och bygga hus och möbler. I dag är det en exklusiv kunskap, och det gör samhället sårbart i en kris.

Vilken nytta gör slöjden i skolundervisningen?

– Den bidrar med ett kroppsligt och i förlängningen intellektuellt självförtroende. Om en elev klarar av att dreja blir den personen mer motståndskraftig, och ger inte upp så lätt. Slöjden lär oss att ta en motgång och inte lägga av så snabbt. Men nyttoperspektivet är inte allenarådande. Slöjd och hantverk, liksom all konstnärlig verksamhet, handlar ju i lika stor utsträckning om att smycka och förgylla livet.

– Jo, säger surolle, hur fattiga vi människor än varit har vi alltid förskönat vår vardag med vackert snidade och målade föremål. Det ligger i vårt dna.

Kanske är det en förklaring till att många människor i dag

fått ett nyväckt intresse för slöjd och annat hantverk. Malin Vessby är redaktör för tidningen Hemslöjd, som har en upplaga på 12 000 exemplar – en imponerande siffra i dagens tidskriftsklimat.

– Det är ingen supervild gissning att vår abstrakta och ogreppbara samtid gör att många söker sig till stickor, virknålar, täljknivar och hyvlar, säger hon. Inte minst som ett slags lugn och konkret motvikt till det snabba skrollandet. Dessutom pekar ju studie efter studie på att handarbete påverkar den psykiska hälsan. Till det senaste numret av tidningen pratade jag med en forskare som i sitt purfärska material kunde se att de som handarbetar varje dag uppger att de har mindre ångest, känner mindre stress och mindre trötthet än de som handarbetar mer sällan. Varför anser du att slöjden behövs i skolan? – I skollagens fjärde paragraf står det att skolan ska ”främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare”. Egentligen räcker det som svar. En kreativ och kompetent medborgare kan lösa praktiska problem såväl som teoretiska och tror på sin förmåga. Och vi vill väl inte skapa handfallna människor? Som inte kan borra upp en hylla eller sy i en knapp. Som inte vet hur man använder en nål. Men i dag är det inte längre kunskap som man kan räkna med att barn får med sig hemifrån. Slöjdlärare får vända på saxar i elevers händer för att barnen aldrig lärt sig hur man klipper… Och ändå lever vi i en materiell värld –där hus ska byggas, kläder bäras, saker lagas och återbrukas. I grunden handlar ju slöjden om just det – dels om hur den materiella omvärlden kommer till, dels om hur vi ska ta hand om den.

Men behöver det digitala och analoga livet ställas mot varandra? Malin Vessby tycker inte det:

– Jag ser egentligen inget motsatsförhållande. Sociala medier har ju för hantverkare och handarbetare blivit ett helt unikt sätt att nå ut på och hitta kunder och likasinnade. Och i och med att slöjden och hantverket har få andra offentliga arenor har det verkligen varit betydelsefullt. Plötsligt syns allt slöjdande som sker! Och många utövare hittar dessutom uppslag, inspiration och tutorials via nätet. Så det finns redan, om inte en symbios, så åtminstone en etablerad relation mellan digitalt och analogt.

När allt kommer till kritan gäller det helt enkelt att inte vara oslög, som surolle uttrycker det med hänvisning till ett västerbottniskt talesätt:

– Jag hamnade bredvid en etymolog på en middag och passade på att fråga var ordet slöjd kommer från. Han berättade att det kommer från det fornnordiska ordet slög, som betyder påhittig, fiffig eller slug. Ordstammen lever kvar i Västerbotten och betyder att man har en förmåga att ta hand om ett material, att man är kunnig, praktisk och händig. Att inte vara oslög är alltså en dubbel negation, och det har blivit mitt motto genom åren.

Bakom kulisserna

Gunget från Grythyttan

Pittoreskt, anrikt och gott om stålmöbler. Grythyttan bjöd på mer än de ikoniska utemöblerna som är deras signum. Vi fick ta del av en familjehistoria där innovation, formgivning och besök av Nisse Strinning, banade väg för stolarna med det komfortabla gunget. Välkommen att slå dig ned i Grythyttan Stålmöblers värld, som i år firar 130 år.

Text: Arijana Rosso Foto: Angeliqa Daldorph

Bakom kulisserna Grythyttan Stålmöbler

Det finns många intressanta människor i designvärlden men Karl Lindqvist, fjärde generationens Lindqvist, kan vara en av de främsta berättarna. I tre timmar strosar vi runt i Grythyttan Stålmöblers verkstad, lager och museum. Det kunde lika gärna vara fem minuter. Så fort går tiden i sällskapet av mannen som berättar att Nisse Strinning brukade sova över i familjens gästrum när han var barn.

– Farfar pratade alltid stålmöbler på julmiddagen och jag var med pappa på jobbet på lördagarna, berättar Karl medan han visar oss runt i verkstaden han växt upp i.

Grythyttan är faluröda hus med vita husknutar, kullerstensgator och charmigt lugn. Det gamla järnvägsmagasinet, som nu huserar Grythyttan Stålmöbler, är fortfarande prytt med stämplar och skyltar som berättar om arbetslivet för 70 år sedan.

– Om man tänker efter förändras egentligen inte mycket, säger Karl och ser sig omkring.

– Då var det tåg, nu har vi lastbilar som kör men systemet är sig likt.

Ytterligare något som är sig likt är företagets slogan ”Då ni köper Grythyttans sommarmöbel är Eder möbelfråga löst

för många år framåt”. Denna slogan har funnits med sedan 30-talet och vittnar inte bara om kvaliteten i hantverket som bedrivs i denna verkstad utan även om den generationsöverskridande formgivningen.

Allt började med tillverkningen av hästskor och yxor 1895 i en gammal hytta i Grythyttehed, som Grythyttan hette då, när grundaren Karl Lindqvist och hans vän Theodor Berg startade sin smidesverkstad. Sonen Artur Lindqvist ville mer än så och såg en möjlighet för familjen Lindqvist att bli möbelproducenter. Till Stockholmsutställningen 1930 ritade och tillverkade Artur A2-stolen av fjäderstål. Det karaktäristiska gunget som sitter i stativet har sedan dess tillverkats på plats i fabriken. En fabrik med tio hantverkare, smeder och maskinoperatörer förser Sverige med trädgårdens sittplatser. Det är imponerande.

– Hemläxan måste göras, säger Karl när vi kliver in i verkstaden och möts av doften av uppvärmt stål.

– För att kunna behålla vår produktion i Sverige behöver vi vara effektiva och optimera varje del.

Inne i smedjan står underreden till High Tech redo att bockas och glödgas. Metallen hettas upp till 950 grader,

Karl Lindqvist – före detta ägare och nu senior rådgivare.

Bakom kulisserna Grythyttan Stålmöbler

A2 fåtölj, ljusgrön ek-galvaniserad stål, 4 695 kr, Grythyttan Stålmöbler.

Bakom kulisserna

Grythyttan Stålmöbler

bockas och riktas för hand för att säkra att stolen står stabilt. Därefter får stativet svalna innan det är dags för nästa steg. Ryggstödet och sitsen sätts fast med hjälp av en gjuten mall för just High Tech-stolen för att säkra exakt konstruktion varje gång. I dag är det dock lite svårare att sätta fast delarna.

– Det är för att stålpinnarna är tre millimeter längre i år, säger Magnus, en av svetsarna på plats, och Karl förklarar:

– Årets nya modell kommer i lackat stål, så vi har 1,5 millimeter extra på vardera änden för att färgen ska kunna komma emellan skarvarna för att säkra att produkten inte rostar sedan.

– Ni undrar säkert varför den heter High Tech, säger Karl och ler. Det är lite konstigt men efter att min far och Nisse Strinning hade designat den, klurade de på vad den skulle heta. Båda tyckte den såg high tech ut för sin tid och då fick den namnet High Tech!

– Efter svetsning skickas stolarna på ytbehandling som sker i Småland. När de kommer tillbaka till Grythyttan passerar de genom händerna hos Samuel som står vid efterkontrollen. Här borras hålen upp igen på den varmförzinkade High Tech och vassa kanter slipas bort. Är det A2-stolen, sker monteringen hos Lennart som arbetat på Grythyttan Stålmöbler i 19 år. Här sorteras plankorna av erfarna ögon, efter nyans, kvalitet och ådring, innan de monteras för hand. I snitt monteras 80 stolar om dagen. Kvar är förpackning och transport, sedan har Sverige sin trädgårdsstol. Det hela ser oerhört enkelt ut i händerna på experter.

Klockan fyra stänger verkstaden och vi traskar vidare med Karl i spetsen, raka vägen in i en tidskapsel. En del av det gamla järnvägsmagasinet har gjorts om till ett museum där prototyper och samlarobjekt pryder varje hörn. Där är hästskorna, Grythyttans racer hänger på väggen och evolutionen av A2 – stol för stol. Det är Grythyttan Stålmöblers historia och därmed Karl Lindqvists familjehistoria, och stoltheten lyser i ansiktet när han berättar hur han genom åren budat hem unika Grythyttan-möbler från hela världen för att åter låta möblerna komma hem.

Grythyttan Stålmöbler är familj, hantverk och arv. Alla vill vi lämna vårt avtryck i världen. I familjen Lindqvists fall är arvet och avtrycket gunget från Grythyttan. Det är stolen som följer med på resan från balkong till uteplats, stolen som i takt med att åren kommer och går blivit vackert silvergrå. Stolen som sett historiens skiften, men alltid med sin bas i det lilla samhället det stolt hämtat sitt namn från. Stanna upp och se dig omkring i sommar, plötsligt kommer du se hur Grythyttan är en del av vår vardag på det naturliga sätt som endast god design kan vara. När formgivning smälter in i ditt liv, när den bockas efter dig och de stunder du bjuder in till. Det är den bedriften som gör att Grythyttan Stålmöbler i år firar 130 år.

Text: Linda Åstrand

Vi är det lilla småländska snickeriet som började med småskalig möbeltillverkning. I dag är vi en väletablerad möbeldestination. Nu tar vi 125 år av arv och lång erfarenhet in i framtiden med vårt eget bruk –Svenssons möbelbruk.

[Bruk]* substantiv ~et; pl. ~ 1. användning 2. sed 3. tidig industrianläggning

*Enligt Svenska Akademiens ordlista

Glasbruk, pappersbruk, skogsbruk. I Småland har vi alltid försörjt oss på vad just skogen har givit, och vi har en lång tradition av att producera glas, pappersmassa, virke och trämöbler. Det är inte för inte som vi titulerar oss både glasrike och möbelrike. I dag för bruken en tynande tillvaro och glasbruk med nedsläckta deglar är tyvärr alltför vanligt, medan kanske möbelindustrin ändå när en mer hoppfull framtid. Om man får tag på arbetskraft, vill säga. Människor som vill arbeta med händerna och som finner en stolthet i skapandet. Både på arkitektbordet och inom själva produktionen. Mitt första jobb var just på det lokala glasbruket i trakten där jag växte upp. Min uppgift var att sälja munblåsta spetsglas och ölkupor i den lilla glasboden. Men det allra mest spännande var att besöka hyttan där produktionen skedde. Det larmade ofta rejält genom de öppna fönstren när man kom till bruket tidigt på morgonen. Det var dån från både ugn, fläktar, redskap och manskap. Att stiga in i hyttan var en helt annorlunda värld. Varmt. Hett. Ljuset från den gyllene glasmassan i ugnen var hypnotiskt. Ibland fick man prova att fånga an glas. Det var glödgande hett mot ansiktet när man närmade sig glasmassan med pipan. Det kändes som om ögonen torkade och brann upp. Det är något med att få uppleva tillverkningen. Hjärtat i produktionen. Navet och själen. Lika spännande som det var att komma in i glashyttan, lika berikande är det att få stiga in i snickeriet hos möbelproducenten och se när ryggpinnarna till den klassiska stolen blir svarvade. Eller att få uppleva ljudet av papperssnöret som dras för hand – till synes till bristningsgränsen – för att bilda en slitstark stolsits. Och precisionen i den minutiöst noggranna flätningen av en rottingrygg ger en ödmjuk förståelse för vad människans hand kan åstadkomma. Och vilken tid riktigt hantverk får ta.

Slår man upp ordet bruk i Svenska Akademiens ordlista, så får man synonymerna användning, sed och tidig industrianläggning. Det är en talande beskrivning för Svenssons

125 år långa historia. Vi är det lilla småländska snickeriet som började med småskalig möbeltillverkning, till att i dag ha blivit en väletablerad möbeldestination för dem som är intresserade av inredning. Hantverk, ädla material och originaldesign har alltid varit viktigt i vårt urval. Extra roligt är det att jobba med anrika varumärken som bär på en historia, men också att upptäcka en mer nykläckt designer i början av sin karriär. Långsiktighet är för oss självklart, och det är viktigt med möbler för fler generationer än en. Vårt handplockade sortiment får gärna ha ett uttryck och en kvalitet så att det står pall för både öga och hand.

Men den främsta synonymen, användning, är ändå det viktigaste rättesnöret. Vi vill ju att du ska använda dina möbler! Låt dem följa med genom livet; åldras, ärras och få patina. Därför tycker vi att det är precis lika självklart att guida dig till ett köp av en ny fåtölj eller ett matbord som att visa dig hur du tar hand om din möbel. En möbel som kanske är din sedan lång tid tillbaka, ärvd eller inköpt på andrahandsmarknaden.

Så nu tar vi 125 år av arv och lång erfarenhet in i framtiden med vårt eget bruk – Svenssons möbelbruk. Vi vill fortsätta prata hantverk, fördjupa oss i ikonisk design, men också ha koll på framtida former och morgondagens klassiker. Men smaka lite på ordet möbelbruk – vad betyder det? Är det en ren sammansättning av ordet möbel och bruk som du associerar med själva produktionen? Eller blir det en komisk ordlek som pekar mot både tillverkningen och själva nyttjandet av möbeln? Ja, det spelar egentligen ingen roll. Det viktiga är att vårt budskap går fram: omge dig med möbler som tilltalar dig estetiskt, men också fyller ditt funktionella behov. Värdesätt hantverk och kunnande från både dåtida och nutida möbelproduktion. Uppskatta äkta läder, en handsydd söm och en vacker detalj. Och till sist; ta hand om dina möbler och bruka dem. De kan hänga med länge. Kanske i 125 år.

Panton Wire — New colours, new sizes

The design icon Panton Wire is now available in Rosehip and Black Red – and in new sizes that add to the possibilities.

Fredericia

Återväxten Malmstens

Text: Annika Goldhammer

Foto: Gustav Gräll

Kreativitet

Malmstens Linköpings universitet är en av landets främsta möbelutbildningar och en grogrund för morgondagens formstjärnor. c/o Svenssons har träffat tre av dem.

CLOSER TO NATURE

På Carl Hansen & Søn är vi övertygade om att bra design skapar en närmare förbindelse till naturen och påverkar hur vi upplever vår omgivning. Vår utomhuskollektion avspeglar denna tanke genom att förena form och funktion, vilket ger varje möbel möjlighet att uttrycka formgivarens unika vision.

Leon De Carvalho Eriksson

Kandidatprogrammet i möbelsnickeri

De flesta som läser på Malmstens har gått en förberedande utbildning. Endast några få har kommit in direkt från gymnasiet – som Leon De Carvalho Eriksson. Men så växte han också upp med en möbelsnickare till pappa.

– Jag har fått ta del av hans arbete hela livet, men det var först i tonåren som jag själv fastnade för snickeri. Det kändes som ett kall.

Under snickeriprogrammet på gymnasiet lärde han sig grunderna i snickeri, och på Malmstens har han fått möjlighet att fördjupa sig och ta hantverket till nästa nivå.

– Det är väldigt kul att få vistas i den här miljön tillsammans med andra som har samma intresse, engagemang och strävan efter att ständigt utvecklas. Det finns en stor yrkesstolthet i snickeribranschen, och inom just möbelsnickeri är det många olika tekniker du måste behärska för att bli framgångsrik, från ritningar till ytbehandling. Under utbildningen har Leon De Carvalho Eriksson och hans klasskamrater bland annat fått tillverka replikor av kända förlagor. Leon valde att kopiera Carl Malmstens karmstol Birgitta.

– Det var en fantastiskt lärorik process. Stolar kan vara ganska utmanande eftersom det är mycket svängda former som möts i olika vinklar. Det

kräver mycket handarbete, vilket jag tycker är kul.

Vad har du för relation till Carl Malmsten?

– Jag tycker verkligen om hans möbler. De har profiler och former som är väldigt krävande att snickra. Han har gjort många möbler som är estetiskt tilltalande, men jag tilltalas främst av komplexiteten i snickrandet. Under utbildningen har han även tillverkat ett vitrinskåp i päronträ.

– Det är ett väldigt trevligt material att jobba med eftersom det har täta fibrer och ger en oerhört fin finish. Uppgiften var att formge och tillverka ett skåp i massivträ som är tänkt som förvaring för ett föremål som är viktigt för en. Jag valde att göra ett klassiskt vitrinskåp som grundar sig i det traditionella möbelsnickerihantverket. Den är tänkt som förvaring åt min kosamling som jag har byggt upp under livet och därför är lådhandtagen utformade som stiliserade koklövar. Vad gör du om tio år?

– Då har jag förhoppningsvis mästarbrev och driver eget. Jag vill arbeta med avancerat möbelsnickeri och kunna lägga den tid som krävs för att få möblerna riktigt bra, utan att behöva kompromissa med något. Det finns fortfarande sådan tillverkning, även om många mest förknippar möbler med Ikea.

”Det var först i tonåren som jag själv fastnade för snickeri. Det kändes som ett kall.”

by Lisa Larson

Yoga held a significant place in Lisa Larson’s life, and the original figurines were created both as a way to memorize yoga poses and as a reminder to dedicate time to practice them. The raw, unglazed sculptures capture the interplay between body and soul in a deeply personal tribute to yoga’s power to bring strength, inner stillness, and peace.

designhousestockholm.com | @designhousestockholm

Yoga

Återväxten Malmstens

Marléne Norlinder

Kandidatprogrammet i möbeltapetsering

Efter flera år i vården fick Marléne Norlinder nog och sa upp sig. Hon har alltid tyckt om att vara kreativ och arbeta med händerna – och bestämde sig därför för att läsa den högskoleförberedande ettåriga utbildningen Färg, form och hantverk på Nyckelviksskolan på Lidingö. Under året fick hon prova på att jobba med olika typer av material, bland annat textil och metall. Efter utbildningen fick Marléne Norlinder jobb på en konstsmidesverkstad, där hon bland annat fick laga gamla lampor.

– Jag gillade pillgörat, sedan kändes det bra att kunna ta vara på det som redan finns.

Renoveringsarbetet gav mersmak, vilket fick Marléne Norlinder att ta steget vidare till möbeltapetsering på Malmstens. Under utbildningen har hon utforskat olika material, former och tekniker. Hon har också arbetat fram en egen möbel som kan beskrivas som en kombination av en dagbädd och soffa. Prototypen, kallad Frideborg, ställdes ut

i Malmstens monter på Stockholm Furniture Fair i vintras.

– Soffan är formgiven för att passa i hem där det ofta möbleras om. Den har bara ett armstöd för ett luftigare uttryck, men det kan flyttas och placeras på båda sidorna. Till stoppning och klädsel valde jag endast naturmaterial.

Någon på Instagram skrev att han skulle göra vad som helst för att få ha soffan hemma. Men såvida ingen lägger ett väldigt bra bud kommer jag att ha den hemma hos mig. Att ha skapat en möbel helt själv känns jättehärligt.

Var kommer inspirationen från?

– Den är lite inspirerad av Gerrit Rietvelds stol Steltman Chair, som jag tycker är snygg. Jag gillar den enkla formen och att vissa delar nästan ser ut att sväva.

Vad gör du om tio år?

– Då bor jag förhoppningsvis på landet och driver en egen tapetseringsverkstad. Jag skulle helst bara vilja jobba med naturmaterial som linne och ull, men man måste förstås anpassa sig efter det kunderna vill ha.

Återväxten

Theodor Alm

Kandidatprogrammet i möbeldesign

MALMSTENS

Malmstens Linköpings universitet (som tidigare hette Carl Malmstensskolan) har ett eget campus på Lidingö, strax utanför Stockholm. Här finns kandidatutbildningar i möbeldesign, möbelsnickeri och möbeltapetsering.

Lärosätet har sina rötter i Carl Malmstens skola, som formgivaren grundade 1930 och som då var en yrkesinriktad möbelsnickeriutbildning. liu.se/malmstens

Theodor Alm planerade länge att bli civilingenjör. Han läste till civilingenjör i design och produktutveckling vid Linköpings universitet i tre år innan han kände sig lockad att studera något mer praktiskt. Att det blev just möbeldesign beskriver han som en slump.

– Jag såg att det fanns platser kvar på Trä och form-utbildningen på Vårdinge folkhögskola och tänkte att det lät kul.

Under utbildningen fick han prova på allt från slöjd till att skapa en egen stol.

– Jag blev kär i skapandet och tyckte att det var väldigt coolt första gången jag satt på en stol som jag själv gjort. Det var häftigt att få vara med i hela processen, från de första skisserna till färdig produkt. För mig som mest hade suttit vid datorn och studerat innan var det en lyx att få skapa med händerna.

Theodor Alm läser andra året på Malmstens och har särskilt fastnat för stoppade möbler.

– Under kursen i möbeldesign fastnade jag för smock, en gammal textil

teknik som går ut på att man placerar stygn i ett mönster som ger en inbyggd stretch i tyget. Jag ville skapa en organiskt formad fåtölj och få ett och samma ulltygstycke att formas runt den med hjälp av smock. Det var en utmaning, men jag är stolt över resultatet.

Vad inspireras du av?

– Vi var nyligen på studieresa i Finland och besökte då många av Alvar och Aino Aaltos verk. Det var väldigt inspirerande att se hur de jobbade med ljuset i byggnaderna och olika typer av material, och allt från små detaljer till hela hus.

Vad gör du om tio år?

– Jag hoppas att jag driver eget som produktutvecklare eller formgivare. Jag tror och hoppas att det kommer att finnas större behov i möbelindustrin framöver. Nya krav på cirkularitet kommer att göra att man även måste se över existerande produkter och fundera på vad man behöver göra annorlunda för att nå alla hållbarhetskrav.

”Jag blev kär i skapandet och tyckte att det var väldigt coolt första gången jag satt på en stol som jag själv gjort.”

“Everyday Icons’ thoughtful curation honours past and present designers who are renowned for creating works of lasting significance. The collection brings their exceptional designs — defined by effortless elegance, unique character and longevity — into the spotlight, inviting everyone to find their own everyday icon.”

Bild till vänster: Thorvald SC101 loungestol, Ivory, 5 215 kr, &Tradition. Bild till höger: Thorvald Outdoor SC99 matbord 220 cm, Ivory, 14 920 kr, &Tradition. Collect SC79 vinglas 2-pack, clear, 590 kr, &Tradition. Thorvald SC102 sidobord, Bronze green, 2 680 kr, &Tradition.

Uteliv på menyn

Nu flyttar vi ut! Äntligen dags att möblera i det gröna – både för matplats, lugn plats och en plats i solen. Låt dig inspireras och gör dig redo för sommarens bästa stunder.

Uteliv Rummet ute

Bild till vänster: Skagen karmstol, teak, 8 099 kr, samt Skagen soffa, teak, 15 499 kr, Skagerak.

Skagen sittdyna till karmstol, Papyrus, 2 299 kr samt Skagen sittdyna till soffa, Papyrus, 4 099 kr, Skagerak.

Bild till höger: VL45 Radiohus portabel lampa Ø17,5 cm, Brass-pale yellow glass, 5 945 kr, Louis Poulsen.

Bild till vänster: Palissade Cord schäslong, Cream white, 12 899 kr, HAY.

Bild till höger: Palissade Cord schäslong, Cream white och Iron red, 12 899 kr, HAY.

Bild till vänster: Dapple stol, Cashmere, Tea green och Dark chocolate, 3 435 kr, Ferm Living.

Bild höger: Dapple bänk, 45x130x39,8 cm, Cashmere, 5 465 kr, Ferm Living.

Settle 2-sits soffa, Ribbed Weave 2 Dark green, 34 495 kr, Muuto.

HISSHULT PARASOLL

1898

Ø270 cm

Beige stripe-teak

7 990 kr

Redo för ny säsong. Upptäck noga utvald och handplockad design för varje rum och stund ute.

A2 FÅTÖLJ

Artur Lindqvist för Grythyttan

Stålmöbler

Oljad furu-grön

3 595 kr

BM4570 STOL

Børge Mogensen för Carl Hansen & Søn

Tyg Heritage papyrus 18006 vit, Obehandlat teakstativ

3 873 kr

FJÄLLSIPPA KRUKA HÖG

Signe Persson-Melin för Byarums bruk

Ø26x21 cm

Natur

2 200 kr

PC PORTABLE NO 2 BORDSLAMPA

Pierre Charpin för HAY

Blush peach

1 349 kr

X-LINE INDOOR OUTDOOR STOL

Niels Jørgen Haugesen för HAY

Pale linden-hot galvanised

3 599 kr

Butikskoncept Open Studio

Text: Kalle Dixelius

Foto: Karl Nordlund

Open Studio öppnar upp

Nu ska Svenssons butik i Sickla utanför

Stockholm få nytt koncept. I centrum står rötterna: Småland, hantverket, verkstaden och skogen.

OPEN STUDIO

Vad: En designbyrå som gör butikskoncept, varumärkesidentiteter, förpackningsdesign och grafiska identiteter.

Vilka: Drivs av Åsa Berg, vd, Sara Hildén Bengtsson, kreativ chef, och Johanna Jöhncke, operations manager. I arbetet med Svenssons deltar även designern Grete Larsson och arkitekten Elsa Schröder.

Sara

Hildén-Bengtsson och Grete Larsson från Open Studio.

Butikskoncept Open Studio

Svenssons långa, gedigna historia har en betydande del i formspråket för det nya butikskonceptet.

Open Studio har tagit fram en färg som de kallar Svenssonsröd som ligger nära den klassiska faluröda färgen.

Designbyrån Open Studio har tagit fram koncept för stora varumärken som & Other Stories, H&M, Netflix, AMF, Coop och många fler.

Exakt hur det nya butikskonceptet kommer att se ut är fortfarande lite hemligt. Men Svenssons långa, gedigna historia har en betydande del i formspråket, berättar Åsa Berg, vd, strateg och projektledare på Open Studio. – Ja, det handlar om att gå tillbaka till historien och den kvalitet som Svensson alltid har stått för.

Dessutom ska verkstaden, hantverket och de gedigna materialen få en större plats i butiken, säger kreativa chefen Sara Hildén-Bengtsson.

– En del av butiken kommer ha mycket mer koppling till verkstaden. Men också inspiration från olika material och ett tydligare sätt att presentera de olika varumärken och produkter som Svensson har. Vi vill att det blir mer knutet till platsen. Hur då?

– Eftersom hela sortimentet inte får plats i en butik får man se till att det fungerar för just den här platsen, Sickla. Vilka är det som bor i området? Hur handlar de i dag? Hur kommer de handla i morgon? Det är ju en helt annan sak om du besöker butiken vid Sergels torg. Där är kanske kunden i större utsträckning boende i en lägenhet i city, där behovet kanske är större av att visa små, flexibla möbler snarare än de allra största loungesofforna. Även om kunden så klart är rörlig och

”Det handlar om att gå tillbaka till historien och den kvalitet som Svenssons alltid har stått för.”

ibland väljer butik kanske inte bara på grund av geografiskt läge utan också efter upplevelse och chans till inspiration.

För några år sedan, i synnerhet i samband med pandemin, var det många som förutspådde den fysiska butikens död. Varför åka långa sträckor för något du lika gärna kunde göra på nätet? Men ryktet om butikens död var – som så ofta – överdrivet.

– Jag tror jättemycket på den fysiska butiken. Folk kommer alltid vilja titta, klämma och känna på saker, jag tror det är superviktigt. Jag tror bara att man måste lära sig att man inte kan hitta allt. Är det ett specifikt bord man vill titta på måste man kolla om det finns i butiken eller inte. Många är väldigt intresserade av heminredning och får utlopp för sin kreativitet genom att designa sitt eget hem. Därför är det personliga mötet och den personliga rådgivningen väldigt viktigt, säger Sara Hildén-Bengtsson.

På ett mer övergripande, allmänt plan behövs det fler öppna och välkomnande platser i samhället, menar hon.

– Det är viktigt att känna att man tillhör någonting och är passionerad. Vissa älskar cykling och går till en cykelbutik, dricker en kopp kaffe och pratar italienska cyklar varje söndag. Andra människor har heminredning som passion. Att vi kan skapa en plats där heminredning står i centrum och dit man kan gå för inspiration, avkoppling och kreativitet – det känns betydelsefullt, säger Åsa Berg.

Finns det något butikskoncept eller öppen lokal ni önskar att ni hade designat?

– I Paris finns det ett ställe som heter Merci, som är en kombination av heminredningsbutik, kafé, lanseringsställe och eventlokal. Det har hållit väldigt lång tid och fortsätter vara ett ställe man ofta besöker för att man helt enkelt är nyfiken på vad som händer där. Jag är väldigt imponerad av hur de lyckats hålla så hög nivå under så lång tid. Något sådant ställe har vi inte i Sverige.

Vad tror du blir det mest utmärkande signalementet för Sickla?

– Jag tror att det blir tydligt med kopplingen till rötterna, till Småland, skogen och hantverket. Blicken mot historien är viktig då man visar upp sitt varumärke, speciellt när man har ett långt arv att luta sig mot. Det vill vi visa upp – och samtidigt visa på framåtblickande.

– Kärnan är krocken mellan det nya och det gamla. Vi har tagit fram en färg som vi kallar Svenssonsröd. Den ligger nära den klassiska faluröda färgen som är intimt förknippad med Sverige och svensk landsbygd. Vi kommer även jobba med vissa träslag och kalla saker för ”bruket”. Som man gör i Småland: pappersbruk och glasbruk. Att koppla tillbaka till rötterna är jätteviktigt. Så man känner djupet i varumärket.

Fokus Artek

Text:

Anna Borg

Banbrytande radarpar

90 år har gått sedan Alvar och Aino Aalto

lät Artek ta sina första steg in i designvärlden.

I dag är deras vision mer relevant än någonsin.

Ur de djupa, snötäckta skogarna i Finland, där björken står stolt i vinterlandskapet, föddes en vision som skulle förändra världens möbelarkitektur för alltid. När Artek grundades 1935 av Alvar och Aino Aalto, tillsammans med Maire Gullichsen och Nils-Gustav Hahl, var det en reaktion på den tunga, orörliga möbelstilen som dominerade tiden. Artek introducerade något helt annat – en radikal blandning av ljus, funktionalism och det mjuka, böjda träet som skulle komma att definiera deras signaturstil.

”Design är inte för de rika, utan för alla. Den är för folket”, slog Alvar Aalto tidigt fast. Detta tankesätt var centralt i Artek, som grundades för att sprida modern, funktionell design till en bredare publik. Partnerskapet mellan Alvar och Aino Aalto var både professionellt och privat och kom att bli ett av de mest framstående designsamarbetena i modern historia. Alvar var den mer kända av de två, främst för sina banbrytande arkitektoniska verk, men Aino var en avgörande kraft bakom deras gemensamma framgång. Hon

var utbildad arkitekt och designer med ett stort intresse för inredning, möbler och textilier. Tillsammans kombinerade de sina styrkor för att skapa en helt ny estetik som förenade funktionalism med en organisk, människocentrerad design. Under 40-talet var möbler ofta tunga och praktiska, träet var mörkt och massivt. Kontrasten till Artek var slående. Här var träet ljust, inte bara för dess estetik utan för att skapa ett intryck av luft och frihet. Det böjda träet, med sina flödande kurvor, visade att funktion och form inte behövde vara motsatser utan kunde vara i harmoni med varandra. Men det var inte bara träet som bröt ny mark – det var också de lekfulla och oväntade textilierna som prydde möblerna. Zebrarandiga tyger, inspirerade av naturens kontraster, gav en djärv touch till den minimalistiska designen. Artek visade att estetik inte behöver vara så allvarlig – den kan vara lika mycket glädje och energi.

90 år har gått sedan Artek tog sina första steg in i designvärlden, och deras vision har aldrig varit mer relevant. Deras möbler lever vidare och fortsätter att vara ett exempel på hur man kan balansera funktionalitet med ren, tidlös skönhet. Artek har aldrig släppt taget om sina rötter i den finska naturen, men har samtidigt hela tiden varit öppna för nya influenser, för att skapa något som är både modernt och djupt rotat i traditionen.

”Bra design är tidlös. Den följer inte trender, men strävar ständigt efter att bli bättre”, sa Aino Aalto. Och så är det nog. För Artek är inte bara en berättelse om möbler; det är en berättelse om hur en designfilosofi kan förändra världen. Artek firar 90 år av att skapa möbler som inte bara är funktionella utan som får oss att känna något. Och om vi ser på världen i dag, så verkar det som om Artek är mer aktuella än någonsin.

Alvar och Aino Aalto.

Ochre / Pale Yellow / Cream

En design som fångar de mjuka, böljande formerna i South Beachs landskap och kombinerar dem med Miamis ikoniska färgpalett.

HILL

Designed and Crafted in Sweden. Loved Worldwide.

STAY SHARP WITH ARNE JACOBSEN

Danish architect Arne Jacobesen’s total works of art set him apart, and his sharp lighting designs allow us to take a small piece home.

Discover the AJ lamp design, created for the SAS Royal Hotel in 1957, in a combination of classic black or grey and polished brass.

POLAR ANGELS

PEPPER sittdyna och kuddfodral, användbart sedan 1966.

www.klong.se

Tävling Pioneer

Vinn pallen Pioneer

Skapa plats för vardagen med en formfavorit – pallen Pioneer formgiven av Maria Bruun för Fredericia Furniture. Tävla* om ett exemplar, värde 5 985 kr.

Svara på nedanstående fråga, samt ge oss din motivering, för chansen att vinna:

1. När grundades Fredericia Furniture?

2. Motivera varför du vill vinna pallen Pioneer.

*Vinnare får Pioneer Pall låg i Vidar 323-lackad ek. Skicka svar och motivering till tavling@svenssons.se, senast den 30/6 2025. För mer inspiration, tävlingar och nyheter, bli medlem hos oss på: www.svenssons.se/mina-sidor/medlemsklubb/

Krönika Maria Soxbo

Text: Maria Soxbo

Rödlista

(innan det är för sent)!

Maria är journalist, författare och hållbarhetsexpert.

När såg du en björktrast eller skogshare senast? Förmodligen inte häromveckan, eftersom båda är rödlistade av Artdatabanken som hotade arter. Rödlistan är en deppig förteckning över människans negativa påverkan på ekosystemen, med såväl arterna vi älskar (igenkotten!) som arterna vi inte ens visste fanns (fyrtömmad skärlånga, anyone?) förrän det kanske är försent. Det är en to do-list över akuta räddningsinsatser.

I Storbritannien har begreppet rödlistning spillt över in i människosläktet också. Här handlar det förstås inte om arter, däremot om yrken. Organisationen The Heritage Craft värnar om hantverkets bevarande och har skapat sin egen rödlista. Där listas olika typer av hantverkare som har haft en given plats i samhället, men som nu är på utdöende – ofta som ett resultat av industrialisering, massproduktion och förändrade konsumtionsmönster (läs: slit och slängsamhället).

Bland de hotade yrkena hittas allehanda dåtidsdoftande nischjobb som pilmakare, spinnrocksbyggare och ringbrynjesmeder – men också högst nutidsrelevanta expertiser som korgmöbelmakare, tegelbrännare och sidenvävare. Tider förändras och behoven med dem. Förr hade vi massor av hovslagare och inte en enda UX-designer, att förhållandet numera är tvärtom är förståeligt. Men det finns fler faktorer som spelar in, som det uppskruvade samtidstempot. När mycket värderas efter hur snabbt det kan levereras finns det sorgligt lite utrymme för den som är skicklig nog att kunna skapa något från grunden med sina egna två händer. Tjänstesamhället är också svårt att vinstmaximera, för det är lika omöjligt att väva en matta på halva tiden som att be en kirurg lappa ihop en brusten artär dubbelt så snabbt. Vissa saker måste få ta tid – och borde uppskattas just därför.

Omställningen kräver också sin kompetensförsörjning. För att inte förbruka planetens resuser behöver vi vårda och laga det som redan finns, men hur ska vi göra det om ingen vet hur man lagar rottingsitsen på våra eleganta Ton-stolar när tusentals middagssittningar tagit ut sin rätt? Om ingen kan klä om den älskade Lamino-fåtöljen, restaurera skivan på vårt vitoljade ekbord från Carl Hansen & Søn eller laga den uppfransade mattkanten på Märta Måås-Fjetterströmdyrgripen?

Vi har över 112 000 mjukvaru- och systemutvecklare i Sverige just nu, medan antalet konststoppare som kan restaurera skadade textilier är färre än ena handens fingrar. Teknikutvecklingen kan skapa enorm nytta i samhället, men vi lever samtidigt i en fysisk värld – omgivna av fysiska ting som slits, går sönder och måste lagas. Och vad händer med vårt kulturarv när kunskapen om hur det ska förvaltas bleknar? Såväl säckpips- som kiltmakare är exempelvis på utdöende i Storbritannien.

Den bubblande trenden med reshoring – att företag flyttar hem sin produktion till hemlandet igen för att ha bättre kontroll över allt från arbetsvillkor till utsläpp – kräver att kunskapen om hur man producerar möblerna, textilierna och kläderna faktiskt existerar inom landets gränser. Min farfar var handskmakare i Ångermanland i mitten av förra seklet. Då var han en i mängden. För tre år sedan utexaminerades Sveriges första handskmakare på 47 år. I dag är det nästan omöjligt att producera något helt inom landets gränser, eftersom saker som sytråd och dragkedjor inte längre produceras här.

Borde begreppet ”Made in Sweden” också rödlistas, innan det är försent?

“I would never ask a man if he knows what he’s getting into. I would just say, you don’t know what you’re getting into. Just make your mind up, please. I love you.”

Save up to us or inherit us. Live with us, divorce us, smile and laugh and cry with us. Grow up and grow old with us. We never tell you what to do. We’re in your life and for your life.

Hanna Thedros, Store Manager, Gothenburg. Miss Holly Table, Småland Bistro Chair, and Lilla Åland Chair.

Från ett litet snickeri i vårt älskade

Småland, till en erkänd designdestination och vidare som ett självklart möbelbruk.

Med ett möbel­ och designarv som sträcker sig över ett helt sekel, så fortsätter vi vår möbelresa. Ännu mer hantverk, design och såklart möbler. Hos oss på Svenssons finns fortfarande ett noga handplockat sortiment, som förvaltar såväl dåtidens hantverk och formgivning som nutida form och framtidens designklassiker.

Upplev ett riktigt och alldeles eget möbelbruk – välkommen till oss på Svenssons.

Sthlm/Sergel

Sveavägen 6 111 57 Stockholm

Malmö

Södergatan 28 211 34 Malmö

Sthlm/Sickla

Siroccogatan 5 131 54 Nacka

Göteborg

Järntorget 2 413 04 Göteborg

Lammhult

Jönköpingsvägen 4 363 44 Lammhult svenssons.se