Rapport: Våld mor kvinnor by Kristdemokratiska Kvinnoförbundet

Innehållsförteckning Förord Sammanfattning Vad kan vi göra? Våld mot kvinnor Kvinnohandel Prostitution Våldtäkt Våld mot äldre kvinnor Våld mot kvinnor med funktionshinder Hedersrelaterad brottslighet Barn i familjer där kvinnan misshandlas Mannen som misshandlar Litteraturförteckning

SERIE: RAPPORTER 2002 NR 4

Förord Mäns våld mot kvinnor är det yttersta uttrycket för bristen på jämställdhet i ett samhälle. Ingen skall behöva leva med en ständig rädsla för att utsättas för våld. Det våld som drabbar kvinnor utförs ofta av en närstående person och misshandeln har till syfte att kontrollera, förödmjuka, skrämma och förtrycka. En grupp som det inte så ofta talas om är äldre och funktionsdrabbade kvinnor som drabbas av våld. Flera nyligen genomförda undersökningar visar att våld i oroväckande hög grad även drabbar dessa grupper. För att komma till rätta med denna problematik måste vården ges utökade resurser och kompetensen öka bland vårdpersonalen. Detta är den fjärde rapporten som Kristdemokratiska Kvinnoförbundet ger ut sedan januari 2002. De tidigare rapporterna har handlat om kvinnors hälsa, om ensamstående mammor och om kvinnors löner. Syftet med rapporten är att uppmärksamma frågan om våld mot kvinnor och att förse den Kristdemokratiska rörelsen med ett faktamaterial som kan användas i det politiska agerandet. Skriften tar upp ämnen som våld mot kvinnor, kvinnohandel och prostitution, våld mot äldre kvinnor och våld mot kvinnor med funktionshinder. Den handlar också om de barn som lever i familjer där misshandel förekommer, om hedersmord och om mannen som misshandlar sin kvinna. Det underlagsmaterial som använts utgörs främst av statliga utredningar, rapporter och vetenskaplig forskning. Vi har även använt material framtaget av partiet och av Kristdemokratiska Kvinnoförbundet.

Stockholm januari 2003

Désirée Pethrus Engström

Hanna Ekeroos

Ordförande i

Politisk Sekreterare

Kristdemokratiska Kvinnoförbundet

Sammanfattning Våld mot kvinnor har länge setts som en privatsak men på senare år har problemet allt mer dryftats i media och i samhällsdebatten och fått uppmärksamhet som visar att våld mot kvinnor är ett samhällsproblem på samma sätt som exempelvis den segregerade arbetsmarknaden med kvinnors låga löner till följd. Vi kan aldrig acceptera att tiotusentals kvinnor varje år misshandlas i det egna hemmet av en man som de har en nära relation till. Undersökningar visar att risken för misshandlade kvinnor att hamna i en depression en stor och närmare 36 procent av de kvinnor som har blivit utsatta för våld har funderat på att ta sitt liv. Kristdemokratiska Kvinnoförbundet arbetar aktivt för att komma till rätta med denna problematik. En nolltolerans mot våld mot kvinnor måste skapas och implementeras i hela samhället. Kompetens om vålds- och sexualbrott mot kvinnor måste öka inom samtliga myndigheter. Samarbetet mellan rättsväsendet och berörda myndigheter behöver intensifieras och utvecklas och handläggningen bli effektivare. Utbildning av polis, åklagare och domare behöver öka och kunskaperna om orsakerna till våldsbrott mot kvinnor och om hur våldet påverkar offret skall vara ett prioriterat område. Kristdemokratiska Kvinnoförbundet ser landets kvinnojourer och mansjourer som en stor tillgång och resurs. Vi vill därför öka anslagen till dessa som idag ofta drivs med hjälp av ideella krafter. Kristdemokratiska Kvinnoförbundet ser särskilt allvarligt på de fall där värnlösa drabbas av våld, t.ex. äldre och funktionshindrade kvinnor samt barn. Forskning visar att bland de äldre kvinnor som utsätts för våld och övergrepp är det de mest vårdkrävande på institutionerna som är mest utsatta. Vården måste därför ges utökade resurser så att personalen får tid att ägna sig åt patienterna och inte bara vårda dem fysiskt utan också se till deras mänskliga, sociala behov. Vårdpersonalen måste också erbjudas kompetensutveckling inom detta område. Funktionshindrade kvinnor är överrepresenterade bland dem som drabbas av sexuella övergrepp och sexuellt våld. En del av dessa kvinnor vittnar om hur vissa män erotiserar deras handikapp. Kvinnan har svårt att sätta gränser och söker kärlek och omtanke. Kvinnor som utsätts för sexuella övergrepp får allt svårare att värna om sin integritet och blir därför lätt ett offer. För att komma till rätta med den allt mer frekventa kvinnohandeln måste sambandet mellan prostitution och kvinnohandel uppmärksammas. Genom att kriminalisera köp av sexuella tjänster försvåras också arbetet för de kriminella ligor som är inblandade i kvinnohandeln.

Enligt beräkningar upplever cirka 200 000 svenska barn våld inom familjen. Dessa barn är ofta både vittnen till och offer för misshandel. Större uppmärksamhet måste ägnas åt barnen i de familjer där kännedom finns om att kvinnan utsätts för våld. I denna rapport har vi särskilt uppmärksammat mannen som misshandlar. Det är viktigt att män som misshandlar kvinnor får hjälp att komma ifrån sitt destruktiva beteende.

Vad kan vi göra? Kristdemokratiska Kvinnoförbundet vill verka för: ATT

samhällets attityd till våld mot kvinnor förändras

ATT

kvinnofrid innebär en nolltolerans av våld mot kvinnor

ATT

fördjupa samarbetet mellan myndigheter för att motverka våldet och att polis och åklagare ges ökade resurser för att arbeta förebyggande med våld mot kvinnor

ATT

den som utsatts för våld skall ha rätt till hemmet

ATT

kommuner har handlingsplaner och beredskap för att hjälpa utsatta och hotade kvinnor

ATT

ökade satsningar görs på landets kvinnojourer

ATT

hotade kvinnor skall erbjudas trygghetspaket, larm, pepparspray och kurser i självförsvar

ATT

offer för kvinnohandel skall få laglig rätt att stanna i landet för att vittna mot sina förövare och att de aldrig skall sändas tillbaka till hemlandet utan uppföljning, hjälp och stöd

ATT

Sverige skall vara drivande i frågan om kriminalisering av köp av sexuella tjänster

ATT

våld mot äldre kvinnor uppmärksammas och motarbetas bl.a. genom kompetenshöjning hos personalen

ATT

våld mot kvinnor med funktionshinder uppmärksammas och motarbetas

ATT

bättre uppmärksamma barnets situation i de familjer där kvinnan och barnet utsätts för våld

Våld mot kvinnor Varje år mister ett drygt tjugotal kvinnor i Sverige livet på grund av att de utsatts för våld av en man som de har eller har haft en nära relation till. År 2001 anmäldes cirka 20 000 misshandelsbrott mot kvinnor i Sverige. Endast var femte anmälan leder fram till ett åtal. Två tredjedelar av de våldsbrott som begås mot kvinnor utförs av en för henne redan bekant person och ofta begås denna misshandel i det egna hemmet. Cirka 30 procent av kvinnorna som polisanmäler våldet har tidigare anmält mannen för misshandel (BRÅ: Våld mot kvinnor i nära relationer. En kartläggning 2002 s 6 ff.). Våldsbrott mot kvinnor är ett problem som sträcker sig över alla sociala skikt i samhället. Undersökningar har visat att många fall av misshandel mot kvinnor avslutas med en våldtäkt. Misshandel mot kvinnor börjar ofta i samband med en graviditet. Våldsbrotten och hoten om misshandel mot kvinnor påverkar naturligtvis kvinnors hälsa, såväl fysiskt som psykiskt, mycket negativt. Viktigt att påpeka är att våldet inte enbart utgör ett fysiskt hot utan också ett psykiskt. Risken att hamna i en depression är stor och närmare 36 procent av de kvinnor som i Sverige utsatts för våldsbrott har funderat på att ta sitt liv (Gun Heimer Rikskvinnocentrum 2001). Myndigheternas ansvar Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att misshandlade kvinnor får hjälp. Situationen är därför mycket allvarlig då många kommuner helt saknar handlingsplaner och beredskap för att möta utsatta kvinnors behov och heller inte tillhandahåller information till allmänheten om vart hotade kvinnor kan vända sig (Socialstyrelsen: Social Tillsyn 2001). Det är av största vikt att åtgärder vidtas som dels förebygger våldet och dels säkerställer den misshandlade kvinnans trygghet och säkerhet. För att kunna uppnå detta måste samarbetet mellan berörda myndigheter fördjupas och handläggningen bli effektivare. Välutbildade poliser med kunskaper om orsakerna till våldsbrott och om hur våldet påverkar offret kan positivt bidra till kvinnans fortsatta agerande och hennes möjligheter att bli av med det ständiga hotet om misshandel1. Både polis och åklagare kan fortfarande göra mer i arbetet med att bekämpa våldet mot kvinnor. Hela rättsapparaten måste arbeta snabbare och effektivare.

I en fjärdedel av anmälningarna av misshandelsfall vill kvinnan inte fortsätta att medverka i polisutredningen (BRÅ: Våld mot kvinnor i nära relationer. En kartläggning 2002, s 44).

Kvinnojourer Det finns idag cirka 150 kvinnojourer i Sverige. Kvinnojourerna är en fantastisk resurs för alla de kvinnor som tar sin tillflykt dit när hot och våld blir övermäktigt och då hemmet inte längre är en trygg plats. Kvinnojourerna drivs i huvudsak genom ideellt arbete, varför många av landets kvinnojourer har svårt att finansiera sin verksamhet. I många kommuner saknas kvinnojourer helt. Kristdemokratiska Kvinnoförbundet arbetar för mer resurser till kvinnojourerna (Kristdemokraterna: Kvinnofrid på undantag 2002 s 9). Bevishantering Vikten av dokumentering och bevissäkrande är stor. Kristdemokratiska Kvinnoförbundet verkar för att det skall finnas tillgång till en videokamera i varje polisbil för dokumentering av misshandelsskador och brottsplatsen. Lagen om besöksförbud är ett viktigt skydd för hotade kvinnor. Straffsatserna för de män som överskrider förbudet måste skärpas. Hotade kvinnor skall, utan väntetid, erbjudas trygghetspaket och larm. Hotade kvinnor skall även ha rätt att bära och använda pepparspray (Kristdemokratiska Kvinnoförbundets handlingsprogram 2001 s 49). Förebyggande arbete Det förebyggande arbetet mot våld är mycket viktigt. Skolan skall ge möjlighet till träning i självförsvar för dem som så önskar. Självförsvar handlar i grunden om mycket mer än att lära sig metoder för att handgripligt skydda sig mot anfall. Det första ledet innebär att ge självförtroende och stärka skyddet av sin egen integritet. Kristdemokratiska Kvinnoförbundet verkar för: • att fördjupa samarbetet mellan myndigheter för att motverka våld mot kvinnor • att alla kommuner skall ha handlingsplaner och beredskap för att kunna hjälpa utsatta kvinnor • att landets kvinnojourer skall få ökade anslag • att det i varje polisbil skall finnas tillgång till videokamera för brottsplatsdokumentering • att lagen om besöksförbud skall skärpas • att hotade kvinnor skall erbjudas trygghetspaket och larm samt ha rätt att bära och använda pepparspray • att flickor och kvinnor erbjuds kurser i självförsvar

Kvinnohandel Varje år säljs minst en miljon kvinnor och barn runt om i världen som sexslavar, varav en halv miljon i Europa. Denna kvinnohandel (trafficking) medför att mellan 200 och 500 kvinnor och barn kommer till Sverige varje år. Det stora flertalet av dessa kvinnor hamnar utanför de rättsliga och sociala skyddsnäten (Kristdemokratiska Kvinnoförbundets handlingsprogram 2001 s 53). Den snabbt accelererande handeln med fattiga kvinnor och barn sker allt oftare från Östeuropa till Västeuropas storstäder. En kartläggning genomförd av Kvinnoforum visar att antalet prostituerade kvinnor från Baltikum och Östeuropa har ökat markant i Norden. Brist på makt, inflytande och kunskap i samverkan med arbetslöshet och fattigdom gör kvinnorna särskilt utsatta. Sexhandel är idag mycket lönsamt, en mer lukrativ marknad jämfört med både droger och vapen. Straffsatsen är dessutom lägre för handel med kvinnor. Kvinnor är en lönsam handelsvara eftersom de kan byta ägare flera gånger om (Våld mot kvinnor, rapport från en seminarieserie 2001 s 5). Handeln med kvinnor och barn anses årligen omsätta 70 miljarder kronor (Motion om jämställdhet 2001/02:A2111). Vad säger juridiken om kvinnohandel? Sedan den 1 juli 2002 innehåller brottsbalken ett nytt brott, människohandel för sexuella ändamål. Brottet inriktar sig på den gränsöverskridande handel med människor som syftar till att dessa skall utsättas för sexualbrott enligt 6 kap. 1, 2, 3 eller 4 § brottsbalken (Lag 1962:700), utnyttjas för tillfälliga sexuella förbindelser eller på annat sätt utnyttjas för sexuella ändamål. Även försök, förberedelse och stämpling till människohandel för sexuella ändamål, samt underlåtenhet att avslöja sådant brott är straffbart. Straffskalan är satt till fängelse lägst två och högst tio år. De offer som utsatts för kvinnohandel måste ges laglig rätt att stanna kvar i landet för att vittna mot sina förövare. Våld och/eller hot om våld mot offrens familjer som åsyftar att skrämma flickorna/kvinnorna till tystnad måste förhindras. De utsatta flickorna/kvinnorna får aldrig sändas tillbaka till hemlandet utan uppföljning, hjälp och stöd (Kristdemokratiska Kvinnoförbundets handlingsprogram 2001 s 53 f). Kvinnohandel och prostitution Kvinnohandel och prostitution är intimt sammanlänkade – saknas en marknad för prostitution sker heller ingen kvinnohandel. Sverige måste aktivt arbeta internationellt för en lagstiftning som kriminaliserar brottsutövningen kring prostitution. En samordning inom EU avseende bl.a. handläggning av misstänkta kvinnohandelsbrott skulle öka möjligheterna att komma åt dem som

ägnar sig åt kvinnohandel Kristdemokratiska Kvinnoförbundet verkar för: • att sambandet mellan kvinnohandel och prostitution uppmärksammas • att Sverige aktivt motarbetar all människohandel • att offer för kvinnohandel skall ha laglig rätt att stanna i landet för att kunna vittna mot sina förövare • att ingen sänds tillbaka till sitt hemland utan uppföljning, hjälp och stöd • att straffen för kvinnohandelsbrott skärps • att stödja EU-samverkan gällande handläggning etc. av misstänkta kvinnohandelsbrott

Prostitution I Sverige anses prostitution vara en del av mäns våld mot kvinnor. Våren 1998 antog riksdagen proposition Kvinnofrid (1997/1998:55). De centrala utgångspunkterna i propositionen är en förbättrad lagstiftning, förebyggande insatser och ett bättre bemötande av utsatta kvinnor. I och med propositionen infördes ett nytt brott i brottsbalken, kvinnofridskränkning. Vidare antogs lag (1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster och jämställdhetslagen skärptes avseende sexuella trakasserier i arbetslivet. Sedan den 1 januari 1999 är det därför en kriminell handling att köpa, eller försöka köpa, sexuella tjänster. Den som döms straffas med böter eller fängelse upp till sex månader. Kriminalisering eller legalisering? Sveriges sexköpslag är unik. I Europa ser vi allt fler tendenser till en ökad legalisering av prostitution. I Holland upphävdes år 2000 det sedan 1912 gällande bordellförbudet. Arbetsrättslig lagstiftning som gäller för allmän affärsverksamhet gäller nu också för bordellverksamhet. I Tyskland har prostitution legaliserats och likställts med vanlig affärsverksamhet. Också i Spanien, i Ryssland och nu senast i Finland förs livliga legaliseringsdebatter. Kristdemokratiska Kvinnoförbundet arbetar starkt emot en legalisering av prostitution och anser att legalisering skapar ett kvinnofientligt samhälle som erkänner den manliga makten och kontrollen som tar sig i uttryck i köp och utnyttjandet av en kvinna. Vidare anser Kvinnoförbundet att försäljning av sexuella tjänster ej skall kriminaliseras. Det är inte kvinnan som skall kriminaliseras utan mannen. Det hjälper inte att förbjuda försäljning av sexuella tjänster utan åtgärder måste riktas mot de bakomliggande orsaker som får kvinnan att prostituera sig och mot mannen som utnyttjar kvinnans sårbarhet. Rättssystemet måste också arbeta för att underlätta för den utsatta kvinnan att anmäla förövaren och att hennes anmälan leder till konkreta åtgärder. De prostituerades sociala situation Prostitution förekommer på grund av att det finns en efterfrågan på kvinnor och flickor. Om män inte såg som sin påtagna rättighet att kunna köpa och sexuellt utnyttja kvinnor och flickor skulle det heller inte finnas någon marknad för prostitution och sexhandel. Hallickar utnyttjar kvinnors

sociala,

ekonomiska,

politiska

och

rättsliga

underordning.

Ogynnsamma

uppväxtförhållanden, hemlöshet, missbruk och brist på utbildning nämns ofta av dem som arbetar med kvinnor som utsatts, eller själva utsatts, som orsaker till inträdet i prostitution.

Undersökningar visar också att en övervägande majoritet (65-90 procent) av de prostituerade kvinnorna har varit utsatta för sexuella övergrepp som barn (Regeringskansliet: Prostitution och handel med kvinnor 2002). Kvinnor och flickor i prostitution utsätts för hot, misshandel, våldtäkt, övergrepp, tortyr, oönskade graviditeter, infertilitet, skador på skelett, underliv och anus. Till detta kommer psykisk förnedring och förödmjukelse. Internationella undersökningar visar att prostituerade kvinnor uppvisar samma emotionella skador som tortyroffer och krigsveteraner. Dessa symptom kommer till uttryck i ångest, depressioner, stress och sömnsvårigheter. Bland dessa kvinnor är självmord och självmordsförsök mycket vanliga och risken att bli mördad är mångdubbelt större än för kvinnor i allmänhet (Regeringskansliet: Prostitution och handel med kvinnor 2002). Prostitutionens förekomst i Sverige År 2000 uppgav uppemot 50 svenska kommuner att det förekom prostitution i den egna hemkommunen. I Sverige är prostitution fortfarande till stor del ett storstadsfenomen och den övervägande majoriteten av de prostituerade finns i Stockholm, Göteborg och Malmö (Socialstyrelsen pressmeddelande 2002-08-25). Mörkertalet är dock mycket stort. Nya uppgifter tyder på att antalet prostituerade kvinnor i norra Sverige har ökat kraftigt som en följd av sexhandel (Våld mot kvinnor, rapport från en seminarieserie 2001 s 5). Efter sexköpslagens införande har mycket av den öppna prostitutionen försvunnit från gatorna. Enligt polisen har också den faktiska prostitutionen minskat sedan lagen antogs. Kristdemokratiska Kvinnoförbundet verkar för: • att Sverige skall vara drivande i frågan om kriminalisering av köp av sexuella tjänster • att försäljning av sexuella tjänster ej skall kriminaliseras • att motverka den legaliseringsvåg avseende prostitution som nu drar fram över Europa

Våldtäkt ”Den som genom våld eller genom hot som innebär eller för den hotade framstår som trängande fara tvingar någon annan till samlag eller till annat sexuellt umgänge, om gärningen med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med påtvingat samlag, döms för våldtäkt till fängelse, lägst två och högst sex år. Med våld jämställs att försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd” (Brottsbalken (1962:700) 6 kapitel 1 § Lag (1998:393)). År 2001 anmäldes 2084 våldtäkter (alt. grov våldtäkt). Denna siffra kan jämföras med år 1990 då 1410 fall av våldtäkt anmäldes. 2001 klarades endast 34 procent av fallen upp (BRÅ, 2002-1216). Mörkertalet av antalet anmälda våldtäkter beräknas vara mycket stort. Många kvinnor som blivit utsatta för en våldtäkt väljer att inte anmäla brottet. Detta beror på många saker. Det kan handla om misstro mot statliga institutioner, att kvinnan upplever att en anmälan och eventuell rättegång innebär allt för stora personliga kostnader eller att kvinnan är rädd för att utsättas för repressalier från gärningsmannen. Många kvinnor som har anmält en våldtäkt upplever kränkande behandling i rättssalen. De blir ifrågasatta, skuldbelagda och förödmjukade. Istället för att granska mannens beteende och agerande i och med våldtäkten blir det kvinnans beteende som blir utsatt för granskning. I många våldtäktsdomar finns beskrivningar av hur offret varit klätt, om hon har varit alkoholpåverkad, hennes sexualvanor osv. Många gånger utgår rättsprocessen från gärningsmannens perspektiv och hur han har uppfattat situationen istället för att se till offrets upplevelser (BRÅ: APROPÅ 5/2002: Hans Tengland). Kristdemokratiska Kvinnoförbundet verkar för: • att samhällets och rättsväsendets attityd gentemot våldtäktsoffer förändras genom ökad kunskap • att rättsprocessen skall granska förövarens beteende i samband med en våldtäkt och inte offrets

Våld mot äldre kvinnor Under

våren

och

sommaren

år

2000

genomförde

Brottsoffermyndigheten 2

omfångsundersökning angående våld mot äldre kvinnor och män .

I denna undersökning,

”Ofrid?”, uppgav 16 procent av de äldre kvinnorna att de utsatts för någon form av våld och/eller övergrepp efter att de fyllt 65 år (Brottsoffermyndigheten: Ofrid? 2002 s 81). Den äldre kvinnan drabbas ofta av en kombination av fysiska övergrepp, psykiskt våld, ekonomiska utnyttjanden, försummelse och sexuellt utnyttjande (Nationellt Råd för Kvinnofrid: Han var väl inte alltid så snäll, våld mot äldre kvinnor 2002 s 9). Undersökningen visar att 14 kvinnor av 1000 varit utsatta för fysiskt våld efter sin 65-års dag. 51 kvinnor av 1000 har blivit utsatta för sexuella trakasserier efter att det fyllt 65. I cirka hälften av dessa fall är det en man de känner som har utsatt dem. 10 kvinnor av 1000 har varit utsatta för ekonomiskt utnyttjande efter det att de fyllt 65 år. Förövarna när det gäller ekonomiskt våld är i tre av fyra fall män som inte tillhör familj, släktingar eller personal inom vård och omsorg (Brottsoffermyndigheten: Ofrid? 2002 s 81 ff.). Många kvinnor som varit utsatta för våld är traumatiserade och lider av en bestående rädsla på grund av det dem utsatts för. Det är tre gånger så många kvinnor som män som lider av detta. 75 procent av alla äldre kvinnor som utsatts för våld eller övergrepp har aldrig sökt hjälp. De mest omsorgs- och vårdkrävande äldre som bor på institution tillhör den största högriskgruppen att utsättas för våld och övergrepp. Personer med demenssjukdomar är en särskilt utsatt grupp. Media har den senaste tiden rapporterat flera fall av övergrepp. Det är viktigt att personalen ges tid för varje äldre och att utbildningsinsatser intensifieras. Särskilt viktigt är utbildning i hur man bemöter personer med demens. Vidare måste Kristdemokraternas förslag om värdighetsgaranti införas i hela landet för att säkerställa att det finns tillräckligt med personal på vårdhemmen och att de äldre bemöts med respekt och värdighet (Kristdemokraterna: Principprogram 2001 s 57). Kristdemokratiska Kvinnoförbundet verkar för: • att våld mot äldre kvinnor uppmärksammas och motarbetas • att kunskap och kompetens, speciellt om demenssjukdomar, ökas hos personal för att bättre bemöta äldre personer • att det sker en resursöverföring till vården och en kompetenshöjning hos vårdpersonalen så att 2

Undersökningen var utformad som en enkät som sändes ut till 1500 män och kvinnor mellan 65 och 80 år i Umeå kommun. Svarsfrekvensen var 76 procent. Denna rapport koncentrerar sig dock på kvinnornas relation till våld.

de tidigt kan upptäcka tecken på om misshandel förekommer • att Kristdemokraternas förslag om värdighetsgaranti införs i hela landet

Våld mot kvinnor med funktionshinder Risken för beroende och utsatthet ökar i och med ett funktionshinder. Ju mer omfattande funktionshinder desto större beroende. Just denna beroendeställning ökar sårbarheten och risken för att bli utsatt för våld. Den maktobalans som råder mellan den vårdande och kvinnan med funktionshinder skapar också möjligheter för våldsanvändning. För att minimera våldsutövandet mot kvinnor med funktionshinder är det därför viktigt att dessa kvinnor har flera olika vård- och stödkontakter Detta för att förhindra att kvinnan är utlämnad till endast en kontakt med omvärlden, en kontakt som också kan vara den som utsätter henne för våld. Kvinnor med alla typer av funktionshinder i alla åldrar drabbas av våld. Störst andel kvinnor som drabbas är de med psykiska funktionshinder och de med lätt utvecklingsstörning. Även äldre kvinnor med funktionshinder blir utsatta för våld (Nationellt Råd för Kvinnofrid: När man slår mot det som gör ont, våld mot kvinnor med funktionshinder 2001 s 17). En gemensam nämnare för det våld som drabbar funktionshindrade kvinnor är att våldet ofta riktas mot själva funktionshindret. ”Om kvinnan har balansproblem så slår mannen undan hennes ben. Kvinnor som blivit blinda kan mannen sätta krokben för så att de faller och slår sig” (Nationellt Råd för Kvinnofrid: När man slår mot det som gör ont, våld mot kvinnor med funktionshinder 2001 s 16). En kvinna med funktionshinder ses ofta som ”könlös”, hennes beroende gör henne till ett ”objekt för omhändertagande”. Funktionshindrade kvinnor drabbas därför i oroväckande hög grad av sexuella trakasserier och övergrepp. De drabbas också av ett strukturellt våld då samhället har en tendens att undervärdera dessa kvinnors betydelse och värde som medborgare. Våldet mot de funktionshindrade kvinnorna riskerar att normaliseras då händelser som om de drabbade en icke-funktionshindrad skulle utmålas som övergrepp beskrivs som vardagsföreteelser då de drabbar en funktionshindrad person (Nationellt Råd för Kvinnofrid: När man slår mot det som gör ont, våld mot kvinnor med funktionshinder 2001 s 7 ff.). Aktivt kontra passivt våld Det våld som drabbar kvinnor med funktionshinder beskrivs antingen som aktivt eller passivt. Det aktiva våldet utövas av en person som agerar och det kan vara fysiskt, psykiskt och/eller sexuellt våld och ekonomiskt utnyttjande. Det passiva våldet är istället att inte agera, vårdpersonal som underlåter att vårda, brist på mat och medicin, känslomässig isolering osv. Det fysiska våld som drabbar dessa kvinnor är i stor utsträckning slag, hårda tag, sparkar, nyp, brännskador, förgiftning, avslitet hår, felmedicinering, felbehandling och underlåtenhet att vårda. Våldet utförs 15

oftast i hemmet av en anhörig som den funktionsdrabbade kvinnan är i beroendeställning till. Våldet utförs av såväl män som kvinnor, det är dock konstaterat att män använder grövre våld än kvinnor (Nationellt Råd för Kvinnofrid: När man slår mot det som gör ont, våld mot kvinnor med funktionshinder 2001 s 18). Sexuellt våld Funktionshindrade kvinnor är överrepresenterade bland dem som drabbas av sexuella övergrepp och sexuellt våld. En del av dessa kvinnor vittnar om hur vissa män erotiserar deras handikapp. Kvinnan har svårt att sätta gränser och söker kärlek och omtanke. Kvinnor som utsätts för sexuella övergrepp får allt svårare att värna om sin integritet och blir därför lätt ett offer. Det sexuella utnyttjandet förvandlas till ett normalt inslag i vardagen (Nationellt Råd för Kvinnofrid: När man slår mot det som gör ont, våld mot kvinnor med funktionshinder 2001 s 13). Inom sjukvården är beroendeförhållandet mellan vårdaren och den vårdade extra stort. Det är därför mycket allvarligt då personal utnyttjar funktionshindrade kvinnor. Det har förekommit fall där vårdare inlett sexuella förhållanden med sina patienter eller utnyttjat dem på annat sätt. Det förekommer också att övergrepp begås av medpatienter (Nationellt Råd för Kvinnofrid: När man slår mot det som gör ont, våld mot kvinnor med funktionshinder 2001 s 13). Kvinnor med psykiska handikapp Kvinnor med psykiska problem tillhör de som är mest utsatta för övergrepp enligt Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH). Många av dessa kvinnor bär sedan tidigare med sig upplevelser och erfarenhet av övergrepp (cirka 72 procent enligt RSMH). Kvinnor med psykiska problem är ofta väldigt ensamma och isolerade. De är därför helt beroende av vården och sin vårdare. Många patienter lever under hotet om tvångsvård och under vanföreställningen att psykiskt sjuka hittar på och/eller inbillar sig övergrepp. Många fogas på så sätt in i systemet och vill ”inte vara besvärliga” och riskera att inte bli trodda osv. (Nationellt Råd för Kvinnofrid: När man slår mot det som gör ont, våld mot kvinnor med funktionshinder 2001 s 13). Kvinnor med psykiska funktionshinder är överrepresenterade bland de hemlösa (Kristdemokratiska Kvinnoförbundet: Handlinsprogram 2001 s 39).

Kristdemokratiska Kvinnoförbundet verkar för: • att våld mot funktionshindrade kvinnor aldrig accepteras utan motverkas • att kvinnor med funktionshinder skall erbjudas flera olika vårdkontakter för att undvika våld

och annat utnyttjande i sin beroendeställning • att öka kompetensen hos vårdpersonal om funktionshindrades behov av omsorg • att diskutera vårdetiska frågor bland personal som vårdar • att utbilda personal inom kommun, landsting och rättsväsende om denna särskilt utsatta grupp

Hedersrelaterad brottslighet FN uppskattar att cirka 5000 kvinnor runt om i världen mördades av sina egna familjemedlemmar år 2002. Hederskulturen förekommer främst i patriarkala samhällen där familjen, släkten eller klanen utgör den primära samhällsenheten och där sammanhållningen inom den egna gruppen är en förutsättning för gruppens inflytande gentemot andra grupper. Geografiskt förefaller hederskulturen ha sina främsta spridningsområden i hela Mellanöstern, i Afghanistan, Pakistan, Bangladesh och i Indien. Det finns även hederstänkande i vissa länder i Sydamerika och Afrika. Hederskulturen har en tydlig koppling till makt, pengar och anseende. Hederskulturens kvinnosyn bygger på att kvinnan är underordnad mannen och lägst stående på samhällsstegen. Detta ger övriga familjen rätt att straffa kvinnan om hon anses förstöra familjens heder, makt och anseende (Kristdemokratiska Kvinnoförbundet: Rapport om hedersmord 2002 s 4 ff.). Det är dock inte enbart hedern som går förlorad utan också makten. Då dessa män förlorar makten och kontrollen över sina familjer måste den återtas, ibland genom bestraffning och i vissa fall genom mord på sina döttrar (Nationellt Råd för Kvinnofrid: Man slår! Vad gör man? 2002 s 6). Även kvinnor spelar en aktiv roll inom hederskulturen. Medan det är männen som svarar för våldet så är kvinnorna inte sällan pådrivande när det gäller att se till att hedern återupprättas (Kristdemokraterna: Rapport om hedersmord 2002 s 5). Det är viktigt att se de kulturella och strukturella faktorerna bakom hedersmord. Genom att vi ser hedersmord som ett kulturellt problem erkänner vi också invandrarflickornas problematik och utsatta situation i det svenska samhället. Påverkar segregationen i Sverige den hedersrelaterade brottsligheten? Många kvinnor i patriarkala familjer utsätts i det tysta för fysisk och psykisk misshandel. På grund av segregationen tyr sig invandrarfamiljer till sina landsmän vilket ytterligare ökar segregeringen, familjerna blir allt mer isolerade och detta bidrar till att konservera stereotypa och föråldrade könsroller. I mötet med Sverige förlorar ofta fadern sin roll som familjeförsörjare vilket leder till bristande självkänsla. Han försöker allt hårdare kontrollera sin familj och får god hjälp med detta utav sina landsmän. Det skapas en mycket stark kontroll familjerna emellan och det är flickorna som blir offer. Familjens och släktens roll Det finns ett starkt socialt stöd och regelverk för de män som utövar våld mot sina döttrar i hederns namn. Hedersmord pressas således fram av ett socialt tryck från familjen. I 18

hederskulturen finns en tydligt uttalad hierarki där fadern och hans släkt (t.ex. farbröder) kommer först, sedan modern och hennes släkt, följt av familjens söner och slutligen döttrarna. Alla relationer är genusbetonade och befästs i och med födelsen, det är bättre att föda en son än att föda en flicka. Det är således mer fördelaktigt att vara man än att vara kvinna. Det är patriarken som styr familjen, allt ifrån ekonomin till kontakter med omvärlden. Att bli förskjuten från sin familj är därför inte bara en social tragedi utan även en ekonomisk. Hedersrelaterad brottslighet i Sverige Det är mycket svårt att veta hur omfattande den hedersrelaterade brottsligheten är i Sverige. Anmälningsbenägenheten är låg och det är därför ett stort mörkertal av icke anmälda brott. Samhällets kunskap om denna typ av brottslighet är också mycket låg. Enligt länsstyrelserna i Stockholm, Göteborg och Malmö har minst 400 unga kvinnor sökt hjälp för att de känner sig hotade av sina familjer. Mindre än fem procent av dessa kvinnor har erbjudits skyddat boende på grund av resursbrist. För de flickor som söker hjälp av samhället skall det utarbetas stödprogram. Dessa program skall innehålla skyddat boende, övriga fysiska skyddsanordningar, utbildning i personskydd, möjlighet till regelbundna samtal med erfaren kurator eller psykolog, möjlighet till utbildningsoch yrkesvägledning samt hjälp och stöd att upprätta en levnadsplan för de närmsta åren (Kristdemokratiska Kvinnoförbundet: Rapport om hedersmord 2002 s 9). Det är mycket viktigt att tidiga satsningar riktas mot hela familjen i syfte att motverka motsättningar inom familjen som kan leda till hedersmord. Kristdemokratiska Kvinnoförbundet verkar för: • att förbättra integrationen av flyktingar och invandrare i det svenska samhället • att förstärka Rikskriminalpolisens resurser så att den arbetsgrupp som arbetar med hedersrelaterad brottslighet kan fortsätta sitt arbete • att alla kommuner upprättar heltäckande stödprogram för utsatta flickor där det behövs • att alla kommuner erbjuder skyddat boende vid behov

Barn i familjer där kvinnan misshandlas Forskning visar att i de familjer där en kvinna misshandlas är risken stor att också barnen blir utsatta för våld och sexuella övergrepp. Barn till en kvinna som misshandlas löper 15 gånger större risk än barn i allmänhet att själva drabbas av våld (SOU 2001:72 Barnmisshandel, att förebygga och åtgärda s 300). Enligt beräkningar lever cirka 200 000 svenska barn i familjer där mannen utövar våld. Barnen är i dessa fall både vittnen till misshandel och offer för våld inom hemmets väggar. Barn drabbas av såväl fysiskt och psykiskt våld, som av materiellt- och sexuellt våld (Nationellt Råd för Kvinnofrid: Se till mig som liten är, när pappa slår mamma 2002 s 6 ff.). Barn som vittnen och offer Flera studier visar att barn vet huruvida det förekommer våld i familjen eller ej. Detta trots stora ansträngningar från såväl mannen som kvinnan att försöka dölja våldet och hålla barnen ovetandes (BRÅ: Våld mot kvinnor i nära relationer. En kartläggning 2002 s 35). De män som utövar våld mot kvinnor och barn kan inte härledas till någon speciell kategori av människor. Våld kan förekomma oavsett social klass, nationalitet, etnisk tillhörighet, utbildningsnivå eller yrkesutövning. Det finns dock en erkänd variabel som har starkt samband med barnmisshandel och det är en svag familjeekonomi. Barn som lever i socialt missgynnade grupper har generellt sett sämre hälsa och är mer utsatta för våld än andra barn (SOU 2001:72 Barnmisshandel, att förebygga och åtgärda s 303). De barn som lever i dessa familjer beskriver ett hem där fadern dikterar reglerna. Dessa regler är ofta outtalade och slumpartade och gör det därför mycket svårt att genom sina handlingar förutse och undvika våldet. Mannen gör allt för att isolera familjen från allt socialt umgänge med släkt och vänner. Han hånar dem offentligt, visar förakt och utövar våld. Den senaste tidens uppmärksammade fall där t.o.m. spädbarn misshandlats svårt visar att samhället måste reagera. Barnavårdscentraler behöver få ökade kunskaper om hur de kan upptäcka och åtgärda misshandel. Hur påverkas barn av misshandel i hemmet? Barn som upplever våld hemma blir misstänksamma och iakttagande mot sin omgivning. Mannen hindrar barnen från att knyta värdefulla kontakter och våldet hämmar därmed barnens utveckling. Dessa barn blir ofta betraktade som udda och avvikande i sin omgivning och utsätts därför ofta för mobbning. De flyr verkligheten genom dagdrömmar, fantasier och lögner. Andelen som missbrukar alkohol och droger och/eller har försökt ta sitt liv är också större bland

dessa barn och ungdomar. Många barn upplever skam och skuldkänslor, maktlöshet, oro och ångest (SOU 2001:72 Barnmisshandel, att förebygga och åtgärda s 285 ff.). Många gånger märker förskole- och skolpersonal att något är fel men vet inte hur de skall agera. Det är viktigt att de hjälper barnet och när så är nödvändigt anmäler familjen till sociala myndigheter. Att se sin mamma bli slagen skapar en rädsla hos barn, en rädsla för moderns liv men också för sitt eget liv. Forskning visar att barn som varit utsatta för våld i sin hemmiljö även fortsättningsvis drabbas av våld i hög omfattning. Flickor riskerar att bli offer för kvinnomisshandel och pojkar i vuxen ålder blir förövare (Nationellt Råd för Kvinnofrid: Se till mig som liten är, när pappa slår mamma 2002 s 17). Kristdemokratiska Kvinnoförbundet verkar för: • att bättre uppmärksamma barnets situation i de familjer där kvinnan utsätts för våld • att utbilda förskole- och skolpersonal i upptäckt och vad man kan göra för att hjälpa ett utsatt barn • att barnavårdscentralerna ges ökad kunskap om hur man upptäcker en misshandel hos små barn • att barnfamiljernas ekonomi stärks • att en nollvision mot mobbning av barn skapas • att barnkonventionens regler efterlevs

Mannen som misshandlar Så gott som allt våld i dagens samhälle är mäns våld. Mäns våld mot kvinnor är ett maktuttryck. Dagens könsmaktsordning innebär mannen utgör normen. Detta leder till att många män tar för givet att de är överordnade kvinnor och därmed också skall ha makt, just på grund av sin könstillhörighet. Forskning visar att då de upplever att denna makt tas ifrån dem eller ifrågasätts tar de många gånger till våld för att bekräfta och försvara sin självpåtagna makt och rätt (Nationellt Råd för Kvinnofrid: Man slår! Vad gör man? 2002 s 5 ff.). Det är mycket svårt att peka ut en man som utövar våld mot kvinnor då dessa män finns representerade bland alla åldrar, nationaliteter, yrkesgrupper och samhällsklasser. Det finns dock ett antal faktorer som verkar öka risken för att mannen tar till våld. De män som misshandlar är i större utsträckning brottsbelastade3, arbetslösa och har lägre utbildning än män i allmänhet. Detta gäller även för de kvinnor som blir utsatta för våld. Svartsjuka, konflikter i samband med en separation och alkohol är också återkommande generella drag hos gärningsmän i samband med kvinnomisshandel (BRÅ: Våld mot kvinnor i nära relationer. En kartläggning 2002 s 7). Grundläggande orsak är dock den könsmaktsordning som gör att män slår kvinnor. Mansjourer Under slutet av 1980-talet startade de första mansjourerna i Sverige. Kriscentrum för män i Göteborg påbörjade sin verksamhet 1986 och Manscentrum startade i Stockholm 1988. 1997 började Riksorganisationen arbeta med syfte att skapa ett forum för utbyte av erfarenheter och kunskaper. Idag har Riksorganisationen sex medlemmar4 och de tar årligen emot cirka 1200 män för personliga samtal eller gruppbehandling. Merparten av de män som söker sig till dessa organisationer är mellan 25-45 år och kommer från olika yrkesgrupper och samhällsklasser. De flesta söker sig till organisationen på grund av samlevnadsproblem. Mellan 25-30 procent av dessa män uppger problem med våld och/eller aggressivt beteende. De flesta män har relationsproblem och befinner sig i eller i nära anslutning till en separation (Nationellt Råd för Kvinnofrid: Man slår! Vad gör man? 2002 s 17 ff.). Vi tycker att det är viktigt att män som misshandlar får hjälp. Syftet skall vara att skapa ett ökat medvetande hos dessa män så att de slutar lösa sina problem genom att misshandla kvinnor. En viktig fråga för männen är att våga titta på och utvärdera dagens rådande mansroll. 3

79 procent av gärningsmännen hade före den anmälda misshandeln varit lagförda för brott. Motsvarande siffra för offren för misshandeln är 38 procent (BRÅ 2002) 4 Riksorganisationens medlemmar är Kriscentrum för män i Göteborg, Stiftelsen Manscentrum i Stockholm, Kriscentrum för män i Lund, Föreningen för Manscentrum i Haninge, Krismottagningen för män STICKAN i Gävle och Manscentrum i Dalarna.

Kristdemokratiska Kvinnofรถrbundet verkar fรถr: โ ข att mansjourerna ges รถkade anslag fรถr utvecklande av sin verksamhet

Litteraturförteckning • Brottsbalken (1962:700) • Brottsoffermyndigheten: Ofrid? 2002 • BRÅ: APROPÅ 5/2002 • BRÅ: Våld mot kvinnor i nära relationer. En kartläggning 2002 • Gun Heimer, Rikskvinnocentrum, 2001 • Kristdemokraterna: Kvinnofrid på undantag 2002 • Kristdemokraterna: Motion om jämställdhet 2001/02:A2111 • Kristdemokraterna: Principprogram 2001 • Kristdemokratiska Kvinnoförbundet: Handlingsprogram 2001 • Kristdemokratiska Kvinnoförbundet: Rapport om hedersmord 2002 • Lag (1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster • Lag (1998:408) om Kvinnofrid • Nationellt Råd för Kvinnofrid: Han var väl inte alltid så snäll, våld mot äldre kvinnor 2002 • Nationellt Råd för Kvinnofrid: Man slår! Vad gör man? 2002 • Nationellt Råd för Kvinnofrid: När man slår mot det som gör ont, våld mot kvinnor med funktionshinder 2001 • Nationellt Råd för Kvinnofrid: Se till mig som liten är, när pappa slår mamma 2002 • Proposition: Kvinnofrid 1997/1998:55 • Regeringskansliet: Prostitution och handel med kvinnor 2002 • Socialstyrelsen: Social Tillsyn 2001 • SOU 2001:72 Barnmisshandel, att förebygga och åtgärda • Våld mot kvinnor, rapport från en seminarieserie 2001, Forum Syd, Föreningen för Utvecklingsfrågor FUF, Kvinnoforum, Svenska UNIFEM-kommittén, Riksförbundet för Sexuell Upplysning RFSU och Rädda Barnen