På djupet Organdonation
DCD ÄR ALLTSÅ det ena stora projektet som kommer att öka antalet organ i Sverige. Det andra handlar om njurar – och extremt avancerad matchnings38
Medicinsk Vetenskap №2–2020
teori. I bakgrunden finns ett Nobelpris kring just detta, utdelat inom ämnesområdet ekonomi under 2012 till två amerikaner. I Sverige ledde prisutdelningen till att nationalekonomen Tommy Andersson, professor vid Lunds universitet och Handelshögskolan i Stockholm, skrev en artikel i Läkartidningen. Hans förslag var att använda beräkningsmodellerna, som tidigare använts i andra länder för att få rätt njure att hitta rätt mottagare, även inom svensk donationsverksamhet. – Jag nappade direkt på detta. Det gjorde även min kollega Per Lindnér på Sahlgrenska i Göteborg. Vi tog båda två kontakt med Tommy Andersson och sedan dess har vi jobbat tillsammans med det som numera kallas njurbytesprogrammet STEP, säger Lars Wennberg, transplantationskirurg
DET HÄR KANSKE låter enkelt – men det är det inte. Lars Wennberg beskriver hur snabbt antalet möjliga kombinationer växer. Om 50 par ingår i ett njurbytesprogram är antalet möjliga kombinationer 3,04 x 1064. Siffran är
”Vården kan hjälpa till att hitta en levande donator” Eva Lagging är doktorand vid institutionen för lärande, informatik, management och etik, LIME, vid Karolinska Institutet. Hon forskar om sjukvårdens roll i att få fram levande donatorer. Ska sjukvården ta ett större ansvar i att få fram levande donatorer? – Man kan se det så här: Det finns en struktur kring donation från avlidna personer. Sjukvården vet när och hur de ska prata med de närstående till den som avlidit. Vi har inte motsvarande struktur kring donation från levande personer. Är det rimligt att det är den som är njursjuk som ska fråga sina närstående? Det
kan vara mycket känsligt och svårt. Alla har heller inte lika stora nätverk. Därför skulle det behövas en struktur även kring levande donation. Tar sjukvården några sådana initiativ i dag? – Ja. I Stockholm använder Danderyds sjukhus sedan flera år ett färdigformulerat brev som skickas till vissa närstående. Vilka som får brevet bestäms av den njursjuka patienten. Brevet innehåller bland annat information om vad levande njurdonation är och telefonnummer till vårdpersonal för den som vill veta mer. Det är ett brev som lyfter frågan om donation, som ger vägar att söka sig vidare för den som själv vill. Den
stora poängen är att det är sjukvården som är avsändare, inte patienten. Ett liknande brev är på väg att börja användas även av Akademiska sjukhuset i Uppsala. På Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge ordnas regelbundet informationsträffar, öppna för den som vill gå dit, och där kan man få träffa personer som skänkt eller fått organ och få lära sig mer, helt utan förpliktelser. Hur har brevet uppfattats? – Jag har djupintervjuat 15 personer som fått brevet. De har tyckt brevet och dess syfte har varit bra, oavsett om de har velat gå vidare och skaffa mer information eller inte. Ingen har tagit illa upp och ingen har tyckt att det har varit okänsligt. Har det haft resultat? – Danderyds sjukhus har skickat ut drygt 50 sådana här brev. I flera fall har det lett till att en närstående har skänkt en njure.
Foto: Alex Gerdov, Privat
möjliga behandlingar som han undersöker i sin forskning. Flera av dem går ut på att man tillför olika läkemedel till vätskorna i perfusionsmaskinen. Några av dem används redan i dag vid vissa leversjukdomar, till exempel vanlig omega 3-fettsyra. Det verkar också vara värdefullt att tillföra syre genom perfusionsvätskorna, särskilt vid DCDdonation. Vidare kan perfusionen utföras med hjälp av kall eller kroppsvarm vätska, med olika för- och nackdelar. Men – det är klurigt att bedöma skicket på en lever, eftersom den har flera arbetsuppgifter. Lungor som klarar av ett visst mått av gasutbyte kan transplanteras, ett hjärta som pumpar en viss volym också. Sådana enkla, tydliga mätvärden saknas för levrar. I dag bedöms de av kirurgen före transplantation, delvis genom vissa laboratorievärden, men också utifrån hur de ser ut. En bra lever är rödbrun till färgen medan en fettlever blir gulaktig. Ett mer heltäckande testkit är ett annat bidrag från Greg Nowak och hans forskarkollegor. De har tagit fram en metod som kombinerar de laboratorietester som redan finns med nya inslag, som att mäta förekomst av vissa ämnen från perfusionsvätskan. Det gör det möjligt att snabbt och mer objektivt få en mer rättvisande bild av skicket på en donerad lever. Testet kommer börja användas samtidigt som perfusionsmaskinen. Förhoppningen är att det här sättet att hantera levrar ska ge bättre långtidsresultat vid transplantationer. Ettårsöverlevnaden har förbättrats kraftigt de senaste decennierna, men risken för att få problem efter längre tid, efter kanske tio år, är ungefär densamma. – Vi vet att en del av de komplikationer som uppstår på sikt beror på att levern skadas under donationsprocessen. De skadorna kanske inte upptäcks förrän efter flera år. Vår förhoppning är att vi ska kunna identifiera brister redan innan transplantationen, medan levern ligger i perfusionvätska, och samtidigt kunna behandla skadorna. Målet är att levrar som transplanteras generellt sett kommer att vara i bättre skick, vilket skulle minska långtidskomplikationerna, säger Greg Nowak.
vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge och docent vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik vid Karolinska Institutet. I njurbytesprogrammet ingår par, som består av en njursjuk person och en levande donator, som vill skänka en njure till den sjuka. Men det går inte. Njuren matchar inte, rent immunologiskt. Däremot kanske någon annan kan få denna njure – men den levande donatorn vill hjälpa just sin närstående. Om man då hittar ett par som är i motsvarande situation kan de fyra göra ett korsvist byte, där båda mottagarna får en njure av en levande donator, men inte den de själva känner.
