Kyrkobladet nr 2 2021 Järna-Vårdinge pastorat

Kyrkobladet svenska kyrkan i järna och vårdinge

Nr 2 2021

»Se till mig som liten är« »Det är på grund av Jesus som jag kommer hit« · sid 6 »Barndomen känns inte som så länge sen« · sid 12 Hos Maj-Lis kom barnen alltid i första rummet · sid 18

Foto: Angelica Windolf/Fru W Fotoatelier

KYRKOHERDEN INLEDER

Kyrkoherde Matts Sandström: ”Även den mörkaste dag finns det ett ljus som lyser.”

Vi för ljuset vidare till de vi möter på vår väg

2

DET FINNS DAGAR SOM känns mörka. Kanske har vi inte lyckats med det vi föresatt oss, kanske har vi på något sätt sårat någon som står oss nära, kanske har någon vi älskar lämnat oss.

Så var det för lärjungarna. De hade lämnat allt för att följa Jesus, de hade följt honom under flera år, lyssnat till vad han hade att säga om livet och tillvaron, om relationer till medmänniskor och Gud, om att älska sina fiender. Han hade varit deras ledare och ­deras vän. Honom hade människor förtalat, ­plågat och till slut d ­ ödat. Det kunde knappast kännas mörkare! Under Jesu dödskamp hade mörkret bokstavligen fallit över jorden under tre ­timmar och Jesu ord: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” hade visat på ensamhetens mörker i hans inre.

SÅ KOM LJUSNINGEN! Några kvinnor besökte Jesu grav. Det var inte så man hade trott att mörkret skulle segra över ljuset. Men liksom ett litet ljus kan fylla ett helt rum med ljus, fyllde ljuset från den tomma graven kvinnornas och lärjungarnas hjärtan.

Ljuset lyser upp, och mer därtill, skänker värme åt tillvaron.

Jesus själv kallar sig Världens ljus. Han kan lysa upp våra liv och värma oss än idag. Genom sin uppståndelse har Jesus besegrat mörkret och döden för att skänka oss ljus och liv. Jesus har också sagt: ”Ni är världens ljus.” Vi för ljuset vidare till de människor vi möter på vår väg. Vi får vara ett ljus för våra medmänniskor och ge ljus och värme i varandras mörka stunder. Vi är aldrig ensamma, utan lever i ett sammanhang med andra människor. Vi får alltid vara nära Gud. Guds ljus är starkare än det mörker vi själva eller andra tillfogar oss. Även den mörkaste dag finns det ett ljus som lyser, om än svagt och flämtande. Så var det för lärjungarna, så kan det vara även för dig och mig.

LEKFULLT. Maj-Lis och barnen på Enebo barnpensionat gungar.

Mia Maria om illustrationen på farmor Maj-Lis Hej illustratör Mia Maria Güettler som gjort ­omslaget. Vad kan du berätta om illustrationen som föreställer din farmor Maj-Lis som porträtt­ eras i artikeln om Enebo på sidan 18.

– Det finns ett fotografi från Enebo där min ­farmor Maj-Lis som ung en varm sommardag sitter på en gungbräda tillsammans med sju barn. I den bilden ser jag hur en vuxen människa kan balans­ era en hel barngrupp genom sin lugna och trygga närvaro. Min farmor brukade ibland berätta om barnpensionatet. Det var berättelser om barn som hade det svårt men som fann trygghet i hennes omvårdnad. Jag ville skildra detta och använde fotografiet som förlaga till min illustration. Land­ skapet, huset, sakerna och skorna har jag lagt till.

Bara ett par månader kvar till kyrkovalet NEDRÄKNING. Lägg datumet 19 september på minnet, för då är det kyrkoval! Alla som är medlemmar i Svenska kyrkan och som är över 16 år har rätt att rösta.

Varför ska man rösta i kyrkovalet, Lasse Wiklund, kyrkorådsordförande i Järna-Vårdinge Pastorat?

– För att upprätthålla demo­kratin och för att påverka i­nriktningen av verksamheten.

BLOMSTERFLICKA. Kerstin Kihlberg i Mölnbo är inne på sitt 98:e år och ser till att aktivera sig varje dag. Läs intervjun med henne på sid 12.

”Gud, låt din Ande röra mitt hjärta så att jag hör ditt tilltal, ser dig i varje människa och finner mitt mål i dig.”

En bön att be varje arla morgon.

Foto: Annelie Wagnefors

Foto: Stefan Christophs, Nykvarn.

1 fråga till... ...KONFIRMANDEN. Hej Sophia, 14 år, en av årets konfirmander. Vad ser du mest fram emot under konfirmandåret?

– Jag ser fram emot att jag ska döpa mig och att jag ska få lära känna nya människor!

PS: Årets konfirmander är 23 till antalet och har under våren startat IRL igen efter att ha haft undervisningen digitalt.

MIDSOMMARHELGEN

Vi firar skapelsen, ljuset och en döpande profet VID SIDAN AV JULEN är midsommar svenskarnas högst skattade högtid. Äntligen är sommaren här på riktigt!

Ljuset, värmen (nåja) och gemenskapen är värdefulla juveler som finns där djupt inne i folksjälen.

Det många dock inte känner till är att midsommar en gång var en stor högtid i kyrkan. I nära 1500 år firades profeten Johannes Döparen på midsommar­ dagen, som under lång tid inföll den 24 juni. Att det blev just då ­beror på att Johannes enligt L ­ ukasevangeliet ska ha fötts ett halvår före Jesus.

PROFETEN JOHANNES var jämnårig med Jesus och döpte sina anhängare i floden Jordan. Han döpte även Jesus själv vilket blev startskottet för Jesu offentliga verksamhet. Johannes förkunnade att folket behövde omvända sig och låta döpa sig för att vara redo att ta emot Guds son.

Från och med 2003 firas Johannes Döparens dag i Sverige på söndagen

­ fter midsommardagen. Fram till 1952 e var midsommaraftonens fasta datum 23 juni. Från 1953 är själva helgdagen, midsommardagen, rörlig och infaller en lördag ­mellan 20 och 26 juni.

MIDSOMMAR HAR koppling till kyrkans år men också till naturens cykel. Just då står växtligheten i sitt flor och naturen är full av kraft. Helgen var också en naturlig brytpunkt i bondesamhällets arbetsår. På midsommardagen läser vi ­bibeltexter om naturen som Gud har skapat och vi uttrycker förundran och tacksamhet inför vår plats i denna värld och vårt ansvar för den.

Så låt oss se på den skönhet som finns där ute i naturen medan vi dansar runt midsommarstången. Låt oss stämma in i psalm 200 som med sina första rader hyllar Guds skapelse: ”I denna ljuva sommartid gå ut, min själ, och gläd dig vid den store Gudens gåvor. Se, härligt smyckad jorden står, se hur för dig och mig hon får så underbara håvor!”

Färre döptes i kyrkan under förra året DOP. Antalet personer som döptes i Svenska kyrkan under 2020 minskade med 32 procent jämfört med 2019. Bara 31 063 barn döptes i hela Sverige under förra året. Många valde att avboka eller skjuta upp dopet på grund av förhållanden som är förknippade med den pandemi som har drabbat världen. Även i Järna-Vårdinge pastorat minskade antalet dop. Under 2020 döptes bara 14 personer. Kyrkobladet frågar kommunikatör Linnéa Malmborg hur inbjudningarna till dop ser ut.

Vad gör pastoratet för att bjuda in föräldrar att boka dop till sina barn?

– Vi skickar bland annat ut en skriftlig GOODIEBAG. dopinbjudan till Ett informationskit alla föräldrar med med lite gott och barn som är två till blandat skickas till alla tre ­månader gamla. nyfödda i pastoratet.

De får en informationsbroschyr om dopet och en liten gåva som en gratulationshälsning från kyrkan till det nyfödda barnet, säger kommunikatör Linnéa Malmborg.

3

KYRKOVAL 19 SEPTEMBER:

KARIN HALLDIN, VALNÄMNDEN

Glöm inte att rösta!

Karin är kyrkovalets egen bevakare

Foto: Linnéa Malmborg

DEN 19 SEPTEMBER I höst är det kyrkoval. För att valet ska ­kunna genomföras behövs en valnämnd som ser till att planering och allt praktiskt ordnar sig. Karin Halldin är ordförande i ­valnämnden i pastoratet. Hur hamnade du där, Karin?

– Jag fick frågan från tidigare ordförande om jag ville ställa upp.

Jag sa ja eftersom det lät intressant! Mandatperioden sträcker sig från ett val till nästa.

Vad är valnämndens uppdrag?

– Att valet ska gå rätt till enligt lagar och regler. Vi ska se till att det finns valförrättare på valdagen och röstmottagare under de två veckor då förtidsröstningen pågår. Minst tre personer samt flera ­reserver måste finnas i varje ­vallokal. Vi beställer material såsom valsedlar, kuvert och annat som behövs och ombesörjer att allt finns på plats i vallokalerna. På s­ jälva valdagen ser vi till att val­ förrättarna får alla förtidsröster så att de kan räknas med de andra rösterna. När alla röster är r­ äknade slut­rapporterar vi resultatet och kör alla röster till stifts­kansliet i Strängnäs.

Hur ser ditt eget engagemang i kyrkan ut?

– Jag är numera ledamot i kyrkofullmäktige men har tidigare suttit i kyrkoråd och församlingsråd samt varit kyrkvärd.

Vad är viktigt för dig själv att kyrkan satsar på?

– Ungdomsverksamhet, gudstjänst och musik. Att människor som är ensamma får ett sammanhang att tillhöra och någon de kan prata med.

Berätta något kul om dig själv!

– Jag spelar dragspel! Allt började med att jag fick ett dragspel då jag fyllde 13 år. När jag gick i pension dammade jag av det och gick med i Telgebälgarna där vi spelar tillsammans.

KARIN HALLDIN BOR: Kallfors, Järna. Flyttade dit från Nykvarn 2004.

AKTUELL: Ordförande i Järna-Vårdinge pastorats ­valnämnd som består av fyra ledamöter och fyra e ­ rsättare.

GÖR: Pensionär. Ledamot i äldreomsorgsnämnden i Södertälje kommun.

HUSDJUR: En hund (dvärgschnauzer).

INTRESSEN: Stickar många plädar, tröjor och strumpor.

Tränar vattengympa. Är ofta på sommarstället.

Frälsa

... kommer från ett gammalt ord, ”frihalsa”. När halsjärnet runt slavens nacke togs bort frihalsades han. När Jesus dör på korset tar han bort det vi kallar synd och som håller oss fångar. Då blir vi frälsta eller räddade som man också kan säga.

UTLOTTNING. Vinn boken Gör mig till

din – De första stegen med ­Frälsarkransen av Martin Lönnebo. Vi lottar ut ett e­ xemplar tillsammans med en ­f rälsarkrans! Skriv ett mail eller ett vanligt brev med namn och adress till redaktör Linnéa Malmborg. ­

4

”Låt också mig, någon gång, ana himlens härlighet.”

MEDALJPRYDD. Strängnäs b ­ iskop

J­ ohan Dalman har nu tilldelats H.M. Konungens medalj i 12:e ­storleken i Serafimerordens band för ­f örtjänstfulla insatser som ­överhovpredikant. Dalman har varit överhovpredikant sedan 2015 och i uppdraget ingår tillsynsansvar över ­Hovförsamlingen samt ledning av Hovkonsistoriet som är en slags ­t illsynsenhet för ­Hovförsamlingen.

Foto: Magnus Aronson

”För den moderna ­människan kan vardagen ibland upplevas som en snabb kall flod. Då b ­ ehövs någonting att hålla i ­handen.”

MARTIN LÖNNEBO, Frälsarkransens skapare

NY SAMTALSGRUPP

Frälsarkransen som livboj SÖNDAGAR 14.00­–15.30 I VÅRDINGE KYRKA Samtalsgrupp om kristen tro med utgångspunkt i frälsarkransen. För dig som vill lära dig mer om kristen tro.

Anmälan till präst Martin Reberg, 08-551 740 45.

FRÄLSARKRANSEN SKAPADES av biskop emeritus Martin ­Lönnebo en sommar när han båtluffade i Grekland. Hans båt ­t vingades på grund av en storm anlägga vid en ö med bara 47 ­invånare inklusive byns präst. Där hyrde han ett rum och med den v­ inande stormen utanför började han skissa fram det som skulle bli frälsarkransen – en modern, och protestantisk variant av radbandet. Den kan bäras på armen men lika gärna i fickan eller i väskan för att ha nära till hands när man har en stund över.

M

ar tin R e b er g . F o t o

:A

n dolf a Wi

även sex tystnadspärlor.

Tystnaden är nödvändig för att vi ska lyssna till våra tankar och uppfatta Guds tilltal.

Vad är din egen koppling till frälsarkransen?

– Det var i mötet med frälsar­kransens skapare, biskop emeritus Martin ­Lönnebo, som jag tog första stegen på min väg till att bli präst. Sedan dess har vi hållit kontakten. Jag har a ­ nvänt frälsarkransen i tolv år.

lic

rosenkransen och radband.

Nu har också vår egen Evangelisk Lutherska kyrka frälsarkransen!

På vilket sätt kommer du att använda dig av kransen i samtalsgruppen?

– Varje pärla förknippas med texter, bibelord, böner och ­psalmer som hjälp och ­vägledning. Vid varje möte utgår samtalet från en av frälsarkransens tolv pärlor.

Mellan dessa pärlor finns

ge

Präst Martin Reberg, varför använder du frälsarkransen?

– Frälsarkransen är en övning i livsmod, livslust, självbesinning och i att leva nära Gud. Ett redskap att hålla fast vid i en förvirrad och ytlig tid. Att använda sig av radband för att samla tankarna när man närmar sig de eviga frågorna är en väl beprövad metod. Våra bröder och systrar i katolska och ortodoxa kyrkan har

n

Martin: »Frälsarkransen är ett andligt gym för själen«

Hur kan någon som är helt oinvigd i frälsarkransens pärlor använda dem i sin vardag?

– Som så mycket annat behöver man vägledning och träning för att kunna till­godogöra sig det som är viktigt. Frälsarkransen tillhör det omistliga och är ­ett slags andligt gym för själen. Inga förkunskaper krävs. Vår längtan och goda vilja räcker väldigt långt.

5

TRISS I VÄNNER. Aziz Khobot, Ganet Alm och Lena Wiklund ser Överjärna kyrka som en väldigt viktig plats. ”Det är på grund av Jesus som jag kommer hit. Jesus dog för oss och jag vill följa Jesu ord hela livet”, säger Aziz, längst till vänster.

6

AZIZ KHOBOT, KYRKOBESÖKARE:

»Det är på grund av Jesus som jag kommer hit« Från tre olika kontinenter har tre personer träffats och blivit vänner genom bön och gudstjänst i Överjärna kyrka. För dem är bönen och vänskapen viktiga delar i vardagen.

TEXT OCH FOTO: Leonarda Arcidiacono, Mölnbo

»V

ÅRSOLEN LYSER ÖVER Överjärna kyrka, stenmuren som omger kyrkogården berörs inte av den starka vinden som viner.

Inne i kyrkobyggnaden, som stått här sedan 1100-talet, vilar en känsla av frid och lugn. Några ljus är tända i ljusbäraren vid Maria­ skulpturen långt fram i kyrkan.

På främsta bänkraden sitter tre ­vänner med corona-anpassat avstånd sinsemellan. ­­– Vi har träffats här i Överjärna kyrka genom vår tro, berättar Lena Wiklund som är född och uppvuxen i Järna och bor här tillsammans med sin man.

GANET ALM OCH AZIZ KHOBOT bor också i Järna och är grannar i ett lägenhetshus.

Aziz kommer från Syrien och flydde till Sverige på grund av oroligheterna i hemlandet. Han kan vittna om ett oroligt läge i Syrien innan han valde att åka till Sverige.

– Jag var rädd att IS skulle kidnappa mina barn, berättar Aziz som bott här i sju år tillsammans med sin fru och sina två söner.

I Syrien besökte Aziz varje söndag en katolsk ­ortodox kyrka, en stor kyrka med många ­besökare.

– Religionen är väldigt stark i mitt hemland.

När jag var liten fick jag lära mig av mina föräldrar och kyrkan att vi inte ska begå misstag, att vi ska respektera de äldre och att vi ska hjälpa andra.

Det är att följa Jesus, säger Aziz.

VI PRATAR OM BÖNEN och trons b ­ etydelse och om Överjärna kyrka som vi sitter i. Lena berättar att tron och bönen ger henne frid och ­f örtröstan.

– Bönen är något som egentligen pågår hela tiden i mitt inre. Den blir en livshjälp för mig som får mig att känna glädje, som jag också kan ge vidare till andra, säger Lena Wiklund.

Aziz brukar be hemma med radband. Även hans fru ber och likaså barnen ibland. I hans familj tackar de Gud för maten vid måltiderna, och innan Aziz lämnar hemmet gör han ­alltid korstecknet. Likt sin familj tillhör Aziz den ­katolska kyrkan men har ändå valt att ofta besöka ­Överjärna kyrka.

– Det är på grund av Jesus som jag ­kommer hit.

7

KYRKTROGNA. Lena Wiklund, Ganet Alm och Aziz Khobot har träffats i Överjärna kyrka och blivit goda vänner. ”Vi har blivit som en familj. Jag och Aziz ­dricker ­eritreanskt kaffe tillsammans varje dag”, säger Ganet Alm.

Jesus dog för oss och jag vill följa Jesu ord hela livet, säger Aziz och fortsätter: – Här i Överjärna kyrka är alla som ­vänner. Det känns fint.

G

ANET ALM SOM sitter bredvid Aziz hjälper till med att översätta från arabiska. Hon kommer från Eritrea och har bott i Sverige i tretton år. Här bor hon tillsammans med sin ena son. Den andra sonen bor i Egypten. Ganet tillhör likt Aziz en annan kristen församling och hon är i grunden ortodox.

Ganet ber varje morgon och kväll. Hon ber också högt för sin 15-årige son.

– När jag ber känner jag Jesus och Guds närvaro. Den närvaron känner jag under hela dagen. Hemma pratar jag ofta med Jesus, han fixar allt! När du har det svårt, tänk på honom och han kommer att hjälpa dig. Jag upplever att Gud säger: ’kom till mig i hjärtat’, säger Ganet.

Lena, Ganet och Aziz har träffats här i Överjärna kyrka för att de alla tre ofta har

8

kommit till kyrkan för gudstjänst, andakt och bön. De träffades på tisdagsgudstjänst­ erna som länge haft uppehåll på grund av ­pandemin. På söndagarna har de under hela pandemin setts på mini-gudstjänst, när kyrkan varit öppen på helgerna.

»Här i Överjärna kyrka är alla som ­vänner.

Det känns fint.« – NÄR JAG IBLAND HAR det svårt kommer jag hit till kyrkan och gråter lite, då försvinner min sorg och livet fortsätter, säger Ganet.

Aziz kommer till kyrkan varje dag och hjälper gärna till med olika saker. Innan gudstjänsterna pausades provade han till exempel på att vara kyrkvärd.

Att vara kyrkvärd innebär bland annat att läsa söndagens texter.

– Framöver kan evan­ gelietexten komma att läsas på arabiska någon gång, inflikar Lena.

Aziz säger att han ­gärna gör det när gudstjänsterna börjar äga rum som vanligt igen.

BÅDE AZIZ och ­Ganet är tacksamma över att kunna be i Överjärna kyrka fast de kommer från andra samfund.

Och de drömmer om, precis som Lena, att ordna en fest när pandemirestriktionerna är över.

– Då vill vi laga mat från våra hemländer som vi bjuder på, säger Ganet. 

ÅTERHÄMTNINGSPLATS. Överjärna kyrka – en plats för vila och återhämtning. Besök gärna kyrkan under sommaren.

Sitt en stund i bänken, tänd ett ljus. Andas ut. be en bön.

Foto: Lars Lindgren har fotat Överjärna kyrka.

9

SELFIE. Många är bilderna av Jesus men ingen vet egentligen hur han såg ut.

Frågan är om det egentligen spelar någon roll. Mårten Mårtensson söker svaren.

»I bilderna av Jesus speglas bilderna av oss själva« Vågigt brunt hår med ansat skägg och snälla blå ögon. Bilden av Jesus är ofta skönmålad och likadan. Kanske berättar våra Jesusbilder i stället något om oss själva?

TEXT: Mårten Mårtensson ILLUSTRATION: Irma Van den Poel

10

»I våra bilder och föreställningar om Jesus speglas bilderna av oss själva.« MÅRTEN MÅRTENSSON

H

UR SÅG JESUS ut? En sak är säker: Vi vet inte, ändå ­fortsätter konstnärer att måla, författare skriver, skulptörer visar oss sina Jesus­ gestalter. Och bilderna är så olika.

Kanske de berättar mer om beskrivaren än om föremålet? Allt behöver inte vara fantasi­bilder. Den Jesusbild som länge sågs som den allra första var bilden på Veronicas svettduk.

Legenden säger att Veronica torkade Jesu blodiga och svettiga ansikte med sin duk när han bar sitt kors på väg till Golgata. Hans ansiktsdrag fanns kvar på hennes duk som har förvarats som en av de heligaste relikerna i S:t Peters­k yrkan i Rom. Själv blev hon helgon­förklarad och hennes namn kan tolkas som ”den sanna bilden” (Vera betyder sann, Icon är bild). B ­ esvikelsen var stor när man vid ­närmare ­undersökningar fann att duken troligen kom till först på 1200-talet.

I BRITISH MUSEUM i London förvaras en annan tidig bild. På ett fragment ser vi en Kristusbild i guld, inbränd i glas. Den föreställer a ­ nsiktet på en ung pojke utan skägg och ­avviker från senare framställningar av ­Kristus. T ­ roligen härstammar det här ­fragmentet från någon gång under 200-talet, och därmed får vi knappast någon föreställning om hur Jesus verkligen såg ut.

Vi har faktiskt en del underlag för att skapa en fantombild av Jesus, ­alltså ett försök att komma så nära den verkliga bilden som möjligt. Det är så polisen ibland gör när man söker efter någon. Man sammanställer de uppgifter man har och konstruerar en trolig bild av den eftersökte. Hur kan vi göra det för att få fram en

sannolik Jesusbild? Här är några ledtrådar: Som en konkret utgångspunkt kan vi ta det faktum att Jesus var jude. Till det kan vi lägga att han ­uppträdde som lärare. Han gjorde det vid en bestämd tidpunkt med ganska ­bestämda värderingar som vi vet en del om. Vart leder det här spåret? Den nytestamentlige forskaren Ethelbert Stauffer berättar för oss att vi vet att antikens judar hade en ljusbrun hy. Ögonfärgen var vanligen brun, men det fanns ­också judar som hade blå ögon. Håret var svart och räckte ofta ner till a ­ xlarna. Männens hår hade ofta en mittbena. Det var också vanligt att männen gav sitt hår en vacker lyster genom att smörja in det med en fin olja. Det var faktiskt straffbelagt att ha ovårdat hår.

TILL UTSEENDET hörde också att odla sitt skägg och sina m ­ ustascher.

Rabbinerna på Jesu tid var opinionsbildare. De hade b ­ estämda normer för hur en jude s­ kulle se ut. Det gällde särskilt hur den tidens lärare skulle se ut. Om en man skulle återspegla Guds närvaro borde han vara stor och stark.

Mot den bakgrunden är det ­intressant att Lukas påpekar att Jesus som pojke växte till sig. Eftersom vi aldrig möter någon rabbinsk kritik i evangelierna av Jesu yttre kan vi nog göra oss en ganska god fantombild av honom. Det betyder en välvuxen, g ­ anska lång person med svart, ­axellångt, välvårdat hår med mittbena.

Hyn var ljusbrun. Han hade välskött skägg och mustascher. Sannolikt hade han bruna ögon. Den här fantombilden ­påminner mycket om den Jesusbild som den medicinske illustratören ­Richard Neave har återskapat.

Han har i sin undersökning studerat kranier från Israel som är d ­ aterade

till ­100-talet. De här s­ tudierna har lett till att Neave anser att Jesus borde ha haft mörkt och lockigt hår samt en mörkare hudton än den som oftast avbildas. Men enligt Neave hade Jesus varken blå ögon eller rakt ljust hår. Neave understryker också att hans bild föreställer en man vilken som helst från det område där Jesus verkade. Därmed gav oss inte heller Neave någon äkta Jesusbild.

V

ÅRA FANTASIBILDER av Jesus är ändå långt mer intressanta. I alla tider och i alla kristna kulturer möter vi såna bilder. Från vår egen horisont kan vi påminna oss om ­dala­målningarna. I de bilderna läser vi av hur dalafolket tänkte och levde, klädde sig och drömde. Där finns Jesus med mitt bland kullor och dalmasar. I högsta grad närvarande.

Det kanske skulle vara riktigt lärorikt att sitta med sin pensel och måla sin egen Jesusbild. Den bilden skulle ­säkert ha mycket att berätta, inte kanske främst om Jesus. Kanske den i stället skulle få oss att bättre förstå vår egen tro och de visioner vi tyst bär på. Om både det här livet och om det som väntar oss bortom de ofrånkomliga gränserna. I våra bilder och ­föreställningar om Jesus speglas bilderna av oss själva.

Hur ser din egen bild ut?  Mårten Mårtensson är pensionerad präst som jobbar ändå. Han gillar ­möten med människor, både digitalt och ansikte mot ansikte.

Irma Van den Poel är illustratören som i juni tar sin examen i Graphic Storytelling.

11

SKAPARKRAFT. Vackra egenmålade akvarellmålningar pryder hela hemmet i Mölnbo. Hemma hos Kerstin Kihlberg har konst och vackra ting en given plats.

12

KERSTIN KIHLBERG, 97 ÅR:

»Barndomen känns inte som så länge sen« Konst, brevskrivning och sommarbad.

Kerstin Kihlberg har alltid älskat att sysselsätta sig. Störst av allt är kärleken till familjen. Och till Nysund – hennes barndoms orkidéparadis.

TEXT OCH FOTO: Linnéa Malmborg

»J

AG ÄLSKAR fortfarande att bada! Även om det är kallt i vattnet tar jag alltid mitt första dopp i juni. Eftersom jag är född vid sjön är jag ett riktigt vattendjur, säger Kerstin leende.

Kerstin Kihlberg, 97 år, kan inte släppa tanken på sina barndomstrakter. Nere vid Lillsjön i Mölnbo har hon fortfarande kvar en bit mark med brygga där hon spenderar lata sommardagar. Bara en kort promenad från gården Nysund där hon växte upp bland rosor, orkidéer och överfyllda växthus.

I sin sjurummare i centrala Mölnbo bor Kerstin sedan 71 år tillbaka och trivs lika bra som hon alltid gjort. Tankarna riktas ofta mot den plats där hon levde en till synes Carl Larsson-­liknande ­t illvaro med springande barn och en far som ­skapade storverk med blommor i allsköns färger.

ORKIDÉPARADISET NYSUND blev år 1910 hem till Kerstins far, Edvin Pettersson, då han 25 år gammal ­a nställdes som trädgårdsmästare av änke­f riherinnan Lotten von Düben. På gården fanns jobb att ta tag i – alléer att ansa, gångar att kratta och blommor att plantera. En dag när Edvin spatserade på markerna såg han en liten planta. En orkidé! Plantan blev till två, tre, fyra, ja snart fylldes växthusen med skönheterna. En spektakulär samling köpt av en orkidéfantast tog plats och sedan var ingenting mer sig likt. Med åren kom elva växthus att fyllas av huvudsakligen orkidéer. Handelsträdgården fick många långväga gäster och till och med Sveriges kronprins ville beskåda samlingen.

Kerstin minns tydligt den dag då pappa berättade om telefonsamtalet från kungliga slottet. ­K ronprins Gustav Adolf ville hälsa på.

– Pappa och kronprinsen satt i trädgården i timmar. I sin anteckningsbok skrev han ned allting som pappa berättade. Vi barn fick inte vara med. Det var pappas stund, berättar Kerstin, som minns när hon neg fint då kronprinsen kom.

FRAM TILL DESS ATT Kerstin var 14 år ­bodde familjen med sina fem barn i trädgårds­ mästarvillan vid sjön. År 1938 köpte de hela gården och ­flyttade till stora huset. Somrarna ägnades åt bad och utflykter till närliggande Nysundsberget. Föräldrarna var noga med att alla barnen skulle få en bra utbildning. Varje dag tog därför Kerstin och systern Ulla morgontåget till Södertälje för att studera på Gamla flickskolan.

– Jag hade det lätt i skolan och särskilt för språk.

Tyskan fick jag öva mycket på hemma på gården, eftersom pappa anställde ungdomar från Europa för att arbeta i trädgården, säger Kerstin som ­numera behärskar tyska, engelska och franska.

När skoltiden var till ända grusades Kerstins förhoppningar om att studera till lärare. Intagningen stoppades på grund av Andra Världskriget.

– Tiden under kriget var annorlunda och ­obehaglig. Alla våra planer ändrades, säger Kerstin som berättar att familjen inte längre ­k unde genomföra sina utbytesresor utomlands. Åren gick och Kerstin bestämde sig för att byta bana. I stället för att gå på universitetet h ­ amnade hon på Postbanken i Stockholm, där hon så småningom klättrade på karriärstegen från post­

13

biträde till postmästare. Så fick hon erbjudande om att bli chef för postkontoret i Mölnbos gamla stationshus.

– Kontoret var trångt och dammigt när jag kom dit. Jag lade ned mycket tid på att organisera om, säger Kerstin, stolt över att ha sett till att brev­ bärarlinjen i tätorten effektiviserades och att lantbrevbärare varje morgon åkte ut på landsbygden.

Så slog kärleken till med all kraft när hon ­t räffade den värmländske polisen Frithiof som bodde i Mölnbo. Efter bröllopet i Vårdinge kyrka 1946 bosatte sig paret så småningom i ett stort hus tvärsöver järnvägen. Där bor hon än idag.

NÄR DOTTERN LENA FÖDDES fortsatte Kerstin sin karriär, vilket inte var helt v­ anligt 1947. Mamma Edith ställde upp när hjälp ­behövdes på hemmaplan. Efter dottern Elisabeths födelse två år senare anställdes en barnflicka.

– Familjen har alltid varit viktigast för mig. Att lämna barnen till en barnflicka var verkligen inte enkelt, säger Kerstin.

Några egna fritidsintressen fanns ingen tid till.

Arbetet på Posten tog så mycket tid och kraft att hon bara hade familjen för ögonen när hon kom hem. Kyrkliga syföreningen var ett andningshål där hon träffade andra kvinnor för att handarbeta och prata om livets upp- och nedgångar.

ARBETE OCH NÖJE. Kerstin berättar om sin barndoms dagar ute i Nysund där alla barnen var engagerade i orkidéerna. Men allt var inte bara jobb och ­studier när Kerstin var ung. ­Fotoalbum med bilder på maskerad­klädda festprissar inne i ­huvudstaden och midsommar­fester ute i det gröna, visar att familjen ­visste hur man roade sig. ”Åh, vad roligt vi hade det!” minns Kerstin.

14

– Vi hade väldigt roligt när vi träffades hemma hos varandra. Tänk att kyrkoherden vill vara med bland oss tanter, säger Kerstin leende.

N

ÄR DÖTTRARNA BLEV äldre började paret Kihlberg resa runt i Europa.

I Tyskland besökte hon Lise-Lotte som hon brevväxlat med sedan de var nio år.

– Vi skrev till varandra fram till för två år sedan då hon gick bort, 95 år gammal. Tyvärr har alla brev från henne försvunnit, säger Kerstin och visar en bild på de två från ett besök i Tyskland.

Hur känns det att vara äldst i byn?

– Det känns lite konstigt. Jag kommer så väl ihåg när jag var liten och när jag tänker ­t illbaka känns det inte som så länge sedan. Allt är så annorlunda nu jämfört med när jag var barn. Men jag försöker att hänga med i utvecklingen! Det tråkiga med att bli gammal är att folk faller ifrån, säger hon och håller i ett fotografi föreställande släktingar som alla är borta idag.

Tänker du på tiden som går?

– Ja, ibland slår det mig att jag är gammal.

Ibland tänker jag på döden. Men sådana tankar har nog alla äldre ibland.

I den ombonade villans nedervåning är de flesta väggarna täckta med konst, naturmotiv som hon köpt eller gjort själv. Höbalar på en sommar­åker,

»Allt är så annorlunda nu jämfört med när jag var barn. Men jag försöker att hänga med i utvecklingen!« kerstin om att bli äldre

15

PRAKTFULL. Kerstin älskar tulpaner både i verkligheten och på duk.

SPEGELBILD. Tidstypisk inredning pryder huset mitt i Mölnbo.

ORKIDÉFANTAST. Kerstins far Edvin mitt i sitt hav av orkidéer.

en pionbukett, ett blomsterfält. Kerstins eget målar­intresse kom att blomstra sedan hon upptäckte akvarellmålningen i skolan.

– Efter pensioneringen anmälde jag mig till en målarkurs, eftersom jag ville göra något annat än att bara syssla med hus och hem, säger Kerstin och visar en tulpanbukett som hänger på köksväggen.

– De flesta av mina tavlor är sålda. En tavla ­önskar jag att jag sparat. Den med en orkidé på…

Några problem att sysselsätta sig om dagarna har hon inte. Målningen och brevskrivandet har bidragit till att hon är på benen, enligt henne själv.

De dagliga promenaderna ger energi.

– Vintertid är det inte så roligt när det är trist väder, men så är det ju för alla. Då har jag stor 16

glädje av tv:n, där jag ser allt från nyheter och sport till underhållning. Tidigare i år såg jag en hel del på skid-VM.

P

RECIS SOM I UNGA år är familjen hennes stora kärlek. Gungor vittnar om de många barn som lekt här bland äppelträd och rabatter. Barn, barnbarn och barnbarnsbarn kommer ofta hit, särskilt på somrarna när de vistas i den stora trädgården eller åker ned till Kerstins brygga vid sjön. Nu när ­sommaren kommit så längtar Kerstin dit varje dag. Stark är kärleken till Nysund och minnena från ­barn­domens sommardagar i badvattnet. Stark är k ­ ärleken till livet. 

HEMMAKÄR. ”Jag älskar det här huset och vill bo kvar så länge jag bara kan. Fast min lillayster Ulla vill gärna ha mig som granne på äldreboendet i Järna”, säger Kerstin.

KERSTIN KIHLBERG ÅLDER: 97 år. ”Min mamma blev 93 år och min syster Ulla är 95 år, så det ligger väl i våra gener att bli gamla.”

BOR: Mölnbo.

AKTUELL: Är äldsta ­k vinnan i Vårdinge f­ örsamling med sina 97 år.

FAMILJ: Döttrarna Lena och Elisabeth, barnbarn och barnbarnsbarn – alla boende i ­Stockholmstrakten.

Lilla­syster Ulla som nu bor i ­Järna. Hade fyra bröder.

UPPVUXEN: Nysund i ­Mölnbo. Pappan drev en ­handelsträdgård med ­orkidéer som specialitet.

INTRESSEN: Brev­skrivande, akvarell­målning, konst, se på tv, promenader, familjen.

FAVORITLAND: Italien och Sydfrankrike.

FAVORITBLOMMOR: Orkidéer och tulpaner.

17

IN ACTION 1951. Hellan med barn från Enebo barnpensionat och med barnbarnet Kalle i rutiga kläder i mitten. Hellan och dottern Birgitta hade ansvar för Enebo då Maj-Lis gift sig och fått barn.

ENEBO BARNPENSIONAT

Hos Maj-L barnen all rummet Maj-Lis Magnusson tröttnade på hur ­barnen ­behandlades på daghemmen ­under 1940-talet, så hon ­startade ett helt eget. ­Villa Enebo i Järna blev ­barnpensionatet som med öppna armar tog emot barn under ­ett ­decennium.

SOL I HJÄRTAT. M ­ aj-Lis leker med ett av ­barnhemsbarnen i Enebos stora trädgård.

D

E STÅR DÄR kisandes i solen runt en s­ krinda utanför ett brunt trähus mitt i Järna. T ­ iden är 1940-tal och kläderna är sommarfina och vita. Barnen på bilden ovan bor tillfälligt på Enebo b ­ arn­­­pen­sionat som fanns i Järna under ett knappt ­decennium. Under en kortare tid ­k unde barn mellan två och åtta år vistas på ­barnhemmet, då de av någon anledning behövde miljöombyte. Många är de barn som fått en tids respit i det stora huset. De fick möjlighet att andas frisk luft under en period i livet då föräldrarna inte kunde ta hand om dem.

En vårdag vandrar jag på Överjärna ­k yrkogårds grusgångar. På en gravsten finner jag mina första spår efter Enebo. I

18

TEXT: Linnéa Malmborg KÄLLOR: Intervju som Mia ­ Güettler gjorde med Maj-Lis 1995.

Kalle Güettler. Riksarkivet.

FOTO: Familjen Güettlers arkiv

graven vilar Helfrid (Hellan) och Sixten Magnusson, som drev barnpensionatet tillsammans med sina döttrar. Vilka var familjen Magnusson? Varför hade de ett barnhem i Järna? Hembygdsföreningen vet inte mer än att de fått f­ örfrågningar från ­t idigare inackorderade barn om ­barnhemmet verkligen har funnits.

Svaren får jag från Kalle Güettler, ­barnbarn till Magnussons, som kontaktat kyrkogårdsförvaltningen i ett gravrätts­ ärende. Berättelsen kan börja.

VI RAMLAR IN i historien då den ­17-åriga dottern Maj-Lis Magnusson 1938 åker med väninnan Rigmor från västgötska Moholm till Stockholm för att få e­ rfarenhet av att arbeta med barn. En

»Sättet som de små barnen blir behandlade på gör henne upprörd.« maj-lis var inte så förtjust i dåtidens pedagogik på daghemmen.

is kom tid i första

SOL I SINNET. Birgitta, Hellan och Gerda Magnusson (syster till Sixten och i många år ansvarig för Jenny Nyströms räkenskaper) tillsammans med äventyrslystna barn utanför Enebo barnpensionat i Järna.

praktik på stora Karolinska Sjukhusets avdelning för barn med fysiska handikapp blir första anhalten. Sedan fortsätter arbetet på olika daghem runtom i staden.

Men någonting gnager inom Maj-Lis. Sättet som de små barnen blir behandlade på gör henne upprörd. På ett daghem, där ett- och tvååringarna sattes rakt upp och ned på golvet utan sysselsättning, står MajLis bara ut ett par månader. Hon lämnar huvudstaden för att ta tjänst på ett daghem i Varberg och blir därefter barnflicka hos en familj i Gnesta.

PÅ EN HERRGÅRD i närheten av föräldrarnas hus i Moholm kom historien att ändra sin riktning. Mamman till den tvååriga pojken som Maj-Lis tar hand om

ser hur fint hon bemöter barnet och vill hjälpa henne vidare i karriären. Som första barnpsykoterapeut på Ericastiftelsen kan hon ge Maj-Lis en plats på en utbildning.

Tillbaka i Stockholm får Maj-Lis h ­ usrum hos familjens vän, konstnären Jenny ­Nyström. Utbildningen ger henne en stabil grund att stå på.

VID DEN HÄR TIDEN har Hellan och Sixten flyttat till Järna där de köpt huset Enebo, som då låg precis i utkanten av det centrala samhället. Där på höjden, med milsvid utsikt över Enenejden, med gott om friska vindar, känner Maj-Lis och Hellan att det vore perfekt att driva ett barn­ pensionat. Dit skulle barn kunna komma under kortare perioder i livet och bli väl

BARNKÄR. Hellan, som var utbildad förskollärarinna arbetade oförtröttligt på Enebo ­barnpensionat.

19

FRISKA VINDAR. ”Villa Enebo är högt belägen på en tomt bevuxen till större delen av barrträd, varför luften här kan anses synnerligen fördelaktig och lämpad för barn.” Orden kommer från en rapport som skrevs om Enebo barnpensionat. Familjen Magnusson gjorde allt de kunde för att göra tillvaron så bra som möjligt för barn som behövde respit.

VÄNTAN. På Järna station sitter Maj-Lis med några av barnhemsbarnen, redo för ett tågäventyr.

­ mhändertagna. Det var drömmen för o dem båda. År 1947 tillstyrks ansökan om tillstånd hos Länsstyrelsen för att upprätta barnpensionat i Enebo. I trävillan på två plan kan Hellan, Maj-Lis och hennes syster Birgitta ta emot fem barn under vintern och åtta barn under sommaren. Medan Hellan tar hand om förskolebarnen tar Maj-Lis emot heltidsinackorderingar och sover med dem i en sovsal. Arbetet pågår i stort sett dygnet runt och ledighet är det knappast tal om.

Till sin hjälp har de en u ­ texaminerad barnsköterska och en extrahjälp som tar hand om tvätt och städning, samt en k ­ okerska. Läkare Högfeldt från ­Järna b ­ esöker hemmet varannan vecka och ­f öreståndaren för Ericastiftelsens ­läkepedagogiska institut doktor Gösta Harding anlitas för rådgivning. Många av barnen har remitterats till Enebo från Ericastiftelsen. När de återvänder är de i ­allmänhet tryggare och mer harmoniska än vid ­a nkomsten.

ENEBO ­ÅTNJUTER stort ­f örtroende från behandlande b ­ arnpsykologer och föräldrar. Enligt papper från ­R iksarkivet förefaller Enebo vara en fin miljö för ­barnen att vistas i. Ur en rapport från 1948 går att läsa: ”Vid besökstillfället vårdades fyra barn på pensionatet. Dessa voro friska och föreföllo i alla avseenden välskötta. Ute

20

i skogsdungen funnos klätterställning och gunga och på den soliga gårdsplanen fanns en stor sandlåda för småttingarna, där de även voro sysselsatta under besöket.”

Maj-Lis träffade snart Klas ­Güettler som hade gått på Ericastiftelsen året före henne. De gifte sig 1948, flyttade till Stockholm och fick året därpå sonen Kalle. 1952 f­ öddes Anna och 1956 Arne.

Tiden på Enebo var över för Maj-Lis, som ­därefter levde många år som hemmafru.

När barnen blivit större fick hon tjänst som familjestödjare och därefter förskollärare fram till pensioneringen.

HELLAN FORTSATTE att driva Enebo barnpensionat fram till 1956 eller 1957, då hon och Sixten flyttade till en nybyggd lägenhet i Järna. Redan nästa år avled Sixten hastigt efter ett slaganfall och på pricken fyra m ­ ånader senare fick Hellan en hjärnblödning. Ett halvårs fint pensionärsliv fick de, efter ett strävsamt liv med svackor och höjder. Maj-Lis och Hellans dröm om att skapa en plats där barn fick må väl och bli ­omhändertagna på ett tryggt och ­utvecklande sätt blev verklighet. Flera av deras ättlingar arbetar idag med barn på ett eller annat sätt. Maj-Lis son Kalle Güettler är barn- och ungdomsboks­ författare och före detta lärare. Hans äldsta d ­ otter Sara blev i somras legitimerad psykoterapeut på Ericastiftelsen, efter att i

många år ha arbetat som kurator. Dottern Mia är ­barnboksillustratör och dottern Malin är skådespelare och har spelat mycket barnteater.

Kalles syster Anna har arbetat med barn hela sitt liv, de sista decennierna som grundskol­ lärare, ­specialpedagog och rektor. Brodern Arne är snickare och arbetade i många år också som slöjdlärare i grundskolan.

– Jag tror att vår ­gemensamma ­fallenhet för att på olika sätt ­arbeta med barn i mångt och mycket är ett arv från Maj-Lis. Och för henne var vår barnkära mormor Helfrid en viktig förebild, säger Kalle.

FRÅGORNA HAR fått många svar. Enebo barnpensionat fanns på riktigt och kom att bli en viktig plats för många. Minnen från den tiden lever nu kvar i generationer som kommit efter. 

BALANSAKT. Tavlan, målad av konstnären Jenny N ­ yström, föreställer Maj-Lis cyklandes hemma i Moholm. Maj-Lis familj blev mycket god vän med Jenny, då Maj-Lis m ­ orfar Erik Wallin 1890 skrev förordet till Onkel Adams bok ­Linnea, som Jenny Nyström var med och illustrerade. ­Kontakten med familjen Wallin kom hon att hålla kvar ­under hela livet. Tavlan finns idag i familjen Güettlers ägo.

Originalet 21

Foto: Linnéa Malmborg

Ä nd Joh a dit u p ann a å p v ill ka .

MÄSSA PÅ ARBETSTID. Kamrer Johanna Heinonen har jobbat i Svenska kyrkan i sex år och var i början ovan vid att de kunde starta arbetsdagen med en mässa eller en andakt.

Kamrern som mest av allt vill lära sig sjunga EIFFELTORNET. På Johannas bucket list.

JOHANNA HEINONEN ÅLDER: 31 år.

BOR: Södertälje.

UPPVUXEN: E ­ skilstuna. ”Det bästa med den staden är att den alltid kommer att vara hemma för mig. Det är en fin stad där jag har min familj och min släkt.

YRKE: Kamrer i JärnaVårdinge pastorat. ”Jag har jobbat här sedan december 2015 och de första åren satt jag på expeditionen.”

ARBETAT MED INNAN: Har jobbat med lokalvård, manuella delikatess­ disken, kassaarbete och som ekonomiassistent för ett byggföretag.

INTRESSE: Inredning.

22

H

ej Johanna Heinonen, kamrer hos oss i pastoratet. Vad blev du förvånad över när du började jobba i kyrkan?

– Innan jag började här hade jag en bild av att de som jobbar inom kyrkan är ”lite bättre”.

Men vi är ju helt vanliga människor precis som på alla andra arbetsplatser!

Vad innebär ditt arbete?

– Det är jag som sköter ekonomin och löneadministrationen i pastoratet.

Vad är det bästa med att arbeta i kyrkan?

– Det känns bra att vara med i ett större sammanhang där man gör bra saker för andra.

Vad i ditt arbete får du absolut inte missa?

– Om jag inte skötte lönerna skulle jag nog inte vara så populär på jobbet!

Vilken är din viktigaste pryl i jobbväskan?

– Bankdosan.

Varför är det roligt att arbeta med siffror?

– Jag har alltid varit en kontorsnisse. Så länge jag kan minnas har jag skrivit listor och som barn lekte jag kontor. Att arbeta med siffror blev nog en uppgradering av det.

Vad är lyx för dig själv?

– Att bli ompysslad genom frisörbesök och ansiktsbehandlingar.

Vad har du svårt att klara dig utan?

– Min bil.

Vilken app kan du inte klara dig utan?

– Just nu är det Storytel.

Vad är du riktigt bra på?

– Att försöka hinna med att göra så många saker som möjligt på så kort tid som möjligt.

Vilket yrke skulle du välja om du fick bli vad som helst annat än det du är idag?

– Psykolog.

Vad är du riktigt dålig på?

– Jag skäms över hur dålig jag är på att passa tider. Tidsoptimist? Javisst!

Vad är det första du gör när du kommer hem?

– Ger katten mat.

Vilket ämne kan du prata om hur länge som helst utan att tröttna på?

– Orättvisor av olika slag. Jag blir ­väldigt arg när jag hör att barn far illa. Som till ­exempel då jag såg en dokumentär om barn som hamnat i SIS-hem och tagit livet av sig för att de blivit svikna av systemet.

Nämn två saker på din bucket list!

– Åka gondol i Venedig och åka upp i Eiffeltornet.

Om du fick läsa bara en bok i resten av ditt liv, vilken skulle det då vara?

– Top dogg av Jens Lapidus.

Vad är ditt absolut bästa köp?

– Kabinväskan. Jag flänger runt mycket!

Vad skulle du verkligen vilja kunna?

Sjunga.

Hur hittar du vilan i vardagen?

Genom att kolla på serier.

Johanna Heinonen. Foto: Janina Heinonen.

I BIKTSTOLEN: JOHANNA HEINONEN

DEN KONTROVERSIELLE

I sin förkunnelse riktade sig Jesus särskilt till de människor som på den tiden ansågs vara ovärdiga och orena genom synder eller sjukdomar.

Leprasjuka, prostituerade, tullindrivare och demonbesatta hör till exemplen.

Detta ansågs av omvärlden vara högst kontroversiellt.

IKONEN

NAMNET

Jesus är den ­engelska ö ­ versättningen av den latinska formen för det ­grekiska ­namnet Y'shua ­(Josua). ­Namnet betyder ”Jahve ­räddar”. ­Namnet Jesus nämns i Bibeln fler än 900 gånger.

Ikonen med Jesus och hans vän ­Abbot Mena är en kopia av en ­koptisk ikon från 500-talets Egypten.

Originalet hänger på Louvren i Paris.

Den så kallade vänskapsikonen är en av de allra äldsta ikonerna i världen.

Just detta exemplar köpte artikel­ författaren i den franska kommuni­ teten Taizé på 1990-talet.

FÖDELSEN

Bibeln nämner inte något datum eller tid för Jesu födelse.

Troligen föddes han någon gång mellan år 4 före Kristus och år 6 efter Kristus.

Under 400-talet beslutades att hans födelsedag skulle vara den 25 december.

HELANDENA

Jesus blev känd för att bota s­ juka och dem som i Bibeln beskrivs som ­demonbesatta. Hans ­uppseende­väckande helanden g ­ jorde att många människor ­lyssnade på hans ord och t­ rodde på honom. Även Jesu ­motståndare ­medgav att han utförde ­helanden, men m ­ enade att han använde sig av magi eller att det han gjorde var verk av den onde.

BUDSKAPET

Jesu budskap ­handlar om Guds rike och om att Gud ska ­rädda världen och befria människor. Jesus såg sin egen gärning som en upptakt till det som snart skulle komma och uppmanade folk att vända sig till Gud.

SPRÅKET

Jesu modersmål var ­arameiska, men man tror att han också talade hebreiska och en del grekiska. Idag talas nyarameiska språk främst av assyrier och s­ yrianer.

Arameiska klassas ­numera av UNESCO som ett utrotnings­hotat språk eftersom antalet talande minskat kraftigt och idag uppgår till mellan en halv och en miljon talare.

JUDEN

I FOKUS: JESUS Vem var han egentligen, kristendomens absoluta huvudperson?

Kyrkobladet reder ut begreppen.

AV: Linnéa Malmborg KÄLLOR: Roland Spjuth (2020). Om Gud och allt annat, Spricka förlag; Tom Wright (2000).

Den historiske Jesus, Bokförlaget Libris; Nationalencyklopedin; Bibeln.

Jesus föddes som jude och levde som jude. Han bildade inte någon egen religion och anmodade inte någon att överge judendomen och bli något annat. Men han ville förändra delar av judendomen och framförallt sättet som människorna i Judeen och Galileen levde på.

DEN RADIKALE

Jesus och hans förkunnelse ­uppfattades som ett hot som riskerade att skapa oordning och ­samhällskaos i det av romarna ­ockuperade Israel. Han sågs som en farlig kraft och ett hot, med tanke på sitt radikala budskap om ett ­kommande gudsrike. Men allt han ville var att förmedla fred!

23

KVITTRANDE. Fåglar av olika sorter ­förekommer på många gravar i det ­nyare området i väster.

KVINNOKÄMPE. Barnmorskan Hilda Petersson, som dog 1954, bodde vid smedjan och förlöste många kvinnor i bygden under en expansiv tid i Järnas historia. Gravvården har ett emblem av kopparplåt med Röda korsets symbol.

M

ÅLARMÄSTARE, ­trädgårdsmästare, kyrko­ herde. Namnen och titlarna på gravvårdarna studsar mot nät­hinnan då jag spatserar genom den äldre delen av Överjärna kyrkogård. ­Å lderdomliga titlar och bortglömda namn.

Människor som en gång levt och verkat i denna bygd. Bildat familj, arbetat, upplevt glädje och sorg. Alla tillhör de vår gemensamma historia och är värda att minnas.

Bland dessa monument och minnen från forna tider har arkeolog Gunhild ­Eriksdotter i månader gått runt med penna och block för att dokumentera de flesta av k ­ yrkogårdens gravvårdar. Allt för att sammanställa hela kyrkogården i en k ­ ulturhistorisk inventering, så att ­g ravvårdarna kan tas om hand på bästa sätt. Hennes paroll är att g­ ravvårdarna rymmer berättelser som ingår i det ­k yrkliga kulturarvet. Nästa och nästnästa ­generation ska genom gravvårdarna också kunna minnas dem som gått före. ÖVERJÄRNA KYRKOGÅRD – EN KORT HISTORIK Överjärna kyrka ligger mitt i samhället intill den gamla landsvägen med milsvid utsikt över odlingsmark i söder. Kyrko-

24

gården har utvidgats i flera omgångar de senaste seklerna. Den gamla delen, som bör ha medeltida ursprung, är emellertid fortfarande förnimbar genom bogårds­murar, äldre gångsystem och trädplanteringar.

Vi vet mycket lite om kyrkogårdens äldre utformning, men vi vet att lösa djur tilläts innanför murarna. Detta kan ­f örklara att det i klockarens löneförmåner ingick gräsbete för kreatur, ett privilegium som gällde i Sverige ända fram till 1819. Kyrko­ gården hade i betet en tydlig ­nyttofunktion vilket krävde större ytor som var fria från vildvuxna träd och buskar. I Ö ­ verjärna fick organisten ­Carlsson ­begagna det växande gräset i utbyte mot klädtvätt och ­oblathållning fram till 1830.

UNDER SLUTET AV 1800-talet visar gamla kartor att kyrkogården utvidgades i norr. Grevinnan Löwen erbjöd kyrkan marken norr om kyrkan mot en större gravplats för sin familj på kyrkogården. År 1895 lämnades förslag till utvidgning av kyrkogården eftersom det gamla begravnings­ området började bli fullt.

Samhällets expansion och t­ raditionen med kistbegravningar innebar att ­k yrko­gården började bli full redan under 1900-talets första decennier. I dess syd­östra

Vandring bland bensinhandlare, barnmorskor och banvakter Överjärna kyrkogård – Kulturhistorisk inventering av gravvårdar 2020 TEXT & FOTO: Gunhild Eriksdotter (där inget annat anges) INLEDNING OCH TEXTREDIGERING: Linnéa Malmborg

VÄRDEFULLA. Den kultur­ historiska i­nventeringen av gravvårdarna på Överjärna kyrko­gård har resulterat i att 97 gravvårdar bedöms ha ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Detta innebär att de, om gravrätten upphört, ska skrivas in i kyrkans inventarie­förteckning.

SMIDESKONST. M. V. Malmqvist har en av få bevarade gravvårdar av järn­ smide. Den är konstfärdigt utförd och har en framträdande placering på det gamla kyrkogårdsområdet. M. V. Malmqvist var bruksförvaltare och gravlades 1914. Foto: Stefan Christophs.

25

DOLD. Tidstypisk barngrav med vackert typsnitt. Gravvårdens blygsamma ­storlek berättar om lägre samhällsgruppers kvartersområde på kyrkogården, det allmänna varvet. Alf Ernest Algot Lundborg var son till en stations­ karlförman och bodde i Vilan. Alf dog av sockersjukan åtta år gammal. ÄLSKAT BARN. T v. Lilla kärsta är den lilla flickan Märta Linnea Andersson från Kyrkbyn som föddes 1938 och dog 1939.

Dödsorsak: Mors Subito Debilita congenita, plötslig död pga medfödd svaghet.

del, fortfarande inom den gamla delen, planlades därför på 1930-talet en urnlund. K ­ remeringar var vid denna tid en nymodighet, även om man ­faktiskt brände döda under förhistorisk tid. Det fanns emellertid flera motiveringar som ofta lyftes fram av den Svenska eldbegängelse­f öreningen (Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund) och som ledde till att opinionen svängde. För att få större genomslag för ­k remeringar gav Svenska Eld­begängelseföreningen 30 kronor i bidrag till transporter i de fall då en avliden församlingsbo i Över­järna kremerades.

TROTS ETABLERINGEN av urnlunden fortsatte kistbegravningar parallellt, vilket ledde till att en ny utvidgning snart blev brådskande. Redan i början på 1940-talet påbörjades sonderingar om det bästa läget. Initialt var flera alternativa platser aktuella, exempelvis 700 meter väster om k ­ yrkan där utsikten var fin. Slutligen valde man ett område direkt väster om den gamla kyrkogården även om det ansågs vara vattensjukt och behövde dräneras. Den nya kyrkogården stod klar 1953 och det norra området började först tas i anspråk.

Begravningsområdet tillökades med mer mark längre västerut på 1980-talet, men bara en mindre del är tagen i bruk idag. På den ­gamla kyrko­gårdens sydvästra del invigdes 2003 en ­minneslund ritad av Karl Gunnar Viktorsson.

KYRKOGÅRDSVANDRINGEN FORTSÄTTER OM DU VILL Kyrkogårdsvandringen fortsätter även efter dessa sidor. Låt dig svepas med av historiens vingslag.

Kontakta kyrkogårdsförvaltningen om du önskar ta del av hela rapporten och läsa om fler livsöden: jarna-vardinge.kyrkogardsforvaltning@svenskakyrkan.se

26

SNIRKLIGT. Tids­t ypisk och v­ ackert u ­ t­formad ­diabas (en bergart) i ­jugendstil, på framträdande p ­ lacering längs en av huvud­gångarna.­ ­August Almgren var ladugårdsförman som bodde på Björkbacka.

”Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången...”

Utdrag från Omkring tiggarn från Luossa av Dan Andersson från 1917, Raderna påträffas på flera gravvårdar på Överjärna kyrkogård.

DUVAN är den helige Andes viktigaste symbol.

En duva på gravstenen symboliserar den kristna själen som gått till den eviga vilan.

symboler på gravvårdar

Symbolerna speglar tiden PÅ ÖVERJÄRNA kyrkogård kan vi ­följa varje tids stil och symbolspråk från 1700-talets slut och framåt.

De äldsta gravvårdarna präglas av n ­ y­klassicismen, som med sina strängare former består av stenar med rundad eller spetsig topp. I Över­järna finns s­ åväl stenar i form av större ­naturblock i finhuggen granit med ­rustik dekor som naturformade, stenar, gjorda företrädesvis i diabas. Dekoren på diabaserna var ofta stereotypiserad i form av l­agerkransar, palmblad, oljelampor och olika blomstermotiv.

På 1920-talet och framåt blev gravvårdarna lägre och bredare, vilket kan kopplas till funktionalismens formspråk. Dekoren var nästan obefintlig och begränsades till kors och kraftiga ramar eller kantlister.

ses som tidlösa metaforer. Förutom kors förekommer den femuddiga stjärnan, morgonstjärnan/aftonstjärnan som symboliserar exempelvis död och pånyttfödelse. Den halva solen som både kan ses som ned- och upp­åtgående betecknar på liknande sätt såväl jordelivets slut som uppståndelsen.

Oljelampan, som syns i många motiv, symboliserar inte bara andens ljus utan också evighetens.

DEN KRISTNA symboliken är ­av­görande vid val av motiv och bör

DEPRESSIONEN UNDER 1930-talet slog hårt mot stenindustrin och stenarna blev mindre och mer anspråkslösa till sin utformning. Inskriptionerna blev kortare med endast namn och årtal markerade, och dekoren allt mer stiliserad.

Stenar lagda på det allmänna varvet har vanligen enklare utformning i form av liggande hällar, små minnesplattor av metall, eller stående gravstenar av anspråkslösa dimensioner.

Från 1960-talet och framöver fick gravstenarna friare former och motiven var oftast icke-religiösa med naturen som inspirationskälla, eller symboler kopplade till den dödes yrke eller hobby.

OLJELAMPAN symboliserar den helige Andens ljus.

DEN STRÅLANDE STJÄRNAN ­symboli­serar Betlehemsstjärnan.

JÄRNAKUNGEN. Järnasamhällets grundare, i folkmun kallad ”Järnakungen”, Carl Johan Wadström (1823–1888) bör utan tvekan räknas som en bemärkt person i bygden. Folkskolläraren och organisten ­Wadström kämpade för att göra Järna till en järnvägsknut i samband med järnvägens etablering i regionen och han lyckades med detta. Han följde också noga den fysiska regleringen av Järna stad med dess tidstypiska småhusbebyggelse. Wadström arrenderade Tellebro med såg och blev så småningom bygdens störste jordbrukare. Gravplatsen med stenram och grusbeläggning och en reslig diabas i klassicistisk stil är tidstypisk för 1800-­talets senare del.

27

titlar på gravvårdar

Lokförare, torpare och ålderfruar Gravvårdar med angivna titlar ger en unik kunskap om traktens tidigare näringar och forna invånare. Titlarna berättar ­också om förgångna tiders sociala strukturer i samhället. Oftast finns de betitlade gravvårdarna på de mer statusbetonade gravvårdarna på den gamla kyrkogården.

De mindre bemedlade har i regel inte lämnat några spår vad gäller yrkesbeteckning eller sysselsättning. Kvinnor finns sällan representerade mer än som maka/ hustru, änka, mor eller syster. I Överjärna finns dock titlarna lärarinna och barn­morska. Beteckningen hemmans­ ägare, var en bonde som ägde sin egen gård och mark, vilket kan jämföras med arrendator, torpare och soldater som inte ägde den mark de brukade. Det finns även grav­vårdar med titeln lantbrukare vilket b ­ erättar om bygdens huvudnäring, framför allt före Järnas expansiva utveckling som tätort. De återkommande titlarna prost, kantor, kyrkoherde, kyrkvärd och kyrkvaktmästare visar den betydelse som lades på kyrkans ämbetsmän. Titlar kopplade till det dåtida samhällets övre

28

skikt, som greve, grevinna, godsägare och ålderfru, ­berättar om en status som endast var få förunnat. Rättsväsendet finns representerat i ­titeln häradsdomare, en tjänstebenämning som ­­använts sedan medeltiden. Den ­ålderdomliga titeln fanjunkare är en special­istofficersgrad kopplat till det svenska försvaret. Här finns även titlarna ­musikfanjunkare och överste.

Kommersen i bygden visar sig på äldre gravvårdar med titlar som köpman, handlande och handelsföreståndare. Det finns också en rad yrkesspecifika titlar som målarmästare, glasmästare, smedmästare samt konditormästare. Titeln trädgårdsmästare är vanlig under stora delar av 1900-­talet och återspeglar de många handelsträdgårdar som fanns i trakten. Järnvägens ­betydelse för samhället kan inte nog betonas. Titlarna banvakt, ­banmästare, stationsmästare och stations­skrivare är några av de yrkesbeteckningar som framkommer på flera stenar.

MONUMENTAL. Löwens familjegrav är ett monumentalt gravarrangemang med tre resliga gravvårdar som omgärdas av ett konstfärdigt utformat järnstaket. Graven har en framträdande placering intill kyrkogårdens östra ingång.

VIDGADE VYER. Flygfoto taget före 1955.

Den gamla kyrkogården syns till vänster i bild, ­omgiven av högväxande träd. Till höger har det nya kyrkogårdsområdet nyligen tagits i bruk.

Källa: Oscar Bladh, Flygfotohistoria.

MEDELTIDA. Kvarter 12 utgör ett mindre område kring kyrkobyggnaden och det är här vi finner de äldsta gravarna. Området har sannolikt varit i bruk sedan medeltiden.

VIT MARMOR. En ovanligt vackert utformad gravvård i marmor från 1900-talets ­början står i det gamla begravnings­ området och fungerar som en visuell markör på grund av det ovanliga materialet och det konstnärliga utförandet.

En av kyrkogårdens få gravstenar av vit marmor med fina dekorativa detaljer från 1904/1926. Carl Pettersson var banvakt.

MOSSBESVÄR. Ett problem är lav-, algoch mosstillväxt som drabbar i synnerhet profilerade partier med text och dekor, ­eller mellanrummet mellan sockel och sten. På granitstenar kan man i regel själv ta bort beväxning med rotborstar och vatten och några droppar diskmedel eller såpa. På polerade ytor får inga hårdare borstar av exempelvis metall användas då det kan repa poleringen.

BENSINHANDLAREN. Den monumentala gravvården efter handlanden Fredrik Gustaf Wergelin tillkom 1921 och har en framträdande placering norr om kyrkan. Han drev Wengelins diversehandel med bensinförsäljning av märket Shell och dog av hjärnblödning 1921. Sonen Gustaf Wengelin som vilar i samma grav (1891–1923) var också köpman och dog i Stockholm 1923 av en skottskada.

29

RK

O BL ADET

RK

AN AR KY

O BL A D ET

HELGMÅLSRINGNING

En helig stund av stillhet inför söndagens vila

TRADITIONEN ATT RINGA in helgen med kyrkklockor sträcker sig tillbaka till medeltiden. Helgmålsringningen kom att bestå under reformationen och var stark under 1600- och 1700-talet. I en tid då många saknade egna klockor var det ett sätt att tydligt markera när arbetet skulle läggas åt sidan. Att inte respektera helgsmålet kunde ge

30

Är fredagsmyset helgsmål anno 2021?

MÅNGA FIRAR IN helgen redan på ­fredagen med chips och tacos – en ­markering att tiden för vila är kommen.

Vårt behov av riter vid förändringar i ­tillvaron tycks aldrig försvinna.

Kanske kan vi låta fredagskvällens ­chipspåseprassel vara starten på helgen i kombination med att vi också lyssnar till lördagens klockor!

”Kyrkklockornas klang antyder närvaron av det stora och okända som o ­ msluter allt levandes oändliga ensamhet. Helgmålsringningen är en hjälp att be: ’Gud, låt min själ komma till mognad innan den skördas.’

Den borde vara vår kulturs bön!”

MARTIN LÖNNEBO ur Elisabeth Öhmans bok Helgmålsringning: en klang i folkdjupet (2020).

dryga böter! Under 1800-talet minskade populariteten, men tog ny fart under 1920-talet. På 1930-talet började traditionen att i ­anslutning till klockringningen hålla en kort andakt. Helgmålsbön, med läsning av söndagens bibeltexter, bön och psalm­sång, var tänkt som en ­förberedelse inför söndagens gudstjänst. I dagens Sverige råder helt andra förutsättningar än för hundratals år ­sedan. Men än idag ringer ­k yrkklockorna i Sveriges kyrkor och i radion (SR P1) och tv:n (SVT) klämtar klockorna med en självklarhet på lördagarna.

BETYDELSEN AV helgsmålet nämns i boken Helgmålsringning: en klang i folkdjupet (2020): ”helgsmålet är en signal som säger: ’lägg ner arbetet – pennan, spaden eller vad det nu är – och sänk axlarna, andas, lyssna och låt tankarna vila en stund i någon annans ord."

Spetsa öronen på lördag, lystra till klockornas klang och känn lugnet som vilan ger.

Inspelning i Vårdinge kyrka.

Foto: Linnéa Malmborg

HUNDRATALS, JA KANSKE tusentals, kyrkklockor klämtar klockan 18 på ­lördagskvällarna runtom i landet. En signal om att helgen är på ingång och att vilan sänker sig över nejden. I tusen år har helgmålsringningen påmint oss om att vardagens slit äntligen är över.

Helgsmål är kommen.

Seden att på söndagen vila efter en arbetsvecka går tillbaka till Bibelns ­berättelser om när Gud vilade den sjunde dagen när han skapade världen.

Enligt gammal kristen dygnsräkning ansågs helgen börja just klockan 18 på kvällen före en söndag eller helgdag.

Foto: Natalya/Istock

Källa: Öhman (2020). Helgmålsringning: en klang i folkdjupet, Votum & Gullers Förlag.

Konstverk: El Ángelus av Jean François Millet. Aftonbön vid helgsmål ute på åkern.

A N AR KY

SP

SP

Seder & b ruk

IN ACTION. Under pandemin har vi sänt helgmålsbön varje lördag på Facebook och Youtube. Miriam Tinglöf har lett det arbetet med präster och kyrkomusiker.

– För oss är det ett sätt att ändå ­kunna samlas när vi inte haft vanliga gudstjänster. Det är en möjlighet att nå dem som vanligen inte kommer till ­k yrkan, säger Agneta Axelson, kantor.

fråga prästen

Martin Reberg, präst

RK

O BL ADET SP

AN AR KY

Har du en fråga till prästen? Skriv till: martin.reberg@svenskakyrkan.se

SP

A N AR KY

Prylen RK

O BL A D ET

Foto: Angelica Windolf

DET FINNS INGEN GUD som styr världen och dess invånare likt dockor i marionettrådar. Vår Herre respekterar vår fria vilja. Kärleken kan aldrig tvingas på utan måste tas emot av fri vilja. Sedan räknar han med oss som sina m ­ edarbetare. Att sitta och hänga med huvudet och tycka synd om sig själv och skylla allt elände på Gud är inte den ­kristnes väg. Vi är satta att kämpa med Gud. Den enda väg vi är lovade är den väg som Jesus gick – att med Guds hjälp och utifrån våra olika förutsättningar verka för det goda.”

OBLAT. Ordet oblat kommer av latinets oblatum, som betyder det framsatta, det ­offrade. Ursprunget är det framsatta brödet som de första kristna medförde till sina nattvardsmåltider. Brödet är symbol för evigt liv. Oblat blev så småningom ­benämningen på de tunna vita kakor av osyrat bröd, präglade med korset eller andra kristna symboler, som utdelades vid nattvarden. Efter schismen på ­1100-talet mellan kyrkorna i Rom och Konstantinopel, blev en av skillnaderna mellan dem att g ­ rekisk ­ortodoxa använder jäst bröd vid utdelandet av nattvarden, medan den romersk ­katolska använder osyrat bröd, vilket också Jesus använde vid påskfesten tillsammans med lärjungarna. Text från: Ersta oblatbageri

Foto: Aldo Delara

Hur kan Gud vara god när han tillåter så mycket ont i världen?

”FÖR DET FÖRSTA TILLÅTER Gud inget ont i världen. Men på grund av jordens beskaffenhet, djävulen, och människors fria vilja sker det ändå. Men din fråga är viktig för många och är ett av de ­största hindren för vår tro på en god och ­allsmäktig Gud. Det paradoxala är att det är helt i sin ordning att vi har svårt att tro på en sådan gud eftersom en sådan gud enligt kristen tro egentligen inte existerar.

krönika

Bilden kanske inte alls säger mer än tusen ord?

FÖRUTOM ETT VISST ord på C surras det nu extra mycket om en ny app som hittills är få förunnad. Baserad enbart på ljud är det i appen möjligt att diskutera och samtala med helt okända medmänniskor. Som att slungas in i en livesänd podcast med sig själv som ­medverkande. Haken är att det inte är vem som helst som får vara med i ­gänget. Initialt bjöds främst kändisar in. Nu är det möjligt för vem som helst att ramla in i samtalen via en redan ­registrerad vän som godkänner inbjudan. Väntelistan är lång.

EFTER ETT DECENNIUM med bilder och inläggskommentarer som främsta sociala kommunikationsmedel verkar det som att det verbala samtalet åter är på frammarsch. Att gömma sig bakom länkar, tweets och smileys är inte längre tillräckligt. Inte ens selfien och fotot på frukostmackan räcker. Bilden kanske inte alls säger mer än tusen ord?

Att längtan efter att få mötas på riktigt börjar stegras, är inte helt orimligt efter mer än ett år i distansering. Även om det skrivna ordet är ett kraftfullt kommunikationsmedel är det inget som slår ett mänskligt samtal. Inga snitsiga formuleringar kan ersätta tankeutbytet människor emellan.

TÄNK NÄR VI HELT enkelt kan träffas på riktigt igen! Snart! Så många funderingar och idéer som nu ligger hos människor i väntan på att få komma fram i ljuset.

Solen skiner igen och vi kan snart mötas på riktigt, ansikte mot ansikte.

Inga a ­ ppar i världen kan ersätta känslan av att få tala med en annan människa om l­ivets upp- och nedgångar, om ­framtiden, längtan och oron. Inte ens en app med möjligheten att frottera sig med kändisar.

Linnéa Malmborg, redaktör

31

53

Foto: Ikon bildbank

PASTORATET I SIFFROR

gravsättning

Mandeisk och muslimsk gravsättning sker i Södertälje RELIGION. Järna-Vårdinge pastorat och Södertälje pastorat har slutit avtal gällande muslimska och mandeiska gravsättningar. Enligt dessa två religioner

är det viktigt hur gravplatserna ser ut och är placerade. Denna kapacitet finns inte på våra kyrkogårdar, vilket medför att muslimer och mandéer som önskar bli gravsatta på muslimskt respektive mandeiskt sätt, gravsätts i Södertälje pastorat.

– Alla som vill bli gravsatta ­enligt svenskt standardmanér är dock ­självklart välkomna på våra kyrkogårdar, säger Maria Rosenfågel, kyrkogårds­ administratör.

procent av alla som bor i pastoratet är medlemmar i svenska kyrkan – 6 446 av 12 172 personer.

Åtta

14 25

par vigdes i någon av våra kyrkor under 2020.

Georg Lidström vid tangenterna.

Foto: Linnéa Malmborg

musik

Georg tipsar om klassiska pärlor

dop genomfördes under 2020.

Totalt ­föddes 120 barn: 23 i Vårdinge, 8iY ­ tterjärna och 89 i Överjärna.

GEORG LIDSTRÖM är pastoratets organist som anser att alla borde lyssna på klassisk musik. Han tipsar nybörjar­ lyssnaren att spana in dessa verk: ITALIENSK OPERA Á LA VERDI (född 1813) OCH PUCCINI (född 1858) Verdi: Otello, La traviata, Rigoletto, Aida, Falstaff. Puccini: La Bohème, Tosca, Turandot. ”Om man tycker om sång är Giuseppe Verdi och G ­ iacomo Puccini h ­ us­gudarna!

Man kan bara låta sig svepas med av deras storslagna operor. Särskilt känd är arian Nessun dorma från Turandot.”

32

FRÉDÉRIC CHOPIN (född 1810) All pianomusik ”Chopin förför en hel värld med sin meditativa pianomusik som är väl värd att lyssna på. Han var en av de stora pianovirtuoserna. Bland hans verk är nocturnerna, ’nattens sånger’, de allra främsta. Det är korta, lite melankoliska pianokompositioner med både drömska och ­dramatiska toner.”

ungdomar konfirmerades under 2020.

Det är 12,2 procent av alla 15-åringar.

Foto: Miriam Tinglöf

TJAJKOVSKIJ (född 1840) 2:a satsen ur 6:e symfonin Pathétique ”Tjajkovskij illustrerar den stora ryska musiken. Den här romantiska, bitter­ljuva

symfonin är hans allra sista. Den är som en lång livsberättelse. Han avled nio dagar efter att den uppfördes för första gången, under ledning av honom själv, i Sankt Petersburg.”

RK

AN AR KY

SP

A N AR KY

Historia

Foto: Magnus Aronson, Ytterjärna kyrka. Text ur: Informationsskrift av Anna-Stina Strandin Freij (delvis omskriven av redaktören)

O BL ADET SP

RK

O BL A D ET

Sparrekistan: Praktverket som hittades under kyrkans golv EN AV DE allra ­vackraste ­kistorna i Sverige. De ­sak­kunniga skräder inte orden när de beskriver den kopparkista, ­tillhörande riksrådet Erik Larsson Sparre (1618–1673), som sedan 2005 står inne i Dåderökapellet i Ytterjärna kyrka. Klädd i svart sammet och med brännförgyllda dekorationer utgör den ett minne från svunna stormaktstider. Erik Larsson Sparre och hans anfäder hörde nämligen till de ­förnämsta ätterna i Sverige.

Det var i samband med en kyrkorenovering år

2000 som kistan hittades mitt bland spillrorna av andra svårt mögelangripna kistor tillhörande samma släkt. Träkistorna som legat i ett gravvalv under kyrkans kor * var totalförstörda och oidentifierbara. ­Resterna från tretton kistor fick samlas i en ny kista som gravsattes på kyrkogården där Sparre­ätternas släktförening sedan reste en minnessten.

DEN STORA praktkistan, som hittades mitt i förödelsen, hade brännförgyllda dekorationer bestående

av bland annat sexton anvapen efter anfäder på ­mödernet och fädernet.

Den svarta sammets­ beklädnaden fanns delvis kvar. Inne i ytterkistan fanns en träkista med stoft som nu ligger i en nytillverkad ytterkista av koppar.

MED TANKE PÅ kistans höga konstnärliga ­k valitet ansågs en renovering vara av riksintresse. Därför tillsattes en arbetsgrupp som skulle leda arbetet för att återställa kistan i dess forna glans. Genom ekonomiska bidrag från Sträng-

näs stift, Kung Gustav VI Adolfs Kulturminnesfond och Sparres släktförening kunde gruppen, under ledning av Järnasmeden Arne Karlsson, uppdra åt Riksantikvariets textilavdelning att konservera kistans ursprungliga sammets­ klädsel. Metallrestaurator Caj Zetterström restaurerade kistan och alla bränn­ förgyllda ­dekorationer.

Vi kan nu glädjas åt att kistan är lika vacker som för snart 350 år sedan, och att den finns i en s­ kyddande glasmonter för allmän ­beskådan.

*Koret är den del av en kyrka där altaret har sin plats.

33

TIDEVARV KOMMA, TIDEVARV FÖRSVINNA

KONTAKT expeditionen

AVLIDNA

post- och besöksadress

Vårdinge församling Märta Gunilla Åkerman Östman Bror Jörgen Roger Frennesson Ytterjärna församling Artur Jan Åke Ramén Susanne Pertoft Överjärna församling Barbro Sylvia Eriksson Tora Birgitta Karlsson Britt Inger Johansson Bengt Åhlén Margareta Olivia Zetterberg Siri Maria Karlsson Ingrid Birgitta Maria Andersson Margit Kristina Larsson Sven Gunnar Pettersson Ann-Marie Linnea Viktoria Pettersson

DÖPTA Gustav Karlsson Lilian Karlsson Ingrid Karlsson ”Välsignad du, barn av jorden och den stjärnströdda himlen, välsignad du, född av vatten och ande, välsignad du, barn i Guds kyrka och församling.”

Foto: Lasse Wiklund

Vi ber för de församlingsbor som har lämnat oss och för de som döpts.

Från 2 februari 2021 till 26 april 2021.

08-551 747 20 Tis, tor, fre 10.00–14.30.

Lunchstängt 12.00–13.00.

Onsdagar ­10.00–12.00.

Stängt under helgdagar.

Kyrkvägen 10, 153 32 Järna e-post

jarna-vardinge.pastorat@ svenskakyrkan.se webb

svenskakyrkan.se/jarna-vardinge sociala medier

facebook.com/svkjarnavardinge instagram.com/svkjarnavardinge kyrkoherde

Matts Sandström, 08-551 782 03 matts.sandstrom@svenskakyrkan.se präster

Hampus Frid, 08-551 782 07 hampus.frid@svenskakyrkan.se Martin Reberg, 076-147 48 61 martin.reberg@svenskakyrkan.se diakon

Laila Larsson, 08-551 747 20 laila.larsson@svenskakyrkan.se kyrkogårdsförvaltning

Maria Rosenfågel, 08-551 782 14 maria.rosenfagel@svenskakyrkan.se Hör gärna av dig till oss!

pilgrims walk for future

En 200 mil lång vandring för klimatet HUR LÅNGT ÄR DU beredd att gå för en hållbar planet? Följ med på hela eller d ­ elar av den stora i­nternationella pilgrimsvandringen Pilgrim's Walk for ­Future som går från ­pilgrims­­staden ­Vadstena den 18 juli till ­klimatmötet COP26 i Glasgow i början av ­november. Vandringen är en enad ­motståndsrörelse och en inre pilgrimsresa där vi hinner tänka och reflektera över våra egna liv.

Lena Wiklund, aktiv pilgrimsvandrare i pastoratet, vandrar du i sommar?

– Ja, om möjlighet finns hoppas jag och min make Lasse att kunna delta ett par, tre dagar i sommarens vandring.

Vad betyder denna vandring?

– En vandring som denna är något ­alldeles speciellt. Att gå ett par d ­ agar och få vara en liten del av den långa vandringen med det viktiga b ­ udskapet är både roligt och givande. 2011 deltog vi i rikspilgrimsvandringen PAX för Fred och rättvisa som gick från Uppsala till Lund och 2015 i Ekovandringen som gick från Uppsala till klimatmötet i Paris.

”Jag saknar den levande responsen” Hej präst Hampus Frid, hur har det varit att ha enbart digitala gudstjänster under lång tid?

– De digitala ­gudstjänsterna har varit ett nödbloss i saknaden efter att få fira gudstjänst som vanligt.

Jag har saknat f­ örsamlingen och den ­levande ­gemenskapen, ­samtalen och ­brottningen med ordet.

34

Illustration: Titti Erksell Barker, Järna

DOP

Viktigt!

KALENDER På grund av det i skrivande stund ­mycket oklara läget kring restriktioner så är denna kalender inte komplett. ­Ändringar i programmet k ­ ommer att annonseras. Ring ­expeditionen eller se vår webb för aktuell information: svenskakyrkan.se/jarna-vardinge

DIGITALT helgmålsbön

Varje lördagskväll under sommaren lägger vi ut en digital helgmålsbön på vår F ­ acebooksida och vår Youtubesida.

YouTube: Svenska kyrkan Järna-Vårdinge Facebook: svkjarnavardinge

Musik MUSIK i våra musik i sommarkväll kyrkor Varje torsdag 19.00 från 1 juli

till 5 augusti.

Njut av musik i våra kyrkor! Varje torsdag mitt i sommaren bjuder vi på en musikupplevelse i någon av våra kyrkor.

Se fullt program på vår hemsida.

VÄGKYRKA Varje dag under dessa datum: Lördag 3 juli–söndag 18 juli 11.00–16.00 Vårdinge kyrka Möjlighet till guidning av kyrkan finns.

Daglig andakt kl 14.00. Kaffeservering.

Varje dag under dessa datum: Söndag 27 juni–söndag 11 juli 10.00–16.00 Överjärna kyrka Vissa dagar andakt samt program.

Kaffeservering i Klockargårdens trädgård.

sommarcafé

Måndag–fredag 12 juli–30 juli 10.00–16.00 Utanför församlingshemmet i Järna Välkommen till gemenskap utanför församlingshemmet. Kaffe och kaffebröd finns till självkostnadspris.

PILGRIMSVANDRING Kolla in Nätverket för Pilgrimsvandringar i Strängnäs stift på Facebook eller se www.svenskakyrkan.se/strangnasstift/ pilgrim för aktuella pilgrimsvandringar.

DIAKONALT lp -ria

Måndag–fredag 09.00–13.00 Hagagatan 14, 153 32 Järna Social, daglig träffpunkt dit alla är ­välkomna för g ­ emenskap, samtal, fika och trivsel. Stängt på midsommarafton. Semesterstängt vecka 27–31. Öppnar igen 9 augusti. stöd och samtal

Behöver du någon att prata med?

Kontakta någon av våra präster eller vår diakon. Se kontaktuppgifter på sidan här intill. Du kan också ringa ­jourhavande präst. Ring 112 och be om att få bli kopplad till en präst. Öppet alla dagar klockan 17.00–06.00.

KYRKOBLADET Redaktör, formgivare och skribent (alla texter där inget annat namn anges): Linnéa Malmborg.

Ansvarig utgivare: Matts Sandström.

Omslagsillustration: Mia Maria Güettler storformat. Är texten i tidningen svår

för dig att läsa? Kontakta oss för att få en utskrift i storformat. Har du ­intresse av att tidningen spelas in som ljud­tidning?

Hör av dig!

Följ gärna Kyrkobladet på Instagram: svkjarnavardinge kontakt

Linnéa Malmborg, 08-551 782 01 linnea.malmborg@svenskakyrkan.se

TIPS SÖKES!

hembesök

Vi erbjuder samtal via telefon och hembesök av präst. Vi kan ta med ett så kallat sockenbudstyg för att fira nattvard i hemmet på ett tryggt och säkert sätt.

MÅNADSBLADET Varje månad (förutom dubbelnumret i sommar) ger vi ut ett litet månadsblad med kalendarium och nyheter från våra församlingar. Vill du ha bladet gratis i brevlådan? Maila dina uppgifter till:

jarna-vardinge.pastorat@svenskakyrkan.se

Har du tips på vad vi ska skriva om i Kyrkobladet?

Hör gärna av dig till redaktör Linnéa.

Redaktören blir glad för ett mail

»Gud, låt mig likna en vacker sommardag.«

eller ring 08-551 747 20.

Sommartider, hej hej!

Manadso

Svenska kyrkan i Järna & Vårdinge

bladet

promenad med prat

Torsdagar 10.00 Start vid församlingshemmet i Järna En timmes lätt p ­ romenad. Sista för terminen: torsdag 24 juni.

AMEN

JUNI & JULI 2021

Sädesfält i Mölnbo. Foto: Linnéa Malmborg

GEMENSKAP

Du är alltid välkommen att boka dop åt ditt barn eller dig själv (vi döper barn, ungdomar och vuxna). Ring ­expeditionen angående lediga tider: ­08-551 747 20.

»Hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus.«

35

”Hjälp mig då att vila tryggt och stilla blott vid Dina löften Herre kär, ej min tro och ej den tröst förspilla som i Ordet mig förvarad är.” (Ps 249) Foto från Vårdinge kyrka: Stefan Christophs

Präst Martin Reberg: »Gud i allt, överallt«

I

FILIPPERBREVET står det: ”Vi har inte en överste­präst som är oförmögen att känna med oss i våra ­svagheter. ”Han ägde Guds gestalt men ­vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt då han blev som en av oss.”

Gud avstod från allt för att kunna vara nära i tider av prövningar.

I ÖVER ETT ÅRS tid har vi fått avstå från sådant vi inte visste att vi kunde sakna så mycket: kramarna och handslagen. Festen kom av sig och n ­ ästan allt som sätter guldkant på den gråa vardagen har tillintetgjorts.

Ensamhet, utanförskap, restriktioner, arbetslöshet, sjukdom och ond bråd död har grusat våra ­framtidsplaner. Det har varit som att springa ett

maratonlopp utan givet slut. Som en oändligt lång och grå decemberdag då det aldrig hinner bli ljust.

I KRISTIDER behöver människor samlas för att finna styrkan i varandra, men inte denna gång – håll avstånd! Frågan dröjer sig kvar och skaver: Vart var du Herre när jag behövde dig som mest? I tider av svåra prövningar kan Gud upplevas som frånvarande.

Det är som om han doldes i ett moln som skymmer ljuset.

Våra gudsbilder räcker inte till när det verkligen gäller. Men den som är trofast i natten och fortsätter att bedja och söka Gud i det fördolda skall få uppleva gryningen. Det är ingen from förhoppning att Gud är med oss i ­mörkret utan Guds eviga löfte till

mänskligheten. Jesus säger: ”Jag är med er alla dagar till tidens slut”.

Den store psalmförfattaren Olof Hartman skriver: Endast detta återstår mig: Att lita på ditt löfte, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp igen. Du har uppfyllt natten med din närvaro, gjort min ångest till Din ångest, min ensamhet till Din ensamhet, mitt rop till Ditt rop. Jag tror det, inte för att det längre känns så utan för att Du har sagt det.

UNDER HELA denna tid har Gud visat sin trofasthet i sin församling. Våra vackra kyrkor har stått öppna mer än vanligt, mycket tack vare våra frivilliga. I stillhet har människor kunnat be, tända ljus, lyssna till Guds ord och ta emot Kristus

i den heliga nattvardens bröd och vin. För andra har våra digitala sändningar varit en tillgång.

NU ÄR sommaren äntligen här! Sällan har den varit så efterlängtad. Solen värmer våra vintertrötta kroppar och svältfödda själar. I tacksamhet vänder vi våra ansikten mot den klarblå himlen och tackar för att vi finns. Och medan den ljumma sommarvinden smeker vår kind får vi be till Gud: Natten lider mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss därför klä oss i ljusets rustning. Låt oss leva värdigt som det hör dagen till. Du är gränslös, Du är nära, Du är ljus och jag är Din. Glad sommar!

Martin Reberg, präst