Stora Kyrkobladet nr 2 2025

KYRKOHERDE OVE NYMAN:

»Njut av sommaren som ligger framför«

FÅGLARNA KVITTRAR, GRÄSET växer, glassarna smälter, ljuset har återvänt och solen värmer. Sommaren har gjort sitt intåg. Familjer planerar skolavslutningar, studenter, grillkvällar, semesterresor, turer till sommarstugan eller stranden, kanske dop eller vigslar. Den för många efterlängtade sommaren är här. Jag ser naturligtvis också fram emot dessa saker, tid att läsa böcker, men det finns mer jag laddar inför och det är faktiskt hösten, när terminen sätter igång.

MEN VILKA ÄR VERKSAMHETERNA? Ja, det är just det. När jag skriver detta så är det inte riktigt klart vad vi kommer att erbjuda till hösten och det av en väldigt rolig anledning. Vi har nämligen en del nya i arbetslaget och de har en massa idéer. Vi har ny pedagog för ungdomar och konfirmander, Matilda. Vi har en ny musikpedagog, Fredrik och vi har en ny organist, Roger. Detta gör att vi har full besättning på verksamhetstjänsterna och kan satsa för fullt. Vi gör en nystart och därför kommer ni som brukar gå i våra verksamheter och på gudstjänster kanske inte känna igen er helt. Några saker försvinner och andra tillkommer, så håll utkik!

DELVIS NYA GUDSTJÄNSTTIDER blir det också. Nästan alla söndagar är det Högmässa i Överjärna kyrka och sedan är det varannan vecka Högmässa eller Gudstjänst i Vårdinge 16.00 och varannan söndag är det Gudstjänst eller Mässa i Ytterjärna kyrka 18.00 men undantag finns så håll koll även på det. Men det är i höst! Nu tycker jag att vi njuter av den sommar som ligger framför oss även i församlingarna med friluftsgudstjänster, sommarkonserter, kaféer, parkliv och helt vanliga personliga möten. Ha en fin sommar!

OVES VAL UNDER SOMMAREN:

HÖJDPUNKT: Prideparaden i Stockholm.

UTFLYKTSMÅL: Femöre huvud, en klippa vid havet utanför Oxelösund.

BIBELORD: Psaltaren 8:1–5.

MISSAR INTE: Ölandssommar.

LÄNGTAR EFTER: Ljumma stilla sommarkvällar.

SÅNG OCH MUSIK

Glädjefylld kör sprider energi

Foto: Gunnar Åhlander

EVENT: En väns sons student. Härlig sensommarkväll, precis vad vi frusna nordbor behöver. Foto: DedMityay/AdobeStock

Femöre Huvud

SEDAN 2002 HAR Glada Kören spridit sin glädje i Järna. Varje onsdag träffas de i församlingshemmet för att öva. – Jag kan vara hur trött som helst när jag kommer hit, men när jag går härifrån är jag fylld av energi. Jag blir så boostad med energi! säger diakon Laila Larsson (längst till höger på bild) som är ansvarig för kören. I Kyrkovalstidningen som ges ut i alla brevlådor under vecka 36 kan ni läsa ett reportage om Glada Kören.

OveNyman

Nr 2 2025

DÅ VAR DET DAGS för det allra sista numret av Stora Kyrkobladet i denna form. Till hösten planeras ett nytt typ av utskick, så håll utkik i era brevlådor. I detta nummer blir det

en resa via guldsmeden som gjuter Järnakors, till Vårdinges okända musikaliska gigant med många strängar på sin lyra. Vi får också höra om kyrkogårdens nya invånare – bina som surrar för fullt i Ytterjärna. Som redaktör vill jag slå ett extra slag för den högklassiga sommarmusiken som alla (gratis) kan ta del av i våra tre kyrkor. Bjud dig själv på den kulturupplevelsen!

Redaktörshälsningar från Linnéa

SOCIALA MEDIER

Prästen som gör succé på TikTok

frågor till präst Johnny Stigesjö som är präst i Hölö-Mörkö församling. Han har gjort succé på TikTok med sitt konto praesten_johnny. Vissa klipp har fått över 250 000 visningar!

Hallå Johnny! Varför har du ett TikTok-konto?

”Jag skapade kontot då jag hade mycket fritid och var exalterad att sprida Guds ord efter min prästvigning. Så jag skapade det enbart för att dela bibelcitat till en början. Men det ledde till något mer än så.”

Vad lägger du ut för något?

”Det mesta jag lägger ut just nu är frågor och svar­videos. De som följer mitt konto, men även andra, ställer frågor till mig i mitt kommentarsfält. Frågor jag inte kan svara på i textform gör jag en video av istället. Sen lägger jag även ut andakter och uppmuntrande klipp om att gå till kyrkan.”

Vad har du fått för respons på dina inlägg?

”Responsen är blandad, men mest positiv! Nättroll finns överallt, det kommer man inte undan. Men mycket är positivt. Det gör att glöden till att fortsätta stärks.”

Niklas Nyström från Lugnets Bigårdar i Mölnbo placerar ut bikupor på Ytterjärna kyrkogård.

HÅLLBARHET

Det surrar

på våra kyrkogårdar

MARIE LJUNGSTEN berättar om hur hon och hennes kollegor arbetar med biologisk mångfald på våra kyrkogårdar.

Biologisk mångfald

Kanske var det många av er som lade märke till att det blommade mer än vanligt på våra kyrkogårdar förra sommaren? Det berodde på att vi inte klippte gräset överallt. Vi släppte upp gräs för att se om det ville komma upp ängsblommor till exempel prästkragar som fick stå kvar som vackra blomsteröar tills de blommat över. Det var inte bara vackert att se när de ståtliga prästkragarna vajade i

GIVAKT. Kyrkmössen i våra tre kyrkor vill hälsa alla Kyrkobladets läsare en härlig sommar! Foto: Magnus Aronson

DET SURRAR. ”Vi tycker att det är viktigt att bin får en plats hos oss, då de har en stor betydelse och en viktig roll i ekosystemet, säger Marie Ljungsten, kyrkogårdsarbetare.

vinden utan också en glädje för våra pollinatörer. Vi valde i fjol att klippa våra ligusterhäckar efter blomningen och det var ett enormt surr av insekter som njöt av all nektar.

Kyrkogårdsbina

Bin har nu flyttat in på Ytterjärna kyrkogård. Dessa två bisamhällen kommer från Lugnets bigårdar som är ett litet biodlingsföretag i Mölnbo. Varför bin på kyrkogården tänker kanske ni? På många håll minskar pollinerande insekter, därför tycker vi att det är viktigt att bin får en plats hos oss, då de har en stor betydelse och en viktig roll i ekosystemet. På våra kyrkogårdar finns det gott om mat då vi har en hel del blommande träd, buskar, häckar och perenner som är värdefulla för våra pollinatörer.

Ängsmark och faunadepåer

På nedre delen av Överjärna kyrkogård, där vi ännu inte börjat gravsätta, skapades en ängsyta för några år sedan. Här släpper vi fram

Kyrkprylen: Predikstolen i ytterjärna

I YTTERJÄRNA KYRKA finns en väldigt fin predikstol i trämosaik (intarsia) som bär bilder av Kristus och apostlarna: Bartolomeus med kniven, Johannes med kalken och Petrus med nyckeln. Predikstolen har

Ängsblommor pryder kyrkogården.

växtligheten och vi har sått in ängsblommor som klöver, blåklint, prästkrage och tistlar för att gynna den biologiska mångfalden. Hit lockas fjärilar, bin och andra insekter. På sensommaren slår vi ängen med lie och låter växtresterna ligga kvar några dagar och fröa av sig. Sedan förs det bort till vår kompost, för ängsblommor vill ha mager jord. Vi har placerat ut vedhögar i ängsytan som fungerar som faunadepåer (boplatser och skydd) för insekter och smådjur. I början på juni kommer det att flytta in två bisamhällen här. Bin till skillnad från getingar är inte närgångna mot människor så länge de inte blir rädda. Vi hoppas att dessa små kollegor ska trivas hos oss och få arbeta ostört. Då kanske vi får njuta av vår alldeles egna kyrkogårdshonung!

en donatorsskylt under kristusbilden, visande vapnen för Lars Sparre och hans maka Katarina Bååt samt årtalet 1652. Den var en minnesgåva av riks rådet Sparres änka.

PERSONALNYTT

Matilda vill stärka ungas

självkänsla

Ny barn- och ungdomsansvarig i pastoratet är Matilda Lind som brinner för att ungdomar ska älska sig själva.

”Som ung hade jag verkligen behövt en positiv förebild utanför hemmet och en plats för att diskutera livets frågor.”

TEXT OCH FOTO: Linnéa Malmborg

”ATT ÄLSKA SIG SJÄLV ÄR så viktigt i tonåren när man är så skör”. Orden kommer från Matilda Lind, ny ansvarig för barn ­ och ungdomsverksamheten i Järna ­Vårdinge pastorat. Att peppa ungdomar är något som Matilda brunnit för under lång tid. Senast kommer hon från en tjänst på Fryshuset i Stockholm där hon lett tjejgrupper, arbetat på fritidsgården och varit med i ett forskningsprojekt som heter Integrative complexity, som syftar till att motverka polarisering mellan ungdomar. – Mitt stora engagemang för ungdomar grundar sig i den resa jag själv har gjort i mitt liv. Som ung hade jag verkligen behövt en positiv förebild utanför hemmet och en plats att diskutera livets frågor och de svårigheter tonåren kommer med, säger hon.

I TJEJGRUPPEN ARBETADE hon med att stärka tjejernas självkänsla och självbild. Fokus var att skapa en trygg grupp där de kunde dela med sig av sina erfarenheter och upptäcka att de inte är ensamma med sina tankar.

Matilda upplever att många tjejer har svårt att sätta ord på sina känslor och har därför använt sig av känslokort och incheckning inför varje träff för att stämma av hur alla mår. Märkte du någon förändring hos tjejerna?

– Åh ja, verkligen! Ju tryggare de blev desto mer kunde de reflektera kring sig själva.

MATILDA LIND

ÅLDER: 33 år.

BOR: Järna.

INTRESSEN: Dans, vara i naturen, träning.

HUSDJUR: En golden retreiver.

YRKE: Barn ­ och ungdomsansvarig i Järna ­Vårdinge pastorat.

TIDIGARE YRKE: Frisör. Är utbildad beteendevetare.

KOMMER FRÅN: Dalarna. Bott i Stockholm, Australien, Spanien.

FAMILJ: Make och dotter.

– Att lära känna varandra skapar trygghet i gruppen. Att bli sedd och hörd av andra tjejer som stöttar och lyfter skapar en känsla av systerskap, och ger nya möjligheter att jobba med sig själv. På så sätt kan man bryta det toxiska skitsnacket.

Nu vill Matilda ta med sina erfarenheter och göra vad hon kan för att skapa trygghet och hopp hos de unga i Järna. Till hösten stundar arbete med konfirmation och ungdomsgrupp. Hon ser på tjänsten med stor entusiasm och hoppas att kunna arbeta med att stärka ungdomars självkänsla på olika sätt.

TILL KYRKAN SÖKTE HON sig när hon gick på öppna förskolan i församlingshemmet i Järna under föräldraledigheten med dottern Luna. Där fick hon kontakt med barnledare Lisa Sundqvist som tipsade om tjänsten. Något som var helt i linje med det andliga skifte hon själv gått igenom de senaste åren.

– Jesus har kommit in i mitt liv, och nu försöker jag att lära känna honom på riktigt, säger Matilda och berättar att hon länge har varit en sökare.

Nu är hon i färd med att lära sig så mycket hon kan. Bibeln har hon som ljudbok i hörlurarna.

– Relationen med Gud är jätteviktig för mig.

FLITIGA FINGRAR. Guldsmeden

Dennis Sellén har mycket jobb att göra vid tillverkningen av de små Järnakorsen.

HEJ DENNIS SELLÉN! Du är guldsmeden som fått i uppdrag att göra nya Järnakors. Berätta om hur det gick till!

– Jag fick en förfrågan från pastoratet om att ta fram nya kors eftersom de gamla tagit slut. Uppdraget är extra kul eftersom jag är uppvuxen i Mölnbo och gick i skolan i Järna.

Hur skapade du de nya smyckena?

– Jag fick ett av de gamla korsen och skapade med inspiration från det ett nytt original i silver. I den formen har jag sedan gjutit femtio kors. När det är så många smycken som ska göras så är det enklast att göra så. Vad händer sen?

– Därefter behöver alla kors handpåläggning. Rågjutning ­

arna får finish genom att jag filar, slipar och putsar dem. Sedan löder jag på öglor och stämplar dem.

Vad tycker du om uppdraget?

– Det var roligt! Och pilligt! Jag gjorde två olika storlekar på korsen i silver, men kan ta fram dem i guld vid efterfrågan eftersom formen finns kvar.

Varför blev du guldsmed?

– Både pappa och farfar var guldsmeder. Pappa var guldsmed i Gnesta, där är jag upplärd. Nu har jag butik och verkstad i Nyköping – Nordic Spectra.

Vad är det bästa med att vara guldsmed?

– Variationen! Att ha både butik och verkstad är en lyx då jag får vara med i hela processen, från beställning till färdigt smycke.

KORS I NY FORM

Alla har sitt kors att bära

Att göra silverkors kräver sin handpåläggning. Möt guldsmeden

Dennis Sellén som gett Järnakorset ny finish.

TEXT: Linnéa Malmborg

FOTO: Carolin Ericson

Järnakorset

Järnakorset är en fin gåva till dig själv eller till någon du tycker om. Läs mer om historiken kring korset och priser på sidan 25.

EFTERBEHANDLING. Från en form har Dennis gjutit femtio silverkors som nu finns att köpa i församlingshemmet i Järna.

Kanske går det att finna tröst i att vi aldrig är helt ensamma i ensamheten, att någon har varit där före oss. Vi reflekterar över ensamheten och vad den innebär för människan.

TEXT: Livsstilsverktyget

REDIGERING: Linnéa Malmborg

ILLUSTRATIONER: Jorm Sangsorn/Adobe Stock

Är ensam verkligen stark?

SÄKERT HAR DU ERFARIT ATT vissa relationer, trots att de är artiga och trevliga, handlar mest om vilken nytta vi kan ha av varandra. Vi är avvaktande, granskande, jämförande. Vi ger endast en liten bit av oss själva och ser bara en skärva av den andra människan.

Andra möten däremot ger en upplevelse av att vi ser och accepterar varandra. Vi släpper oss själva och slukas upp i det gemensamma samtalet, eller rentav den gemensamma tystnaden. Det intressanta är att det är som om man själv växer, som en slags bieffekt av att man gett ett rum åt den andra.

MÖTEN SOM PÅVERKAR

Den typen av accepterande relationer behöver inte alltid involvera vänner eller släktingar eller nära kollegor. Ibland kan vi vara tillsammans med människor hur länge som helst utan att någonsin riktigt mötas. Det behöver inte bero på slutenhet eller inbundenhet. Hur ofta talar inte människor om sina känslor och vänder ut och in på sig själva, inte så mycket för att de är intresserade av den andra som av en fascination inför sina egna tankar och sin förmåga att analysera dem. Det finns å andra sidan människor som vi bara möter en enda gång, utan att vi ens berör vårt privatliv, men där mötet sker med sådan öppenhet och värme att det påverkar oss genomgripande.

AVSKILD FRÅN GEMENSKAPEN

Upplevelsen att inte vara sedd och accepterad kan föda en djup känsla av ensamhet, även om man är mitt bland

människor. I själva verket lever många personer som erfar ensamhet tätt inpå andra. Ensamhetskänslan handlar snarast om att vara avskild från gemenskapen. I trapphuset där ingen hälsar, på släktkalasen när alla talar om sig själva, under fikapausen för den som inte känner sederna, i relationerna som stelnat.

Vi kan ha mängder av kontakter utan att nå en annan människa, utan att riktigt möta någon. Samtidigt söker människor sig gärna till andra, även när de inte ser oss, i vissa fall till och med när det innebär utnyttjande, trakasserier och kritik. Så djup är rädslan för att stötas ut. Att ingå i en grupp har inneburit en stark överlevnadsfördel för människan under hundratusentals år, och det finns en evolutionär grund till den ångest som ensamhet kan väcka.

SOCIALA NÄTVERK

Det är därför också naturligt att så mycket aktivitet på Internet handlar om att skapa sociala nätverk. Det är smidigt på många sätt – man behöver inte ge eller riskera så mycket av sig själv och kan ändå få kontakt. Vi kan till och med konstruera en bild av oss själva som vi aldrig skulle kunna leva upp till i den fysiska världen. Men att aldrig mötas fysiskt kan i längden ändå föda känslor av ensamhet och isolering. Vissa studier talar till och med för att oxytocin, ett hormon som frisätts när människor träffas och rör vid varandra, ökar tilliten och samarbetsförmågan, åtminstone i konstruerade testsituationer som olika spel.

HUR FARLIG ÄR ENSAMHETEN?

Det är naturligtvis svårt att studera, svårt att renodla ensamhetskänslan från andra faktorer som påverkar hälsan, men det finns undersökningar som visar hur ensamhet kan göra ont, hur ensamhetskänslan tänder samma områden i hjärnan som fysisk smärta. Mängden stresshormoner stiger, sömnen oroas, blodtrycket ökar. Immunförsvaret sviktar. Snabbsänkan, den som används inom vården för att se om vi är infekterade, den stiger också. Ensamhetskänslan blir som en svag men långdragen feber, en kronisk tärande inflammation.

Medan den självvalda ensamheten i organiserade tysta former eller bergsvandringar eller i ett avskilt hus på landet kan bli ett sätt att söka stillhet och minska stressen, är ensamhetskänslan

INGEN MÄNNISKA ÄR EN Ö. Det finns människor som vi bara möter en enda gång, utan att vi ens berör vårt privatliv, men där mötet sker med sådan öppenhet och värme att det påverkar oss genomgripande.

något som kan uppta hela sinnet, skapa obehag och ökad stress. Ensamhet kan även föda ångest – när vi är ensamma börjar vi omedvetet spana efter faror runtomkring.

VÄRDERING AV ENSAMHET

Om ensamhet är en skillnad mellan önskad och upplevd närhet är naturligtvis en annan fråga också möjlig: måste ensamheten alltid hanteras genom ökad närhet? Är vår önskan efter närhet i vissa fall orealistisk? Kan den till och med blockera, kuva, skada oss, och stå i vägen för relationer genom att vi inordnar oss under andras vilja, tränger oss på utan hänsyn eller blir fixerade vid sökandet efter någon som kan ge oss närhet?

De antika stoikerna talade om en skillnad mellan ensamhet, som ett faktum, och ensamhetskänslan, som en värdering. Medan vi har obefintlig kontroll över de yttre omständigheter – död, slump, andras nycker och svek – som tvingar oss att periodvis leva i ensamhet så kan vi ändå välja vår inställning till ensamheten.

De menade att det är vår värdering av ensamheten som kan göra den så smärtsam.

NATURLIG DEL

Här har vi ett gemensamt ansvar att omvärdera ensamheten, så att den inte ses som något onaturligt eller skamligt utan som en del i vissa perioder av ett mänskligt

liv. Det kan låta som en passiv hållning men precis som när det gäller åldrande och död är en realistisk insikt om livets förutsättningar i många fall det första steget mot en nyanserad och mer trösterik inställning.

Kanske måste vi acceptera att ensamhetskänslor är en del av tillvaron och att en balanserad önskan efter närhet ibland kan bli det första steget mot närmare relationer. Ensamhetskänslan verkar vara en slags grundstämning hos människan, ömsom viskande och ömsom skärande, djupt rotad i vår belägenhet. Eftersom inte ens de närmaste vännerna eller släktingarna kan dela vår situation innebär livet att vara ensam med sin existens.

FN:S TIDIGARE GENERALSEKRETERARE Dag Hammarskjöld skrev så här i sin dagbok Vägmärken om sina djupa känslor av ensamhet.

Trött och ensam.

Trött så sinnet värker. Nedför hällarna silar smältvattnet.

Fingrarna är stumma, knäna skälver. Det är nu nu, du inte får släppa.

Men han fann också lättnad i erfarenheten att han var del i ett större sammanhang, som han ibland kallade ”det oerhörda”, ibland Gud. Det handlar om den gemenskap med allting runtomkring som Tomas Tranströmer betecknade ”Det stora okända” och många forskare kallar för det ovetbara, det som inte går att greppa eller kontrollera, bara vila i.

I din vind –. I ditt ljus –. Hur smått allt annat, hur små vi – och lyckliga i det som ensamt är stort.

KANSKE GÅR DET att finna tröst i att vi aldrig är helt ensamma i ensamheten, att någon har varit där före oss. Och kanske kan vi bli mindre ensamma inför oss själva om vi vidgar blicken för den helhet som vi ingår i.

Några olika vägar att hantera ensamheten

1 Observans på att man ändrar sitt beteende

Inom forskningen brukar ensamhet beskrivas som en skillnad mellan önskad och upplevd närhet. Omedelbart inställer sig frågan: hur kan vi öka upplevelsen av närhet? Några forskare talar om en samhörighetsskala med sju steg som löper från maximal inkludering i de allra närmaste relationerna, via aktiv och passiv inkludering till ambivalens, och i andra änden passiv, aktiv och maximal exkludering. I de flesta situationer befinner sig människor någonstans mellan passiv inkludering och passiv exkludering. Det

betyder att vi oftast inte kan förvänta oss att bli aktivt inbjudna i gemenskapen utan måste ta egna initiativ till öppningar, just det som är så svårt för den som redan bär på ensamhetskänslor.

Den som är ensam tror ju ofta att man är ensam i sin ensamhet. Skammen över ensamheten kan smärta mer än själva ensamheten. Försöken att dölja den kan bli plågsamma. Det är vanligt att man förutsätter att bli avvisad och ändrar sitt beteende, isolerar sig än mer, i ett försök till självbevarelse. Undersökningar har till och med visat att ensamhetskänslan påverkar områden i hjärnan så att vi undviker kontakt med andra och på det viset förstärker isoleringen.

Låt oss konstatera: ensamhet är mycket vanligt och att bryta den är sällan lätt. Men att vara medveten om ensamhetens mekanismer och hur det kan förändra beteendet kan ibland vara ett första steg för att försöka bryta mönstret.

2 Fyra steg

Psykologen John Cacioppo har gett flera viktiga bidrag till vår kunskap om ensamhet. Han menar att det bästa sättet att bryta ensamheten är att försöka förändra hur vi tänker om andra. Han har beskrivit fyra steg för att minska ensamhetskänslan, som han kallar för EASE:

E – Extend yourself. Ta första steget till kontakt genom att hälsa, småprata och söka ögonkontakt med andra människor.

A – Action plan. Gör upp en lista över sammanhang där du kan träffa likasinnade och sök dig till dem, exempelvis en kör eller en förening.

S – Selection. Ha inte för många kontakter samtidigt utan välj vilka du vill försöka komma nära och satsa tid och energi på de personerna.

E – Expect the best. Utgå från att människor du möter vill dig väl.

EASE kan låta enkelt men i verkligheten är det givetvis långt svårare än så. Ändå kan man kanske ta till sig vissa delar. Även små steg kan vara viktiga för att minska känslan av ensamhet och isolering.

3 Einsteins fråga

Albert Einstein menade att den viktigaste frågan som vi kan ställa oss är denna: ”Är universum en vänlig plats?” Det handlar om vilket filter vi väljer att se verkligheten genom, om det utgår från tillit eller misstro, kamp eller samarbete, egenvinning eller omtanke. För att ändra den yttre situationen behöver vi ofta börja med att reflektera över vilket filter vi använder när vi ser på världen. Ser jag mig själv som en isolerad individ eller som en del i ett större sammanhang? Tror jag att andra vill mig väl?

4 Att ge av oss själva

I vår hjärna finns spegelneuroner. Det är känsliga nervceller som registrerar andra människors stämningar och känslor och får oss att intuitivt härma dem. Naturligtvis blir spegelneuronens makt än viktigare när vi söker bygga relationer. Den som förväntar sig distans möts sannolikt av större avståndstagande. För att få närhet måste vi därför ofta börja med att ge rum åt andra. Men vi kan sällan ”hitta” vänner eller kärlek för att tillfredsställa våra egna behov om vi inte först ger något av oss själva. Kanske kan vi inspireras av författaren Erich Fromms ord: ”Den omogna kärleken säger: Jag älskar därför att jag är älskad. Den mogna kärleken säger: Jag är älskad därför att jag älskar.”

Trött och ensam. Trött så sinnet värker. Nedför hällarna silar smältvattnet. Fingrarna är stumma, knäna skälver. Det är nu nu, du inte får släppa.«

DAG HAMMARSKJÖLD

Bernhard Lundgren, framför

huset Fredrikslund.

Foto: Stockholms läns hembygdsföreningar

KULTURGRAVAR

På jakt efter Bernhard

MARIA ROSENFÅGEL, kyrkogårdsadministratör och Kyrkobladets egen släktforskare/kulturgravsfantast/ researcher berättar om kaféidkaren

Nils Bernhard Lundgren, gravsatt på Vårdinge kyrkogård: I oktober 1904 flyttar nygifta Bernhard Lundgren, dräng i Katrinenäs socken, och Johanna Carlsson, piga i Frönäs socken, in på gården Usta i Vårdinge. Sommaren efter föds deras dotter Ester Bernhardina och i oktober 1905, flyttar de som statarfamilj till gården Ehrendal i Frustuna.

EFTER ÅTTA ÅR FLYTTAR de tillbaka till Vårdinge där Bernhard fått tjänst som stalldräng på Wisbohammar. Familjen bor sedan kvar på Wisbohammar till 1919 då Bernhard får plats på Nådhammar som kördräng. Det är på Nådhammar som hustrun Johanna får TBC och dör i juli 1925. TBC vid den här tiden var ofta kopplad till den opastöriserade mjölken och att

En kaféägare på vift. Maria Rosenfågel kämpar med att få ihop pusslet om Bernhard Lundgren. Följ med!

TEXT: Linnéa Malmborg

KÄLLA: Maria Rosenfågel

vara statarhustru innebar att man skötte mjölkningen. De anställda på gårdarna fick inte heller alltid betalt i pengar, utan i stället med husrum, mjölk och andra livsförnödenheter. TBC var vid den här tiden därför en vanlig sjukdom.

NÅGRA MÅNADER EFTER, i januari 1926, föll även 20 ­ åriga dottern Johanna offer för TBC. Efter gravsättningen av mor och dotter på Vårdinge kyrkogård flyttar Bernhard till sin bror smeden i Hörningsnäs Smedja i Grödinge. Här möter han Elsa Elfrida Viktoria Larsson, som genom arv blivit ägare till en villa, Erikslund, i Grödinge, där hon bedriver strykeri. De gifter sig 1929 och startar sedan tillsammans ett blomstrande kafé i huset. De driver kafét fram till 1942, då de tycks ha gått i pension och flyttat till Huddinge. Året därpå, 1943, upprättade paret en fond i Bernhards dotters namn: ” Ester Bernhardina Lundgrens minnesfond”.

Caféidkarparet Lundgren valde sedan att

Elsa och Bernhard Lundgren drev kaférörelse i Rosenhill, Grödinge.

Foto: Stockholms läns hembygdsföreningar

Kaféidkarna såg till att Grödingeborna kunde äta smarrigt fikabröd.

bosätta sig i en av Blomsterfondens lägenheter för äldre i Stockholm. Där avled Bernhard 1960 och gravsattes tillsammans med sin första fru och dotter i Vårdinge. Elsa levde vidare fem år till, i en fastighet där Blomsterfonden drev ett kafé som finns än i dag, om än med nya ägare – ”Wallins bageri & Konditori”. Själv valde Elsa att efter sin död att gravsättas i släktens familjegrav på Grödinge kyrkogård.

MARIA ROSENFÅGEL, hur kommer det sig att du söker information om olika gravsatta?

Bernhards första hustrus och dotters grav på Vårdinge kyrkogård.

ge personerna liv för mig. Det är som om jag får följa med på en resa och det är då väldigt svårt att avbryta berättelsen innan den har fått sin avrundning.

– När jag försöker finna efterlevande som kan tänkas vilja överta gravrätten till en grav, så söker jag ibland bakåt i arkiven för att sedan gå framåt i tiden för att söka efter barn och barnbarn. Det är då jag upplever att berättelsen/ berättandet, som fenomen, börjar

Vad tänker du om historien kring Bernhard?

– För mig är det här en berättelse om hur kärlek och vänskap kan finnas i våra liv på olika sätt och i olika former. Men innan Bernhard Lundgrens berättelse fann sin slutliga form så dök det upp många frågor och ifrågasättanden inom mig som gjorde att jag tvingades söka vidare för att få klarhet. Vem var den här mannen som gifte om sig med en kvinna som drev egen verksamhet i en egen fastighet? En sol ­ och vårare? Nej, så var det nog inte. Och hon gjorde nog rätt när hon slog sig ihop med Bernhard. De tycks ha fått det bra tillsammans tänker jag när jag ser bilden på dem utanför deras hus och kafé i Grödinge.

Maria

BETRAKTELSE

Har du talat med Jesus om det?

Därför är bönen till Jesus både enkel och svår

TEXT: Ellen Merete Wilkens Finnseth

FOTO: Birmingham Museums trust/Unsplash

KÄRE JESUS…” bad jag som barn och det var inte svårt. Jesus var namnet på Gud. Och Gud var en man med långa vita kläder, och en gloria av allmakt och kärlek. Så enkelt var det. Men med tiden blev det enkla mer komplicerat.

Jag ber fortfarande till Jesus. Men bönen är inte så enkel längre. Eller jag är inte så enkel. Jag har blivit insnärjd i alla tankar som går i spinn, i livets alla frestelser.

Jag har vandrat genom frodiga landskap och karga öknar. Jag har upplevt hur det jag trodde var en stadig grund rämnat under mina fötter. Och eftersom jag blev rädd har jag ställt frågor om absolut allting. Om allt – också om Jesus. Till en början levde tron och tvivlen i åtskilda rum. Med tiden började de gå på besök hos varandra. Nu kan jag uppleva hur frågan tränger sig på när jag är mitt i det

allra heligaste: Är du den du säger att du är, Jesus? Kan du frälsa mig från mitt mörker och min rädsla?

Kan du verkligen höra mig, vet du vem jag är?

Det var sådana frågar som jag nästan inte vågade sätta ord på tidigare. Men så upptäckte jag, mitt i Den heliga Skrift, en annan som ställde samma fråga. Jag tänker på Johannes, han som var den förste kristne, han som döpte Jesus och pekade ut honom i människohopen. Man skulle kunna tro att det var enkelt för Johannes att tro på Jesus. Men mot slutet av sitt liv satt han ensam i en fängelsecell och visste att han skulle dö.

Då steg tvivlen fram ur öde nästen i hans hjärta. Och han sände sina lärjungar till Jesus med denna fråga: Är du den som skulle komma eller skall vi vänta på någon annan?

DEN ENGELSKA karmelitnunnan Ruth Burrows skriver på ett ställe: ”Tror du på Människosonen?

Jesus ställde den frågan till mannen som han hade helat från blindhet, och jag är säker på att varenda en av oss skulle besvara denna fråga med ett helhjärtat ’ja’. Vi skulle i så fall besvara frågan med stort allvar, men svaret skulle inte vara helt igenom ärligt. Tror på Jesus, människosonen, är något vi väldigt, väldigt sällan gör.” Burrows perspektiv är strängt, men också befriande. Det ger plats för en del av min bön som jag helst vill utelämna. Det ger rum åt sanningen –ja, jag tror på Jesus. Jag ber till honom. Och på samma gång är tron vacklande och hjärtat delat. Självfallet får tvivlen näring av den tid vi lever i. Att tro på Jesus kan upplevas som ett hopplöst naivt projekt i ljuset av den moderna världens vishet. Men dessa yttre tvivel får draghjälp av de djupare krafter som även

Johannes Döparen kände. Han visste att han skulle dö, och hela hans liv hade handlat om att öppna vägen för Jesus. Hade det varit förgäves? I fängelset, där alla dörrar till framtiden var stängda, trängde sig tvivlen på. Det var för honom som för oss alla: Ju mer jag anförtror mig åt någon annan, desto djupare fäste behöver min tillit ha. Ju mer dyrbar den vikt är som isen skall bära, desto säkrare behöver jag vara på att den håller. Ju mer jag närmare mig Jesus, desto mer inser jag att allt står på spel.

Vägen till ett helt hjärta är mycket, mycket lång. Men på vägen dit finns beprövade och konkreta råd att följa. Jag känner fortfarande av frestelsen att hoppa över bibelläsningen. Under goda tider kan man få för sig att inget annat behövs än den omedelbara inspirationen till bön, allt som virvlar runt i hjärta och huvud. I tider av torka kan orden vara svåra att smälta. Men evangelierna är en tillförlitlig mötesplats för den som längtar efter Jesus. Med åren blir de som en stad där man blir allt mer hemmastadd.

Den första tiden färdas man på huvudgatorna, men långsamt blir man förtrolig med de vägar som förbinder de olika delarna av staden, och man igenkänner ett djupare mönster. Även efter många år kan man plötsligt stå vid ett gathörn och tänka: Här har jag aldrig varit tidigare – hur har jag kunnat missa detta?

De fyra evangelierna kastar ljus över varandra, man möter samma människor i olika situationer och börjar bli förtrolig med dem.

MAN KÄNNER IGEN deras reaktionsmönster och personligheter. I sällskap med evangeliernas människor får jag hela tiden möta Jesus i nya situationer, sådan han var som människa i världen. För

varje ny livserfarenhet jag tar med mig in i evangeliernas texter ser jag klarare hur fast han var, hur mycket han älskade. Och ibland kan jag känna hans blick på mig, den enda blick i världen som ser mig utan förbehåll eller projektioner.

NÄR JAG VÄL GÅR in i bönen är det lätt att överväldigas av allt det som behöver ”göras”, allt jag vill få sagt och, inte minst, alla jag vill be för. Förbönen behöver ha sin tid, men det kan vara frestande att gömma sig bakom allt det andra för att slippa stå där naken i det innersta kraftfältet där jag verkligen låter honom se mig och utföra sitt verk i djupen av min själ. Det kan vara en hjälp att låta den inre bönen få en egen tid, eller att förflytta sig rent fysiskt och byta ställning i bönen för att markera övergången från förbön till den inre bönen, där ingen annan släpps in än Jesus. I detta rum får alla andra röster tystna, där upphör jag att leta i andras ansikten efter svar, där väntar jag bara på honom. Ibland går det åt mycket kraft för att bara vara närvarande, ibland är det som om han inte alls är hemma, och mina egna tomrum framträder så mycket tydligare. Ibland kommer han till mig från ett helt oväntat håll.

VI TROR PÅ EN treenig Gud, det ger många öppningar i bönen. Där en av dem är, där är alla tre närvarande. Ibland kan det vara gott att få vända sig i bön till den allsmäktige Fadern, den Outgrundlige, som har rum för alla mina frågor. Och som inte är allt för påträngande i sin gestalt. Eller till den helige Ande, Hjälparen, som finns vid min sida här och nu. Men Jesus. Att be till honom är på samma gång både enklare och svårare. Han är ju människa. Han har ögon som kan se med ömhet och förståelse, han har starka händer, han vet vad dödsångest är, vad besvikelse och ensamhet är. Därför är det lätt att komma till honom. Han har gått igenom dödens innersta punkt för mig. Han har sett det onda i vitögat utan att förlora sin kärlek. Men i nästa ögonblick är det svårt, av precis samma skäl – att han är människa. Hans

mänsklighet utmanar mig i mina innersta fibrer. När jag skall möta honom kommer jag inte långt med rollspel och konventioner. I mötet med honom måste jag kliva ut, också ur andlighetens säkra former och formuleringar, och ta plats i min egen mänsklighet; alla snåriga labyrinter av erfarenheter, alla förödmjukande ögonblick, såren, beroendet, hungern. Och den förnedringen avstår jag gärna från om jag kan.

DET FINNS EN fråga som ställs om och om igen i den ignatianska traditionens andliga vägledning: Har du talat med Gud om detta? Har du lagt fram det för honom? Ofta har min vägledare knappt ens öppnat munnen förrän jag vet vad som skall komma, och jag känner en viss irritation. Måste den ställas nu igen? Ändå är jag alltid glad för frågan. För allt som oftast träffar den rätt och avslöjar att jag kört fast därför att jag inte har tagit med det som plågar mig in i det innersta rummet av min bön, inte tagit fram det inför Jesu ansikte. Jag förvånas ofta över varför jag inte har gjort det. Men svaret är enkelt, det har att göra med motståndet som finns inom mig, slutmuskeln.

Något inom mig drar sig för att släppa in honom i livets innersta vrår, att säga honom som det är. Detta är ju alltför mänskligt, tänker jag, det är bara alltför pinsamt. Jag skall städa upp lite först, få lite mera kontroll över den här delen av mitt liv, sedan kan jag ta med den in i bönens eldfängda hjärta där han förvandlar allt och ger det dess rätta plats.

JAG INSER MER och mer vilket mod Johannes Döparen hade. I sitt livs mest sårbara ögonblick vågade han ta fram den fråga som brann inom honom och sända den direkt till Jesus: Är du den?

upp och fattiga får ett glädjebud. Jag tror att Johannes blev tröstad av det. I Johannesevangeliets fjortonde kapitel finns en scen som säger mycket om hur svårt det kan vara för Gud att nå in till oss, och för oss att släppa in honom. Jesus står framför sina närmaste vänner och försöker förbereda dem för det obegripligaste av allt. Han letar efter ord för att förklara för dem att han snart skall dö, han som är deras vän och lärare, han som är universums allmakt och källa. Som en far försöker han böja sig ned till de minsta barnen för att förklara det omöjliga för dem, det han vet att de inte kan förstå:

kanske med en snärt av gudomlig ömhet: Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? (Joh 14:9). Gud ställer sig ansikte mot ansikte med sina människor, han ser på dem och väntar på att de skall känna igen honom. Han vet att han ger dem ett svar som de inte omedelbart kan förstå. Det kan se ut som en hopplös kommunikation. Men Jesus vill inte ge dem en kartbok till himlen. Det finns bara ett enda verkligt svar på deras fråga, och det är han själv. … ni skall vara där jag är. Och vägen dit jag går, den känner ni.

Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är. Och vägen dit jag går, den känner ni (Joh 14:1–4.)

MEN LÄRJUNGARNA

Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört, sa Jesus till hans lärjungar: blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda står

protesterar – de svarar precis som jag skulle ha gjort: Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen? (Joh 14:5) Det är Tomas och Filippos som står där och famlar. De förstår att något allvarligt ligger framför dem. De vill så gärna ha en färdbeskrivning, en vägkarta, något konkret att klamra sig fast vid den dag då Jesus är borta. ”Hur kan vi känna vägen?”, frågar de. Och Jesus svarar: ”Jag är vägen.” Så gåtfullt. Vad slags svar är det? Filippos bryter in, han vill också förstå vad det handlar om, han formulerar sig bara lite frommare än Tomas: Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss (Joh 14:8) Nu svarar Jesus ganska bryskt,

Vi vet det så väl och vi har upplevt det i mötet med våra medmänniskor, dem som blivit viktiga för oss, att vi aldrig kan fånga in dem, aldrig kan vara helt säkra, att det alltid är en risk att älska någon. Och kärlekens väsen är just detta: att gå den andre till mötes även om vi inte säkert kan veta om han kommer. Ni vet vägen. Det är nog, det som jag har visat er, säger Jesus. Gå den vägen, så kommer jag er till mötes.

SÅ TAR JAG MITT TAFATTA hjärta och kryper in i den stora bönen som andas genom världen: Herre, Jesus Kristus, Guds son, förbarma dig över mig. Och jag anar hur Fadern böjer sig djupt ned och lyssnar uppmärksamt. Och när jag skall vara ärlig, när alla samlade röster för ett ögonblick stillnar, när räkenskapen görs över tvivlen och tron, då vet jag trots allt mitt motstånd att tillitens späda planta spirar. Den kärlek som har letat sig in genom mina sprickor, som trotsat min rädslas försvar, plöjer långsamt upp mitt hjärtas ödezoner. Den sår sitt korn och väntar tålmodigt på att jag skall inse hur lite värt allt det är som jag klamrar mig fast vid.

ELLEN MERETE WILKENS FINNSETH

är religionshistoriker och skribent. Texten är tidigare publicerad i tidskriften Pilgrim nr 3 2013. Publicerad med tillstånd av redaktör Peter Halldorf.

»Böj mig inåt Böj mig inåt, mot källan och nåden.

Inte mot havet.

Havet är utanför.

Inte mot trösten.

Trösten är utanför.

Böj mig mot källan: öga och djup, konungaspegel för min sannhet, den hotande sköra.

Böj mig mot nåden, större än trösten, böj mig inåt mot dig.«

ANNA GRETA WIDE

ANNA GRETA WIDE (1920–1965) utgav sex diktsamlingar under sin livstid. Enkelt men oböjligt gestaltar hon den nästan omöjliga tron, kantad av ångestfullt tvivel och frihetskamp. Dikten är tidigare publicerad i tidskriften Pilgrim nr 4 2020. Publicerad med tillstånd av redaktör Peter Halldorf. Foto: Målning av Alois Kalvoda 1914–1920/Europeana, Unsplash

Drömmar –Hitta din inre ledstjärna

Att tillåta sig att drömma är viktigt. Det ger oss mening, säger både psykolog Katarina Blom och biskop Fredrik

Modéus. Men hur förverkligar vi drömmarna? Och vad är det för skillnad mellan dröm och längtan?

TEXT: Linda Newnham/Verbum ILLUSTRATIONER: NeoLeo/Adobe Stock FOTO: Lina Alriksson har fotat Katarina Blom, Fredrik Modéus foto är hans egna.

FÖRESTÄLL DIG ATT DU sitter på den där stora segelbåten i en hamn i varma Medelhavet, omringad av glada vänner. Eller att du flyttar in i det vackra vita trähuset du såg på väg till skolan som barn, med en trädgård full av rosor och spatserande höns.

Fast vänta. Hur skulle du ha råd med det? Hur skulle det funka med barnen och jobbet? Nej, det får bli senare i livet. Sen.

Ja, det är lätt att släcka en dröm redan innan fantasin fått riktig fart. Det behöver inte ens handla om en särskilt stor dröm. Kanske drömmer du om att börja spela fotboll igen, i korplaget. Eller att våga fråga grannen om att bli dagmatte till hennes ljuvliga, svansviftande labrador.

ATT TILLÅTA SIG att drömma kostar inget, men kan ha stor betydelse för dig. Enligt psykologen Katarina Blom, författare till ”Tillsammans ­ effekten” och vägledare i SVT­ programmet ”Den svenska konsten att döstäda”, ger drömmar livet riktning och syfte.

– Det är också spännande att våra hjärnor inte uppfattar tid kronologiskt. Det du tänker på blir verkligt för hjärnan, som om det händer här och nu. Så om du sitter hemma och blir nervös inför något nästa vecka, kan du få fysiska stresspåslag. Det här kan du också vända till din fördel genom att sjunka in i en härlig livsdröm. Då känns det i kroppen som att du redan lever drömmen, vilket kan bidra till din livsgnista, du känner mer hopp, ork och kraft, säger Katarina.

DRÖMMARNA ÄR OCKSÅ ETT SÄTT att lära känna sig själv, vad du längtar efter och har för behov.

– De säger något om vad du värdesätter i livet. Är det ett torp på landet du vill ha, sex barn, eller att få resa till världens alla länder? Precis som en organisation har en vision för att vägleda medarbetarna i hur de ska prioritera, kan en dröm vara en kompass som vägleder dig i livet. Hur ska du prioritera ekonomiskt för att närma dig målet? Är en vältränad kropp viktig, så att du kan bestiga det där berget?

Hon vill dock flagga för att det inte är okomplicerat att hitta sin dröm. Bli inte förvånad om känslor som skam, skuld eller sorg dyker upp. För om du som barn sällan kände att man trodde och satsade på dig, kan drömmen trigga känslor av skam: Jag är inte värd det här, att ha det så bra.

– Du kan också känna skuld när du tänker på din dröm, att du har svikit dig själv, för livet blev inte alls som du hoppats på. Eller säg att du drömmer om att hitta en fantastisk pappa till dina barn. Då kan du känna en sorg och saknad över att du själv inte hade en så kärleksfull och lekfull pappa.

Katarina Blom.

Biskopens tre tankar på vägen

1 Ta dina drömmar på allvar.

2 Utforska dem modigt. Fundera på vad de står för. Drömmer du om en resa till Bali, så kanske det egentligen är äventyr du vill ha mer av.

3 Dela dina tankar med en klok medmänniska. En sparringpartner, som en själavårdare eller psykolog, att bolla med.

Om drömmen väcker den typen av obehagskänslor, vad ska jag göra då?

– Lägg en varm hand på platsen i kroppen där du känner obehaget, eller över hjärtat om du är osäker. Du kan säga till dig själv att ”det är naturligt att många olika känslor kommer fram”. Dröj kvar vid obehaget och ge värme med en mjuk inre röst, som om du tröstar ett oroligt barn. Därefter kan du varsamt utmana obehaget i fem eller femton minuter, kanske sätta en timer.

Försök då stanna kvar i drömmen och brodera ut den. Om du vågar göra det kommer du märka att obehaget klingar av, säger Katarina.

PÅ FRÅGAN OM DET

finns bättre eller sämre livsdrömmar svarar Katarina att det viktiga är att fundera över vilken funktion drömmen har i ditt liv. Om du drömmer om att bli bäst i världen på något, är drömmen varken bra eller dålig i sig. – Om den sporrar dig, ger dig kraft och energi att fatta beslut som du är stolt över, är den uppenbart positiv. Men om den gör att du känner dig misslyckad och hopplös, så kanske du ska tänka om.

Fredrik Modéus är biskop i Växjö stift. Han nämner att språket i kyrkan ofta handlar om kallelsen, tanken på att Gud vill något med ditt liv, att du ska växa till den du är menad att bli.

– Och allt det här tänker jag är väldigt besläktat med att drömma. Det finns en kraft i längtan att ta tillvara på. Och det finns ett inre välmående i att leva i enlighet med sin kallelse och längtan, säger han och berättar att han dagen innan hade öppet hus på biskopsgården: – Unga människor fick komma och prata om sin dröm om att jobba inom kyrkan. Det var fullt hus, 88 personer kom! Ja, just nu upplever jag att det på flera håll i samhället finns en längtan efter att få jobba med något som är meningsfullt, för en själv och andra. När livet är tufft kan det vara extra viktigt att hitta sina livsdrömmar, menar Fredrik.

– Då behöver vi verkligen våra visioner om en bättre värld, ett annat liv och sätt att förhålla sig till tillvaron.

MEN HAN SÄGER ATT det också är bra att försöka bena ut vad som är ”Nalle Puh ­idéer”, alltså saker som kanske ska stanna på drömstadiet,

Biskop Fredrik Modéus.

I ljuset av den begränsade tiden blir de stora frågorna viktiga, och vad det är vi egentligen värderar blir tydligare.

FREDRIK MODÉUS

och vilka du kan realisera. För alla drömmar ska inte realiseras.

– Drömmen kan också vara en flykt från en nödvändig utveckling. I en relation exempelvis kan det vara lättare att öppna bakdörren och smita ut än att stå kvar och möta det man behöver möta och ta tag i. Vi är väldigt fria i våra val idag, men drömmen om att det är grönare på andra sidan är ibland falsk. Så modet att dröja sig kvar och lyssna djupare kan vara vägen framåt ibland, oavsett om det handlar om att stanna på sin arbetsplats eller i relationen.

Fredrik menar att i en värld full av intryck är det lätt att gå bort sig i drömmar också.

– Min fru är läkare och jobbar med vård i livets slutskede. Hon möter många som säger att ”tack och lov för att jag gick i pension så tidigt”, eller omvänt ”varför gjorde jag inte det jag drömde om?”. I ljuset av den begränsade tiden blir de stora frågorna viktiga, och vad det är vi egentligen värderar blir tydligare.

KATARINA ÄR INNE PÅ SAMMA linje. Det är lätt att hamna i konsumtions ­ drömmar, som att man vill resa till Mauritius eller rusta det redan utmärkta köket.

– Vi överskattar ofta hur lyckliga vi blir av prylar eller engångshändelser som är lite extrema. Enligt forskning är det istället vardagliga saker man ska satsa på, som att jobba med något som känns meningsfullt, stressa mindre för att vara mer närvarande i livet, och pengar för att kunna sätta lite guldkant på tillvaron. Vill du bli lycklig på lång sikt är detta mer värt än en månad på Mauritius, säger hon.

Oavsett om drömmarna är stora eller små, är det bra att ibland realisera dem.

– Det ger en känsla av agens, att du är kapabel, förmöten att ta hand om dig själv. Det är ett sätt att bygga både självkänsla och självförtroende som du kan ha användning av i livet i stort.

SÅ VAD SKA DU DÅ GÖRA för att komma igång?

Katarina tipsar om att skriva en lista med saker du behöver göra för att komma närmare din dröm. Fråga dig sedan vad som är ett prioriterat steg.

– Det måste inte vara något krångligt och komplicerat. Det svåraste är ofta att börja överhuvudtaget, så starta med något som är viktigt men enkelt, som du vet att du kan slutföra. På så sätt får du medvind och börjar känna lite momentum.

5 tips för att realisera din dröm

1. Hitta din dröm och dina värderingar

PSYKOLOGEN KATARINA BLOM GUIDAR DIG kommer rusande. Utmana obehaget genom att stanna kvar i drömmen. Ge dig själv tillåtelse att drömma orealistiskt under 15 minuter. Skriv ner din dröm.

Fundera på hur du vill minnas ditt liv när du ligger på dödsbädden. Hur spenderade du dina dagar, och vad prioriterade du? Vad säger dina nära och kära om dig i sina tal? Vad stod du för i deras liv? Här får du ledtrådar till vad som är viktigt på riktigt för dig. Tillåt dig att brodera ut drömmen.

2. Vidga dina vyer med mirakelfrågan

Det är lätt att släcka drömmar innan de ens börjat glöda. Ett sätt att undvika detta är att ställa dig mirakelfrågan: Om alla, inklusive du själv, älskade och accepterade dig villkorslöst, och du var helt fri och hade alla resurser du behövde –vad skulle du då göra i livet?

3. Utmana obehaget

Stoppa inte drömmen även om den väcker obehagskänslor eller problemtankarna

4. Observera hur det känns i kroppen

När du lever dig in i drömmen och föreställer dig att den blir sann, hur känns det i kroppen? Notera känslorna, de kan ge dig kraft att prioritera att väva in drömmen i din vardag.

5. Skapa en lista för att närma dig drömmen

Vilka steg behöver du ta för att komma närmare din dröm? Skriv en lista. Gör en fyrfältare och sortera in punkterna under två axlar: svårt/lätt och viktigt/ej viktigt. Nu kan du se vilka uppgifter som är mer krävande för dig och hur viktiga de är. Börja med en uppgift som är lätt och viktig. Vi blir mest motiverade av framsteg, så ge dig själv snabba framsteg i starten.

OLOF ÅHLSTRÖM

Viskonstnären som vandrade från Vårdinge till kungahuset

Från drängastugans spelemän till huvudstadens musikaliska elit. Bonnasonen Olof Åhlström från Vårdinge gjorde en social gir i det gustavianska Sverige på 1700 ­talet. Möt upphovsmannen till det svenska viskomponerandet. En centralperson i Sveriges musikaliska utveckling.

TEXT: Linnéa Malmborg

FOTO: Musik Tre Sekler/Wikipedia

VILKEN GREJ! Två musikaliska storheter har vandrat ända från Vårdinges lantliga nejder till huvudstadens sus och dus för att skapa historia – Olof Åhlström och Carl Michael Bellman. Båda herrarna hade föräldrar som gravsattes på allmänna varvet på Vårdinge kyrkogård, dock helt utan gravstenar. På den musikaliska scenen i Stockholm var de giganter, två framstående, ett radarpar på sin tid när de tillsammans fick ned Fredmans epistlar på pränt. Nu sätter Stora Kyrkobladet förstoringsglaset mot den mindre kända, men icke desto mindre produktiva, av de tu – Olof Åhlström

OLOF ÅHLSTRÖM och Bellman kände varandra från tiden då de båda bodde ute i Vårdinge på 1760 ­ talet. 1764 hade den 24 ­ årige Bellman med far, mor och sex syskon flyttat till det då förfallna Visbohammars säteri i Vårdinge. På grund av moderns sjukdom rekommenderades familjen att flytta från Stockholm ut på landet. Livet i lantluften blev tyvärr kortvarigt. Både modern Catharina Hermonia och fadern Johan Arndt Bellman dog av sjukdom bara något år efter flytten. Föräldrarna var fattiga och placerades därför på Vårdinge kyrkogårds så kallade allmänna varvet, kostnadsfria gravplatser för dem som saknade medel.

BONDSONEN OLOF

föddes på Åle gård 1756 som ett av åtta barn i syskonskaran. Redan i ung ålder visade det sig att pojken var ovanligt musikalisk och fick därför undervisning i orgelspel av Vårdinge församlings organist. Någon ytterligare utbildning fanns inte pengar till inom familjen. Såväl psalmer som koraler kunde han spela redan som ung då han assisterade organisten vid gudstjänsterna. Kanske var han

PRAKTVERK. Fredmans epistlar fick Bellman och Åhlström ihop med gemensamma krafter. Fredmans epistlar är en samling av 82 visor utgiven 1790. Tillsammans med den 1791 utgivna samlingen Fredmans sånger innehåller den huvuddelen av de sånger av Bellman som fortfarande framförs.

SKALDESTYCKEN. En av Olofs många utgivningar på eget nottryckeri.

redan som nioåring med vid Bellmans föräldrars begravning? Ingen vet. Den musikaliska skolning han fick av organisten bidrog troligen till att han blev undervisad av baron Harald Silfversparres informator på närliggande herrgården Näsby. Baronen var musikaliskt intresserad och hade en son i samma ålder som Olof, unge baron Gustaf Ulric. I baronens drängastuga kunde Olof ta del av musicerandet från traktens spelemän.

EFTER SEX ÅR FLYTTADE familjen

Silfversparre till Stockholm. Kvar blev Olof som något år senare bestämde sig för att söka lyckan i sin barndomskamrats nya hemstad. Så 1772 vandrade han till fots med matsäck på ryggen hela vägen till Stockholm –samma dag som Gustav III:s statskupp. Olofs vän Arvid August Afzelius skrev en födelsedagsdikt till Olof om denna vandring, många år senare:

Augustihimlen log mot mig så klar; Jag njöt dess morgonluft med fulla sinnen. Glömd var snart skilsmessan från mor och far, Från land och sjö med sina barndomsminnen. Friskt mod och hopp min framtidsdröm mig gaf, Jag var utaf dess hägringar betagen; Sju kakor bar jag på min vandringsstaf; Det var ju bröd för mer än morgondagen.

Sin första natt spenderade Olof i Tyska kyrkan efter att ha blivit inlåst av misstag när han gömde sig från stadens skrammel. Sedan påbörjade han sin långa musikaliska erövring av staden. Baron Silfversparre tog honom under sina vingar och ordnade med en plats vid Musikaliska akademien där han studerade orgel under ledning av organisten Ferdinand Zellbell d.y. Fyra år senare blev Olof organist i Maria Magdalena kyrka på Södermalm där han stannade i sexton år.

1779 GIFTE SIG OLOF MED Hedvig Charlotta som han träffade i en krets med unga driftiga kulturmänniskor. Med sin nya svägerska poeten Anna Maria Lenngren komponerade Olof över 200 visor under sitt liv. Visan ”Vintrens wälde lycktar” från 1779 var starten på det svenska viskomponerandet till nyskriven text.

Frans Michael Franzén, sekreterare i Svenska akademien och biskop, skrev sedermera flera texter som tonsattes av Olof. I psalmboken finns Åhlström representerad i psalm 390b, ”Vad röst, vad ljuvlig röst”, till vilken han har bidragit med själva melodin.

I KÄNDISELITEN

Carl Michael Bellman under sina glansdagar.

FANTASTISK FOND. Kuliss av Louis Jean Desprez för operan Frigga från 1787. Frigga är en opera i en akt med musik av Olof Åhlström och libretto av Carl Gustaf af Leopold.

KÄLLOR

Malmros, B. (2001). Olof Åhlström – Del 1 och del 2. Även ur en liten stuga kan en stor man kliva fram, 2011. Musik tre sekler, Lundqvist, Ö. (2017). Olof Åhlström – Bondpojken från Vårdinge som gjorde musikerkarriär på Gustav III:s tid, Vårdkasen – årsskrift för Vårdinge hembygdsförening.

Wikipedia

Samma år som han gifte sig blev Olof ämbetsman i Krigskollegium där han så småningom avancerade till krigsråd. Via sitt ämbete fick han kontakt med hovet och blev ledamot av Musikaliska Akademien (senare Musikhög skolan) och så småningom även rektor för undervisningen. Kung Gustav III började beställa Olofs egenkomponerade verk och utsåg honom till kronprins Gustav Adolfs musiklärare. Ett uppdrag han hade under tio års tid men med bibehållen lön resten av hans liv.

MED HUSTRUN

Hedvig Charlotta fick Olof fem barn varav tre döttrar, Sophia, Carolina och Maria , nådde vuxen ålder. Nära hemmet på Maria Kvarngränd startade Olof familjen Åhlströms nottryckarverksamhet, den första i sitt slag i landet. Såväl hustru som döttrar engagerade sig mycket i Olofs arbete. Via sin firma började Olof ge ut egna instrumentalkompositioner med främst pianosonater och senare visor. Mellan åren 1789 och 1834 gav nottryckeriet ut 20 häften per år med nykomponerad musik för klaver. Nottryckeriet fick kungligt privilegium på ensamrätt att få trycka noter i Sverige. 1790 hände något som kom att ha en avgörande roll i den svenska musikaliska utvecklingen. Åhlström och Bellman möttes igen, många år

efter att de bott i samma socken och suttit på samma kyrkbänkar i Vårdinge. Tillsammans med tysken Joseph Martin Kraus började han hjälpa

Carl Michael Bellman att ge ut Fredmans Epistlar och Fredmans Sånger – totalt 147 visor. Av rykten att döma var det ett otroligt krävande arbete då Bellman sällan sjöng sina visor på samma vis. Med mycket möda lyckades de få ned sångerna på pränt. Resten är så att säga musikhistoria.

Olof Åhlström växte upp i Vårdinge och klättrade upp ända till den musikaliska eliten i Stockholm på 1700 ­ och 1800 ­ talen.

TVÅ ÅR SENARE

tog Olof plats på orgelpallen i Sankt Jakobs kyrka på Norrmalm där han fick fri tjänstebostad vid Norra Smedjegatan, nuvarande Gallerian. Nottryckeriet följde med. Inom kyrkomusiken gjorde Olof ett stort arbete, med bland annat tryck av en egen koralbok, och var en betydande röst i den dåtida kyrkomusikaliska debatten. Hans eget komponerande fortsatte med kantater, sonater, sångspel och andra musikstycken.

I Sankt Jakobs kyrka var han verksam som organist fram till sin död 1835, 79 år gammal. Under det sista decenniet i Olofs liv fylldes hans dagar av idogt musikaliskt arbete på orgelpall och i nottryckeriet. Musiken var hans liv från liten palt till ålderdomens höst.

Sonen från Vårdinge har präglat det svenska musiklivet och är ihågkommen än idag, 200 år senare.

KYRKOBLADET

Redaktör Linnéa

på väg mot nya äventyr

LINNÉA MALMBORG, redaktör: Kyrkobladet har funnits i JärnaVårdinge pastorat i olika former under många år. När jag började jobba i pastoratet 2017 påbörjade jag, i samråd med kyrkoherden, en förändring av form, innehåll och utgivning. I dagsläget finns Lilla och Stora Kyrkobladet med olika utgivningstakt och för olika målgrupper. Jag har upplevt ett enormt positivt

JÄRNAKORSET Triumfkrucifix

är

inspiration till smycke i silver

gensvar kring dessa publikationer. Jag vill rikta ett stort tack till alla fantastiska läsare som hört av sig till mig med åsikter och glada tillrop under åren. Bästa läsarskaran är ni!

TILL HÖSTEN SKER en förändring av kommunikationen i pastoratet. Hur det kommer att se ut vet jag inte i dagsläget, men håll utkik på webben för mer information. Såväl form som utgivning av Kyrkobladet kommer att förändras och någon annan kommer att ta över stafettpinnen. Innan nästa Kyrkoblad ges ut har jag nämligen hunnit sluta i pastoratet och gjort mig redo för nya äventyr. Ta hand om er!

Tack för dessa år hälsar redaktörn.

EN NY VERSION av halssmycket ”Järnakorset” har tagits fram av guldsmeden Dennis Sellén på Nordic Spectra i Nyköping (se reportage på sidan 6). Korset har funnits att köpa på församlingsexpeditionen i Järna sedan ett antal år tillbaka men har tillverkats av olika guldsmeder. Inspirationen kommer från triumfkrucifixet i Överjärna kyrka. Klöverbladsformen är en symbol för treenigheten. Liknande unika bilder finns på runstenar från 1100 ­ talet i Överjärna och Ytterjärna, bland annat nära porten till Överjärna kyrka. Förlagan kommer ursprungligen från Lars Eklund i Järna hembygdsförening.

Material: Silver.

Pris utan kedja: Lilla korset 450 kronor, stora korset 500 kronor. Kedja: 350 kronor.

Finns att köpa på expeditionen i församlingshemmet i Järna.

Foto: Lars Lindgren

Kyrkornas förändring genom århundradena

Nya informationsskyltar finns nu placerade vid våra tre kyrkor. De ger besökare möjlighet att läsa lite om byggnadernas historia. Anna Winbladh berättar om arbetet.

Källor: se svenskakyrkan. se/jarna ­ vardinge/ varakyrkor­ och ­ lokaler

TEXT: Anna Winbladh

ILLUSTRATIONER:

Anna Winbladh och Veronica Crocetti

SOM kyrkogårdsbesökare har jag själv många gånger önskat få veta lite mer om den ena eller andra kyrkan och dess historia. Numera är ju kyrkorna oftast bara öppna i samband med gudstjänst, och det kan vara svårt att hitta information för den som inte har tillfälle att komma in i byggnaden. Jag tillhörde dem som tidigare gärna samlade på mig en kyrkobeskrivning varje gång jag besökte en ny kyrka. Men det är nu länge sedan de gamla beskrivningarna uppdaterats, och inte heller självklart att de ens finns kvar i kyrkorna, även om dörren skulle vara öppen.

NÄR JAG DÄRFÖR

utrymmet på skyltarna var begränsat fick det inte plats så mycket text, så det gällde att vaska fram det unika med respektive plats och byggnad.

fick frågan om att hjälpa pastoratet med att ta fram nya informationsskyltar till våra tre kyrkor kändes det som ett viktigt och spännande uppdrag. Jag började med att läsa de gamla arkiverade broschyrerna och funderade över vad jag uppfattade som essentiellt för förståelsen av kyrkornas historia. Eftersom

EN AV DE SAKER som utmärker många av våra kyrkobyggnader är att de är mycket gamla, flera av dem är uppförda kring slutet av 1100 ­ talet – för över 800 år sedan. Men dessa 800 år har sällan gått oförmärkt förbi. Mer eller mindre omfattande ombyggnationer har ofta förändrat byggnadernas utseende radikalt. I egenskap av byggnadsantikvarie har jag därför alltid intresserat mig mycket för de planlösningar som i regel finns med i de gamla kyrkobeskrivningarna. På dessa kan man nämligen utläsa vilka delar av väggarna i byggnaden som är ursprungliga och vilka som tillkommit senare. I kyrkobeskrivningarna berättas också om sådan byggnadsinformation som framkommit vid undersökningar av puts, målningar, fönster, dörröppningar och takkonstruktion, ofta i samband med restaure ­

ringar eller arkeologiska undersökningar. Med detta som underlag går det att göra sig en bild av hur kyrkorna kan ha förändrats genom århundradena.

ALL INFORMATION om kyrkornas byggnadshistoria rymdes inte på de nya skyltarna, men för att ändå göra det möjligt för besökare att resa i fantasin valde jag att komplettera informationstexten med planlösningar och skisser på hur byggnaderna kan ha sett ut vid tiden för uppförandet. Viss information saknas helt i litteraturen, det handlar ofta om takkonstruktion och taktäckningsmaterial, annat finns belagt i text, till exempel genom planlösningen eller beskrivning av kvar varande fönsteröppningar och andra spår i mur verket. Bilderna gör alltså inte anspråk på att vara exakt återgivande, men är byggda på korrekt planlösning och den information som idag finns tillgänglig. Till min hjälp i rekonstruktionsarbetet har jag haft Veronica Crocetti som tagit fram skisserna digitalt.

Vad anna utgick ifrån när hon gjorde bilderna

Nedanstående bildtexter är citat hämtade ur gamla kyrkobeskrivningar. De är exempel på vilken typ av information som ligger till grund för rekonstruktionsförslagen.

ytterjärna

kyrka: Ett vakande öga

”Planen omfattade alltid ett litet kor i öster med invändiga storleken cirka 4X4 meter samt ett församlingens hus cirka 5 meter brett och 6–8 meter långt. Längst väster ut tillfogades ofta ett torn, vars grundplan var lika stor som korets.

Tornet och västra delen av långhuset i Ytterjärna kyrka är kvarstående partier av en sådan 1100tals kyrka… I sydmuren, strax väster om västligaste fönstret, måste kyrkans enda ingång ha funnits, och från orgelläktaren kan man se ett av de trånga fönster som under den äldsta tiden lämnade dagsljuset fri passage in i kyrkans dunkel.”

vårdinge kyrka: Värd att vårda

”Sannolikt vid 1100- talets slut uppfördes en stenkyrka med torn i väster och ett smalare rakslutet kor i öster, en i Södermanland vanlig kyrkotyp. Av denna kyrka återstår tornet,

lång husets västra delar samt korets östvägg med sitt trånga, upptill avsmalnande romanska fönster. Från tornets övre delar kan man iaktta det romanska murverket av omsorgsfullt valda naturstenar, samt igenmurade ursprungliga ljusgluggar.”

överjärna

kyrka: En plats att söka skydd på

”Byggnadshistorien måste läsas på kyrkans vind. Där kan man se, att det funnits ett torn över långhusets östra tredjedel, vars östra vägg uppförts på triumfbågen. Vidare kan man se att kyrkorummet ursprungligen varit täckt av ett tunnvalv av gråsten, samt att skottgluggar finns bevarade i söder, öster och norr. Skottgluggar, som är helt smala i murens ytterliv och breda inåt samt försedda med hål för stängbommar. På den så utrustade kyrkvinden skulle ett försvar kunna skötas som från ett borgtorn.”

LIVSVIKTIGA SAMTAL.

Att prata om döden är något som många tycker är svårt. Att reflektera över ämnet kan vara en hjälp för att avdramatisera känslorna kring döden.

Vi behöver bli bättre på att prata om döden. Det tycker i alla fall Fonus som har tagit fram en guide som under sextiosex dagar verkar för att hjälpa folk att närma sig ämnet döden.

TEXT OCH FOTO: Fonus (sid 28 och Conny sid 29) FOTO (SMÅ): Unsplash

Var inte tyst om döden

VI BEHÖVER BLI BÄTTRE PÅ att prata om döden. Idag undviker många svenskar att prata om döden, trots att undersökningar visar att det gör oss gott. När vi pratar om döden lindrar vi inte bara ångest och oro kring det okända, det ger dessutom perspektiv och får oss att uppskatta det vi har. Att prata lite mer om döden får oss att må bättre, och inte sämre, som många tror. Därför har vi på Fonus tagit fram guiden Dödsotyst.

DET ÄR NATURLIGT ATT känna ett motstånd mot att ta upp ämnen som kan kännas obekväma eller svåra, inte minst när det gäller frågor om döden. Men ibland kan det vara just de samtalen som gör stor skillnad – både för oss själva, våra närstående

och samhället i stort. I vissa fall kan till och med samtal och reflektioner kring döden göra att vi upplever högre grad av mening med livet, det visar forskning av Laura King vid University of Missouri.

”KINGS STUDIE visar att människor som reflekterar över döden utvecklar djupare relationer och upplever livet som mer meningsfullt. Insikten om livets förgänglighet får

helt enkelt individen att prioritera det som verkligen betyder något – som sina nära och kära. Men att veta hur man ska börja prata om döden är inte alltid lätt. Ett första steg kan vara att prata om minnen och värderingar – vad som varit viktigt i livet och vilka minnen man vill lämna efter sig. När samtalet känns t ryggare kan man gå vidare till mer praktiska frågor, som vilken musik man vill ha på sin begravning

eller vilka traditioner man vill bevara, säger David Waskuri, psykolog på Sveapsykologerna.

EN UNDERSÖKNING från Novus, genomförd på uppdrag av Fonus, visar att nästan varannan svensk (45 procent) tycker att vi i samhället borde prata mer om livets slut, och 55 procent tycker det är svårt att veta vad de ska säga eller hur de ska bete sig runt någon som sörjer en avliden. För att underlätta samtal har Fonus tagit fram en guide som under 66 dagar hjälper folk att närma sig ämnet döden. Tipsen sträcker sig från att släktforska till att titta på filmer som berör ämnet döden.

VI BEGRAVNINGSentreprenörer har länge sett att det finns en vilja i Sverige att prata mer om döden. I västvärlden försöker vi ofta dölja döden så mycket som möjligt, medan i många andra kulturer är döden en självklar del av livet som både hedras och firas. Ett exempel är Mexikos ”Día de los Muertos”, där man minns sina nära och kära

med färgglada dräkter, parader och festmåltider. Med våra 66 tips hoppas vi göra det lite lättare för svenskar att lyfta frågor kring livets slut och göra det lättare att prata om det. Talet 66 har valts eftersom det sägs att det är så många dagar det tar att skapa en ny vana. Vår förhoppning är att guiden ska göra döden till en mer naturlig del av livet, säger Conny Sohlberg, begravningsentreprenör på Fonus.

Ett axplock av de 66 tipsen:

Rulla

samtalet

Har du bil, eller kan du låna en bil av någon?

Att prata om viktiga saker när man åker bil fungerar bra för många, rörelsen framåt upplevs av flera som något som skapar ett lugn. Studier visar också att kombinationen av att köra bil och att samtala gör det enklare att tänka. Det kan vara ett bra sätt att komma igång med tankar och samtal.

Vad händer med själen?

Det finns en känd film som hävdar att själen väger 21 gram. Det finns inte mycket som bevisar det men det är en intressant tanke. Vad tror du händer med själen när man dö?

Ta snacket

Att prata om döden med sina föräldrar kan kännas svårt, men för många är det faktiskt något som gör att relationen blir närmare. Börja försiktigt – kanske under en promenad eller vid en lugn fikastund.

Håll en otyst minut

Avsätt sextio sekunder åt att prata oavbrutet om dina spontana tankar, funderingar eller oro kring döden, medan någon annan lyssnar tyst. Efter en minut byter ni roller. Syftet med samtalet är att få fram de första tankarna och känslorna kring döden.

Skriv ett tacktal till dig själv

OTYST. Conny Sohlberg, begravningsentreprenör på Fonus, hoppas att guiden ska göra att döden blir en mer naturlig del av livet.

Att formulera sig kring sina goda sidor och egenskaper kan vara ett bra sätt att få perspektiv. Det är ett populärt verktyg inom mindfulness men fungerar lika bra för att fundera kring livets slut.

Besök en bortglömd grav

På många kyrkogårdar finns det gravstenar som inte tagits hand om på ett tag. Här finns ett tillfälle att hedra någon som inte längre lever, vars anhöriga kanske inte heller gör det. Tänd ett ljus, lägg en blomma, eller skänk en tanke till någon.

MED JÄRNHAND.

Demontering av järnstaket kräver

styrka! Leif Larsson med kollega lyfter tungt på Vårdinge kyrkogård.

KYRKOGÅRD

Gravar värda att vårda

Kulturgravarna på våra kyrkogårdar kräver omsorg. Nu är det hög tid för två järnstaket att restaureras. Häng med!

TEXT: Linnéa Malmborg

FOTO: Joel Hallström

LEIF LARSSON ÄR metallrestaurator på ”Mon Metall och Trä” som har i uppdrag att restaurera staket som tillhör två gamla kulturgravar på Vårdinge kyrkogård. Staketen är nu demonterade och

Leif Larsson, metallrestaurator som tycker att det är oerhört viktigt att bevara gamla hantverkstraditioner. Foto: Privat

transporterade till verkstad för att tas om hand på bästa sätt.

Leif, varför ska de restaureras?

– Acta konservering har gjort bedömningen att de ska restaureras då de är trasiga och står och förfaller. De är rangliga och vissa delar saknas. Vad gör ni för åtgärder på dem?

– Vi lagar dem med svets och bultförband samt gjuter nya delar om det saknas. Därefter målar vi dem grundligt. Om de vårdas med rengöring varannat år så håller de väldigt länge.

Vad tycker du om just detta jobb?

– Det är intressant och roligt!

Du jobbar med många olika kulturhistoriska restaureringar.

Varför är det viktigt att bevara den här typen av föremål?

– Sådana här föremål får bara inte försvinna. Hantverket kommer att dö ut om man inte bevarar sådant som har ett kulturhistoriskt värde.

MATT 5:14 NI ÄR VÄRLDENS

BJÖRNLÅT OFRIHET VITVARA

STÅR BESTÄMD STÄLLS INFÖR

FALLER IHOP

KAN MAN OLLE I GRIND

UPPGIFTER VILL INTE EREMIT

LITE LÄNGRE FRAM

BERÄKNANDE

MODERNT EXEMPELVIS

TELEFONPROGRAM RÄDDARE

NARNIALEJON EN FÖRMÅGA

KNYCKA

ÅSKÅDLIGGÖR

OMDÖMESGILL

ALPACKAPÄLS

KAN MAN KASTA ETT HELHET

LETAR SPARSAM EFTER

ÖVERLYCKLIG

VÄDERLJUD

SES MED PEPPAR OCH GRÖN FOTFÄSTE

STOPPA JORDEN

RIDSKOLESTAD FADÄS

INGEN NÄR DET GÅR ETT

HELA BUNTEN DANS

TU, BRUTE?

SES MED BÄTTRING TILLSLAG

FÖRBINDELSE

SMUTSKASTA

LJUSMASSA DÅLIGT BETYG

RINGA BIBELDEL

KOSTYMNISSE ÄGER NOG FLERA

NÄSPLÅGARE GÅR MOT SITT SLUT

SES MED SIDA OCH VIT

FÖR TUNGA

LUFTSPRÅNG

ÅTERSTÄLLD

STRECKKOD GOBI

MARKERING AV EN PERSONS HELIGHET

INTE FÖRSEDD MED SKA MAN VÄL HÅLLA

SKOG OCH MARK

TRIVS VATTEN

TROPISK VÄXT

SÄTTA FART SOM RÄVEN

Sommar och sol...

...HAR VI FRAMFÖR OSS! Våren har känts lång och kall med enstaka varma dagar. Alla känner dock inte total lycka under soliga dagar. Glädjen över

PÄRNUBO INGA VISOR

HANDELSPLATS OKONSTLAD EN SORTS RÖNTGEN GENLJUD

TALLRIKEN

ÖVERFLÖD AV TILLGÅNGAR HAR MÖJLIGHET

sommaren kan grumlas av livet som händer. Kanske står du utan hopp eller är ledsen för något. Sök stöd hos en vän eller någon i kyrkan som vill prata. Du är värdefull, älskad och uppskattad. Glöm aldrig det! Kyrkobladets allra sista kryss bjuder

BLOCK FÖRR KRYPIN BAND IHOP

KAN FEBER FRAMKALLA

LISTVERK INGEN VANLIG SAK ÅTERSTOD MELLANGÄRDET SEGMENT TA EN TUGGA

HONGRIS LÄGGER OLIKA HÖGAR

DEN FÖRSTA LJUSBÄRAREN SÅGS DOMKYRKAN DÄR

TVÅ PINNAR ÄR EN SLALOM

LÄMNAD ÅT SITT ÖDE

RYMMER MÅNGA

PRESENS PAUL SARTRE

ETT ANNAT ORD FÖR KYRKANS SOCIALA HJÄLPARBETE SOM SIFFRA MEN KORT

RÄTTSSAK

KOMMA FRAM TILL

VISAR VÄGEN

på motstånd. När du löst vilka ord som står i de gula fälten mailar du dem till expeditionen så har du chans att vinna en liten överraskning. Maila din lösning senast den 1 september till jarnavardinge.pastorat@svenskakyrkan.se Lycka till!

Korsordsmakare:

Hanna Fredholm

Tidevarv

AVLIDNA

Rättelse från Stora Kyrkobladet nr 1 2025: Tyvärr föll ett namn bort under listan på avlidna i Överjärna församling under perioden 30 oktober 2024 till 25 februari 2025. Vi ber om ursäkt för detta.

ÖVERJÄRNA FÖRSAMLING

Pär­ Eric Samuel Westlund

Tillhöriga församlingsbor som har har avlidit. Aktuell period är 25 februari 2025 till 14 maj 2025. Vi ber för:

ÖVERJÄRNA FÖRSAMLING

Lennart Uno Jansson

Lisbet Margareta Ivman

Maj ­ Britt Elisabet Eriksson

Emma Magdalena Chatrine

Ludvigsson

Ninni Ingrid Elisabeth Bohm

Ernst Vilhelm Christian Lundeberg

Mayvi Lena Margareta Arldén

Siv Inger Margareta Ljungberg

VÅRDINGE FÖRSAMLING

Mona Agneta Strindsäter

Allan Henry Pettersson

Thomas Olov Waktel

Elvy Maria Eriksson

nr 2

2025

OMSLAG. Lilled av Woldemar

Friedrich Krüger, 1827, Tartu Art Museum, Estland. En sommarhälsning från Kyrkobladet till alla läsare. Ta hand om er!

Nytt under solen

Tävlingsvinnare

Vinnare av mugg

och Jesus ­ te i

Kyrkobladet nummer

1 2025 är Oskar T och Britt-Marie R.

Stort grattis till er! Och tack till er alla som skickar in era krysslösningar.

Kyrkovalet

2025

Den 8–21

september är det kyrkoval. Du som är 16 år och medlem i Svenska kyrkan kan rösta.

Rösta 21 september

På valdagen 21 september röstar du i din vallokal. På röstkortet, som du får hem i brevlådan några veckor före valet, står det vilken som är din vallokal. Viktigt: Du kan bara rösta i den vallokal som du tillhör.

Förtidsröstning

Förtidsröstning innebär att du röstar någon annanstans än i din vallokal. Förtidsröstningen startar den 8 september och pågår fram till och med valdagen den 21 september.

Kyrkovalstidning

Järna ­Vårdinge pastorat skickar ut en informationstidning om Kyrkovalet via förlaget Verbum som producerar den. Syftet är att nå ut till alla medlemmar med en inbjudan om att rösta i Kyrkovalet. Tidningen lyfter även berättelser, belyser viktiga frågor och visar på den betydelse som Svenska kyrkan har i människors liv – både lokalt och nationellt. Tidningen skickas ut under vecka 36, så håll utkik i brevlådan.

STILLBILD. Några av pastoratets ungdomsledare under vårens kubbkväll i parken vid församlingshemmet.

”Gud, hjälp mig vandra min livsväg med dig vid min sida.”

KONTAKT

TELEFON 08 ­ 551 747 20 (växel)

ÖPPETTIDER EXPEDITIONEN & TELEFONTIDER 1 JUNI–31 AUGUSTI

Måndag Stängt

Tisdag 10.00–15.00

Onsdag 10.00–15.00

Torsdag 10.00–15.00

Fredag stängt

Mer information om Kyrkovalet www.svenskakyrkan.se/kyrkoval och på pastoratets webb.

Lunchstängt 12.00–12.30

BESÖKS- OCH POSTADRESS

Kyrkvägen 10, 153 32 Järna

WEBB & E-POST svenskakyrkan.se/jarna ­ vardinge jarna ­ vardinge.pastorat @svenskakyrkan.se

KYRKOHERDE

Ove Nyman, 08 ­ 551 782 03

PRÄSTER

Annica Avengaard, 08 ­ 551 782 07

Hampus Frid, 08 ­ 551 782 06

DIAKON

Laila Larsson, 08 ­ 551 782 11

KYRKOGÅRD

Maria Rosenfågel, 08 ­ 551 782 14

Maja Rosenfågel, 08 ­ 551 782 25

Foto: Matilda Lind

Sommarmusik 2025

Negro Spirituals & modern gospel

Sällsynta sånger och Bortglömda ballader

Mellan himmel och jord

All Saints Gospel är en fristående gospelkör från Södertälje. All Saints Gospel bjuder på en blandad repertoar från Negro Spirituals till modern gospel.

Sommarkvällsmusik 2025

TORSDAG 3 JULI

Överjärna kyrka 19.00

Ett program med prisbelönta sopranen Agnes Wästfelt och en av kungliga operans harpister Miriam Seltzer, med originalmusik för röst och harpa, från tidigt 1800 ­tal till nutid.

TORSDAG 10 JULI

Ytterjärna kyrka 19.00

Rasmus Ringborg

Sångare, tonsättare och textförfattare, utbildad i Paris och London samt vid Kungliga Musikhögskolan och Operahögskolan i Stockholm, varit verksam vid Drottningholms

Slottsteater, Kungliga Operan och Folkoperan, mycket aktiv kyrkosångare.

Samuel Edvardsson

Gitarrist utbildad vid Kungliga Musikhögskolan, verksam som solist, kammarmusiker, arrangör, pedagog och tonsättare.

Gott och blandat – ett musikaliskt smörgåsbord

Gott och blandat med Jan Bengtson, flöjt, Agneta Axelson, sång och John Beck,

Efter våra 26 konserter sommaren 2024 siktar vi nu framåt mot ännu en sommar

Den bästa uppmuntran vi kan få är konsertbesökare som efter våra framträdanden uttrycker hur vårt program har berört dem och att få känna hur vår musik bär ut, i allt från den största kyrka till det minsta kapell.

En resa genom gitarrkonstens utveckling

Den akustiska musikens kraft

Orgelkonsert

Gitarrafton med Kevin Ortiz Martinez. Kevin är professionell gitarrist från Järna. Programmet bjuder på en unik möjlighet att uppleva gitarrrepertoarens bredd

TORSDAG 24 JULI

Ytterjärna kyrka 19.00

Med det direkta tilltal som den akustiska musiken erbjuder tror vi att musiken Þnner en rakare väg in i åhörarnas hjärtan. Till vår glädje uttrycker också våra åhörare ofta en tacksamhet över att man har hört varje ord, varje ton, ner till sista bänk, trots att vi inte använder någon form av förstärkning.

piano. Jan spelar i Filharmonin samt i Benny Anderssons Orkester och är en av världens bästa flöjtister. Här bjuds ni på musik av bland andra A. Roussel, W.A. Mozart, J.S. Bach

Kostnad för programmet: 7200 kronor inklusive sociala avgifter, vi har båda F-skatt. Ersättning för resa på billigaste möjliga vis tillkommer.

Samuel Edvardsson, gitarrist

Wigershäll

TORSDAG 7 AUGUSTI

Vårdinge kyrka 19.00

Orgelkonsert med Olof Andersson Olof är en framstående konsertorganist. Han bjuder på Ludwig van Beethovens Orgelsonat C­dur, Mozarts Andante F­dur och Joseph Haydns Orgelkonsert C­dur.

TORSDAG 31 JULI

Överjärna kyrka 19.00

Rasmus Ringborg, sångare Södra Viktoriagatan 46A

Jan Bengtson Agneta Axelson John Beck

SÖNDAG 1 JUNI

Sommaren 2025

FRILUFTSGUDSTJÄNST

Badhusudden, Moraån 11.00

Präst Ove Nyman

Musiker Rune Karlsson

GUDSTJÄNST

Vårdinge kyrka 14.00

Präst Ove Nyman

Musiker Rune Karlsson

ANDRUMSGUDSTJÄNST

Ytterjärna kyrka 18.00

Präst Ove Nyman

Musiker Rune Karlsson

FREDAG 6 JUNI

NATIONALDAGSKONSERT

Överjärna kyrka 16.00

Växande röster och barnkören sjunger in sommaren på Sveriges nationaldag.

SÖNDAG 8 JUNI

HÖGMÄSSA

Överjärna kyrka 11.00

Präst Annica Avengaard

Musiker Rune Karlsson

EKUMENISK GUDSTJÄNST

Vårdinge kyrka 14.00

Präst Annica Avengaard

Musiker Rune Karlsson

ONSDAG 11 JUNI

MORGONMÄSSA

Vårdinge kyrka 09.00

Präst Hampus Frid

Musiker Agneta Axelson

KYRKKAFFE

Kyrkkaffe i Klockaregården efter mässor i Överjärna kyrka 15/6 ­10/8 12.00–13.30.

SÖNDAG 15 JUNI

HÖGMÄSSA

Överjärna kyrka 11.00

Präst Hampus Frid

Musiker Roger Glan

HÖGMÄSSA

Vårdinge kyrka 14.00

Präst Hampus Frid

Musiker Roger Glan

GUDSTJÄNST

Ytterjärna kyrka 18.00

Präst Hampus Frid

Musiker Roger Glan

TORSDAG 19 JUNI

MÄSSA PÅ LJUNGBACKEN

Ljungbacken, Järna 14.00

Präst Annica Avengaard

Musiker Roger Glan

Diakon Laila Larsson

LÖRDAG 21 JUNI

FRILUFTSGUDSTJÄNST

Ytterjärna kyrka 11.00

Präst Annica Avengaard

Musiker Roger Glan

FRILUFTSGUDSTJÄNST

Hembygdsgården, Mölnbo 15.00

Präst Annica Avengaard

Musiker Roger Glan

SÖNDAG 22 JUNI

HÖGMÄSSA

Överjärna kyrka 11.00

Präst Annica Avengaard

Musiker Roger Glan

SÖNDAG 29 JUNI

HÖGMÄSSA

Överjärna kyrka 11.00

Präst Ove Nyman

Musiker Roger Glan

FRILUFTSGUDSTJÄNST

Solåkrabyn 14.00

Präst Ove Nyman

Musiker Roger Glan

Medtag egen kaffekorg.

SÖNDAG 6 JULI

HÖGMÄSSA

Överjärna kyrka 11.00

Präst Ove Nyman

Musiker Roger Glan

Sillunch 12.00–14.00 i församlingshemmet.

HÖGMÄSSA

Vårdinge kyrka 14.00

Präst Ove Nyman

Musiker Roger Glan

SÖNDAG 13 JULI

HÖGMÄSSA

Överjärna kyrka 11.00

Präst Ove Nyman

Musiker Roger Glan

MÄSSA

Ytterjärna kyrka 18.00

Präst Ove Nyman

Musiker Roger Glan

TORSDAG 17 JULI

MÄSSA PÅ LJUNGBACKEN

Ljungbacken, Järna 14.00

Präst Ove Nyman

Musiker Roger Glan

SÖNDAG 20 JULI

HÖGMÄSSA

Överjärna kyrka 11.00

Präst Hampus Frid

Musiker Roger Glan

FRILUFTSGUDSTJÄNST

Postillan, Mölnbo 14.00

Präst Hampus Frid

Musiker Roger Glan

SÖNDAG 27 JULI

HÖGMÄSSA

Överjärna kyrka 11.00

Präst Hampus Frid

Musiker Agneta Axelson

GUDSTJÄNST

Ytterjärna kyrka 18.00

Präst Hampus Frid

Musiker Agneta Axelson

SÖNDAG 3 AUGUSTI

HÖGMÄSSA

Överjärna kyrka 11.00

Präst Annica Avengaard

Musiker Agneta Axelson

GUDSTJÄNST

Vårdinge kyrka 14.00

Präst Annica Avengaard

Musiker Agneta Axelson

SÖNDAG 10 AUGUSTI

HÖGMÄSSA

Överjärna kyrka 11.00

Präst Hampus Frid

Musiker Agneta Axelson

MÄSSA

Ytterjärna kyrka 18.00

Präst Hampus Frid

Musiker Agneta Axelson

TORSDAG 14 AUGUSTI

MÄSSA PÅ LJUNGBACKEN

Ljungbacken, Järna 14.00

Präst Ove Nyman

Musiker Agneta Axelson

SÖNDAG 17 AUGUSTI

HÖGMÄSSA

Överjärna kyrka 11.00

Präst Ove Nyman

Musiker Agneta Axelson

GUDSTJÄNST

Vårdinge kyrka 14.00

Präst Ove Nyman

Musiker Agneta Axelson

LÖRDAG 23 AUGUSTI

KONFIRMATIONSMÄSSA

Vårdinge kyrka 11.00 och 14.00

Präst Hampus Frid

SÖNDAG 24 AUGUSTI

KONFIRMATIONSMÄSSA

Ytterjärna kyrka 11.00 och 14.00

Präst Annica Avengaard

SÖNDAG 31 AUGUSTI

HÖGMÄSSA SAMMANLYST

Överjärna kyrka 11.00

Präst Ove Nyman

Musiker Agneta Axelson

Musiker Roger Glan

Mottagning av nya medarbetare

Sommarcafé

MÅNDAG TILL FREDAG 23 JUNI TILL 18 JULI

Utanför

Församlingshemmet, Järna 10.00–15.00

Sommarcafé på gräsmattan utanför församlingshemmet. Kaffe, smörgås och fikabröd till självkostnadspris. Kom och njut av sommaren och prata med vänner. Vid dåligt väder är vi inne om det går, annars får vi stänga.

Parkliv

Parken utanför församlingshemmet i Järna

Under några veckor i sommar kommer parken att sjuda av liv. Pastoratet är med i samverkan med andra aktörer i Järna. Håll utkik på vår webb och sociala medier och veckor och tider.

»Kärleken ser med tusen ögon.«